Utredningen är klar

Möjligheterna för Räddningsverkets skolor i Skövde och Rosersberg att bedriva utbildningsverksamhet med en annan huvudman än MSB utreds inte alls för närvarande, som jag hävdade i mitt förra blogginlägg.

I själva verket har utredaren, landshövding Sven Lindgren, i dag till Försvarsdepartementet avrapporterat uppdraget att pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg.

Utredaren föreslår att räddningsskolan i Rosersberg avvecklas (med undantag för skortstensfejarutbildningen som skulle kunna kan drivas vidare av Skorstensfejarmästarnas riksförbund). Räddningsskolan i Skövde bjuds istället ut till försäljning. Utredaren menar att det finns en marknad för verksamhet regionalt, nationellt och internationellt samt att det är lämpligt att Skövdeskolan avyttras genom aktieöverlåtelse eller rörelse-/inkråmsöverlåtelse. Om beslut fattas i oktober kan denna process klaras av före årsskiftet.

MSB - i skuggan av det militära

Helt i skuggan av debatten om det militära försvarets framtid, Georgienkriser och försvarsmaterielfrågor sker något stort och omvälvande på den civila sidan.

Den sista december går Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i graven. I stället uppstår en myndighet; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Från den 1 januari 2009 ska MSB ha ansvaret för frågor om samhällets säkerhet när det gäller skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris.

Det står redan klart att verksamheten kraftsamlas i Stockholm, Karlstad, samt i begränsad omfattning i Kristinehamn. Två av Räddningsverkets nuvarande fyra skolor, Sandö och Revinge, ska ingå. Möjligheterna för skolorna i Skövde och Rosersberg att bedriva utbildningsverksamhet med en annan huvudman än MSB utreds för närvarande. I skrivande stund läggs pusslet med enhetscheferna. De 12 första cheferna är redan utsedda.

Det är märkligt tyst om den myndighet som nu växer fram. Trots tsunamin och Schenström-affären har krishanteringsfrågorna i vid mening alldeles kommit i skymundan. Man bör verkligen sätta sig in i den organisationsmodell för MSB som diskuteras. Hur ser det ut? Verkar det effektivt och svarar det upp mot kraven?

Hur ser t.ex. relationen ut mellan chefen för Samordning och insats (som sitter i Stockholm) och enhetschefen för Enheten för insatser (som sitter i Karlstad)? Vem fattar besluten? Hur kan den kommande organisationen förväntas påverka inriktning, tyngdpunkt och verksamhet jämför med idag?

Jag förväntar mig att det är ett helt batteri pigga Försvarsutskottsledamöter som bara vill kasta sig över MSB:s organisation m.m. innan det är försent och allt är implementerat och klart.

Försvarsberedningens öden och äventyr

Idag bjöd försvarsminister Sten Tolgfors Försvarsberedningen på lunch. Han uttryckte sin belåtenhet med beredningens rapporter och utlovade att regeringen och försvarsdepartemetet skulle förvalta förslagen väl i den fortsatta processen mot den försvarspolitiska inriktningspropositionen.

Han hade inget nytt uppdrag på lut, i alla fall inget som han ville avslöja, men menade att beredningens hittills hade lyckats motivera sin existens, sin funktion och sina arbetsformer väl.

Fotot visar Else-Marie Lindgren (kd) och försvarsminister Sten Tolgfors.