fredagen den 28:e september 2007

Lika starka fördömanden behövs nu, som då

Det saknas inte historiska exempel: "El Caudillo", Augusto Pinochet Ugarte, Wojciech Witold Jaruzelski och nu Than Shwe i Burma.

Det verkar vara nödvändigt att understryka att militärdiktaturer är lika förkastliga varhelst de uppstår och att det gäller oavsett vilka som står på motståndar- eller medhjälparsidan. Samt att det är regimerna själva som alltid bär det yttersta ansvaret för förtryck.

En klok person undrade varför inte vänstern hörs och syns så mycket nu, som t.ex. när det gällde Chile. Kan det vara beröringsångest som utlöses av att hamna på samma sida som USA, som ju driver på och har beslutat införa ytterligare sanktioner mot Burma?

Jag vet inte hur det ligger till med den saken, men jag hoppas verkligen att det inte ligger något i det. Jag hittar i varje fall ett tal av Hans Linde, utrikespolitisk talesperson, lite i skymundan på Vänsterpartiets hemsida. Jag konstaterar samtidigt att Miljöpartiets partistyrelse uttalar sig och att Peter Eriksson var en av talarna vid dagens manifestation på Medborgaplatsen i Stockholm.

DN skriver att USA och EU införde sanktioner mot Burma redan för tjugo år sedan, och att EU har sagt sig vara beredda att införa ytterligare sanktioner mot juntan. Däremot har Kina, som ju är Burmas främsta handelspartner, visat sig ovilliga att fördöma händelserna i landet.

Men av de viktigaste händelserna såhär långt, när det gäller omvärldens reaktioner, är förmodligen att händelserna i Burma har fördömts av ASEAN.

Nyheter från Burma

För ständigt uppdaterad information om utvecklingen i Burma, besök BurmaNet News.

torsdagen den 27:e september 2007

Luftlandsättning av journalister?

Det verkar gå åt alldeles fel håll i Bruma. Det är många som har sagt att det inte kan sluta på annat sätt än med blodbad. Men så starkt är hoppet, att ändå.. kanske... väl?

Tänk om världen hade kunnat mobilisera många med lika mycket mod som människorna på gatorna i Rangoon. Kanske hade tusen journalister, beväpnade med kameror, videoutrustning och satellituppkopplad internetkommunikation sponsrad av näringslivets giganter på området, kunna vara det som fick stopp på militärdiktaturens sista slag.

Enligt uppgift i SvD, som i sin tur får den från nättidningen The Irrawaddy som bevakar Burma från Thailand och har direktkontakt med källor inne i landet, har militär börjat söka igenom det hotell som många utländska journalister bor på. Skälet ska vara att man vill stoppa nyhetsbevakningen från landet, uppger tidningen. Uppgiften är dock ännu inte bekräftad.

Kanske journalister utgör nästa generations luftlandsatta snabbinsatsstyrkor i ett land på gränsen till omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. 10 kan man hantera genom att söka igenom hotell. Om de vore 1000 blir det betyrligt svårare att kontrollera och slå ner.


Uppdatering:
Faktum är att jag verkligen tror att 1000 satellittelefoner skulle kunna göra skillnad just nu.

SvD skriver att det finns tecken på att militärjuntan försöker stoppa informationsflödet. "Rapporter talar om att internet i Burma har slutat att fungera - en person inom det statliga teleföretaget uppger att det beror på en avgrävd kabel.

- Internet fungerar inte eftersom en undervattenskabel är trasig, säger personen till AFP.

Och uppgifter finns att personer som syns med mobiltelefoner och kameror på Rangoons gator misshandlas av soldater. Dessutom har militärjuntan stängt av mobiltelefonnät för att stoppa journalisternas rapportering från landet, uppger AFP.

- Vi får rapporter inifrån Burma, men de blir färre och färre, säger Irrawaddys chefredaktör Aung Zaw till TT."

Knastertorrt svar

Försvarsminister Tolgfors besvarar idag Håkan Juholts fråga om Gotsam (se tidigare inlägg).

Det är ett knastertorrt svar, som väl inte kan glädja någon:

"Håkan Juholt har frågat mig vad jag är beredd att göra för att Gotsam ska leva vidare och dess arbetssätt spridas till övriga landet.

Gotsam är ett mångårigt samverkansprojekt mellan Sjöfartsverket, Polisen, Försvarsmakten, Kustbevakningen och Länsstyrelsen i Gotlands län. Försöksverksamheten har syftat till bättre samordning och effektivare resursutnyttjande för hantering av allvarliga olyckor med mera.
Enligt ett regeringsbeslut från 2002 har försöksverksamheten finansierats med 45 miljoner kronor. Genom ett regeringsbeslut den 16 november 2006 (Fö2006/1577/CIV) har försöksverksamheten förlängts till utgången av 2008. En utvärdering av försöksverksamheten ska rapporteras till regeringen den 1 mars nästa år."

Det finns uppenbarligen anledning att vara orolig. Vi behöver mer av sektorsöverskridande samverkan, inte mindre. Vi behöver dessutom ett starkt engagemang från regeringen, om de ambitioner på detta område som sju av riksdagens partier varit överens om, skall komma att realiseras.

Uppföljning

Uppföljning av tidigare inlägg om svensk trupp till Afrika: SvD skriver här.

onsdagen den 26:e september 2007

...brothers and sisters...

Jag tycker man känner hur världen håller andan.
I skrivande stund pågår ett möte i FN:s säkerhetsråd, där man behandlar Burma.


A Buddhist Prayer

Evoking the presence of the great compassion,
let us fill our hearts with our own compassion
- towards ourselves and towards all living beings.
Let us pray that all living beings realise that they are all brothers and sisters,
all nourished from the same source of life.

Så in i Norden

Ekot rapporterar att det rör på sig i Norden när det gäller möjliga samarbeten på det militära området:

"I Danmark presenterar Dansk Folkeparti på onsdagen ett förslag som går ut på att slå samman de båda ländernas flygvapen. Och idén avvisas inte direkt av alla i Danmark. Men det är en lösning som Sten Tolgfors inte är intresserad av.

– Det är inte det vi diskuterar från svensk sida vare sig med Norge eller med Finland. Men det finns många andra saker att titta närmare på. Både för att få ned kostnader men också för att höja effektiviteten och som jag tror vore intressant att titta på för alla länder", säger Sten Tolgfors till Ekot.

Han är inte ensam om att avvisa den idén. Men hans danska kollega, försvarsminister Søren Gade säger såhär:

"Det er noget, som har utrolig stor rækkevidde. Hvem har hals- og håndsret over flyene, hvad må de bruges til osv. Der er mange problemstillinger, så jeg må blankt erkende, at det ikke er noget, jeg har langt oppe på min dagsorden. Mener partierne, at det er en mulighed, må de rejse det i forligskredsen, og så vil det naturligvis blive loyalt undersøgt."

Till Afrika, men inte med NBG

Igår fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken, med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del.

Carl Bildt skriver från New York på sin blogg att resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU: "Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig. (...) På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär - en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor."

Försvarsmakten informerar om att Sverige kan komma att bidra med två förband i Darfur efter årsskiftet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att planera för insatser både i Sudan och i grannlandet Tchad.

"Sedan tidigare förbereder Försvarsmakten för en eventuell insats i Sudan tillsammans med Norge. Det rör sig om ett norsk-svenskt ingenjörförband, där Sverige under tolv månader ska bidra med omkring 155 personer för att bland annat bygga vägar och förläggningar i den krigshärjade Darfurregionen."

Försvarsmakten skriver att man tidigare i veckan fick direktiv av regeringen att också påbörja planering och förberedelser för en eventuell ytterligare insats i Darfur, denna gång i Sudans grannland Tchad.

- Det rör sig om omkring 200 personer, ett skyttekompani ur internationella amfibiestyrkan, ett av våra beredskapsförband, säger Joachim Isacsson vid Högkvarterets insatsstab. Om det blir aktuellt skulle soldaterna få till uppgift att skapa säkerhet för den humanitära verksamheten, skydda flyktingar och skapa förutsättningar för FN-polisen att verka i området.

Försvarsmakten fortsätter:

"Tchadinsatsen är ett EU-initiativ, och syftet är att bädda för den FN-insats som är tänkt att ta över i området efter tolv månader. EU-styrkan kommer dock redan från början att arbeta i nära samverkan med FN i insatsområdet. (...) Rekrytering och utbildning av personal till de båda planerade insatserna har redan inletts, för att trupperna ska kunna vara på plats efter årsskiftet."

Enligt DN har Frankrike försökt övertala Sverige att ta hand om befälet över fredsstyrkan, men några sådana resurser finns inte.

DN tar upp den självklara frågan om rollen i allt detta för den Nordiska stridsgruppen (NBG), som ju står i beredskap från den 1 januari 2008. Försvarsmakten ansåg att Tchad var ett lämpligt mål för NBG, men det har regeringen sagt nej till, skriver DN. Jag har tagit upp frågan i ett tidigare inlägg, apropå att Finland räknade med en NBG-insats i området. Jag undrar stilla hur Försvarsmakten och regeringen skall få ihop det hela, om det blir aktuellt med en insats också för NBG, inom ramen för en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser? Jag funderar också på hur våra samarbetsländer inom NBG hanterades under detta beslutsfattande; var det en gemensam uppfattning?

DN igen: "Problem som att få materielen till Tchad och att få logistiken inne i landet att fungera återstår att lösa. Att samtidigt rekrytera folk till Sudan, Tchad och NBG är ytterligare en utmaning." Jo, precis.

Den strategi för internationella insatser som regeringen aviserade redan före valet, har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Det hade naturligtvis varit en styrka om riksdagen hade behandlat strategin innan dess att man fattade beslut om de aktuella insatserna. För att insatserna ska bli av krävs först beslut i riksdagen, det lär således bli riksdagsbehandling av frågan i närtid. Efter det, någon gång, blir det väl en behandling av strategin också.

Men mest av allt just nu undrar jag hur NBG-personerna i Försvarsmakten ser på händelseutvecklingen. Och hur (om!?) det sker någon gemensam planering mellan civila och militära aktörer. För om vi har lärt oss något av de senaste kriserna i världen, så är det ju att samverkan mellan militära planerare samt operativ personal och civila krafter måste till både inför, under och efter insatsen. Annars begår man många misstag, på civilbefolkningens bekostnad, och tar en både lång och dyr omväg.

tisdagen den 25:e september 2007

Och så lite kultur...

Fantastiskt bra av Johan Söderberg för Familjen


Kris i samverkansfrågan

Betänk följande:

"KBM bedömer att det finns en viss förmåga att hantera kriser som berör flera samhällssektorer, men att den är bristfällig. Krishanteringsförmågan har förbättrats de senaste åren, men det finns fortfarande allvarliga kvarstående brister bl.a. avseende gemensam lägesuppfattning, koordinerat beslutsfattande och samordnad extern information."

För att regering och riksdag ska få en bild av samhällets förmåga att hantera storskaliga kriser gör Krisberedskapsmyndigheten (KBM) varje år en bedömning av samhällets samlade förmåga att hantera allvarliga kriser. Idag presenteras KBM:s årliga bedömning av samhällets förmåga att hantera kriser.

Under tio år har diskussioner förts om behovet av sektorsövergripande samverkan och samordning. Det blir därför lätt beklämmande att läsa att ett område som KBM bedömer vara mycket bristfälligt är förmågan till koordinerat beslutsfattande mellan myndigheter. Detta har endast övats i begränsad omfattning, skriver KBM och fortsätter:

"Det finns inte heller allmänt accepterade metoder för att initiera och genomföra gemensamma beslutsmöten. (...) KBM anser därför att krishanteringsförmågan skulle förbättras om en myndighet fick mandat att sammankalla andra myndigheter för att genomföra koordinerat beslutsfattande. Denna myndighet bör också ha till uppgift att förbereda lokaler som kan vara lämpliga för denna typ av möten. Denna typ av lösning finns t.ex. i Storbritannien, Nederländerna och Italien. Dessa lokaler bör vara placerade på en plats som det är lätt att ta sig till från hela landet."

Ytterligare inom samverkansområdet:

"KBM bedömer att förmågan att genomföra sådana operativa insatser som ska ske i samverkan mellan flera sektorer är bristfällig, även om det finns en viss förmåga. Teknik och metoder för gemensam lägesuppfattning och koordinerat beslutsfattande behöver utvecklas ytterligare. Dessutom behöver tillgången på nationella förstärkningsresurser förbättras."

Som en extra krydda på moset kan man fundera över varför landets enda permanenta samgruppering för olika myndigheters ledningsresurser (Gotsam på Gotland) riskerar att läggas ned. Håkan Juholt (s) har ställt en skriftlig fråga till Försvarsministern om detta, i vilken han bekriver bakgrunden och verksamheten:

"Det var i Försvarsberedningens rapport augusti 2001 som riksdagens partier med Gotsam beställde en hängränna för att bryta upp sektorsmyndigheternas stuprör och revir. Syftet var att förbättra krishanteringsförmågan genom gemensam gruppering av flera myndigheters krisledningsresurser. Studierna inför försöket visade att av 18 identifierade kärnverksamheter vid krishantering skulle 14 bli mycket bättre och fyra bättre, om man hade en permanent samgruppering av ledningsresurserna. Ingen av de 18 uppgifterna skulle bli sämre utförd.

Erfarenheterna av mer än sex års verksamhet är också mycket goda. Trots detta har stuprörsmyndigheterna på central nivå hela tiden varit mycket ointresserade av försöket. Då myndigheterna som ingår i Gotsam lyder under flera olika departement krävs tvärsektoriell överblick och kompetens för att ge stöd åt Gotsam. Det finns i Försvarsberedningen och det ska finnas i Statsrådsberedningen; så var fallet under den socialdemokratiska regeringen.

Gotsam är Sveriges bästa myndighetssamverkan för krishantering. Det är enkelt att inse att modellen behövs på nationell nivå, inte skrotas på regional. Nu riskerar regeringens ointresse för frågan att leda till att Gotsam läggs ned, genom att stuprörsmyndigheterna upphör att ge stöd till projektet för att i stället prioritera sin egen isolerade ledningsverksamhet.
Mot den bakgrunden vill jag fråga försvarsministern vad han avser att göra för att Gotsam ska leva vidare och dess arbetssätt spridas till övriga landet."

Jag ser fram emot svaret.

En annan sak som är lika "väldiskuterad" är samhällets robusthet och förmåga att motstå störningar. Även här blir man beklämd:

"KBM menar att det finns en viss förmåga att motstå störningar i den samhällsviktiga verksamheten, men att den är bristfällig. Bristerna beror till stor del på att det saknas grundläggande säkerhetsnivåer för denna verksamhet. Genom grundläggande säkerhetsnivåer formuleras krav på miniminivåer för vilken funktionalitet som ska upprätthållas i den samhällsviktiga verksamheten."

En tabell sammanfattar läget:

Pandemi av begränsad omfattning: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Epizooti/Zoonos: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Kemiska olyckor: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Kemiska attentat: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Radiologiska olyckor I huvudsak god förmåga, vissa brister
Nukleära attentat: Mycket bristfällig förmåga
Långvarigt elavbrott: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Långvarigt avbrott i de elektroniska kommunikationerna: Det finns viss förmåga, men den är bristfällig
Omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna: I huvudsak god förmåga, vissa brister
Störningar i kommunal teknik: I huvudsak god förmåga, vissa brister

måndagen den 24:e september 2007

Krishantering

Vid sidan av de militära frågor som har debatterats mycket den senaste tiden, finns det skäl att upmärksamma krishanteringsområdet (i vid mening).

I budgetpropositionen aviseras att den nya myndigheten (sammanslagningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket) skall inrättas från och med 1 januari 2009. Remissomgången är avslutad och det första man kan säga är att det blir oerhört intressant att se hur det kommer gå att föra samman KBM och SRV, med så fundamentalt olika perspektiv på frågorna. Jag rekommenderar alla intresserade att lägga SRV:s remissvar vid sidan av KBM:s och fundera på hur det skall gå att få ihop det.

KBM:s generaldirektör Ann-Louise Eksborg går nu vidare till nya uppgifter och utsågs nyligen till särskild utredare för sammanläggningen av Statens strålskyddsinstitut, SSI och Statens kärnkraftinspektion, SKI. Ann-Louise Eksborg blir sedan chef för den nya myndigheten med ansvar för strålskydd och kärnsäkerhet.

Utöver den nya myndigheten, som alltså skall inrättas om drygt ett år, skriver regeringen i budgetpropositionen att man avser att återkomma till riksdagen med en närmare redovisning över åtgärder inom politikområdet Samhällets krisberedskap.

Det är dock några åtgärder som vidtas i amband med budgeten, om än av mer administrativ karaktär. Regeringen föreslår nämligen att de gamla politikområdena Totalförsvar respektive Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet, ändras till Försvar respektive Samhällets krisberedskap.

Anledningen är, menar regeringen, att man vill tydliggöra vilken verksamhet som bedrivs inom utgiftsområdet.

Även underindelningen i verksamhetsområden inom politikområdet Samhällets krisberedskap ändras och föreslås omfatta fyra verksamhetsområden från och med 2008 (Krisledningsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga kriser samt slutligen skydd mot olyckor).

Vän av ordning undrar dock vad som händer kring den Strategi för samhällets säkerhet, som riksdagen antog 2006 utifrån ett förslag som arbetades fram i Försvarsberedningen?

Några direkta frågor som bör ställas är om samhällets förmåga att möta en kris är bättre nu än den var när Tsunamin ägde rum? Arbetar vi mer systematiskt och sektorsövergripande för ett säkrare samhälle nu, än när riksdagen fattade beslut om säkerhetsstrategin?

söndagen den 23:e september 2007

Finskt-svenskt beredningssamarbete

En nyhet som är några dagar gammal, men ändå.
Vid Försvarsberedningens sammanträde i onsdags (19 september) ägde en diskussion rum mellan beredningen och vår finska motsvarighet; beredningsgruppen för Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse.

Den finska beredningsgruppen arbetar också utifrån en breddad säkerhetspolitisk analys och vi uttryckte alla en vilja att samarbeta. Den analys som de svenska och norska Försvarsmakterna har genomfört om samarbete, bör göras också i en finsk-svensk tappning.

I ÖB:s nyhetsbrev från den 21 september skriver han:
"Försvarsmakten har nyligen redovisat en studie av framtida möjligheter till ömsesidigt förstärkande - dvs effektiviserande - samarbete med Norge och vi kommer på motsvarande sätt att se på möjligheterna till ökat samarbete med Finland."