Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.

Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet

Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens

Välkomna!

Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.

Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för "Reinfeldts Bosse Ringholm" och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik - och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:

– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att "De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys." Eriksson skriver att "den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken."

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.