Det här tycker jag att Försvarsdepartementet skall föra upp på en lista och bocka av så snabbt som möjligt (helst i en mer genomtänkt ordning än nedan):1. Besluta om hur den i budgetpropositinen aviserade "genomförandegruppen" skall samverka med Försvarsberedningen. Helst genom att Försvarsberedningen, efter den säkerhetspolitiska rapport som publiceras vid månadsskiftet nov-okt, får ett nytt uppdrag att koka ner Försvarsmaktens perspektivplanering och ett brett politiskt samförstånd kring mål, operativa krav och ett antal vägval i strategiskt avgörande frågor, bl.a. personalförsörjning (genom att få till sig den kommande pliktutredningens resultat - vilket måste komma i närtid men den är inte tillsatt ännu!-, insatsorganisationen, beredskapssystemet, utbildningssystemet, materielplaneringen, den internationella ambitionsnivån, anmälningar till internationella styrkeregister...
Detta kan i sin tur ligga till grund för ett större sammanhållet omtag i samband med budgeten nästa år, naturligtvis i en särskild proposition. Detta föregås av att beredningens säkerhetspolitiska rapport och de slutsatser som dras av den föreläggs riksdagen under våren 08, så att man börjar i rätt ände inför fortsättningen till hösten.
2. Den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren, måste fasas ihop med det övriga arbetet. Man kan t.ex. snegla mot Norges motsvarighet, om inspiration behövs kring hur man vill, eller inte vill, göra.
3. Den strategi för internationella civila och militära insatser som skall komma under hösten, måste behandlas i en bred politisk krets för att uppnå legitimitet och för att undvika strid i frågor som förtjänar en så bred uppslutning i riksdagen som möjligt. Strategin måste ocks fasas ihop med det övriga arbetet, om den nu skall få reell betydelse för utformningen av berörda myndigheter (och det utgår jag ifrån är meningen). Slutsatserna av denna strategi bör, i alla fall i den bästa av världar, fasas in i Försvarsmaktens perspektivplanering.
4. Försvarsmakten måste få tydliga inriktningsdirektiv inför del tre i perspektivplaneringen. Här kan man inte vila på hanen, det måste ske nu, om Försvarsmakten skall kunna lämna något som är användbart i den fortsatta processen och det krävs ett politiskt ansvarstagande för detta.
Det är många processer igång samtidigt just nu inom försvarsområdet. Jag är orolig för att den ena handen inte vet vad den andra gör (utöver att saker och ting kommer i fel ordning samt att det inte ges några tydliga direktiv till Försvarsmakten) och att resultatet blir ryckigt, ogenomtänkt och fragmentiserat. Det förefaller som, i alla fall från en utomstående betraktare, att ingen har överblick och tar kommandot över processerna så att det fogas ihop till en genomtänkt helhet.
Om man inte har en idé om vad man vill uppnå och hur slutresultat bör se ut, ja då åker man slalom i strukturerna och vägen mot målet blir både lång, dyr och i vissa fall kontraproduktiv.
En ny minister har chansen att ta fram ett vitt papper och göra en omstart. Och i det här fallet bör det vara en rivstart och en omstart på samma gång.
2 kommentarer:
Lika lätt som det är att hålla med dig, lika obegripligt är det att ansvariga uppvisar en sådan närmast total brist på analys-, handlings- och beslutskraft. Antingen vet regeringen vad de gör, och därmed har en icke kommunicerad och dold agenda, eller så har Reinfeldt förlorat kontrollen över sin egen regering.
I bägge fallen är det skrämmande och förödande inom ett så viktigt område som en nations utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Patrik
Hur den ska samverka med försvarsberedningen (punkt 1) är en mycket viktig fråga, men när är det då tänkt att genomförandegruppen ska vara klar?
Och om (punkt 2) materielförsörjningsstrategin ska vara klar i våren, borde inte den ligga till grund (även den) för genomförandegruppens prioriteringar mellan materielprojekt?
Känns verkligen som en soppa för en i perferin.
Skicka en kommentar