Igår gick Bloody Sunday på TV. Det är en film från 2002 som handlar om "den blodiga söndagen" 30 januari 1972 då 14 obeväpnade män och pojkar sköts ihjäl och 13 sårades av brittiska soldater i samband med en demonstration i staden Derry på Nordirland.
I en av slutcenerna håller Ivan Cooper presskonferens (Cooper är protestant och ledamot av parlamentet och den som anordnar den marsch för Northern Ireland Civil Rights Movement som slutar i massaker).
Han säger ungefär att; ikväll rekryterar IRA unga män och pojkar i hela Derry. Det är IRA:s bästa stund.
Jag tänker på de orden när jag ser och läser om dagens israeliska flygattacker mot mål i Gaza.
Ikväll lär Hamas, mitt i all sorg och bedrövelse, växa i både styrka, målmedvetenhet och antal.
Sveriges utrikesminister verkar hysa likande farhågor. Han säger till SvD:
”Och dessutom är det en kontraproduktiv politik. Om Israel vill försvaga Hamas är det bara att konstatera att denna politik inte har lyckats.”
Nu vore det ju också klädsamt om Bildt tog ansvar för den del som den svenska regeringen omedelbart kan styra över. Nämligen att avbryta militärt samarbete och vapenhandel med Israel. Det är inget nytt krav. Men det är inte sämre för det, bara än mer aktuellt efter dagens händelser.
Låt mig återge en dikt ur Pablo Neruda España en el corazón:
Och en morgon stod allt i lågor
och en morgon steg eldsvådorna
upp ur jorden
och uppslukade människor,
och allt sen dess eld,
sen dess krutrök,
sen dess blod.
Banditer med flygplan och moriska legosoldater,
banditer med fingerringar och hertiginnor,
banditer med svarta munkar som välsignande
kom farande genom rymden för att döda barn,
och på gatorna rann barnens blod
helt enkelt likt barns blod.
Schakaler som schakaler skulle förakta,
stenar som den förtorkade tisteln skulle bita i och spotta ut,
huggormar som huggormar skulle hata!
Framför er har jag sett Spaniens blod
resa sig
för att dränka er i en enda våg
av stolthet och knivar!
Förrädiska generaler:
se mitt döda hus,
se Spanien ödelagt!
Men från varje dött hus utgår brinnande metall
i stället för blommor,
men från varje hål i Spanien
kommer Spanien ut,
men från varje dött barn kommer ett gevär med ögon ut,
men från varje mord uppstår kulor
som en dag ska finna platsen
för ert hjärta.
Ni frågar väl varför denna dikt
inte talar till oss om drömmen, om grönskan,
om mitt fosterlands stora vulkaner?
Kom då och se blodet på gatorna,
kom och se
blodet på gatorna,
kom och se blodet
på gatorna!
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur skulle det gagna fredens sak att vi försvagar vår oss själva? Israel kommer ju inte lida så mycket om vi säger upp våra sammarbeten och vår vapenhandel med dem.
Det är helt riktigt att det inte skulle utgöra någon avgörande skillnad för Israel, men den moraliska aspekten? Den part i konflikten eller den aktör i världssamfundet som håller sig inom krigets lagar, står upp för FN-resoutioner, respekterar folkrätten etc. den vinner i längden och spar flest liv, det är jag övertygad om.
Skicka en kommentar