Kloka medskick inför 2009 - Gott Nytt År!

Förra julen ställde jag ett antal försvarspolitiskt relaterade frågor till mina kollegor i Försvarsberedningen och publicerades svaren på denna blogg.

I år har jag utökat kretsen till en rad försvars- och säkerhetspolitiskt bevandrade personer. Många har tagit sig tid att svara på frågorna, vilket jag är oerhört glad och tacksam för. Jag tycker att svaren är insiktsfulla och viktiga att ha med sig in i 2009.

Med hjälp av dessa kloka människor hoppas jag illustrera nyttan av att lyssna till insiktsfulla råd ur vilket ”läger” de än må komma. Jag vill också förmedla min absoluta övertygelse att Sverige är alldeles för litet, och vi som arbetar med försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål är alldeles får få, för att vi inte skall samarbeta. Vi är långtifrån överens om allt. Ibland förstår vi inte ens varandra. Men om man är av den övertygelsen att man lär så länge man lyssnar och vet att man inte alltid har rätt, då kan vi tillsammans göra en insats för ett riktigt Gott Nytt År!

Först ut är Karin Enström (m), ordförande i Försvarsberedningen och ledamot av Försvarsutskottet:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Som ordförande i Försvarsberedningen är det förstås arbetet med vår rapport "Försvar i användning".

Kriget i Georgien och presidentvalet i USA är händelser som tillsammans med den ekonomiska och finansiella krisen har haft stor betydelse och fortsatt kommer att påverka oss.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Det finns flera, ska jag peka ut ett är det utformning och införande av ett nytt personalförsörjningssystem.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Jag hoppas på minst 1000 personer.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Om jag har några råd att ge så gör jag det när vi en sådan.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Min förhoppning är att vi med den här konstruktionen kommer att få en bättre och mer sammanhållen krisberedskap.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Jag tycker att den bedömning vi gjorde i Försvarsberedningens rapport i juni fortfarande står sig väl. Men med hänvisning till mitt svar på fråga 1, så finns det många osäkerheter - vad kommer den ekonomiska och finansiella krisen att få för konsekvenser, inte minst för Rysslands utveckling?

Efter Karin Enström följer Wiseman, officer och försvarspolitisk bloggare på den mycket läsvärda bloggen Wiseman’s Wisdoms:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Georgienkriget. För mig är det en händelse av det slag där man alltid kommer att minnas var man var och vad man gjorde just då. Vi var nog rätt många som följt utvecklingen i Georgien under längre tid och lagt märke till alla de skärmytslingar som ägt rum mellan georgiska, separatistiska och framförallt ryska styrkor de senaste åren, men det var nog få som trodde att ryssarna skulle ta steget fullt ut, även om georgierna gjorde det först.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Hur ska man lyckas skapa en trovärdig försvarsförmåga när Regeringen i sina planeringsanvisningar för Försvarsmakten under perioden fram till 2014 låser försvarsbudgeten till 40 mdr kr i respektive års penningvärde? Det är en ekvation som inte går ihop för mig. Det är inte trovärdigt att ha vara det största landet i Norden, både till yta och folkmängd, men ha det minsta försvaret. Jag skulle också gärna se att man slutgiltigt tog tag i det flum som Försvarsmaktens ekonomi är. Man vecklar in sig i enormt komplicerade beställar- och köparsystem som endast gynnar byråkratins kvarnar. Är det t ex rimligt att Försvarsmakten idag i storlek liknar den danska, men tvingas betala 2,3 mdr kr årligen i lokalkostnader, medan man i Danmark klarar sig på 120 milj DKK?

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Ca 1000 st. Jag tror inte budgeten räcker längre än så.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Sätt fokus på Försvarsmaktens kärnverksamhet. Det gäller att få personalen, oavsett om det är officerare, soldater eller civilanställda att inse att det bara finns ett mål och det är fartygen till sjöss, stridsvagnarna på rull och flygplan i luften. Försvarsmakten är inte ett dagis för att människor ska hållas sysselsatta. Det är ett landslag som när helst våra makthavare så finner lämpligt ska kunna spela match. Verkställ att det är högt i tak och uppmuntra personalen att kritisera verksamheten och uppmuntra på förbandschefsnivå och strax därunder att tala klarspråk om verksamheten och BÅDE dess fördelar och nackdelar. Tillrättalagda förbandsbesök har vi sett nog av. Det för verksamheten snarast bakåt. I detta ligger också för ÖB att öppet våga kritisera våra politiker om han nu uppfattar något som fel. Ulf Henricsson kan säkert ställa upp som mentor i detta ämne.

Sist, men inte minst: Gör många förbandsbesök (helst oanmälda) och ta gärna med dig regeringen till insatsområdena.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Jag är inte rätt person att svara på denna fråga eftersom jag är dåligt insatt i MSB. Jag hoppas verkligen att arbetet med att ta fram MSB har inneburit att man ordentligt tagit till vara erfarenheterna av katastrofer som Estonia, Gudrun, Tsunamin och de stora skogsbränderna.

Det jag fruktar är att instrumenten trots ett bra tänk inte är anpassade till verkligheten. Betydligt färre orter med militär närvaro/närhet bådar inte gott för insatser där samhället snabbt behöver stöd. Ett annat orosmoment är dagens dåliga helikopterkapacitet. Estonia skulle idag bli en värre katastrof än för 15 år sedan.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Jag har svårt att se ett direkt hot mot Sverige. Ryssland kommer alltid att vara den faktor som starkast påverkar vår och närområdets säkerhet och utvecklingen där går inte åt rätt håll. Jag anser inte att man tar utvecklingen på allvar, framförallt när det gäller energifrågorna (Barents och gasledningen). Likaså undrar jag, med regeringsförklaringen i bakhuvudet, hur det är tänkt att vi ska kunna stödja våra grannar och framförallt Baltikum, när vi idag inte ens klarar av att försvara oss själva?

Efter Wiseman är det Allan Widmans (fp) tur. Allan är ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen, Sveriges mest aktiva försvarspolitiker, och en av de allra bästa:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Georgienkriget är ju uppenbart. Tror att vi alla på sikt kommer att se detta som en vändpunkt, tyvärr. På ett lite mer nationellt och strikt försvarspolitiskt plan är nog också Genomförandegruppen lite speciell. Försvarsmakten har ju alltid själva styrt över materielplanen. Denna skulle ju politikerna "ge blanka fan i" (Bo Pellnäs SvD). Men se denna gång gick regeringen in och tog för sig. Ett antal projekt avslutades eller reducerades. Allt blev säkert inte rätt och bra, men därmed knäsattes en princip: Även politiker kan på allvar pröva hur de 17,6 Mdr i materielanslaget används.

Nu väntar vi på en ny Luftförsvarsstudie...

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Jag tror att säkerhetsfrågorna borde få ett stort utrymme. Vi har för många allvarliga olyckor i Försvarsmakten. Det handlar både om brister i säkerhetskulturen och om otydlighet i organisationen. Märkligt nog synes de allvarligaste olyckorna oftare inträffa här hemma än i Utlandsstyrkan. Helikoptrarnas olycksstatistik är skrämmande. Främsta orsak är den ständigt minskade flygtiden.

Vårt deltagande i Afghanistan är som alltid brännande. Nu tar ÖB ett halvt steg tillbaka ifråga om några CV 90, för att öka kontingentens handlingsfrihet i utsatta situationer. Några helikoptrar (åtminstone inte några svenska och gröna) lär det heller bli under 2009. Vad hände med mottot: Allt för krigsförbanden!?

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

680 svenska män och kvinnor tippar jag är i tjänst vid Utlandsstyrkan i samband med årsskiftet. Det är något färre än vi hoppats på...

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

En tillträdande ÖB bör prioritera ledarskapet. Han eller hon bör vara en soldat som inspirerar och visar att Försvarsmaktens uppgift är den väpnade striden.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Det blir lite färre stuprör, vilket är bra för den svenska krisberedskapen. Just samordningen våra myndigheter emellan har ju varit svagheten.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Osäkerheten om framtiden har ökat. Georgienkriget visade att viljan till militär våldsanvändning från rysk sida var stor. Förmågan kanske inte imponerade, men den räcker med råge för att kunna operera mot samtliga OSS-länder. Exemplet Georgien visar också att varken EU eller Nato förmår inta en fast och enad politisk hållning. Inte heller fanns de militära krishanteringsresurserna för att ingripa från dessa organisationers sida. Just nu intalar vi oss att detta kan ryssarna bara göra i Kaukasus, men inte mot länder i det egentliga Europa. Var finns det logiska stödet för denna tvärsäkra slutsats? Vi talade om Kaukasus som ett lackmustest, men tänk om det egentligen var ett lackmustest för den nationalistiska ryska diktaturen?

Det är fortfarande osannolikt att vi inom överskådlig tid ska behöva försvara oss mot ett väpnat angrepp. Men det kan vara tid att behöva vänja sig vid tanken på att denna slutsats kan ändras.

Allan avslutar med att önska Gott Nytt år till alla vänner i försvarsbranschen!

Nu övergår vi till en annan kollega i Försvarsberedningen, Staffan Danielsson ( c) som också driver en blogg som jag rekommenderar:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Rysslands krig med Georgien, och alliansledarnas debattartikel i DN.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Ett insatsberett försvar i Sverige och internationellt. Samt värnplikt och rekrytering.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

1.149...(Afrika behöver stöd, kanske även Obama..)

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Profilera Sveriges försvar och dess insatsberedda styrkor. I Sverige, i EU och internationellt.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Att den förbättras i sak och organisation.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Sveriges säkerhetspolitiska läge är gott. Men vaksamhet erfordras alltid, och det är viktigt med goda vänner inom och utom EU. Följ Rysslands utveckling och förehavanden särskilt noga.

Nästa person är Ulf Henricsson, legendarisk pensionerad Överste av 1.graden och ledamot av krigsvetenskapsakademin:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

C Fö agerande. Efter ett hoppingivande tal i Sälen om mer övning och mindre materiel stod han upp i Linköping vid DemoGripen och agerade mest som handelsminister och ville både köpa och sälja flygplan. Däremellan hann han med att säga – ”gärna samarbete i fred men blir det krig kan vi ompröva samarbete”.

Vem tror att någon vill köpa stridsflygplan av det landet (mannen)? Den säkerhetspolitiska debatten i den mån den förkommer präglas mest av hur vi vill se världen – inte hur den är. Debatten grundar sig på en minst 10 år gammal värld. Nu – under ekonomikrisen – borde väl de flesta ha förstått vårt beroende av omvärlden. När vi inte ens kan äta oss mätta eller skruva ihop en bil utan leveranser från resten av världen – hur kan någon då tror att vi kan försvara landet på egen hand – eller tro att omvärlden ställer upp när vi själva inte vill/kan ställa upp för andra.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Öva mera –realistiskt! Ge utlandsstyrkan det skydd den kan behöva om det inte går som vi tänkt oss – vilket det sällan gör. När det oväntade händer är det för sent med hjälp hemifrån. Framförallt med det tempo som nu präglar försvarsbyråkratin.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Ca: 800 – lika många som idag. Men jag hoppas att vi kan leva upp bättre till alla vackra ord om solidaritet och människors lika värde. Varför inte bidra med ca 1000 soldater till exvis Kongo. Skulle göra en skillnad och vara det föredöme som vi alltför ofta bara pratar om. Jag hoppas alltså på ca 2000 men tror inte på vår verkliga vilja att göra så mycket. Mycket prat och flaggviftning och ganska lite verkstad.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Förts vill jag ge dem som utser honom rådet att utnämna en person med internationell erfarenhet som förbandschef. Det är inte trovärdigt med en chef som inte har personlig erfarenhet av FM huvuduppgift – internationella insatser.

Till ÖB: PRIORITERA huvuduppgiften – skär i byråkratin. Jobba för att huvuduppgiften blir viktigare än arbetstillfällen. Försvarsindustri och glesbyggd skall överleva av egen kraft. Kräv av politikerna att de tar konsekvenserna av sina egna beslut.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Beror helt på chefens vilja och mandat och övriga myndigheters samarbetsvilja/brist på .

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Omgivna av Nato och en hyfsat stark och trovärdig ”alliansfri” granne kan vi själva känna oss trygga just nu. Svårt att se en nation (Ryssland) vars ekonomi till över 50% är beroende av gas och olja för sin ekonomi slå sönder sin viktigaste kund – Västeuropa. Det svåraste som finns är att förutsäga framtiden – det visar dagsläget med all önskvärd tydlighet. Den eviga freden är inte här än och vi bidrar inte till den genom att lita till andras hjälp och resurser. Det som oroar mig mest är vår naiva, inåtvända, hantering av säkerhetspolitiken som urholkar vår trovärdighet i omvärlden – och därmed viljan att hjälpa oss.

Efter Ulf är det Bengt Albons tur. Bengt Albons var tidigare säkerhetspolitisk reporter på DN och ägnar mig nu mest åt internationella relationer genom att vara redaktör för förträffliga och välbehövliga Utrikesbloggen.se:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Insikten hos politiker och militärledning att Sverige inte längre har möjlighet att försvara sitt territorium.

Rysslands angreppskrig mot Georgien gjorde förhoppningsvis att politiker och allmänhet inser att Ryssland åter är ett land med betydande maktambitioner, särskilt regionalt. Angreppet visar att Ryssland utgör ett hot mot sina grannar, inklusive de baltiska länderna. Det är allvarligt också för Sverige. Förhoppningsvis börjar folk inse att Ryssland inte är en demokrati.

I ett vidare säkerhetspolitiskt perspektiv kan vi nu skönja början på en minskande amerikansk dominans i världen.

Valet av Barack Obama till amerikansk president bekräftar att USA:s utrikespolitiska fokus något förändras och att reträtten ur Irak möjligen går fortare. Denna förändring hade kommit oavsett vem som blivit president, vilket bekräftas av att den amerikanska reträtten nu är helt okontroversiell.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?
Skapa reda i ekonomin och därmed också öka trovärdigheten för försvaret hos allmänheten.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?
800

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?
Pass

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?
Pass

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

År 2002 sade statsminister Göran Persson att Sveriges säkerhetspolitiska läge är bättre än någonsin. Den bedömningen står sig.

Sverige är inte utsatt för något militärt hot nu eller inom överskådlig framtid. Det främsta hotet mot vår välfärd är den internationella ekonomiska krisen.

Rysslands maktambitioner och USA:s minskande inflytande är orosmoln.

Efter Bengt Albons går vi till Svenska FN-förbundet och dess handläggare för fredsfrågor, Jens Petersson:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Jag skulle vilja nämna konflikter som Darfur och Israel/Palestina och världssamfundets oförmåga att hantera dessa. Men eftersom frågan är avgränsad till vad jag tror att jag på sikt speciellt kommer att minnas från just 2008 så svarar jag kriget i Sydossetien och den förnyade kollapsen i östra Kongo.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Den uttalade ambitionen att öka Försvarsmaktens bidrag till att dämpa konflikter ute i världen måste fullföljas. Jag känner en generell oro för att försvaret av det egna landet åter sätts i det främsta och i särklass största rummet. Samtidigt ökar världssamfundets skyldighet att skydda civila från krig runt om i världen. Ska vi lyckas med det så måste internationella insatser prioriteras mycket högt.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Jag tror 750 (och önskedrömmer om det dubbla).

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Jag tror att det behövs ett bibehållet eller rentav förstärkt folkligt stöd för försvarsmaktens internationella insatser. En ingrediens för att skapa sådan folkförankring är att hålla en god och öppen dialog med inte minst de civila folkrörelserna.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Jag vill passa på den frågan. Erkänner villigt att jag kan för lite i sakfrågan för att ha en begåvad uppfattning.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Det som oroar mig är naturligt nog läget i världen som sådant. Flera långvariga och svårlösta konflikter som orsakar ett svårt lidande och stora kostnader. Jag kan inte säga att jag känner mig särskilt oroad för att Sverige skulle drabbas av militärt våld i dagens värld, men lyckas världssamfundet inte hantera dagens konflikter så riskerar vi också att misslyckas med att bygga världen stark nog för framtida generationer.

Peter Rådberg är riksdagsledamot, ledamot av Försvarsutskottet och försvarspolitisk talesman för Miljöpartiet de Gröna. Peter är en utmärkt samarbetspartner, en lagspelare som ofta sätter fingret på de svåraste knutarna:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Det man minns speciellt är naturligtvis kriget mellan Georgien och Ryssland samt försvarsministerns utspel med anledning av kriget.

Försvarsministern sa den 14 augusti, en vecka in i Georgienkriget, att den borgerliga regeringen skulle i höst slå fast försvarets utveckling för åren 2010-2014. Tre veckor senare, den 9 september, långt efter att kriget var slut, ändrade sig försvarsministern och skjuter upp försvarsbeslutet på grund av kriget mellan Ryssland och Georgien samt att kriget kräver en ny säkerhetspolitisk bedömning. Det kan leda till omprövningar av försvarspolitiken.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Ödesfråga 1 är att försvarsmakten måste göra omfattande omstruktureringsinsatser både inom förbandsverksamheten och inom materielförsörjningen. Det duger inte att som regeringen nu gjort att göra halt och stoppa denna rationaliseringsprocess. Det kommer leda till att försvarsmaktens ekonomiska problem befästs. Kostnaderna för förbandsverksamheten måste och kan reduceras med cirka 25 procent eller 5 miljarder kronor på sikt.

Ödesfråga 2 är den just nu pågående utredningen av värnpliktssystemet och hur vi i framtiden ska personalförsörja försvaret. Det framstår som helt klart att det nuvarande systemet inte fungerar eftersom allt färre i dag gör militärtjänst och då kan man inte längre hävda att vi har en allmän värnplikt. Därför är det viktigt att vi tar fram ett nytt personalförsörjningssystem inom förbandsverksamheten som är anpassad till verkligheten. Den pågående utredningen om värnpliktssystemet kommer förhoppningsvis fram till att värnplikten blir frivillig och att plikten blir vilande.

Ödesfråga 3 är efter Norges nej till JAS Gripen versionen, E/F att Sverige måste tänka om vad gäller det svenska flygvapnet, dels av kostnadsskäl, hotbild och att inte ens försvarsmakten efterfrågar detta plan. Miljöpartiet säger nej till regeringens planer på att köpa in nästa generations JAS 39 Gripen version E/F. Ett första steg är att vi begränsar antalet JAS-plan från dagens100 till 70.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Min önskan är vi har fler soldater i utlandstjänst nästa år, vilket jag också tror kommer att ske. Just nu tjänstgör nästan 700 personer i utlandstjänst. Riksdagen har redan godkänt en ökning i Afghanistan upp till 500 personer under nästa år. Det betyder en ökning av drygt 100 soldater. Jag tror personligen att regeringen kommer att skicka dit fler soldater till Afghanistan på grund av det försämrade säkerhetsläget i landet. Min gissning blir att vi kommer att ha 850-900 soldater i utlandstjänst nästa år.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Det råd jag vill ge till vår nya ÖB är att han (en kvinna är tyvärr en utopi) uppfyller ödesfrågorna genom att lägga förslag på omfattande omstruktureringar inom både förbandsverksamheten och materialförsörjningen utifrån den hotbild som en enig försvarsberedning har skrivit under.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Jag ser fram mot den nya myndigheten som jag hoppas kommer att få både politiska och ekonomiska verktyg för att myndigheten ska kunna öka vår beredskap mot framtida hot, som kommer för eller senare.

En av de viktigaste fredsförebyggande åtgärderna Sverige kan engagera sig i är arbetet med att minska klimatförändringarna. Den globala uppvärmningens konsekvenser är en säkerhetspolitisk faktor som kommer att spela en allt viktigare roll och få stora konsekvenser i en nära framtid.

Det är viktigt att myndigheten kommer att får tillräckligt med resurser för att kunna investera för skydd mot naturolyckor med syfte att minska sårbarheten för extrema väderhändelser och långsiktiga klimatförändringar.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Jag delar försvarsberedningens bedömning om att Sverige inte kommer att invaderas av någon främmande makt under överskådlig tid. Den hotbild som är betydligt mer skrämmande och som ligger mer i närtid är det växande miljöhotet som kan få förödande konsekvenser, både ur ett säkerhets- och miljöperspektiv om inget görs omgående.

Arktis och Barentsregionens strategiska betydelse ökar, främst till följd av växande efterfrågan på naturtillgångar men även till följd av smältande isar som bland annat skapar nya farleder och som i sin tur påverkar säkerheten i området.

Att möta dessa icke-militära hot kräver i många fall ökade insatser från samhällets sida. Insatser som i många fall kommer att kosta mycket pengar. Men det står för Miljöpartiet helt klart är att det inte är det militära försvaret som ska tackla dessa ickemilitära hot. Det ska andra myndigheter göra. Nödvändigheten att ta sig an dessa hot understryker vikten av att kraftigt effektivisera struktur och reducera kostnaderna för det militära försvaret för att därmed kunna föra över pengar bland annat till att möta de reella hoten mot vårt samhälle samt att investera i förebyggande åtgärder och sårbarhetsreducerande verksamhet, både i Sverige och i omvärlden.

Andra hot som kan komma att växa med tiden är förutom miljöhoten; terrorism, narkotika- och drogrelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet, allvarligare dataintrång och sabotage m.m. Dessa hot ter sig idag betydligt mer konkreta än de traditionella militära hoten från andra stater mot Sverige.

Ytterligare en mångårig kollega från Försvarsberedningen är Håkan Juholt (s). Håkan har varit ordförande i beredningen och är nu biträdande partisekreterare, med särskilt ansvar för partiets organisation hos socialdemokraterna.

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Hur försvarsminister Sten Tolgfors tvingades upp på läktaren när de borgerliga partiledarna bestämde att Försvarsmaktens organisation inte fick förändras eller effektiviseras på grund om Georgienkonflikten.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Effektivisering av Högkvarteret och en radikal minskning av antalet officerare, vilka ej är rekryterade för uppgiften.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?
950

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Släpp tanken på ett tungt nationellt invasionsförsvar och leverera en lättare, rörligare, piggare armé.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Äntligen samlar vi analys och beredskap och ansvar för utförande under samma tak. Bra förslag från Försvarsberedningen. Önskar bara att regeringen kunde vakna och ge den nya myndigheten det krisledande ansvaret på myndighetsnivå.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Mycket gynnsamt och lugnt läge. Ryssland saknar demokratisk styrka, men drivs som ett olje/gas-företag berorende av goda kundrelationer. Ser ej anledning för att vi i Sverige skall oro oss för ett väpnat militärt angrepp från en annan stat direkt mot Sverige. Men många kan finna orsaker att störa, skada eller förstöra våra högteknologiska system, vilka vi är helt beroende av.

Efter Håkan Juholt övergår vi till Anders Svärd (c), som av regeringen är utsedd att leda den pågående Pliktutredningen. Anders var under många år ledamot i Försvarsberedningen och hyser en både bred och djup kunskap om försvarsfrågor, en kunskap som förenas med en god portion civilkurage.

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Att de fyra partiledarna i regeringspartierna tillsammans proklamerade i en debattartikel att nu behövs inga organisatoriska förändringar eftersom Försvarsmaktens ekonomiska problem har lösts genom kraftfulla beslut på materielsidan. Jag tillhör tvivlarna.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Frågorna kring vilka förmågor som Försvarsmakten inte längre - inom ramen för aktuell ekonomi - kan behålla måste komma till en lösning. Dessa frågor har bollats mellan regeringen och Försvarsmakten i flera år. Resultatet blir naturligen att det inte går att uppehålla full kapacitet på allt fler områden, vilket är mycket olyckligt.

Inom Norden respektive EU måste finnas många möjligheter till samarbete så att inte alla måste vara "på topp" inom alla områden.

Försvarsmaktens personalförsörjning måste moderniseras så att all rekrytering bygger på frivillighet. Därmed blir det med stor sannolikhet lättare att få fler kvinnor till försvarsmaktens olika befattningar, vilket i sin tur skulle ha en omedelbart kvalitetshöjande effekt på hela Försvarsmakten.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Cirka 1200.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

- Bli pådrivande i förmågefrågan. (Se ovan)
- Skaffa fristående rådgivare/samtalspartners. ÖB-jobbet är ensamt och alla inom organisationen är alltför beroende av ÖB för att orka vara alldeles ärliga - hur gärna de än vill - med hänsyn till de egna befordringsmöjligheterna.
- Ta inte för givet att materielköp från hyllan alltid kommer att visa sig billigare. Än så länge är det politisk teori snarare än erfarenhetsmässig grund som utgör utgångspunkten. ÖB skall självklart följa fattade politiska beslut, men också noga och kritiskt följa effekter och komma med goda råd inför kommande beslut. Att vara ÖB är ett bland de allra ansvarsfullaste uppdrag någon kan ha i Sverige.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Bättre effektivitet genom att planerande och genomförande hamnar under samma ledning. Det som fortfarande saknas är en krisledande funktion som kan träda i funktion då flera myndighetsområden berörs. I dag har såvitt jag förstår regeringen den rollen vilket är mycket olyckligt med hänsyn till den risk för sammanblandning av politik och verkställighet med ty åtföljande svårigheter att reda ut ansvarsförhållande i efterhand.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Det säkerhetspolitiska läget är gott. Det största hotet är alltfort - som Försvarsberedningen konstaterade för många år sedan - det moderna samhällets sårbarhet.

Jag delar inte uppfattningen att det som hände i Georgien visade på särskilt mycket nytt. Jag tror inte heller att Ryssland plötsligen kommit att utgöra ett ökat hot mot Sverige och övriga EU-länder. Jag kan inte se ett enda skäl varför Ryssland skulle vilja skaffa sig fiender inom sitt västliga närområde. Det är ju trots allt där de presumtiva kunderna i första hand finns när Ryssland efterhand får ordning på sin produktionsapparat. Viktigt att bygga vidare på samarbetet inom EU också när det gäller säkerhetspolitik, utan att för den skull bilda en militär allians!

Nu är det Lars Ekemans tur. Lars Ekeman är generalsekretare för Folk och Försvar. Han har bråda dagar just nu, inför den årliga Rikskonferens som Folk och Försvar arrangerar i Sälen:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Det korta kriget 080808 i Gerogien och den nya försvarsdebatt som det gav upphov till.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Personalförsörjningen och frågan om vilken sorts armé vi ska ha, är utan tvekan den svåraste frågan.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Högst 1000 personer.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Skapa bättre relation med media. Var mer offensiv. Våga delta i det offentliga samtalet om försvaret.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Krisberedskapen tar ett stort steg framåt. Rätten att kalla till samråd blir ett viktigt medel för att kunna samordna och även leda vid kriser.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Vi har nog aldrig haft ett så bra säkerhetspolitiskt läge som det vi har nu. Det som oroar mig är vår oförmåga att förstå betydelsen av postitionsförändringar som påverkar vårt läge. En sådan var Georgien. En annan var IT attacken mot Estland. Ytterligare en är Nato alliansens relativa försvagning och hur det påverkar oss. Hur ska vi agera för att bevar det goda läge som vi har idag?

Sist, men långtifrån minst, vänder vi blickarna mot Svenska Freds och dess eminenta ordförande Anna Ek:

Vad kommer Du speciellt att minnas (som är försvars- och säkerhetspolitiskt relaterat) när Du tittar tillbaka på 2008?

Att över 100 länder, inklusive Sverige, beslutade att förbjuda klustervapen och därmed tog ställning för en säkrare framtid för de civila som annars skulle ha drabbats.

Att Sverige i februari 2008 undertecknade ett avtal om leverans av stridsflygplanet Jas 39 Gripen och radarsystemet Erieye till Thailand – trots det instabila läget i landet, de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter och de interna väpnade oroligheterna i södra Thailand. Ett par månader senare fick vi därtill reda på att man även förde förhandlingar med Colombia kring Erieye samtidigt som vi vet att den interna väpnade konflikten i Colombia pågått i mer än 40 år och skapat en av världens värsta humanitära kriser med mer än 3 miljoner internflyktingar.

Konflikten mellan Georgien och Ryssland och hur den väckte liv i gamla försvarskramare med krav på att rusta upp och vrida tillbaka säkerhetspolitiken till förra seklet.

Nämn någon eller några ödesfrågor för Försvarsmakten som borde sättas i fokus under 2009?

Hur miljarderna till Försvarsmakten på bästa sätt kan omfördelas till civila insatser som förebygger och hanterar väpnade konflikter och allvarliga kriser.

Vilket motiv ska vara det styrande bakom Sveriges deltagande i internationella insatser? Ska vi negligera andra människors behov av hjälp bara för att vi inte skulle uppfatta konflikten de lever i som direkt hotande mot Sverige? Självfallet inte! Världens länder har glädjande nog antagit principen om ”Skyldigheten att skydda”, vilken klart och tydligt anger att när en stat inte vill eller kan skydda den egna befolkningen har världssamfundet en gemensam skyldighet att ingripa. Detta kan ibland kräva militära medel, men mycket mer måste också göras på den civila sidan. Detta måste vara den enda och vägledande anledningen till att Sverige deltar i internationella insatser.

Relationen till Nato behöver också diskuteras betydligt mer än vad den görs idag. Vi har idag t ex fler soldater under Nato-flagg i internationella insatser än vad vi har under FN-flagg. Att vi i vissa situationer väljer att samarbeta med Nato måste inte innebära att vi gör det överallt och alltid. Tyvärr verkar det bli mer och mer av samarbete och fokus på Nato istället för andra internationella organisationer, som FN eller OSSE.

En annan ödesfråga kommer också vara framtiden för Jas-projektet. Detta eftersom det kommer visa på regeringens inställning till svensk utveckling av vapensystem där huvudmålet är export.

Och inte minst: att komma ifrån slöseriet med statliga stödköp av inhemsk krigsmateriel och en statligt subventionerad krigsmaterielindustri som oftare grundar sig på regionalpolitiska hänsynstaganden än säkerhetspolitiska analyser.

Ungefär hur många svenskar tror du är i (militär) utlandstjänst vid utgången av 2009?

Ungefär som nu, mellan 700 och 800 personer. En försvinnande liten del under FN-ledning och resten under Nato-ledning. Dvs alldeles för många på fel ställe och i förhållande till de poliser, jurister, ingenjörer, läkare och andra som Sverige borde bidra med i internationella insatser.

Sverige får snart en ny ÖB. Vilka goda råd skulle Du vilja ge den tillträdande Överbefälhavaren?

Att läsa ESV:s rapport om intern styrning och kontroll från maj 2008 mycket noga. Och att omfördela de resurser som idag slösas på militär rustning till insatser som kan förebygga krig och konflikter.

Den 1 januari får Sverige en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Vad innebär detta för den svenska krisberedskapen, enligt Din uppfattning?

Det bör innebära att icke-militär säkerhet och beredskap mot civila hot får ökat fokus och mer resurser genom att ett mer samlat grepp blir möjligt.

Hur vill du kortfattat beskriva Sveriges säkerhetspolitiska läge just nu? Eller med andra ord, hur ser hotbilden ut? Är det något som oroar Dig speciellt?

Det finns inget militärt hot mot Sverige. De stora hoten som vi står inför, och som i hög grad är globala, kan inte lösas med militära medel. Exempelvis klimatförändringarna och en historia av snedfördelade resurser globalt utgör stora hot med följder som kan riskera att leda till väpnade konflikter i fall vi inte redan nu arbetar för alternativa sätt att hantera situationen, använder t.ex. diplomati, förhandling och utvecklingsfrämjande insatser som en väg runt upprustning.

Särskilt oroande är att Sverige verkar ha naglat fast sin position på tio i topp-listan över världens största vapenexportörer. Därmed bidrar vi till att skapa hotbilder för andra, men kanske i slutändan även för oss själva.

Jag hoppas att alla läsare finner svaren lika intressanta som jag gör. Stort tack, återigen, till er som delade med er av synpunkter och insikter!

Låt mig till sist säga något om det faktum att det endast är två kvinnor (om än två av de allra viktigaste) med i denna enkät.

Jag frågade många fler, som tyvärr inte hade tid eller möjlighet att delta. Men resultatet speglar ändå det faktum att det fortfarande är alldeles för få kvinnor som är engagerade i försvars- och säkerhetspolitiken. En av mina egna förhoppningar inför 2009 är att det skall kliva fram fler kvinnor som får genomslag i dessa frågor.

Unket

Idag skriver Thage G Peterson och Anders Ferm på SvD:s Brännpunkt, om smyganslutning till NATO och om svensk trupp i Afghanistan. De bidrar därmed, återigen, till den debatt om saken som de själva säger att det inte finns ett uns av.

Av alla möjliga trådar man både kan och egentligen bör behandla i artikeln, nöjer jag mig med en. Följande stycke tycker jag är en uppvisning i en mycket unken syn på "vi och dem":

"Hon pekade på Darfur och Afghanistan och talade om för våra barn och barnbarn att Sverige skickar soldater dit därför att kriget inte ska komma till oss. Tror hon verkligen att en konflikt i tredje världen sprider sig till Sverige?

”Bolibompa-tanten” lär ha fått pris för sin förmåga att förenkla svåra problem. Finns det inget fördumningspris? Vad säger hon till barnen om svarta plastsäckar med döda flickor och pojkar kommer hem?"

Med andra ord: Om inte en konflikt omedelbart sprider sig till Sverige och riskerar svenska liv på svensk mark, då har vi inte någonstans utanför landgränsen att göra! I synnerhet ska vi inte riskera svenska män och kvinnors liv för att rädda någon annans.

I synnerhet inte i Afghanistan, vad det verkar.

Är det detta som är solidaritet i Palmes anda? Vi kan diskutera insatsen i Afghanistan, anytime, men undertonen i det stycke jag citerar här ovan, den får mig att må illa.

עין תחת עין‎ العين بالعين

Igår gick Bloody Sunday på TV. Det är en film från 2002 som handlar om "den blodiga söndagen" 30 januari 1972 då 14 obeväpnade män och pojkar sköts ihjäl och 13 sårades av brittiska soldater i samband med en demonstration i staden Derry på Nordirland.

I en av slutcenerna håller Ivan Cooper presskonferens (Cooper är protestant och ledamot av parlamentet och den som anordnar den marsch för Northern Ireland Civil Rights Movement som slutar i massaker).

Han säger ungefär att; ikväll rekryterar IRA unga män och pojkar i hela Derry. Det är IRA:s bästa stund.

Jag tänker på de orden när jag ser och läser om dagens israeliska flygattacker mot mål i Gaza.

Ikväll lär Hamas, mitt i all sorg och bedrövelse, växa i både styrka, målmedvetenhet och antal.

Sveriges utrikesminister verkar hysa likande farhågor. Han säger till SvD:

”Och dessutom är det en kontraproduktiv politik. Om Israel vill försvaga Hamas är det bara att konstatera att denna politik inte har lyckats.”

Nu vore det ju också klädsamt om Bildt tog ansvar för den del som den svenska regeringen omedelbart kan styra över. Nämligen att avbryta militärt samarbete och vapenhandel med Israel. Det är inget nytt krav. Men det är inte sämre för det, bara än mer aktuellt efter dagens händelser.

Låt mig återge en dikt ur Pablo Neruda España en el corazón:

Och en morgon stod allt i lågor
och en morgon steg eldsvådorna
upp ur jorden
och uppslukade människor,
och allt sen dess eld,
sen dess krutrök,
sen dess blod.
Banditer med flygplan och moriska legosoldater,
banditer med fingerringar och hertiginnor,
banditer med svarta munkar som välsignande
kom farande genom rymden för att döda barn,
och på gatorna rann barnens blod
helt enkelt likt barns blod.

Schakaler som schakaler skulle förakta,
stenar som den förtorkade tisteln skulle bita i och spotta ut,
huggormar som huggormar skulle hata!

Framför er har jag sett Spaniens blod
resa sig
för att dränka er i en enda våg
av stolthet och knivar!

Förrädiska generaler:
se mitt döda hus,
se Spanien ödelagt!
Men från varje dött hus utgår brinnande metall
i stället för blommor,
men från varje hål i Spanien
kommer Spanien ut,
men från varje dött barn kommer ett gevär med ögon ut,
men från varje mord uppstår kulor
som en dag ska finna platsen
för ert hjärta.

Ni frågar väl varför denna dikt
inte talar till oss om drömmen, om grönskan,
om mitt fosterlands stora vulkaner?

Kom då och se blodet på gatorna,
kom och se
blodet på gatorna,
kom och se blodet
på gatorna!

Lusläs regleringsbrev

Vare sig regeringen eller Försvarsmakten har lagt upp det regleringsbrev som regeringen fattade beslut om den 18 december på sina respektive hemsidor, men ESV är att lita på.

Här kan man läsa Försvarsmaktens regleringsbrev för 2009. Om man vill jämföra med innevarande års regleringsbrev och kanske upptäcka några förändringar, så kan man läsa det här.

Man vet aldrig vad som göms mellan skenbart harmlösa rader så det gäller att lusläsa. Det är i varje fall precis vad jag tänker göra. Återkommer!

Regleringsbrevet för 2008 behandlades också i denna blogg, för ett år sedan, här.

PS. En kuriositet i sammanhanget är den bilaga 2 Beställningsbemyndiganden som finns att beskåda här (öppna dokumentet för läsning). Det ser ut att bli billigt, det här, de närmaste åren...

God Jul

An eye for an eye will make us all blind

Låt oss påminna oss själva och varandra i juletid om att vi -var och en på sitt håll och tillsammas- kan göra skillnad i den här världen och för den här världen.

Är det detta som är expeditionär förmåga?

SvD:s Mikael Holmström rapporterar att frågan om Strf 90 till Afghanistan nu skall utredas av Försvarsmakten:

"Efter två eldöverfall mot Afghanistanstyrkan föreslog arméinspektör Berndt Grundevik den 25 november en katalog av åtgärder för att öka skyddet. En av dem var att sända ner tre Stridsfordon 90 genom ett snabbt beslut före jul.
Men så blir det inte. Ett beslut kommer tidigast i februari. ÖB och försvarsledningen tvekar och utreder andra lösningar."

Ett alternativ är att inte sända ner några svenska fordon alls, utan hyra norska som redan finns på plats (men då måste vi ha norska besättningar eller omskola svenska).

Ett andra alternativ är att sända ner tre Stridsfordon 90 som förhandslagras i Afghanistan och så skickar man ner besättningar vid behov.

Ytterligare ett alternativ är att direkt skicka ner Stridsfordon 90 med besättningar. Då kan den skyttetrupp redan som finns i Afghanistan åka i fordonen direkt.

Och ett sista, fjärde alternativ, är att utöka Afghanistanstyrkan till att ständigt ha en hel pluton utbildad på Stridsfordon 90 i Afghanistan.

Jag blir både förundrad och beklämd av den här diskussionen. I november föreslog alltså arméinspektören att det skulle ner tre stridsfordon 90 till Afghanistan pga säkerhetsläget. Frågan skall nu utredas på HKV till februari. Bara där har det gått tre månader. Tre månader!

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, säger till SvD att han har lärt sig att det är bättre att göra rätt från början än att bara göra något snabbt. Med tre månaders utredningstid för att granska de fyra alternativen, ja då lär det förhoppningsvis bli ett väldigt riktigt beslut. Man kan bara hoppas att inget händer, som hade kunnat förebyggas, innan dess.

För egen del undrar jag om det inte vore bättre om Lindström vaskade fram de kunskaper som han fick lära sig tidigt i sin karriär: Starta rörelsen, order kommer.

Eller med andra ord: Skicka ner vagnarna direkt, utred hur mycket som helst under tiden. Bränner det till kan man mycket snabbt skicka ner besättningar som förmodligen enkelt kan rekryteras från det upplösta NBG. Och går inte det får man köra officersbesättningar.

Ibland känns det som om vi inte har lärt oss något alls sedan 1993. Ulf Henricsson lär sitta och slita sitt hår någonstans.

För övrigt undrar jag....

....varför de regleringsbrev för budgetåret 2009 till myndigheterna som regeringen beslutade om i går inte finns att tillgå?

Jag är ju naturligtvis oerhört nyfiken på flera av dem, men i synnerhet Försvarsmaktens och den nya myndigheten som inrättas den 1 januari 2009; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Lägg ut! Lägg ut!

När det gäller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap så är det för övrigt oerhört märkligt att den inte har uppmärksammats mer av media nu innan den skall vara i full sving om några veckor.

Tidningen Fokus senaste nr från idag är ett undantag. I en artikel under rubriken "Vem för befäl i kris?" uttalar sig jag och andra om det faktum att den nya myndigheten inte löser det som uppfattades som grundproblemet efter Tsunamin, nämligen att ingen myndighet kan peka med hela handen och föra befälet över andra, i ett akut läge vid en sektorsövergripande kris. Något som Försvarsberedningen i full enighet, från moderater till vänsterpartister, efterlyste i en gemensam rapport i december 2007.

Den specialintresserade kan läsa mer i tidigare inlägg på denna blogg, t.ex. här.

Från Gates till Medevac

Läs bloggen Det progressiva USA om den artikel som tillträdande president Obamas försvarsminister -tillika nuvarande försvarsminister- Robert Gates har skrivit i Foreign Affairs om USA:s militärdoktrin:

Foreign Affairs - A Balanced Strategy - Robert M. Gates

Artikeln inleds på följande sätt:

"The United States cannot expect to eliminate national security risks through higher defense budgets, to do everything and buy everything. The Department of Defense must set priorities and consider inescapable tradeoffs and opportunity costs.

The strategy strives for balance in three areas: between trying to prevail in current conflicts and preparing for other contingencies, between institutionalizing capabilities such as counterinsurgency and foreign military assistance and maintaining the United States' existing conventional and strategic technological edge against other military forces, and between retaining those cultural traits that have made the U.S. armed forces successful and shedding those that hamper their ability to do what needs to be done."

I detta nummer av Foreign Affairs kan man också läsa en mycket intressant artikel av Barnett R. Rubin och Ahmed Rashid: From Great Game to Grand Bargain.

"The crisis in Afghanistan and Pakistan is beyond the point where more troops will help. U.S. strategy must be to seek compromise with insurgents while addressing regional rivalries and insecurities."

Och på tal om Afghanistan debatterade Riksdagen ISAF igår. En sen kvällsövning som går att ta del av i efterhand genom protokollet från debatten (anf. 163 och framåt). Vare sig försvars- eller utrikesministern var på plats i kammaren.

Några nedslag i debatten:

Urban Ahlin (s) tyckte förmodligen att det var lika viktigt att adressera sina egna partikamrater som alla andra i sina inlägg:

"Allt detta gör att det organ som vi har format i världen, Förenta nationerna, säger att situationen i Afghanistan alltjämt utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Jag som socialdemokrat står verkligen upp för Förenta nationerna. Det är nämligen den universella ordning, den norm som vi har byggt upp i världen för att inte enbart den starkes rätt ska göra sig gällande, utan det ska finnas något att hålla sig i, en folkrätt. Alla medlemsländerna i Förenta nationerna har gått med på FN-stadgan, enligt vilken det tydligt är FN:s säkerhetsråd som är de som är uttolkare av när det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet. Förenta nationernas säkerhetsråd är otroligt tydligt på den här punkten.

Jag säger till alla som läser protokollet, eller dem som av någon händelse lyssnar på debatten: Läs säkerhetsrådsresolutionen! Om det finns någon som helst tvekan om att det inte finns ett mandat för den här insatsen eller vad den grundar sig i, läs säkerhetsrådets resolution!"

Peter Rådberg (mp) tog bland annat upp den viktiga frågan om Medevac och helikoptrar. Av inläggen och replikskiften att döma syftar utskottets formuleringar i betänkandet ("en helikopterenhet") till att regeringen och Försvarsmakten dels skall skicka mer än en helikopter och dels att man skall överväga alternativa lösningar för att få ner resursen. Dvs. att t.ex. hyra av något annat land.

På en direkt fråga jag ställde, vid ett besök som Försvarsberedningen gjorde vid Helikopterflottiljen i Linköping, blev svaret att man avsåg att skicka en maskin till Afghanistan. Det förvånade mig då eftersom jag hade fått lära mig att man alltid flyger rote i jämförbara situationer. Och som dessutom säkert ISAF:s Force Protection-regler kräver (om någon vet hur det är med den saken, kommentera gärna)? Förmodligen planerade man för att fortsätta dra på de tyska resurserna och att den svenska Hkp skulle vara ett tillskott. Men nu har alltså UFöU skrivit att det skall vara en enhet som ska ner och i alla fall Allan Widman (fp) tolkar det som flera Hkp.

Tyvärr får vi nog i nuvarande situation vara tacksamma om man över huvud taget (om man inte hyr in kapaciteten) får ner några Medevac-helikoptrar under 2010. Nästa fråga är hur länge dessa kan personalförsörjas?

Hur som helst var det bra att helikopterfrågan togs upp vid gårdagens debatt.

Danielsson vill ha debatt

Staffan Danielsson (c) klargör, apropå ett tidigare inlägg på denna blogg, att han inte vill tysta någon Gripen-kritik:

"Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter."

Till Danielssons förtjänster räknas att han är tydlig med sin inställning till fortsatta satsningar på JAS Gripen. Det gynnar debatten.

JAS-debatt mellan alliansens försvarspolitiker

Staffan Danielsson (c) publicerade en replik igår på sin blogg till Allan Widmans (fp) inlägg på Brännpunkt om JAS Gripen. En replik som han helst hade velat att SvD publicerade på Brännpunkt, men debattredaktören tog in den moderata repliken istället.

Läs repliken och i synnerhet Widmans kommentar till den, samt Danielssons svar till Widman.

Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant:

"Gripen är ju ett av Sveriges stora försvars- och industriprojekt och efter Norges sågning av Gripen är det ju känsligt om även svenska försvarspolitiker uppfattas instämma i kritiken."

Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige.

Utredare utsedd

Idag utsågs Jan-Olof Lind, överdirektör vid Försvarets forskningsinstitut, FOI, till utredare om Försvarsmaktens helikopterresurser.

Enligt försvarsdepartementets pressmeddelande skall utredaren "se över hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras, samt vilka krav det ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden. Utredaren ska analysera vilka av Försvarsmaktens operativa helikoptersystem som kan och vid behov bör vidmakthållas. Utredaren ska utvärdera erfarenheterna av genomförda upphandlingar av helikoptersystem samt analysera flygsäkerhetsrelaterade frågor och föreslå förbättringsåtgärder."

Mina spekulationer om tilläggsdirektivet kan ni glömma. Det handlade om att delrapporten inte ska lämnas den 31 december i år utan att utredaren ska redovisa frågorna om helikopter 4-systemet senast den 31 mars 2009 och slutrapporten senast den 1 mars 2010.

Frågan om helikopterresurser och Medevac i Afghanistan bör således verkligen bli föremål för en ordentlig omgång i dagens ISAF-debatt i riksdagen!

Riksdagsdebatt om ISAF

Idag debatterar riksdagen det fortsatta svenska deltagandet i internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF). Regeringens proposition har behandlats av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet och resulterat i det betänkande (2008/09:UFöU1) som dagens debatt handlar om.

För egen del hoppas jag att civil-militär samverkan och helikopterfrågan blir tunga frågor under dagens debatt. UFöU skriver med viss skärpa om helikopterbristen i insatsen och motionärer har också tagit upp frågan om Medevac. UFöU skriver i sitt betänkande:

"Utskottet vill understryka betydelsen av att den svenska insatsen i sin helhet har tillgång till kvalificerade sjukvårdsresurser och konstaterar att Försvarsmakten har redovisat att förbandets tillgång till sjukvårdsresurser är tillfredsställande. Den svenska styrkan avses förstärkas med en särskild helikopterenhet med sjukvårdsförmåga (Medevac). Utskottet har erfarit av Försvarsmakten att den ursprungligen avsedda Medevac-enheten kommer att försenas avsevärt. Försvarsmakten överväger därför andra möjligheter att förbättra sjuktransportförmågan med helikopter."

När FM har Hkp 14 i luften, det vet man inte men det är långt dit. Och regeringen vill skicka en Hkp 10 till Afghanistan, men hur mycket kommer den att kunna vara i luften? Och hur många behöver man egentligen för att hålla en rimlig beredskap och förmåga också över tid? Absolut minst två, gärna tre, skulle jag tro.

Det framstår som att försvarsministern kommer att ha stora problem med att få fram resursen till instsen ens under överskådlig tid, med mindre än att man får hyra kapaciteten någon annan stanns ifrån.

Och på tal om helikoptrar, den helikopterutredning som jag har skrivit om tidigare här på bloggen, vars direktiv regeringen beslutade om den 10 oktober 2008 men som ännu inte är tillsatt och som egentligen skulle lämna en delrapport den 31 december, den bör tas upp i debatten.

Men det har man redan förstått vid Försvarsdepartementet, att den frågan kommer upp. Kanske är det därför man vid dagens regeringssammanträde hade en beslutspunkt enligt följande:

"Kommittédirektiv Tilläggsdirektiv till Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser (Fö 2008:07)Fö2008/MIL".

En gissning är att förseningen med tillsättandet av utredare etc. skall förklaras med att uppdraget utökas med tilläggsdirektiv. Eller avser man att göra en kommitté av det som egentligen skulle vara en utredningsperson? Ytterligare en gissning är att det kan ha med ISAF att göra, så att Tolgfors kan berätta om det vid dagens debatt i kammaren.

Den som lever får se och den som följer riksdagens webbutsändning av debatten i eftermiddag får dessutom veta...

PS. För alla som vill förkovra sig i helikopterfrågan rekommenderas Wiseman's blogg, bl.a. följande inlägg.

Bra Widman!

Allan Widman (fp) replikerar i dagens SvD de moderata riksdagsledamöter som nyligen replikerade ett av hans tidigare debattinlägg på Brännpunkt.

Widman gör precis det jag efterfrågar i ett tidigare inlägg. Det är befriande, ja faktiskt nödvändigt för tilltron till försvarspolitiker av alla kulörer och uppfattningar, att man orkar ifrågasätta, vända och vrida, följa upp, granska och diskutera företeelser, materielprojekt, organisation etc. alldeles oavsett om man är för eller emot det man sätter fingret på.

Ett kritiskt perspektiv - till gagn för framtiden

Den moderata gruppen i Försvarsutskottet replikerar Allan Widman (fp) på Brännpunkt idag, detta med anledning av den debattartikel om JAS Gripen som Widman skrev efter det norska beslutet att köpa amerikanskt stridsflyg.

De moderata riksdagsledamöterna skriver att det inte finns någon anledning att "se mörkt på framtiden eller ställa sig tveksam till Gripen, dess förmåga och möjligheterna till framtida export".

Generellt är artikeln att betrakta som reklam för Gripen, så man får ta det för vad det är, men en sak saknas helt i artikeln: Hur man ser på Gripens framtid i Sverige.

För faktum är att det i stort sett är nu som det avgörs huruvida Gripen skall ersättas av ett utländskt system efter 2030. Men det är det ju helt tyst om. Anser t.ex. regeringen och moderaterna i FöU att Sverige skall satsa på inköp av "SuperJAS" (E/F-versionen som Norge skulle ha köpt) trots den uteblivna Norgeaffären och trots regeringens tidigare tvärsäkra uttalanden om att det inte ska ske? Hur mycket pengar är man villig att lägga på utecklingssidan? Hur skall systemet utformas framöver? Är det läge att modifiera och omförhandla riksdagens beslut om 100 JAS Gripen C/D?

Det är väl detta debatten bör handla om, om man vill fatta medvetna beslut som man sedan får motivera och stå för. Trovärdiga och så nära objektiva utvärderingar som möjligt av det norska ställningstagandet, det görs nog vare sig av Saab eller moderaterna i Försvarsutskottet. Det är det bäst om oberoende instanser sköter.

Och för den fortsatta debatten vore det befriande om alla - faktiskt i synnerhet de som är tillskyndare av en vidareutveckling av JAS Gripen för det svenska flygvapnet - anlägger ett kritiskt men konstruktivt perspektiv på frågan. Det handlar dels om en trovärdighetsfråga för det politiska systemet och dels om för mycket skattepengar (bland annat) för att beslutsfattare skall agera och låta som om de jobbade på Saabs informationsenhet.

Samarbetet

Om någon till äventyrs undrar vad jag anser om det samarbete som har inletts mellan (s), (v) och (mp), skriver fina Anders så bra i sin blogg Vilse på Värnhem att jag bara instämmer.

Radiotips!

Lyssna på P1, Vetandets värld, idag kl. 12:10 med repris 23:07. Inslaget går under rubriken "En fredligare värld":

"Sedan det kalla krigets slut har antalet krig och konflikter minskat markant; kanske har världen aldrig varit så fredlig i modern tid som nu.

Lotta Harbom arbetar med Uppsala universitets konfliktdatabas och säger att trenden är tydlig:

– Det har inte startats något nytt krig mellan stater sedan 2003 då USA invaderade Irak. En så här lång tid utan nya krig har vi inte sett sen 1946.

Professor Andrew Mack leder Human Security Report Project vid Simon Fraser University i Kanada. Han ser samma positiva trend – men också två stora risker:

– Den globala ekonomiska krisen kommer att få en förödande konsekvens för fattiga länder. Likaså kommer klimatförändringarna påverka jorden i Afrika söder om Sahara. Det är svårt att säga hur världen kommer handskas med problemen, men det finns en risk för ökade konflikter."

Andra perspektiv

Om någon missar länkningarna till denna blogg nere till vänster på denna sida vill jag uppmärksamma er läsare på att ni kan ta del av ytterligare reflektioner efter Försvarsutskottets debatt på följande bloggar:

Staffan Danielsson (c), som själv var med i debatten, skriver om den på sin blogg.

Wiseman's Wisdoms följer också upp debatten under rubriken "Inte utan att man blir än mer skeptisk".

Riksdagsdebatt

Igår debatterade Försvarsutskottet sitt betänkande ”Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2009”.

Generellt kan man säga att försvarsmusiken fick stor uppmärksamhet hos flera av debattörerna. Inget ont om försvarsmusiken, men det kanske trots allt kan ses som en märklig prioritering i vad i alla fall jag anser är en oerhört bekymmersam situation.

När ÖB och Försvarsmakten skall lämna in sitt underlag (den 30 januari) som svar på regeringens planeringsanvisningar, skulle det vara förvånande om ÖB inte skulle påpeka en rad osäkerheter och brister med anledning av den korta tid som Försvarsmakten har haft på sig att leverera ett svar (se också SvD:s ledare på detta tema) plus att det finns en så lång lista på ekonomiska och verksamhetsmässiga osäkerheter att uppdraget närmast är att betrakta som omöjligt. Ta bara frågan om personalförsörjningen som ett tungt exempel.

Tolgfors framförde sin egen – mycket oroväckande- syn på hur man vet att en ekonomi är balanserad:

”Om man använder Försvarsmaktens egna siffror, redovisade till oss, sätter sig vid ett förhandlingsbord och gör en färdplan tillsammans med departement och myndigheter med utgångspunkt i deras siffror, givet att de håller, då är ekonomin balanserad.”

Jag har sagt det förut, upplägget är som gjort för att allt (helt enligt gammal tradition) kommer att brissera redan första dagen vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 18 januari. SvD:s Mikael Holmström kommer att publicera Försvarsmaktens underlag där det framgår på vilka osäkra premisser man har jobbat och Sten Tolgfors kommer sedan att skuldbelägga ÖB/FM för deras bristande underlag.

Den försvarspolitiska inriktningspropositionen skall lämnas i mitten av mars. En intressant fråga just nu är hur regeringen, på lite drygt en månad, skall kunna och hinna bli överens inom sig? Men om detta handlade inte gårdagens debatt så mycket om. Försvarsminister Sten Tolgfors pratar mest om oppositionens spretande förslag och inom borgerligheten verkar det bara vara Allan Widman (fp) som är bekymrad över situationen.

Men låt oss ta debatten från början:

Anders Karlsson (s), ordförande i utskottet, skapar ytterligare osäkerheter om var (s) avser att landa i pliktfrågan. Han sade i debatten att socialdemokraterna anser att det ännu finns alldeles för lite underlag för att man ska kunna ta ställning i pliktutredningen. Han sade också att ”Svaret på de eventuella brister som finns i dagens system bör inte nödvändigtvis vara att avskaffa värnplikten”.

Karlsson talade också om behovet av breda uppgörelser i försvarspolitiken. Det, menar Karlsson, bör ske genom partiledarsamtal.

Det är ett krav som (s) har ställt sedan i våras. Men bevare mig väl! Partiledare och språkrör i all ära, men jag tror att det vore det säkraste sättet att fatta beslut som har mer med inrikespolitiska bevekelsegrunder att göra, än sakfrågor och avvägningar utifrån verksamheten.

Dessutom är det så, att när Försvarsberedningen till slut sydde ihop en bred majoritet för sin rapport i juni 2008, så utlovade faktiskt Tolgfors att de samverkande oppositionspartierna på ett eller annat sätt skulle blandas in i propositionsarbetet – som en uppföljning av beredningens rapport. Ännu har ingen inbjudan kommit. Jag utgår ifrån att det beror på att propositionsarbetet inte ha startat upp på allvar – vilket naturligtvis vore djupt oroande i sig.

Efter Karlsson talade Gunilla Wahlén (v). Hon nämnde, som en av få, upp den myndighet som sätts på fötter from 1 januari 2009; MSB:

”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en ny myndighet, och det kan kanske vara nödvändigt med en förstärkning till myndigheten eftersom det nya uppdraget, att minska risken för och konsekvenserna av allvarliga skador, kriser och olyckor, i dagsläget är ett mycket brett uppdrag. Till detta kommer att de även ska medverka till att minska lidande vid allvarliga olyckor och katastrofer i andra länder. Vi avser att återkomma med förslag inom dessa områden i samband med försvarspropositionen.”

Därefter var det Peter Rådbergs (mp) tur. Han tog bland annat upp det genomslag som Georgienkonflikten har fått:

”I den inhemska debatten kan det ibland framstå som om Georgienkonflikten i sig kräver nya svenska prioriteringar. Det är inte Miljöpartiets uppfattning. Naturligtvis ska konflikten noga analyseras vad gäller både det ryska och det georgiska agerandet samt hur det internationella systemet har hanterat krisen. Men det svenska försvaret behöver ställas om till ett mer flexibelt och användbart försvar alldeles oberoende av Georgienkonflikten. Det står naturligtvis klart att europeisk säkerhetspolitik påverkades av konflikten, men någon totalt förändrad situation eller en ny världsordning är det svårt att föreställa sig.”

Vid Försvarsutskottets sammanträde på tisdag kommer både MUST och Försvarsdepartementet för att föredra den analys av konflikten som man har gjort. Det vore mycket intressant att höra om analysen ger stöd för några omtag när det gäller svensk försvarspolitik. Det vore också intressant att veta om regeringspartierna är överens sinsemellan om analysens slutsatser.

Rådberg tog också upp frågan vad som händer med det mandat som riksdagen nu ger, till att regeringen får fatta beslut om att anskaffa ett antal ”SuperJAS” om Norge köper? Det är ju så att pengarna för denna anskaffning redan är inplanerade – i alla fall enligt tidigare besked från regeringen. Skall man dra tillbaka de pengarna nu?

Rådberg: ”Det står väldigt tydligt i propositionen att vi ska köpa de åtta–tio JAS-planen under förutsättning att det blir en affär med Norge. Nu när Norge har sagt nej till vårt Super-JAS blir frågan till försvarsministern: Kommer regeringen att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer man att tänka om?”

Detta fick Rådberg aldrig något konkret svar på. Tolgfors sade bara i ett senare replikskifte att Gripen är ett mycket konkurrenskraftigt system som har anskaffats av en lång rad olika länder: ”Vi ska fortsätta att vidareutveckla det.”

Staffan Danielsson ( c) sade såhär: ”Sveriges riksdag fullföljer sitt bemyndigande till regeringen att uppgradera åtta–tio Gripenplan till E/F-version, under förutsättning att Norge anskaffar samma vapensystem. Skulle det amerikanska planets pris och tillverkningsplaner förändras eller visa sig orealistiska kan förhoppningsvis frågan komma upp på nytt.”

Vad detta sedan betyder i praktiken, det vet vi ännu inte. Besked kanske kommer i inriktningspropositionen?

Rolf Gunnarsson (m) talade sedan som om regeringens försvarspolitik vore en solskenshistoria och tryckte speciellt på att man nu inte tänker lägga ner några förband – till skillnad från tidigare regeringar. Detta kommer Gunnarsson att få äta upp, i sinom tid. Om alliansen skulle vinna valet, så är bland det första de måste göra att lägga ner verksamhetsställen. Man har –till en dyr kostnad för skattebetalarna- skjutit upp dessa jobbiga beslut till efter valet. Men man kommer att tvingas genomföra det, var så säker.

Staffan Danielsson ( c ) kommer att hamna i blåsväder även han, på samma tema:
”Försvarets ekonomi har varit ansträngd men stabiliseras nu med denna budget. De olika beräkningar som gjorts inom Försvarsmakten för nedläggningar av garnisoner har skapat oro. Från Centerpartiet och alliansen anser vi att det är bra att de inte behöver aktualiseras.
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig. ”

Sedan var det Allan Widmans (fp) tur. Han verkar i varje fall inte se skönmåleri som sin främsta uppgift. Han vet rent krasst för mycket om läget för att göra det. Han radar istället upp problem och utmaningar.

Else-Marie Lindgren (kd) tog bland annat upp civila frågor och krishantering:

”Skydd och säkerhet är en del av välfärdsfrågorna. Om förebyggande och förberedande åtgärder uteblir kan kosta åtskilligt. Det gäller inte minst det svårbokförda mänskliga lidande som måste tas med i beräkningen, liksom undergrävandet av myndigheters trovärdighet med allmänhetens ögon sett. Det gäller att arbeta smartare. Det behövs en god krishanteringsförmåga, men vi behöver också ett mer robust och mindre sårbart samhälle. Hos den enskilda människan sitter sårbarheten ofta i huvudet. Redan medvetenheten om att livshotande situationer inträffar, ofta utan förvarning, ökar vår förmåga att klara oss. Den som utövar mental beredskap vet hur man skyddar och räddar liv, hur man ger medmänskligt stöd och hur man avlastar myndigheter. Det är en oumbärlig tillgång för samhället. Därför, fru talman, är det viktigt att den nya myndigheten för samhällsskydd och beredskap ges bästa förutsättningar tillsammans med hemvärn och frivilligorganisationer. Dessa är viktiga aktörer när det gäller krisberedskap.”

Försvarsminister Sten Tolgfors (m) pratade redan inledningsvis i sitt tal om behovet av en fortsatt reformering (tydligen gäller dock detta inte grundorganisationen…):

”Sverige ska ha ett starkt, tillgängligt och användbart insatsförsvar. För det krävs det en fortsatt reformering. Vi ska skapa mesta möjliga säkerhet per investerad skattekrona. Fokus ska ligga på operativ nytta här och nu. Försvaret ska kunna användas där det behövs, både i Sverige, i närområdet och internationellt.”

Tolgfors nämnde också att utredningen av hur kringmyndigheter och stödfunktioner ska effektiviseras har inletts (dock finns det inga direktiv till denna utredning ännu, så det är omöjligt att veta vad den ska behandla).

Försvarsministern fortsätter också att skapa helt orealistiska förväntningar på vad Försvarsmakten skall klara och bestå av de närmaste åren:

”Med tidigare regerings försvarspolitik, arvet efter FB 2004, kan försvaret ha ca 11 000 man redo för insats i den nationella insatsorganisationen inom ett år – inom ett år! Ställ det mot två till fem dagar. Det motsvarar en tredjedel av den nationella insatsorganisationen. På övriga två tredjedelar av förbanden, eller ca 20 000 man, finns inga krav på tillgänglighet för insats eller kvalitet sedan tidigare. De har betraktats som produktionsfaktorer för den användbara tredjedelen."

Sedan sjunker Tolgfors ner de fåror som han som minister borde stå över. Sin vana trogen lägger han krut vid socialdemokraternas partisekreterare och socialdemokraternas interna göranden och låtanden:

”Socialdemokraterna har en linje i Försvarsberedningen, där deras partisekreterare representerar dem. De har en helt annan linje i riksdagen, och efter två sjupartieniga försvarsberedningsrapporter begär Anders Karlsson partiledaröverläggningar.”

Det fick i sin tur Peter Rådberg (mp) att tappa humöret:

”Vi har nyss hört oppositionspolitikern Sten Tolgfors. Jag klockade hans tid. Jag tror att han pratade halva tiden om oppositionen och halva tiden om försvaret. Det är väl dags att kliva ned från oppositionsrollen och vara lite statsmannaaktig någon gång. Jag tror att Sten Tolgfors lägger hur mycket tid som helst på andra partier än regeringspartierna.”

JAS Gripen akt II

Saab har nu kommenterat det norska beslutet att inte köpa JAS Gripen. Man talar klarspråk på ett sätt som sällan görs i den här typen av kommentarer. Nu slåss man för produktens överlevnad. Eller i varje fall för en fortsatt möjlighet att utveckla sin produkt. Underhåll av befintliga stridsflygplan, det kommer man att få hålla på med under många år.

Om de skriftliga kommentarerna idag är beska och tydliga, så ger VD Åke Svensson ett annat intryck i en SvD-artikel som ligger på nätet just nu. Där säger Svensson (naturligtvis med sedvanlig reservation för att det kan vara journalisten som tolkar fel) att han inte oroas av att framtida affärer skulle påverkas av Norges utvärdering av Gripen. Det är naturligtvis ett ganska uppseendeväckande uttalande.

I samma artikel uttalar sig nämligen också Fredrik Gustafson. Han tycker att utvärderingen i Norge om Gripens förmåga att försvara landet och det faktum att planet bara levde upp till ett av de fyra kraven självklart påverkar möjligheten att sälja Gripen till andra länder:

–Vi framställs av Norge som det sämsta och dyraste flyget och om det vore sant skulle väl inget land vara berett att köpa det.

Det begriper ju alla, så det är lika bra att säga som det är. Och det är ju precis därför som Saab går ut så hårt i dagens skriftliga kommentar.

Ännu så länge har det inte kommit igång någon debatt om Gripens framtid i Sverige. Men det är bara en tidsfråga. I morgon debatterar nämligen Försvarsutskottet statsbudgeten för utgiftsområdet. Det vore direkt konstigt om inte budgetpropositionens förslag om att riksdagen skall medge ett svenskt inköp av den senaste versionen (E/F) av Gripen, utifall att det skulle bli ett norskt köp, blev föremål för stor debatt.

Det svaret har vi ju redan, vilket inte var planerat. Nu måste försvarsministern svara på om man står fast vid sitt besked, nämligen att denna satsning inte blir av vid ett norskt nej. Och vad ska man i så fall göra med de pengar som redan är avsatta?

Oppositionen om ISAF

Nu finns oppositionens motioner med anledning av propositionen "Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF)" tillgängliga.

Miljöpartiet anser att det inte är möjligt att dra tillbaka befintlig svensk trupp när det nuvarande mandatet går ut. Dock ges inte något oreserverat stöd till svenskt deltagande i ISAF och man tillbakavisar en utökning av det svenska bidraget:

"Inom bara ett par månader kommer det helt avgörande svaret på frågan hur den tillträdande amerikanska administrationen avser att agera i Afghanistan. Det finns anledning att avvakta till dess att den nya amerikanska politiken kan bedömas. Om det någon gång är rätt tid för ett bokslut och möjlighet till kraftigt omtag för den internationella närvaron i Afghanistan så är det nu vid ett amerikanskt regimskifte. I avvaktan på detta anser således miljöpartiet att den svenska regeringen främst bör fokusera på att ge den befintliga svenska styrkan bättre utrustning och sjuktransportkapacitet samt att utöka satsningarna på det civila biståndet."

Socialdemokraterna inriktar sig på behovet av en strategi (det gör även mp) och att Sverige skall satsa mer på den civila sidan.

Vänstern kräver som väntat att hela den svenska insatsen i Afghanistan ska dras tillbaka. De skriver också att "Det tycks som den svenska regeringen blir allt mer ensam om att tro att det finns en ensidig militär lösning på den komplicerade konflikten i Afghanistan". Regeringen kan tala för sig själv, men jag skulle nog förmoda att det inte finns någon, inte heller i den svenska regeringen, som tror att det finns en ensidig militär lösning på konflikten i Afghanistan - eller någon annan stanns heller för den delen.

Mycket större än Georgien

”Försvarsberedningens uppgift är främst att fortlöpande följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och därvid såväl bedöma hot och risker som det internationella säkerhets- och försvarssamarbetets utveckling.” Så står det om Försvarsberedningen på regeringens hemsida.

Det där med ”fortlöpande följa” är ju en sanning med modifikation. I alla fall i praktiken. Det är försvarsministern som beslutar om utifall att och i så fall med vad beredningen skall arbeta, genom de uppdrag som ges.

Jag har under de senaste veckorna försökt få fatt i en obehagskänsla så stor att den har varit svår att formulera. Jag är mer och mer övertygad om att vi går in i en situation som man måste tillbaka till 1929 för att hitta några som helst referenser till.

Om jag säger såhär, Georgienkonflikten kan med all sannolikhet sägas vara en parentes i jämförelse med hur den rådande situationen kan påverka det säkerhetspolitiska läget, i vid mening.

Det räcker med en snabb scanning av internationell affärspress för att konstatera att stora jättar i industri och näringsliv inte bara saktar ner och varslar, de stänger igen. Bara stoppar all produktion veckovis, och de kanske inte öppnar den igen. Det verkar som om vi i en nära framtid går från en situation med varsel till globala massuppsägningar av en omfattning vi inte sett maken till.

Till er alla gröna därute som i och med detta tror att jag ser fortsatt och helst ökad produktion och tillväxt som lösningen på alla problem, till er vill jag säga att det inte är alls det jag menar. Jag talar om de säkerhetspolitiska effekter det får, alldeles oavsett vad man anser är orsaken till krisen, hur man bör lösa den och vad som är receptet för en fredlig värld, ok?

Hur påverkar krisen makt och inflytande för de stora länderna? USA:s förlorade dominans respektive den tillträdande administrationens nya giv? Social oro och spänningar som en följd av massuppsägningar? Uppköp av industrier och nytt inflytande över viktiga marknader? En ökad press inom regionala samarbeten med regeringar som tenderar att fokusera på inrikespolitiken och egna kortsiktiga intressen? EU:s förmåga att hantera trycket (i synnerhet i ett svenskt ordförandeskapsperspektiv inför 2009)? Effekten för de allra fattigaste, när det gäller tillgång till mat och internationellt bistånd, samt en ökad protektionism som en följd av krisen? Miljö- och klimatfrågorna i den ekonomiska krisens kölvatten? Ryssland efter oljeprisets fall.

Ja detta är ju bara en bråkdel av frågeställningar som behöver spaltas upp och analyseras. Som sagt, Georgienkonflikten startade upp ett analysarbete inom regeringskansliet och fick tjäna som förklaring till att Försvarsmaktens planeringsanvisningar fördröjdes och att den kommande försvarspolitiska inriktningspropositionen blev uppskjuten till våren. Men den accelererande globala ekonomiska krisen, den föranleder (i alla fall inte vad man kan se) någon som helst aktivitet i Försvarsdepartementet.

Den finanskris, som nu har övergått till något helt annat, måste analyseras ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Sten Tolgfors måste agera nu genom att sätta Försvarsberedningen på fötter för att göra en säkerhetspolitisk omvärldsbedömning. Resultatet bör vara klart hösten 2010, efter valet med andra ord, så att en ny regering av vilken kulör som helst har en rimlig chans att utforma sina försvarspolitiska bedömningar utifrån en aktuell analys av läget, där det globala ekonomiska och maktpolitiska läget ingår.

Det kan dessutom vara klokt att göra en kort och aktuell situationsbedömning av den rådande krisen, som är förankrad med riksdagens partier, inför det svenska ordförandeskapet. Det kan utgöra en delrapport och lämnas under senvåren 2009. Jag utgår att ett sådant arbete redan görs inom regeringskansliet (allt annat vore mycket förvånande), men det finns goda skäl att ta in det till en bedömning inom beredningens ram och därmed ge den en parlamentarisk legitimitet.

Och om Sten Tolgfors inte vill göra en ny säkerhetspolitisk analys, så måste han i varje fall förklara varför man inte bör göra det!

För visst är vi mogna nu, att se en global ekonomisk kris som en potentiell säkerhetspolitisk ommöblerare och motor? I själva verket vore det ansvarslöst att inte bedöma läget även genom säkerhets- och försvarspolitiska glasögon.