Finland och NATO

Den parlamentariska säkerhetspolitiska uppföljningsgrupp i Finland som tillsattes i september 2007 lämnade i fredags sin rapport till statsminister Matti Vanhanen. Jag har inte hittat den på svenska, men för den som kan läsa finska finns den här.

Det verkar ha varit lite turbulent där på slutet och överlämningen försenades. Juha Korkeaoja (c) som leder gruppen har sagt att rapporten hade innehållit sådan reservationer att det var omöjligt att underteckna den. Till sist nådde man dock enhällighet.

I Vasabladet kan man bl.a. läsa:

"Gruppen konstaterar att Finlands säkerhetspolitiska grundlinje är hållbar och att den inte är i behov av några betydande justeringar. Finland ska också i framtiden sköta sitt eget försvar och utgångspunkten är att hela landet ska försvaras. Allmän värnplikt förblir grunden för försvarssystemet, konstaterar rapporten.

Uppföljningsgruppens ordförande, riksdagsledamot Juha Korkeaoja (c) säger att ett Natomedlemskap är ett alternativ för Finland, men att saken inte är aktuell.

-Vi lever inte längre i en tid där orden måste finslipas. Saken är klar: vi har praktiskt samarbete med Nato och ett medlemskap är möjligt, sade Korkeaoja."

Anm. Den säkerhetspolitiska uppföljningsgruppen hade till uppgift att granska den säkerhetspolitiska verksamhetsmiljön i Finland. Uppföljningsgruppen bestod av riksdagsledamöter och leddes av riksdagsledamot Juha Korkeaoja (c). Slutresultatet kommer att fungera som ett underlag för regeringens säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, som skall lämnas till riksdagen i höst.

Finskt-svenskt-amerikanskt miljöarbete

Ibland får man gå över sundet för att få information om vad Sverige är inblandat i.

Det finska försvarsministeriet låter meddela att en finsk-svensk-amerikansk miljöguide har publicerats. Försvarsförvaltningarna i Finland, Sverige och USA har tillsammans sammanställt en miljöguide. Den engelskspråkiga guiden ska publiceras i både tryckt och elektronisk form i juli 2008 och syftet med miljöguiden är att främja iakttagandet av miljöaspekterna inom militära krishanteringsoperationer.

Enligt det finska ministeriet är det en "komprimerad och praktisk "verktygslåda" som stöder dagens miljöansvar. Den är ämnad för såväl operationernas ledare som miljöaspekternas ansvarspersoner och den omfattar krishanteringsoperationernas hela levnadslopp. Den omfattar miljödirektiv och tillvägagångssätt som i praktiken behövs under operationernas olika skeden och som konstaterats gynnsamma. Guiden behandlar även planeringen av operationer, skolning av trupper, genomförandet av operationer, demobiliserandet av trupper och miljöaspekter rörande avslutandet av operationer".

Bravo!

NATO-debatt i Finland

Försvarsministern i Finland, Jyri Häkämies, har väckt uppseende när han inför Atlantsällskapet (en medboragrorganisation som lobbar för Natomedlemskap och nära relationer till USA) deklarerade att Finland och Sverige tillsammans bör gå med i NATO, och att Norge och Island bör gå med i EU.

Ministerns tal fick igår stark kritik den gröna arbetsmarknadsministern Tarja Cronberg. Till Helsingin Sanomat säger Cronberg att:

"Häkämies' idea of common Nordic interests within NATO is a completely incorrect assessment (...) Norway and Denmark are close to US interests, Sweden's tradition is being non-allied, with an emphasis on crisis management. Finland emphasises its own credible defence. Only Finland is looking for security guarantees from NATO - not the other Nordic Countries".

Försvarsutskottets ordförande, Kimmo Kiljunen (s) vill att regeringen förklarar om Häkämies uppfattning delas av regeringen eller ej?

Häkämies uttalanden fick också Björn Månsson, HBL, att i en ledare bland annat utbrista:

"Men tänk om Finland och Sverige vore medlemmar i Nato?" utbrast Häkämies, och gick sedan igenom för- och tja, just det, bara fördelarna. Några avigsidor råkade han inte hitta. Hans lista i fyra punkter är värd en liten - kritisk - genomgång.

Då Häkämies tror att en "kunnig och aktiv nordisk grupp av länder" med 24 miljoner invånare skulle uppfattas positivt och ha en viss tyngd i Nato utgår han från något slags blocktänkande som är främmande för Nato. Då han betonar de positiva följderna för relationerna EU-Ryssland i form av svensk och finländsk Rysslandsexpertis och medverkan i Nato-Ryssland-rådet, dryftar han inte alls eventuella nackdelar. Även om Finland och Sverige inte bör jämföras med Ukraina eller Georgien vet vi att Ryssland ogillar tanken på Nato som rågranne. Och vore Finland och Sverige betjänta av att våra Rysslandsrelationer förutom till EU:s binds också till Natos?

Särskilt kontroversiell är Häkämies tredje punkt. Han betonar vikten av tillgång till amerikansk militärteknologi, och tror på inbesparingar "om vi på bred nordisk front skulle rikta in våra anskaffningar på USA". Har vår försvarsminister inte hört talas om EU:s ambitioner att främja den europeiska försvarsindustrin? Och tror han att Sverige lägger ned sin militära flygplanstillverkning till förmån för amerikansk import? För att få ihop till fyra fördelar (men alltjämt inga nackdelar) påminner Häkämies om Natos säkerhetsgarantier. Men valde förstås inför detta Atlantforum att inte se dem i relation till EU:s motsvarande klausul som träder i kraft med Lissabonfördraget. Man väljer väl ord efter publik. Häkämies slutsats är sedan med förlov sagt platt formulerad: "På många sätt skulle det fungera väl om alla i Norden skulle tillhöra allt."

Utöver Finlands och Sveriges Natomedlemskap vore ett norskt och isländskt EU-medlemskap enligt Häkämies "till fördel". Och så föregriper han den pågående danska debatten om de fyra undantagen i EU genom att hoppas att landet skulle delta i unionens försvarspolitiska samarbete. Homogenitet är hans enkla recept. President Tarja Halonen valde i går att avvisa en kommentar till Häkämies tal med att Sverige nog kan svara för sig självt. Det samma gäller förstås Norge och Island i relation till EU.

Trots sin visionära form väcker Häkämies utspel ändå några frågor: Vilken bild av Finlands utrikespolitik skapa detta i det övriga Norden? Ökar inte osäkerheten, frågetecknen?
Har samlingspartiet blivit så stort på sig att partiet unnar sig en egen utrikespolitik utöver regeringens? Är det kall beräkning att saml låter försvarsminister Häkämies agera murbräcka, låt vara att han nu backas upp också av nya utrikesministern? Hade talet aldrig hållits i denna form om inte avgående sdp-ledaren Heinäluoma hade provocerat fram det?

Ja, är det inte illavarslande om en ministers markeringar väcker fler frågor än vad de förmår besvara?"

Varning på stan

Det finska försvarsdepartementet har skickat ut ett pressmeddelande om ett misstänkt intrång i luftrummet över Östersjön.

Idag, på eftermiddagen, gjorde en luftfarkost intrång i finskt luftrum söder om Åland. Gränsbevakningsväsendet undersöker intrånget. Ytterligare upplysningar, medan undersökningen framskrider, ges av chefen för sjöbyrån vid Västra Finlands sjöbevakning, kommendörkapten Ismo Siikaluoma, tfn 020 410 7011...

Man meddelar att det var en "luftfarkost som tillhör svenska staten". Vem är det nu som är uppe och provflyger? Det kan väl inte vara Colombias vicepresident?

Inget besked om NRF i Bukarest?

Man kan notera att det aldrig landade någon proposition om Sveriges samarbete med NATO (PFP) och EAPR, så som var aviserat, på riksdagens bord innan den 18 mars - vilket i princip är deadline för riksdagsbehandling under våren.

Jag har tidigare bloggat om regeringens behov av att förankra ett svenskt deltagande i NATO:s snabbinsattstyrka (NRF) och att jag utgick från att det skulle komma i nämnda skrivelse. Detta för att Bildt skulle kunna åka till NATO:s toppmöte i Bukarest i april och deklarera nyheten.

Möjligen beror halvhalten på det det faktum att socialdemokraterna härsknade till, kanske mer i formfrågan än i sakfrågan, över förankringsprocessen och tydligt sade "nej tack" till NRF?

I Finland, däremot, stödjer riksdagen Finlands deltagande NRF. Den finska riksdagen förde alldeles nyligen, den 11 mars, en remissdebatt om saken. Som grund för debatten låg statsrådets redogörelse där regeringen och republikens president föreslår att Finland bekräftar sin vilja att delta i NRF:s supplementära verksamhet. De flesta riksdagsgrupper gav i sina anföranden sitt stöd till Finlands deltagande (De Gröna är skeptiska).

Genom den finska informationen får man också veta att Finland och Sverige (!) i april 2007 tillsammans meddelade muntligt Natos sekretariat att länderna i positiv anda överväger den erbjudna möjligheten att delta i NRF:s supplementära verksamhet.

Redogörelsen remitterades till utrikesutskottet och försvarsutskottet för vidare behandling. Vi får anledning att återkomma till Finland om forstättningen. Uppenbarligen har man antingen fått ett underhandsbesked från Stockholm att det svenska beslutet är klart, men att det måste till en demokratisk "procedur" först, eller så skiter Helsingfors i att invända Stockholm denna gång och kör på.

Finland väljer Tchad med NBG framför Darfur

Idag skriver Helsingin Sanomat att Finland har givit ett negativt besked till FN om möjligheten att bidra till en insats i Darfur, med hänvisning till att Finland kan komma att ingå i en NBG-insats i Tchad.

"Finland is giving a negative response to an enquiry from the United Nations on the possible participation of Finnish forces in an extensive UN peacekeeping operation in the Darfur region of Sudan. Civil servant sources also told Helsingin Sanomat on Monday that Finland is considering the possibility of taking part in crisis management in neighbouring Chad as part of a European Union battle group under Swedish command."

"There has been serious discussion on the possible deployment of Finnish and other Nordic forces in other parts of Africa, including neighbouring Chad. The EU foreign ministers decided on July 23rd to begin planning for a crisis management operation for Chad involving 3,000 soldiers. This would be the largest EU input into military crisis management. Helsingin Sanomat has learned that France was asking Sweden in early July about the possibility to use resources of the Nordic battle group in Chad in EU operations led by France."

"The total strength of the Nordic Battle Group (NBG) is 2,434 soldiers, of whom 221 are Finns. The countries in the battle group - Sweden, Finland, Norway, Estonia, and Ireland - have discussed the matter, but no decision have been made, say civil servants."

There are contradictory reports on the willingness of the Nordic Countries to join the operation. According to sources in Stockholm, the countries are hesitant, and have more or less buried the idea. An alternative would be a separate Swedish-Norwegian unit of engineers, says one informed source. According to Finnish sources, decisions on a Chad operation can be expected when the European summer holiday ends in September. Swedish Foreign Minister Carl Bildt did not want to comment on the situation on Monday. In July, Bildt welcomed the EU decision on sending forces to Chad, but would not say if Sweden would participate.

Sweden is under great pressure to find a deployment linked with Darfur during the six months that it is in charge of the NBG, says Lieutenant-Colonel Mika Kerttunen of the Finnish National Defence College. However, the decision is not exclusively Sweden's. The missions of the battle groups are to be decided by the EU member states together."

Motstridiga rapporter? Begravt idén?

Om Finland har stoppat ett möjligt bidrag till Darfur, med det uttalade motivet att man nog åker till Tchad med NBG istället, lär det ju i alla fall betyda att man i Finland planerar för en NBG-insats i Tchad. Och om man skall åka bör det vara ganska klart med klarsignalen till planeringen i huvudstäderna vid det här laget. I alla fall om man tänker sig att vara på plats i närheten av 1 januari 2008 (då beredskapsperioden inleds). Eller så kommer man enligt god tradition anlända "fashionably late". Det är bara det att det inte är så "fashionably" att vara "late" i de här sammanhangen...

Foto: Diana Janse. Carl Bildt i Tchad.

Från Finland: Försvarsförvaltningen förbereder sig inför klimatförändringen

I Finland lämnas sällan något åt slumpen. På andra sidan Östersjön har nu klimatfrågorna fått en egen process inom Försvarsförvaltningen. På det finska försvarsdepartementets hemsida kan man läsa att försvarsminister Jyri Häkämies har tillsatt en arbetsgrupp som "skall utreda hur försvarsförvaltningen anknyter sig till klimatförändringen."

Motiveringen lyder:

"Klimatförändringen betraktas nationellt och internationellt som en av de största samhälleliga utmaningarna. Även försvarsförvaltningen berörs. (...) Arbetsgruppens uppgift är att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen bör även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna. Arbetsgruppen bör slutföra sitt arbete tills den 30.4.2008."