Släcka brasor med bensin

I måndags tillkännagav Condoleezza Rice att man avser släcka brasan i Mellanöstern med bensin.

Varför inte, kanske någon tycker, när allt verkar dömt att misslyckas och många försök som verkar betydligt vettigare har gått i stöpet. Men det finns nyanser även i helvetet och det är väldigt svårt (!) att se hur detta kan bidra till stabilitet i regionen. En förändring blir det väl i och för sig. Man kommer fortsätta döda varandra, på nya sätt.

Rice säger i sitt uttalande:

"we plan to initiate discussions with Saudi Arabia and the other Gulf States on a proposed package of military technologies that will help support their ability to secure peace and stability in the Gulf region".

Israel får naturligtvis sin del:

"we will move soon to conclude a new ten-year military assistance agreement with Israel. This agreement will provide a total of $30 billion to ensure Israel's ability to defend itself."

Och Egypten såklart:

"We are also beginning discussions with the Government of Egypt on a new ten-year, $13 billion military assistance agreement which will strengthen Egypt's ability to address shared strategic goals. Further modernizing the Egyptian and Saudi Armed Forces and increasing interoperability will bolster our partners’ resolve in confronting the threat of radicalism and cement their respective roles as regional leaders in the quest for Middle East peace and in ensuring Lebanon's freedom and independence. We plan to consult closely with Congress and our allies on the specifics of these agreements."

En artikel i Guardian bjuder på fler Rice-citat som det tyvärr kommer att finnas anledning att återkomma till, ett exemel:

"This effort will help bolster forces of moderation and support a broader strategy to counter the negative influences of al-Qaida, Hizbullah, Syria and Iran".

Bladet från munnen och läsvärda blad

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu för första gången kommenterat oenigheten mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg om hur mycket försvaret ska spara i framtiden. Till Ekot säger Reinfeldt:

- Vi kan ju först besluta oss för vad vi tycker är rimligt och väga det mot olika typer av utgiftsminskningar och sen ta eventuella diskussioner, vad det får för möjliga konsekvenser. Jag tror det är viktigt att man tar det i just den ordningen.

Ja jösses. Det är ganska många i det försvars- och säkerhetspolitiska Sverige som går i spinn över det uttalandet. Oavsett vad man tycker om nuvarande budgetram. För att undvika missförstånd, vilket har förekommit efter tidgare inlägg här på bloggen, vill jag göra klart att jag tycker försvaret skall spara pengar. Det bygger först och främst på en säkerhetspolitisk analys och ett behov av att omfördela resurser som jag står för, men också det som Lennart Olsen välgörande nog tar upp idag på Brännpunkt - ineffektiviteten!

"Man kan på goda grunder ifrågasätta de stora kostnaderna för den begränsade försvarseffekt vi får ut" skriver Olsen och jag håller fullständigt med honom.

Vi försökte verkligen tränga in i räkenskaperna under tiden på Försvars- respektive Finansdepartementen och han beskriver det på ett utmärkt sätt i sin bok Rödgrön reda om samarbetsperioden mellan miljöpartiet och den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

"National leader in Sustainable Development"

Den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996. Det är 11 år sedan.

Om man söker på nätet efter information om det militära miljöarbetet hittar man det här på hemsidan. Det första stycket efter ingressen lyder såhär:

"Försvarsmaktens verksamhet i fred kan ibland komma i konflikt med samhällets miljömål. Med hänsyn till Försvarsmaktens huvuduppgifter har regeringen givit Försvarsmakten möjlighet till undantag från gällande lagstiftning i några fall."

Försvarsdepartementet i UK har målet "To become a national leader in sustainable development by 2012." Det slås fast i deras nya "Sustainable Development Action Plan 2007-12".

Des Browne säger:

"Environment and Defence are by no means separate issues. The strengthening of international peace and stability is necessary for Sustainable Development. The Armed Forces currently operate in places around the world where access to scarce resources can contribute to conflict, and communities are directly affected by environmental devastation."

"Defence must adapt to meet these challenges by working to understand the impact on our personnel, equipment and estate. We also need to limit our impact on the environment when undertaking defence operations and activities."

"We have set high standards in our Sustainable Development Action Plan, with the challenging aspiration to become a national leader in Sustainable Development by 2012."

Svenska freds om internationella militära insatser

Apropå diskussionen som då och då blossar upp internt inom miljöpartiet om medverkan i internationella militära insatser, så kanske det kan vara intressant att läsa vad Svenska freds ordförande Frida Blom säger om saken kopplat till Darfur:

"Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3 500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu för­bereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in.

Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare.

För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder."

Moderater med tunnelseende

Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott skriver idag på Brännpunkt. En modifierad artikel, sägs det, efter påtryckningar "uppifrån".

Ledamöterna skriver att det svenska militära försvaret befinner sig i förändring, en förändring som sker i samklang med den verklighet vi befinner oss i och den verklighet vi i framtiden kan hamna. Som exempel på denna verklighet nämns de internationella åtagandena, terrorhot ("var, när och hur terrorismen slår till nästa gång vet vi inte") och Ryssland "som påbörjat en omfattande återupprustning samtidigt som man ställer sig vid sidan av tidigare ingångna truppreduceringsavtal".

Det är en del av verkligheten. Men den ryska upprustningen måste bland annat ses i relation till tidigare nivåer och när det gäller terrorhotet - hur menar moderaterna att försvarsanslaget har en effekt på det? Är det försvaret som skall ha ökade resurser för att möta en terrorattack i Sverige? Inte de polisiära myndigheterna? Är det inte så att krishanteringssystemet och möjligheten att faktiskt leda landet i händelse av en större katastrof, är i mer akut behov av resurser (men på det området väääääntar vi fortfarande på att lärdomarna från tsunamin skall ge effekter i praktiken)....

Moderaterna måste ha missat stora delar av den säkerhetspolitiska debatt som har försigått de senaste åren. Det handlar om samhällets sårbarhet, de stora och globala ödesfrågorna kring fattigdom, HIV/Aids, vapenspridning och miljöförstöring. Kanske man av inlärd vana inte lyssnar till en miljöpartistisk analys av den fronten, men några generalspersoner i USA kanske har större genomslagskraft i de moderata leden?

Det handlar om hur resurser måste flyttas över till konfliktförebyggande åtgärder. Att det måste bli lika "fint" i de tjusiga salongerna att tala om satsningar för att minska samhällets sårbaret och långsiktig, uthållig diplomati, som att tala om nästa generations vapensystem.

I moderaternas artikel är det underförstått att terrorism och Ryssland är förklaringar till att försvarsutgifterna inte kan minska.

Är det då rätt i sak? Nej, det tycker jag inte. Samhällets förmåga att stå emot hot regleras inte i första hand med militära utgifter. Inte i andra hand heller. Ingenstans hittar jag resonemang om hur utvecklingen i Ryssland eller terrorhoten kan påverkas i positiv riktning av en höjning av de svenska försvarsanslagen. Är den moderata idén att Sverige skall haka på en eventuell rustningsspiral i närområdet? Skall vi göra det ensidigt, eller är utgångspunkten att andra EU-länder skall "haka på"? Ingenstans kan jag se någon närmare förklaring till vad vi i så fall skall lägga dessa pengar på, för att höja den militära försvarseffekten. Är det nya ubåtar? Fler värnpliktiga? Nya regementen, eller vad?

PJ Anders Linder kommenterar moderaterna och skriver bland annat:

"Det går inte att se hur en rimlig bedömning – som tar hänsyn till våra internationella åtaganden, utvecklingen i Ryssland och andra hot mot Sverige – ska kunna leda till nedskärningar."

Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga. Det är en grund analys och vad värre är, det är också en analys som kan minska snarare än höja säkerheten. Man riskerar nämligen med ett sådant resonemang att missa viktiga och riktiga satsningar inom andra områden , kanske till och med inom andra politikområden, som hade höjt säkerheten utan att höja spänningen i området genom att bejaka den gamla tesen om vapenskramlandets allenarådande bot mot osäkerhet.