Anslagssparande är ingen effekt av bra kontroll

I kvällens Rapportsändning (07:00 in i inslaget) uttrycker försvarsministern glädje över att Försvarsmaktens årsredovisning för 2008 visar att man går med plus med en miljard kronor varav ca en halv miljard på förbandsanslaget.

Under kvällens lopp har ministern också bloggat om saken.

Tolgfors menar att det beror på en förbättrad kontroll över ekonomin och är belåten med anslagssparandet. Det tycker jag är lite anmärkningsvärt. Jag vill i själva verket vända på resonemanget.

För det första: Hur kan man hävda att man har kontroll när det blir ett anslagssparande om en halv miljard bara på förbandsverksamheten? Med bra kontroll landar man rimligen på +-noll.

Detta är ju inte heller ett argument som Försvarsmakten använder för att förklara resultatet, vilket i sin tur leder mig till mitt andra konstaterande:

Försvarsmakten har i flera år beskrivit de ekonomiska osäkerheterna kring 2008 och 2009. Dessa osäkerheter har gjort att Försvarsmakten planerade verksamheten 2008 på en mycket låg nivå för att undvika anslagsöverskridande. Det är med andra ord den låga verksamhetsnivån som har medfört att anslagssparandet uppstod vid årets slut.

Är det allså den låga verksamhetsnivån som försvarsministern är nöjd med? Jag undrar vad man säger ute på förbanden om den saken.

Genomförandegruppen får genomslag

Dagens besked från Genomförandegruppen, som jag har berört i ett tidigare blogginlägg, har i skrivande stund bland annat resulterat i följande rapportering:

SvD , liksom DN.

Inslag i Rapport (05:20 in i sändningen) där Anders Karlsson (s) och jag uttalar oss från oppositionens sida.

Svenska Freds inför och om Försvarsberedningens rapport

Svenska Freds ordförande Anna Ek publicerade igår en debattartikel på SVT Opinion:

"Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med "ryssen". Inte sällan jämför man dagens omställning av försvaret med den nedrustning som gjordes under mellankrigstiden. Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig. Inget kunde vara mer fel. (...)

Det finns en potential för konflikt runt utvinningen av olja och gas i de arktiska områden, som på grund av klimatförändringarna är på väg att bli isfria. Inte minst Norge och Ryssland spelar här en viktig roll. Men den som tror att Sverige skall bidra till lösningen av den konflikten genom att bygga upp ett omfattande territorialförsvar är fel ute.

Här är satsningar på att minska Europas beroende av olja och gas den enda framkomliga vägen. För att göra detta behövs de resurser som idag förslösas på fortsatt militär upprustning.

I detta sammanhang är det intressant att läsa den norska regeringens bedömning av den pågående ryska upprustningen: "För en nasjon på Russlands störrelse er det snarere tale om en normalisering og oppgradering, fra en utgangspunkt på 90-tallet som var meget lavt" (St. prp.nr 48 2007-2008)."

I ett pressmeddelande med anledning av Försvarsberedningens rapport, skriver Svenska Freds under rubriken "Försvarsberedningen nykter men försiktig":

"Försvarsberedningens rapport ”Försvar i användning” föreslår en rad förändringar som bättre anpassar det svenska försvaret för att bidra till säkerhet för människor runt om i världen. Exempelvis väljer beredningen att prioritera markstridsförband framför Jas Gripen vilket är ett viktigt ställningstagande när det gäller Sveriges ambitioner i internationella insatser."

Kirkenes

Försvarsberedningen är nu i Kirkenes, i morgon bär det av mot Ivalo för vidare transport till Helsingfors. Här i Norge får vi bland annat påtagliga och skrämmande beskrivningar av miljösituationen, klimatförändringarnas konsekvenser och dess säkerhetspolitiska kopplingar samt en analys av Ryssland som är viktig att höra.

Vi fortsätter att kombinera resan med rapportarbete och under halva dagen idag har vi brottats med bland annat personalförsörjningsavsnittet.

(Den högra bilden är tagen under beredningens sammanträde i St Petersburg. Den vänstra bilden visar den norske statssekreteraren Espen Barth Eide)

Det sticks!

Det lär surra som i en bikupa i regeringskansliets korridorer idag och försvarsminister Tolgfors, han får ta emot det ena sticket efter det andra.

Tolgfors gör sitt bästa, ur hans perspektiv, för att rädda budgeten men blir ivrigt påskjuten av både allianskamnrater och opposition om en förlängning av Tchad-insatsen.

Mitt i allt detta träder den alltid lika pratglada Jan Björklund (fp) fram och säger till Rapport att det visst kan bli en förlängning och vänder det till att det bara handlar om att få en förfrågan från FN:

"Om det kommer en ny förfrågan från FN så får väl regeringen ta upp frågan på nytt".

Och så har han kanske missuppfattat ett och annat när det låter som om det vore soldaterna som tycker det vore jobbigt med regnet:

"Om det är regnperiod får de väl ta på sig stövlarna".

Denna regering uppvisar just nu klara tecken på ett allmänt sönderfall i försvarspolitiken.

PS. En annan folkpartist, Cal B Hamilton, gick ut i Ekot och krävde att man knaprar på biståndspengar för att förlänga insatsen i Tchad. Det avvisar biståndsminister Carlsson och hänvisar till regelverket. Ibland blir det rätt, i varje fall.

Som ett led i förberedelsen

Jag rekommenderar Svenska FN-förbundets rapport om Darfur, i vilken det ingår sammanfattningar av tre FN-rapporter. Den första handlar om mänskliga rättigheter i Darfur, den andra om sexuella övergrepp och godtyckliga frihetsberövanden och den tredje handlar om hur klimatförändringen förvärrar konflikten i Darfur.

I skriften beskrivs FN:s humanitära arbete i Darfur om man kan läsa om några av de drygt två miljoner internflyktingar som finns i regionen. Skriften avslutas med en artikel om några av de FN-processer gällande Darfur som pågår.

Det är viktig läsning inför vad som komma skall för det svensk-norska ingenjörsförband om cirka 400 soldater, som skall åka dit (160 är från Sverige, övriga är norrmän).

Den 4 oktober lade regeringen sin proposition om svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur, till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 450 personer till förfogande för deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfurregionen i Sudan (UNAMID) under högst 18 månader. En förutsättning för svenskt militärt deltagande i UNAMID är att Förenta nationerna och Afrikanska unionen ger sitt godkännande till insatsen.

Klimatfrågan i säkerhetspolitiken

En intressant amerikansk rapport presenterades idag under namnet ”National Security and the Threat of Climate Change”. Den är intressant dels därför att den behandlar klimatfrågan i ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv och dels för de slutsatser den levererar.


“The report recognizes that unabated climate change could bring an increased frequency of extreme storms, additional drought and flooding, rising sea levels, melting glaciers and the rapid spread of life-threatening disease. While these projected effects are usually viewed as environmental challenges, the Military Advisory Board has looked at them from the perspective of national security assessments and has identified them as serious risk factors for:

massive migrations
increased border tensions
greater demands for rescue and evacuation efforts
conflicts over essential resources—including food and water “
Rapporten redovisar följande slutsatser:

• Projected climate change poses a serious threat to America's national security.
  Climate change acts as a threat multiplier for instability in some of the most volatile regions of the world.


• Projected climate change will add to tensions even in stable regions of the world.
  Climate change, national security and energy dependence are a related set of global challenges.

Rapporten lämnar följande rekommendationer:

• The national security consequences of climate change should be fully integrated into national security and national defense strategies.


• The U.S. should commit to a stronger national and international role to help stabilize climate changes at levels that will avoid significant disruption to global security and stability.


• The U.S. should commit to global partnerships that help less developed nations build the capacity and resiliency to better manage climate impacts.


• The Department of Defense should enhance its operational capability by accelerating the adoption of improved business processes and innovative technologies that result in improved U.S. combat power through energy efficiency.


• DoD should conduct an assessment of the impact on US military installations worldwide of rising sea levels, extreme weather events, and other possible climate change impacts over the next thirty to forty years.