Bör budbäraren skjutas?

Turerna kring JAS Gripen C/D och ledningssystem fortsätter. Idag publicerar SvD:s ledarblogg ännu ett brev av major Peter Neppelberg, ett brev där han vänder sig till ledamöterna i Försvarsutskottet.

Detaljeringsgraden är hög i de initierade redogörelserna. Förmodligen är det fler än jag som har undrat lite över hur bra det är att alla hål i förmågan redovisas helt öppet för alla att läsa, men samtidigt lär sakernas tillstånd vara mer känt bland främmande underrättelseorganisationer än hos svenska försvarspolitiker.

Det är viktigt att information om dylika brister, bevekelsegrunder för FM:s beslut, förklaringar till avvägningar som gjorts m.m. kommer upp till ytan. Om de aldrig gör det finns det ingen möjlighet för den politiska nivån att rätta till eller för den delen göra om och göra rätt.

Därför är det så anmärkningsvärt, det som Wiseman skriver på sin blogg:

"Drevet går dock enligt uppgift och nu ska Neppelbergs samtliga tre brev säkgranskas/menbedömas. Det skulle förvåna mig enormt om Neppelberg blir fälld eftersom allt bygger på helt öppna uppgifter. Jag måste säga att jag verkligen inte gillar denna nya stasikultur som slagit rot i Försvarsmakten, där folk blir anmälda till höger och vänster, och mer energi läggs på att kontrollera medarbetarna än att samla information om omvärlden och ev angripare."

Det får inte bli så att fokus nu läggs på att straffa den som ringer i klockan, snarare än att utkräva ansvar för att det har blivit som det har blivit (inom Försvarsmakten och i den politiska handläggningen).

Som en klok person sade: "Att offentligöra oförmågan till stridsledning är tydligen värre än att besluta om den." Så får det inte vara.

PS. Jag läser Åsa Lindestams (S) blogginlägg om JAS Gripen och måste påminna om både tidigare uttalanden och underlag från försvarsmaktsledningen som säger att de operativa kraven motsvaras av 60-80 plan. Att Försvarsmakten i det nu aktuella planeringsunderlaget föreslår 100 stridsflygplan beror enligt min bedömning främst på exportstödsverksamvetens behov i kombination med viss planeringstaktik.

Om och om och om och om igen

Allan Widman (FP) har ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Sten Tolgfors (M) där han följer upp historien om ledningssystemet för JAS 39 C/D. Widman skriver:

"I god tid innan den tidpunkt då vi avvecklat JAS 39 A/B måste en rikstäckande markbaserad infrastruktur för ledning med internationellt interoperabla datalänkar vara anskaffad, installerad och leveransgodkänd för skarp operativ drift."

Vidare kostnadsberäknar Widman projektet till dryga 2 miljarder och fem års arbete fram tills dess att systemet är operativt.

Försvarsministerns glädje över anslagssparandet lär har övergått till förtvivlan inom loppet av ett dygn. Det kan inte vara roligt att som försvarsminister läsa dagens ledarblogg i SvD. Där skriver major Peter Neppelberg, som har 30 års erfarenhet av stridsledning och luftövervakning, ett lika delar intressant som upprörande öppet brev till ÖB. Han avslutar sitt brev med frågan:

"Eller är det möjligen så att prestigeförlusten i att avbryta NBF-utvecklingen och de miljarder av skattemedel som plöjts ner där väger tyngre än Försvarsmaktens förmåga att försvara Sverige?"

Beslut, till slut.

SvD rapporterar att beslut nu är taget om att skicka tre Stridsfordon 90 till Afghanistan på grund av den ökade hotbilden för den svenska truppen. Vagnarna kommer att vara på plats i mars eller april. Det innebär att det har tagit sex månader sedan behovet uppmärksammades innan dess att skyddet är på plats. Och fortfarande kvarstår frågan om hur dessa ska bemannas.

Det är naturligtvis resultatet av ett systemfel. Med respekt för kompetens och handlingskraft hos varje enskild inblandad chef, så kan det helt enkelt inte vara rimligt att systemet ser ut som det gör. Systemet ska leda till operativ effekt, inte vara till för sig själv.

Systemfelet består av att när hotbilden förändras, vilken den kan göra över en dag, tar det sex månader för Försvarsmakten och stödmyndigheterna att få ner skyddet till truppen. När blir försvarssektorns byråkrati så komplex i sig att en operativ fråga om att omedelbart skicka ner förstärkningsförband till svensk trupp om hotbilden skärps, tar sex månader?

Det framstår som att ekonomin är så överplanerad att en fråga om 25 miljoner kronor (i en 40-miljardersbudget) får dessa effekter.

Men, nu är beslutet i varje fall taget och det är bra. Frågan är vad man drar för lärdomar av detta?

Den första frågan jag ställer mig är hur beredskapsplaneringen ser ut för en eventuell evakuering av t.ex. hela den svenska ISAF-truppen? Finns det någon sådan? Ja det måste det ju göra, men resurserna och genomförandeplanerna?

Är den svenska beslutsprocessen i ett ärende som Strf 90-frågan jämförbar med andra europeiska länder? Nej, självklart inte.

Det var inte så länge sedan som alla regementen ansvarade för en reservplanering (materiellt, personellt och beredskapsmässigt) för hur man skulle hantera ett eventuellt förstärkningsbehov. Var finns en sådan planering idag, för det som är Försvarsmaktens operativa huvuduppgift: Internationell verksamhet?

Kris här och där

Upptrappningen inför årets Sälenkonferens är inledd i och med f.d försvarsminister von Sydows intervju i gårdagens SvD.

Budskapet är att Försvarsberedningen, liksom regeringens planeringsanvisningar har gått för långt, det nationella försvaret bör få en ökad tonvikt och tydligare verka avskräckande i det försämrade säkerhetspolitiska läget. von Sydow vill ha "förhandlingar med regeringen" och hoppas "vi ska kunna enas i samtal med de sju partierna".

Det är förmodligen en försmak av vad han avser framföra på scenen i Sälen, där han på tisdag ska diskutera med partiledare Jan Björklund (fp) under rubriken "Vårt läge: Behov av säkerhetspolitisk förändring?".

Dessa två herrar kommer att falla i varandras armar över hotet från Öster, samt behovet av ett ökat nationellt fokus. Och om inte lojaliteten gentemot Alliansen hade lagt några som helst band på Björklund, så hade han och von Sydow förmodligen kunnat enats i sin kritik mot den moderatledda försvarspolitiken också...

Jag tycker uppriktigt synd om den nuvarande socialdemokratiska partiledningen. Såklart alla partiföreträdare, oavsett position, skall kunna delta i debatten. Men om man går ut på det här sättet, som tidigare minister, och uttrycker uppfattningar som till stora delar går på tvärs med vad som är en sanktionerad politisk linje från partiledningens sida, då underminerar man helt enkelt verksamheten (och ledningen).

Möjligen tycker von Sydow att han agerar i nationens intresse, upphöjt över partipolitiska hänsyn. Eller så tycker han helt enkelt att han gör partiet en tjänst, i rådande opinionsvind?

Men det som både Björklund och von Sydow missar, är att deras retorik bidrar till en fortsatt kräftgång för Försvarsmakten. Man riskerar att stå och trampa på samma ställe som nu med fötterna i två olika system. Det kostar pengar och det kostar, tvärt emot vad herrarna anser behövas, förmåga. Om man tror att 100 JAS-plan och en bibehållen grundorganisation (produktionsapparat) är vad som behövs för att "vässa försvaret" så tror man helt enkelt fel.

Jag betvivlar inte att von Sydows avsikter är att stärka försvaret (vad Björklund vill har nog mer med att ta sig in bland moderata kärnväljare att göra). Men förslagen bygger på att man skall tillbaka till något som till hög kostnad hade en relativt ringa reell förmåga - och som främst gynnade försvarsindustrin.

En annan effekt av denna retorik skulle kunna vara att man hjälper till att skjutsa på en utveckling mot en hög andel stående förband som till ofattbara kostnader sägs krävas för försvaret av det svenska territoriet. Tolgfors brukar framhålla Georgienkrisen som ett argument till att vi plötsligt behöver en omedelbart gripbar förmåga att försvara Sverige.

Som man bäddar får man ligga. Regeringen har med sin förändrade retorik (från dimensionering utifrån och in till dimensionering inifrån och ut) efter Georgienkonflikten och talet om vad denna konflikt medför för försvarspolitiska behov i Sverige, sett till att försätta sig själv i en situation där omställningen av försvaret antingen försvåras -och då får vi betala dyrt för sådant som vi i dagens läge inte har behov av- eller dras till sin spets på ett sätt som är svårt att motivera utifrån hotbild och realistiska bedömningar av vilka resurser som kan läggas på försvaret.

Och medan allt detta pågår sker det saker på den civila sidan som i alla fall i det korta perspektivet är betydligt viktigare utifrån medborgarnas liv och hälsa: Den svenska krisberedskapen i vid mening. Jag tror att dessa frågor lider svårt av att de militära frågorna alltid tar över.

Märkligt nog, kan man tycka också utifrån det säkerhetspolitiska läge som sägs vara så förändrat och som sägs ställa så mycket högre krav på försvaret av Sverige. För om det verkligen vore så, att man på allvar tycker att det behövs omedelbart gripbara militära resurser (utöver den befintliga incidentberedskapen) för att försvara Sverige, hur kommer det sig att man inte diskuterar en beredskapshöjning på den civila sidan då? Inte ett ord hörs om civilförsvar, beredskapslagring, skyddsrum....

I konsekvensens namn borde så verkligen vara fallet.

PS. Försvarsminister Tolgfors kommenterar DN-debattartikeln på följande, något kryptiska, sätt i Radio Skaraborg:

"Själv säger försvarsminister Sten Tolgfors, som hela tiden sagt att han vill att Räddningsskolan ska drivas vidare, att det hela blev för dyrt och för svårt att genomföra.

- Förutsättningen var att regering och riksdag fortsatt skulle besluta hur utbildningen skulle se ut. Om det här skulle genomförts krävdes att utbildningssystemet skulle göras om, och en statlig garanti på ett antal miljoner. Då menar jag att man inte funnit ett alternativ, säger Sten Tolgfors."

Är det detta som är expeditionär förmåga?

SvD:s Mikael Holmström rapporterar att frågan om Strf 90 till Afghanistan nu skall utredas av Försvarsmakten:

"Efter två eldöverfall mot Afghanistanstyrkan föreslog arméinspektör Berndt Grundevik den 25 november en katalog av åtgärder för att öka skyddet. En av dem var att sända ner tre Stridsfordon 90 genom ett snabbt beslut före jul.
Men så blir det inte. Ett beslut kommer tidigast i februari. ÖB och försvarsledningen tvekar och utreder andra lösningar."

Ett alternativ är att inte sända ner några svenska fordon alls, utan hyra norska som redan finns på plats (men då måste vi ha norska besättningar eller omskola svenska).

Ett andra alternativ är att sända ner tre Stridsfordon 90 som förhandslagras i Afghanistan och så skickar man ner besättningar vid behov.

Ytterligare ett alternativ är att direkt skicka ner Stridsfordon 90 med besättningar. Då kan den skyttetrupp redan som finns i Afghanistan åka i fordonen direkt.

Och ett sista, fjärde alternativ, är att utöka Afghanistanstyrkan till att ständigt ha en hel pluton utbildad på Stridsfordon 90 i Afghanistan.

Jag blir både förundrad och beklämd av den här diskussionen. I november föreslog alltså arméinspektören att det skulle ner tre stridsfordon 90 till Afghanistan pga säkerhetsläget. Frågan skall nu utredas på HKV till februari. Bara där har det gått tre månader. Tre månader!

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, säger till SvD att han har lärt sig att det är bättre att göra rätt från början än att bara göra något snabbt. Med tre månaders utredningstid för att granska de fyra alternativen, ja då lär det förhoppningsvis bli ett väldigt riktigt beslut. Man kan bara hoppas att inget händer, som hade kunnat förebyggas, innan dess.

För egen del undrar jag om det inte vore bättre om Lindström vaskade fram de kunskaper som han fick lära sig tidigt i sin karriär: Starta rörelsen, order kommer.

Eller med andra ord: Skicka ner vagnarna direkt, utred hur mycket som helst under tiden. Bränner det till kan man mycket snabbt skicka ner besättningar som förmodligen enkelt kan rekryteras från det upplösta NBG. Och går inte det får man köra officersbesättningar.

Ibland känns det som om vi inte har lärt oss något alls sedan 1993. Ulf Henricsson lär sitta och slita sitt hår någonstans.

JAS Gripen akt II

Saab har nu kommenterat det norska beslutet att inte köpa JAS Gripen. Man talar klarspråk på ett sätt som sällan görs i den här typen av kommentarer. Nu slåss man för produktens överlevnad. Eller i varje fall för en fortsatt möjlighet att utveckla sin produkt. Underhåll av befintliga stridsflygplan, det kommer man att få hålla på med under många år.

Om de skriftliga kommentarerna idag är beska och tydliga, så ger VD Åke Svensson ett annat intryck i en SvD-artikel som ligger på nätet just nu. Där säger Svensson (naturligtvis med sedvanlig reservation för att det kan vara journalisten som tolkar fel) att han inte oroas av att framtida affärer skulle påverkas av Norges utvärdering av Gripen. Det är naturligtvis ett ganska uppseendeväckande uttalande.

I samma artikel uttalar sig nämligen också Fredrik Gustafson. Han tycker att utvärderingen i Norge om Gripens förmåga att försvara landet och det faktum att planet bara levde upp till ett av de fyra kraven självklart påverkar möjligheten att sälja Gripen till andra länder:

–Vi framställs av Norge som det sämsta och dyraste flyget och om det vore sant skulle väl inget land vara berett att köpa det.

Det begriper ju alla, så det är lika bra att säga som det är. Och det är ju precis därför som Saab går ut så hårt i dagens skriftliga kommentar.

Ännu så länge har det inte kommit igång någon debatt om Gripens framtid i Sverige. Men det är bara en tidsfråga. I morgon debatterar nämligen Försvarsutskottet statsbudgeten för utgiftsområdet. Det vore direkt konstigt om inte budgetpropositionens förslag om att riksdagen skall medge ett svenskt inköp av den senaste versionen (E/F) av Gripen, utifall att det skulle bli ett norskt köp, blev föremål för stor debatt.

Det svaret har vi ju redan, vilket inte var planerat. Nu måste försvarsministern svara på om man står fast vid sitt besked, nämligen att denna satsning inte blir av vid ett norskt nej. Och vad ska man i så fall göra med de pengar som redan är avsatta?

Dagens kulturinslag

Klockan är 15:22 och det inte bara skymmer i Falköping utan det envisas med att ramla snöblandat regn från himlen också. Vad kan väl vara bättre än Berglins ur dagens Svd, lite i samma anda?

Det kommer mera...

Bloggronden i SvD uppmärksammar den uppfattning om svensk trupp i Afghanistan, som förs fram på denna blogg.

Det finns inom kort anledning att återkomma till den frågan. Nu har nämligen (äntligen!) regeringens proposition om ISAF lagts upp på nätet. Jag läser och återkommer.

Brittiska soldater på LSD

Jag följer SvD:s ledarredaktions Youtubiana slaviskt. Nyligen dök det upp (på plats 12 i Ledarbloggens listning av Youtubiana) ett klipp som har viss koppling till denna bloggs ämnesområden: Brittiska soldater på LSD.

Klippet är obetalbart, speciellt tillfället när en av soldaterna klättrar upp i ett träd för att mata fåglarna (varpå befälet ger upp) och den knastertorra speakertexten gör sitt till. Skrattet fastnar dock i halsen när man betänker att det kunde varit annat än LSD.

SvD: "Under det förra seklet forskade många militärmakter intensivt i biologiska och kemiska stridsmedel. Å ena sidan ville man hitta effektiva metoder att slå ut fienden (gärna utan att döda), å andra sidan ville man veta vilka effekter fiendens eventuella kemiska stridsmedel skulle få.

Bekvämt nog för de forskningsansvariga fanns det gott om forskningssubjekt: de egna soldaterna. Flera av de tester som utfördes har lett till stora skadestånd och rättstvister, eftersom soldaterna i vissa fall vare sig var frivilliga eller fick veta vilka risker de utsattes för. I andra fall var forskningen totalt hemlig.

Hur hemskt det än kan låta blev det i några fall ganska roliga filmklipp av testerna. Den 1,37 minuter långa journalfilmen där brittiska soldater matas med LSD och sedan får ge sig ut i fält är inte bara ett bra argument mot allmän värnplikt, den är kul också. Det finns något särskilt i kombinationen av torr brittisk saklighet och fullkomligt vilsna vuxna män. Det är Monty Python i verkligheten. Fast beväpnade."

Genomförandegruppen får genomslag

Dagens besked från Genomförandegruppen, som jag har berört i ett tidigare blogginlägg, har i skrivande stund bland annat resulterat i följande rapportering:

SvD , liksom DN.

Inslag i Rapport (05:20 in i sändningen) där Anders Karlsson (s) och jag uttalar oss från oppositionens sida.

Gudmundson försöker vara rolig

Jag missar sällan en text av Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Han är alltid läsvärd och oftast rolig. Nu har han dock bestämt sig för att förlöjliga Försvarsmaktens miljöarbete, samt att försvarsministern i ett tal i april uppmärksammade detsamma. Så trist. Som om det vore ett motsatsförhållande mellan miljöarbete och utveckling av den svenska Försvarsmakten och säkerhetspolitik i största allmänhet.

Han skriver på sin blogg:

"Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):
”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

Kul för SvD:s ledarsida att man har hittat en "underhållande" koppling mellan ett uttalande i april och händelsena i Georgien. Men frågan är: Var det fel att införa ett miljöledningssystem i Georgien? Tror någon att det är det enda Försvarsmaktens sysslar med när det gäller internationella samarbeten? Eller består felet av att ministern uppmärksammade det i ett tal som handlade specifikt om klimatförändringar och säkerhetspolitik?

Mitt råd till Per Gudmundson och SvD:s ledarredaktion är att höja sig över Stockholms takåsar och göra en internationell utblick över både miljöarbetet (också genom internationellt samarbete) som olika länders Försvarsmakter ägnar sig åt - inte minst USA:s om det kanske kan väcka speciellt intresse- samt klimatfrågornas roll i säkerhetspolitiken.

Vare sig i Sverige eller annorstädes har klimatfrågan utraderat andra säkerhetspolitiska frågor. Och om om man är ombedd att i ett tal vid Försvarshögskolan i april 2008 tala under rubriken ”Klimat­förändringen som ett säkerhetspolitiskt hot”, så förväntar sig i alla fall jag och förmodligen även arrangörerna att talaren håller sig till ämnet.

Räkna med kvitteringsförsök!

Mikael Holmström skriver i dagens SvD att "Förvarskrisen utvecklas nu till en ren prestigestrid mellan regeringen och ÖB. Skattebetalarna och nationen riskerar att bli förlorarna".

Dagen kommer med all säkerhet sluta med 1-0 till Försvarsmakten (kommunalråd kommer intervjuas och de kommer relatera till regeringen inte Försvarsmakten, oppositionen vänder sig mot regeringens sätt att hantera processen och om Försvarsmakten ger sken av att det är något helt nytt med att man inte med den föreslagna organisationen kommer att kunna möta en invasion av landet, kommer man också kunna trumma upp en bredare allmänhet, för att inte tala om moderata kärnväljare och borgeliga politiker i allmänhet).

Om det är en prestigekamp, som Holmström skriver, var så säker på att regeringen försöker kvittera i närtid. Frågan är bara hur det anfallet kommer att se ut?

Foto: Jeff J Mitchell, Aftonbladet

Några axplock...

...ur dagens försvarsdebatt:

1. Arméinspektör Grundevik skriver på Expressens debattsida idag.

2. I SvD skriver Trond Lydersen, ekonomijournalist på Aftenposten bl.a. följande:

"Det vore naivt att tro att ekonomiskt pressade amerikaner inte påminner den norska regeringen om just detta: ”Ska ni vara med och dela på bördan för att Uncle Sam ska ha ett försvar som kan rädda er i framtiden – eller ska ni köpa flygplan från en liten granne i öst?”Det kan mycket väl vara så att den norska regeringen allvarligt funderar på att köpa svenska flygplan – men att sedan faktiskt göra det är en helt annan sak. Något annat än amerikanska jaktplan vore en stor överraskning."

3. I DN kan man läsa att det antal plan som Sverige köper sannolikt inte bli fler än tio. Försvaret kommer heller inte att få några "nya" pengar utan beställningen finansieras inom den tioåriga Jasplan som redan beslutats om (drygt en miljard per år avsätts till Gripenprojektet).

Låt mig kommentera uppgiften om tio JAS E/F. Om det är korrekta uppgifter så låter det konceptet som om man avser lägga dessa tio plan ovanpå de 100 som man nyligen beslöt skulle uppgraderas till C/D - för att få alla flygplan i samma version. Om detta finns det olika uppfattningar inom regeringskonstellationen. Allan Widman (fp) har ju t.ex. föreslagit att man skall införskaffa 48 E/F plan och låta sig nöja med dessa.

Under alla omständigheter kanske det kan vara logiskt att avbryta uppgraderingen av 100 C/D-plan tills dess att man vet hur det blir med Norgeaffären, eller i alla fall fundera över vilka konsekvener det skulle få. Man kanske också ska föregripa en norgeaffär (i alla fall som ett alternativt scenario) i de beräkningar som just nu Försvarsmakten håller på med och som skall redovisas i maj.

Regeringsformen - någon?

Regeringsformen, 9 kap. Finansmakten:

"10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444)."

SvD:s Mikael Holmström skriver idag om den Gripen-offert som lämnas till Norge på måndag. Som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, måste Sverige samtidigt försäkra Norge om att vi kommer att flyga samma Gripen-version. Frågan är fortfarande hur detta åtagande ser ut, vad det innebär (i kostnader och över tid) och hur det formuleras.

Jag är förbluffad över att regeringen inte lyfte frågan till riksdagen i vårbudgeten. Se formuleringen i regeringsformen ovan! Jag är också förbluffad över att majoritetsföreträdarna i riksdagens försvarsutskott tiger still (alldeles oavsett vad de tycker om en ny JAS-satsning kort tid efter riksdagens beslut om att uppgradera Gripensystemet till 100 st C/D-version).

Men mest av allt undrar jag hur detta skall ses i ljuset av det arbete som Försvarsmaktens just nu genomför till den 15 maj och hur vi som sitter i Försvarsberedningen skall se på vårt arbete med den rapport vi skall leverera i juni?

Arbetar nu Försvarsmakten in ett svenskt nytt Gripen-åtagande i det underlag man lämnar i maj? Min gissning är att Försvarsmakten inte direkt jublar... Man har fullt upp med att förklara för medarbetare ute på förbanden att man inte har pengar till verksamheten och diskuterar omfattande nedläggningar i grundorganisationen. Samtidigt finns det tydligen pengar för en ny stor Gripensatsning, som inte Försvarsmakten har bett om men som man helt enkelt får i uppdrag att betala.

Den ekonomiska grundplattan för beredningens förslag, hur ser den ut egentligen? Vad skulle hända om beredningen, rent teoretiskt, skulle komma fram till helt andra överväganden när det gäller flygstridskrafternas framtid?

Regeringspartierna har mycket att förklara. Men någon omfattande debatt är inte att räkna med. Socialdemokraterna och moderaterna är ju överens om att satsningen är bra för Sverige och det innebär oftast att sådant tjafs som regeringsform och annat inte är värt att diskutera...

Läs gärna den interpellationsdebatt som Peter Rådberg (mp) hade med försvarsminister Tolgfors i februari. Försvarsministern säger bland annat:

"Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (...) Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras." (Anm. Nej, men klart uttalade krav i olika sammanhang från norska företrädare, och det visste Tolgfors vid tillfället för interpellationen.)

"Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov. Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017".

"Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov".

Foto: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
Norges försvarsminister Anne-Grete Strøm Erichssen i sällskap med försvarsminister Sten Tolgfors och Saabs vd Åke Svensson.

Färre men dyrare

–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt be­finner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.

Så säger ÖB till SvD.

Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.

I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:

"Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att ­regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till".

Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).

Det går som på räls... jag menar flyg

SvD:s Holmström skriver att det blir ryska Anatov-plan som fraktar den svenska Tchad-styrkan till N’Djamena.

"Det innebär att hela styrkan kan sättas in två veckor tidigare i mitten på mars. Vår första uppgift blir ju att skydda de övriga EU-styrkorna så att de kan anlända", säger Tchad-kompaniets chef, överstelöjtnant Peder Ohlsson till SvD.

Försvarsminister Sten Tolgfors lär har kommit hem från EU:s informella försvarsministermöte i Ljubljana, Slovenien, idag. Det vore intressant att veta hur de aviserade diskussionerna om EUFOR Tchad/RCA gick? Jag gissar också att Sten Tolgfors hade ett intressant bilateralt möte med Frankrikes försvarsminister Hervé Morin.

Inkalla ett dreamteam!

SvD:s Mikael Holmström vilar inte på tangentbordet. Idag skriver han om den "summering och bedömning" av Försvarsmaktens ekonomiska läge som försvarsministern har delgett regeringskretsen och som SvD tagit del av. Den bekräftar allvarliga ekonomiska problemen för åren 2009-2011:

"Det samlade underskottet för förbandsverksamheten kan vara 4,5 till 6 miljarder på de tre åren efter 2008".

Ministerns summering ger uttryck för att det är "direkt kontraproduktivt" att omfördela de av Försvarsmakten begärda 850 miljoner kronor från materiel och utveckling till drift. Försvarsministern kritiserar också de åtgärder av panikartad karaktär som skall spara in de återstående 650 miljoner som saknas. Ministern konstaterar helt riktigt att det inte löser några ekonomiska problem utan bara flyttar fram dem i tid och "i värsta fall även ackumulerats".

Departementet begär därför en detaljerad redovisning av vilka konsekvenser panikåtgärderna får för verksamheten, försvarsförmåga och Sveriges internationella relationer.

Det är lätt att hålla med ministern. Det blir dyrt att panikspara och anslagsöverföringar löser inga problem på djupet. Frågan är bara vad Försvarsmakten skall göra istället, under rådande omständigheter?

Försvarsministern borde omedelbart kalla in en samling kunniga individer som från sätta sig med Försvarsmaktens perspektivplan och räkna igenom de egentliga kostnaderna för den föreslagna verksamheten. Det är ett faktum att perspektivplanen får stort genomslag i kommande beslut kring verksamhet och organisation. Om man vill komma till rätta med Försvarsmaktens ekonomi även långsiktigt, måste verksamhet och kostnader hänga ihop redan från början. Det finns nog skäl att förmoda att perspektivplanens kostnadsberäkningar inte är alldeles fullständiga.

Det bästa beslut Sten Tolgfors kunde fatta just nu, vore att kalla in de tre som genomförde den så kallade Försvarsförvaltningsutredningen, nämligen: Peter Lagerblad, Ola Hedin och Tobias Steen. Dessa tre skulle kunna gå igenom dels läget i allmänhet och dels studera de förslag som både Försvarsmakten lägger nu för att dra i nödbromsen samt de beräkningar som ligger till grund för Försvarsmaktens perspektivplanering. Gärna med förstärkning i form av miljöpartiets superekonom Lennart Olsen (som ingick i utredningens referensgrupp). Ett dreamteam!

Anm. Om någon har förträngt de kostnadsökningar mellan 1997-2004 som utredningen redovisade, rekommenderas följande slideshow från utredningens redovisning vid Sälenkonferensen för några år sedan. Studera särskilt bilderna 2-10 där en hel del intressanta jämförelser redovisas.

Somliga går med....

Under rubriken "Styrkor plundras på utrustning" skriver SvD idag om att Försvarsmakten saknar kängor, ökenuniformer, fordon och radiomateriel till den EU-styrka som ska sändas till Tchad efter årsskiftet. Andra styrkor, som Nordic Battle Group plundras därför på utrustning.

Mikael Holmström skriver:

"Trots en materielbudget på 17 miljarder kronor i år saknas grundläggande utrustning när förband ur det nya insatsförsvaret ska sändas ut."

Å enda sidan kan man inte förvänta sig att Försvarsmakten alltid skall ha all tänkbar utrustning i ladorna, för alla situationer, uppdrag och förhållanden. Det skulle inte vara rimligt och det är heller inte möjligt.

Å andra sidan tror jag det är många som blir förvånade, som har hört att materielbudget och organisation är anpassad för ett "insatt insatsförsvar" med interantionell krishantering som främsta uppgift. Det är klart att människor reagerar när de vet att materielbudgeten omfattar 17 miljarder kronor och att man inte kan plocka fram kängor så att det räcker för 170 man som skall åka till Tchad.

Det funkar ju inte riktigt så att det finns ett "Just In Time" system för försvarsmateriel. Situationen förbättras inte heller av att både Försvarets materielverk och de delar av Försvarsmakten som skall serva utlandsstyrkan i alla lägen, har svarat upp mot insatsförsvarets (snabba) behov i detta avseende. Men det är inget nytt. Det är, som jag tidigare påpekat, något som redan Ulf Henricsson hade problem med för BA01 och som många bataljonschefer har upplevt efter honom.

SvD skriver att det nu blir fråga om ”omfördelning”, dvs. att bland annat uniformer plockas från NBG och går till Tchad-styrkan. Det riskerar naturligtvis att bli problem om NBG får (ytterligare) materiella förseningar inför beredskapsperioden 1 januari 2008. I synnerhet är det problem om man "omfördelar" sådant som behövs för NBG:s övningsverksamhet. Men om det bara är uniformer och kängor det handlar om och man får hem prylar innan beredskapsperioden, så bör det gå att öva i annat och rädda situationen.

Uppdatering: SvD följer upp idag med en ny artikel om materielproblemen.

Ur minnenas arkiv

Mikael Holmström, SvD, har hittat uttalanden ur minnenas arkiv. Minnet är ju inte alltid så gott i politiken, när "laga efter läge" och brandkårsutryckningar sätter standard. Det lönar sig att gräva upp gamla protokoll för att få saker i sitt rätta perspektiv.

Holmström citerar oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från den 1 juni 2004, då han tillsammans med de övriga borgerliga ledarna kritiserade Göran Perssons uttalande att det borde gå att spara tre miljarder på försvaret i försvarsbeslutet 2004:

”För oss är försvarets innehåll och uppgifter den helt centrala frågan. Det är detta som sedan måste vara styrande för försvarets ekonomiska ramar.”

Detta är stor humor.

Att jag sedan i samma artikel får tillfälle att uttala mig om att miljöpartiet faktiskt, till skillnad från moderaterna och borgerligheten, har en sammanhållen linje och en röd tråd i försvars- och säkerhetspolitiken, det är ju kul. Men helst skulle jag faktiskt inte vilja behöva säga det.

Det bästa vore om det hade varit idéer, analyser eller koncept som stod mot varandra, så att vi fick brottas om sakfrågorna, kanske till och med ideologiskt. Nu blir det istället till att försöka hålla ihop den säkerhetspolitiska analysen och försvarspolitiken gentemot krafter som gärna plockar lättköpta poänger och tar chansen att nypa till så att det svider, men som inte har några egna idéer om vad vi vill med försvaret eller Sveriges roll i vid mening.

Man kan komma till samma slutsats (besparingar på försvaret) genom helt olika analyser om varför det bör göras. Men risken är, om man inte har någon analys om varför och hur man skall göra det, att man tappar tempo och får alla starka krafter emot sig. Det tjänar ingen på.

Skilda världar

Jag läser i diverse medier om gårdagens föredragning i representanthuset av general David Petraeus och ambassadör Ryan Crocker.

På svenska kan man t.ex. tugga i sig detta av Karin Henriksson, SvD. Jag rekommenderar dock framför allt The Independents utmärkta grepp med två perspektiv, från USA respektive Irak.