Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet, skriver på Brännpunktidag under rubriken ”Fattiga Benin har fler FN-soldater än Sverige”.
Gabelic har observerat att Benin bidrar med drygt 16 gånger fler FN soldater än Sverige (1363 jämfört med 83 i månadsskiftet september-oktober av totalt 88754 militärer, poliser och militärobservatörer i FN:s fredsfrämjande insatser). De 83 svenskarna är sannolikt det lägsta svenska truppbidraget till FN någonsin.
FN-förbundet har också noterat den rådande tyngdpunktsförskjutningen till förmån för nationellt territorialförsvar:
”De tidigare försvarsministrarna Björn von Sydow och Thage G Peterson driver en bakåtsträvande linje (Brännpunkt den 23 och 24 oktober): ett tak på 1000 soldater i utlandsstyrkan och prioritering av territorialförsvar och hemvärn respektive ett stopp för Sveriges militära engagemang i ett av världens fattigaste och mest konfliktdrabbade länder, Afghanistan.”
Ur Gabelics artikel:
”En ökning till 2000 svenska soldater i fält skulle göra det möjligt att dels öka Sveriges truppbidrag till FN, dels behålla ett skäligt antal soldater i insatser utanför FN:s operativa ledning, till exempel EU- och Nato-ledda insatser. (…) Samtidigt som FN är i akut behov av bidrag till fredsfrämjande verksamhet handlar svensk försvarsdebatt om nationella territoriella överväganden. (…) Om det är något vi har lärt oss av exemplen DR Kongo, Rwanda och Sudan så är det att omvärlden måste gripa in innan det är för sent. (…) Sten Tolgfors måste uppfylla löftet om 2000 soldater i utlandstjänst. Minst hälften av dessa bör öronmärkas för FN-ledda insatser. Om så sker är vi nästan ikapp Benin.”
”En ökning till 2000 svenska soldater i fält skulle göra det möjligt att dels öka Sveriges truppbidrag till FN, dels behålla ett skäligt antal soldater i insatser utanför FN:s operativa ledning, till exempel EU- och Nato-ledda insatser. (…) Samtidigt som FN är i akut behov av bidrag till fredsfrämjande verksamhet handlar svensk försvarsdebatt om nationella territoriella överväganden. (…) Om det är något vi har lärt oss av exemplen DR Kongo, Rwanda och Sudan så är det att omvärlden måste gripa in innan det är för sent. (…) Sten Tolgfors måste uppfylla löftet om 2000 soldater i utlandstjänst. Minst hälften av dessa bör öronmärkas för FN-ledda insatser. Om så sker är vi nästan ikapp Benin.”
Lysande, Svenska FN-förbundet. Tack för er insats!
(Fotot är hämtat från FN:s hemsida och visar FN-soldater från UNAMID som skyddar en hjälpsändningstransport i Darfur, Sudan.)
6 kommentarer:
Men om man räknar under FN-mandat blir det ju en helt annan siffra. Jag tycker Alexander medvetet förtränger en och annan internationell insats för sina egna ändamål.
Toni Eriksson
Hej! Det totala antalet svenska soldater i utlandstjänst (alldeles oavsett under vilken ledning) är för närvarande inte ens 700 personer. Det är med andra ord så att Benin bidrar med betydligt fler och att vi fortfarande är långt ifrån de politiska löften och ambitioner som under många år har varit -från både höger och vänster- om att vi skall ha 2000 personer i utlandstjänst. /annika
Hej Toni!
Aleksander hade i ett utkast av artikeln ett längre resonemang om att Sverige också bidrar i andra fora med FN-mandat, men det är inte alltid man får publicera så långa artiklar man vill...
Som Annika noterar klår Benin oss ändå (och då har vi inte räknat in Benins bidrag till rena AU-missioner som ligger utanför deras FN-siffra).
Men, än viktigare:
Även om det är bra med insatser även med andra hjälmar än FN-blå så vill vi föra ett resonemang om det är rimligt att den säkerhetsorganisation som vi alla ser som mest legitim (FN) ska få lägst svenskt truppbidrag för insatser som just den organisationen leder.
Att Sverige sedan inte är ensamt utan att hela EU/NATO sviker just FN och prioriterar egenledda insatser gör saken än värre.
Varför ska FN i dessa sammanhang till 90% representeras av Sydasiatiska och Afrikanska stater?
I den underdimensionerade styrkan MONUC i Kongo finns idag 18000 soldater, milobs eller poliser. Sex (6!) av dessa är européer (sex serber).
Jag skäms!
Antalet svenska soldater i fredsinsatser brukar ligga på 700 - 800 och jag delar helt din uppfattning om att 2 000 vore en rimligare siffra (lite beroende på vad man gör). Men Alexander skriver 83 i sin artikel. Och det är att medvetet använda fel fakta för att underbygga sin tes.
Eller är det bara svenska soldater i rena FN-operationer som räknas?
Toni Eriksson
Jens, du pekar på att FN:s roll som organisatör av fredsoperationer har minskat under senare år. Det är helt riktigt och det finns många skäl till det. Liksom det finns många skäl till varför länder med mycket knappa resurser ändå kan ställa upp med blåhjälmar. I en perfekt värld borde det vara så att FN "projektledde" alla fredsinsatser, men gläds då åt att det finns andra - kanske idag mer operativa organisationer - som i väntan på en perfekt värld utför denna viktiga uppgift. Det viktiga är väl att det blir gjort?
Jag vidhåller nog att Aleksanders artikel är väldigt hårt skruvad.
Toni Eriksson
Toni, nej jag pekar INTE på att FN:s roll i sammanhanget har minskat! Tvärtom! FN skickar ut allt fler soldater i egenledda insatser och tendensen är ökande. (Minns jag i hast rätt så såg t o m Kofi Annan framför sig en framtida ökningen från dagens ca 80-90 000 till uppåt 150 000.)
Det som minskat är Sveriges och en del andra länders vilja att bidra till just FN-ledda insatser.
Och, nej Toni, jag tycker (till skillnad från dig verkar det som) INTE att alla fredsuppdrag ens i en perfekt värld ska utföras av FN. Jag ser definitivt poänger med att sådana också kan utföras av t ex EU eller AU.
Däremot sätter vi FN främst (och det gör väl även Sverige som land?) när det gäller frågan om vilken aktör som är folkrättsligt bäst lämpad. Det är bra att Nato- och EU-insatser kan finnas som komplement, men det är inte rimligt att de tar nästan alla svenska resurser. Det räcker inte alltid att "allt blir gjort", ibland måste det också göras på rätt sätt.
Som du antyder (och vi båda vet) finns det också ett egenintresse från Benin, Indien, Pakistan och de andra stora truppbidragarna i syd. (FN står för bl a soldaternas lön.)
Utan att ta alltför mycket heder av dessa stora truppbidragare ser jag JUST DÄRFÖR än större anledning att länder som Sverige också begär att få bidra med trupp i FN-ledda insatser.
Vi i FN-förbundet vill att FN i sina insatser ska ha tillgång till välutbildade (civilt såväl som militärt) och altruistiskt motiverade soldater som hyser respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Får FN det med de senaste årens modell och dagens västeuropeiska bidrag?
Avlutningsvis, Toni, så blir jag väldigt glad över att se att vi är överens om att 2 000 är en rimligare nivå på antalet soldater Sverige ska ha úte i fält. Låt oss kämpa vidare för att nå det målet och låt sedan diskussionen om hur många av de 2 000 som bör användas i rena FN-insatser fortgå. Vår önskan är att "minst hälften" av de 2 000 ska till FN-insatser. Är det verkligen (i synnerhet nu då FN:s "Skyldighet att skydda" håller på att utökas) för mycket begärt?
Skicka en kommentar