Underförstått, skriver Widman, är uttalandet en uppmaning till Sverige att också skaffa sig den nya Gripen. Den version som kallas ”Super-Jas”. I fredags begärde Norge att Saab ska lämna offert på 48 nytillverkade Gripenplan.
Widmans budskap är att det finns övervägande skäl som talar för att vi bör reagera positivt på den norska propån. "Sverige bör så snabbt som möjligt förbinda sig att anskaffa exakt det antal Super-Jas som Norge beställer av Saab".
Men Widman ställer smtidigt upp ett antal villkor:
"Om Norge avstår från att köpa Jas Gripen ska heller inte Sverige – i enlighet med den nya strategin för materielanskaffning – på egen hand utveckla Super-Jas. Det andra villkoret måste vara att vi, samtidigt med en eventuell beställning för att bygga om äldre plan till den nya versionen, gör klart att det svenska flygvapnet reduceras från 100 till 48 flygplan, samma antal som Norge och Danmark planerar för".
Jag drar två slutsatser och ställer mig en fråga med anledning av detta:
1. Det är klappat och klart. Det blir en svensk beställning av "Super JAS". De i regeringen som hade hållit emot en sådan affär, hade varit folkpartiet.
2. Nästa grundorganisationsöversyn kommer att leda till att det svenska flygvapnet reduseras till en flygflottilj.
Frågan jag ställer mig är hur denna satsning, som rimligen leder till ett beslut i relativ närtid, tas emot när det nyligen fattades beslut om ombyggnad av upp till 31 JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidareutveckling av JAS 39 Gripen. Detta till en kostnad av 4,1 miljarder kronor över cirka fem år.
Regeringens argument för att gå fram med förslaget i vårpropositionen 2007, var att en ensad flygplansflotta som består av JAS 39 C/D, kombinerat med att antalet flygplan reduceras ner till 100, på sikt skulle innebära att långsiktiga besparingar uppnås.
Om det är regeringens linje att flygplansflottan även fortsättningsvis skall vara "ensad" bör detta betyda att de 31 ombyggda planen skall säljas till högstbjudande så att "Super JAS" kan introduceras istället.
En stilla undran är hur detta hänger ihop med talet om att operativa behov skall styra materielförsörjningen? Operativa behov är under överskådlig framtid internationella insatser (med markförband).
Låt mig förutspå att det kommer att höjas starka röster framöver för att flygstridskrafternas medverkan i internationella insatser skall få en framskjuten plats. Tro mig, det kommer snart förs fram att stridsflyg bör vara den svensa nichen i internationella insatser, vare sig det är efterfrågat eller ej. Man måste ju motivera hela härligheten med något som man har sagt skall vara styrande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar