–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt befinner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.
Så säger ÖB till SvD.
Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.
I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:
"Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till".
Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Med anledning av din reflektion angående det faktum att Försvarsmakten under 90-talet hade möjlighet att ha upp mot 2000 personer i internationell tjänst tycker jag att man i rimlighetens namn kanske ska beakta det faktum att de kostnader bataljonerna i Bosnien drogs med vad gäller slitage på material såsom stridsfordon etc. kanske till viss del kunde skymmas av att mobiliseringsförråd till stor del dammsögs för att kunna hålla fordon i körbar skick i Bosnien. Idag finns ju som bekant inte så mycket material kvar i mobiliseringsförråd och de kostnader som finns för drift och underhåll p.g.a. det ökade slitaget på all materiell nu "syns" betydligt bättre.
Mvh/Andreas
En viktig aspekt på insatserna på Balkan i mitten av 90-talet är att den dåtida Försvarsmaktens organisation inte hade något större problem med att hålla 2000 man i internationell tjänst. Internationella insatser (II)var då en smärre biuppgift för FM, medan det idag är huvuduppgiften och då klarar man knappt av att hålla NBG med personal. Siffran 2000 man i II har man inte sett sedan just mitten av 90-talet.
Självklart är materiel en trång sektor, men i högre mån även bemanningen. Det är inte realistiskt att tro att officerare kommer att gå med på att tillbringa vartannat år utomlands i längden. Året hemma ska då gå både till att vara ledig, utbilda trupp och vidareutbilda sig själv. Det är en ekvation som inte går ihop, men den stora frågan är hur man ändå ska få den att gå ihop?
Jag rjänstgjorde själv i Kosovo när den svenska kontingenten var som allra störst. En skillnad mot de insatser vi genomför idag i Tchad eller Afghanistan var att vi varken var ordentligt utrustade eller utbildade för vår mission då.
Soldaterna hade tre veckors utbildning även om de gjorde lumpen 10 år innan. Utrustningen var densamma som i mitt mobförråd (innan krigsförbanden stilla insomnade) förutom att alla hade kroppsskydd och det fnns pistoler.
ÖB har nog en poäng i sitt påstående om att insatsförsvaret är dyrare. De 2000 soldaterna på Balkan var en utflyttad del av invasionsförsvaret med bristfällig utbildning och sämre förmåner avseende resor mm än idag.
/Mvh
Stefan
Skicka en kommentar