lördagen den 8:e september 2007

Dagens insikt kan vara dotter till gårdagens misstag

Mikael Holmström på SvD har koll på läget:

"Regeringen stoppar utvecklingen av efterföljaren till Visby-korvetterna som nu levereras av Kockums i Karlskrona. Hela projekteringen av efterföljaren, ett större ”ytstridsfartyg ny” stoppas. (...) "Regeringen har nu valt och satsar på ubåtarna. Utveckling av en ny ubåt får cirka 20 miljoner kronor." (...) " Samtidigt säger regeringen också nej till utveckling av undervattensvapen vid Saab Underwater Systems i Motala. Företagets framtidssatsning är projektet TMS - torped-mina-sensor som nu stoppas." (...) "Nästa vapen som stoppas kallas Ecom och utvecklas av Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Det är en avancerad blandning av missil och granat."

Vidare skriver Holmström att luftvärnroboten Bamse inte ska förbandssättas som det var tänkt (för övrigt ett mycket klokt beslut). Pengarna till SEP (Splitterskyddat enhetsfordon) var också tänkt att dras in, men SvD skriver att centerpartiet sade nej till det i budgetförhandlingarna.

Det skall bli intressant att läsa i budgetpropositionen hur man motiverar de försvars- och säkerhetspolitiska grunderna till de avvägningar mellan materielsystemen som gjorts. Riksdagen har ju upprepade gånger begärt denna tydligare redovisning, och om man tidigare aldrig har förmått motivera på ett trovärdigt sätt vilka bevekelsegrunder som ligger bakom att man vill anskaffa vissa system, så kanske man har bättre framgång med att förklara varför man inte anskaffar vissa system så som planerat.

Det skall också bli intressant att se om planen med de sydafrikanska robotar som riksdagen har sagt ja till i samband med vårbudgeten, och som var tänkta att beväpna kustkorvetterna, löper vidare. Den del av budgetpropositionen som utgörs av utgiftsområde 6 kommer i år att lusläsas runt om i Sverige som aldrig förr. En riktig kioskvältare.

fredagen den 7:e september 2007

Jag hade fel

Igår skrev jag om att det kanske var handlingsplanen för Gripen som var en av de materielprojekt som inte skulle bli av. Helt fel, visade det sig.

Vid gårdagens regeringssammanträde togs beslutet, utan förvarning eftersom det inte fanns något ärende från Försvarsdepartementet som skulle upp (enligt regeringens ärendeförteckning). Inte heller redovisades det pressmeddelande, som sägs ha skickats ut, på Försvarsdepartementets hemsida.

Enligt SvD (TT) skriver Tolgfors:

"Dagens beslut är bra för det svenska försvaret. Sverige får tillgång till ett modernt och kostnadseffektivt flygplanssystem, som också fungerar väl i internationell samverkan. Det är också bra för möjligheterna att finna framtida exportmöjligheter för Gripen".

OK, för det första har regeringen missat det första tillfället att tippa materielbudgeten över till de internationella insatsernas behov. Om robotsystemet till kustkorvetterna ingick i beslutet (de var ju ihopklumpade i vårpropositionen) är det två materielprojekt -till en kostnad om 4,1 miljarder- som går på tvärs med finansministerns signaler under gårdagen. Nu blir det intressant att se vad som skall puttas ur materielplanen istället, som är värt 4,1 miljarder utöver de aviserade besparingarna.

För det andra verkar saker och ting gå sin gilla gång: Satsningar på Gripen och Saab är bra för exporten. Det låter som om det även fortsatt är viktigare än instatsförsvarets reella behov.

Inget nytt under solen, med andra ord.

torsdagen den 6:e september 2007

R I P

Konsten att motivera ett beslut och sedan ändra sig

Det verkar som om bedömningen i gårdagens blogginlägg om att Odenberg avgick på grund av att finansens makt blev för stor, var riktig.

Allan Widman (fp) skriver om avhoppet på Brännpunkt idag. Bland annat att "Lejonparten av de cirka 18 miljarder som det handlar om årligen går till stora materielprojekt inom flygvapnet och marinen som, åtminstone hittills, haft liten anknytning till det fredsfrämjande arbetet."

Med anledning av detta finns det anledning att uppmärksamma vad Odenberg säger i sin intervju med SvD, tre timmar efter gårdagens presskonferens. Han berättar att finansdepartementet har tagit över och hindrat honom från att verkställa beslut:

"De senaste månaderna har finansdepartementet fjärrstyrt allting. Vi får inte igenom projekt som regering och sedan riksdagen godkänt redan i våras, säger Odenberg och nämner handlingsplanen för Gripens utveckling och luftvärnsrobotar till Visby-korvetterna.

Hur gör regeringen nu? Man har fört fram dessa projekt till beslut av riksdagen i vårpropositionen 2007. Motiven, i synnerhet de säkerhetspolitiska, var så gott som obefintliga redan då, men det ansågs i varje fall av regeringen och riksdagen vara tillräckligt för att fatta beslut om 4,1 miljarder:

Ur vårbudgeten:

"Regeringens förslag: Regeringen får under 2007 besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidare-utveckling av JAS 39 Gripen samt om luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass.
Anskaffningen av luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass föreslås genomföras i form av en direktanskaffning av på marknaden befintligt system. De beskrivna materielobjekten innebär att ramen för beställningsbemyndigandet 2007 behöver utökas med 4 350 000 000 kronor."

DI skriver: "Ett regeringsbeslut på det ovan nämnda ska ha beretts i regeringskansliet och ett beslut var väntat under september månad."Vi har goda förhoppningar på att ett beslut kommer att fattas, men det kan komma att ta lite längre tid än beräknat", säger Gripen Internationals informationsdirektör Owe Wagermark till Nyhetsbyrån Direkt efter försvarsministerns avgång."

Som jag ser det måste man återkomma till riksdagen med en förklaring om varför de säkerhets- och försvarspolitiska grunderna till detta beslut har förändrats, och begära ett nytt beslut av riksdagen. Ur mitt perspektiv är det enkelt att åstadkomma en sådan förklaring, utifrån just försvars- och säkerhetspoitiska bedömningar Men det blir trixigare när man har sagt en sak en gång och nu säger något helt annat.

Det är väl handlingsplanen för Gripen och luftvärnsrobotsystemet som är de specificerade projekt som inte skall bli av, och som det ryktas om skall redovisas i budgetpropositionen.

Frågan är nu hur de politiker i försvarsutskottet agerar, som relativt nyligen ansåg att det fanns goda skäl att säga ja till satsningen? Skall man säga öppet att det är finansdepartementet som har dömt av riksdagens beslut och ansett det vara fel, vilket innebär att man i öppen dager redovisar de bevekelsegrunder för försvarsindustriella projekt som alla vet om men aldrig har bekräftats offentligt av någon regering. Eller skall man krysta fram någon förklaring om att den säkerhetspolitiska situationen dramatiskt har förändrats sedan vårpropositionen och riksdagsbeslutet?

onsdagen den 5:e september 2007

Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.
Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet
Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens
Välkomna!
Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.
Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för "Reinfeldts Bosse Ringholm" och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik - och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:

– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att "De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys." Eriksson skriver att "den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken."

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.

tisdagen den 4:e september 2007

Ryskt säkerhetsintresse

Idag har Försvarsministern inkommit med sitt svar på Carl B Hamiltons skriftliga fråga om den ryska marinens undersökningar i svensk ekonomisk zon, det vill säga de bottenundersökningar som utförs som ett led i kartläggningen av förutsättningarna för att dra en naturgasledning genom Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Ministern skriver: "Oaktat de tidningsuppgifter till vilka frågeställaren refererar har jag inte kunnat konstatera något stöd för påståendet att enheter ur den ryska Östersjömarinen varit involverade i bottenundersökningarna."

Ministern skriver vidare att "Enligt rysk doktrin betraktas infrastrukturen för gas- och oljeexporten som ett nationellt säkerhetsintresse. Jag hade möjlighet att diskutera denna fråga med den förre ryske försvarsministern Sergej Ivanov när han besökte mig i oktober förra året."

Det väcker ju lite funderingar. Dels vore det naturligtvis intressant att veta vad som sades vid nämnda möte. Dels vore det intressant att höra vilka slutsatser ministern drar av sitt eget konstaterande att infrastrukturen för gas- och oljeexporten utgör ett nationellt ryskt säkerhetsintresse?

Det där med säkerhetsintresse i ministerns svar föranleds av Hamiltons fråga, han skrev:

"Marinchefen har även uttalat sig för permanent rysk marin närvaro i bland annat Medelhavet på grund av pipelineexport av rysk gas och olja, det vill säga en principiell hållning, som tillsammans med president Putins tv-uttalande den 26 oktober 2006 om den ryska Östersjömarinens uppgift att skydda den planerade gasledningen, indikerar en ambition att ha hög rysk marin närvaro i Östersjön, om gasledningen skulle förverkligas."

Anslagsnivå = förmåga?

Försvarsmakten är på hugget. Som ett led i den pågående kampanjen kring försvarsbesparingarna publiceras idag följande information, under rubriken "Nio miljarder mindre - på sju år", på hemsidan:

"Det är en myt att Försvarsmakten blir mindre och mindre men att kostnaderna är oförändrade. Det visar både de minskade anslagen och försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten, BNP."

Vidare berättar man att Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar har förändrats drastiskt de senaste åren. Myndighetens anslag för 2007 är 39,3 miljarder kronor. Från 2000 till 2007 har Försvarsmaktens anslag minskat med omkring nio miljarder kronor, eller 20 procent. Försvarets del av BNP har gått från 3,1 procent 1975 till 1,52 procent 2005.

Som pricken över i meddelas att det "Så sent som i förra veckan utgick direktiv till förbanden om besparingar på omkring 180 miljoner kronor, för att säkerställa att de ekonomiska ramarna för 2007 kan hållas."

Det är intressant att man väljer att ta avstamp i 1975 års anslagsnivåer. I mitt tycke är det dock mer relevant att jämföra siffor från kalla krigets slut och fram till nu. Under åren närmast efter kalla krigets slut tvekade många länder, däribland Sverige, inför en militär omställning. Många försvar fortsatte i samma spår för materielutveckling och materielanskaffning, trots den radikalt annorlunda säkerhetspolitiska situationen. Denna försiktighet under första delen av 1990-talet har inneburit en senarelagd omställning av försvaret, något som sakta har vuxit fram under de senaste tio åren och börjar få genomslag -från mobilisering av invasionsförsvar till insatsförsvar med internationella insatser som faktisk huvuduppgift- först under senare tid.

Dessutom, siffror säger inte allt och definitivt inte allt om reell insatsförmåga! Min rekommendation till Försvarsmakten, om man nu vill ge en rättvisande bild av sin verksamhet, är att i görligaste mån jämföra förmåga mellan 1975 och nutid. Det hade varit intressant läsning och ett konstruktivt bidrag till den pågående försvarspolitiska debatten.

PS. Det är intressant att studera det militära försvarets andel av BNP efter kalla krigets slut fram till närtid. Det finns ytterligare statistik att tillgå, t.ex. här och här.