torsdag 23 april 2009

En ny fas i livet

Det här är inget enkelt inlägg att skriva. Jag sitter med en blandad känsla av vemod och spänning inför en ny fas i livet.

Idag begär jag att få bli entledigad från Försvarsberedningen och mitt försvarspolitiska engagemang ska uppgå i något annat. Oklart vad ännu så länge.

Jag har ägnat mig åt försvarspolitik på riksnivå sedan 1994, då jag blev invald i riksdagen och valde Försvarsutskottet som mitt ansvarsområde. Det är ett val som jag aldrig har ångrat. Tvärt om. Men det väckte lite uppseende och jag fick ofta frågan varför i jösse namn... Det ansågs inte vara ett naturligt val för en 22-årig miljöpartist (som dessutom var kvinna).

Med viss skräck gick jag till det första utskottssammanträdet, där jag visste att en äldre moderat herre vid man Arne Andersson höll i klubban. Mina fördomar kom på skam, kanske även hans om han nu hade några. Vi fann varandra och jag kom att respektera Arne djupt. Ett oerhört professionellt utskottskansli och en rad kompetenta och generösa ledamöter gjorde att jag snabbt förstod att jag hade dragit riksdagens vinstlott. Jag stortrivdes och gav mig sjutton på att motverka alla eventuella fördomar genom att se till att vara bäst påläst i alla lägen. Jag ägnade mycket tid åt att läsa in mig, åka runt och besöka verksamheten i alla Sveriges hörn (minns att detta var i mitten på 90-talet!) och diskutera med officerare och frivilliga, soldater och försvars- och säkerhetspolitiska tänkare av alla de slag.

1995 drog Thage G. Peterson igång Försvarsberedningen. Jag valdes att representera miljöpartiet och det har jag gjort sedan dess. Det är 14 år i år. Försvarsberedningen är ett unikum i svensk politik, ja i svensk statsförvaltning. Jag gör inte beredningen rättvisa med mindre än en mer djuplodad betraktelse som jag får avlägga i sinom tid.

Låt mig bara säga att det har varit en ynnest att få vara ledamot i beredningen. Att få delta i en så remarkabel omställningsprocess (både i verksamhet, inriktning och idé) som har skett från 1995, när murens fall och kalla krigets slut började sätta avtryck i försvarspolitiken, till en internationell inriktning som i sin tur genom en pendelrörelse har lett tillbaka till ett ökat territoriellt fokus - det är inget annat än ett äventyr att ha varit med om.

Beredningen skulle inte heller ha fungerat som den har gjort utan sina ledamöter och sina sekretariat eller experter och sakkunniga. Jag vågar inte börja skriva om alla som verkligen förtjänar att omnämnas här. Då kan jag inte sluta. Jag får återkomma till även detta i särskild ordning. För att inte tala om alla minnesvärda förhandlingar, resor, hotellsprängningar och på olika sätt avgörande händelser i beredningens historia. Nej jag måste hejda mig, det rullar upp en film framför mina ögon.

Och vad viktigare är, Försvarsberedningen har spelat en avgörande roll i svensk försvarspolitik. Min starka förhoppning är att den får fortsätta spela den rollen. För om inte beredningen får uppdrag och mandat att tänka nytt, stort och förhoppningsvis rätt, vem ska då göra det i en kontext där riksdagens majoritet kan formas, där de politiska partierna ges möjlighet att påverka och påverkas och där ansvarstagandet både kan och bör vara större och längre än en mandatperiod?

När jag lämnade riksdagen 1998 för studier och yrkesarbete som PR-konsult med inriktning miljökommunikation gick det ganska bra att förena uppdraget med min övriga tillvaro. Jag fick barn (som var med på sammanträdena tills dess att de var alldeles för rörliga och högljudda och inte längre beroende av mig för mat!). Först Andreas 2001 och sedan Anton 2003. Det var bara längre resor jag inte följde med på under denna tid. Jag vill i det sammanhanget sända en tacksamhetens tanke till alla de i beredningen som gjorde det möjligt att förena arbetet med små barn. Huvudsekreterare Michael Mohr gjorde t.ex. en minnesvärd insats när han tog en missnöjd Andreas på axeln och travade runt med honom när beredningen höll presskonferens.

2005 blev jag politiskt sakkunnig vid försvarsdepartementet. Det var en fantastiskt lärorik och rolig tid. Efter valet 2006 var det regeringsskifte och jag, som hade flyttat från Stockholm med familjen och startat egen verksamhet, kunde inte riktigt släppa försvarspolitiken. Beredningen hade jag ju kvar, men även övrig tid tenderade att läggas på försvars- och säkerhetspolitik. Jag startade denna blogg. Jag lade näsan i blöt överallt. Tackar sällan nej till att hålla föredrag eller delta i debatter.

Sedan hösten 2007 har det blivit mer och mer ohållbart. Hur kul är det att tänka på pensionspoäng, jaga uppdrag och tänka förnuftigt kring sin egen situation när det är så väldigt roligt och intressant med försvars- och säkerhetspolitik! Många har trott att jag har arbetat politiskt på heltid och jag har då fått upplysa om att jag är försvarspolitiker på ideell basis (sånär som på arvodet för beredningsuppdraget om 1200 kr/mån brutto). Då och då har frågan om huruvida partiet ska kunna ge mig lite ersättning för verksamheten dykt upp, men det har hela tiden runnit ut i sanden. Det är mitt eget fel.

Till slut kom jag nu till en punkt när det blev nödvändigt att ta konsekvenserna av situationen. Jag måste helt enkelt ägna mig åt något som jag kan brinna för och som jag kan leva på, på samma gång. Det återstår som sagt att se vad detta kan vara.

De flesta skiften i livet är både jobbiga och intressanta på en och samma gång. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Och det är ju bland annat det som är så fantastiskt med vår stund på jorden!

26 kommentarer:

Anonym sa...

Du skämtar? Inget roligt skämt.

gudmundson sa...

Lycka till, och tack för all god bevakning av försvarsfrågorna här på din blogg.

Lejon sa...

Då är det totalt mörker på vänsterkanten.

Birger Schlaug sa...

Du var suverän i riksdagen, som rör njöt jag i fulla drag när gubbarna tvingades erkänna att den där Annika allt var en jäkel på att vara påläst. Dessutom var du kanon som bollplank. Bäst helt enkelt. Försvarsdebatten tappar i kvalitet om du lägger av, men något annat område lär väl vinna på det...

Anonym sa...

Puhh - äntligen kan jag koppla av lite.

Sten

Anonym sa...

Vilken historia du sitter på. På departementet ryktas det om en omfattande fotosamling. Kanske ska du ge ut en bok?

Anders Eriksson sa...

Både i mitt jobb och som privatperson har jag haft enorm glädje och nytta av din blogg. Tack för det.

Och lycka till med vad du nu än kommer att företa dig!

Krister Fahlstedt sa...

Tusen tack för din tid i försvarspolitiken, Annika! Jag önskar lycka till med vad som komma skall och hoppas att vi ses i ett eller annat sammanhang framöver. KRAM!

Anonym sa...

Trist.
Du har alltid haft en läsvärd blog.
Peter Neppelberg

Else-Marie sa...

Kära Annika!
En stor besvikelse att du lämnar försvarsberedningen nu. Vi har ju verkligen haft så många fina stunder tillsammans. Din film rullar också upp i mitt minne. Jag hoppas att vi kan förbli goda vänner och jag önskar dig all lycka och framgång i livet.
Kram
Else-Marie Lindgren

Ps. hälsa farmor!

Wiseman sa...

Det var mycket tråkigt att höra att du ska dra dig tillbaka. Jag håller tummarna för en come-back!

Anonym sa...

Annika, du vet vad jag känner.
Men jag vill att dina läsare också ska göra det.
Du har så länge varit bäst, din energi och kompetens har givit oss som bor och lever i Sverige ett bättre skydd mot de otrevligheter som vi kan drabbas av.
Du har tagit höjd.Du har satt upp mål och du har nått dem. Du har trampat upp de nya stigar som andra fått följa.
Älskade syster.
Det gör så ont nu.

Håkan Juholt

Anonym sa...

Vilket stort misstag. Inte av dig utan av den Rödgröna alliansen. Lycka till i framtiden.

Yoff/P7

Peppe sa...

Förhoppningsvis bra för dig, men en stor förlust för Sverige.

Jag delar inte alltid dina åsikter och skulle aldrig rösta på ditt parti, men om jag var tvungen att välja mellan en heltidspolitiker med rätt partibok utan engagemang i sakfrågorna, eller en ideellt arbetande politiker med ditt engagemang och din professionalism, så får du min röst direkt! Det är politiker av din kaliber vi behöver i Sverige - oavsett politikområde. Det är en förlust för försvarspolitiken att din röst tystnar.

/Peppe

Getzo sa...

Ser att miljöpartisten får beröm på moderata Försvarsministerns blogg. Inget förvånar längre.

Zaida sa...

Lycka till med ditt nästa steg i livet Annika! D

u har ju helt rätt i att du ska kunna leva på det du brinner för. Jag utgår ju också från att din kunskap och ditt engagemang i försvarsfrågorna inte försvinner och snarare bara tar en annan form.

Jag vet att du kommer lyckas med allt du bestämmer dig för.

Anonym sa...

Helvete också.

Staffan Danielsson sa...

Lycka till med nya utmaningar, Annika!

Fler politiker - och människor - som Du, som vill och vågar!

Anonym sa...

Mycket tråkigt att läsa.

Har ett tag följt din blogg och haft stor nytta av den.
Jag önskar dig lycka till i ditt val i livet och hoppas att nya personer ser sin möjlighet att kliva fram nu.

Ola sa...

Aj aj vad trist!
En stor förlust för försvars- och säkerhetspolitiken, men pensionspoängen är superviktiga. Det går inte att brinna helt utan bränsle, hur gärna vi än vill.

Ola

Anders sa...

Jag tycker du gör rätt. Man behöver ibland sy ihop sitt liv geografiskt, jobbmässigt och socialt. Att du är min bästa Annika vet du sen länge. Kram!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Tomas K sa...

Det händer saker i försvarspolitiken idag med stödmyndigheter som ska gå i graven. Då saknar man din analys på Försvarsbloggen. Vilket tomrum det har uppstått. Mvh T.K.

MOD sa...

Annika! Det har varit trevligt att göra din bekantskap. Jag minns Rapportintervjun 1994 när du motiverade ditt intresse för försvarsutskottet med att du absolut inte visste någonting om de frågorna. Sedan dess har det onekligen runnit åtskilligt vatten under broarna. Idag tillhör du de allar kunnigaste och mest rutinerade försvarspolitikerna och du kommer att vara saknad i det försvarspolitska arbetet. All lycka i framtiden!

Anonym sa...

Jag är tacksam för ditt jobb men tycker att det är helt rätt att släppa taget nu.

Till Håkan Juholt: lägg av, det är inte frågan om en nekrolog heller. Lita på att du får se Annika i många bra och spännande sammanhang i politiska Sverige i framtiden!

/Miljöfundisen

Eva Goës sa...

Kära Annika!
DETTA KOM SOM EN TOTAL ÖVERRASKNING!
WALK IN BEAUTY!

Eva Goës (mpr)