MSB - i skuggan av det militära

Helt i skuggan av debatten om det militära försvarets framtid, Georgienkriser och försvarsmaterielfrågor sker något stort och omvälvande på den civila sidan.

Den sista december går Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i graven. I stället uppstår en myndighet; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Från den 1 januari 2009 ska MSB ha ansvaret för frågor om samhällets säkerhet när det gäller skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris.

Det står redan klart att verksamheten kraftsamlas i Stockholm, Karlstad, samt i begränsad omfattning i Kristinehamn. Två av Räddningsverkets nuvarande fyra skolor, Sandö och Revinge, ska ingå. Möjligheterna för skolorna i Skövde och Rosersberg att bedriva utbildningsverksamhet med en annan huvudman än MSB utreds för närvarande. I skrivande stund läggs pusslet med enhetscheferna. De 12 första cheferna är redan utsedda.

Det är märkligt tyst om den myndighet som nu växer fram. Trots tsunamin och Schenström-affären har krishanteringsfrågorna i vid mening alldeles kommit i skymundan. Man bör verkligen sätta sig in i den organisationsmodell för MSB som diskuteras. Hur ser det ut? Verkar det effektivt och svarar det upp mot kraven?

Hur ser t.ex. relationen ut mellan chefen för Samordning och insats (som sitter i Stockholm) och enhetschefen för Enheten för insatser (som sitter i Karlstad)? Vem fattar besluten? Hur kan den kommande organisationen förväntas påverka inriktning, tyngdpunkt och verksamhet jämför med idag?

Jag förväntar mig att det är ett helt batteri pigga Försvarsutskottsledamöter som bara vill kasta sig över MSB:s organisation m.m. innan det är försent och allt är implementerat och klart.