Birger Schlaug bloggar. Under min tid i riksdagen 1994-98 upplevde jag ofta hur jag satt och lyssnade på Birger - i debatten, på gruppmöten med mp-ledamöterna och i partistyrelse och partistyrelsens arbetsutskott - och kände långt in i hjärtat att politik betyder någonting och att man både har en rättighet och en skyldighet att försöka göra skillnad. Ett äkta och genuint engagemang. Jag håller ofta med Birger, men inte när det gäller svensk medverkan i internationella insatser. Birger skriver såhär på sin blogg:”Fortfarande lägger skattebetalarna i Sverige ner drygt 40 miljarder kronor på det militära försvaret. Till noll i nytta. En given grön linje vore att avveckla det militära försvaret och använda 20 miljarder till att bygga upp internationella sjukvårdsteam, som kan sättas in för att hjäpa till i flyktingläger, vid klimatkatstrofer och på andra ställen där männsikor lider. De övriga 20 miljarderna skulle kunna användas till skola och rättsystem. Då, och först då, skaffar vi ett starkt försvar för det demokratiska samhället. Det, och inget annat, vore grön politik! Finns det ingen kvar i miljöpartiet som vågar stå för detta?”
Min enkla fråga till Birger är: Vem skall garantera säkerheten på marken i ett land där civilbefolkningen behöver nödjälp? De civila hjälporganisationerna drar sig ur när läget är för farligt. Vi kan vilja skicka hur många sjukvårdsteam som helst, men de kan inte åka dit där de behövs, om läget är för farligt. Ta t.ex. Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén har sagt att deras närvaro förutsätter närvaro av internationell trupp (Isaf), annars måste de lämna på grund av säkerhetsläget. Jag menar inte att Sverige skall skicka vad som helst, var som helst, när som helst. Men när det gäller principen vill jag ändå illustrera min inställning genom att spetsa till det lite:
Ska vi säga till människor som upplever folkmord, massvåldtäkter och elände bortom allt förstånd, att ”Sverige skickar ingen militär insats, oavsett FN-mandat och pågående övergrepp, det får andra länder göra.” I så fall vem? Bara USA? Eller ska vi säga att ni helt enkelt får slåss färdigt först, sedan kommer vi med våra sjukvårdsteam? Birger, finns det några militära insatser som är försvarbara? Om det finns det, skall Sverige i så fall medverka i dessa?
Man måste vara på det klara med att om man kräver slut på internationella militära FN-mandaterade insatser, så innebär det också att de civila humanitära insatserna upphör på de farligaste platserna i världen - där de behövs som mest.
6 kommentarer:
Annika, vars tidigare pacifistiska hjärta och hjärna fick mig att inse att Sverige borde montera ner sin militära verksamhet, tycks mena att små svenska militära insatser är avgörande i en värld där det dräller med militärer.
Jag tror inte det.
Jag tror att de stora internationella sjukvårdsinsatser, som vi skulle kunna få för de enorma pengar vi idag satsar på militären, skulle göra betydligt mer nytta. Det skulle göra skilland att något land kunde respekteras som ett humanistiskt föregångsland!
Nej, jag tror inte att man först skall slåss färdigt, och sedan "komma med våra sjukvårdsteam". De behövs även där väpnade konflikter råder, där människor lider, där Läkare utan gränser nu slåss med små resurser. Som ett avgörande komplement till det som FN-trupp kan göra - under förutsättning att den inte som i Afganistan ingår under USA-befäl och därmed blir en del av den amerikanska krigföringen.
Jag menar inte att "små svenska militära insatser är avgörande i en värld där det dräller med militärer". Jag menar att det finns en moralisk dimension här som handlar om att man inte kan peka finger åt andra och säga att "ni kan göra jobbet. Vi smutsar inte ner våra händer". Om man är konsekvent så är det en sak, menar man att militära insatser aldrig skall tillåtas, ja då förstår jag naturligtvis att man inte tycker Sverige skall delta. Men tycker man ibland attd et behövs, då är man svaret skyldig: Vem ska göra det? Och varför skall inte Sverige göra sin (lilla) del? Dessutom, jag tror det vore förödande om det i praktiken bara är USA som sätter in trupp i olika delar av världen. Det ser man ju hur det går.
Birger skriver: "Nej, jag tror inte att man först skall slåss färdigt, och sedan "komma med våra sjukvårdsteam". De behövs även där väpnade konflikter råder (...)"
Håller helt med, men min poäng är att hjälporganisationer lämnar när det blir för farligt och det inte finns någon som ställer sig mellan stridande parter. Då lämnas civilbefolkningen där hän.
Annika har rätt.
En läkare utan gränser
Annikas uttalande om att det är en moralisk dimension att Sverige skall sända militär till t ex Afghanistan. Jag är aningen överraskad över argumentationen. Om den var giltig för miljöpartiet hade man knappast skrivit i sitt partiprogram:
"Vi är ett pacifistiskt parti." Följden av detta är i så fall att mp är ett omoraliskt parti. På bloggen http://schlaug.blogspot.com/ har bland annat mp:s EU-parlamentariker Carl Schlyter gått i genmäle mot Annikas argumentation. I just denna fråga är den goda Annika ute och far i träskmarker som inte är specillt gröna...
Den moralista dimensionen av detta är, menar jag, att man antingen får bestämma sig för att alla väpnade internationella insatser bör upphöra och därmed även Sveriges bidrag. Det är en rak hållning.
Eller så konstaterar man att det ibland, vid t.ex. folkmord, behövs väpnad trupp och att det då inte är moraliskt riktigt att säga att "någon annan" skall göra det, aldrig Sverige. Detta resonemang betyder INTE att Sverige alltid skall göra det, eller att vi skall göra det med vad som helst.
Birgers resonemang är väldigt svart-vitt, antingen-eller. Miljöpartiet har aldrig varit emot att Sverige skall delta i FN-mandaterade internationella insatser. Inte heller när Birger var språkrör.
Det står i partiprogrammet att "FN är en viktig aktör för att upprätthålla fred och säkerhet. Sverige ska därför inte delta i internationella insatser utan ett tydligt mandat från FN och beslut av Sveriges riksdag."
Helt rätt, jag har varit på två utlandsmissioner som soldat (Kosovo och Liberia) och själv sett skillnaden militär trupp kan göra. Annan viktig verksamhet hade inte varit möjlig utan väpnade förband. Så enkelt är det. Att påstå något annat är tom retorik som inte har något med verkligheten att göra.
David
Skicka en kommentar