Västerås - gurkstaden

”–Vi bodde i en liten trea i Årsta med två katter och företaget hemma. Det började helt enkelt bli trångt. Alternativen var en lite större trea eller en pytteliten fyra, och dessutom ganska långt ifrån stan, säger Leyla Atak. Plötsligt såg de Västerås i ett nytt sken. Hus, skolor, trygghet och arbetsmöjligheter fanns ju där.

–Jag kan sköta det mesta av mitt arbeta via nätet. Vi bor väldigt centralt, men i Västerås är det aldrig några avstånd att tala om. Och man får så otroligt mycket mer för pengarna, ett hus på 250 kvadrat hade aldrig varit tänkbart i Stockholm. Alla andra kostnader är också lägre.”

Svenska Dagbladet skriver idag om de ca 900 stockholmare som varje år flyttar till Västerås. Ursäkta? Västerås?!

Jag känner igen mig i den intervjuande familjens överväganden, men för min familjs del föll valet på Falköping. Ett avgörande skäl till det är naturligtvis att jag har mina föräldrar och en härlig bekantskapskrets här, men det är också viktigt att det bara tar 2 timmar och 20 minuter att ta sig till Stockholm med X2000. Jag vet inte vad medianpriset för en friliggande villa i centralorten 2007 är här i Falköping, men det är en bra bit lägre än 2 300 000 kr (som det är i Västerås). Och det är nära till både Göteborg och Jönköping. Samt, om jag får säga det själv, oerhört mycket mer vackert än Västeråstrakten.

Kommunen bör per omgående ta fram en liknande karta, som den SvD presenterar i sin artikel, men med Falköping ställt i relation till Stockholms-, Göteborgs- och Jönköpingsområdet. Tänk om vi kunde få i alla fall 450 av de 900 stockholmare som väljer Västerås varje år, att istället välja Falköping. För att inte tala om alla göteborgare som vi borde kunna locka till oss.

Falköping - Center of the Universe

Varför inte? Det kan inte bli värre än andra cityslogans. Se bara:

"Västerås- gurkstaden"
"Du är välkommen även till Vårgårda"

"Kom i min famn - Söderhamn"

"Full fräs i Sotenäs"

"When in Europe don´t miss Skurup"

"Habo - Naturligtvis"

"Kommunen med stake" (Arvika)

På tu man hand

Putin och Bush träffades på tu man hand i går kväll under G8-mötet I Heiligendamm. Enligt CNN kom de överens om att samarbeta om det planerade missilförsvaret, i ett försök att värma upp de frostiga relationerna.

Putin har ett eget förslag på hur detta samarbete kan gå till, han föreslår att en existerande radarstation som ryssarna hyr i Azerbaijan skall utnyttjas i ett gemensamt missilförsvar för hela Europa. ”That way, all of Europe would be protected”, sade han på en presskonferens efter mötet med Bush.

Bush sade, å sin sida, att man var överens om att diskutera vidare i arbetsgrupper med tjänstemän från respektive försvarsdepartement. De bägge herrarna träffas igen i Bush egendom Kennebunkport i Maine, i juni. Där skall diskussionerna fortsätta.

På Kremlins hemsida redovisas som vanligt heltäckande referat av vad som sades på presskonferensen.

Opportunity Missed

"Poverty, unemployment, and dissolution of civil society and infrastructure are main factors that have led to the chaos in Iraq. Yet, since the invasion, the United States has spent much on U.S. contractors but little to get the Iraqi economy standing on its own two feet, writes Richard May in his latest analysis published by Armed Forces Journal on June 1, 2007."

Richard May is a former Army officer who served in Afghanistan and Iraq. His last assignment was as medical team chief at Fort Knox, Ky. He is a fellow at the Center for Defense Information in Washington, D.C.

Alltid en anledning till fest

Om alla som slöt upp ville fira Gustav Vasa och upplösandet av unionen med danskarna eller ej, det vet jag inte. Det finns ju andra goda anledningar till att låta sig omslutas av nationaldagsfirandet.

Oavsett anledning var det många som ville vara i Plantis och se när de numera traditionella ballongerna släpptes fria.

Falköping visade sig från sin bästa sida idag. Att det var + 26 grader hjälpte till, men värmen fanns där ändå. Oavsett vädret.

Uppdrag granskning

Det var inte bara smuggelskandaler utan även misstänkta mutskandaler som dominerade 1980- talets omfattande debatt om svensk vapenexport. Den 1 april 1986 fick Bofors kontrakt på 410 haubitsar till Indien värt 8,4 miljarder kronor. Den 24 september 1986 skickade riksbanken ett brev till Bofors, banken hade upptäckt att Bofors betalat provisioner till bankkonton i Schweiz. "Ni ombedes inkomma med skriftlig förklaring". Sedan var det igång.

Sammanlagt betalade Bofors ut 326 miljoner kronor i provisioner till tre mellanhänder, som sedan delvis har betalats vidare till personer som kunnat påverka beslutet att köpa haubitsarna från Bofors.

SVT:s Uppdrag granskning fortsatte ikväll sin reportageserie om korruptionsmisstankarna kring Gripenaffärerna. Jag medverkar i några sekvenser och vill på detta sätt föra fram det jag tryckte på under intervjuerna men som reportageteamet valde att inte ta med i programmet. Det gäller den internationella dimensionen av korruptionen inom krigsmaterielindustrin.

Det första jag vill säga är att det finns fog för politisk självrannsakan. Vi kunde förutsett det här, när Saab och BAE gick ihop om exportaffärerna på 90-talet. BAE hade mycket i bagaget redan då och från politiskt håll borde vi följt upp samarbetet med ett intensifierat arbete för nationellt och internationellt stärkt regelverk mot korruption, inte minst när det gäller användandet av agenter. Systemet med agenter är djupt inbäddat i försvarsindustrin. Det är ju så att man inte kommer åt problemet med mindre än fungerande internationella regelverk som därmed omfattar alla aktörer, samt utredningar som verkligen leder till fällande domar.

För att vara trovärdig i det internationella arbetet måste man naturligtvis sopa framför egen dörr. Men för att det verkligen skall bli en reell skillnad i praktiken, då måste man komma åt de internationella jättarna som sätter standard för hur affärerna går till. Däribland BAE, och det företaget har inte precis någon vacker historia att visa upp.

Det är ju inte så att det saknas internationella överenskommelser kring korruptionsbekämpning. Att sprida kunskap om korruptionens skadeverkningar och verka för att bekämpa korruption är förpliktelser som följer av medlemskap i konventionerna i EU, Europarådet, FN och OECD. EU tog år 2003 ett rambeslut mot korruption inom den privata sektorn. Kommissionen har också presenterat en övergripande EU-policy mot korruption.

I OECD finns sedan år 1997 en konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden. 36 länder har anslutit sig till konventionen. Övervakning av konventionens genomförande sker i två steg. Först granskas om medlemmarnas lagar står i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Därefter granskas hur genomförandet sker i praktiken. Bland särskilt viktiga substansfrågor kan nämnas korruption genom dotterbolag och agenter och korruption i offentlig upphandling.

På basis av konventionen har riktlinjer för korruptionsbekämpning införts i OECD:s riktlinjer för multinationella företag. OECD:s exportkreditgrupp har antagit en handlingsplan om bekämpande av bestickning i statsstödd exportfinansiering. För att motverka korruption i samband med exportaffärer tillämpar OECD-ländernas exportkredit- och garantiinstitut sedan flera år tillbaka gemensam policy och rutiner. Under år 2006 antogs en ny OECD-rekommendation om korruption och statsstödda exportkrediter Rekommendationen innebär utökade åtgärder för att motverka att korruption förekommer i exportaffärer. De nya reglerna, som EKN (Exportkreditnämnden) tillämpar från den 1 januari 2007, innebär bland annat att mer information inhämtas om exportörers förhållande till agenter samt kontroll mot publika internationella listor över svartlistade företag.

Det finns dock fortfarande kryphål och de måste tätas. När det gäller systemet med agenter bör man snegla på konsekvenserna efter Oil for Fund-skandalen, där inblandade företag verkar försöka komma till rätta med en del av problematiken kring agenter.

Jag vill också kommentera Saabs informationshantering när det gäller Uppdrag gransknings program och de anklagelser som förs fram. Den är rent ut sagt bedrövlig. Jag förstår att man inte tycker att det går att banka på BAE hur som helst, eftersom BAE äger ca 20 % av Saab och eftersom BAE Systems fortsatt svarar för riktade insatser beträffande JAS Gripen på s.k. tagna marknader (Sydafrika, Tjeckien och Ungern). Men den ”tystnadens strategi” som verkar tillämpas, med förklaringar till denna tystnad som förändras över tiden, är ju inte direkt framgångsrik. Speciellt inte i förlängningen, om anklagelserna om mutor kan bevisas.

Om man vill vara en del av ett problems lösning, så måste man först erkänna att man är en del av problemet. Annars ställer man sig på fel sida om rättesnöret och då är det väldigt svårt att arbeta upp ett förtroendekapital igen. Se bara på Bofors. Ordet Bofors översätts i Indien till något som är smutsigt och fult.

Försvarsdebatten "All time high"

Det är inte ofta som försvarsdebattens vågor svallar så höga som de har gjort det senaste halvåret. Som försvarspolitiker är man ju liksom inte bortskämd med att tidningarnas debattsidor upptas av försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål - om man inte inkluderar ämnen som har säkerhetspolitisk relevans (miljö, klimat, fattigdom, HIV/Aids för att nämna några), men som inte kopplas till säkerhets- och försvarspolitiken.

Johan Tunberger, Försvarsanalytiker vid FOI, replikerar på Brännpunkt Håkan Juholts debattartikel förra veckan. Tyvärr går många av hans viktiga poänger förlorade eftersom han väljer att missuppfatta Juholt så totalt.

Han skriver nämligen att Juholt "klamrar sig fast vid en av de tankefigurer som präglade svenskt säkerhetspolitiskt tänkande under det kalla kriget. Figuren kan beskrivas: Är det inte krig – lika med invasion – är det fred; noll eller ett. Alla nyanser saknas."

Det är svårt att förstå hur detta missförstånd är möjligt, om man över huvud taget har läst Juholts artikel. Han skrev bland annat:

"Man måste alltså förstå skillnaden mellan olika typer av hot. Vi har envist upprepat att attackerna mot USA den 11 september 2001 visade att staters maktmonopol är brutet, att angrepp i syfte att skada värden och funktioner kan ske utan förvarning också från långa avstånd och av okänd angripare. Hoten är fler än tidigare. Vårt samhälles sårbarhet är vår främsta säkerhetspolitiska utmaning. Aktörerna är fler än någonsin i vår historia. Försvaret av Sverige är en uppgift för många fler än Försvarsmakten.

Så här skrev de sju riksdagspartierna i den sista försvarsberedningsrapport jag undertecknade som ordförande: ”Hot kan vara svåra att förutse och uppstå plötsligt. Ett utbrott av allvarlig smitta i andra delar av världen kan drabba Sverige inom ett par timmar. Det är viktigt att alltid bibehålla en öppenhet för vad som kan komma att bli ett hot framöver och förbereda sig för det oväntade.”

Överstelöjtnant Johan Wiktorin, som skrev på Brännpunkt samma dag som Juholt, får sig också en släng av Tunbergers slev. Tunberger skriver att Wiktorins inlägg "speglar den närmast konstitutionella enögdhet som präglar många svenska militärer. Det måste väl ändå vara möjligt att i en stor (nåja) organisation hålla två tankar i huvudet på en gång."

Jag tolkade Wiktorins inlägg bland annat som ett ifrågasättande, ur ett hotbildsperspektiv, av de satsningar som görs (när det gäller vapensystem) och de motiv som anges för de alternativa strukturer som presenterades i Perspektivplanen.

Han lär, precis som Håkan Juholt, känna sig gravt missförstådd idag.

In, men också ut

Från den 1 januari 2008 inrättas Försvarshögskolan som en högskola som lyder under högskolelagen. Riksdagsbeslutet innebär bland annat att ansvaret för genomförandet av den treåriga grundläggande officersutbildningen (officersprogrammet) överförs från Försvarsmakten till Försvarshögskolan. Riksdagens partier var eniga i sina ställningstaganden.

Försvarsutskottet (FöU) skriver i sitt betänkande:

”Med hänsyn till officersyrkets speciella karaktär och innehåll och den insyn som officerare får i försvarsplanering m.m. är det rimligt att de som söker till utbildningen kan säkerhetsprövas enligt bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen. Som en del i urvalsprocessen avseende vilka som ska antas till grundläggande officersutbildning används i dag olika tester för att bedöma personliga och fysiska förutsättningar. Detta är motiverat med hänsyn till den speciella uppgift och roll som en officer kan ställas inför. Utskottet anser därför att det finns skäl att regeringen bör ha möjlighet att meddela vissa speciella bestämmelser för tillträde till grundläggande officersutbildning, som inte gäller för tillträde till högskolan i övrigt.”

Det är bra att frågan hur man kommer in diskuteras. Men frågan hur man vid behov puttas ut är enligt min mening lika relevant. Hur olämpliga individer (för officersyrket) skall kunna avskiljas från utbildningen är såvitt jag förstår inte löst. Jag hittar inget om detta i FöU:s betänkande. Däremot säger Bengt Axelsson, ställföreträdande personaldirektör på Högkvarteret, att man har ansökt om att till exempel få avskilja de som vi märker inte har Försvarsmaktens värderingar:

Vi har även ansökt om att till exempel få avskilja de som vi märker inte har Försvarsmaktens värderingar. Än så länge kan de bara avstängas om de fuskar eller inte klarar av proven, säger Bengt Axelsson.

- Vi kommer att ha traktiska moment där vi underkänner de som inte uppfyller de värderingar vi vill ha, forsätter han.

Bestämmelser kring avskiljning från utbildningen måste vara klara -och tydliga för att undvika tolkningstvister- när beslutet träder i kraft.

Försvarsmakten har under ganska lång tid nu arbetat med sin värdegrund och man understryker att alla som arbetar och verkar i Försvarsmakten måste förstå och dela denna värdegrund. Den är bestämmande för förväntningarna på vars ens uppträdande och insats inom Försvarsmakten.

”Det innebär också att vissa värderingar inte accepteras, till exempel en människosyn som medför diskriminering och medvetna kränkningar av medarbetare eller medborgare vare sig i Sverige eller internationellt.”

Om man inte kan avskilja människor som inte instämmer i värdegrunden från sin officersutbildning, då kommer man aldrig till rätta med de problem som Försvarsmakten fortfarande dras med när det gäller diskrimineringsfrågor.

Time for a change

Det är inte utan att man längtar till de kommande presidentvalen I USA och Ryssland. Det kan - hoppas jag - bara bli bättre med nytt ledarskap som med tiden skapar sina egna relationer.

Putin tar i en intervju med en italiensk journalist till det tunga artilleriet mot USA:s planerade missilförsvar (för att skydda sig mot Iran). Om amerikanerna realiserar planerna kan det, enligt Putin, tvinga Ryssland att rikta sina vapen mot mål i Europa. Det lät alarmerade när det kablades ut över världen, men det framstår i en något annan dager när man läser det i sin kontext (från CNN):

“Mr Putin was asked whether the US missile defence shield in Eastern Europe would compel Moscow to direct its own missiles at locations and US military sites in Europe, as during the Cold War.

"Naturally, yes," Mr Putin said, according to Corriere. "If the American nuclear potential grows in European territory, we have to give ourselves new targets in Europe. It is up to our military to define these targets, in addition to defining the choice between ballistic and cruise missiles. But this is just a technical aspect," he was quoted as saying.”

Det framstår som att Putin inte hade planerat och förberett att dra fram ett hotfullt kort ur rockärmen, utan att han reagerar på en konkret fråga som ur hans perspektiv nästan kräver det svar som gavs. Alltid något.

Jag rekommenderar varmt läsning av Kremlins utskrift av Putins pressträff idag med journalister från G8-länder.

Putin kommer att träffa Bush under en resa till USA 1-2 juli.