Flying high

Alla som gillar korta blogginlägg eller är genuint trötta på diskussioner om JAS Gripen kan sluta läsa nu.

Till dig som fortfarande läser; häng med!

I tilläggsbudgeten 2007 föreslog regeringen att den under 2007 skulle få besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39 A/B till JAS 39 C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidareutveckling av JAS 39 Gripen.

Regeringen framförde att en handlingsplan för vidmakthållande och vidareutveckling av JAS 39 Gripen hade utformats av Försvarsmakten och att medel för detta ingick i den långsiktiga materielplanen. Handlingsplanen består dels av en ombyggnad av 31 stycken JAS 39 A/B till JAS 39 C/D åren 2007-2013, dels av ett demonstratorprogram åren 2007-2010 som syftar till att kartlägga och utgöra grund för framtida möjliga beslut om vidareutveckling. Regeringen beräknade kostnaden för detta till ca 4,1 miljarder kronor.

I vårbudgeten konstaterade regeringen också att handlingsplanen stöder exportsatsningar genom att potentiella exportländer ser en tydlig signal om satsning på JAS 39 Gripen eftersom produktionen förlängs, ett antal JAS 39 A/B kan nyttjas för export samt att befintliga och potentiella exportkunder genom demonstratorprogrammet får kunskap om utvecklingspotentialen i Gripensystemet.

Försvarsutskottets majoritet delade regeringens bedömning och anförde bland annat i sitt budgetbetänkande att den föreslagna planen "för närvarande synes vara det mest kostnadseffektiva sättet att långsiktigt vidmakthålla och vidareutveckla JAS 39 Gripen. Eftersom alla plan efter ombyggnaden blir av samma typ JAS 39 C/D minskar kostnaderna för underhåll och vidmakthållande. Flygplanen ges även en längre livslängd än vad som annars skulle vara fallet".

Utskottet skriver också att "Den totala flygplansparken bör kunna reduceras till ca 100 flygplan. Därmed kan Försvarsmakten långsiktigt upprätthålla fyra stridsflygdivisioner med JAS 39 Gripen, vilket riksdagen har beslutat ska ligga till grund för försvarsplaneringen. I antalet finns även en reserv för haverier samt vissa utbildningsändamål".

Sedan kommer utskottet in på tiden efter C/D-versionen:

"Det föreslagna demonstratorprogrammet under åren 2007-2010 syftar till att genom kunskapsuppbyggnad kartlägga och utgöra grund för kommande beslut om en eventuell vidareutveckling av flygplanssystemet efter år 2020. Utskottet bedömer att kostnaden för en framtida - mer omfattande - modifiering av JAS 39 C/D är betydligt lägre än att ersätta dem med ett -sannolikt utländskt- nytt stridsflygplanssystem omkring år 2020.

Utskottet framhöll vidare att demonstratorprogrammet ska genomföras i samarbete med internationella partner, vilket det också gör i och med att Norge har gått in i det samt senare även Danmark.

Notera särskilt det där med vidareutveckling efter år 2020. Detta var alltså det tidsperspektiv utskottet arbetade efter så sent som för ett drygt år sedan.

Riksdagens majoritet gav mandatet. (Mp) och (V) sade blankt nej. (S) duckade sig igenom frågan och lämnade följande kryptiska yttrande till Försvarsutskottets betänkande över tilläggsbudgeten:

"De nu föreslagna objekten fanns inte redovisade i budgetpropositionen för 2007. Regeringen har inte redovisat någon ny samlad investeringsplan i vårpropositionen. Vi socialdemokrater vill därför göra en samlad bedömning när regeringen i höstens budgetproposition redovisar de ekonomiska konsekvenserna av samtliga planerade beställningar de kommande åren, innan vi tar ställning till de nu aktuella materielprojekten. Vi förordar därför att riksdagen avslår de bemyndiganden som regeringen nu begär. Utgångspunkten är att investeringsplanen ska omfatta de materielprojekt som är nödvändiga för att de i de socialdemokratiska förslagen i försvarsbesluten prioriterade uppgifterna ska kunna genomföras".

Fast vi måste backa lite till först. I ursprungsläget sades det att Sverige behöver 200 plan. Dessa blev (efter många långa års process) 143 plan och i samband med att beslutet togs om C/D-versionen var man nere på ett behov av 100 plan. Och nu talar Allan Widman (Fp) alltså om ett antal om 48 st.

Det skulle, lite enkelt uttryckt, innebära att Sverige har beslutat om 150 plan för mycket. Låt det sjunka in ett tag.

I höstens budgetproposition för 2008 utgiftsområde 6 "Försvar samt beredskap mot sårbarhet" (sid 58)står det följande:

"Det är i materielförsörjningens tidiga faser som det föreligger störst möjligheter att styra processen. I dag karaktäriseras beslutsordningen av att regering och riksdag kommer in på ett relativt sent stadium i materielförsörjningsprocessen. Med tanke på de ekonomiska bindningar som staten gör i materielförsörjningen bör statsmakternas inflytande öka i tidiga faser i processen och stegvisa beslut med i förväg definierade kontrollstationer tillämpas i större utsträckning. Detta kommer även att bidra till att statsmakternas prioriteringar och inriktningar får ett större genomslag.

Regeringen ser därför över den rådande beslutsordningen i materielförsörjningsprocessen för att öka transparensen och skapa möjlighet till tidiga prioriteringar för riksdag och regering.

Kopplingen mellan utvecklingen av operativ förmåga och materielförsörjningen bör
också öka".

Det där med "materielförsörjningens tidiga faser" är möjligen redan överspelat. Inte kan Försvarsutskottets ledamöter, som gång efter annan i skarpa ordalag har krävt transparans och att utskottets/riksdagens reella inflytande skall öka, finna sig i att det kommer en rad om detta i vårens tilläggsbudget, när allt är klappat och klart? Det borde vara ett gemensamt intresse för alla partier, ja alla riksdagsledamöter oavsett vad man tycker i sakfrågan.

Till sist kan jag inte annat än se fram emot kommande skrivningar i framtida budgetar (dvs. om idén med en satsning på "Super-JAS" överlever Finansdepartementet) när regeringen skall försöka få ihop något klokt om vilka säkerhetspolitiska och operativa behov man anser talar för denna satsning.

Riksdagsledamöter från alla partier, förenen eder!

De som är för satsningen kan kanske tycka att det bör gå rätt till denna gång, utifrån demokratiska principer om insyn och tidigare löften om att koppla materielinvesteringar till operativa krav etc. Detta bör dessutom underlätta en senare debatt i sakfrågan, eftersom man då kan argumentera just i sak och inte bara grotta ner sig i procedurfrågor.