Förtroendekris

Svenska Dagbladets Mikael Holmström skriver idag att Försvarsmakten är i djup ekonomisk kris. Flera miljarder saknas. "Soldaterna i Nordic Battle Group kan avskedas, piloter får flygförbud, arméförband stoppas och Sveriges beredskap för fredsinsatser sänks". Orsaken är att driften av försvaret enligt SvD:s källor enbart i år kostar 1–1,5 miljarder kronor mer än budgeterat.

"Om inget görs i år blir det fortsatta underskott på cirka 1,2 miljarder kronor 2009, 1,5 miljarder kronor 2010 och 1,9 miljarder kronor 2011, enligt SvD:s källor. Kostnaderna ökar med sex miljarder kronor. Detta går tvärtemot regeringen Reinfeldts finansplan".

Försvarsmaktens produktionschef, Jan Salestrand, säger i ett uttalande att det är en rad faktorer som varit svårbedömda och som orsakat att kostnaderna underskattats. De främsta är:

• Ett nytt utbildningssystem, bland annat med en tredje termin där värnpliktiga anställs.
• Uppsättandet av förband med hög beredskap bland annat Nordic Battlegroup (NBG).
• Att bygga upp kapacitet för och genomföra omfattande och komplicerade insatser långt från Sverige. Ibland i extremt riskfyllda miljöer.
• De besparingar som pekades ut i försvarsförvaltningsutredningen inte har kunnat genomföras i den takt som planerats.

Det är en ekonomisk kris, men det är också en förtroendekris.

Så sent som i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2008 (BU 08) skriver myndigheten att man "inlämnar i BU 08 en verksamhetsmässigt och ekonomiskt balanserad plan".

Den perspektivplanering, som lämnade den sista rapporten av tre den 20 december, skall som ett av flera underlag ligga till grund för den proposition om försvaret som läggs till hösten 2008. Nu måste man ställa sig frågan hur den står sig, när det gäller de redovisade kostnaderna för föreslaget koncept. Apropå koncept så kan man konstatera att perspektivplanen trycker på ytterligare jämfört med idag att alla förband skall kunna göra allting, överallt.

Men det finns också anledning till politisk självrannsakan. Kopplingen mellan ekonomiska resurser och givna uppgifter saknas, eller är i varje fall väldigt skev.

Det kan exemplifieras med regeringens anmälningar till internationella styrkeregister, ca 15 förband. Förband med relativt snabba beredskapstider. Försvarsmakten lämnade så sent som i budgetunderlaget för 2008 förslag om ytterligare förband för anmälan till internationella styrkeregister. Dessa anmälningar har under många år varit både alltför omfattande, breda och alldeles för dåligt kostnadsberäknade. Vad är det för mening att ha förband i hög, och därmed dyr, beredskap, förband som aldrig varit efterfrågade?

Mitt tips: Titta på det internationella styrkeregistret. Vilka förband med hög beredskap har under lång tid varit anmälda utan att någon gång varit efterfrågade (sådana finns) och vad har denna beredskap kostat?

Ett annat exempel är den skrivelse om en strategi för svenska civila och militära internationella insatser, som är väldigt fördröjd men som snart bör landa på riksdagens bord. Det är en inte alltför äventyrlig gissning att denna skrivelse kommer att gå ut på att i princip alla Försvarsmaktens förband -från ubåtar till JAS- skall vara aktuella för internationell tjänst med hög beredskap.

Vi närmar oss i denna "rättvisediskussion" effekten att om vi inte skall har råd att låta alla förband ha hög internationell beredskap, så skall ingen ha det. Det är naturligtvis ohållbart.

DN skriver att Försvarsminister Sven Tolgfors kommentar att han inte informerats om precisa siffror på underskottet eller fått preciseringar av konsekvenser för verksamheten. Tolgfors är överraskad, säger han, av beskedet om hur djup krisen är. Det är lite märkligt eftersom det sedan länge har varit känt att 2008 blir ett tufft år för Försvarsmakten. Han vill ha en detaljredovisning och ska uppdra åt Ekonomistyrningsverket att granska hur försvaret sköter sina pengar (det finns också på SvD här.)

Det kanske är läge att plocka fram lite av det som redan har gjorts först? Jag vill t.ex. minnas att ESV redan under 2005 lämnade en intressant rapport om styrningen av försvaret till den Försvarsstyrningsutredning som då jobbade. I rapporten behandlades bland annat styrningen av avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet inom försvaret, Försvarsmaktens interndebiteringssystem och beställningsbemyndiganden inom försvaret. Följ upp detta med Försvarsutskottets krav på bättre redovisning av ekonomin, bl.a. genom fler anslag - krav som har upprepats sedan Hedenhös tid.

Min förhoppning är att det blir en lika tydlig rannsakan på den politiska nivån som inom Försvarsmakten. Många av de faktorer som är avgörande för Försvarsmaktens ekonomi är renodlade politiska ansvarsområden: Tydliggörande av Försvarsmaktens operativa uppgifter och en balans mellan dessa och ekonomiska resurser, strategi för internationella insatser, transformering av de överdimenionerade stödmyndigheterna och dess processer (de besparingar som har slagits fast har inte hämtats hem), försvarsindustristrategi, Försvarsmaktens personalförsörjningssystem, pliktutredningen (ännu inte tillsatt) m.m.

Försvarets årliga Who is Who närmar sig

Det handlar naturligtvis om Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen, som startar på söndag. Med anor från 1946 har "alla" som arbetar centralt med försvarsfrågor (numera även i vid mening) samlats i fjällmiljö under ett antal dagar. Sedan 1993 arrangeras den på Sälens Högfjällshotell. Jag var med första gången 1995, mitt i brinnande skyttegravskrig mellan dåvarande försvarsminister Thage G. Petersson och ÖB Owe Wiktorin. I år kommer det bland annat handla om "Vilka värden är våra och vilka värden försvarar vi?", "Europeiska unionen – hur ska den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utvecklas?", försvarsminister Tolgfors berättar om prioriteringar i försvarspolitiken och meteorolog Pär Holmgren talar under rubriken "En allt varmare jord – vårt största hot?".

Jag har för avsikt att bedriva lite informationsverksamhet från Sälen, i bild och text på denna blogg. För den som vill hänga med i varje ord som yttras direktsänds konferensen av SVT 24.

På allmän begäran...

...publiceras härmed ett kort på när försvarsminister Sten Tolgfors igår avtackade Försvarsberedningens f.d. ordförande, Göran Lennmarker (m).

Måtte Gottfrid spridas i vida kretsar!

Civilförsvarsförbundet är en frivilligorganisation som sannerligen utvecklas i takt med tiden och som genomför verksamhet som svarar upp mot samhällets behov.

Jag uppskattar särskilt deras arbete som inriktar sig på att stärka barns förmåga att klara kriser och katastrofer. Det är ju på något sätt där som samhällets krishanteringsförmåga ytterst byggs upp.

Bara tänk om man skulle kunna räkna ut den samhällsekonomiska vinsten (utöver minskat lidande) som genereras av individer som står bättre rustade i kris, både mitt i den och efteråt! Det är en ren investering.

Förbundet lanserar nu Gottfrid, ett arbetsmaterial och ett arbetssätt som syftar till att ge barn kunskaper och strategier för att både vara beredda och kunna hantera svåra upplevelser och känslor.

Metoden vänder sig framför allt till lärare och andra som arbetar med barn, men kan användas av alla vuxna som bryr sig om barn. Som mamma och vuxen med många barn omkring mig i bekantskapskrets och närmiljö är det ett riktigt bra material att ta del av. Jag tänker också uppmana pedagogerna på barnens förskola och förskoleklass att använda sig av det.

Dessutom är det gratis och finns att ladda hem här.

Skifte i rapportfabriken

Idag fick Försvarsberedningen en ny ordförande. Karin Enström (m) kommer att leda beredningen under vårens arbete med en försvarspolitisk rapport. Karin Enström är officer, riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet.

Försvarsministern kommenterar utnämningen på följande sätt:

"Karin Enströms bakgrund och kunnande gör henne mycket väl lämpad för uppdraget. Det är dessutom en viktig markering av kvinnors betydelse för försvaret att Karin nu får ett av de allra mest centrala uppdragen i svensk försvarspolitik".

Vidare säger Tolgfors att tillsättningen av Karin Enström "är en anpassning till försvarsberedningens nya uppdrag, att analysera, konsekvensbeskriva och lämna förslag på inriktning för försvaret".

Det är klokt av moderaterna och regeringen att lyfta fram Karin Enström. Det har under lång tid varit väldigt tunnt i de moderata riksdagsleden när det gäller framträdande försvarspolitiker och vi är många som under lång tid har undrat över varför hon inte för länge sedan har "toppat laget" i den moderata utskottsgruppen. Jag ser fram emot att jobba under hennes ordförandeskap.

Men jag kommer också sakna den avgående ordföranden, ordföranden i riksdagens utrikesutskott Göran Lennmarker, som med en imponerande integritet, prestigelöshet och stora kunskaper har rattat beredningen fram till nu.

Den formella förklaringen till skiftet lyder att han var som klippt och skuren för det förra rapportarbetet (en säkerhetspolitisk omvärldsbedömning), men att det krävs andra kunskaper för att ge sig ikast med Försvarsmakten, vilket Karin Enström har.

Men jag gissar att det utöver dessa skäl finns de som tycker att försvarsdepartementet måste koppla ett lite starkare grepp kring beredningen framöver.

Utmaningen för departementet och regeringen, att sy ihop alla de parallella processerna med Genomförandegrupp och en rad utredningar, dessutom hålla ihop alliansen -vars partiledare inte alltid är överens om dessa frågor- och utöver det få alliansens partiföreträdare att hålla en någorlunda rak kurs i dessa olika fora, kräver förmodligen att taktpinnen ibland förvandlas till partipiska (eller allianspiska kanske man skall kalla det).

I vilken grad Karin Enström låter sig "kopplas" av Försvarsdepartementet återstår att se.

Fotnot: Bilden visar Försvarsberedningens nya ordförande, Karin Enström (m) och huvudsekreterare Jan Hyllander vid gårdagens uppstartssammanträde.

Mångsysslare

En av beredningens ledamöter, Håkan Juholt, är inte bara försvarspolitiker. Han ägnar sig åt skådespeleri i den högre skolan också. Fast det har mest med hans ordförandeskap för socialdemokraterna i Kalmar län att göra. Se hans debutfilm "Röjsågen". Det är en uppvisning i att nå väljare på nya sätt.

Regleringsbrevsläsning - vi har alla våra speciella nöjen!

En tradition såhär några dagar in på det nya året är att sätta sig med rykande färska (nåja) regleringsbrev (Rb) för några relevanta myndigheter och jämföra det med förra årets regleringsbrev. Det är genom regerlingsbreven man får reda på vad regeringen avser göra i praktiken med sina myndigheter. Inte sällan kan man utläsa några nyheter, så också i år.

Jag börjar med 2008-års regleringsbrev för Försvarsmakten.

Jag kan börja med att göra alla besvikna och direkt slå fast att jag lämnar insatsorganisationens utveckling (förbandstyper och antalet förband) därhän just nu. Det kräver nämligen en kryptonyckel för att tränga in i dessa redovisningar, när man skall försöka lägga förra årets Rb vid sidan av det nu aktuella och försöka förstå om regeringen gör något drastiskt.

Under rubrik "1.2.2.1 Verksamhetsgren Uppbyggnad av insatsorganisationen och beredskap" finner jag att "Försvarsmakten ska påbörja utvecklingen mot att med hög beredskap kunna transportera lätta och medeltunga insatsförband ur markstridskrafterna med flyg eller fartyg till avlägset belägna insatsområden."

Antingen menar man det man skriver - vilket inte omfattar tunga transporter, med tanke på tidigare diskussioner om anskaffning av C17-plan- eller så ligger det något bakom detta som jag inte kan sätta fingret på.

Som en liten utvikning i det ämnet kan konstateras att den arbetsgrupp som för några år sedan tillsattes i Finland för att utreda behovet av tung lufttransportförmåga och alternativen när det gäller att anskaffa sådan, konstaterade i sin rapport att det inte är ekonomiskt möjligt att anskaffa nationell tung lufttransportförmåga för försvarsmakten och att Finland inte har ett sådant kontinuerligt behov att använda tung transportförmåga som skulle förutsätta att egna tunga plan anskaffas för militär användning.

Arbetsgruppen föreslog att man inte skall planera anskaffning av tung transportförmåga för försvarsmakten utgående från att planen skall vara i nationell ägo. Finland har planerat att fortsätta att delta i det avtal om köp av lufttransporter som administreras av Natos serviceorgan (NATO Maintenance and Supply Agency, NAMSA), dvs. det s.k. SALIS-arrangemanget (Strategic Airlift Interim Solution) åtminstone till utgången av den nuvarande avtalsperioden dvs. slutet av år 2008. SALIS är emellertid inte en lösning på lång sikt, konstaterar arbetsgruppen, och garanterar inte Finland allt det stöd som behovet av tung lufttransportförmåga kräver. Lösningen som arbetsgruppen föreslog gick ut på att en eventuell anskaffning av A 330 MRTT för Finnair tillsammans med NSAC:s C-17-plan bildar en kompletterande helhet med vilken Finlands viktigaste behov av tung flygtransport kan tillgodoses.

Men, nog om detta.

En annan formulering under detta avsnitt lyder: "Försvarsmakten ska anpassa de marina stridskrafterna mot att dessa ska kunna skydda strategiskt viktiga havsområden och farleder" och ytterligare en lyder "Försvarsmakten ska fortsätta utveckla flygstridskrafterna mot att stödja insatser som genomförs på land".

Strategiskt viktiga havsområden och farleder = Den rysk-tyska gasledningen och Göteborg?
Flyget skall stödja insatser som genomförs på land = Vi har inte givit upp tanken på att JAS 39 Gripen skall ha en roll i internationella insatser.

Under avsnittet om Miljöfrågor ger äntligen det departementala arbetet med vindkraft och Försvarsmaktens roll i tillståndsgivningen av vindkraftetablering ett avtryck i Rb. Försvarsmakten skall "aktivt delta i samrådsprocessen för vindkraftärenden så att lämpliga lokalisreringar tidigt kan identifieras". Myndigheten får också ett återrapporteringsuppdrag kring hur man hittills har agerat för att bidra till att nå det nationella planeringsmålet för vindkraft.

Allan Widmans Veteransoldatutredning behandlas under "Veteransoldatfrågor". Regeringen köper den rakt av och ger Försvarsmakten i uppdrag att vidta de åtgärder som Widman föreslår i sin första rapport.

Nyligen kom beskedet att frågan om de frivilliga försvarsorganisationerna skall utredas (igen). I Rb får Försvarsmakten i uppdrag -detta är en evighetsmaskin- att redovisa "vilka frivilliga försvarsorganisationer som fortfarande behövs för Försvarsmaktens verksamhet". Notera ordet "fortfarande"...

Slutligen undrar jag, trots försvarsministerns ord om att det inte blir så stora besparingar framöver, om inte den riktning som lades ut i finansplanen (och som ledde till Odenbergs avgång) ligger fast. I alla fall i Finansdepartementet. Det står såhär:

"31. Åtgärder med anledning av budgetpropositionen för 2008
Försvarsmakten ska i verksamhetsplaneringen för 2008 visa återhållsamhet för att inte försvåra ett genomförande av de besparingar som framgår av budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 finansplan m.m., avsnitt 1.12)".

Det skulle inte förvåna mig...

... om serviceplattformen utanför Gotland (gasledningen) aldrig har varit aktuell mer än för att fylla den funktion som den just nu gör:

Först skall det bli en stor serviceplattform.

Sedan backar bolaget, säger att man lyssnar på och förstår kritiken.

Snart kommer det presenteras en lösning för hur den kan plockas bort och *ta-ta-tarmtam*

efter det framstår man som snälla.

Och då kommer regeringen att säga att det faktiskt, egentligen, var serviceplattformen som var det stora problemet.

Goddag...

Peter Jeppsson (s) har ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Sten Tolgfors om hur försvarsministern kommer att planera samordningen av Försvarsberedningens och Genomförandegruppens arbete i form av tidsramar och uppdrag?

Nu har svaret kommit. Det framgår tydligt att det är en trixig fråga, eftersom ministern inte svarar utan istället beskriver beredningens respektive Genomförandegruppens uppdrag.

Försvarsministern skriver att "Genomförandegruppen är en intern arbetsgrupp på Regeringskansliet som ska skapa beslutsunderlag för en mer ändamålsenlig och kostnadseffektiv materielförsörjning, anpassad till insatsförsvarets förutsättningar". Men i pressmeddelandet nyligen om beslutet att gå in i konstruktionsfas för nya ubåtar (NGU), skriver regeringen att "Ett långsiktigt ställningstagande till det framtida behovet av ubåtar kommer att göras av genomförandegruppen för effektivisering av försvarets materielförsörjning".

Det är inte samma sak som att ta fram ett beslutsunderlag för en mer ändamålsenlig och kostnadseffektiv materielförsörjning. Det är att ge sig in på vilka operativa förmågor det svenska försvaret skall ha. Och det är just detta som gör att Jeppssons fråga borde få ett svar.

Anm. Det som är lite nytt i svaret är att Genomförandegruppens arbete skall avslutas i samband med att Försvarsberedningen ska presentera sitt arbete den 13 juni 2008.