Ubåt del II

Jag hyser ett stort intresse för hur försvarsmaterielprojekt drivs igenom, motiveras och lever sitt eget liv i det politiska beslutsfattandet (i den mån de alls är föremål för politiskt beslutsfattande). Varför då? Kan man undra. Ytterst handlar det om den demokratiska processen och vilka intressen som styr, men också om respekt för skattebetalarnas pengar.

Ett aktuellt exempel på hur det kan gå, trots riksdagens ihärdiga uttalanden om behovet av ökad öppenhet, bättre redovisning och möjlighet till reellt beslutsfattande, är frågan om beredskapskrav för ubåtarna i insatsorganisationen. Jag har tagit upp frågan tidigare och nu har det kommit nya fakta i målet. Peter Rådberg, miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott, gav sig inte efter ministerns nonsenssvar på hans skriftliga fråga utan följde upp den. Nu har svaret på denna nya fråga inkommit och det är förunderligt, om man läser noggrant.

I korthet frågar Rådberg om de operativa krav som ligger bakom det faktum att regeringen i förslag till statsbudget för 2007 aviserar att det 2009 ska vara samtliga fyra ubåtar som är insatsförband (det vill säga att deras beredskap understiger ett år) i stället för tre av fyra, som var den tidigare inriktningen. Anledningen, skriver Rådberg, är riksdagens rättighet att kunna härleda insatsorganisationen och insatsförbanden till bakomliggande operativa krav.

Dagens svar från försvarsminister Odenberg går ut på att det faktum att fyra (istället för tre) ubåtar skall ha hög insatsberedskap inte en följd av nya eller ändrade operativa krav, utan ett uttryck för ambitionen att alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt. Jaha, så man skall förstå detta svar som att de operativa kraven inte har ändrats, trots ambitionsförändringen. Det är mycket anmärkningsvärt i sig (apropå vad det är för intressen som styr Försvarsmaktens utveckling). Ministern är fortfarande svaret skyldig när det gäller vad som ligger bakom ambitionen att ”alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt”. Detta är naturligtvis ren brännvinsadvokatyr och Försvarsutskottets ledamöter bör stå upp och samfällt protestera.

Bild från Kockums.