Avtalet mellan Norge och Sverige är klart.- Norrmännen betalar oss 300 miljoner kronor under fyra år för att vi ska ta fram en ny generation Gripen. Dessa utvecklingspengar skickar vi sedan tillbaka till Norge i form av underleverantörskontrakt med norska företag. Det är inte svårt att hitta bra underleverantörer i Norge, sade Jan Nygren tidigare i veckan till Ny Teknik.
Saab och Gripen International har ett motsvarande avtal med Danmark som är värt 200 miljoner kronor. Men här finns inget regeringsavtal framme.
Redan om två månader hoppas försvarsministern och ÖB att Saab ska kunna börja bygget av nya Super-Gripen. Ett av flygvapnets tvåsitsiga JAS 39 Gripen rullas då in i Saabs verkstäder i Linköping och byggs om till ett nytt supermodernt stridsflygplan, rapporterade Ny Teknik igår.
Oavsett om man tycker att Gripensystemet skall hållas vid liv till 2040 eller ej, borde varenda människa i det här landet intressera sig för hur processen går till. Det finns flera dimensioner i detta varav tre bör belysas särskilt:
1. Transparens och insyn.
2. En skendemokratisk process - riksdagen ställd inför fullbordat faktum.
3. Exportdimensionen - anklagelserna om korruption och mutor vid tidigare affärer är inte utredda ännu.
1. Den 15 januari 2007 framträdde försvarsministern vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Han slog fast att det är "insatsförsvarets behov och den ökande ambitionen att delta i internationella operationer som skall styra materielförsörjningen." Frågan är då hur detta synsätt slår igenom i materielplanen och beskrivs när regeringen redovisar sina bevekelsegrunder för riksdagen -speciellt mot bakgrund av att en helt enig riksdag vid nästan tröttsamt många tillfällen har upprepat att man skall ha ett ökat reellt inflytande över och insyn i materielförsörjningsprocessen?
Inte alls, blir mitt svar. I vårpropositionen, där JAS-satsningen presenteras, pratar man allmänt om export av JAS och minskade driftskostnader med en enhetlig flotta etc. Men ingenstans motiveras 100 toppmoderna JAS utifrån insatsförsvarets behov. Och när det gäller internationella insatser så klarläggs inte direkt vilken mission det kan bli tal om som kräver 100 svenska JAS-plan. Men, och det är allvarligt, man mörkar dessutom när det gäller kostnader. 4,1 miljard anges som "klumpsumma" för bägge de delar man föreslår, dvs. ombyggnad av 31 plan och utvecklingspaketet mot nästa generation Gripen. Men hur skall riksdagen, och intresserade medborgare, egentligen kunna ta ställning till vilka kostnader det innebär om man säger ja till att hålla Gripen flygande till 2040?
Gripensystemet, dvs. 204 plan med vapen, flygsimulator, reservdelsförråd och tillhörande infrastruktur, har hittills kostat cirka 100 miljarder kronor. Utslaget per plan blir det cirka 500 miljoner kronor.
2. Som har framkommit av den senaste tidens kontraktskrivande och uttalande om att ombyggnationen av planen inleds redan om två månader, måste det framstå för var och en som om beslutsfattandet i Sverige var klart sedan länge. Men riksdagen har ju inte ens behandlat vårpropositionen ännu (motionstiden på propositionen är slut den 2 maj) och än mindre fattat beslut om den.
Det är naturligtvis inget nytt att riksdagen kommer in när allt är klart, vare sig det rör sig om en majoritetsregering eller en minoritetsregering som samarbetar med andra partier för att få majoritet i kammaren. Men här skrivs det kontrakt innan beslut är fattat, försvarsutskottet läser i tidningen vad som har hänt och man får reda på bra mycket mer om planerna genom Ny Tekniks rapportering än genom att läsa den propoition som redovisar själva förslaget.
3. Projektet drivs framåt främst med exportargumentet. Det var inte länge sedan indignerade ledamöter i Försvarsutskottet satt i en TV-studio och kommenterade Uppdrag Gransknings avslöjande om misstänkta mutor. Skall man nu glatt säga ja till ett paket om 4,1 miljarder innan man ens har förundersökningen klar om huruvida brott har begåtts? Vilken signal sänder det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar