onsdag 18 juli 2007

First thing first

Bo Pellnäs skriver i SvD idag. Det var precis det här jag menade när jag i ett tidigare blogginlägg tog upp vikten av att sänkningar (och ökningar) av försvarsbudgeten måste värkas fram i rätt ordning: Säkerhetspolititisk omvärldsanalys först. Sedan ambitionsnivå. Sedan konsekvenser för inriktning och utformning av försvaret i vid mening.

Vi kan göra olika tolkningar av utvecklingen i omvärlden och vi kan ha olika uppfattningar om hur den bör påverka försvarspolitiken. Men vi bör alla vara överens om att själva processen skall gå rätt till.

Undrar om Bo Pellnäs har sett Försvarsmaktens kommentar till Putins CFE-utspel, som jag kommenterade här nedan? Om han har gjort det, bidrog det säkert till analysen om "dårarnas paradis".

ledarplats skriver SvD att "En del verkar tro att det är olämpligt att ta in den ryska utvecklingen i kalkylerna när vi diskuterar försvarsfrågan, ungefär som om man skulle bli arg och besviken i Moskva över att vi misstror dem."

Det är ett märkligt påstående! Jag har aldrig hört någon säga något som ens liknar detta. Och då har jag ändå hört alla försvarsberedningens föredragningar och deltagit i diskussioner om Ryssland sedan 1995. Den ryska utvecklingen tas alltid med i kalkylerna. Men det är inte svart eller vitt. Förmåga måste analyseras tillsammans med vilja. Och om man har en hel palett med säkerhetspolitiska verktyg är det inte alltid det militärpolitiska som skall aktiveras, om man vill bidra till en stabil utveckling.

Som sagt, man kan tolka Ryssland på olika sätt, men vi kan också vara överens om att den analys vi gör är vår och att den inte tar hänsyn till om man blir arg och besviken i Moskva.

1 kommentar:

MOD sa...

"Förmåga måste analyseras tillsammans med vilja..." Detta är nog så sant, men en förmåga tar lång tid att bygga upp och kostar att vidmakthålla medan en vilja kan ändras över natten. Ryssland bygger nu i snabb takt upp sin militära förmåga men någon reell vilja att använda den verkar inte finnas, åtminstone inte mot oss och just nu.
Tyvärr är det försent att bygga upp vår förmåga då Rysslands vilja eventuellt förändras, (man skaffar ju inte en brandkår då det redan börjat brinna..).
Naturligtvis kan beslutsfattare ta en medveten risk (det brinner så sällan...), men då ska man vara öppen om detta och inte gömma sig bakom diverse skönmålande och överoptimistiska "verklighetsbeskrivningar".
Oavsett för tillfället rådande hotbild behöver Försvarsmakten en nationell grundförmåga. Den saknas i dagsläget!