Jag sitter på ett tåg som i tur och ordning har fått fel på datorerna, strömfel och nu senast var det växelfel. Men långsamt, mycket långsamt (och väldigt försenad) närmar jag mig Stockholm för ett möte med Försvarsberedningen. Det är slutspurt inför fredagens överlämnande av rapporten.
Ibland känns det som ett steg fram, två steg bak. Men sedan plötsligt lossnar det och vi rör oss framåt. Det är ganska tungjobbat, vilket är en smula oförklarligt då det ändå verkar som abmitionen är att få ihop en rapport som alla, eller nästan alla, står bakom.
Regeringen behöver ha en överenskommelse med oppositionen, om man skall kunna leverera en rapport med ingångsvärden som kan tåla en närmare granskning. Man behöver också ett "handslag" för att kunna lotsa den kommande inriktningspropositionen genom riksdagen (samt också för att kunna hantera försvarsfrågan internt inom framför allt (m) men också inom regeringen).
Frågan är då varför oppositionen skall hjälpa regeringen med detta? Det hade ju annars bara varit att luta sig tillbaka och betrakta spektaklet. Det enkla svaret är att det vore förödande för verksamheten. Till det kommer att oppositionen också behöver en "ram" som är färdigprocessad och som man har att förhålla sig till, både inför och efter valet 2010.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas nu att ni i försvarsberedningen ser till vilket försvar vi behöver, var vi utbildar dom lämpligaste och mest kostnadseffektivaste soldaterna. Där man kan skära i kostnaderna är absolut i försvarsindustrin(långa kontrakt där försvaret är bakbundna). Man har fem regementen i södra sverige med fem staber inom 4 mils radie? Gör som I19 Boden och Jägarbataljonen i Arvidsjaur(14 mil)som delar på stabsfunktionen. Sen ett högkvarter som är det mest överdimensionerade i världen, skär där med motorsåg.
Lycka till/fd högkvarteret
Skicka en kommentar