Från duva till hök?

Den grundtes som ibland förs fram, att miljöpariet har gått från en mer pacifistisk politik till en mer militärt accepterande och utslätad sådan, är faktiskt fel.

Jag har för en tid sedan, när debattens vågor svallade höga i miljöpartiet och just detta påstående ofta fördes fram, gått igenom alla konkressprotokoll och motioner i riksdagen för att se om det verkligen stämmer. Det gör det alltså inte.

De motioner som skrevs i riksdagen under vår första riksdagsperiod var t.ex. knappast pacifistiska… 1990/91 lämnades det en motion som utvecklade en grön militär strategi. Denna strategi kallas ”svälta ut” och bygger på att vara först på plats med stöd av hemvärn och lokalförsvar. Opterationen ”svälta ut” klaras sedan med hjälp av ”mindre ubåtar, luftvärn och jägartrupper, som skär av den fientliga styrkans försörjning och nöter och svälter ut den”.

Vidare verkar det vara en mängd vapen som skall köpas in eftersom ”Arméns viktigaste beväpning blir handeldvapen, olika pansarvärnvapen, granatkastare och luftvärnsrobotar, dvs vapen som kan beställas i tillräckligt stort antal för att betala svensk produktionsutveckling.”

I det allmänna idéprogrammet från 1982 vill mp att FN skall få ökade fredsbevarande befogenheter. De närmaste åren efter detta förespråkas ett "decentraliserat försvar".

Motionerna under riksdagsperioden 1994-98 präglades av att det kalla kriget var slut. Inga mer gröna militära strategier mot invasion utan en stark tonvikt på den vidgade hotbilden – hoten är andra än militära mot vår överlevnad. Mp kräver att försvaret skall anpassas till den nya säkerhetspolitiska situationen och det obefintliga militära hotet. Starkare tyngd vid förebyggande verksamhet och nedrustning. Vi avvisade besparingar på internationella militära insatser, så vi var inne på denna linje redan då, men förespråkade stora besparingar inom invasionsförsvaret och (inte i partimotioner) frivillig värntjänst för både kvinnor och män istället för värnplikt.

Från 1998 och framåt driver miljöpartiet starkt att invasionsförsvaret skall skrotas, vapeninköp som inte skall användas i den internationella verksamheten skall stoppas och att Sverige bör ta ett ökat ansvar för att svara upp mot FN:s önskan om ökade bidrag till internationella insatser. Nu börjar vi också på allvar ge oss på den militära organisationens omfattning och innehåll genom att i detalj syna regeringens och försvarsmaktens beräkningar och planering. Miljöpartiet förespråkar en starkt reducerad militär organisation, det som är kvar skall användas internationellt.