fredagen den 20:e mars 2009

Lite underligt

Regeringspartierna har enats om en ominriktning av försvaret från en dimensionering utifrån internationell krishantering till ett fokus på det nationella territorialförsvaret.

Regeringen är enig om att lite drygt ett år före valet presentera en "alla får allt"-lösning som är gravt underfinansierad och inte heller nödvändig utifrån rådande hotbild.

Oppositionen samlar sig sakta men säkert till en gemensam hållning under riksdagens behandling av propositionen. En hel del förenar, bland annat kritiken mot den höga beredskap som insatsorganisationen i sin helhet ska ha (något som för övrigt även SvD.s ledarsida håller med om).

Men en hel del skiljer oss åt också. Framför allt synen på vilken inriktning försvaret ska ha, vad som ska vara dimensionernade.

Socialdemokraternas Anders Karlsson menar att "Regeringen skapar nu ett yrkesförsvar med fokus på internationella uppdrag. Det vänder vi oss emot. Vi vill se ett modernt, effektivt och folkligt förankrat insatsförsvar."

Gunilla Wahlén (V) är inne på samma spår när hon säger att "Försvaret kommer inte längre att utgå från det nationella försvaret och utifrån det bygga internationella insatser".

Enligt min uppfattning har de missat att regeringen i själva verket gör en u-sväng tillbaka till det nationella territorialförsvarsfokus som har varit allenarådande under kalla kriget. Därför framstår denna kritik som något obegriplig.

Bild: Magnus Bard, DN

2 kommentarer:

Anonym sa...

Förtroendet för våra politikers förmåga att hantera försvarsfrågan stärks inte av alla dessa underliga uttalanden.

Har överhuvudtaget vissa riksdagsmän och -kvinnor, som borde ha varit med och klubbat igenom inte bara den nya säkerhetspolitiken (för minst 10 år sedan) utan också försvarsberedningens inriktning, någon koll på läget? Hur ska de kunna fatta kloka beslut, när de inte ens har förstått läget och konsekvensen av de tidigare beslut (som de borde ha varit med och tagit)? Sverige är inte alliansfritt längre. Vi är en del av EU och dess militära samarbete. Vi var inte ens alliansfria under kalla kriget, även om det var politiken då. Nu är inte ens politiken att vara alliansfri och har inte varit på många år. Vi har uttalat solidaritet med våra grannländer och avser inte längre att vara neutrala under vissa förutsättningar. Vi har en uttalad inriktning att bli interoperabla med NATO. Invasionsförsvaret och den säkerhetspolitik den byggde på har varit borta sedan åtminstone 10 år. Hur f-n kan man då värdera nuvarande försvarsbeslut som om inget har hänt sedan dess? "Krisen" nu är en konsekvens av de politiska beslut som togs för över 10 år sedan. Det är så dags att ha synpunkter nu, när ingenting av den "gamla" Försvarsmakten och dess förmågor finns kvar. Trodde de kanske att vi hade kvar någon förmåga att försvara Sverige mot angrepp före nuvarande försvarsproposition??? Snacka om att jämföra äpplen och päron. Kanske skulle ett visst ökat engagemang i försvarsfrågorna vara lämpligt för många av våra politiker? Särskilt när de ska fatta beslut inom ett ganska centralt område för en stat - dess säkerhet, oberoende och fortsatta möjligheter att driva sin egen politik internationellt.

Dagens säkerhetpolitik och försvarsinriktning är inte ett resultat av den borgerliga politiken eller borgerliga prioriteringar under ett fåtal år, utan av många års styre av den nuvarande oppositionen...

Skärp er och kom ifatt verkligheten, så kan vi ha en konstruktiv debatt om framtiden istället för denna vanvettiga förvirring kring historia.

/Medborgare och skattebetalare

Anonym sa...

Apropå debatter om äpplen och päron samt den allmänna kunskapen om försvarets nya(?) inriktning...

Se kommentarerna till denna artikel i Ny Teknik