Svar på tal

Måste bara länka till detta fantastiskt roliga och relevanta blogginlägg, som är en reaktion på den kontroversiella professorn Annica Dahlströms insats i P1:s Heliga familjen den 25 juli.

Annica Dahlström hävdar bland annat att män (av biologiska skäl) hör sämre, inte kan ta i små barn på annat sätt än hårdhänt, har sämre vidvinkelseende än kvinnor och ja på det hela stora taget är sämre lämpade än kvinnor att ta hand om små barn.

Ur blogginlägget från L.A Life:

"Jag tycker nog att de här forskningsresultaten, som pekar så otvetydigt på mäns oförmåga att ta hand om hem och framför allt om sina egna små barn, reser en del andra viktiga frågor som professor Dahlström inte tog upp just i det här programmet.

Till exempel bör man nog utreda huruvida män med sitt dåliga vidvinkelseende över huvudtaget ska anses lämpliga att framföra fordon i hög hastighet. Kanske man kunde införa en maxfart på 50 km/h i timmen för män och dessutom ett totalförbud för män bakom ratten på flerfiliga motorvägar?

Och det där med fingertoppar så okänsliga att de inte förmår annat än att på ett tämligen burdust och okänsligt sätt "hålla" i små barn borde automatiskt föranleda diskvalificering från vissa yrken. Man kan nog på goda grunder - professor Dahlströms grunder - ifrågasätta mäns lämplighet att till exempel arbeta som kirurger. Enklare sysslor inom sjukvården, såsom bäddning och toalettstädning, går att utföra även med en relativt hög grad av fumlighet och i en utfasningsperiod, innan nya regler för antagning till läkarutbildningenträder i kraft, skulle manliga läkare kunna omplaceras till dessa arbetsområden."

Dahlström har författat boken "Könet sitter i hjärnan" och släpps sedan dess fram i debatten ömsom av dem som vill belysa särartstossigheterna och ömsom av dem som vill bevisa att det är en utmaning mot naturlagarna med jämställdhet. Jag förvånas återigen över att det inte är fler män som reagerar.

Kanske något för Carl Bildt att engagera sig i? Idag skriver han ju på sin blogg att han faktiskt inte har gjort något alls för fäderneslandet, men tillägger för säkerhets skull: "Än så länge i varje fall".

Stolt över myndigheterna på Pride

Dagens prideparad innebar premiär för uniformsklädda försvarsmaktsanställda. Det var nämligen första gången som officerare och värnpliktiga fick bära uniform i prideparaden. Detta möjliggjordes av en ny riktlinje (ett förtydligande avseende tolkningen av Försvarsmaktens uniformsreglemente) som innebär att Försvarsmakten inte ser prideparader som en politisk demonstration, vilket tidigare varit skäl till att inte få bära uniform.

Räddningsverket märks också under Europride med budskapet "Räddningstjänst för alla – självklart".

Into the Wild

För många år sedan läste jag en bok som berörde mig på djupet, Into the Wild av Jon Krakauer.

Boken handlar om Christopher McCandless, som efter att ha tagit studenten med toppbetyg klippte sina identiditetshandlingar, skänkte sina pengar till Oxfam och gav sig av utan att säga något till sin familj. Under resans gång (han liftar, går, paddlar och klättrar sig fram över USA) blir han allt mer övertygad -han vill till Alaska och leva på det naturen kan ge.

Sean Penn fängslades också av McCandless öde och gjorde en film med samma namn som kom 2007. Nu har jag tagit mod till mig och sett den (jag är annars rädd att bli besviken när bra böcker filmatiseras). Jag är väl medveten om att jag vare sig kan göra boken eller filmen rättvisa - och i synnerhet inte McCandeless själv, så jag får helt enkelt rekommendera både boken och filmen (som alldeles i dagarna släpptes på DVD).

Foto: Christopher McCandless har fotograferat sig själv utanför den den gamla buss han levde och dog i vid Stampede Trail i Alaskas vildmark. Han hittades av jägare, utmärglad, tillsammans med sina dagboksanteckningar två veckor efter sin död. Han hade skrivit ett sista meddelande till omvärlden: "I have had a happy life and thank the Lord. Goodbye and may God bless all!" Det är detta meddelande han visar upp på det andra fotot, taget när han visste att han skulle svälta ihjäl.