Ett sårbart samhälle

Riksrevisionen har granskat regeringens och Svenska kraftnäts insatser för att kunna hantera ett omfattande och långvarigt elavbrott. Rapporten ingår i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar, så att människor kan känna trygghet och säkerhet.

Resultatet av granskningen är nedslående. Regeringen har inte underlag för att kunna bedöma om det som gjorts är tillräckligt för att förebygga en sådan händelse. Om ett omfattande elavbrott skulle inträffa är också statens förmåga att hantera det bristfällig.

Lennart Grufberg, ansvarig riksrevisor:

– Ett omfattande elavbrott kan få allvarliga konsekvenser för bland annat sjukvården, våra betalningssystem och värmen i bostäder. Därför måste både regeringen och myndigheterna kunna bedöma risken för att detta inträffar och kunna hantera en sådan situation.

Granskningen visar att regeringens mål och krav för Svenska kraftnät är otydliga. En väsentlig brist är också att det saknas beräkningar för samhällets kostnader vid ett omfattande elavbrott. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte heller någon samlad analys av risker och sårbarheter för det nationella elsystemet. Det är därför svårt för regeringen att bedöma om investeringarna för att öka säkerheten i det nationella elsystemet är rimliga i relation till riskerna och till samhällets kostnader för ett stort och långvarigt elavbrott. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att sådana analyser görs.

Man kan nu också ta del av den sammanställning som Krisberedskapsmyndigheten gör varje år av de redovisningar centrala myndigheter gör av hot och risker inom sitt ansvarsområde. Genom myndigheternas analyser har flera hundra hot och risker identifierats, som kan försämra samhällets funktionsförmåga vid kriser och katastrofer

I årets rapport konstaterar KBM att det framför allt är tre områden som behöver utvecklas ytterligare:

1. Kravet på att genomföra risk- och sårbarhetsana måste efterlevas i större utsträckning. Det är inte tillfredsställande att majoriteten (!) av de myndigheter som omfattas av bestämmelsen underlåter att lämna en redovisning. Särskilt allvarligt är att några av myndigheterna med särskilt ansvar för krisberedskapen inte har inkommit med någon redovisning.

2: För det andra behöver myndigheterna i högre grad bedöma sin förmåga att hantera de hot och risker som identifieras. En analys av förmågan är nödvändig för att klargöra var sårbarheter finns, och i förlängningen också var åtgärder bör sättas in.

3: För det tredje behöver samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter öka. Särskilt viktigt är härvidlag länsstyrelsernas ansvar för att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, och det stöd de behöver från andra myndigheter.

Krisberedskapsmyndigheten redovisar bland annat att Svenska kraftnät (apropå Riksrevisionens granskning ovan) är en av de centrala aktörer som inte har inkommit med någon redovisning!