–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt befinner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.
Så säger ÖB till SvD.
Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.
I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:
"Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till".
Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).
lördag 1 mars 2008
fredag 29 februari 2008
Mer än tusen ord
Titta på den här intervjun med ÖB Håkan Syrén, upplagt på SVT:s hemsida.
Alldeles i slutet, sista frågan:
- Till sist, hur vill du idag beteckna relationen mellan Försvarsmakten och regeringen?
- God.
- Ingen tvekan?
- Nej.
Notera ÖB:s ansiktsuttryck efter "nejet".
Alldeles i slutet, sista frågan:
- Till sist, hur vill du idag beteckna relationen mellan Försvarsmakten och regeringen?
- God.
- Ingen tvekan?
- Nej.
Notera ÖB:s ansiktsuttryck efter "nejet".
Rent fysiskt finns det inget hinder för att upphäva tyngdlagen. Men pappersexercisen blir för svår (om Försvarsmaktens budgetunderlag 2009)
Försvarsmakten har tappat tålamodet med den politiska styrningen. Eller rättare sagt bristen på den (utöver resoluta besparingskrav). Det framgår när man läser Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009.
Det är berättigad kritik eftersom regeringen inte har lämnat några planeringsanvisningar för budgetunderlaget. Försvarsmakten har därför valt att utgå från budgetpropositionen för budgetåret 2008, samt Försvarsmaktens perspektivstudie, som grund för den fortsatta verksamheten. Just detta kommer leda till ett fullständigt förfall. Jag har sagt det förut; perspektivstudien kan inte ligga till grund för de kommande årens utformning av försvaret. Den bygger enligt min mening på alldeles för optimistiska ekonomiska beräkningar och helt orealistiska siffror när det gäller personalförsörjningssystemet. Och nu lägger Försvarsmakten den till grund för budgeten, innan den alls blivit politiskt avdömd, eftersom man inte har fått några anvisningar.
En annan grundförutsättning för hela budgetunderlaget är att Försvarsmakten får flytta över pengar till förbandsverksamheten från materielbudgeten 2009, precis som man har begärt för 2008.
Med andra ord svajar grunden, som detta budgetunderlag vilar på, högst betänkligt.
Ryckigheten i verksamheten illustreras i blixtbelysning av att föreliggande budgetunderlag är avgränsat enbart till verksamheten 2009 och inte, som brukligt är, också för åren närmast därefter. Effekterna av den strukturella obalansen är från 2010 av en sådan omfattning att Försvarsmakten föreslår att regeringen lämnar en inriktning i syfte att åstadkomma en verksamhet som långsiktigt är i verksamhetsmässig och ekonomisk balans.
Försvarsminister Sten Tolgfors (m) säger i en kommentar att regeringen i tilläggsbudgeten i april ska ta ställning till överföringen mellan anslagen.- Det är inte okänt att Försvarsmakten har ekonomiska problem, säger Sten Tolgfors i en kommentar. I höst tänker jag presentera en proposition för försvarets framtida inriktning och dimensionering. Inför detta måste osäkerheterna i ekonomin vara utklarade.
Jag kan instämma i det där med att osäkerheterna i ekonomin måste vara utklarade. Men faktiskt är det lika viktigt att vara på det klara med vad man vill med försvaret! Om budgeten för 2009 läggs fast utan att grundmaterialet till den har arbetats fram utan några politiska anvisningar, utifrån en perspektivplan ingen har dömt av politiskt samt budgeten för 2008 (som ju har visat sig fullständigt sakna balans!), ja då kan ekonomin visst balanseras hjälpligt för 2009 och kanske också för 2010. Men utifrån en Försvarsmakt som inte är politiskt viljestyrd. Ursäkta mig, men jag blir lite upprörd här.
Försvarsberedningen då, kanske någon undrar. Ja nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det är i beredningen den politiska viljan måste utformas och omsättas till skarpa förslag. Problemet är bara att vi har ett genomräknat förslag (Försvarsmaktens budgetunderlag) som bygger på premisser som beredningen mycket väl kan komma att avvisa eller i varje fall modifiera. Beredningen kommer inte kunna räkna igenom sina förslag fullt ut. Värstafallscenariot blir därmed att regeringens budgetproposition till hösten omfattar beräkningar av kostnader respektive uppgifter och utformning som inte korresponderar med varandra.
Det finns mycket att säga om de olika förslag som återfinns i underlaget, låt mig bara nämna några.
När det gäller de internationella insatserna skall s k substantiella bidrag kunna lämnas för att i första hand kunna påverka händelseförloppet på marken i ett insatsområde. Det är bra med en prioritering mellan ”försvarsgrenarna” när det gäller de internationella insatserna. Vi kan inte göra allt, med allting, överallt. Men då gäller det att hämta hem konsekvenserna av denna prioritering. Försvarsmakten växlar också ner beredskapskraven på registerförbanden, fler förband ges R90 som grundberedskap samtidigt som fler förband, över tiden, växlar mellan beredskapsgraderna R90, R30 och R10.
Försvarsmakten skriver: ”Den förändrade beredskapen innebär minskade kostnader för beredskapsersättning samt sänkta löne- och värnpliktskostnader eftersom färre värnpliktiga behöver utbildas och färre förband erfordrar utbildning inom ramen för termin tre (T3)”.
Det hade varit bättre att stryka den tredje terminen helt.
När det gäller deltagande inom ramen för Nato Response Force (NRF) framgår Försvarsmakten svar på anmodan ”Svenskt bidrag till Nato Response Force, NRF” av en hemlig underbilaga, så den kan man bara gissa sig till. Men man säger trots allt följande:
”Generellt kan sägas att kraven för att delta inom ramen för NRF, t.ex. tidsförhållanden, anställningsformer och därtill kopplad utbildning, står inom given ekonomi i motsatsförhållande till åtaganden inom ramen för EU”. Återigen, jag vet inte vad som står i den hemliga bilagan, men detta kan inte tolkas på annat sätt än att Försvarsmakten ställer NBG och NRF mot varandra och säger prioritera mellan dem!, till regeringen. Det lär ställa till det lite, inför den skrivelse som snart regeringen presenterar och där gissningsvis ett förslag om NRF-bidrag lanseras (så att Bildt kan åka till NATO-toppmötet i Bukarest i april och karriärplanera genom att stolt deklarera svenskt deltagande i NATO:s snabbinsatsstyrka).
Ytterligare en sak jag vill nämna handlar om grundorganisationen. Försvarsmakten skriver att man ”behöver se över verksamheten inom grundorganisationen, inte minst för att efterleva ställda rationaliseringskrav. En viktig förutsättning i denna strävan är att successivt kunna anpassa grundorganisationen. Försvarsmakten föreslår därför att myndigheten själv får besluta om sådana anpassningar, vilket torde ligga i linje med vad som gäller inom den övriga statsförvaltningen. Vid större grundorganisatoriska förändringar föreslås vidare att regeringen, efter förslag av Försvarsmakten, kan avskriva restvärdet på de fastigheter som lämnas”.
Det förslaget lär inte bli så poppis i riksdagen. Eller kanske är det så att man vet att något måste göras med grundorganisationen, och det vore skönt om man kan slippa stå på barrikaderna för sitt hemmaregemente genom att det är Försvarsmakten själv som beslutar? Jag anser att det alltid måste vara effektivitetsskäl som skall avgöra var och hur utbildningsplattformarna skall organiseras. I den bästa av världar är Försvarsmakten själv bäst skickad att göra dessa beräkningar och avvägningar, dock har förtroendet för just denna kompetens naggats något i kanten de senaste åren.
Sammantaget: Försvarsmakten lägger den heta potatisen i regeringens knä. Ge oss en ny inriktning eller (betydligt) mer pengar. Samtidigt vill Försvarsmakten få rodda runt med grundorganisationen som de vill, utan politisk inblandning. Det är drygt två år till nästa val. Frågan regeringen måste ställa sig är; är det bättre att ungefär ett år före valet få åka runt och säga ”vi kan inte göra något, det är Försvarsmakten som bestämmer” när alla Operation Rädda Vårt Regemente drar igång igen? Eller vill man åka runt och säga att man har bestämt att det är dags att lägga ner verksamheten här och där (och riskera att möta en socialdemokrat i varje buske som hävdar att det aldrig hade hänt om sossarna hade varit vid makten)?
Det är berättigad kritik eftersom regeringen inte har lämnat några planeringsanvisningar för budgetunderlaget. Försvarsmakten har därför valt att utgå från budgetpropositionen för budgetåret 2008, samt Försvarsmaktens perspektivstudie, som grund för den fortsatta verksamheten. Just detta kommer leda till ett fullständigt förfall. Jag har sagt det förut; perspektivstudien kan inte ligga till grund för de kommande årens utformning av försvaret. Den bygger enligt min mening på alldeles för optimistiska ekonomiska beräkningar och helt orealistiska siffror när det gäller personalförsörjningssystemet. Och nu lägger Försvarsmakten den till grund för budgeten, innan den alls blivit politiskt avdömd, eftersom man inte har fått några anvisningar.
En annan grundförutsättning för hela budgetunderlaget är att Försvarsmakten får flytta över pengar till förbandsverksamheten från materielbudgeten 2009, precis som man har begärt för 2008.
Med andra ord svajar grunden, som detta budgetunderlag vilar på, högst betänkligt.
Ryckigheten i verksamheten illustreras i blixtbelysning av att föreliggande budgetunderlag är avgränsat enbart till verksamheten 2009 och inte, som brukligt är, också för åren närmast därefter. Effekterna av den strukturella obalansen är från 2010 av en sådan omfattning att Försvarsmakten föreslår att regeringen lämnar en inriktning i syfte att åstadkomma en verksamhet som långsiktigt är i verksamhetsmässig och ekonomisk balans.
Försvarsminister Sten Tolgfors (m) säger i en kommentar att regeringen i tilläggsbudgeten i april ska ta ställning till överföringen mellan anslagen.- Det är inte okänt att Försvarsmakten har ekonomiska problem, säger Sten Tolgfors i en kommentar. I höst tänker jag presentera en proposition för försvarets framtida inriktning och dimensionering. Inför detta måste osäkerheterna i ekonomin vara utklarade.
Jag kan instämma i det där med att osäkerheterna i ekonomin måste vara utklarade. Men faktiskt är det lika viktigt att vara på det klara med vad man vill med försvaret! Om budgeten för 2009 läggs fast utan att grundmaterialet till den har arbetats fram utan några politiska anvisningar, utifrån en perspektivplan ingen har dömt av politiskt samt budgeten för 2008 (som ju har visat sig fullständigt sakna balans!), ja då kan ekonomin visst balanseras hjälpligt för 2009 och kanske också för 2010. Men utifrån en Försvarsmakt som inte är politiskt viljestyrd. Ursäkta mig, men jag blir lite upprörd här.
Försvarsberedningen då, kanske någon undrar. Ja nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det är i beredningen den politiska viljan måste utformas och omsättas till skarpa förslag. Problemet är bara att vi har ett genomräknat förslag (Försvarsmaktens budgetunderlag) som bygger på premisser som beredningen mycket väl kan komma att avvisa eller i varje fall modifiera. Beredningen kommer inte kunna räkna igenom sina förslag fullt ut. Värstafallscenariot blir därmed att regeringens budgetproposition till hösten omfattar beräkningar av kostnader respektive uppgifter och utformning som inte korresponderar med varandra.
Det finns mycket att säga om de olika förslag som återfinns i underlaget, låt mig bara nämna några.
När det gäller de internationella insatserna skall s k substantiella bidrag kunna lämnas för att i första hand kunna påverka händelseförloppet på marken i ett insatsområde. Det är bra med en prioritering mellan ”försvarsgrenarna” när det gäller de internationella insatserna. Vi kan inte göra allt, med allting, överallt. Men då gäller det att hämta hem konsekvenserna av denna prioritering. Försvarsmakten växlar också ner beredskapskraven på registerförbanden, fler förband ges R90 som grundberedskap samtidigt som fler förband, över tiden, växlar mellan beredskapsgraderna R90, R30 och R10.
Försvarsmakten skriver: ”Den förändrade beredskapen innebär minskade kostnader för beredskapsersättning samt sänkta löne- och värnpliktskostnader eftersom färre värnpliktiga behöver utbildas och färre förband erfordrar utbildning inom ramen för termin tre (T3)”.
Det hade varit bättre att stryka den tredje terminen helt.
När det gäller deltagande inom ramen för Nato Response Force (NRF) framgår Försvarsmakten svar på anmodan ”Svenskt bidrag till Nato Response Force, NRF” av en hemlig underbilaga, så den kan man bara gissa sig till. Men man säger trots allt följande:
”Generellt kan sägas att kraven för att delta inom ramen för NRF, t.ex. tidsförhållanden, anställningsformer och därtill kopplad utbildning, står inom given ekonomi i motsatsförhållande till åtaganden inom ramen för EU”. Återigen, jag vet inte vad som står i den hemliga bilagan, men detta kan inte tolkas på annat sätt än att Försvarsmakten ställer NBG och NRF mot varandra och säger prioritera mellan dem!, till regeringen. Det lär ställa till det lite, inför den skrivelse som snart regeringen presenterar och där gissningsvis ett förslag om NRF-bidrag lanseras (så att Bildt kan åka till NATO-toppmötet i Bukarest i april och karriärplanera genom att stolt deklarera svenskt deltagande i NATO:s snabbinsatsstyrka).
Ytterligare en sak jag vill nämna handlar om grundorganisationen. Försvarsmakten skriver att man ”behöver se över verksamheten inom grundorganisationen, inte minst för att efterleva ställda rationaliseringskrav. En viktig förutsättning i denna strävan är att successivt kunna anpassa grundorganisationen. Försvarsmakten föreslår därför att myndigheten själv får besluta om sådana anpassningar, vilket torde ligga i linje med vad som gäller inom den övriga statsförvaltningen. Vid större grundorganisatoriska förändringar föreslås vidare att regeringen, efter förslag av Försvarsmakten, kan avskriva restvärdet på de fastigheter som lämnas”.
Det förslaget lär inte bli så poppis i riksdagen. Eller kanske är det så att man vet att något måste göras med grundorganisationen, och det vore skönt om man kan slippa stå på barrikaderna för sitt hemmaregemente genom att det är Försvarsmakten själv som beslutar? Jag anser att det alltid måste vara effektivitetsskäl som skall avgöra var och hur utbildningsplattformarna skall organiseras. I den bästa av världar är Försvarsmakten själv bäst skickad att göra dessa beräkningar och avvägningar, dock har förtroendet för just denna kompetens naggats något i kanten de senaste åren.
Sammantaget: Försvarsmakten lägger den heta potatisen i regeringens knä. Ge oss en ny inriktning eller (betydligt) mer pengar. Samtidigt vill Försvarsmakten få rodda runt med grundorganisationen som de vill, utan politisk inblandning. Det är drygt två år till nästa val. Frågan regeringen måste ställa sig är; är det bättre att ungefär ett år före valet få åka runt och säga ”vi kan inte göra något, det är Försvarsmakten som bestämmer” när alla Operation Rädda Vårt Regemente drar igång igen? Eller vill man åka runt och säga att man har bestämt att det är dags att lägga ner verksamheten här och där (och riskera att möta en socialdemokrat i varje buske som hävdar att det aldrig hade hänt om sossarna hade varit vid makten)?
Obligatorisk lyssning
Varför liknar operationen i Tchad mer en fyraveckors turistresa än en uthållig fredsbevarande insats? Varför går det så illa för Sverige och NATO i Afghanistan? Kan vi försvara vårt territorium när de svenska elitsoldaterna disponeras för EU genom Nordic Battle Group? och varför kan försvaret inte handskas med skattebetalarnas pengar?Detta är de frågor som Sveriges Radio puffar för att Thomas Nordegren kommer att ställa till ÖB, Håkan Syrén, när han intervjuas i Ekots Lördagsintervju.
Obligatorisk lyssning på P1 kl. 12.50 eller reprisen 18.55. Eller i efterhand här.
500 för en gammal minibuss
Mot bakgrund av ett tidigare inlägg om debatten kring bl.a. FM LOG på Brännpunkt, vill jag tipsa om en kollega i försvarsbloggeriet, som bland annat delar med sig av följande erfarenheter:"De besparingar jag kan räkna upp i närtid har framförallt varit att man sparkat egen personal inom FMLOG som sysslat med löner, resor etc, lagt ner dessa kontor. Därefter har man koncentrerat denna verksamhet till stora enheter där det handlar om ett eller två kontor i hela landet samt lagt ut stor del av verksamheten på Försvarets personal.
För den genomsnittlige officeren har detta inneburit att han får tillbringa mer tid i telefonköer för att få hjälp med sin dator eller beställa resor (30 min för att få ett fullständigt banalt datorfel avhjälpt är inte helt ovanligt) samt tillbringa mer tid framför det knappt fungerande personaldatasystemet med att göra det som handläggare på löne- och reseavdelningarna gjorde förut. För chefer (kompanichefer, motsv och uppåt) innebär det att de varje dag måste tillbringa en halvtimme med att kolla sin mail och sitta och godkänna olika ändringar som den underställda personalen gjort i datasystemet för arbetstid, ledigheter etc.
Tidigare var det lätt att åka iväg till det lokala kontoret på förbandet och diskutera problemen, nu får man sitta i telefonkö och prata med någon i Arboga, som sedan ska skriva en arbetsorder till någon på lokal nivå. Därefter ska officeren hålla sig anträffbar för att få hjälp med sin dator".
Detta är ett klassiskt problem. Man skall spara i en organisation. Man gör sig av med relativt lågavlönad administrativ personal, istället skall välavlönade personer med fullt upp att göra sitta och boka sina egna resor, häfta ihop pappersbuntar inför ett möte, sitta i datasupporten när skrivaren trilskas etc. Jag är övertygad om att detta kostar mycket pengar i förlängningen. Samt effektivitet.
Wiseman's Wisdom fortsätter:
"C FMLOG får nog jobba betydligt hårdare om han ska lyckas övertyga mig om att FMLOG sparar pengar åt Försvaret när jag vet att hans organisation fakturerar 500 kr om dagen för mer än 10 år gamla slitna minibussar, samtidigt som det finns billigare, bättre och säkrare att hyra civilt (vilket man dock ej får göra)".
Läs hela inlägget här.
torsdag 28 februari 2008
Krisberedskapsmyndighetens krishanteringsförmåga är otillräcklig
Krisberedskapsmyndigheten (KBM) har gjort en egen risk- och sårbarhetsanalys. Analysen för 2007 visar att KBM:s krisberedskapsförmåga är otillräcklig. Bland annat är beredskapsorganisationen underdimensionerad och har för kort uthållighet.
Med anledning av resultatet i risk- och sårbarhetsanalysen kommer KBM att vidta åtgärder för att förbättra sin egen krisberedskapsförmåga:
- Att göra en egen risk– och sårbarhetsanalys är viktigt för alla aktörer i krishanteringssystemet. Den analys vi nu gjort över vår egen verksamhet innebär att vi kunnat identifiera flera olika områden där vi kan vidta förbättringar för att ytterligare förstärka vår egen förmåga, konstaterar KBM:s överdirektör Nils Svartz.
I likhet med andra aktörer i krishanteringssystemet ska KBM varje år göra en egen risk- och sårbarhetsanalys. KBM:s egna redovisade brister illustrerar, paradoxalt nog kan tyckas, hur nödvändigt det är.
Med anledning av resultatet i risk- och sårbarhetsanalysen kommer KBM att vidta åtgärder för att förbättra sin egen krisberedskapsförmåga:
- Att göra en egen risk– och sårbarhetsanalys är viktigt för alla aktörer i krishanteringssystemet. Den analys vi nu gjort över vår egen verksamhet innebär att vi kunnat identifiera flera olika områden där vi kan vidta förbättringar för att ytterligare förstärka vår egen förmåga, konstaterar KBM:s överdirektör Nils Svartz.
I likhet med andra aktörer i krishanteringssystemet ska KBM varje år göra en egen risk- och sårbarhetsanalys. KBM:s egna redovisade brister illustrerar, paradoxalt nog kan tyckas, hur nödvändigt det är.
Storleken har betydelse?
Lejonvapnet för Göteborgs Stad kommer att vara kvar, med snopp och allt.
Detta trots debatten kring Nordic Battlegroups vapen, med en efterföljande retuchering som följd.
Göteborg beskriver sitt lejon på följande sätt:
"Göteborgs vapen är enastående i sitt slag. Det består av element från det stora riksvapnet. Det ena elementet är "Göta Lejon", riks- eller folkungalejonet, fast försett med ett draget svärd. Det andra elementet är att lejonet bär "Svea Rikes" sköld. Symboliken i det ligger förstås i att det göteborgska lejonet skulle skydda Sverige mot danskarna som hade förstört alla andra städer som tidigare byggts vid Göta älvs mynning. Göteborg skulle bli en ointaglig fästning, rikets värn i väster, till skydd mot både Halland och Bohuslän som vid den tiden tillhörde Danmark.
Lejonet är heraldikens mest använda symbol. Lejonet står för kraft och smidighet. Det är djurens konung. Lejonet tillskrivs egenskaper som utmärker det framför alla andra djur".
Det är alltså skillnad på snoppar och snoppar. Fast, det är klart, den är kanske lite mindre framträdande i Göteborgs Stads vapen. Läs hela den rafflande historien om NBG:s symbol här.
Hur blev det med korruptionen egentligen?
I Sverige är det vråltyst om de "mutskandaler" som slogs upp stort kring Saabs påstådda användande av agenter m.m.FMV sade att man skulle gå till botten med detta, när inslag efter inslag publicerades i TV. En rättslig process pågår, men man hör inte så mycket som ett knyst om hur det framskrider.
Nu handlar det enda man hör kring Saabs Gripenaffärer, om nya kontrakt och förmodade affärer. Regeringen är uppenbarligen villig att släppa igenom affärer (t.ex. Thailand) innan anklagelserna är utredda.
Det verkar dock pågå ett arbete inom industrin själv. Saabs vd, Åke Svensson, rattar också ASD, de europeiska flyg- och försvarsindustriernas samarbetsorganisation. ASD har tagit fram en gemensam europeisk kod mot korruption (tyvärr hittar jag den inte på nätet).
Bakgrunden är kraven på en implementering av vad som beslutades om etik och antikorruption vid OECD-konventet 1997 och vad som förskrivs av UNCAC, FN:s konvention mot korruption.
Syftet med denna gemensamma industristandard är att förhindra korruption inom den internationella flyg- och försvarsindustrin genom gemensamma regler och riktlinjer.
Enligt Säkerhets- och försvarsföretagen skall de "inte bara ansluta till nationell lagstiftning utan innebär en mängd åtgärder för att leva upp till högt ställda krav på etik och antikorruption.
Uppförandekoden innefattar ett brett spektrum av åtgärder såsom förbud mot allt som kan uppfattas som korruption, klarläggande av regler vad gäller gåvor och förmåner, utnyttjande av agenter och mellanhänder etc.".
För fördjupning i ämnet rekommenderas:
Transparency Internationals rapport "Addressing corruption and building integrity in defence establishments". Den finns att ladda ner här.
Det finns också en intressant undersökning som visar hur industrin (inte bara försvarsindustrin) själv bedömer korruption m.m.
"Respondents were asked to estimate the maximum percentage increase that corruption can have on the costs of an international project. A quarter of respondents said that it was between zero and 5% – already a high figure on a multi-billion dollar project. However, 9.7% said that corruption could amount to up to half of the total project costs, and 7.1% said it could be even higher. The companies estimating maximum corruption at more than a quarter of the total project cost were most likely to come from the construction (29%), defence (25%) and finance (18%) sectors".
Och apropå agenter hittar man bland annat följande citat från en försvarsindustriföreträdare:
"The arms and defence sector has hundreds of these people. It is not stating it too grandly to say that the industry works almost entirely through ‘middle men’, some of whom can be high-ranking government officials. We work on a basis of trust and success. The formal process of checking their record or telling them how to run their operation and not pay a bribe where it is customary to do so is laughable".
Uppretat på Brännpunkt
Det var bara en tidsfråga innan Peter Lundberg, vd för Säkerhets- och försvarsföretagen, skulle få mothugg på Brännpunkt. Jag trodde nog att FOI skulle vara först ut, men de första som reagerar är Försvarsmaktens logistik, genom Peter Wretman.Wretman skriver att det ligger i Lundbergs intresse att förespegla att verksamhet bara kan utvecklas och bli billigare om industrin tar över. Såklart det finns ett särintresse bakom. Men det gör det även i Wretmans artikel. Poängen är att bägge kommer till tals, vilket är bra.
onsdag 27 februari 2008
Return to sender
Jag skrev i ett tidigare inlägg om en fråga som Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (s), har ställt till finansminsitern, med anledning av ett uttalande han gjorde i Ekot om försvarets sätt att sköta pengar.
Nu har svaret kommit och det är Tolgfors som har signerat det:
"Anders Karlsson har frågat finansministern vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som finansministern hänvisar till i ett uttalande i Ekot den 21 februari. Eftersom arbetet i regeringen är fördelat så att Försvarsmakten är mitt ansvarsområde svarar jag på Anders Karlssons fråga.
Jag är bekymrad över den uppkomna ekonomiska situationen och har därför begärt in detaljerade underlag från Försvarsmakten om hur underskottet på förbandsverksamheten har kunnat uppstå. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet.
Det är dock uppenbart att det finns brister i Försvarsmaktens interna styrning och kontroll. Regeringen har därför den 24 januari 2008 gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att identifiera problemen samt analysera orsaker till dessa. ESV ska lämna förslag till konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa en tillförlitlig intern styrning och kontroll inom Försvarsmakten. ESV ska redovisa resultatet av sitt uppdrag och återrapportera till regeringen senast den 15 maj 2008.
Efter genomförda analyser kan slutsatser dras om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen".
Okej, men innan analysen är klar ligger vårpropositionen på riksdagens bord. Frågor om styrning och kontroll lär allså dyka upp först i höstens budget, alternativt i den "försvarsbesluts"-proposition som planeras till senhösten. Om det inte handlar om åtgärder som man inte behöver gå till riksdagen för att genomföra.
Nu har svaret kommit och det är Tolgfors som har signerat det:
"Anders Karlsson har frågat finansministern vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som finansministern hänvisar till i ett uttalande i Ekot den 21 februari. Eftersom arbetet i regeringen är fördelat så att Försvarsmakten är mitt ansvarsområde svarar jag på Anders Karlssons fråga.
Jag är bekymrad över den uppkomna ekonomiska situationen och har därför begärt in detaljerade underlag från Försvarsmakten om hur underskottet på förbandsverksamheten har kunnat uppstå. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet.
Det är dock uppenbart att det finns brister i Försvarsmaktens interna styrning och kontroll. Regeringen har därför den 24 januari 2008 gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att identifiera problemen samt analysera orsaker till dessa. ESV ska lämna förslag till konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa en tillförlitlig intern styrning och kontroll inom Försvarsmakten. ESV ska redovisa resultatet av sitt uppdrag och återrapportera till regeringen senast den 15 maj 2008.
Efter genomförda analyser kan slutsatser dras om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen".
Okej, men innan analysen är klar ligger vårpropositionen på riksdagens bord. Frågor om styrning och kontroll lär allså dyka upp först i höstens budget, alternativt i den "försvarsbesluts"-proposition som planeras till senhösten. Om det inte handlar om åtgärder som man inte behöver gå till riksdagen för att genomföra.
5%
Läs Magnus Jiborns krönika i Sydsvenskan. Jiborn har också intresserat sig för Försvarsmaktens årsredovisning och dragit sig till minnes hur många vi hade i utlandstjänst under 90-talet...
Ett smakprov:
"Från ett traditionellt invasionsförsvar baserat på allmän värnplikt har försvaret omdanats till ett ”insatsförsvar” med internationella fredsinsatser som en huvuduppgift. ”Internationella uppgifter står i centrum för Försvarsmaktens verksamhet”, som det så vackert heter i årsredovisningen.
Då skulle man ju lätt kunna föreställa sig att internationella fredsinsatser också utgjorde en betydande andel av försvarets kostnader, eller att antalet soldater i utlandstjänst ökat i takt med de höjda ambitionerna. Eller rentav att Sverige skulle klara av att sända, säg 200 soldater, till ett konfliktområde för att skydda nödställda flyktingar under en något längre period än några månader ifall FN eller EU vädjade om hjälp. Men sådana slutsatser vore förhastade.
Under 2007 tjänstgjorde i snitt omkring 1000 svenskar i internationella fredsinsatser, främst i Kosovo och Afghanistan. Just nu finns, enligt Försvarsmaktens hemsida, 827 personer på fredsuppdrag utomlands. När hela den planerade styrkan på drygt 200 man är på plats i Tchad i början av mars kommer antalet åter att vara runt tusen. Det är ungefär lika många som år 2000 och något färre än i mitten av 1990-talet, då tidvis mer än 1000 svenskar var i tjänst enbart vid FN:s mission i det forna Jugoslavien, Unprofor. Någon dramatisk höjning av ambitionerna som skulle kunna förklara den permanenta ekonomiska härdsmälta som det svenska försvaret numera utgör är svår att urskilja.
De internationella insatserna svarar för omkring fem procent av försvarsanslaget. Till detta kommer naturligtvis en viss andel av försvarets gemensamma kostnader för utbildning och liknande. Men någon gökunge som tränger annan verksamhet ur boet handlar det knappast om".
Ett smakprov:
"Från ett traditionellt invasionsförsvar baserat på allmän värnplikt har försvaret omdanats till ett ”insatsförsvar” med internationella fredsinsatser som en huvuduppgift. ”Internationella uppgifter står i centrum för Försvarsmaktens verksamhet”, som det så vackert heter i årsredovisningen.
Då skulle man ju lätt kunna föreställa sig att internationella fredsinsatser också utgjorde en betydande andel av försvarets kostnader, eller att antalet soldater i utlandstjänst ökat i takt med de höjda ambitionerna. Eller rentav att Sverige skulle klara av att sända, säg 200 soldater, till ett konfliktområde för att skydda nödställda flyktingar under en något längre period än några månader ifall FN eller EU vädjade om hjälp. Men sådana slutsatser vore förhastade.
Under 2007 tjänstgjorde i snitt omkring 1000 svenskar i internationella fredsinsatser, främst i Kosovo och Afghanistan. Just nu finns, enligt Försvarsmaktens hemsida, 827 personer på fredsuppdrag utomlands. När hela den planerade styrkan på drygt 200 man är på plats i Tchad i början av mars kommer antalet åter att vara runt tusen. Det är ungefär lika många som år 2000 och något färre än i mitten av 1990-talet, då tidvis mer än 1000 svenskar var i tjänst enbart vid FN:s mission i det forna Jugoslavien, Unprofor. Någon dramatisk höjning av ambitionerna som skulle kunna förklara den permanenta ekonomiska härdsmälta som det svenska försvaret numera utgör är svår att urskilja.
De internationella insatserna svarar för omkring fem procent av försvarsanslaget. Till detta kommer naturligtvis en viss andel av försvarets gemensamma kostnader för utbildning och liknande. Men någon gökunge som tränger annan verksamhet ur boet handlar det knappast om".
Apropå insatsen i Tchad...
...kan det kanske vara av värde att uppdatera läget just nu.
I P1 Morgon diskuterade Else-Marie Lindgren (kd) och Nils Oskar Nilsson (m). Else-Marie går ut hårt, på goda grunder. Hon träffar mitt i prick flera gånger.
Nils Oskar Nilsson ägnar mycket tid att kritisera Else-Marie Lindgren för att hon inte diskuterar frågan inom alliansen och håller tyst utåt. Där hade jag önskat att Lindgren hade klippt till med att fråga hur mycket Nilsson tycker att utrikesminister Carl Bildt diskuterade inom alliansen innan han lämnade besked till Frankrike om att Sverige skulle göra en insats...
Men Nils Oskar Nilsson säger också något riktigt tankeväckande i inslaget Han säger nämligen, utifrån en diskussion om den kommande strategin för internationella insatser, att han ser fram emot diskussionen inom alliansen om strategin! Eh... Har de inte diskuterat frågan ännu? Skrivelsen har varit pågång under lång tid nu, ständigt försenad. Och så har de inte ens börjat tala om saken? Jag bara hoppas att Nilsson helt enkelt inte är informerad.
I ett inslag i Ekot sätter Christer Zettergren, Röda Korsets generalsekreterare, saker i sitt rätta perspektiv. Han säger t.ex. att han i sig inte är emot sådana här militära insatser beroende på läget. Men blir det bara några veckor i Tchad för 380 miljoner kronor så hade Röda Korset kunnat använda de här pengarna på ett annat sätt:
"– Det är mer pengar än vi har att använda under ett år för katastrofer och utvecklingshjälp från svenska Röda Korsets sida, och då är vi ändå i kanske 36 olika länder för de där pengarna. Det jag saknar i debatten mest är det långsiktiga: varför gör vi det här och hur kompletteras de med de politiska insatserna. Hur kompletteras EU:s insatser med övriga världssamfundets insatser med fokus på de utsatta människorna - i det här fallet i Tchad?"
SvD publicerar ett bildspel från den svenska insatsen på plats i Tchad, här.
I P1 Morgon diskuterade Else-Marie Lindgren (kd) och Nils Oskar Nilsson (m). Else-Marie går ut hårt, på goda grunder. Hon träffar mitt i prick flera gånger.
Nils Oskar Nilsson ägnar mycket tid att kritisera Else-Marie Lindgren för att hon inte diskuterar frågan inom alliansen och håller tyst utåt. Där hade jag önskat att Lindgren hade klippt till med att fråga hur mycket Nilsson tycker att utrikesminister Carl Bildt diskuterade inom alliansen innan han lämnade besked till Frankrike om att Sverige skulle göra en insats...
Men Nils Oskar Nilsson säger också något riktigt tankeväckande i inslaget Han säger nämligen, utifrån en diskussion om den kommande strategin för internationella insatser, att han ser fram emot diskussionen inom alliansen om strategin! Eh... Har de inte diskuterat frågan ännu? Skrivelsen har varit pågång under lång tid nu, ständigt försenad. Och så har de inte ens börjat tala om saken? Jag bara hoppas att Nilsson helt enkelt inte är informerad.
I ett inslag i Ekot sätter Christer Zettergren, Röda Korsets generalsekreterare, saker i sitt rätta perspektiv. Han säger t.ex. att han i sig inte är emot sådana här militära insatser beroende på läget. Men blir det bara några veckor i Tchad för 380 miljoner kronor så hade Röda Korset kunnat använda de här pengarna på ett annat sätt:
"– Det är mer pengar än vi har att använda under ett år för katastrofer och utvecklingshjälp från svenska Röda Korsets sida, och då är vi ändå i kanske 36 olika länder för de där pengarna. Det jag saknar i debatten mest är det långsiktiga: varför gör vi det här och hur kompletteras de med de politiska insatserna. Hur kompletteras EU:s insatser med övriga världssamfundets insatser med fokus på de utsatta människorna - i det här fallet i Tchad?"
SvD publicerar ett bildspel från den svenska insatsen på plats i Tchad, här.
Försvarsstyrning
Jan Nygren skrev en artikel på Brännpunkt igår.
Jag kan hålla med om mycket i hans beskrivning av dagens situation. Han landar också i en slutsats som är lätt att dela och långtifrån ny:
"Andra länder har försökt lösa problemet genom att skapa en sammanhållen strategisk ledning och styrning, där en del av det militära högkvarteret finns i försvarsdepartementet. Det är en aning främmande för vårt sätt att styra riket, men nu värt att överväga. Utan grundläggande reformering av försvarets planeringssystem kommer vi att få nya ”krisdiskussioner” om försvarets ekonomi lika regelbundet som maskrosen blommar".
Det finns erfarenheter av detta att hämta på nära håll, i Norge. Tanken är som sagt inte heller ny i Sverige. Jag tycker det minsta man kan göra i den här vägen, är att flytta in perspektivplaneringen i försvarsdepartementet. Hur skall man någonsin kunna tala samma språk och fatta beslut som är väl grundade i det korta perspektivet, om man inte har samverkat (inkl. räknat samma siffror) om det långa?
I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om Försvarsstyringsutredningen, från 2005 (jag var ledamot i referensgruppen till denna utredning).
Utredningens förslag syftar till en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan riksdag, regering och försvarsmyndigheter. Det innebär sammanfattningsvis förslag om förbättrade styrmöjligheter för riksdagen, förslag om en gemensam ledning i Försvarsdepartementet utan att för den skull förändra den svenska förvaltningsmodellen, minskad detaljstyrning av och förstärkt samverkan mellan försvarsmyndigheterna. Tydligare roller gör det lättare att styra, kontrollera och utkräva ansvar. För riksdagen blir det t.ex. lättare att utkräva ansvar om regeringen har ett tydligare, övergripande ledningsansvar för försvarssektorn som helhet.
Utredningen föreslog bland annat:
• Ett samordningsorgan (Försvarsgruppen) inrättas för försvarssektorn med statssekreteraren i Försvarsdepartementet som ordförande och med cheferna för försvarsmyndigheterna som ledamöter.
• Försvarsdepartementets analys-, planerings- och styrförmåga stärks.
• Ägaransvaret ges en framskjuten plats i departementets verksamhet.
• Inom Försvarsdepartementet bör en funktion för ägarstyrning inrättas och den bör ledas av en chefstjänsteman med ansvar för förvaltningsfrågor (förvaltningschef).
• En funktion inrättas på Försvarsdepartementet med ansvar och medel för utvärderingar.
I rapporten (länk ovan) finns också en läsvärd bilaga (nr 3) om försvarsstyrning i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien.
Jag kan hålla med om mycket i hans beskrivning av dagens situation. Han landar också i en slutsats som är lätt att dela och långtifrån ny:
"Andra länder har försökt lösa problemet genom att skapa en sammanhållen strategisk ledning och styrning, där en del av det militära högkvarteret finns i försvarsdepartementet. Det är en aning främmande för vårt sätt att styra riket, men nu värt att överväga. Utan grundläggande reformering av försvarets planeringssystem kommer vi att få nya ”krisdiskussioner” om försvarets ekonomi lika regelbundet som maskrosen blommar".
Det finns erfarenheter av detta att hämta på nära håll, i Norge. Tanken är som sagt inte heller ny i Sverige. Jag tycker det minsta man kan göra i den här vägen, är att flytta in perspektivplaneringen i försvarsdepartementet. Hur skall man någonsin kunna tala samma språk och fatta beslut som är väl grundade i det korta perspektivet, om man inte har samverkat (inkl. räknat samma siffror) om det långa?
I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om Försvarsstyringsutredningen, från 2005 (jag var ledamot i referensgruppen till denna utredning).
Utredningens förslag syftar till en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan riksdag, regering och försvarsmyndigheter. Det innebär sammanfattningsvis förslag om förbättrade styrmöjligheter för riksdagen, förslag om en gemensam ledning i Försvarsdepartementet utan att för den skull förändra den svenska förvaltningsmodellen, minskad detaljstyrning av och förstärkt samverkan mellan försvarsmyndigheterna. Tydligare roller gör det lättare att styra, kontrollera och utkräva ansvar. För riksdagen blir det t.ex. lättare att utkräva ansvar om regeringen har ett tydligare, övergripande ledningsansvar för försvarssektorn som helhet.
Utredningen föreslog bland annat:
• Ett samordningsorgan (Försvarsgruppen) inrättas för försvarssektorn med statssekreteraren i Försvarsdepartementet som ordförande och med cheferna för försvarsmyndigheterna som ledamöter.
• Försvarsdepartementets analys-, planerings- och styrförmåga stärks.
• Ägaransvaret ges en framskjuten plats i departementets verksamhet.
• Inom Försvarsdepartementet bör en funktion för ägarstyrning inrättas och den bör ledas av en chefstjänsteman med ansvar för förvaltningsfrågor (förvaltningschef).
• En funktion inrättas på Försvarsdepartementet med ansvar och medel för utvärderingar.
I rapporten (länk ovan) finns också en läsvärd bilaga (nr 3) om försvarsstyrning i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien.
Stormtrooper
Folkpartiets Allan Widman är oroad över utvecklingen när det gäller helikopterkapaciteten i den svenska försvaret. Han säger till Ekot:– Intrycket är närmast att den svenska helikopterförmågan är under avveckling och det finns inga politiska beslut för den tråkiga spiral vi nu ser.
Det levereras med rak adress till Försvarsdepartementet.
Allan Widman vill nu att riksdag och regering ska styra helikopterverksamheten hårdare, så att den blir starkare.
Problemet med helikoptrarna har varit att det, till skillnad från en del annat som har anskaffats och utvecklats, finns ett operativt behov, men att det inte finns någon industri som tillverkar helikoptrar i Sverige. Andra system förs fram med starka intressen bakom.
Sådant som inte produceras i Sverige behöver andra starka företrädare. May The Force Be With You Allan!
söndag 24 februari 2008
Genomlysning först
Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, har lämnat in en skriftlig fråga till finansminister Anders Borg (m).Av allt man kan uppröra sig över på denna jord, väljer Karlsson att bli förbannad på finansministerns kritik mot Försvarsmakten i Ekot för några dagar sedan.
Borg uttalade sig nämligen i samband med att Leif Pagrotsky gick ut med resultatet av en utredning som han har lagt ut på RUT (Riksdagens utredningstjänst) och som beskriver att det militära försvaret har nästan lika stor köpkraft i dag som för 20 år sedan. I fast penningvärde har kostnaderna minskat med en dryg tiondel de senaste två decennierna.
Finansministern sade: "I många fall har de ingått avtal och hanterat sin ekonomi på ett sätt som har gjort att man i princip har bevarat stora delar av de kostnader som man hade, trots att man minskat personal, förband och militära anläggningar. Den processen har skötts på ett sätt som man i efterhand måste säga har präglats av stora ekonomiska brister".
Ekot: "Anders Borg och regeringen har redan aviserat att materielanslagen till försvaret ska minska men hur mycket är finansministern inte beredd att precisera än".
Finansministern igen: "Jag tror att vi nu först ska se hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut. Det är sådan oordning där att det måste vi först få en möjlighet att bedöma".
Tillbaka till Karlssons fråga. Han skriver att "det är förödande med svepande kritik i en sådan viktig diskussion som försvarets ekonomi" och vill mot bakgrund av detta fråga vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som Anders Borg hänvisar till?
Det kan ju förvisso vara intressant att veta, men betydligt mer spännande och värt att ställa frågor kring är finansministerns sistnämnda konstaterade, om att man först skall genomlysa ekonomin (eftersom det är en sådan "oordning där") och sedan spara pengar.
Eftersom den så kallade genomförandegruppen, som bland annat skall peka ut besparingar i materielplanen och vars slutsatser skall bakas in i vårbudgeten, snart måste vara klara, så vore det intressant att veta vilka personer som just nu "ser hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut"? Samt vad man hittar. Är det finansdepartementet som sköter den biten på egen hand?
Nästa fråga som vore kul att ställa handlar om varför inte denna genomlysning gjordes innan man gick ut i finansplanen och aviserade besparingarna? Då hade man haft torrt på fötterna på ett helt annat sätt än idag, samt förmodligen varit mer lyckosamma när det gäller att få ihop pengarna.
Men, trots allt sänder jag ändå en tacksamhetens tanke till Karlsson och hans fråga. Det var ju tack vare den som jag uppmärksammade Borgs genomlysning först-uttalande!
Nej till NRF av budgetskäl
Urban Ahlin (s), utikespolitisk talesman och Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, skriver om NATO på Brännpunkt idag.
Det är en intressant artikel, om man studerar detaljerna:
"Istället är det andra hot, såsom flyktingströmmar, miljöhot, organiserad och gränsöverskridande brottslighet och terrorism som är utmaningarna. Det är inte främst med militära medel som vi bäst förebygger och möter dessa hot. Sverige, Norge och Finland har på olika sätt börjat se över hur vi kan samarbeta tätare, något som vi socialdemokrater varmt välkomnar. Det nya samarbetet handlar inte om att rucka på den militära alliansfriheten för svensk del. Vi tror heller inte att man i Norge tar samarbetet som argument för ett kommande EU-medlemskap".
I detta stycke finner man för det första en förfärlig felskrivning (?). Flyktingströmmar innebär inget hot i sig, det är däremot en utmaning för samhället och dess funktioner att hantera dem. Ett hotbildsresonemang kring flytingströmmar går grumliga intressen till mötes!
För det andra bör det noteras att (S) nu helhjärtat omfamnar samarbetet mellan de nordiska länderna! Det är välkommet och här har något uppenbarligen hänt sedan det förelåg konstiga uttalanden om att Sverige-Norge samarbetet, när det lanserades, var en väg in i NATO.
Sedan följer ett långt resonemang om skilnaden mellan att samarbeta med NATO och att närma sig ett medlemsskap. Ahlin och Karlsson skriver:
"Därför sade vi också förra året nej till att Sverige skulle delta i Natooperationen Active Endeavour, en operation grundad på ett artikel fem-beslut i Nato, efter terrorattentatet i USA den 11 september 2001. Vi säger också nej till ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka NRF eftersom vi anser att Försvarsmakten redan har betydande åtaganden samtidigt som försvarsbudgeten är starkt ansträngd. Den borgerliga regeringen har tidigare visat att den tar försvarspolitiska beslut utan att först analysera dem. Det har redan fått allvarliga konsekvenser för Försvarsmakten".
Här kan man notera att socialdemokraternas nej till deltagande i Active Endeavour förklaras med de ömsesidiga garantierna i artikel fem, medan motståndet mot NRF enbart förklaras med försvarsmaktens ekonomiska läge. Är slutsatsen att (S) hade varit för ett svenskt bidrag till NRF, om Försvarsmaktens budget hade varit i balans?
Det är en intressant artikel, om man studerar detaljerna:
"Istället är det andra hot, såsom flyktingströmmar, miljöhot, organiserad och gränsöverskridande brottslighet och terrorism som är utmaningarna. Det är inte främst med militära medel som vi bäst förebygger och möter dessa hot. Sverige, Norge och Finland har på olika sätt börjat se över hur vi kan samarbeta tätare, något som vi socialdemokrater varmt välkomnar. Det nya samarbetet handlar inte om att rucka på den militära alliansfriheten för svensk del. Vi tror heller inte att man i Norge tar samarbetet som argument för ett kommande EU-medlemskap".
I detta stycke finner man för det första en förfärlig felskrivning (?). Flyktingströmmar innebär inget hot i sig, det är däremot en utmaning för samhället och dess funktioner att hantera dem. Ett hotbildsresonemang kring flytingströmmar går grumliga intressen till mötes!
För det andra bör det noteras att (S) nu helhjärtat omfamnar samarbetet mellan de nordiska länderna! Det är välkommet och här har något uppenbarligen hänt sedan det förelåg konstiga uttalanden om att Sverige-Norge samarbetet, när det lanserades, var en väg in i NATO.
Sedan följer ett långt resonemang om skilnaden mellan att samarbeta med NATO och att närma sig ett medlemsskap. Ahlin och Karlsson skriver:
"Därför sade vi också förra året nej till att Sverige skulle delta i Natooperationen Active Endeavour, en operation grundad på ett artikel fem-beslut i Nato, efter terrorattentatet i USA den 11 september 2001. Vi säger också nej till ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka NRF eftersom vi anser att Försvarsmakten redan har betydande åtaganden samtidigt som försvarsbudgeten är starkt ansträngd. Den borgerliga regeringen har tidigare visat att den tar försvarspolitiska beslut utan att först analysera dem. Det har redan fått allvarliga konsekvenser för Försvarsmakten".
Här kan man notera att socialdemokraternas nej till deltagande i Active Endeavour förklaras med de ömsesidiga garantierna i artikel fem, medan motståndet mot NRF enbart förklaras med försvarsmaktens ekonomiska läge. Är slutsatsen att (S) hade varit för ett svenskt bidrag till NRF, om Försvarsmaktens budget hade varit i balans?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
