"Nordostpassagen låg inte ens öppen förra sommaren, när istäcket hade krympt med 40 procent jämfört med när satelliterna började mäta på sjuttiotalet. Nordvästpassagen, på andra sidan Grönland, har redan varit öppen i en dryg vecka. De sista hindren i den djupare grenen av Nordvästpassagen, Parrykanalen, beräknas vara bortsmälta nu i dagarna.
Förra årets avsmältning var så extrem att många forskare misstänkte att det var en tillfällig avvikelse. Så verkar inte vara fallet. Nu talar klimatforskare om att klimatet i Arktis har passerat en vändpunkt. Istäcket har smält så mycket att det inte kan repa sig. Även om isen växer till sig under vinterhalvåret kommer den att bli allt mindre på sommarhalvåret. Den tunna, ettåriga isen smälter snabbare än tjock, flerårig is. Det svarta öppna havet suger åt sig mer värme från solens strålar än vit, snötäckt is.
Den här dramatiska avsmältningen finns inte med i de modeller som FN:s klimatpanel IPCC sammanfattade förra året. De räknar med en betydligt beskedligare smälthastighet.
Nu rapporterar också svenska forskare om att Sibiriens tundra och havskust har börjat läcka den kraftfulla växthusgasen metan. Den rysk-svenska expeditionen ISSS08 har registrerat förhöjda halter av metan på flera ställen längs östra Sibiriens kust.
Ryska forskare har observerat det här de senaste fem åren. Men deras rön finns inte heller med i FN:s klimatpanels senaste sammanfattning. Där står att det finns en risk att Sibiriens metan börjar läcka, men att observationer saknas än så länge. Verklighetens klimatförändring verkar alltså gå snabbare än modellerna och forskarnas sammanfattningar har sagt, åtminstone i Arktis."
Jag konstaterar att framtiden redan är här. Och jag undrar hur det påverkar de säkerhetspolitiska analyser som institutioner, organisationer, myndigheter och regeringskanslier runt om i världen producerar?