En framtidsvision för dagen

Försvarsmakten (FM) har lämnat in sin perspektivplan till regeringen. Må alla försvarsintresserade läsa den och ta del av hur framtiden formas!

Jag blir dock lite förvirrad av läsningen. Det är väl inte ovanligt, men när det gäller några grundantaganden så känns det lite skakigt.

Först kanske jag skall beskriva perspektivplaneringen lite närmare: Varje år lämnar Försvarsmakten in en perspektivplan (PERP) till regeringen. Planen pekar på möjliga vägar att välja i framtiden och avsikten är att rapporten ska utgöra ett underlag för den fortsatta utvecklingen av Försvarsmakten. Årets PERP bygger på slutsatserna i förra årets rapport (som jag nyligen skrev om här på bloggen) och Försvarsmaktens egen analys av den långsiktiga utvecklingen i omvärlden.

Den första förvirringen inträder när FM skriver att planen pekar på möjliga vägar att välja i framtiden, ”oavsett vilka politiska beslut som just nu gäller”. När jag läser detta, då tror jag att FM har producerat en plan som är frikopplad från nuvarande struktur, inriktning och de beslut som formar verksamheten idag. Men så är det ju inte i praktiken, vilket man märker när man läser planen.

Skrivningen om ”oavsett vilka politiska beslut som just nu gäller” verkar vara ett sätt att reservera sig mot eventuell kritik. Det framstår nämligen som att dagens strukturer är väldigt levande i planen, trots att den beskriver tre koncept på 20 års sikt och därmed skulle kunna vara ganska fantasifull. De tre koncept som redovisas är följande:

Koncept A
ska främst ses som ett referensalternativ, och bygger på den modell som format dagens försvarsmakt, med samma ambitionsnivå som idag såväl nationellt som internationellt. Grunden är att på sikt, om omvärldsläget skulle förändras, kunna möta ett väpnat angrepp mot Sverige. De förband som finns kan precis som idag även nyttjas för internationella insatser.

Fråga: Jag förstår att koncept A är med eftersom regeringen har bett om ett sådant alternativ, men varför? Om det inte bara skall ses som kuriosa? Alla partier är ju helt eniga om att det är ökad internationell förmåga som skall gälla.

Koncept B
innebär möjligheter till en högre militär effekt både internationellt och nationellt, med lättare och mer flexibla markförband, flygförband som moderniseras successivt och marina förband med ökad tillgänglighet. Alternativet bygger på en kombination av plikt och frivillighet. Konceptet bibehåller operativ förmåga i alla dimensioner. Antalet förband är ungefär som i dag, men en del av dem kan utnyttjas snabbare.

”- Med det här konceptet kan vi agera snabbare såväl här hemma som internationellt, utan att tappa vår allsidiga operativa förmåga. Och det kan komma att behövas i en oförutsägbar framtid”, säger konteramiral Jörgen Ericsson, chef för strategisk planering.

Fråga: Jag har svårare att förstå att koncept B är med eftersom regeringen (om jag förstår det rätt) inte har bett om ett sådant alternativ. Alla partier är ju helt eniga om att det är ökad internationell förmåga som skall gälla och inget parti har framfört att vi behöver en högre militär effekt nationellt eller framför att man skall fortsätta dela upp kompetensen internationellt/nationellt.

Koncept C
är tydligt inriktat mot internationella insatser, och har en begränsad nationell ambitionsnivå. Förbanden är färre, men beredskapen för internationella insatser kan hållas betydligt högre. Konceptet skulle innebära en radikal förändring av Försvarsmakten, med färre förband och förändrad personalförsörjning. I praktiken innebär alternativet att den allmänna värnplikten såsom den ser ut idag måste lämnas.

Specialintresserade rekommenderas starkt att läsa tabellen på sidan 46 i planen.

Fråga: Hur i hela friden hänger det ihop att man vid en rejält ökad internationell förmåga minskar den nationella? Är alla enheter så tropikanpassade att de inte klarar Mälardalsklimat? Är det någon som tror att alla förband är ute i internationell tjänst samtidigt? Eller att vi inte har tid att kalla hem dem innan kriget kommer (vilket alla fortfarande är överens om är helt orealistiskt inom överblickbar tid)!

FM skriver själva att ”Försvarsmakten måste kunna användas både för nationella och
internationella uppgifter. Det är inte antingen eller, utan både och. Detta har utgjort ett viktigt
ingångsvärde vid framtagandet av de dimensioneringsgrunder vilka legat till grund för de
militärstrategiska koncept som presenteras.”

På ett övergripande plan är alla överens om inriktningen i koncept C redan idag- möjligen med undantag av vänstern som vill utöka den allmänna värnplikten. Vad vänstern vill i övrigt är jag tyvärr inte på det klara med. Således borde det ha varit en tre-fyra olika koncept, inom ramen för huvudinriktningen i C, som redovisades!

En av knäckfråga gäller naturligtvis personalförsörjningen. Hur får vi både och-perspektivet att genomsyra även detta? Det blir mer och mer absurt att vi har ett system som bygger på att en officer som skall utanför Sveriges gränser (för att utföra en av FM:s huvuduppgifter) måste söka tjänstledigt från sin nuvarande tjänst för att söka anställning i utlandsstyrkan!

En annan tveksamhet gäller operativa förmågor. Försvarsmakten konstaterar att det även i framtiden kommer att behövas en bred och allsidig militär förmåga (dvs att man helst vill ha full förmågebredd). Man skriver om de möjligheter som internationellt samarbete ger (t.ex. samarbete mellan Sverige och Norge) men återkommer hela tiden till faran att operativa förmågor helt måste överges (dvs. att några förbandstyper försvinner). Man ser det med andra ord inte direkt som en möjlighet, i bjärt kontrast till debatten om EU-medlemskap och "invävdhetens" styrka. Det är väl i och för sig inte konstigt eftersom det ytterst är kolleger som förlorar sin uppgift som det handlar om. Därmed kan konstateras att det inte kan ankomma på FM själv att peka ut de förmågor som borde överges.

För mig är det obegripligt att man kraftfullt förespråkar ökad nordisk integration, men samtidigt argumenterar för bibehållen (eller till och med utvecklad) förmågebredd! Det är också svårt att förstå att man i en studie som blickar 20 år framåt inte hittar en enda förmåga som är obsolet om 20 år!

En annan del som jag inte riktigt blir klar över är att FM, trots fokus på ökad samverkan etc., redovisar att vi kommer att ha i stort sett samma ekonomisk ram, dvs. drygt 40 miljarder kronor om året, i alla tre alternativen (B och C något mer än idag). Det verkar ibland som om det enda säkra i framtiden är att försvarsanslagen består…

Slutligen något glädjande: FM skriver i PERP ”Förmågeanalysen visade entydigt att förmågan behöver omfatta hela spektrumet från krishantering i låga konfliktnivåer till väpnad strid mot en avancerad motståndare”. I den förra rapporten stod det att man kan hamna i ”krig mot en högteknologisk motståndare”. Jag hade svårt att föreställa mig detta scenario. Frågan är nu om grunderna i rapporten ändrades som en följd av denna förändring, eller om man bara bytte sätt att uttrycka sig?