lördag 21 februari 2009

Inför måndagens debatt

På måndag äger en särskild debatt om försvarspolitiken rum i riksdagen. Den är begärd av miljöpartiet och försvarsminister Sten Tolgfors (M) deltar.

I värsta fall blir det en sluggeruppvisning mellan försvarsministern och Anders Karlsson (S). I bästa fall blir det en framåtsyftande diskussion som verkligen tar i en del av försvarspolitikens akuta frågor. Det saknas sannerligen inte frågor att debattera på djupet. Ta bara personalförsörjningsfrågan som ett exempel. Eller frågan om huruvida Försvarsmaktens underlag, med de ganska vildsinta antaganden som det bygger på, bör kvalitetssäkras vad gäller beräkningar och genomförbarhet.

Läget verkar dock vara sådant att försvarsministern laddar för strid och ämnar putta sin kommande inriktningsproposition genom riksdagen med ynka sju rösters övervikt. Tolgfors vet att Mona Sahlin (S) har gett besked om att inriktningen i Försvarsberedningens rapport gäller. Men han fortsätter att framhålla att han har träffat tre olika (S)-representanter på departementet. Vem vågar träffa Tolgfors mer, när man riskerar att bli retoriskt gisslantagen som ett resultat av mötet?

Den svenska traditionen med försök till blocköverskridande överenskommelser och breda majoriteter när viktiga principiella och närmast irreversibla beslut ska fattas, den riskerar att bli historia. Det är dåligt av flera anledningar. Frågor som har stor betydelse, som t.ex. värnplikten och införandet av en slags yrkesarmé blir till politiska stridsfrågor och riskerar att bölja fram och tillbaka mellan mandatperioderna. Politiskt jobbiga men nödvändiga beslut om t.ex. grundorganisationsförändringar eller rationaliseringar i stödmyndigheter öppnas för exploatering av partitaktiska skäl. Men det handlar också om att om man öppnar en vallgrav mellan blocken i försvarspolitiken, så är det min bestämda övertygelse att intressen av olika slag för ett ökat spelutrymme på bekostnad av sunt förnuft, eftertanke och omsorg om skattebetalarnas pengar.

Jag menar inte att försvarsbeslut ska göras upp i en bunker mellan de stora partierna i respektive block. Det är inte heller bra för transparens och riskerar att leda till en kohandel där nöjda förhandlare är viktigare än slutresultatet. Jag tror genuint på en process där alla riksdagspartier är med och bryter argument mot varandra.

Att alla sedan inte är med hela vägen fram till riksdagsbehandlingen, det är en annan sak. Men inför den här inriktningspropositionen hade faktiskt regeringen en enig Försvarsberedning med sig hela vägen fram tills dess att det var dags att skriva propositionen. Då läggs beredningen i malpåse. Jag hävdar att den lindrigt sagt spretiga försvarsdebatt som har varit sedan dess, det är till stora delar en effekt av detta.

Regeringen vill visa att man kan själv och priset kommer att bli högt. Moderaterna vill förhindra sina kärnväljare att kroka arm med Björklund (FP) och man är beredd att betala för det.

Låt mig med detta som relief diskutera två aktuella spörsmål.

Idag skriver Överste 1:a graden Bo Pellnäs på DN-debatt. Han skriver bland annat: "Skulle vi i dag behöva kontrollera och avvisa ett flygplan som oanmält flyger in mot Stockholm, kommer en beredskapsrote ur flygvapnet att stå redo i antingen Luleå, i Ronneby eller ibland i Lidköping. När det oidentifierade planet flyger in över statsministerns kansli kommer våra flygplan att i bästa fall ha nått Umeå, Västervik eller Örebro." Han vill "återskapa ett nationellt försvar" och den allra viktigaste åtgärden för att göra detta är att "i ett första steg en ständig beredskapsrote ur flygvapnet i Uppsala."

För det första är det inte konstigt att Pellnäs, Björn von Sydow (S) och andra både argumenterar för behovet av ett nationellt territorialförsvar och får utrymme för att föra fram det. Det har regeringen med försvarsministern i spetsen bäddat för sedan Georgienkriget. Ovanpå detta kom de folkpartistiska utspelen i Sälen i kombination med socialdemokraternas oförmåga att ge uttryck för något annan än von Sydows analys av läget.

För det andra kan jag inte låta bli att påminna om vad som hände i USA den 11 september 2001, när fyra amerikanska passagerarflygplan kapades; två av dem flögs in i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan, det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon och det fjärde havererade på ett fält i Pennsylvania. Inget av dem "hanterades" av något amerikanskt luftförsvar, vare sig från luften eller marken.

Eller minns ni 1987 när Mathias Rust, den blott 19-årige tyska pilot som med ett hyrt Chessna 172-plan gjorde tre landningsförsök på Röda torget i Moskva innan han till slut landade på en närliggande bro?

Min poäng är att det inte är sådär alldeles självklart att det är frågan om var stridsflyglan är stationerade som avgör utgången, utan vilken information man har tillgång till kombinerat med förmågan att fatta beslut och agera. I ett läge där vi skulle anse att vi står inför ett invasionshot och att det är en tidsfråga innan bombplanen cirkulerar över Stockholm, ja då är det ett annat läge. Men där är vi som bekant inte.

Det andra spörsmålet rör uppmärksamheten kring att den senaste versionen av Jas Gripen inte kan ta emot krypterade eller kodade meddelanden från exempelvis en svensk stridsledningscentral i ett skarpt läge.

Försvarsmaktens flygvapeninspektör Anders Silwer meddelar att Försvarsmakten har planerat för en övergång mellan de nationella systemen till de interoperabla utan att den operativa förmågan nedgår, men att de ekonomiska realiteterna inför utarbetandet av Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar 30 januari i år, gjorde att myndigheten har tvingats göra flera omplaneringar och prioriteringar:

"– En av omplaneringarna innebär att införandet av vissa kommunikationssystem skjuts på framtiden. Konsekvensen av detta är att de nationella ledningsystemen för JAS 39 Gripen kommer att avvecklas innan de interoperabla är införda, säger Anders Silwer."

Försvarsmaktens nuvarande bedömning är att det mellan 2012 och cirka 2016 blir ett uppehåll när det gäller införandet av vissa delar av ledningssystemen. Men vad det innebär kan inte Silwer säga eftersom "det är sekretess och handlar om vår operativa förmåga".

Vi får hoppas att inte en potentiell fiende läser svensk press eller lyssnar på svensk radio...

Allan Widman (FP) och Håkan Juholt (S) säger till Ekot att politikerna inte fick veta om detta "uppehåll" när riksdagen fattade beslut om att Sverige framöver enbart ska använda C/D-versionen. Widman hävdar att militärledningen höll det hemligt och att de generaler som hade ansvar för projektet borde överväga att avgå, anser han.

En av dessa generaler heter Mats Nilsson och han är en av de självklara ÖB-kandidaterna. Den här historien rullas nu upp i en för honom väldigt olycklig tid. Det lär bara handla om dagar nu innan den nye ÖB presenteras.

Men vi ska inte göra det alldeles för lätt för oss. Först måste det nog redas ut vad Försvarsmakten och FMV har sagt till regeringen (Försvarsdepartementet). Är det där som informationen har stannat? Eller är det så att vare sig Försvarsdepartementet eller Riksdagen informerades. Det är ju en ganska avgörande fråga, kan man tycka.

Nåväl. En generell slutsats man kan dra av detta är samma slutsats som riksdagens Försvarsutskott har dragit ett otal gånger under många år: Öppenhet, demokratisk kontroll och insyn i materielförsörjningsprocessen måste öka.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det var ur många synvinklar ett försvarspolitiskt intressant inlägg i debatten. Dock finner jag möjligtvis någon brist i resonemanget om att tillgång till information kombinerat med förmågan att fatta beslut och agera är det avgörande faktorerna vid ett snabbt förändrat läge i stockholmsområdet. Dessa förutsättningar är liksom nära basering, grunden för att man skall hinna agera - eftersom det kanske handlar om minuter...

Anonym sa...

I det här inlägget hävdar du, som många gånger tidigare på din blogg, linjen att "försvarsberedningens rapport gäller" eller borde gälla.

I försvarsberedningens rapport skriver ni: "I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett
lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Mot den bakgrunden är Rysslands agerande i Kaukasus oroväckande. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer definiera vår syn på Ryssland."

Vidare skriver ni: "Det är viktigt att Sverige fortsätter att noga följa den politiska, ekonomiska och militära utvecklingen i Ryssland."

Som uttryckts många gånger tidigare i försvarsdebatten:
- Vi har följt utvecklingen
- Lackmustestet är klart.
Vi behöver nu inte längre spekulera, utan kan se resultatet av testet.

Resultatet är att:
Ryssland har visat att de är beredda att använda militärt våld för att hävda det som de anser vara Rysslands nationella intressen utanför sina egna gränser.

När du fortsätter hävda att Försvarsberedningens rapport gäller, är det i sak från ett pre-Georgienperspektiv. Rapporten tar inte höjd för den utvecklingen, utan sitter till stor del kvar i det tankemönster som präglades i slutet av 90-talet, och tog sin grund i att det inte föreligger något hot för väpnat angrepp inom överskådligt tid. Med överskådlig tid avsågs oftast tio år.

Så är ju inte längre fallet, post-Georgien. Det är tvärtom så att hot om väpnat angrepp kan INTE uteslutas under en tioårsperiod. Denna slutsats bör rimligen ligga till grund för nästa försvarsbeslut.

Men din argumentation förståelig från ett politiskt taktiskt perspektiv.

OM regeringen skulle välja att göra en blocköverskridande överenskommelse, är det säkert med (s) som den uppgörelsen sker. Och då får miljöpartiet sannolikt stå åt sidan. Att i det läget hävda att försvarsberedningens rapport, är ett klokt taktiskt drag från (mp). Det ger (mp) en roll i eventuella förhandlingar om försvarsbeslutet.

Men det är inte en stabil grund för ett försvarsbeslut.

Staffan

Anonym sa...

Basera en beredskapsrote på tillfällig bas i närheten av Stockholm (Uppsala eller Gotland?!). För detta behövs inte en hel garnison med alla vidhängande och "fredsadministrativa" kringkostnader.

Var uppmärksam på att, den nu aktuella, frågan om flygvapnets bristande operativa förmåga inte blir ännu ett exempel på traditionellt lyckad flygvapentaktik - dvs skaffa plan, läck sedan att dessa inte duger till något, få politikerna att säga att "detta är ju oerhört" för att till slut ge dem medel på de andra försvarsgrenarnas bekostnad och därmed fortsätta urholkningen av det sammanlagda svenska försvarsförmågan. Det är dags att Flygvapnet tvingas bära sina egna kostnader och konsekvenser av en planering som alltid utgår från antal plan och inte operativ förmåga.

Anders

Anonym sa...

Rävspel !

Det är klart att det är tacksamt att skjuta på Mats Nilsson just nu. Särskilt ifrån Fp som har Sverker Göranson som sin ÖB-kandidat. Varför kommer Allan Vidman med sitt utspel nu, i en fråga som varit känd länge ?

För det första så har vår Riksdag satt upp ett antal interoperabilitetsmål, d.v.s. vad skall de svenska stridskrafterna kunna utföra ihop med övriga länder inom EU och/eller NATO. Inriktningen var (åtminstone tills nyss...) tydlig - inga nationella särlösningar.

När sedan regeringen (läs Anders Borg) i Almedalen 2007 ändrar den ekonomiska spelplanen, så förändras också förutsättningarna för de långsiktiga materielinvesteringarna i det svenska försvaret. Detta följs sedan upp med den Jevrellska genomförandeplanen där ytterligare nedskärningar görs utan djupare konsekvensanalys.

Att riksdagen kan uppröras över detta är naturligt, särskilt när enskilda riksdagsmän som behöver profilera sig gör sig till uttolkare för hela riksdagen. Men regeringen styr riket och ansvarar inför riksdagen (framgår av regeringsformen). På Jakobsgatan finns flera högre tjänstemän som jobbar med "strategisk materielförsörjning" samt ett antal "Militärt sakkunniga".

Om Tolgfors inte har styr på dessa så att han får den information som dessa har kunskap om (eller åtminstone i sitt ämbetet borde ha kunskap om) så är det fråga för regeringen.

Att Allan Widman försöker lägga krokben för Mats Nilsson inför valet av ÖB med detta gamla ärende som motiv luktar unket !

Anonym sa...

Ursäkta..

Är det någon som på allvar tror, i dagens teknokratiska samhälle, att Ryssland, nu eller om 10 år, skulle överväga ett traditionellt militärt/överraskande angrepp mot Sverige? När det går precis lika bra att lamslå ett helt samhälle genom IT-attacker mm.

Är det någon som på allvar tror att Ryssland skulle avbryta den eknomiska politik som varit både framgångsrik och helt avgörande för deras inrikes- och utrikespolitiska förutsättningar och riskera densamma genom att gå till väpnat angrepp mot en "NATO-wannabe" omgiven av NATO-allierade?

Är det någon som på allvar tror att en sedan lång tid infekterad konflikt på Rysslands egen bakgård går att omsätta i vad som bör vara dimensionerande för svensk försvarspolitik?

Min intelligensnivå förbjuder mig att begripa hur Georgien kan vara det lackmustest som skulle innebära att de senaste 10 årens ominriktning av det svenska försvaret nu plötsligt skulle få en omsatt inriktning.

Det är som om britterna, som har en av världens mest folkförankrade och uppskattade Försvarsmakter, skulle börja föra motsvarande resonemang - "vi har inget hot från någon på andra sidan kanalen, men för säkerhets skull är det bäst att vi drar tillbaka våra styrkor i Irak och Afghanistan och militariserar Isle of Wight.

Varför kan det fortfarande inte handla om BÅDE OCH men där det som i första hand ska vara styrande/dimensionerande är de närtida operativa behoven - internationalla insatser. Och varför kan man inte, som vi gjorde förr i tiden, ha ett system på hur man avkastar personal mm mellan de båda, helt förenliga, delarna av systemet?

En gammal reservofficer i samma ålder som Bo Pellnäs

Anonym sa...

Det Widmanska utspelet, och Försvarsmaktens respons via flygvapenchefen Silver, är bara toppen på isberget. Läs till exempel dagens inlägg på http://www.wisemanswisdoms.blogspot.com så klarnar det.

Anonym sa...

Mats Nilsson var en gång i tiden chef på F16 i Uppsala. I vad som antagligen var ett försök att skydda F16 från nedläggning försökte han flytta Specialflygdivisionen från Malmslätt och Bromma till F16. Han beställde en utredning som kom fram till att det skulle bli billigare att bygga nya hangarer i Uppsala än att använda befintliga lokaler på Malmen och i Bromma. Denna ebberödska kalkyl kunde man komma fram till genom att "glömma bort" att även en ny hangar behöver drift och underhåll (som värme och lokalvård) medan det antogs en ganska stor kostnad för detta i de äldre lokalerna. Officersförbundet anlitade en konsult som enkelt kunde visa på de felaktiga kalkylerna i den av Mats Nilsson framlagda rapporten.

Det är svårt att tro att inte Mats Nilsson kände till att de ekonomiska kalkylerna var felaktiga, rapporten var i så mycket ett beställningsverk av honom. Och det är verkligen beklagligt om en man som har för vana att ljuga med siffror blir vår nye ÖB.

Anonym sa...

Visst blir man trött på många politikers extrent dåliga förmåga att dra slutsatser. Som nu när Widman "hävdar att militärledningen höll det hemligt" att C/D versionen inte dirket har förmåga till krypterad informationshantering. För normala människor är det lätt att dra slutsatsen att om inte politikerna
"hemlighållit" sina besparingsmål för militärledninen när beslutet om C/D fattades 2003 hade militärledningen haft en annan möjlighet att agera...

Anonym sa...

När jag läser såna här bloggar och inlägg så bara snurrar det i huvet av konstiga ord och uttryck. Ni gör det sannerligen inte lätt för en okunnig att förstå.

Jag gjorde 15 månaders lumpen som kvartersmästare. Jag vill ha ett bra försvar av sverige, men jag har inte tid och ork att engagera mig politiskt. Jag tror det finns många i min situation. Ni måste sluta prata fikonspråk och sluta krångla till det.

Bo Pellnäs' ledare var ok, klar och tydlig. Om ni vill att fler svenskar ska engagera sig så måste ni börja utrycka er lika enkelt som han.