Fel besked är också ett besked

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har nu kommenterat skrivningarna om materielförsörjningsprocessen och försvarsindustri i Försvarsberedningens nya rapport.

Peter Lundberg, Vd för SOFF, uttrycker besvikelse över att "Försvarsberedningen missar industrins betydelse för säkerhetspolitiken". Lundberg skriver att det inom försvars- och säkerhetsföretagen fanns vissa förväntningar på att rapporten skulle ge svar på hur politikerna ser på säkerhets- och försvarsindustrins roll och betydelse för den svenska försvarspolitiken, men att man tyvärr inte har sett så mycket av detta.

Dock är det så, att det nog snarare är fel saker beredningen skriver, än att det inte finns någon information. Lundberg skriver nämligen själv vad hans anser vore riktiga svar på hur politikerna ser på försvarsindustrins roll:

"I Försvarsberedningens rapport finns inte mycket om betydelsen av en kompetent och konkurrenskraftig teknologisk och industriell bas som stöd för utveckling av det framtida försvaret. Utan en aktiv svensk försvarspolitik som också inkluderar den försvarsindustriella dimensionen kommer de svenska företagen inte att upplevas som attraktiva samarbetspartners. Det kommer också att bli svårare att möta konkurrens från länder där staten och industrin är bättre koordinerade. När man i EU diskuterar utvecklingen av säkerhet och försvar nämns alltid industrin som en viktig förutsättning för Europas gemensamma förmågeutveckling. Det framstår då som märkligt att dessa frågor behandlas så marginellt när den svenska försvarspolitiken skall beskrivas".

Jag tror det vore klokt av SOFF och industrin att bemöta de besked som ges, snarare än att önska att skrivningar såg annorlunda ut och inta attityden att inga besked ges eftersom man inte framhåller det som industrin tycker är rätt/bra/viktigt. I ett sådant samtal når man ju aldrig varandra, man blir inte ens överens om vad man inte är överens om.

Till sist vill jag påminna om vissa förhållanden när det gäller den svenska försvarsbudgeten:

Materiel-, logistikförsörjning samt F&T omfattar cirka 74 procent av den totala försvarsbudgeten, det vill säga 29,4 miljarder kronor. Enligt beräkningar från EDA är Sverige det medlemsland som satsar den största andelen av försvarsbudgeten på anskaffning
och utveckling. Sverige satsar cirka 33 procent av försvarsbudgeten medan genomsnittet av medlemsländernas satsningar är cirka 19 procent.

Försvarsberedningen skriver bland annat att det "finns således en stor rationaliserings- och förändringspotential i materiel- och logistikförsörjningen". Jag tror inte att det är en överdrift.

Man upphör inte att förvånas

Dagens debattartikel på Brännpunkt (SvD) är något av det märkligaste jag har läst på länge! Den är undertecknad av försvarsminister Tolgfors och den moderata vice ordföranden i Försvarsutskottet, Rolf Gunnarsson.

Under den något magstarka rubriken -med tanke på vad som har hänt den senaste tiden-"Röd-grön försvarsröra väntar", skriver herrarna:

"Idag måste socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet presentera ett gemensamt budgetalternativ för försvarsmaterielanslagen. Alternativet måste, om de ska vara konsekventa, innehålla nya betydande satsningar på inhemska vapensystem, som är långsiktigt fullt finansierade och som inte tränger ut materiel för internationella insatser."

Med andra ord har man inte förstått någonting. I alla fall inte av miljöpartiets politik. Det blir bara pinsamt. Få försvarsintresserade har väl missat t.ex. Lennart Olsens debattartikel om just ekonomin och den inriktning miljöpartiet arbetar efter på materielområdet. Ministern och riksdagsledamoten försöker lägga ut dimridåer i vad som framstår som desperation över att klumpa ihop oppositionen till varje pris, strunt samma om man har fel i sak. De inbillar sig kanske att allmänheten hänger med lika dåligt i den försvarspolitiska debatten som de själva?

"Den materiel som köps ska bestämmas av försvarsmaktens behov. (...) I första hand ska färdig försvarsmateriel köpas. I andra hand ska den utvecklas tillsammans med andra länder. I tredje hand ska materiel egenutvecklas i Sverige."

Vän av ordning ställer sig genast frågan hur detta rimmar med den satsning på JAS Gripen (4,1 miljarder kronor) som regeringen alldeles nyligen fattat beslut om?

"Problemet är att dessa principer som grund för materielförsörjningen inte fullt ut har verkställts. Vi genomför nu den praktiska omställningen. Det är detta arbete som oppositionen vill stoppa."

Vill stoppa? Käre tid, det blir som sagt bara pinsamt.

Sedan kommer det enda vettiga: "Fullföljer socialdemokraterna sin argumentation från de senaste veckornas debatt riskeras en återgång till en gammal ­försvarspolitik, med bakåtblickande och nationell materielförsörjning snarare än en behovsstyrd."

Det hade varit bättre att Tolgfors och Gunnarsson på allvar hade skrivit om detta uppseglande och oroväckande fenomen, istället för att med ett nödrop försöka klumpa ihop oppositionen. Det är bara att läsa den nye ordföranden i Försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), som replikerar direkt på Brännpunktartikeln i Svd för att förstå att det är viktigt.

Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men nog kan vem som helst med lite intresse för att beskriva saker som de är, hålla med om att de tre oppoitionspartierna har givit uttryck för olika linjer i försvarsfrågan den senaste tiden? Vänstern vet ingen vad de tycker, förutom att de vill utbilda fler värnpliktiga. Socialdemokratern har oroväckande nog signalerat återgång till territorialförsvar och kramat försvarsindustrin (vilket artikeln i dagens SvD också är ett uttryck för) utan någon mer grundläggande analys av det hela än en vilja att tjäna politiska poänger på borgerlighetens neddragningar på de orter som berörs. Detta medan (jaja, jag är partisk) miljöpartiet konstruktivt försöker föra försvarspolitiken framåt med en klar och dimensionerande internationell inriktning.

Snart ser vi hur partiernas budgetmotioner ser ut för utgiftsområdet. Mitt förslag är att Tolgfors och Gunnarsson idkar lite efterforskningar i dessa motioner under helgen. När man har läst, och förhoppningsvis förstått, får de gärna återkomma på Brännpunkt med ett lite mer initierat inlägg. Jag ser fram emot det.

Dagens insikt kan vara dotter till gårdagens misstag

Mikael Holmström på SvD har koll på läget:

"Regeringen stoppar utvecklingen av efterföljaren till Visby-korvetterna som nu levereras av Kockums i Karlskrona. Hela projekteringen av efterföljaren, ett större ”ytstridsfartyg ny” stoppas. (...) "Regeringen har nu valt och satsar på ubåtarna. Utveckling av en ny ubåt får cirka 20 miljoner kronor." (...) " Samtidigt säger regeringen också nej till utveckling av undervattensvapen vid Saab Underwater Systems i Motala. Företagets framtidssatsning är projektet TMS - torped-mina-sensor som nu stoppas." (...) "Nästa vapen som stoppas kallas Ecom och utvecklas av Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Det är en avancerad blandning av missil och granat."

Vidare skriver Holmström att luftvärnroboten Bamse inte ska förbandssättas som det var tänkt (för övrigt ett mycket klokt beslut). Pengarna till SEP (Splitterskyddat enhetsfordon) var också tänkt att dras in, men SvD skriver att centerpartiet sade nej till det i budgetförhandlingarna.

Det skall bli intressant att läsa i budgetpropositionen hur man motiverar de försvars- och säkerhetspolitiska grunderna till de avvägningar mellan materielsystemen som gjorts. Riksdagen har ju upprepade gånger begärt denna tydligare redovisning, och om man tidigare aldrig har förmått motivera på ett trovärdigt sätt vilka bevekelsegrunder som ligger bakom att man vill anskaffa vissa system, så kanske man har bättre framgång med att förklara varför man inte anskaffar vissa system så som planerat.

Det skall också bli intressant att se om planen med de sydafrikanska robotar som riksdagen har sagt ja till i samband med vårbudgeten, och som var tänkta att beväpna kustkorvetterna, löper vidare. Den del av budgetpropositionen som utgörs av utgiftsområde 6 kommer i år att lusläsas runt om i Sverige som aldrig förr. En riktig kioskvältare.

Konsten att motivera ett beslut och sedan ändra sig

Det verkar som om bedömningen i gårdagens blogginlägg om att Odenberg avgick på grund av att finansens makt blev för stor, var riktig.

Allan Widman (fp) skriver om avhoppet på Brännpunkt idag. Bland annat att "Lejonparten av de cirka 18 miljarder som det handlar om årligen går till stora materielprojekt inom flygvapnet och marinen som, åtminstone hittills, haft liten anknytning till det fredsfrämjande arbetet."

Med anledning av detta finns det anledning att uppmärksamma vad Odenberg säger i sin intervju med SvD, tre timmar efter gårdagens presskonferens. Han berättar att finansdepartementet har tagit över och hindrat honom från att verkställa beslut:

"De senaste månaderna har finansdepartementet fjärrstyrt allting. Vi får inte igenom projekt som regering och sedan riksdagen godkänt redan i våras, säger Odenberg och nämner handlingsplanen för Gripens utveckling och luftvärnsrobotar till Visby-korvetterna.

Hur gör regeringen nu? Man har fört fram dessa projekt till beslut av riksdagen i vårpropositionen 2007. Motiven, i synnerhet de säkerhetspolitiska, var så gott som obefintliga redan då, men det ansågs i varje fall av regeringen och riksdagen vara tillräckligt för att fatta beslut om 4,1 miljarder:

Ur vårbudgeten:

"Regeringens förslag: Regeringen får under 2007 besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidare-utveckling av JAS 39 Gripen samt om luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass.
Anskaffningen av luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass föreslås genomföras i form av en direktanskaffning av på marknaden befintligt system. De beskrivna materielobjekten innebär att ramen för beställningsbemyndigandet 2007 behöver utökas med 4 350 000 000 kronor."

DI skriver: "Ett regeringsbeslut på det ovan nämnda ska ha beretts i regeringskansliet och ett beslut var väntat under september månad."Vi har goda förhoppningar på att ett beslut kommer att fattas, men det kan komma att ta lite längre tid än beräknat", säger Gripen Internationals informationsdirektör Owe Wagermark till Nyhetsbyrån Direkt efter försvarsministerns avgång."

Som jag ser det måste man återkomma till riksdagen med en förklaring om varför de säkerhets- och försvarspolitiska grunderna till detta beslut har förändrats, och begära ett nytt beslut av riksdagen. Ur mitt perspektiv är det enkelt att åstadkomma en sådan förklaring, utifrån just försvars- och säkerhetspoitiska bedömningar Men det blir trixigare när man har sagt en sak en gång och nu säger något helt annat.

Det är väl handlingsplanen för Gripen och luftvärnsrobotsystemet som är de specificerade projekt som inte skall bli av, och som det ryktas om skall redovisas i budgetpropositionen.

Frågan är nu hur de politiker i försvarsutskottet agerar, som relativt nyligen ansåg att det fanns goda skäl att säga ja till satsningen? Skall man säga öppet att det är finansdepartementet som har dömt av riksdagens beslut och ansett det vara fel, vilket innebär att man i öppen dager redovisar de bevekelsegrunder för försvarsindustriella projekt som alla vet om men aldrig har bekräftats offentligt av någon regering. Eller skall man krysta fram någon förklaring om att den säkerhetspolitiska situationen dramatiskt har förändrats sedan vårpropositionen och riksdagsbeslutet?