Gaza brinner

På regeringens hemsida hittar man statsministerns senaste uttalande (från den 4 januari):

"Först och främst krävs omedelbar vapenvila. Därutöver måste parterna få på plats en förbättrad överenskommelse i två delar: dels måste Gazas gränser öppnas för humanitära, ekonomiska och andra ändamål, dels måste raketattackerna mot Israel omedelbart upphöra".

Idag meddelade biståndsminister Gunilla Carlsson att Sverige nu utökar det humanitära stödet för invånarna i Gaza och i morgon håller utrikesminister Carl Bildt en pressträff om Gaza-konflikten och den medlingsresa som avslutades under onsdagen.

Miljöpartiet kräver i ett uttalande FN-trupp som skydd för civilbefolkningen i Gaza.

Vänstern uppmanar alla att delta i de omfattande protesterna mot Israels offensiv mot Gaza och att bojkotta israeliska produkter tills den dag de israeliska trupperna dragit sig tillbaka och blockade mot Gaza hävts.

Socialdemokraterna anser att Sverige bör ställa sig positiv till att bidra till en internationell övervakningsmission om ett eldupphöravtal blir verklighet.

Här kan man få dagliga uppdateringar om den humanitära situationen i Gaza. MR-organisationerna B'Tselem och Al-Mezan är också viktiga källor för information, vid sidan av nyhetsförmedlingen i medierna.

Uppdatering: Ekot tar idag upp oppositionens syn på hur långt Sverige ska gå i sin kritik mot Israel. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att "oenigheten i synen på Israel är en av de svåraste frågorna som de tre oppositionspartierna har att lösa, om de ska kunna sitta i samma regering efter nästa val". Bjereld tror att det blir vänsterpartiet och miljöpartiet som kommer att få lov att backa från kraven på isolering och bojkott av Israel, för att istället anpassa sig till socialdemokraterna.

Vi får väl se hur det blir med den saken. En komplicerande faktor, när det gäller att få det stora partiet (s) att inta nya positioner (eller ibland att inta positioner som redan uttrycks i partiprogram eller konkressbeslut) är att man under alla år av regeringsinnehav har fattat beslut som man sedan känner att man måste fortsätta försvara, indirekt eller direkt. T.ex. militära samarbeten med Israel.