Jag har hört det förut, men viftat bort det, eller rättare sagt tänkt jaha, det också utan att reflektera så mycket över konsekvenserna. Men nu skriver Pär Ström, Integritetsombudsman på tankesmedjan Den Nya Välfärden och nitisk debattör i integritetsfrågor, om koder i utskrifter från färgskrivare och färgkopiatorer. Han hävdar att de flesta tillverkare har byggt in system i sina apparater som förser varje utskrift med en osynlig kod (det är detta som bilden här intill sägs visa).Ström skriver att "Denna innehåller information om skrivarens serienummer, datum och klockslag för utskriften samt förmodligen ytterligare information (allt omges av hemlighetsmakeri). Syftet är att kunna spåra vilken person som ligger bakom en viss utskrift, och därigenom kunna bekämpa förfalskningsbrott. Skrivartillverkarna samarbetar med polis och andra myndigheter i de flesta länder, och lämnar på begäran ut information om vilken återförsäljare skrivaren med ett visst serienummer har sålts till och när. I en del fall har tillverkaren kunddatabaser som gör att den enskilde köparen av skrivaren kan pekas ut. I andra fall kan återförsäljaren bistå polisen med denna information. Svensk polis bekräftar att man använder sig av koderna i utredningen av många typer av brott."
Som så ofta när det gäller dessa frågor kan jag sitta på min kammare och tänka att det säkert finns någon vits med det, och att det inte gör något om så 100 poliser eller underrättelsepersoner spårar allt som kommer ur min skrivare. Men, nästa tanke rör sig bort från den egna vardagen. Skulle t.ex. vetskapen om kodningen ha hindrat någon av de personer som då och då ställs inför valet att larma om oegentligheter (inte sällan genom att skriva ut dokument och lämna dem vidare) eller låta saker bero? Och då blir det genast mer obehagligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar