4,1 miljarder kronor

Ekot uppger idag att JAS-satsningen (som jag har skrivit om här förut) finns med i regeringens vårbudget och att ombyggnaden av 31 flygplan uppgår till 4,1 miljarder kronor. Det nya i denna nyhet är att kostnaden redovisas och att det faktiskt är i vårbudgeten satsningen presenteras, och inte i en särproposition - vilket hade varit det riktiga.

4,1 miljarder kronor.
4,1 miljarder kronor.

World Health Day infaller den 7 april. Målet med denna dag är att uppmana regeringar, organisationer och näringsliv att "Investera i hälsa, bygg en säkrare framtid". Under Försvarsberedningens Moskvabesök fick vi ta del av skrämmande siffror när det gäller spridningen av HIV/AIDS i Ryssland. När man tar del av vilka satsningar som görs för att motverka spridningen, framstår 4,1 miljarder än mer häpnadsväckande i relation till annat man kan göra för att öka säkerheten.

Oro Österut

Det var en mycket intressant resa till Moskva. Den senaste gången jag var där var i januari 2001. Det har hänt en hel del sedan dess. Gatorna i Moskva är inte bara packade med bilar, de är packade med bilar i sådan lyxklass att jag inte har sett maken någon annan stans i världen. De utslagna, gatubarnen, tiggarna ser man nästan inte till längre i centrala Moskva. De finns kvar, naturligtvis, men de är ”flyttade”.

Klyftorna mellan fattiga och rika är inte bara redan absurda utan de ökar dessutom. Samhället verkar vara genomkorrumperat. Sjukvård av den mest enklaste form tycks saknas för de som inte har pengar. HIV och TBC sprids med en ofattbar hastighet och miljöfrågor finns inte på dagordningen. Det går bakåt när det gäller MR och demokratiska friheter.

Allt detta ryms i en hotbild, men det är ingen militär hotbild.

Beredningens ledamöter, experter och sekretariat har nu att dra slutsatser av besöket och den information och de intryck vi inhämtade på plats. Det blir en utmaning och jag ser fram emot det.

Bilden är tagen vid ett möte med Federationsrådets säkerhets- och försvarskommitté.

Going to Moscow

Det kommer inte att publiceras några nya inlägg på denna blogg förrän torsdagen den 5 april.



Välkommen tillbaka då!

Poäng för Pang

Den 28 mars lämnade regeringen över propositionen Högskoleutbildning av officerare m.m. till riksdagen. I propositionen föreslås Försvarshögskolan bli en högskola under högskolelagen. Detta innebär bland annat att officersutbildningen, efter att Försvarshögskolan fått tillstånd att utfärda vissa examina, blir en högskoleutbildning. Förslaget innebär även att ansvaret för Försvarshögskolan överförs från Försvarsdepartementet till Utbildningsdepartementet.

Det skall genast sägas att jag inte har fördjupat mig i propositionens alla delar och att mina kommentarer därmed är preliminära. Jag har dock förstått så mycket att den treåriga grundläggande officersutbildningen, som idag bedrivs i Försvarsmaktens regi vid militärhögskolorna i Halmstad och Karlberg, vid de tre stridsskolorna (mark, sjö och luft) samt vid Försvarsmaktens fack- och funktionsskolor, med regeringens förslag ansvarsmässigt förs över till Försvarshögskolan.

Försvarshögskolan ansvarar för och genomför i dag också den högre officersutbildningen, som bland annat består av den ettåriga stabsutbildningen respektive det tvååriga chefsprogrammet. Försvarsmakten ger på årsbasis Försvarshögskolan i uppdrag att genomföra dessa utbildningar. Den högre officersutbildningen är en personalutbildning och det är Försvarsmakten som bedömer vilka individer som skall delta i utbildningen utifrån myndighetens vid varje tidpunkt identifierade kompetensbehov. Det är enligt regeringen för närvarande inte aktuellt att förändra denna ordning. Därmed måste högskolelagen ändras. Det bör enligt regeringen finnas möjlighet för Försvarshögskolan att få tillstånd att utfärda vissa generella examina på grundnivå och avancerad nivå, om utbildningen uppfyller kraven för en högskoleutbildning. Det ger möjlighet för den som genomgår den högre officersutbildningen att tillgodoräkna genomgången utbildning som högskoleutbildning.

Den övergripande frågan jag ställer mig är, lite tillspetsat, om inte detta innebär ett slag mot professionalismen hos officerarna? Jag drar mig till minnes en utredning som granskade polisutbildningen och om jag inte alldeles missminner mig var slutsatsen att den var alltför akademiserad och för lite "yrkesinriktad" vilket sades leda till sämre poliser.

Försvarsmakten kommenterar propositionen på följande sätt, genom personaldirektör Lars Norrström:

”Med detta har Försvarsmaktens och Försvarshögskolans gemensamma strävan, en akademisering av det svenska officersutbildningssystemet, kommit till ett avgörande. Kompetensförsörjningen i Försvarsmakten och Försvarshögskolan kan nu börja inriktas mot denna proposition”.

Antingen har jag missförstått Försvarsmaktens tidigare linje i frågan, eller så har myndigheten bytt fot. Mina farhågor är följande och jag ser fram emot att bli motbevisad:

• Högskolelag innebär att FM får lite inflytande i kursinnehåll. Speciellt förödande för den grundläggande officersutbildningen.


• Regeringen anför att det är Försvarsmakten som bedömer vilka individer som skall delta i utbildningen och att det enligt regeringen för närvarande inte är aktuellt att förändra denna ordning. Men hur blir det med eventuella avsked? Kommer det vara omöjligt för Försvarsmakten att stänga av någon från utbildningen?


• Vad innebär detta för officersutbildningen i två linjer (yrkes- respektive akademiskt inriktad)?


• Akademisering kan ske ändå genom att utbildning prövas och att examination kopplas till högskola.


• Varför inte välja det internationella spåret, dvs. i huvudsak att officerare ges akademisk utbildning och examina via de ordinarie universitet/högskolor som finns?


• Varför ha en dyr och mycket nischad högskola då mycket av dess akademiska utbud kan erhållas någon annanstans?

Bättre sent än aldrig

Försvarsmakten har tagit nu fram en uppförandekod med etiska regler för utlandsstyrkan. Det beskrivs som ett slags etiskt kontrakt mellan den anställde och Försvarsmakten. Personer som skall tjänstgöra i utlandsstyrkan skall skriva under dokumentet, där det framgår hur soldaterna och befälen ska uppträda i sin tjänstgöring.

Koden omfattar bland annat köp av sexuella tjänster (där Försvarsmakten gör klart att den som utnyttjar en prostituerad eller besöker en bordell omdelbart skickas hem och dessutom polisanmäls), förbud mot porrsurfande, mutor, kontakt med organiserad brottlighet samt regelverk kring alkoholkonsumtion.

Vad säger FN om vad som gäller för blå hjälmar? Det kan man t.ex. läsa i detta brev från Generalsekreterare Annan till säkerhetsrådet:

“Sexual exploitation and abuse are prohibited by the United Nations Staff Rules and Regulations. These rules are reinforced by administrative instructions, including my bulletin (ST/SGB/2003/13) entitled “Special measures for protection from sexual exploitation and sexual abuse”, released on 9 October 2003. In addition, each military peacekeeper receives a copy of Ten Rules — Code of Conduct for Blue Helmets, a card promulgated by the Department of Peacekeeping Operations that presents in plain language the standards of behaviour expected of every military person assigned to a peacekeeping mission. The basic policy is clear: zero tolerance of sexual exploitation and abuse of any kind.”

Sossarna spretar

Samordningen inom socialdemokraterna verkar inte vara den bästa just nu. Det finns två aktuella exempel på det.

Igår klockan 16.30 gick motionstiden ut på regeringens ”avlyssningsproposition”, det förslag som har debatterats mycket den senaste tiden. Man kan nu konstatera att vänstern, miljöpartiet och socialdemokraterna yrkar avslag på propositionen. Det sistnämnda, om socialdemokraternas ställningtagande, är lite uppseendeväckande eftersom (s) ordförande i Försvarsutskottet (Ulrica Messing) och (s) ordförande i Justitieutskottet (Thomas Bodström) har uttryckt olika uppfattningar om hur socialdemokraterna bör ställa sig till propositionen. Det senaste beskedet var att Messing ville ta sig an propositionen och konstruktivt vara med och förbättra den. Detta efter att Bodström i en tidigare bordläggningsdebatt meddelade att han och Messing rekommenderade sin riksdagsgrupp att rösta nej till propositionen. Thomas Bodström gick uppenbarligen segrande ur den striden.

Det andra området där det verkar spreta är frågan om en förstärkning av den svenska truppen i Afghanistan. Det ligger just nu en proposition på riksdagens bord som skall behandlas av ett sammanslaget Försvars- och Utrikesutskott. Ulrica Messing (s) har uttryckt till TT att socialdemokraterna sannolikt kommer att stödja förslaget. Citat: ”Jag kan inte tänka mig att det blir några problem, vi behöver ha en säkerhetsmarginal, sade hon efter den socialdemokratiska riksdagsgruppens möte.”

Det verkar dock inte som om hela hennes riksdagsgrupp tycker att det är lika självklart. GP skriver att socialdemokraterna tvekar om att förlänga uppdraget i Afghanistan och att partiet oroas av att uppdraget blir allt farligare. Vi får se om Messing får ta ett kliv tillbaka även i denna fråga.

Utsläppsmarodör

Den kommande resan ToR Moskva med Försvarsberedningen innebär en klimatbelastning om ca 700 kg koldioxid per person. Det är nästan lika mycket som en indier släpper ut under ett helt år (900 kg). Snittet för svenskar ligger på 6 ton CO2 per år.

För 15 Euro kan jag dock kompensera för min resa (inte fullt ut men i alla fall något) genom att investera i hållbara klimatprojekt. Det finns andra aktörer som tillhandahåller utsläppskalkylatorer, t.ex. SAS och SJ.

På Naturskyddsföreningens hemsida kan man räkna ut sin klimatprofil och avge ett eget klimatlöfte.

Duktig arbetare

Maith Lindgård i Oviken är säkert en välförtjänt vinnare av moderaternas pris "Årets arbetare". När jag först läste om vinsten var jag helt säker på att alltihop var en lyckad sossemanöver.

Men det är det inte.

Maith är ett föredöme och syftet med tävlingen var att uppmärksamma alla miljontals människor som sliter i Sverige, enligt moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Vad består då det föredömliga av? Jo Maith är 66 år gammal och jobbat sedan hon var sexton. Hon började jobba som hushållerska och på gården. När hon sedan drabbades av en allergisjukdom vägrade hon sjukskriva sig och startade ett eget företag, en klädbutik.

Juryn motiverar: "Trots att hon blev sjukskriven på grund av allergiska besvär ville hon tillbaka till arbetsmarknaden. När det inte var möjligt för Maith att fortsätta i det gamla yrket öppnade hon egen affär och lyckades försörja sig på den."

Lätt paranoid

Jag har hört det förut, men viftat bort det, eller rättare sagt tänkt jaha, det också utan att reflektera så mycket över konsekvenserna. Men nu skriver Pär Ström, Integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden och nitisk debattör i integritetsfrågor, om koder i utskrifter från färgskrivare och färgkopiatorer. Han hävdar att de flesta tillverkare har byggt in system i sina apparater som förser varje utskrift med en osynlig kod (det är detta som bilden här intill sägs visa).

Ström skriver att "Denna innehåller information om skrivarens serienummer, datum och klockslag för utskriften samt förmodligen ytterligare information (allt omges av hemlighetsmakeri). Syftet är att kunna spåra vilken person som ligger bakom en viss utskrift, och därigenom kunna bekämpa förfalskningsbrott. Skrivartillverkarna samarbetar med polis och andra myndigheter i de flesta länder, och lämnar på begäran ut information om vilken återförsäljare skrivaren med ett visst serienummer har sålts till och när. I en del fall har tillverkaren kunddatabaser som gör att den enskilde köparen av skrivaren kan pekas ut. I andra fall kan återförsäljaren bistå polisen med denna information. Svensk polis bekräftar att man använder sig av koderna i utredningen av många typer av brott."

Som så ofta när det gäller dessa frågor kan jag sitta på min kammare och tänka att det säkert finns någon vits med det, och att det inte gör något om så 100 poliser eller underrättelsepersoner spårar allt som kommer ur min skrivare. Men, nästa tanke rör sig bort från den egna vardagen. Skulle t.ex. vetskapen om kodningen ha hindrat någon av de personer som då och då ställs inför valet att larma om oegentligheter (inte sällan genom att skriva ut dokument och lämna dem vidare) eller låta saker bero? Och då blir det genast mer obehagligt.

Why are so many Russians meeting terrible deaths?

På söndag bär det av till Moskva med Försvarsberedningen. Det är mycket information, frågeställningar och tankar att sortera innan dess och förberedelserna upptar en hel del tid just nu.

Jag hittade en tankeväckande parentes i The Economist som jag gärna tipsar om. Under rubriken "Why are so many Russians meeting terrible deaths?" diskuteras hur det bland annat kommer sig att mordfrekvensen i Ryssland är 20 gånger så hög som i Västeuropa och att fem gånger fler ryssar tar livet av sig än vad man gör i Storbritannien.

Jag citerar: "Russia's cumulative rate of violent death is unprecedented; with AIDS, tuberculosis and other scourges, it is driving a unique demographic collapse. Why?"

Några försök till förklaringar radas upp; infrastrukturen faller sönder, korruption, alkoholkonsumtion. Men, bakom spriten, osäkerheten och förtvivlan ligger något äldre och djupare - gammal religiös fatalism:

How else—in this well-educated nation—to explain the universal scorn for seatbelts, the epidemic of poisonings during every mushroom-picking season or the amazing number of winter fishermen who die each year after falling through the ice? (...) There is little pressure for better safety standards."

Budskap när det rockar som bäst

Jan Isakson, pressekreterare på Greenpeace, skriver i Dagens Media om deras kommunikationsarbete. Han berättar hur grunden lades i och med att Robert Hunter på 60-talet studerade för den kanadensiske kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan. Hunter hade snart utvecklat tankarna till ett eget koncept för att förändra världen - media mindbombs. Ett koncept som Greenpeace framgångsrikt har arbetat med sedan dess.

Isakson skriver: ”Men Hunters anda, galna kreativitet, nyhetsnäsa och känsla för storytelling genomsyrar ännu Greenpeace budskap när det rockar som bäst. Om storyn finns där, som att en kemikalietanker dumpat gift som tagit livet av tio människor, förgiftat 10 000-tals men den vill smita från ansvar, då räcker det att bara segla in och ställa sig i vägen. David mot Goliat.”

Planer på en ny plan?

Inspirerad efter årsmötet med Företagarna i torsdags började jag leta på kommunes hemsida efter strategier för näringsliv och företag i Falköping. Jag hittade en mycket intressant handlingsplan. Den heter "Med Sikte På Framtiden, Förslag till Handlingsplan för det strategiska området Företagsutveckling".

Det mest intressanta med handlingsplanen är tyvärr att den är nästan exakt fem år gammal (!).

I planen identifieras åtta utvecklingsområden, bl.a. strategiska allianser, kompetensfrågor i samverkan med näringslivet, kommunikationer och lokalt producerade råvaror och därtill förädlade livsmedel. Kopplat till varje utvecklingsområde finns en beskrivning av mål och aktiviteter. Alla aktiviteter bör dock ha genomförts för minst tre år sedan eftersom de omfattar åren 2002-2004.

Det står i planen att arbetet med handlingsplanen skall stämmas av tertialvis. Måtte detta vara gjort och att det hela handlar om att man har missat lägga ut den senaste informationen. Man kan ju alltid hoppas.

Städerna växer

Någon gång under 2008 bedömer FN att världen når den brytpunkt då över hälften av jordens befolkning lever i städer. Mer än någonsin tidigare påverkas mänsklighetens öde, vår ekonomi och miljön på jorden av utvecklingen i städer. Den största befolkningstillväxen väntas komma i de snabbt växande städerna i Afrika och Asien. Antalet fattiga i städerna ökar. En av tre stadsbor lever i dag i slum.

Om jag generaliserar har många ur miljörörelsen en speciell relation till "landet". Det har traditionellt varit svårare att få människor att intressera sig för statspolitik än för andra specifika miljöpolitiska områden. Idealet vore väl, med tanke på framtidsprognosen, att knyta ihop en offensiv miljöpolitik med en genomtänkt statspolitik med globala ambitioner.

Och vinnaren är....

Igår var det årsmöte med Företagarna i Falköping. Sedvanliga årsmötesförhandlingar övergick i rundvandring på Kinnarps huvudkontor och produktionsanläggning i Kinnarp, Kinnarps är idag den tredje största kontorsmöbeltillverkaren i Europa. Med nästan 2000 anställda och en omsättning på 2 508 225 000 SEK (2004-2005) är det lätt att imponeras av detta familjeföretag mitt ute på landsbygden. VD Henry Jarlsson gav en intressant bild av företagets framväxt, inte minst tryckte han på det ansvar man har som företagare att tänka långsiktigt, att våga investera och satsa.

Efter rundvandringen var det högtidlig prisutdelning till Årets Rookie och Årets Företagare. Gästgiveriet i Floby (Tom Grönberg, Jan Petersson och Lars-Gunnar Silvander) tog hem segern i Rookie-klassen. Dessa tre göteborgare tog beslutet att göra något nytt i livet, de hamnade i Floby och driver nu Gästgiveriet. Sådana modiga beslut skall premieras!

Börje Näsström på Börje Näsströms Åkeri AB tog inte oväntat titeln Årets Företagare. Företaget är en riktig gasell och växer så det knakar. I motiveringen framhölls också att företaget drivs med omsorg om de anställda, något som är omvittnat i Falköping.

JAS på riksdagens bord

Vid dagens frågestund i riksdagen såg Peter Rådberg (mp) till att vi fick ett välkommet besked från Försvarsministern: Frågan om att bygga om 31 JAS-plan till C/D version kommer att beredas av riksdagen. Därmed måste varje parti och ytterst varje ledamot ta ställning till förslaget.

Det står också klart att det inte blir några nya pengar till denna satsning utan de skall tas inom ram genom ”ett förnyat beställningsbemyndigande”. Ministern säger att ”när den här beredningen är färdig kommer regeringen att återkomma till riksdagen i vårpropositionen eller i höstens budgetproposition”. Om regeringen inte vill göra våld på vad vårpropositioner skall omfatta, är den rimliga bedömningen att det blir en fråga i kommande budgetproposition.

Det som fortfarande återstår att förklara för regeringen är:

1. Vilka är de operativa kraven bakom att vi skall ha 100 toppmoderna JAS-plan av C/D version i Sverige?

2. Hur flyttar man om i materielplanen för att rymma denna satsning? Med andra ord, vad flyttar man ut för att få plats med JAS-satsningen?

Fram till dess att detta förslag läggs på riksdagens bord vore det en god idé att genomföra en från industrin och politiska partier oberoende granskning av JAS-systemet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för riksdagsledamöter att utifrån egen kunskap och erfarenhet granska och analysera FMV och Försvarsmaktens argument för vad som t.ex. sägs ”måste göras” och vad man hävdar händer med systemet om man ”inte satsar” etc.. För att fatta medvetna beslut måste man ha klart för sig hur konsekvenserna av dessa beslut ser ut.

Det är egentligen inte klokt att FMV och industrin själv är de som ensamma står för argumentation och konsekvensbeskrivning. Någon eller några tekniskt och ekonomiskt kunniga personer med hög integritet bör få ett rejält mandat att gräva i detta, å det snaraste!

Protokollet från frågestunden finns att läsa här.

Bloggare på kartan

Det är intressant att se hur "bloggkartan" ser ut, alltså var bloggare befinner sig rent geografiskt. Jag har t.ex. lagt in min blogg på Bloggkartan.se och på Bloggportalen.se. Nya möjligheter till nätverk öppnar sig.

Å andra sidan blir man lite nedslagen när man ser vad det är människor uppenbarligen vill läsa och aktivt söker efter. "Mest sökta termer just nu" på Bloggsök.se är: 1.kåt 2.avsugning 3.sex 4.onani 5.orgasm.

Det är ett faktum, min blogg lär aldrig bli populär.

Super-JAS - here we go again

Under rubriken "ÖB planerar för nytt super-JAS" redogör Ny Teknik idag för att Högkvarteret och FMV i en hemlig handlingsplan till regeringen föreslår en generationsväxling i Gripen-systemet. Efter 2020 måste den svenska JAS-flottan uppgraderas ytterligare, sägs det, till en E/F-version.

Det förslag som nu bereds i regeringskansliet, om ombyggnad av 31 JAS-plan till den senaste C/D-versionen, hinner således inte debatteras i riksdagen innan nästa steg blir känt. Bollen rullar på. Närmast omöjlig att stoppa i dessa självgående processer.

I artikeln kommenterar även ett antal riksdagsledamöter förslaget med 100 JAS-plan i C/D-version. Det framstår som om socialdemokraternas och centerns gamla band till varandra i försvarspolitiken hänger kvar. Centerpartiets ledamot i försvarsutskottet, Staffan Danielsson, sägs nämligen vara inne på ÖBs spår. "Jag tror att ÖB tänker rätt både i att krympa stridsflyget från 140 till 100 plan och i att modernisera de äldsta planen till C/D-version". Socialdemokraterna i försvarsutskottet har samma linje: "Vi är positiva till en modifiering av Jas som innebär sänkta kostnader på sikt, svarar socialdemokraternas politiska sekreterare i försvarsutskottet Emma Ahlén".

Det blir med andra ord en intressant beredning i Försvarsutskottet. Nu gäller det dock först och främst att se till att en sådan beredning över huvud taget kommer till stånd.

SIPRI och UI

Bloggmakaren fångades på bild under dagens sammanträde med Försvarsberedningen. Mer intressanta är personerna i bakgrunden, Tomas Ries, Utrikespolitiska Institutet och Alison Bayles, SIPRI, som bägge gav insiktsfulla presentationer.

Under förberedelserna inför sammanträdet fastnade jag för två publikationer, en från respektive instiut. De verkar mycket intressanta och måste läsas. Nämligen:

“Humanitarian Military Intervention The Conditions for Success and Failure” av Taylor B. Seybolt (Sipri) och "SIIA Papers No 1: Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld" Red. Gunilla Derefeldt & Gunnar Sjöstedt (UI).

Foto: Håkan Juholt

Ubåt del II

Jag hyser ett stort intresse för hur försvarsmaterielprojekt drivs igenom, motiveras och lever sitt eget liv i det politiska beslutsfattandet (i den mån de alls är föremål för politiskt beslutsfattande). Varför då? Kan man undra. Ytterst handlar det om den demokratiska processen och vilka intressen som styr, men också om respekt för skattebetalarnas pengar.

Ett aktuellt exempel på hur det kan gå, trots riksdagens ihärdiga uttalanden om behovet av ökad öppenhet, bättre redovisning och möjlighet till reellt beslutsfattande, är frågan om beredskapskrav för ubåtarna i insatsorganisationen. Jag har tagit upp frågan tidigare och nu har det kommit nya fakta i målet. Peter Rådberg, miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott, gav sig inte efter ministerns nonsenssvar på hans skriftliga fråga utan följde upp den. Nu har svaret på denna nya fråga inkommit och det är förunderligt, om man läser noggrant.

I korthet frågar Rådberg om de operativa krav som ligger bakom det faktum att regeringen i förslag till statsbudget för 2007 aviserar att det 2009 ska vara samtliga fyra ubåtar som är insatsförband (det vill säga att deras beredskap understiger ett år) i stället för tre av fyra, som var den tidigare inriktningen. Anledningen, skriver Rådberg, är riksdagens rättighet att kunna härleda insatsorganisationen och insatsförbanden till bakomliggande operativa krav.

Dagens svar från försvarsminister Odenberg går ut på att det faktum att fyra (istället för tre) ubåtar skall ha hög insatsberedskap inte en följd av nya eller ändrade operativa krav, utan ett uttryck för ambitionen att alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt. Jaha, så man skall förstå detta svar som att de operativa kraven inte har ändrats, trots ambitionsförändringen. Det är mycket anmärkningsvärt i sig (apropå vad det är för intressen som styr Försvarsmaktens utveckling). Ministern är fortfarande svaret skyldig när det gäller vad som ligger bakom ambitionen att ”alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt”. Detta är naturligtvis ren brännvinsadvokatyr och Försvarsutskottets ledamöter bör stå upp och samfällt protestera.

Bild från Kockums.

Opinionen i Irak

Reuters rapporterar från Baghdad idag om en opinionsmätning som BBC publicerade igår.
Den indikerar att betydligt färre är optimistiska när det gäller framtiden nu, än vid en liknande undersökning 2005. 35 procent väntar sig en förbättring under det kommande året, jämfört med 64 procent 2005.

I Baghdad har 100 procent inte så mycket eller inget förtroende alls för de USA-ledda styrkorna. Totalt yttryckte 18 procent förtroende och 69 procent menar att deras närvaro gör säkerheten sämre. På svaret om deras liv var bättre eller sämre nu än före invasionen, menade 43 procent att det var bättre och 36 sämre och resten att det var ungefär samma. Men, trots detta, menar bara en tredjedel av de tillfrågade att de USA-ledda styrkorna bör lämna landet nu.