Bildt om "Super JAS"

Idag är det norska Stortingets försvarsutskott på besök i Stockholm. De träffar både försvarsutskottet, försvarsberedningen (delar av den) och utrikesministern. Bildt passar på att lansera sin inställning till JAS Gripen E/F:

"Det blir säkert åtskilliga diskussioner om möjligheten till förstärkt samarbete på olika områden, och det kan ju inte uteslutas att frågan om deras flygplananskaffning kommer upp. Vårt samarbete med Norge står på stabila egna ben, men en gemensam utveckling av nästa generation av JAS Gripen skulle innebära ett industriellt och politiskt lyft av relationerna mellan våra bägge länder".

Optimism anbefalles!

Nu är det lite "ompf" i Försvarsmaktens kommunikation kring pengaproblemen. Det kan vara en reaktion på GP:s artikel om försvarsministern tidigare i veckan, där Tolgfors är ganska vass i sina kommentarer. Man kan tolka honom som om det inte alls blir fråga om någon överföring av 850 miljoner från materiel- till förbandsverksamhet, så som Försvarsmakten har begärt:

"ÖB har redan föreslagit en del besparingar. Dit hör färre flygtimmar, kortare värnplikt, inställda övningar och stoppade materielbeställningar. Sådant har också gjorts förr och förslagen övertygar inte försvarsministern alls. Färre flygtimmar i år måste tas igen nästa år. Att stoppa beställningar kan bli mycket dyrt. Återkommande underskott säger att problemet är strukturellt (...)

- Man kan inte möta ett strukturellt underskott med kortsiktiga åtgärder av närmast nödstoppskaraktär, säger han bestämt".

Detta skall läggas till att försvarsdepartementets nya frågebatteri till Försvarsmakten innehöll en upprepad fråga om hur konsekvenserna ser ut om man inte får flytta över pengarna.

Som sagt, om det var dessa uttalanden och frågor som föranledde Försvarsmakten att gå ut lite hårdare igår, är naturligtvis omöjligt att veta. Men svaret på försvarsdepartementets fråga hur följderna blir om ingen omfördelning görs, är att följderna då skulle bli mycket allvarliga för vår förbandsverksamhet, säger chefen för ledningsstaben, Sverker Göranson.

Försvarsmakten trycker nu på behovet av skarpa inriktningsbeslut från regeringens sida:

"En omfördelning skulle bara lösa den nu ansträngda situationen. För att få Försvarsmaktens ekonomi i långsiktig balans krävs en inriktning från regeringens sida, enligt Sverker Göranson.
- Därför blir försvarsberedningens arbete under våren, med bland annat vår perspektivstudie som grund, och en inriktningsproposition i slutet av året mycket viktigt. Med detta som grund kan vi lägga ett förslag i budgetunderlaget för 2010 om nödvändiga förändringar, säger Sverker Göranson".

OK, här krävs lite tankemöda.

Snart skall Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 vara inlämnat till regeringen. Ingen lätt uppgift när man summerar allt som är pågång just nu:

På utgiftskontot finner vi följande osäkerheter:

• Eventuell insats med NBG. Finns det utrymme för den i innevarande budget för internationella insatser?
• Kommande skrivelse om strategiska lufttransporter (många hundra miljoner kronor per år).
• Bildt aviserar en skrivelse om insatsen i Afghanistan, där försvarsministern har meddelat att det skall dit helikoptrar (gördyrt).
• Viljan att stanna längre i Tchad - det blir dyrare.
• Ambitioner att bidra till NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF).
• Åtagande att köpa JAS 39 E/F (så att man kan sälja till Norge).

Till detta skall läggas de aktuella pengaproblemen. Samt de pågående politiska processerna, som av naturliga skäl är ganska oförutsägbara:

• Försvarsberedningens rapport.
• Pliktutredningen.
• Frivilligutredningen (som bl.a. behandlar Hemvärnet).
• Genomförandegruppen (tittar på materiel, långsiktiga besparingar och möjligheter till rationaliseringar).
• Höstens försvarsinriktningsproposition.

Men, fråga som kanske glöms bort mitt i alla dagsaktuella kriser och som kommer att ligga som en våt filt över 2009 och större delen av 2010 är VALET!

Försvarsmakten skall alltså hämta hem alla inriktningar och skapa den nya Försvarsmakten i budgetunderlaget för 2010. Det lämnas våren 2009 och skall bakas in i budgetpropositionen hösten 2009 - med ett år kvar till valet.

Är det någon som tror att regeringen orkar genomföra en hel rad nödvändiga rationaliseringar i grundorganisationen och stödmyndigheterna då? Operation "Rädda mitt regemente" med en moderat försvarsminister och en moderat statsminister som redan har utmanat och fortsätter utmana "försvarsvännerna" i sitt egen parti? Samt en rad kommunalråd, på berörda orter, ur allianspartierna?

Och vad händer vid en eventuell borgerlig valförlust 2010? Om man inte har orkat med en skarp budgetproposition på Försvarsmaktens budgetunderlag 2009, är läget än mer akut 2010. Då skall en ny regering ta vid, med 14 dagar på sig att formulera en egen budgetproposition...

Det är inte lätt att vara optimistisk, men det är mer nödvändigt än någonsin.

Försvarsministern om Super JAS

Försvarsminister Sten Tolgfors har svarat på Peter Rådbergs (mp) interpellation om uppgradering av JAS Gripen till E/F-nivå.

Försvarsministern håller på att försätta sig i en knepig situation. Jag återkommer till det nedan.

Rådberg frågade om regeringen avser följa prioritetsordningen att det ska vara det operativa behovet som ska styra materielsanskaffning samt om Sverige skulle köpa "Super JAS" även om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Jag citerar några stycken ur försvarsministerns inlägg:

"På frågan om en svensk egenutveckling av JAS 39 är möjlig vill jag svara på följande sätt: Generellt gäller att ju fler stater som kan dela på kostnader för vidmakthållande eller logistik för ett materielsystem desto fördelaktigare är det. En svensk egenfinansiering för att vidmakthålla JAS 39 är därför något vi vill undvika, och ett samarbete med Norge skulle vara välkommet, i dag eller i framtiden. Men Gripenfamiljen växer.

Om Sverige kommer att kunna hitta former för ett samarbete med Norge kring JAS 39, med utgångspunkt i den offertförfrågan som de lämnat till FMV, går inte att svara på i dag. Tillräcklig analys av Norges förfrågan och hur vi ska ställa oss till denna har ännu inte skett".

Rådberg frågade:

"När det gäller själva tidsaspekten på JAS-affären säger Åke Svensson, Saabchefen, till Ny Teknik häromveckan att Saab tänker lämna en offert till Norge under våren 2008. Danmark kommer att få en liknande offert året efter, 2009. Beslut kommer att tas senare under 2008 eller i början av 2009, säger Åke Svensson. Jag utgår från att försvarsministern är väl informerad om den här händelsen. Det är väl ingen avancerad gissning att försvarsministern och regeringen har lovat Norge att vara med på E/F-versionen. Man lämnar inte en offert i den här storleksordningen utan att Sverige ger garantier om en satsning på samma projekt som dessutom är en förutsättning för Norge att över huvud taget köpa planet. Jag vore tacksam om försvarsministern kunde dementera eller förkasta det påståendet.

På min andra fråga fick jag ett ganska bra svar. Jag tolkar det som ett klart nej, att Sverige inte kommer att bygga super-JAS om Norge skulle säga nej. Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande från försvarsministern. Stämmer det påståendet? Om Norge säger nej, kommer inte Sverige att gå vidare själv med det så kallade super-JAS? "

Försvarsministern väljer i det läget att höja tonläget:

"Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (...)

Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras. Det kommer att ske en förhandling så småningom. Det är en aspekt att ta hänsyn till av den enkla anledningen att det är bra att Gripenfamiljen växer eftersom det gör att Sverige delar framtidssäkringen av Gripensystemet med andra länder. Det är alltså en senare fråga att avgöra. Vi utesluter ingenting, särskilt inte vid ett fördjupat nordiskt samarbete om drift, utveckling och övning. Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov.
Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017".

Det är detta jag menar med att försätta sig i en knepig situation. Norgeaffären är en stat till stat -affär. Norrmännen vill veta om Sverige tänker anskaffa E/F versionen. Det är en förutsättning för ett eventuellt köp. Under våren skall en bindande offert lämnas. Man kan inte kringgå det regelverk som innebär att regeringen binder upp riksdagen i ekonomiska åtaganden, utan riksdagsbeslut. Alltså måste regeringen gå till riksdagen med frågan innan offerten lämnas. Men Tolgfors fortsätter hävda att det är en fråga för framtiden.

Ministern fortsätter i ett senare replikskifte:

"Jag tycker att det är bra att det finns möjlighet att finna samverkan med andra, att Gripenfamiljen växer, att vi kan dela kostnader med andra för framtidssäkring av systemet. Jag tycker att det är bra med en möjlighet till samverkan med Norge. Men allt detta säger Miljöpartiet nej till. Ni försökte slå undan benen redan på Handlingsplan Gripen".

"Det är klart att det blir en offert till Norge. Det är klart att regeringen stöder exportansträngningar till Norge. Det är i grunden något mycket positivt. Jag har rett ut det i ett tidigare svar. Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov".

Tolgfors hade kunnat agera på ett annat sätt. Han hade kunnat vara mer resonerande, rak och öppen. Det hade förmodligen väckt större entusiasm för projektet:

Ja, det är ett problem att denna satsning måste avgöras så snart efter riksdagens beslut om C/D-versionen. Riksdagen skall självklart avgöra frågan, helt i enlighet med de krav på öppenhet och reellt inflytande försvarsutskottet har krävt under många år. Jag förstår att det kan väcka anstöt. De ekonomiska realiteter vi brottas med just nu är en försvårande omständighet och nej, det är svårt att räkna upp ett antal operativa behov för E/F i insatsorganisationen, men det kan finnas andra fördelar som väger över... etc.

Så som argumentationen förs för tillfället gör ministern projektet en otjänst. När det väl landar i riksdagen, efter alla försäkringar om att det ligger långt fram i tiden, kommer det slå ner som en bomb och jag tror faktiskt man kommer att få se motstånd växa fram inom allianspartierna också. Det har alltid funnits enskilda ledamöter från alla partier som har röstat mot Gripensatsningar och de lär inte bli färre nu.

Hela interpellationsdebatten finns att tillgå här (i slutet av protokollet).

När krutröken skingras

När krutröken skingras efter dagens sammandrabbning mellan utrikesminister Carl Bildt och socialdemokraternas Urban Ahlin, är det dags att uttolka vad som egentligen sades i utrikesförklaringen.

Jag siktar in mig på två saker: NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF) och den svenska insatsen i Afghanistan.

När det gäller NRF sade Bildt:

"Vi prövar också - i nära samverkan med Finland - möjligheten att delta i Natos motsvarande snabbinsatsstyrka. Detta skulle innebära en ytterligare fördjupning av ett redan omfattande samarbete med Nato".

Det var miljöpartiets Bodil Ceballos som i sitt inlägg följde upp Bilds besked om NRF och frågade om Bildt tänkte anmäla svenskt deltagande vid NATO-toppmötet i Bukarest i april? Hon framhöll vikten av att frågan bereds mellan riksdagens partier.

Bildt svarade i sin replik:

"Det är riktigt att vi diskuterar med Finland om deltagande i Natos snabbinsatsstyrka. Detta är inget principiellt nytt steg. Vi står under Natokommando i Kosovo, och vi står under Natokommando i Afghanistan. Den brutala realiteten är att vi behöver fler fredsinsatser i olika delar av världen. Det kan vara i Tchad, på Balkan, i Afghanistan, Mellanöstern, Kongo eller någon annanstans. Ibland kan det vara under FN-befäl, ibland under EU-befäl och ibland under Natobefäl. Vi är och vill vara en fredsmakt, och vi ska vara öppna för att vara med överallt. Vi vill inte stänga några dörrar till fredsinsatser. Sedan har vi begränsade ekonomiska och andra möjligheter att vara med på olika ställen, men jag vill inte stänga några dörrar till att delta i några fredsinsatser – nästan oavsett under vilken flagg dessa förs. Men det konkreta ställningstagandet, Bodil Ceballos, ligger fortfarande i Sveriges riksdag. Så ska det förbli under denna regering".

Bukarestmötet sker i början av april. Om regeringen har tänkt -vilket är välkommet, allt annat hade varit ytterst anmärkningsvärt- att ta NRF-frågan till riksdagen funderade jag över i vilken kommande proposition eller skrivelse som detta skall bakas in. Förklaringen finner man i regeringens lista över planerade skrivelser och propositioner till riksdagen. Där aviseras nämligen en skrivelse om Sveriges samarbete inom Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för Fred (PFF), som skall lämnas den 18 mars. I denna skrivelse kommer förslaget om ett svenskt bidrag.

Socialdemokraterna var tydliga: De säger nej, precis som (mp) och (v). Därmed kommer regeringen gå fram själva i en principiellt viktig fråga när det gäller Sveriges relation till NATO.

Nu till Afghanistan och internationella insatser.

Bildt sade att regeringen "inom kort" kommer att presentera den enormt försenade nationella strategin för Sveriges engagemang i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Målet, sade Bildt, är att "knyta utrikes-, bistånds-och försvarspolitiken närmare varandra för att dessa ska samverka bätte".

En konkret insats där regeringen avser att försöka tillämpa denna helhetssyn är ISAF i Afghanistan. Bildt sade att regeringen avser att återkomma till riksdagen "om inriktningen av våra fortsatta insatser i Afghanistan och hur säkerheten och effektiviteten i vår insats kan öka. Vi samarbetar nära om den framtida inriktningen med övriga nordiska länder".

Frågor man kan ställa sig inför denna strategi är dels vilket genomslag regeringens uttalade mål har får i strategin om att Sverige skall vara policyledande i frågor om civil-militär samverkan och dels vilka nyheter kring den svenska insatsen som presenteras (mer än helikoptrar).

Erfarenheter i Afghanistan visar hur förödande det är när den militära komponenten väger så mycket tyngre än de delar som har med state-building, återuppbyggnad och andra civila nödändigheter att göra. Civil-militär samverkan innebär inte för miljöpartiet att militärer och civila hjälparbetare skall gå armkrok i alla insatser (vilket ökar riskerna för de civila) eller att civila insatser skall stödja de militära i syfte att nå lokalbefolkningens acceptans för den militära styrkan, utan bl.a. att man anlägger en helhetssyn och låter de civila aktörerna väga lika tungt , eller tyngre, än de militära.

Frivilligutredning - igen

Regeringen har nu tillsatt den senaste utredningen i raden av de som under historiens gång har haft uppgift att lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter inom försvaret och samhällets krisberedskap.

Till utredare har Björn Körlof utsetts. Körlof är generaldirektör och chef för Totalförsvarets pliktverk till och med den sista februari 2008. Han tillträder uppdraget som utredare den 1 mars 2008 och skall redovisa resultatet senast den 31 oktober 2008.

Regeringen beskriver utredningen såhär i ett pressmeddelande:

"I takt med att Försvarsmaktens verksamhet har förändrats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar är det naturligt att även den frivilliga försvarsverksamheten förändras i samma riktning och att den bör anpassas efter det civila samhällets behov. En särskild fråga är hur den statliga finansieringen av den frivilliga försvarsverksamheten bör se ut i framtiden."

Kommittédirektiven finns att läsa här.

Regeringen tuffar till sig

Miljöminister Carlgren meddelade vid dagens presskonferens att man skickar tillbaka ansökan till Nordstream med uppmaningen att fylla på och återkomma. Regeringen kräver inte uttryckligen att en landbaserad sträckning redovisas, men att bolaget både ska redovisa en "alternativ sträckning" och konsekvenserna av ett "nollalternativ", dvs. att man inte drar någon gasledning alls.

I Studio Ett debatterade idag DN-debattskribenten Krister Wahlbäck och miljöministern. Man kan lyssna i efterhand här.

...at best inadequate...

I en ny rapport från The Rand Corp. kallad War by Other Means: Building Complete and Balanced Capabilities for Counterinsurgency, karakteriseras USA:s militära äventyr i den muslimska världen som "at best inadequate, at worst counter-productive, and, on the whole, infeasible."

Det är starka ord. Speciellt som rapporten skrevs på uppdrag av Pentagon.

I rapporten föreslås bland annat att USA "should instead focus its priorities on improving "civil governance" and building "local security forces," according to the report, referring to those steps as "capabilities that have been lacking in Iraq and Afghanistan."

Inspiration inför Carlgrens presskonferens

Med elegant timing publiceras en DN-debattartikel av f.d. ambassadör Krister Wahlbäck under rubriken "Sverige i sin fulla rätt att stoppa gasledningen".

Med formuleringar som t.ex. att det är en bisarr tanke att Sveriges regering skulle låta sig bindas av ett enskilt företags fixering vid att röra upp fosfor och tungmetaller ur Östersjöns bottensediment, lär Wahlbäck säkert inspirera en och annan journalist som avser dyka upp på miljöministerns presskonferens (se inläggen nedan).

Carlgren om gasledning

Ekot uppmärksammar idag det faktum att Nordstream lämnade in den svenska delen av gasledningens miljökonsekvensbeskrivning till regeringen i slutet av december. Ännu har man inte fattat några beslut om ifall man ska begära kompletteringar av ansökan. Inte heller har man skickat över den till de expertmyndigheter, som har sakkunskap i frågan.

Ekot rapporterar att inga företrädare för regeringen idag ville svara på frågor om hur ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hanteras på departementen, men att miljöminister Andreas Carlgren kommer att kalla till en pressträff i morgon, tisdag. Pressträffen skall handla om regeringens fortsatta behandling av ansökningarna om tillstånd för gasledning i Östersjön.

Man kan följa den genom webbutsändningen här (start klockan 14.00).
Och om man behöver läsa Carlgrens svar i förväg, kan man ta del av denna information.

Tidtabellen publicerad i Ny Teknik

Apropå det tidigare inlägget om "JAS-debatt i riksdagen".

För de som eventuellt tvivlar på att ett svenskt besked om satsning på E/F-versionen av Gripen måste komma inom kort, hittade jag ett uttalande av Saabchefen Åke Svensson, i Ny Teknik:

"När ska Norge och Danmark ta beslut?

- Vi räknar med att lämna en offert till Norge under våren 2008. Beslutet kommer troligen att tas under 2008 eller senast i början av 2009. I Danmark sker samma process ungefär ett år senare".

Ingen skall inbilla mig att man lämnar en offert till Norge utan att samtidigt eller i samband med den utställa de garantier om den svenska satsning på projektet som är en förutsättning för norrmännen.

....en närmare granskning

För en tid sedan läste jag Helge Löfstedts inlägg i Gula Tidskriftens senaste nummer. Det har sedan dess legat och värkt i bakhuvudet. Jag tänkte nu sprida denna huvudvärk till fler, genom att tipsa om artikeln och bjuda på några rader. På ett lågmält sätt framförs brutala jämförelser mellan de Nordiska försvarsmakterna.

Löfstedt diskuterar också kostnadsdrivande faktorer bakom Försvarsmaktens ekonomiska problem. Han skriver:

"Den kanske viktigaste kostnadsdrivaren utgörs av bristande avvägning mellan ambition och kostnad i verksamheten. Målsättningar för förband och materiel sätts ofta utan att ekonomin får påverka ambitionerna. Man suboptimerar kvalitet medan de ekonomiska konsekvenserna inte studeras lika grundligt. När det ekonomiska uppvaknandet kommer återstår då bara att minska antal i planerad produktion. Det är då ofta inte möjligt att finna alternativ med en bättre relation mellan operativ effekt och kostnad.

Korta avskrivningstider, d v s snabb omsättning, innebär att investeringar i utbildning och utrustning och materiel utnyttjas kort tid med högre kostnader som följd.

Svensk materiel är ofta i teknikens framkant, man går i bräschen för ny teknik och är innovatör av nya tekniska lösningar. Att vara innovatör tenderar att bli kostnadsdrivande.

Vi finner också att det nya treterminssystemet medför längre utbildning till färdighet som internationell soldat än i grannländerna. Vidare innebär det ojämn beläggning som medför att utbildningskapaciteten utnyttjas mindre väl".

Ta del av artikeln genom att gå in på KKrVA:s hemsida.
Klicka på "Läs mer" vid "KKrVAHT nr 6/2007 - innehåll".
Välj sedan "Arméstridskrafter för att Försvara Sverige bättre – ett realistiskt förslag av överingenjör Helge Löfstedt"

JAS-debatt i riksdagen

I morgon debatterar försvarsministern "Super JAS" med miljöpartiets Peter Rådberg. Det är Rådbergs interpellation som föranleder ministern att komma till riksdagen.

I interpellationen ställs två frågor:

1. Avser ministern att fullfölja sin prioriteringsordning när det gäller anskaffning av försvarsmateriel att det ska vara det operativa behovet som ska styra?
2. Hur ser försvarsministern på möjligheten att satsa på en egenutveckling av Super-JAS om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Det blir intressant att höra svaren. Det blir också intressant att höra hur ministern väljer att informera riksdagen om de tidsförhållanden som råder. Kommer han fortfarande hävda att frågan om en eventuell uppgradering till E/F-nivå är en fråga för framtiden (precis som i riksdagens frågestund den 24 januari)?

Tolgfors sade då att "Vi talar ju om perioden efter 2020. För att vi ska ha något att tala om måste tekniken finnas på plats, annars har vi inget att ta ställning till. (...) För att testa på en flygande testbänk har riksdagen och jag beslutat om ett demonstratorprogram som pågår fram till 2010. Inga beslut är fattade. Vi förbehåller oss, precis som andra partier, rätten att tycka och tänka långsiktigt utan Miljöpartiets tillåtelse. Det går inte att 2019 komma på att vi behöver ett plan 2020. Man måste börja prata nu och utveckla teknik. Inga beslut är fattade".

Ajj laaav Jooooruupp

Det här blogginlägget har inte med försvarspolitik att göra. Eller det kanske det har på sitt sätt. Med sådana vänner för europatanken behövs inga fiender.

Apropå Christer Sjögrens schlagervist med "I love Europe" vill jag bara säga att det inte kunde vara så mycket värre än såhär. Någon kanske låter tanken gå till några tyska bidrag genom historien. Eller till något Östeuropeiskt alster. Själv blir jag liksom.... blank, när jag lyssnar. Kan inte tänka på så mycket annat än mannen i kören. Det hörs särskilt bra första gången de sjunger "I love Europe!": "Ajj laaav Jooooruupp!"



Som referens kan jag bjuda på något helt annat. Eller kanske inte.



(Missa inte hur mannen till höger går igång 01.13 in i klippet. Eller det mystiska inslaget som kommer in från höger efter 2 minuter.)

Politik är att vilja

Det drar ihop sig.
Det vankas besked.

Onsdag 13 februari klockan 9.00 presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Rimligtvis bör den extremt försenade skrivelsen om en strategi för internationella insatser ha landat på riksdagens bord innan den utrikespolitiska debatten äger rum (i så fall genom ett extra regeringssammanträde). Om inte annat för att möjliggöra diskussioner om regeringens inriktning, och inte diskussioner och spekulationer om vad saktfärdigheten beror på.

Å andra sidan kanske Bildt inte känner sig så lockad av att diskutera strategins innehåll och frågan om Tchad-insatsen på samma gång. I alla fall om det gamla kravet från allianspartierna finns med i skrivelsen, om att man skall koncentrera insatserna och inte vara lite här och där i korta nedslag.

Den stora förseningen till Tchad måste föranleda en diskussion. Hur rimligt är det att åka till Tchad och sedan i stort sett vända på klacken och åka hem? Det är dyrt att transportera sig (insatsen beräknas till 379 miljoner kr). Nuvarande riksdagsmandat för insatsen sträcker sig till månadsskiftet maj - juni. Det är bara Sverige som har anmält sig för enbart ett halvår.

Snart vankas också vårbudgeten. Till dess skall genomförandegruppen ha sagt sitt, försvarsministern (finansministern) skall ha bestämt om Försvarsmakten skall få flytta över pengar från materiel- till driftsbudget och -hävdar jag- det skall vara klart i någon form hur det blir med uppgraderingen av JAS till "Super JAS".

I vårbudgeten kan också frågan om ett svenskt deltagande i NRF (NATO:s snabbinsatsstyrka) tas upp. Det rör på sig i Finland och det skulle förvåna mig om inte hela grejen är väldigt lockande för Carl Bildt inför NATO-toppmötet i Bukarest senare i vår. Han vill nog gärna deklarera ett svenskt deltagande då. Förberett är det ju också, sånär som för vilka pengar som skall avdelas till detta (därav att kostnaderna kan komma att aviseras i vårbudgeten).

Bakgrunden är att Försvarsdepartementet i en anmodan den 21 december 2006 gav Försvarsmakten i uppgift att analysera möjliga styrkebidrag till NRF. Försvarsmakten skulle redovisa myndighetens uppfattning om möjliga svenska styrkebidrag till NRF samt under vilka tidsperioder dessa skulle kunna erbjudas. Försvarsmakten skulle även redogöra för de kostnadskonsekvenser föreslagna styrkebidrag får.

I en underbilaga till Försvarmaktens budgetunderlag för 2008 svarar försvaret på denna anmodan. Det av Försvarsmaktens redovisade underlaget, som är processat tillsammans med försvarsdepartementet, visar ett antal möjliga svenska styrkebidrag där några eller något kan anmälas till NRF. Försvarsmakten anmäler att det, utifrån nuvarande planering, finns möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Det finns i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme för insatser inom ramen för NRF. Inga pengar är således ännu avsatta till ett svenskt deltagande. Man resonerar väldigt löst om kostnaderna i underlaget, bl.a. kommer det generera kostnader att ha personal med så hög beredskap.

Det enda parti som fram till nu aktivt har drivit svenskt deltagande I NRF är folkpartiet. I oktober 2005 motionerade fp i riksdagen, de bl.a. skriver:

”Ett annat viktigt steg i ett närmande till NATO kunde bli deltagande i alliansens snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF).” Den 28 mars 2006 avslogs motionen i riksdagen (2005/06:UU18).

Försvarsministern sade såhär i januari, vid Rikskonferensen i Sälen:

"Nato öppnar för supplementära bidrag från partnerländer till snabbinsatsstyrkan (NRF). Vi hoppas kunna ta ställning i NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest. Gärna tillsammans med Finland".

Tänk om han hade sagt såhär istället:

"Vi hoppas kunna ta ställning till NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest, tillsammans med riksdagens partier".

Värstafallsscenariet nu -utifrån den vilja till så politiskt breda lösningar som möjligt i försvars- och säkerhetspolitiska frågor- är att försvarsberedningens pågående arbete med sin rapport om Försvarsmaktens inriktning m.m. i juni, blir än mer kringskuren vad gäller handlingsfrihet.

Om Försvarsmakten inte får flytta över pengarna mellan anslagen (och det blir totalt kaos). När genomförandegruppen tar hand om all från materielfrågor till rationaliseringsfrågor. Om det blir ett beslut om att uppgradera JAS (ännu en gång). När direktiven till utredningen om frivilligorganisationerna inte finns att läsa ens efter beslutet är fattat, pliktutredningen precis har börjat arbeta och strategin för internationella insatser läggs utan inflytande av oppositionen. Om det till dessa faktorer, vars slutsatser och ingångsvärden i de flesta fall är helt utom räckhåll för oppositionen och -vågar jag påstå- inte sällan också för allianspartierna, om det till detta skall adderas ett färdigt ställningstagande till NRF, med den inriktning och de nya friska pengar det medför, ja då kommer det bli uppförsbacke i beredningen.

Men, politik är att vilja och man skall aldrig ge upp. Det är ju helt enkelt så döviktigt att det blir ett bra inriktningsbeslut för försvaret nu, inom en lång rad områden. Det skall dessutom kunna överleva valet 2010. Därav behovet av att, som sossarna säger, alla skall med...

Allt annat blir dyrt. Och fel.