fredag 12 december 2008

Riksdagsdebatt

Igår debatterade Försvarsutskottet sitt betänkande ”Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2009”.

Generellt kan man säga att försvarsmusiken fick stor uppmärksamhet hos flera av debattörerna. Inget ont om försvarsmusiken, men det kanske trots allt kan ses som en märklig prioritering i vad i alla fall jag anser är en oerhört bekymmersam situation.

När ÖB och Försvarsmakten skall lämna in sitt underlag (den 30 januari) som svar på regeringens planeringsanvisningar, skulle det vara förvånande om ÖB inte skulle påpeka en rad osäkerheter och brister med anledning av den korta tid som Försvarsmakten har haft på sig att leverera ett svar (se också SvD:s ledare på detta tema) plus att det finns en så lång lista på ekonomiska och verksamhetsmässiga osäkerheter att uppdraget närmast är att betrakta som omöjligt. Ta bara frågan om personalförsörjningen som ett tungt exempel.

Tolgfors framförde sin egen – mycket oroväckande- syn på hur man vet att en ekonomi är balanserad:

”Om man använder Försvarsmaktens egna siffror, redovisade till oss, sätter sig vid ett förhandlingsbord och gör en färdplan tillsammans med departement och myndigheter med utgångspunkt i deras siffror, givet att de håller, då är ekonomin balanserad.”

Jag har sagt det förut, upplägget är som gjort för att allt (helt enligt gammal tradition) kommer att brissera redan första dagen vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 18 januari. SvD:s Mikael Holmström kommer att publicera Försvarsmaktens underlag där det framgår på vilka osäkra premisser man har jobbat och Sten Tolgfors kommer sedan att skuldbelägga ÖB/FM för deras bristande underlag.

Den försvarspolitiska inriktningspropositionen skall lämnas i mitten av mars. En intressant fråga just nu är hur regeringen, på lite drygt en månad, skall kunna och hinna bli överens inom sig? Men om detta handlade inte gårdagens debatt så mycket om. Försvarsminister Sten Tolgfors pratar mest om oppositionens spretande förslag och inom borgerligheten verkar det bara vara Allan Widman (fp) som är bekymrad över situationen.

Men låt oss ta debatten från början:

Anders Karlsson (s), ordförande i utskottet, skapar ytterligare osäkerheter om var (s) avser att landa i pliktfrågan. Han sade i debatten att socialdemokraterna anser att det ännu finns alldeles för lite underlag för att man ska kunna ta ställning i pliktutredningen. Han sade också att ”Svaret på de eventuella brister som finns i dagens system bör inte nödvändigtvis vara att avskaffa värnplikten”.

Karlsson talade också om behovet av breda uppgörelser i försvarspolitiken. Det, menar Karlsson, bör ske genom partiledarsamtal.

Det är ett krav som (s) har ställt sedan i våras. Men bevare mig väl! Partiledare och språkrör i all ära, men jag tror att det vore det säkraste sättet att fatta beslut som har mer med inrikespolitiska bevekelsegrunder att göra, än sakfrågor och avvägningar utifrån verksamheten.

Dessutom är det så, att när Försvarsberedningen till slut sydde ihop en bred majoritet för sin rapport i juni 2008, så utlovade faktiskt Tolgfors att de samverkande oppositionspartierna på ett eller annat sätt skulle blandas in i propositionsarbetet – som en uppföljning av beredningens rapport. Ännu har ingen inbjudan kommit. Jag utgår ifrån att det beror på att propositionsarbetet inte ha startat upp på allvar – vilket naturligtvis vore djupt oroande i sig.

Efter Karlsson talade Gunilla Wahlén (v). Hon nämnde, som en av få, upp den myndighet som sätts på fötter from 1 januari 2009; MSB:

”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en ny myndighet, och det kan kanske vara nödvändigt med en förstärkning till myndigheten eftersom det nya uppdraget, att minska risken för och konsekvenserna av allvarliga skador, kriser och olyckor, i dagsläget är ett mycket brett uppdrag. Till detta kommer att de även ska medverka till att minska lidande vid allvarliga olyckor och katastrofer i andra länder. Vi avser att återkomma med förslag inom dessa områden i samband med försvarspropositionen.”

Därefter var det Peter Rådbergs (mp) tur. Han tog bland annat upp det genomslag som Georgienkonflikten har fått:

”I den inhemska debatten kan det ibland framstå som om Georgienkonflikten i sig kräver nya svenska prioriteringar. Det är inte Miljöpartiets uppfattning. Naturligtvis ska konflikten noga analyseras vad gäller både det ryska och det georgiska agerandet samt hur det internationella systemet har hanterat krisen. Men det svenska försvaret behöver ställas om till ett mer flexibelt och användbart försvar alldeles oberoende av Georgienkonflikten. Det står naturligtvis klart att europeisk säkerhetspolitik påverkades av konflikten, men någon totalt förändrad situation eller en ny världsordning är det svårt att föreställa sig.”

Vid Försvarsutskottets sammanträde på tisdag kommer både MUST och Försvarsdepartementet för att föredra den analys av konflikten som man har gjort. Det vore mycket intressant att höra om analysen ger stöd för några omtag när det gäller svensk försvarspolitik. Det vore också intressant att veta om regeringspartierna är överens sinsemellan om analysens slutsatser.

Rådberg tog också upp frågan vad som händer med det mandat som riksdagen nu ger, till att regeringen får fatta beslut om att anskaffa ett antal ”SuperJAS” om Norge köper? Det är ju så att pengarna för denna anskaffning redan är inplanerade – i alla fall enligt tidigare besked från regeringen. Skall man dra tillbaka de pengarna nu?

Rådberg: ”Det står väldigt tydligt i propositionen att vi ska köpa de åtta–tio JAS-planen under förutsättning att det blir en affär med Norge. Nu när Norge har sagt nej till vårt Super-JAS blir frågan till försvarsministern: Kommer regeringen att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer man att tänka om?”

Detta fick Rådberg aldrig något konkret svar på. Tolgfors sade bara i ett senare replikskifte att Gripen är ett mycket konkurrenskraftigt system som har anskaffats av en lång rad olika länder: ”Vi ska fortsätta att vidareutveckla det.”

Staffan Danielsson ( c) sade såhär: ”Sveriges riksdag fullföljer sitt bemyndigande till regeringen att uppgradera åtta–tio Gripenplan till E/F-version, under förutsättning att Norge anskaffar samma vapensystem. Skulle det amerikanska planets pris och tillverkningsplaner förändras eller visa sig orealistiska kan förhoppningsvis frågan komma upp på nytt.”

Vad detta sedan betyder i praktiken, det vet vi ännu inte. Besked kanske kommer i inriktningspropositionen?

Rolf Gunnarsson (m) talade sedan som om regeringens försvarspolitik vore en solskenshistoria och tryckte speciellt på att man nu inte tänker lägga ner några förband – till skillnad från tidigare regeringar. Detta kommer Gunnarsson att få äta upp, i sinom tid. Om alliansen skulle vinna valet, så är bland det första de måste göra att lägga ner verksamhetsställen. Man har –till en dyr kostnad för skattebetalarna- skjutit upp dessa jobbiga beslut till efter valet. Men man kommer att tvingas genomföra det, var så säker.

Staffan Danielsson ( c ) kommer att hamna i blåsväder även han, på samma tema:
”Försvarets ekonomi har varit ansträngd men stabiliseras nu med denna budget. De olika beräkningar som gjorts inom Försvarsmakten för nedläggningar av garnisoner har skapat oro. Från Centerpartiet och alliansen anser vi att det är bra att de inte behöver aktualiseras.
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig. ”

Sedan var det Allan Widmans (fp) tur. Han verkar i varje fall inte se skönmåleri som sin främsta uppgift. Han vet rent krasst för mycket om läget för att göra det. Han radar istället upp problem och utmaningar.

Else-Marie Lindgren (kd) tog bland annat upp civila frågor och krishantering:

”Skydd och säkerhet är en del av välfärdsfrågorna. Om förebyggande och förberedande åtgärder uteblir kan kosta åtskilligt. Det gäller inte minst det svårbokförda mänskliga lidande som måste tas med i beräkningen, liksom undergrävandet av myndigheters trovärdighet med allmänhetens ögon sett. Det gäller att arbeta smartare. Det behövs en god krishanteringsförmåga, men vi behöver också ett mer robust och mindre sårbart samhälle. Hos den enskilda människan sitter sårbarheten ofta i huvudet. Redan medvetenheten om att livshotande situationer inträffar, ofta utan förvarning, ökar vår förmåga att klara oss. Den som utövar mental beredskap vet hur man skyddar och räddar liv, hur man ger medmänskligt stöd och hur man avlastar myndigheter. Det är en oumbärlig tillgång för samhället. Därför, fru talman, är det viktigt att den nya myndigheten för samhällsskydd och beredskap ges bästa förutsättningar tillsammans med hemvärn och frivilligorganisationer. Dessa är viktiga aktörer när det gäller krisberedskap.”

Försvarsminister Sten Tolgfors (m) pratade redan inledningsvis i sitt tal om behovet av en fortsatt reformering (tydligen gäller dock detta inte grundorganisationen…):

”Sverige ska ha ett starkt, tillgängligt och användbart insatsförsvar. För det krävs det en fortsatt reformering. Vi ska skapa mesta möjliga säkerhet per investerad skattekrona. Fokus ska ligga på operativ nytta här och nu. Försvaret ska kunna användas där det behövs, både i Sverige, i närområdet och internationellt.”

Tolgfors nämnde också att utredningen av hur kringmyndigheter och stödfunktioner ska effektiviseras har inletts (dock finns det inga direktiv till denna utredning ännu, så det är omöjligt att veta vad den ska behandla).

Försvarsministern fortsätter också att skapa helt orealistiska förväntningar på vad Försvarsmakten skall klara och bestå av de närmaste åren:

”Med tidigare regerings försvarspolitik, arvet efter FB 2004, kan försvaret ha ca 11 000 man redo för insats i den nationella insatsorganisationen inom ett år – inom ett år! Ställ det mot två till fem dagar. Det motsvarar en tredjedel av den nationella insatsorganisationen. På övriga två tredjedelar av förbanden, eller ca 20 000 man, finns inga krav på tillgänglighet för insats eller kvalitet sedan tidigare. De har betraktats som produktionsfaktorer för den användbara tredjedelen."

Sedan sjunker Tolgfors ner de fåror som han som minister borde stå över. Sin vana trogen lägger han krut vid socialdemokraternas partisekreterare och socialdemokraternas interna göranden och låtanden:

”Socialdemokraterna har en linje i Försvarsberedningen, där deras partisekreterare representerar dem. De har en helt annan linje i riksdagen, och efter två sjupartieniga försvarsberedningsrapporter begär Anders Karlsson partiledaröverläggningar.”

Det fick i sin tur Peter Rådberg (mp) att tappa humöret:

”Vi har nyss hört oppositionspolitikern Sten Tolgfors. Jag klockade hans tid. Jag tror att han pratade halva tiden om oppositionen och halva tiden om försvaret. Det är väl dags att kliva ned från oppositionsrollen och vara lite statsmannaaktig någon gång. Jag tror att Sten Tolgfors lägger hur mycket tid som helst på andra partier än regeringspartierna.”

onsdag 10 december 2008

JAS Gripen akt II

Saab har nu kommenterat det norska beslutet att inte köpa JAS Gripen. Man talar klarspråk på ett sätt som sällan görs i den här typen av kommentarer. Nu slåss man för produktens överlevnad. Eller i varje fall för en fortsatt möjlighet att utveckla sin produkt. Underhåll av befintliga stridsflygplan, det kommer man att få hålla på med under många år.

Om de skriftliga kommentarerna idag är beska och tydliga, så ger VD Åke Svensson ett annat intryck i en SvD-artikel som ligger på nätet just nu. Där säger Svensson (naturligtvis med sedvanlig reservation för att det kan vara journalisten som tolkar fel) att han inte oroas av att framtida affärer skulle påverkas av Norges utvärdering av Gripen. Det är naturligtvis ett ganska uppseendeväckande uttalande.

I samma artikel uttalar sig nämligen också Fredrik Gustafson. Han tycker att utvärderingen i Norge om Gripens förmåga att försvara landet och det faktum att planet bara levde upp till ett av de fyra kraven självklart påverkar möjligheten att sälja Gripen till andra länder:

–Vi framställs av Norge som det sämsta och dyraste flyget och om det vore sant skulle väl inget land vara berett att köpa det.

Det begriper ju alla, så det är lika bra att säga som det är. Och det är ju precis därför som Saab går ut så hårt i dagens skriftliga kommentar.

Ännu så länge har det inte kommit igång någon debatt om Gripens framtid i Sverige. Men det är bara en tidsfråga. I morgon debatterar nämligen Försvarsutskottet statsbudgeten för utgiftsområdet. Det vore direkt konstigt om inte budgetpropositionens förslag om att riksdagen skall medge ett svenskt inköp av den senaste versionen (E/F) av Gripen, utifall att det skulle bli ett norskt köp, blev föremål för stor debatt.

Det svaret har vi ju redan, vilket inte var planerat. Nu måste försvarsministern svara på om man står fast vid sitt besked, nämligen att denna satsning inte blir av vid ett norskt nej. Och vad ska man i så fall göra med de pengar som redan är avsatta?

tisdag 9 december 2008

Oppositionen om ISAF

Nu finns oppositionens motioner med anledning av propositionen "Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF)" tillgängliga.

Miljöpartiet anser att det inte är möjligt att dra tillbaka befintlig svensk trupp när det nuvarande mandatet går ut. Dock ges inte något oreserverat stöd till svenskt deltagande i ISAF och man tillbakavisar en utökning av det svenska bidraget:

"Inom bara ett par månader kommer det helt avgörande svaret på frågan hur den tillträdande amerikanska administrationen avser att agera i Afghanistan. Det finns anledning att avvakta till dess att den nya amerikanska politiken kan bedömas. Om det någon gång är rätt tid för ett bokslut och möjlighet till kraftigt omtag för den internationella närvaron i Afghanistan så är det nu vid ett amerikanskt regimskifte. I avvaktan på detta anser således miljöpartiet att den svenska regeringen främst bör fokusera på att ge den befintliga svenska styrkan bättre utrustning och sjuktransportkapacitet samt att utöka satsningarna på det civila biståndet."

Socialdemokraterna inriktar sig på behovet av en strategi (det gör även mp) och att Sverige skall satsa mer på den civila sidan.

Vänstern kräver som väntat att hela den svenska insatsen i Afghanistan ska dras tillbaka. De skriver också att "Det tycks som den svenska regeringen blir allt mer ensam om att tro att det finns en ensidig militär lösning på den komplicerade konflikten i Afghanistan". Regeringen kan tala för sig själv, men jag skulle nog förmoda att det inte finns någon, inte heller i den svenska regeringen, som tror att det finns en ensidig militär lösning på konflikten i Afghanistan - eller någon annan stanns heller för den delen.

måndag 8 december 2008

Mycket större än Georgien

”Försvarsberedningens uppgift är främst att fortlöpande följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och därvid såväl bedöma hot och risker som det internationella säkerhets- och försvarssamarbetets utveckling.” Så står det om Försvarsberedningen på regeringens hemsida.

Det där med ”fortlöpande följa” är ju en sanning med modifikation. I alla fall i praktiken. Det är försvarsministern som beslutar om utifall att och i så fall med vad beredningen skall arbeta, genom de uppdrag som ges.

Jag har under de senaste veckorna försökt få fatt i en obehagskänsla så stor att den har varit svår att formulera. Jag är mer och mer övertygad om att vi går in i en situation som man måste tillbaka till 1929 för att hitta några som helst referenser till.

Om jag säger såhär, Georgienkonflikten kan med all sannolikhet sägas vara en parentes i jämförelse med hur den rådande situationen kan påverka det säkerhetspolitiska läget, i vid mening.

Det räcker med en snabb scanning av internationell affärspress för att konstatera att stora jättar i industri och näringsliv inte bara saktar ner och varslar, de stänger igen. Bara stoppar all produktion veckovis, och de kanske inte öppnar den igen. Det verkar som om vi i en nära framtid går från en situation med varsel till globala massuppsägningar av en omfattning vi inte sett maken till.

Till er alla gröna därute som i och med detta tror att jag ser fortsatt och helst ökad produktion och tillväxt som lösningen på alla problem, till er vill jag säga att det inte är alls det jag menar. Jag talar om de säkerhetspolitiska effekter det får, alldeles oavsett vad man anser är orsaken till krisen, hur man bör lösa den och vad som är receptet för en fredlig värld, ok?

Hur påverkar krisen makt och inflytande för de stora länderna? USA:s förlorade dominans respektive den tillträdande administrationens nya giv? Social oro och spänningar som en följd av massuppsägningar? Uppköp av industrier och nytt inflytande över viktiga marknader? En ökad press inom regionala samarbeten med regeringar som tenderar att fokusera på inrikespolitiken och egna kortsiktiga intressen? EU:s förmåga att hantera trycket (i synnerhet i ett svenskt ordförandeskapsperspektiv inför 2009)? Effekten för de allra fattigaste, när det gäller tillgång till mat och internationellt bistånd, samt en ökad protektionism som en följd av krisen? Miljö- och klimatfrågorna i den ekonomiska krisens kölvatten? Ryssland efter oljeprisets fall.

Ja detta är ju bara en bråkdel av frågeställningar som behöver spaltas upp och analyseras. Som sagt, Georgienkonflikten startade upp ett analysarbete inom regeringskansliet och fick tjäna som förklaring till att Försvarsmaktens planeringsanvisningar fördröjdes och att den kommande försvarspolitiska inriktningspropositionen blev uppskjuten till våren. Men den accelererande globala ekonomiska krisen, den föranleder (i alla fall inte vad man kan se) någon som helst aktivitet i Försvarsdepartementet.

Den finanskris, som nu har övergått till något helt annat, måste analyseras ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Sten Tolgfors måste agera nu genom att sätta Försvarsberedningen på fötter för att göra en säkerhetspolitisk omvärldsbedömning. Resultatet bör vara klart hösten 2010, efter valet med andra ord, så att en ny regering av vilken kulör som helst har en rimlig chans att utforma sina försvarspolitiska bedömningar utifrån en aktuell analys av läget, där det globala ekonomiska och maktpolitiska läget ingår.

Det kan dessutom vara klokt att göra en kort och aktuell situationsbedömning av den rådande krisen, som är förankrad med riksdagens partier, inför det svenska ordförandeskapet. Det kan utgöra en delrapport och lämnas under senvåren 2009. Jag utgår att ett sådant arbete redan görs inom regeringskansliet (allt annat vore mycket förvånande), men det finns goda skäl att ta in det till en bedömning inom beredningens ram och därmed ge den en parlamentarisk legitimitet.

Och om Sten Tolgfors inte vill göra en ny säkerhetspolitisk analys, så måste han i varje fall förklara varför man inte bör göra det!

För visst är vi mogna nu, att se en global ekonomisk kris som en potentiell säkerhetspolitisk ommöblerare och motor? I själva verket vore det ansvarslöst att inte bedöma läget även genom säkerhets- och försvarspolitiska glasögon.

Framtiden för JAS Gripen

Allan Widman (fp) skriver om JAS Gripen på Brännpunkt idag. Widman är inte (heller) förvånad över norrmännens beslut. Nu vill han bland annat att de ”orealistiska exportförväntningarna” på Gripen verklighetsanpassas.

Widman skriver inte ut alla konsekvenser av sina resonemang, men några saker kan man utläsa:

1. Han tycker att vi har för många flygplan.

2. De äldre stridsflygplanen får inte avvecklas innan dess att en ny infrastruktur för flygstridsledning är på plats (JAS i C/D- version, som riksdagen har beslutat om, kan inte ledas med nuvarande tekniska infrastruktur).

Eftersom Widman inte skriver att C/D-serien bör kortas eller leveranserna förändras på något sätt, undrar jag hur matematiken går att få ihop utan tillskott i form av pengar?

3. ”Att försvara Sverige territoriellt är och förblir en huvuduppgift för vårt försvar”, säger Widman och ansluter sig därmed till de som numer nästan uteslutande trycker på det nationella försvaret. Folkpartiets nya huvudnummer i försvarspolitiken, olyckligt nog.

Widman säger också att det måste vara slut med att industri- och exporthänsyn styr satsningarna. Istället ska de satsningar som görs utgå från luftstridskrafternas huvuduppgift; ”att vara en garant för landets säkerhet”.
Bra, det har förutsättningar att starta upp en mycket välbehövlig debatt! Frågan är vad detta betyder i praktiken? Jag hade gärna sett en debattartikel del II från Widmans hand. Skall det statliga exportstödet kring Gripen avbrytas, och i så fall när? Nu omedelbart, eller efter det att man vet hur det går med de andra länder där marknadsföring av Gripen är aktuellt?

En minskning av de beställda 100 C/D-Gripen till kanske 60 totalt (det är inte så mycket mindre än det vi har idag, exklusive det nuvarande exportstödet, som utgör en betydande del av flygvapnets verksamhet). Dessa kan vara operativa till, säg 2020 eller 2030 om man modifierar och uppgraderar i en mer långsam takt än vad Sverige brukar. Sedan är det slut. Då får man antingen lägga ner eller köpa ett nytt utländskt system. I alla fall om man inte i stort sett redan nu beslutar sig för att Sverige ska anskaffa nästa generations Gripen för sina nationella behovs skull (dvs. försvars-, arbetsmarknadspolitiska- och näringspolitiska behov).

Och då har vi 100 Gripen i det här landet av väldigt modernt snitt, som skall bytas ut med en förnyelsetakt som saknar internationellt motstycke.

Det är oerhört viktigt att det blir en politisk debatt om den här frågan, nu omedelbart, innan dess att det är avdömt på en helt annan nivå, dvs. i Saab och inom en mycket liten krets i regeringskansliet. Sedan är det nämligen kört för allt som andas demokratiska processer med insyn och debatt.


Uppdatering:
Allan Widmans alliansbroder, Staffan Danielsson (c) kritiserar Widmans debattartikel i sin blogg. Han tycker bland annat att "det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt".

Danielssons "uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - tydligen till skillnad från folkpartiets - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över."
Vad Kd och moderaterna tycker, det vet vi inte ännu.