Lysande!

(Tack Ulf S för tipset!)

Varför göra det lätt, när man kan komplicera till det?

Ekot uppgav igår att den analys av hur Georgienkrisen påverkar svensk försvarspolitik, som bland annat föranledde ett uppskjutande av den försvarspolitiska inriktningspropositionen, görs utan politisk inblandning t.ex. inom ramen för Försvarsberedningen. Det visste vi sedan tidigare.

Uppgiften om att den görs inom regeringskansliet, av försvarsberedningens sekretariat, och att den eventuellt inte utmynnar i något annat än ett avsnitt i den försvarspolitiska inriktningspropositionen, den var däremot ny i alla fall för mig.

För de av oss som värnar traditionen att samverka blocköverskridande om försvars- och säkerhetspolitiken, ett arbetssätt som framgångsrikt har värkt fram gemensamma ståndpunkter inom de mest känsliga av områden, kändes det som ett stort steg i riktning bort från en god tradition.

Det var också detta som fick mig och Håkan Juholt (s) att kritisera regeringen i gårdagens nyhetssändningar. Regeringen spelade ju som bekant upp Georgienanalysen som ett oerhört viktigt arbete vars slutsatser skulle komma att både påverka planeringsanvisningar till Försvarsmakten (FM) och vara styrande för det kommande försvarsbeslutet. (By the way: Planeringsanvisningarna har fortfarande inte lämnats till FM, den officiella förklaringen lär vara att man inväntar analysen).

Med detta upplägg från regeringen är det nog fler än mig och Juholt som tycker att det är märkligt att man inte ville trygga en riksdagsmajoritet bakom den analys som skulle göras. Men detta är ju ett passerat stadium, så det kan man lägga bakom sig.

Man hade ju apropå det i och för sig kunnat bättra på chanserna till en blocköverskridande samsyn och därmed ett mer stabilt underlag för den kommande inriktningspropositionen, om man hade kommit på den eminenta tanken att låta Försvarsberedningen få höra och diskutera den analys som har gjorts och som beredningen sedan hade kunnat ställa mot sina egna slutsatser. Jag är helt övertygad om att det hade varit möjligt att nå en gemensam syn på vilka konsekvenser krisen har för svenskt försvar.

Vidare är det märkligt att regeringen, enligt Ekots uppgifter, väljer att göra analysen i huset, vilket jag menar är ett udda tillvägagångssätt om man vill att den skall kunna ses som oberoende av politisk dagsform (att behandla en analys inom RK eller att samverka med utomstående aktörer om en analys är en annan sak. Självklart är det upp till regeringen att ytterst dra slutsatser).

Power Recap

Alla som tänker se den sista debatten mellan McCain och Obama inatt, kan friska upp minnet genom denna video från Slate.

Gotsam - nedläggning av föredöme

Håkan Juholt (s) har ställt en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors om Gotsam, landets enda permanenta samgruppering för olika myndigheters ledningsresurser.

Till årsskiftet stängs verksamheten ner. Juholt redogör för bakgrunden:

"Gotsam beställdes av en enig riksdag med syftet att förbättra omedelbar krishanteringsförmåga genom gemensam gruppering av flera myndigheters krisledningsresurser och därmed bryta sektorsmyndigheteternas stuprör och revir. Studierna inför försöket visade att av 18 identifierade kärnverksamheter vid krishantering skulle 14 bli mycket bättre och fyra bättre utförda, om man hade en permanent samgruppering av ledningsresurserna. Ingen av de 18 uppgifterna skulle bli sämre utförd. Erfarenheterna av mer än sex års verksamhet är också mycket goda.

Gotsam är Sveriges bästa myndighetssamverkan för krishantering. Det är enkelt att inse att modellen behövs på nationell nivå, inte skrotas på regional. Regeringens ointresse för frågan har nu lett till att Gotsam läggs ned, då stuprörsmyndigheterna upphör att ge stöd till projektet för att i stället prioritera sin egen isolerade ledningsverksamhet. Gotsams ledningscentral blir nu tre, en på länsstyrelsen, en på polisen och så Försvarsmaktens sjöcentral. Det ska inte längre finnas någon permanent gemensam ledningscentral".

Juholt frågar försvarsministern om han har verkat för att regeringen har en plan för att sprida erfarenheterna från Gotsam till övriga regioner i landet och hur den planen i så fall ser ut?

Försvarsministerns svar kan nog kallas stilbildande, i sin speciella kategori:

"Håkan Juholt har frågat mig hur jag har verkat för att regeringen har en plan för att sprida erfarenheterna från Gotsam till övriga regioner i landet och hur den planen i så fall ser ut.

En utvärdering av försöksverksamheten, genomförd av länsstyrelsen på Gotland, har rapporterats till regeringen i mars 2008.

Försöksverksamheten är ännu inte avslutad och därmed har inte alla erfarenheter av verksamheten omhändertagits. En slutrapport rörande verksamheten väntas efter årsskiftet. Erfarenheter från försöksverksamheten har kontinuerligt spridits såväl nationellt som internationellt. Erfarenheterna av försöksverksamheten bör fortsatt tillvaratas".

Ministern skriver att erfarenheterna av verksamheten fortsatt bör tillvaratas. Det låter ju därmed som om verksamheten har varit bra och nyttig. Fast den läggs alltså ner vid årsskiftet.

Om Juholt kan förresten nämnas att han, förutom att vara tf partisekreterare och Försvarsberedningsledamot, även är programledare.

Oppositionens alternativ

Nu ligger oppositionens försvarsmotioner, med anledning av regeringens budgetproposition, uppe på riksdagens hemsida för allmän beskådan. Man kan konstatera att det spretar ganska kraftfullt mellan (s), (v) och (mp).

Socialdemokraterna framhåller t.ex. att det är det viktigt att värna en inhemsk, svensk försvarsindustri med hög teknologisk standard. Detta eftersom ”Försvarsindustrin bidrar till Sveriges oberoende. Samtidigt gagnas Sverige som industrination av en stark försvarsindustri, som dessutom bidrar med positiva spinoffeffekter”.

Med regeringens neddragningar på försvarsmateriel – först i tilläggsbudgetpropositionen i april, och nu i budgetpropositionen i september- ser (s) inga ytterligare möjligheter till besparingar på försvarsmaterielområdet under den kommande budgetperioden. Tvärt om föreslår man något mer resurser till försvarsmateriell 2009 och 2010.

Socialdemokraterna minskar också (tillfälligt, som man skriver) anslaget för de fredsfrämjande insatserna med 500 miljoner kronor 2009 och 250 miljoner kronor 2010. Detta med hänvisning till att (s) vill avsluta det svenska militära engagemanget i Kosovo men fortsätta vårt civila engagemang.

(s) skriver vidare att man är öppna för att omfördela resurser och förstärka insatsen i Afghanistan ”om säkerhetsläget skulle försämras”.

När det gäller den nordiska stridsgruppen (NBG) konstaterar (s) att regeringen har, tillsammans med Estland, Finland, Irland och Norge, anmält sin avsikt till EU att ställa den nordiska stridsgruppen (NBG) till EU:s förfogande för en ny beredskapsperiod under det första halvåret 2011, med Sverige som så kallad ramnation. Socialdemokraterna är positiva till att Sverige deltar i NBG 2011, men menar dock att Sverige denna gång inte ska vara ramnation. Därför minskas ramen för NBG med 200 miljoner kronor 2009, 700 miljoner kronor 2010 och 1 miljard kronor 2011.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag på utökade resurser till internationella insatser. Likaså avvisas satsningen på NBG (man skriver bland annat ”Hittills har EU inte skickat ut någon stridsgrupp och det har visat sig att det fattas organisation till att göra det”) samt svenskt deltagande i PFF. (v) skriver att man ”vill säkra och förstärka det nationella försvaret och föreslår därför en satsning på den nationella skyddsstyrkan”.

Och när det gäller civil-militär samverkan skriver (v): ” Vi anser att det är mycket viktigt att civila och militära insatser hålls separerade både när det gäller personal, materiel och ekonomiska resurser.”

Miljöpartiet har lämnat en fyllig kommittémotion vid sidan av budgetmotionen

Utgångspunkten för Miljöpartiet de Grönas försvarspolitik är att ”det svenska försvaret ska omvandlas från ett invasionsförsvar till ett fredsfrämjande insatsförsvar, i enlighet med vad riksdagen tidigare har beslutat. Försvaret ska ha ett tydligt och renodlat uppdrag och det ska uppfyllas på ett kostnadseffektivt sätt. För detta ändamål krävs fortsatta omfattande omstruktureringsinsatser både inom förbandsverksamheten och inom materielförsörjningen. Det duger inte att som regeringen nu gjort att göra halt och stoppa denna rationaliseringsprocess. Det kommer leda till att försvarsmaktens ekonomiska problem befästs”.

Vidare anför (mp) att: ”Principen att regeringen vill skjuta till mer pengar till förbandsverksamheten från materiel och utveckling bejakar Miljöpartiet. Men vi kan inte ansluta oss till den föreslagna överföringen då den inte kombineras med en fortsatt reformprocess.”

I motionen tas följdriktigt en rad förslag kring organisation och dimensionering upp. Miljöpartiet avvisar också den satsning på ”SuperJAS” som regeringen vill ha mandat att fatta beslut om. (s) och (v) tar inte upp detta i sina motioner. Det återstår alltså att se hur dessa partier agerar när motionen ska behandlas i Försvarsutskottet.

När det gäller materielförsörjningen står miljöpartiet närmare regeringen än (s). Miljöpartiet stöder regeringens uttalade ambition att effektivisera försvarets materielförsörjning med stopp redan nu för vissa materielprojekt. Miljöpartiet anser att utgifterna för materielförsörjningen kan reduceras mer än vad regeringen aviserat. Detta kan åstadkommas bland annat genom att även stoppa beslutet om redan nämnda utveckling och köp av nästa generations JAS 39 Gripen. Vidare föreslår Miljöpartiet stopp för utveckling av en ny ubåt.

Miljöpartiet vill tillföra ytterligare 70 miljoner kronor till Fredsfrämjande förbandsinsatser. Detta för att de internationella insatserna är en prioriterad uppgift:

” Transformeringen mot ett kostnadseffektivt och användbart militärt försvar måste fortsätta. Militära förmågor som endast är utformade för insatser på det egna territoriet är obsoleta i dagens säkerhetspolitiska miljö. I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Det ligger i vårt intresse att upprätthålla och utveckla bilaterala och multilaterala relationer och strukturer. Det militära försvaret måste byggas upp utifrån att det skall vara användbart för att hantera dagens utmaningar och hot som t.ex. att förhindra folkmord och skilja stridande parter. Dessa utmaningar hanteras genom internationella FN-mandaterade insatser där den militära komponenten är en mindre del av en nödvändig helhetssyn på konflikthantering med huvudsakliga civila, förebyggande och återuppbyggande komponenter”.

Detta som bjärt kontrast till Vänsterpartiets motion.

Om man vill vara positiv kan man tänka att (s) och (v) lär vara möjliga att inspirera eftersom de verkar sakna idéer och förslag om hur det svenska militära försvaret skall vara utformat. En mer negativ tolkning torde vara att opositionen står inför stora utmaningar när det gäller att samla sig inom försvarspolitiken inför 2010.

Arbetet måste börja nu, om det inte skall bli en fallgrop under regeringsförhandlingarna.

Verklighetsanpassning av veteranfrågorna

I fredags överlämnande utredare Allan Widman (fp) sitt andra delbetänkande i veteransoldatutredningen. Veteransoldatutredningen har haft som uppdrag att utforma förslag till hur en samlad och trovärdig svensk veteranpolitik, dvs. hur ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser, bör vara utformad.

Det är ett gediget arbete Widman presenterar. En lång rad åtgärder föreslås. Några exempel av många:

Högre grad av personliga kontakter vid rekrytering, samtliga anställda i Försvarsmakten (FM) skall vara skyldiga att genomföra utlandstjänst (i samma anda som Försvarsberedningen tidigare har föreslagit), FM skall i en policy fastställa att man förväntar sig att de anställda gör insatser var tredje år och FM skall bli mer öppen och informera mer om de intsernationella insatser man genomför och tidsgränserna skall bort (tidigare fem år) för att FM skall hjälpa soldater som har skadats det skall istället utgå så länge som behovet kvarstår.

Försvarsminister Tolgfors kommenterar utredningen i positiva, men icke-förpliktigande uttalanden:

- Karaktären på de internationella insatserna har över tiden förändrats. Soldaterna måste vara bättre rustade både före, under och efter en insats.

- Att delta i en internationell insats är en altruistisk handling. De som deltar tar risker för att värna andras säkerhet och för att främja Sveriges intressen. Det finns anledning till djup erkänsla mot dem som deltar.

- Jag delar utredarens bedömning att vi ska gå ifrån dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt. Dagens uppdelning kostar pengar och leder till olika kravställningar, olika anställningsförhållanden, otydliga befäls- och ansvarsförhållanden och bristande planerbarhet.

- Internationella insatser handlar om att sprida de värderingar Sverige står för. I detta ligger att soldater är rätt utbildade. Utredningen har identifierat samma behov som regeringen av att stärka utbildningen före insats. Den enskilde soldaten som deltar i internationella insatser ska inte behöva känna sig eller sitt arbete ifrågasatt, utan med hjälp av rutiner och regler ha fullt stöd för att agera.

Så långt försvarsministern.

– Vi är mycket positiva till utredningen och tycker att det har varit ett bra samarbete. Vissa punkter kan vi ta till oss direkt medan andra kommer som politiska direktiv, säger ställföreträdande chefen för Insatsstaben, generalmajor Anders Brännström.

Så långt Försvarsmakten.

Utredningens tar sin utgångspunkt i att förberedelserna för personalen inför en insats, stödet under och omhändertagandet efter insatsen är grundläggande för att Sverige ska ta sitt ansvar för berörd personal. Detta förutsätter i sin tur att verksamheten grundas på en sammanhängande, trovärdig och allmänt accepterad personalpolitik. Denna politik måste täcka alla delar i kedjan från det att en insats initieras till långt efter att den avslutats. En sådan personalpolitik måste också omfatta alla som berörs av insatsen.

Widman framhåller att den framtida veteranpolitiken ska grundas på en helhetssyn som inkluderar rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen, omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Stödet till anhöriga, särskilt barnen, framhålls.

Juholt blir partisekreterare

Håkan Juholt (s) har utsetts till tillförordnad partisekreterare efter Marita Ulvskog. Ordinarie partisekreterare väljs vid partikongressen i oktober-november 2009. Det skulle vilja mycket till om inte Håkan fick fortsätta. Mona Sahlin har gjort sitt val och Håkan lär ha stort stöd i partiet.

Socialdemokaterna är att gratulera. Håkan backar inte för nya metoder och han är känd även inom borgerligheten för att vara prestigelös.

Men om socialdemokraterna är att gratulera, är svensk försvarspolitik att beklaga.

Om Håkan Juholt genom sitt nya uppdrag måste avveckla eller i varje fall betänkligt reducera sitt försvarspolitiska engagemang, riskerar det att lämna fältet fritt för den del av socialdemokratin som står för en allt annat än framåtsyftande försvarspolitik med industristöd och regementeskramande som främsta paroll. Dessutom har Håkan varit ensam socialdemokrat i flera av sina främsta grenar; myndighetssamverkan, sektorsövergripande helhetssyn, resurseffektivisering och krishantering.

Inför ett eventuellt regeringssamarbete mellan miljöpartiet och socialdemokraterna måste försvars- och säkerhetspolitiken diskuteras grundligt och ett gemensamt förhållningssätt mejslas ut. I det arbetet behövs Juholt, alldeles oavsett vilket uppdrag han innehar för närvarande.

Utredningen är klar

Möjligheterna för Räddningsverkets skolor i Skövde och Rosersberg att bedriva utbildningsverksamhet med en annan huvudman än MSB utreds inte alls för närvarande, som jag hävdade i mitt förra blogginlägg.

I själva verket har utredaren, landshövding Sven Lindgren, i dag till Försvarsdepartementet avrapporterat uppdraget att pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg.

Utredaren föreslår att räddningsskolan i Rosersberg avvecklas (med undantag för skortstensfejarutbildningen som skulle kunna kan drivas vidare av Skorstensfejarmästarnas riksförbund). Räddningsskolan i Skövde bjuds istället ut till försäljning. Utredaren menar att det finns en marknad för verksamhet regionalt, nationellt och internationellt samt att det är lämpligt att Skövdeskolan avyttras genom aktieöverlåtelse eller rörelse-/inkråmsöverlåtelse. Om beslut fattas i oktober kan denna process klaras av före årsskiftet.

MSB - i skuggan av det militära

Helt i skuggan av debatten om det militära försvarets framtid, Georgienkriser och försvarsmaterielfrågor sker något stort och omvälvande på den civila sidan.

Den sista december går Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i graven. I stället uppstår en myndighet; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Från den 1 januari 2009 ska MSB ha ansvaret för frågor om samhällets säkerhet när det gäller skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris.

Det står redan klart att verksamheten kraftsamlas i Stockholm, Karlstad, samt i begränsad omfattning i Kristinehamn. Två av Räddningsverkets nuvarande fyra skolor, Sandö och Revinge, ska ingå. Möjligheterna för skolorna i Skövde och Rosersberg att bedriva utbildningsverksamhet med en annan huvudman än MSB utreds för närvarande. I skrivande stund läggs pusslet med enhetscheferna. De 12 första cheferna är redan utsedda.

Det är märkligt tyst om den myndighet som nu växer fram. Trots tsunamin och Schenström-affären har krishanteringsfrågorna i vid mening alldeles kommit i skymundan. Man bör verkligen sätta sig in i den organisationsmodell för MSB som diskuteras. Hur ser det ut? Verkar det effektivt och svarar det upp mot kraven?

Hur ser t.ex. relationen ut mellan chefen för Samordning och insats (som sitter i Stockholm) och enhetschefen för Enheten för insatser (som sitter i Karlstad)? Vem fattar besluten? Hur kan den kommande organisationen förväntas påverka inriktning, tyngdpunkt och verksamhet jämför med idag?

Jag förväntar mig att det är ett helt batteri pigga Försvarsutskottsledamöter som bara vill kasta sig över MSB:s organisation m.m. innan det är försent och allt är implementerat och klart.

Försvarsberedningens öden och äventyr

Idag bjöd försvarsminister Sten Tolgfors Försvarsberedningen på lunch. Han uttryckte sin belåtenhet med beredningens rapporter och utlovade att regeringen och försvarsdepartemetet skulle förvalta förslagen väl i den fortsatta processen mot den försvarspolitiska inriktningspropositionen.

Han hade inget nytt uppdrag på lut, i alla fall inget som han ville avslöja, men menade att beredningens hittills hade lyckats motivera sin existens, sin funktion och sina arbetsformer väl.

Fotot visar Else-Marie Lindgren (kd) och försvarsminister Sten Tolgfors.

Försvarspolitisk arbetsgrupp

En försvarspolitisk arbetsgrupp har tillsatts av folkpartiets partiledning. Den ska lämna underlag inför folkpartiets beredning av den försvarspolitiska inriktningspropositionen som ska avges under våren 2009.

I pressmeddelandet kan man läsa att gruppen, utifrån den säkerhetspolitiska situation som råder, ska föreslå "vilken inriktning som svensk försvarspolitik ska ha under kommande år. En given utgångspunkt är att huvuduppgiften för det svenska försvaret är att kunna försvara Sverige".

Jag ställer mig frågan: Hur tänker de nu?

Propositionen lär i stort sett vara helt klar, i alla fall i de viktigaste delarna, i januari 2009 (den ska lämnas till riksdagen i februari 2009). Man kan utgå från att framtagandet och beredningen av propositionen sker mellan regeringens partier. Är det inte i den fasen folkpartiet borde lägga krut på att påverka? Hur hanterar (fp) -och regeringen- en situation där den folkpartistiska arbetsgruppen kommer fram till saker som går på tvärs med propositionen?

Jag tror de tänker såhär: Det är en del av en strategi som inleddes med höstens försvarspolitiska utspel av Jan Björklund. Det är tydligt att de vill bryta sig in på moderaternas traditionella försvarspolitiska aréna. Ytterst är det ett led i Björklunds kamp på toppen inom alliansen, om statsministerposten.

Det andra som är tydligt är den omsvängning och tyngdpunktsförskjutning som har skett inom (fp), från fokus på internationella insatser och att det militära försvaret skall dimensioneras utifrån detta, till "En given utgångspunkt är att huvuduppgiften för det svenska försvaret är att kunna försvara Sverige".

Gruppen ska redovisa sina förslag i januari 2009. Gruppen består av riksdagsledamöterna Allan Widman, ordf, Nina Larsson och Carl B Hamilton samt EU-minister Cecilia Malmström och EU-parlamentariker Olle Schmidt.

JAS Gripen, dag II

Ekot uppmärksammar det JAS-bemyndigande som regeringen i budgetpropositionen vill ha av riksdagen.

– Vi får möjlighet att dela utvecklingskostnader med norrmännen om de väljer Gripen i senaste version. Vi får också då långsiktigt möjlighet att dela på sådana saker som utbildning och övning men också logistik och famtidssäkring av systemet. Vi tittar flera decennier framåt i tiden, kanske trettio, fyrtio år eftersom vi vill att Gripen ska vara starkt och konkurrenskraftigt, säger Sten Tolgfors till Ekot.

Försvarsministern och jag kommenterar i inslaget.

Allt för exporten

Budgetpropositionens utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap,bjuder på några saker som är viktiga utöver de som regeringen vill lista som de mest betydelsefulla.

Bland annat när det gäller JAS Gripen. Utveckling av krigsmateriel för annans räkning är i princip förbjuden på samma sätt som export av vapensystem är förbjudet. I själva verket omnämns utveckling för annans räkning särskilt i lagstiftningen, som ett område som det krävs särskilt tillstånd för. Om detta kan man läsa innantill på ISP:s hemsida.

I budgetpropositionen sägs med, på sitt sätt, befriande klarspråk att det är utfästelserna i JAS-offerten till Norge som är orsak till att Svenska skattebetalare nu skall finansiera 8-10 så kallade SuperJAS. Inte ett ord om svenska operativa krav, vilket inte är konstigt eftersom det inte finns några.

Så nu förväntas riksdagen agera transportkompani och godkänna detta trots att det så sent som för ett år sedan beslutades att uppgradera 31 flygplan av den första versionen Gripen (JAS 39 A/B) till den modernare versionen av Gripen (JAS 39 C/D). Därmed skulle Gripenflottan ensas till 100 flygplan, allihop i versionen JAS 39 C/D. Argumentet från regeringen var att en ensad svensk Gripenflotta innebär lägre kostnader för tekniskt vidmakthållande och underhåll.

Men nu skall vi visst inte ha en ensad Gripenflotta längre. Den så kallade ombyggnationen skall betalas, samt de ökade kostnader det innebär för vidmakthållande och underhåll.

Bakgrunden är att Norge den 11 januari 2008 ställde en offertförfrågan till Försvarets materielverk avseende 48 stridsflygplan. Regeringen bemyndigade den 25 april samma år FMV att lämna erbjudande till och inleda förhandlingar med Norge avseende 48 nyproducerade JAS 39 Gripen inklusive utrustning, stödsystem samt samordnad utbildning, underhåll och support. Erbjudandet skulle lämnas med förbehåll för riksdagens godkännande i de delar det kunde behövas. Av erbjudandet skulle vidare framgå att, om Norge anskaffar Gripensystemet, kommer även det svenska flygvapnet att använda minst åtta flygplan JAS 39 E/F. Om detta förfaringssätt har jag skrivit om tidigare.

I budgetpropositionen uttrycker sig regeringen på följande sätt:

”Norges offertförfrågan medför att Sverige har fått en möjlighet att pröva förutsättningarna för att på kort sikt dela vidareutvecklings-, vidmakthållande- och underhållskostnader för flygsystemet med ett grannland. Genom samarbetet med Norge skulle ett flygsystem kunna erhållas med högre operativ effekt, lägre driftskostnader och bättre exportmöjligheter för oförändrade ekonomiska anslag. Norska regeringen avser att lämna förslag till norska Stortinget i december 2008. Stortinget förväntas fatta beslut under första halvåret 2009 varefter förhandlingar kan påbörjas. Förutsatt att Norge väljer att gå vidare och förhandla med Sverige behövs riksdagens bemyndigande för utveckling och uppgradering av 8-10 JAS 39 Gripen E/F.”

Som sagt. Inte en rad om några operativa krav – det som regeringens materielstrategi så bestämt slår fast. Inte ett ord om att man fick riksdagen att fatta beslut om att ensa Gripenflottan med argumentet att det skulle bli billigare, men att man nu ett år senare överger den principen. Inte ett ord om att det är ett nytt flygplan och inte en ”ombyggnation”.

Även regeringen måste ju rimligen kalla det vid sitt rätta namn: Ett nytt Gripen-plan. Saab säger det ju själva: ”The Next Generation” och försvarspolitiker i alliansen (Allan Widman) har också kallat det för ett nytt plan.

Vad säger socialdemokraterna?

Jag återkommer i morgon om andra delar av budgetpropositionen.

I väntan på budgeten

I väntan på morgondagens budgetproposition och eventuella nyheter inom försvarets utgiftsområde att bita tag i, hänvisar jag till mina blogginlägg på Newsmill.se.

Genomförandegruppen får genomslag

Dagens besked från Genomförandegruppen, som jag har berört i ett tidigare blogginlägg, har i skrivande stund bland annat resulterat i följande rapportering:

SvD , liksom DN.

Inslag i Rapport (05:20 in i sändningen) där Anders Karlsson (s) och jag uttalar oss från oppositionens sida.

Genomförandegruppen osthyvlar

Idag presenterade statssekreterare Håkan Jevrell resultatet av Genomförandegruppens arbete. Genomförandegruppen är som bekant en intern arbetsgrupp i Regeringskansliet som har haft i uppdrag att ta fram beslutsunderlag för en fortsatt effektivisering av försvaret.

Under parollen "handlingsfrihet" plockades den stora osthyveln fram. Försvarsberedningens prioriteringar och Försvarsmaktens önskemål (som sammanfaller bl.a. när det gäller reduceringar på flygsidan av Gripensystemet) verkar vara ett minne blott. JAS går, i vanlig ordning, fredad ur processen och Jevrell säger som det är: Exportskäl.

Man skulle, likt Jevrell vid presskonferensen, kunna argumentera för att handlingsfriheten måste behållas till dess att inriktningspropositionen är presenterad (samt analysen av Georgienkrisen förmodar jag), men det räcker dels med en blick i kalendern för att förstå att regeringens funderingar kring den framtida insatsorganisationen borde vara ganska klara vid det här laget. Och dels kan man konstatera att det finns ett politiskt berett förslag från riksdagens alla partier i Försvarsberedningen, som man bara hade kunnat lägga vid sidan om sina listor för att se om det i någon mån stämmer.

Det här med att samråda om principiellt viktiga frågor för svensk försvars- och säkerhetspolitik över blockgränserna, det verkar vara, som läget är just nu, ett minne blott.

Jevrell sade också det för övrigt rakt ut: "Det finns inga paralleller till Försvarsberedningen i Genomförandegruppens arbete."

Läs det igen.

Försvarsberedningen hade en vision om det framtida försvaret. Utifrån vilken vision har Genomförandegruppen prioriterat sina förslag? Det vet vi inte.

Kräftgången fortsätter. Det är synd. Ingen tjänar på det.

FOI rapporterar

I rapporten Det kaukasiska lackmustestet redovisar 14 FOI-analytiker konsekvenserna av det rysk-georgiska kriget i augusti.

Forskarna drar bl.a. följande övergripande slutsatser:

• Europas säkerhetspolitiska situation försämras på grund av det ryska agerandet. Det är inte konflikten i sig som utlöst försämringen, utan bland annat att Ryssland valt att sänka sin tröskel för våldsanvändning.
• Ett lokalt krigsförlopp ritar om den globala strategiska spelplanen. Kriget illustrerar att en enskild händelse i Kaukasien kan utlösa krafter som mycket snabbt försämrar det säkerhetspolitiska läget i Europa, inklusive Östersjöregionen.
• När Ryssland utmanar världen så lamslås världssamfundets mekanismer. De avtal och internationella fora som finns att hantera säkerhetspolitiska frågor har blockerats efter Georgienkriget.
• För Ryssland utgör västvärldens brist på handling under en rad incidenter även ett lackmustest för vilka olika utrikespolitiska instrument som går att använda.
• Georgienkriget ställer flera av Natos kärnfrågor på sin spets: vad innebär i praktiken ett Natomedlemskap och alliansens ömsesidiga försvarsförpliktelser?
• Den europeiska Rysslandspolitiken baserad på integration och förtroendeskapande har inte fungerat.

Okej, här duckar man inte för de starka uttrycken. I sammanfattningen kan man läsa:

"Den viktigaste övergripande slutsatsen är att Rysslands agerande har tvingat fram en långtgående omvärdering av den rådande världsordningen. Detta kommer att leda till omvälvande policyförändringar och åtgärder på olika nivåer för att aktörerna skall kunna hantera den nya världsordning som nu snabbt håller på att utmejslas."

Rapporten ger en intressant och fyllig beskrivning av konflikten och krigets upprinnelse och förlopp. För alla de (?) som i skrivande stund på försvarsministerns uppdrag sitter och analyserar effekterna utifrån för svensk militär förmåga, ger rapporten viktiga ingångsvärden:

"Den ryska insatsen var på det hela taget framgångsrik, men likväl har svagheter på ett antal områden bekräftats eller blottats. En slutsats är att de Väpnade Styrkornas nuvarande tekniska utrusningsgrad inte motsvarar behoven för strider liknande den i kriget mot Georgien. Modern bepansring, mörkermedel samt sambands- och positioneringsutrustning saknas i stor utsträckning.

Ryska mark- och flygförband synes också ha en påtagligt begränsad förmåga till precisionsbekämpning, i synnerhet över stora avstånd, i kuperad terräng med kraftig vegetation. Bristen på såväl långräckviddiga precisionsvapensystem som underrättelsesystem och färdighet att använda dessa medför att de ryska Väpnade Styrkorna i första hand utgör ett hot mot länder med landgräns mot Ryssland.

Förutsättningarna för att bedriva modern – med rysk terminologi kontaktlös –
krigföring är mycket dåliga. De största begränsningarna återfinns dock inom luftstridskrafterna. Ryssland har tillsynes påtagliga begränsningar i förmåga att bekämpa fientligt luftförsvar och
fientligt attackflyg samt att tillhandahålla flygunderstöd till stridande markförband. Den bristande förmågan till luftstrid torde verka hämmande på de egna markförbandens strid."

"Den typ av krigföring som de ryska styrkorna uppvisat och den tekniskt relativt låga nivå på den ryska materielen tyder på att Ryssland inte behärskar modern krigföring. Det innebär att rysk trupp får en mer begränsad användbarhet i internationella insatser än vad man kan förvänta sig av en militär stormakt."

Det skall bli intressant att se vad regeringens Georgienanalys föranleder för förändringar i den inriktning som Försvarsberedningen lämnade förslag till i juni 2008.

Regeringskanslianalysen kan läggas vid sidan om FOI:s rapport samt beredningens rapport och jämföras. Företrädelsevis inom ramen för beredningen. Jag tror inte att det finns så mycket att bråka om under arbetet med en sådan analys. Jag kan inte föreställa mig att vi skulle dra såvärst olika slutsatser om krigets effekter för försvarets utformning och inriktning.

Processfrågor, däremot, kan man bråka om. Där känner sig alla mer hemma. Varför inte undvika det, om man faktiskt sitter på verktygen?

Fan trot

En enig Försvarsberedning identifierade så sent som i juni 2008 ett antal behov av rationaliseringar inom försvarssektorn: Stödmyndigheterna var en del, liksom några principer för produktionen (grundorganisationens utformning och anpassning till nya förutsättningar och behov). Utöver detta levererade beredningen skarpa skrivningar kring materielförsörjningsprocessen.

Alliansregeringens partiledare levererade som bekant besked i lördags på Brännpunkt om att det inte blir några förändringar i grundorganisationen alls de närmaste åren. Det som nu i media framstår som en satsning på det militära försvaret, är fortfarande totalt sett en besparing på anslaget de närmaste åren.

Eller med andra ord: De aviserade miljarderna är inga nya pengar som läggs på anslaget, utan överföringar från materielanslaget till förbandsverksamhet och internationella insatser. Besparingarna på materielen kommer att vara större än summan man skjuter till förbandsverksamheten.

Regeringens besked är en lättnad för personalen ute på förbanden. Men man bör betänka följande:

Ponera att den så kallade Genomförandegruppen, som har till uppgift att skaka fram pengar ur materielplanen och som tydligen skall leverera de miljarder regeringen vill flytta inom anslaget, inte får ut de pengar man tror när förslagen stöter mot verkligheten (jag har sällan skådat en besparing på materiel som i slutändan blir det man hoppades). Man kan ju inte bara gå och hoppas på att den utredning om stödmyndigheterna som tidigare GD:n vid Försvarsmakten just nu genomför, skall hämta hem alla pengar. Den skall inte vara klar förrän till våren och de besparingar som kan komma att falla ut, de faller inte ut på förrän år efter det att beslut är tagna (och då skall man orka fatta dem också, med lite mer än ett år kvar till valet).

Ponera vidare att Pliktutredningen, som inom kort kommer med ett delbetänkande, föreslår att tiotusentals skall tas in och korttidsutbildas och att det skall utgöra slussen in i systemet. Varifrån skall dessa pengar tas? Är det dit de nya miljarderna till driften skall gå?

Till detta kan man lägga det nya personalförsörjningssystem som skall vara på plats i sina väsentliga delar till 2010. Är det någon som föreställer sig att nuvarande grundorganisation (utbildningskapacitet, plattformar etc.) är optimal även för ett helt nytt system? Det rimliga svaret på den frågan är nej.

Jag förstår inte att Karin Enström (m), ordförande i Försvarsberedningen, lånar ut sig till en debattartikel som framställer det som att det viktigaste regeringen kan göra för försvaret är att inte röra så mycket som ett stängsel i grundorganisationen. Hela beredningens idé var ju att öka förmågan till snabba insatser (varhelst de behövs) och att öka rörligheten. Med andra ord precis vad Sten Tolgfors säger när han kommenterar vilka försvarspolitiska slutsatser som kan dras efter kriget i Georgien. Och för att lyckas med denna omdaning av försvaret måste man vidta strukturella åtgärder. Det var det bärande budskapet i hela beredningens rapport.

Under alla omständigheter förefaller det i varje fall vara rimligt att man först bestämmer sig för hur insatsorganisationen ska se ut, och sedan snickrar ihop en struktur som levererar det man vill ha ut. Nu gör regeringen tvärt om. Hur kommer det sig att ingen vän av ett mer effektivt försvar kritiserar den tågordningen?

Dessutom skall ministerns säkerhetspolitiska uppdatering genomföras inom Försvarsdepartementets väggar. Här blir regeringens vägar alltigenom outgrundliga, såvida man inte helst av allt vill ha en säkerhetspolitisk strid med oppositionen och socialdemokraterna om tolkningen av det säkerhetspolitiska läget?

Det hade kunnat vara så lätt.

Tolgfors hade kunnat kalla in beredningen för en månad sedan. Beredningen hade, med stöd av sina experter och underrättelsefunktioner samt några internationella jämförelser, kunnat checka av sina tidigare bedömningar: Står de sig? Är slutsatserna vid drog för det militära försvarets utveckling fortfarande relevanta?

Man hade därmed kunnat stå stark med riksdagens sju partier bakom sig i sina bedömningar.

Om Försvarsberedningen hade ansett att bedömningarna från december 2007 och juni 2008 fortfarande står sig, så hade man dels kunnat lämna en budgetproposition efter det att en säkerhetspolitisk prövning gjorts och dels hade man inte tappat tempo utan kunnat lämna inriktningspropositionen till riksdagen som planerat. Man får väl förutsätta att planeringsanvisningarna, som myndigheten skulle ha fått för länge sedan, redan var klara? Om beredningen hade identifierat några avvikelser från sina bedömningar, ja då hade det först då funnits skäl att arbeta om planeringsanvisningarna i relevanta delar och eventuellt att skjuta något på propositionen.

Och hur ska man egentligen tolka partiledarnas debattartikel? Är Georgienanalysen redan klar och slutsatserna i artikeln en effekt av analysen? Och om analysen inte är klar, vad ska man då komma med den dag den presenteras?

Hur i hela friden skulle Georgienanalysen kunna anses vara förutsättningslös och seriös nu, efter detta?

Inslag i Tv4 från lördag morgon. Artikel i SvD från den 9 september.

Sverige, vad god dröj

Försvarsministern låter meddela att den försvarspolitiska proposition, som var aviserad först till hösten och sedan till vintern, försenas ytterligare.

Han gör det med hänvisning till Georgien. Kriget mellan Ryssland och Georgien kräver en ny säkerhetspolitisk bedömning, säger han och konstaterar att det kan leda till omprövningar av försvarspolitiken.

Tre kommentarer:

1. Planeringsanvisningarna (till Försvarsmakten) är redan så försenade att myndigheten bara hade fått några futtiga veckor på sig att inkomma med ett helt försvarsbeslutsunderlag. Det är orimligt i sig och hade föranlett en försening av propositionen alldeles oavsett händelseutvecklingen i Ryssland och Georgienkriget.

2. Försvarsministerns besked om att det kan bli försvarspolitiska omtag med anledning av analysen håller bara fram tills dess att statsbudgeten läggs (inom kort). Jag menar, där läggs ju ramarna fast. Såvida inte ministern tänker sig att skjuta på budgeten för hela utgiftsområdet, vilket inte låter sig göras. Så några stora omtag kan det ändå inte bli fråga om.

3. Och förseningen beror inte på att man vid försvarsdepartementet håller på med den säkerhetspolitiska analys som faktiskt Tolgfors skrev om på Brännpunkt redan den 17 augusti:
"Under hösten kommer regeringskansliet i arbetet med den nya försvarspolitiska inriktningen att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen". För om Tolgfors skrev detta för en månad sedan borde den redan vara gjort, med hänsyn till den tidsplan som gällde så sent som då.

I samma Brännpunktartikel skriver Tolgfors att "Kriget i Georgien understryker vikten av den modernisering i riktning mot ett tillgängligt, flexibelt och användbart insatsförsvar som regeringen och försvarsberedningen förordar" och han drar följande slutsatser:

1. Försvarets tillgänglighet måste öka och beredskapstider kortas. Alla i fram­tidens insatsorganisation bör snabbt kunna göra insats.

2. Förbandens användbarhet måste öka. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt, dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation skall överges.

Och detta är precis vad han säger i sina kommentarer också idag. Och dessutom: Det är precis den inriktning som Försvarsberedningen bekräftade och utvecklade med en lång räcka konkreta förslag till åtgärder rdan i juni månad.

Det verkar således som att det hade gått att få fram planeringsansvisningar redan under sommaren, om man hade skött sig.

Jag har tidigare hävdat att det vore bra att uppdatera Försvarsberedningens säkerhetspolitiska analys efter den senaste tidens händelser. Men Försvarsministern gör som sagt redan klart att någon ny inriktning med anledning av en sådan analys inte är att vänta.

Sammantaget innebär dagens besked att man förklarar egen saktfärdighet med yttre omständigheter. Yttre omständigheter som skall analyseras utan att det får några konsekvenser för vare sig ekonomiska ramar eller inriktningen (en inriktning som redan ligger klar att förverkliga). Och försvarsbeslutet, som syftar till att man skall genomföra de nödvändiga förändringar som krävs för att man skall kunna bli snabbare och mer användbar, försenas.

Nordostpassagen ligger öppen!

Det här är ett larm som borde trumpetas ut så högt att alla försvars- och säkerhetspolitiskt engagerade, ansvariga och intresserade hör:

"Nordostpassagen låg inte ens öppen förra sommaren, när istäcket hade krympt med 40 procent jämfört med när satelliterna började mäta på sjuttiotalet. Nordvästpassagen, på andra sidan Grönland, har redan varit öppen i en dryg vecka. De sista hindren i den djupare grenen av Nordvästpassagen, Parrykanalen, beräknas vara bortsmälta nu i dagarna.

Förra årets avsmältning var så extrem att många forskare misstänkte att det var en tillfällig avvikelse. Så verkar inte vara fallet. Nu talar klimatforskare om att klimatet i Arktis har passerat en vändpunkt. Istäcket har smält så mycket att det inte kan repa sig. Även om isen växer till sig under vinterhalvåret kommer den att bli allt mindre på sommarhalvåret. Den tunna, ettåriga isen smälter snabbare än tjock, flerårig is. Det svarta öppna havet suger åt sig mer värme från solens strålar än vit, snötäckt is.

Den här dramatiska avsmältningen finns inte med i de modeller som FN:s klimatpanel IPCC sammanfattade förra året. De räknar med en betydligt beskedligare smälthastighet.

Nu rapporterar också svenska forskare om att Sibiriens tundra och havskust har börjat läcka den kraftfulla växthusgasen metan. Den rysk-svenska expeditionen ISSS08 har registrerat förhöjda halter av metan på flera ställen längs östra Sibiriens kust.

Ryska forskare har observerat det här de senaste fem åren. Men deras rön finns inte heller med i FN:s klimatpanels senaste sammanfattning. Där står att det finns en risk att Sibiriens metan börjar läcka, men att observationer saknas än så länge. Verklighetens klimatförändring verkar alltså gå snabbare än modellerna och forskarnas sammanfattningar har sagt, åtminstone i Arktis."

Jag konstaterar att framtiden redan är här. Och jag undrar hur det påverkar de säkerhetspolitiska analyser som institutioner, organisationer, myndigheter och regeringskanslier runt om i världen producerar?