Varför göra det lätt, när man kan komplicera till det?

Ekot uppgav igår att den analys av hur Georgienkrisen påverkar svensk försvarspolitik, som bland annat föranledde ett uppskjutande av den försvarspolitiska inriktningspropositionen, görs utan politisk inblandning t.ex. inom ramen för Försvarsberedningen. Det visste vi sedan tidigare.

Uppgiften om att den görs inom regeringskansliet, av försvarsberedningens sekretariat, och att den eventuellt inte utmynnar i något annat än ett avsnitt i den försvarspolitiska inriktningspropositionen, den var däremot ny i alla fall för mig.

För de av oss som värnar traditionen att samverka blocköverskridande om försvars- och säkerhetspolitiken, ett arbetssätt som framgångsrikt har värkt fram gemensamma ståndpunkter inom de mest känsliga av områden, kändes det som ett stort steg i riktning bort från en god tradition.

Det var också detta som fick mig och Håkan Juholt (s) att kritisera regeringen i gårdagens nyhetssändningar. Regeringen spelade ju som bekant upp Georgienanalysen som ett oerhört viktigt arbete vars slutsatser skulle komma att både påverka planeringsanvisningar till Försvarsmakten (FM) och vara styrande för det kommande försvarsbeslutet. (By the way: Planeringsanvisningarna har fortfarande inte lämnats till FM, den officiella förklaringen lär vara att man inväntar analysen).

Med detta upplägg från regeringen är det nog fler än mig och Juholt som tycker att det är märkligt att man inte ville trygga en riksdagsmajoritet bakom den analys som skulle göras. Men detta är ju ett passerat stadium, så det kan man lägga bakom sig.

Man hade ju apropå det i och för sig kunnat bättra på chanserna till en blocköverskridande samsyn och därmed ett mer stabilt underlag för den kommande inriktningspropositionen, om man hade kommit på den eminenta tanken att låta Försvarsberedningen få höra och diskutera den analys som har gjorts och som beredningen sedan hade kunnat ställa mot sina egna slutsatser. Jag är helt övertygad om att det hade varit möjligt att nå en gemensam syn på vilka konsekvenser krisen har för svenskt försvar.

Vidare är det märkligt att regeringen, enligt Ekots uppgifter, väljer att göra analysen i huset, vilket jag menar är ett udda tillvägagångssätt om man vill att den skall kunna ses som oberoende av politisk dagsform (att behandla en analys inom RK eller att samverka med utomstående aktörer om en analys är en annan sak. Självklart är det upp till regeringen att ytterst dra slutsatser).

Toppen formeras

Marie Hafström, nuvarande generaldirektör för Försvarsmakten har fått ett nytt uppdrag av regeringen. Hon ska se över Försvarsmaktens stödverksamheter och stödmyndigheter för att få till ett mer operativt försvar. Direktiven finns att läsa här.

Försvarsberedningens slutsatser i rapporten "Försvar i användning" ska vara utgångspunkten. Beredningen konstaterade bland annat att "Ett ökat operativt fokus kräver en förändrad syn på materiel- och logistikförsörjningen" och uppskattade att rationaliseringsåtgärder inom personal, materiel och logistik kan medge en överföring av 3-4 miljarder kronor från stödverksamheten till den operativa verksamheten.

Hafströms utredning ska främst fokusera på materielanskaffningen och den samlade logistiken, men även ge förslag till hur övriga stöd- och vidmakthållandefunktioner kan effektiviseras. Även samhällssektoröverskridande lösningar och relationen till industrin blir föremål för översyn. Jag gissar att fördelningen av offentlig och privat verksamhet/Offentlig privat samverkan (OPS) blir en tung bit. I direktiven står följande:

"Generellt sett ger långa kontraktstider lägre kostnader men även risker i form av minskad handlingsfrihet och begränsad konkurrens. En förutsättningslös prövning av för- och nackdelar med en ökad upphandling av tjänster från såväl offentlig som privat sektor på området är central."

Beredningens radikala skrivningar, i junirapporten, lyder såhär:

”Som en konsekvens av den omfattande omstruktureringen av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsinstitut och Totalförsvarets pliktverk som föreslås i denna rapport, bör kvarvarande och relevant verksamhet, på några års sikt, kunna integreras i en ny samlad myndighet. I samband med detta bör också en separat avvecklingsorganisation bildas.”

Det återfinns inte i direktiven. Det återfinns tyvärr inte i direktiven. Räddningen kan bli följande stycke:

"Utredaren ska i sina förslag inte vara bunden till nuvarande organisatoriska lösningar för verksamheten. Eventuella samhällssektoröverskridande lösningar ska beskrivas. Eventuella behov av särskilda organisationer för hantering av omstruktureringsprocesser ska redovisas."

Arbetet ska redovisas senast den 1 maj 2009. Berörda myndigheter och verksamheter är främst, utöver Försvarsmakten, Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Försvarets materielverk (FMV), Fortifikationsverket (FortV), andra statliga aktörer.

Ny generaldirektör i Försvarsmakten blir Ulf Bengtsson. Han har mellan 1998 och 2003 haft ansvaret för Försvarsdepartementets frågor vid Finansdepartementet. Jag känner Ulf som en utmärkt person sedan hans tid i beredningen. Det kommer att bli bra.

En av två nyckelspelare är därmed på plats i myndigheten, inför ÖB-skiftet framöver. Frågan är vem som kommer att stå vid Bengtssons sida med stjärnorna på axeln?

Mesiga moderater?

Igår var det interpellationsdebatter i riksdagen. Det brukar inte uppmärksammas av media speciellt mycket, men igår var Per Gudmundson på plats vilket resulterade i en ledare i dagens SvD. Han nämner Monica Green (s) och jag tänkte ta upp den interpellationsdebatt hon hade med försvarsminister Tolgfors.

Utöver att det är en smula tröttande med pajkastningen kring vem som har gjort minst och ställt till det mest i försvarspolitiken, kan jag konstatera att Tolgfors ofta återkommer till att Försvarsberedningen bekräftar det regeringen redan har tyckt och tänkt om försvarets framtid, t.ex.:

"Försvarsberedningen bekräftar i varje enskild del den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken" och "Jag gläds åt att Försvarsberedningen bekräftade den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken (...)".

Man kanske måste hävda det, som försvarsminister i en borgerlig regering, men sanningen är ju att regeringen inte har tyckt och tänkt speciellt mycket alls om försvarets utveckling (utöver ambitionerna att få bättre kontroll på ekonomin, besparingar och ambitioner att strama upp materielinvesteringarna).

Och detta faktum gäller numer faktiskt alldeles särskilt moderata försvarspolitiker. Det har inte varit några moderater som har varit speciellt målinriktade och tydliga i debatten kring försvarets framtidsfrågor (vare sig det gäller Försvarsmakten eller frivilligorganisationer eller stödmyndigheterna). Jo, möjligen med undantag från interna protester mot besparingar.

Försvarsberedningens rapport fylldes till slut med innehåll och konkreta förslag. Det var naturligtvis resultatet av ett lagarbete. Det var inte resultatet av att det fanns en klar och genomtänkt borgerlig regeringsagenda. (Det sistnämnda är ett understatement.)

Men nu är det däremot upp till regeringen och borgerliga försvarspolitiker att gaska upp sig och sätta fart. Nu skall det fram en proposition!

Det är bara att hoppas att Tolgfors och den politiska ledningen vid försvarsdepartementet orkar -om man nu har den ambitionen- stå upp för de reformförslag som sex av sju riksdagspartier malde fram i beredningen. I vissa fall mot starka intressen (myndighetsstrukturer, personalförsörjningsystem som skiljer sig från Försvarsmaktens förslag, "lagom" ambitionsnivå, materielfrågor m.m.) och i vissa fall för att viktiga civila och civil-militära frågor som hänger ihop med försvarets struktur tenderar att ständigt glömmas bort när de militära frågorna hettar till (civil-militär samverkan m.m.).

Det skall bli mycket intressant att se hur regeringen väljer att hantera den unika enighet som Försvarsberedningen levererade i juni.

PS. Monica Green kommenterar själv gårdagens interpellationsdebatt på sin blogg.

Försvarsmakten vs Försvarsberedningen?

Jag har läst de delar i Försvarsmaktens underlag som talar om att man gör en delvis annan bedömning av det säkerhetspolitiska läget (läs: Ryssland) än Försvarsberedningen. Jag har också friskat upp minnet genom att läsa Försvarsberedningens rysslandstexter.

Det visar sig att denna uppmålade skillnad inte är något att hetsa upp sig över. Försvarsmakten lutar sig i sin analys mot MUST:s bedömningar. MUST:s bedömningar är ett viktigt underlag även till beredningens analyser. Jag kan faktiskt inte se att Försvarsmakten och beredningen gör olika bedömningar av läget.

Uppdatering: Staffan Danielsson, Centerpartiets ledamot i Försvarsberedningen, skriver på sin blogg att han delar uppfattningen att det inte skiljer i sak mellan Försvarsberedningen och Försvarsmaktens/MUST:s analyser av Ryssland.

Försvarsministern säger däremot till Rapport att han tycker det är anmärkningsvärt att Försvarsmakten gör en annan analys. Men jag tror faktiskt det beror på att han (också) reagerade utan att först friska upp minnet kring beredningens skrivningar och MUST:s underlag.

Krishantering

Vid sidan av de militära frågor som har debatterats mycket den senaste tiden, finns det skäl att upmärksamma krishanteringsområdet (i vid mening).

I budgetpropositionen aviseras att den nya myndigheten (sammanslagningen av Styrelsen för psykologiskt försvar, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket) skall inrättas från och med 1 januari 2009. Remissomgången är avslutad och det första man kan säga är att det blir oerhört intressant att se hur det kommer gå att föra samman KBM och SRV, med så fundamentalt olika perspektiv på frågorna. Jag rekommenderar alla intresserade att lägga SRV:s remissvar vid sidan av KBM:s och fundera på hur det skall gå att få ihop det.

KBM:s generaldirektör Ann-Louise Eksborg går nu vidare till nya uppgifter och utsågs nyligen till särskild utredare för sammanläggningen av Statens strålskyddsinstitut, SSI och Statens kärnkraftinspektion, SKI. Ann-Louise Eksborg blir sedan chef för den nya myndigheten med ansvar för strålskydd och kärnsäkerhet.

Utöver den nya myndigheten, som alltså skall inrättas om drygt ett år, skriver regeringen i budgetpropositionen att man avser att återkomma till riksdagen med en närmare redovisning över åtgärder inom politikområdet Samhällets krisberedskap.

Det är dock några åtgärder som vidtas i amband med budgeten, om än av mer administrativ karaktär. Regeringen föreslår nämligen att de gamla politikområdena Totalförsvar respektive Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet, ändras till Försvar respektive Samhällets krisberedskap.

Anledningen är, menar regeringen, att man vill tydliggöra vilken verksamhet som bedrivs inom utgiftsområdet.

Även underindelningen i verksamhetsområden inom politikområdet Samhällets krisberedskap ändras och föreslås omfatta fyra verksamhetsområden från och med 2008 (Krisledningsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga kriser samt slutligen skydd mot olyckor).

Vän av ordning undrar dock vad som händer kring den Strategi för samhällets säkerhet, som riksdagen antog 2006 utifrån ett förslag som arbetades fram i Försvarsberedningen?

Några direkta frågor som bör ställas är om samhällets förmåga att möta en kris är bättre nu än den var när Tsunamin ägde rum? Arbetar vi mer systematiskt och sektorsövergripande för ett säkrare samhälle nu, än när riksdagen fattade beslut om säkerhetsstrategin?