Konsten att gå från säkrare till säker

Jag har förmånen att vara kolumnist för Utrikesbloggen.se. Igår publicerades mitt andra inlägg under rubriken Har amerikaner blivit säkrare?

Jag försöker bland annat behandla det faktum att den amerikansk administrationen verkar se nationens säkerhet som ett hantverk: Vi är inte säkra ännu. Denna mening rymmer ett löfte. Men vi kan bli säkra. Vi skall bli det. Bygga bort osäkerheten, mer kontroller, säkerhetsåtgärder, övervakning…

Charles V. Pena skriver i inlägg för United Press International att om USA vill bli säkrare då måste policymakarna fundera på varför människor blir terrorister och vill döda oskyldiga amerikaner. Han menar att det inte är hat mot amerikanska värderingar, kultur eller livsstil som driver dem, utan att hatet uppstår som en konsekvens av amerikansk utrikespolitik. Med andra ord är det inte hat mot vad amerikaner är utan mot vad amerikaner gör. Detta som en kontrast till administrationens retorik om att det är amerikanska värderingar och amerikansk livsstil som utgör målet och drivkraften.

Den stora frågan är: Hur går man från att bli säkrare till säker, utan att falla till föga för hot om våld och terror från aktörer som inte delar grundläggande värderingar om mänskliga fri- och rättigheter?

Kanske kan en del av svaret vara att man måste se till att själv efterleva dessa värden, i praktiken, i alla lägen och var man än befinner sig. Det är svårt, men man kan inte med framgång föra en aktivistisk utrikespolitik för dessa värderingar och sedan bryta mot desamma där kampen förs. Då reduceras man till en stark, men destruktiv, drivkraft i kampen för en bättre och säkrare värld.