Give Birth to a Patriot on Russia Day

Moscow Times rapporterar att guvenören i Ulyanovsk vill att medborgarna får ledigt idag så att de kan vara hemma och göra patrioter:

"Governor Sergei Morozov has declared Wednesday "Family Contact Day" as part of an initiative under which prizes are awarded to families that have babies on Russia Day. Wednesday is precisely nine months before the June 12 holiday, prompting some newspapers to dub the celebration "Conception Day."

The Ulyanovsk initiative, called "Give Birth to a Patriot on Russia Day," is in line with President Vladimir Putin's call to fight the demographic crisis by increasing the birthrate. Russia has experienced a steep population decline since the Soviet collapse.

"The initiative is directed at improving the demographic situation in the region," said Morozov's spokeswoman, who declined to give her name in accordance with her office's policy."

Ny utskottsordförande

SvD rapporterar att riksdagsledamoten Anders Karlsson (s) blir ny ordförande i riksdagens försvarsutskott efter Ulrica Messing. Det har den socialdemokratiska riksdagsgruppen beslutat i kväll.

Jag vet inget om Karlsson, mer än vad man kan läsa på riksdagens hemsida och hans egen hemsida. Där står bland annat att han är född 1951 och bosatt i Härslöv, strax utanför Landskrona. Innan han blev riksdagsledamot arbetade han som ombudsman för Byggnadsarbetareförbundet i Lund och är i grunden rörläggare.

I riksdagen verkar han, vid en snabb betraktelse, vara mest aktiv i fackliga- samt trafikpolitiska frågor (vilket inte är så konstigt eftersom han fram till nu var ordförande i riksdagens trafikutskott).

Ny försvarsminister, statssekreterare och utskottsordförande på samma gång. Vi går en spännande tid tillmötes...

Ny statssekreterare

Vid ett regeringssammanträde idag utsågs Håkan Jevrell till statssekreterare hos försvarsminister Tolgfors. Enligt pressmeddelandet kommer Håkan Jevrell närmast från en tjänst som politisk sakkunnig (bitr. samordningschef) vid moderaternas samordningskansli på Statsrådsberedningen. Där har han hanterat frågor rörande justitie, migration och integration och jämställdhet. Han har tidigare även varit sakkunnig i justitiefrågor vid Moderaternas riksdagskansli och har dessförinnan arbetat som kammaråklagare vid Västerorts åklagarkammare i Stockholm. Håkan är reservofficer i flottan med kaptens grad.

Jevrell är, enligt sin profil på Linkedin, intresserad av följande:

career opportunities
job inquiries
expertise requests
business deals
reference requests
getting back in touch

Getting back in touch blir det inte tal om eftersom jag inte känner personen i fråga. Det där med career opportunities och job inquiries hoppas jag inte är aktuellt nu såhär i starten på det nya uppdraget, men däremot finns det säkert många försvarsindustrier som står i startgroparna för att komma med förslag till business deal.

9/11

På dagen sex år sedan. Totalt dog 2 595 av de cirka 17 000 människor som befann sig i World Trade Center under attacken.

Jag minns hur jag satt hemma denna dag, uppfylld av storheten i att alldeles nyss ha blivit mamma. Frånkopplad från omvärlden. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt förrän telefonen ringde och jag uppmanades sätta på TV:n. Jag satt i soffan med min nyfödde son och såg tornen rasa, gång på gång.

Och jag undrade vad det var för värld han hade kommit till, och hur jag skulle kunna skydda honom från galenskapen.

Sex år har gått. Fler amerikaner har dött i det efterföljande kriget mot terrorismen, än i WTC-attacken. Någonstanns mellan 71 000 0ch 78 000 civila har dött, enbart i Irak.

Jag tror faktiskt att det mesta, när det gäller drivkrafter och det självgenererande och destruktiva hjulet, kan kokas ner till följande italienska ordspråk:

Akta dig för en man som har ingenting att förlora.

Skilda världar

Jag läser i diverse medier om gårdagens föredragning i representanthuset av general David Petraeus och ambassadör Ryan Crocker.

På svenska kan man t.ex. tugga i sig detta av Karin Henriksson, SvD. Jag rekommenderar dock framför allt The Independents utmärkta grepp med två perspektiv, från USA respektive Irak.

Dold agenda?

Är de aviserade besparingarna på försvaret ett led i en irreversibel Nato-anslutsningsprocess? I en betraktelse i SvD skriver Göran Eriksson:

"Högt inom socialdemokratin finns nu ändå misstankar om att moderaterna följer en "hemlig dagordning" som syftar till Nato-medlemskap. Metoden skulle vara att rusta ned det svenska försvaret så mycket att alliansfrihet blir en säkerhetspolitisk omöjlighet. "Man kan inte bortse från att det kan finnas en sådan plan" säger socialdemokraternas tyngste försvarspolitiker Håkan Juholt till SvD."

Man missar något här. Dels kräver ju faktiskt ett Nato-medlemsskap någonting av de länder som träder in i medlemskretsen. Sverige har trots allt en del landunika lösningar kvar, som vid ett medlemsskap i förlängningen måste Nato-anpassas. Dessutom bör man betänka hur de andra Nato-ländernas materielsatsningar ser ut, liksom vilken tilltro de i grunden hyser till att Nato kommer till den villkorslösa undsättning, i alla situationer, som man ibland tror är oomtvistat i den svenska debatten. Det är ju inte så att Natoländerna rustar ner sina nationella försvar.

Detta säger ju naturligtvis inget om huruvida det finns en dold moderat agenda eller ej, men jag tror faktiskt att det snarare är ett generationsskifte inom moderaterna än en Nato-agenda. För om det vore det, så skulle alltså Odenberg -om man drar ut konsekvenserna- hoppa av eftersom han inte anser Sverige skall gå med i Nato. Och det är inte direkt troligt.

Kanske är det istället så att Socialdemokraterna vill få debatten om besparingar och industriprojekt som går i putten, att istället bli en debatt om Nato. Man kan ju inte gärna kritisera alliansregeringen för de aviserade besparingarna, som Eriksson så riktigt konstaterar att man har försökt sig på då det begav sig, men som man har aldrig har orkat/velat genomföra. Det kräver ju att man utmanar fackförbunden och de jobbtillfällen som försvarsindustrin genererar.

Jag ser gärna en Natodebatt i Sverige. Och om det finns någon dold agenda någonstans, är det naturligtvis nödvändigt. Jag är trygg i förvissningen om att den debatten hade slutat 1-0 till förmån för militär alliansfrihet. Det vill säga om debatten hade fått vara saklig, grundlig och nyanserad. Det är jag däremot inte lika förvissad om.

Fiende?

Den pojke som polismannen håller på bilden här intill (från Reuters) skulle ha dött av en bomb:

"Självmordsbombaren slog till i går vid en av den irakiska arméns kontrollpunkter i staden Muhmudiya cirka tre mil söder om Bagdad. Attentatsmannen lät sin bil explodera mitt bland människorna – och dödade två personer i attacken.
Men den lilla pojken, som inte identifierats, klarade sig mirakulöst i det brinnande infernot. Han hittades av okända räddare under den söndersprängda bilens kaross och fördes till säkerhet. Pojken togs sedan till sjukhus med lättare skär- och skrubbsår."

Han ger ett ansikte till de offer som drabbas, om och om igen, av de till synes ändlösa bombdåden. Just denna pojke överlevde, men han är för tid och evighet märkt av händelsen. Precis som alla irakier, är märkta. Precis som alla anhöriga till de soldater som har mist livet i kriget mot terrorismen.

Ett krig utan slut är inte ett krig utan ett slags övergripande tillstånd. Jag tror att detta tillstånd rubbar verklighetsuppfattningen hos oss alla. Jag vet inte hur det skall kunna sluta?

Jag bara önskar att den lille pojken hade sluppit vara med om det här.

Dagens insikt kan vara dotter till gårdagens misstag

Mikael Holmström på SvD har koll på läget:

"Regeringen stoppar utvecklingen av efterföljaren till Visby-korvetterna som nu levereras av Kockums i Karlskrona. Hela projekteringen av efterföljaren, ett större ”ytstridsfartyg ny” stoppas. (...) "Regeringen har nu valt och satsar på ubåtarna. Utveckling av en ny ubåt får cirka 20 miljoner kronor." (...) " Samtidigt säger regeringen också nej till utveckling av undervattensvapen vid Saab Underwater Systems i Motala. Företagets framtidssatsning är projektet TMS - torped-mina-sensor som nu stoppas." (...) "Nästa vapen som stoppas kallas Ecom och utvecklas av Saab Bofors Dynamics i Karlskoga. Det är en avancerad blandning av missil och granat."

Vidare skriver Holmström att luftvärnroboten Bamse inte ska förbandssättas som det var tänkt (för övrigt ett mycket klokt beslut). Pengarna till SEP (Splitterskyddat enhetsfordon) var också tänkt att dras in, men SvD skriver att centerpartiet sade nej till det i budgetförhandlingarna.

Det skall bli intressant att läsa i budgetpropositionen hur man motiverar de försvars- och säkerhetspolitiska grunderna till de avvägningar mellan materielsystemen som gjorts. Riksdagen har ju upprepade gånger begärt denna tydligare redovisning, och om man tidigare aldrig har förmått motivera på ett trovärdigt sätt vilka bevekelsegrunder som ligger bakom att man vill anskaffa vissa system, så kanske man har bättre framgång med att förklara varför man inte anskaffar vissa system så som planerat.

Det skall också bli intressant att se om planen med de sydafrikanska robotar som riksdagen har sagt ja till i samband med vårbudgeten, och som var tänkta att beväpna kustkorvetterna, löper vidare. Den del av budgetpropositionen som utgörs av utgiftsområde 6 kommer i år att lusläsas runt om i Sverige som aldrig förr. En riktig kioskvältare.

Jag hade fel

Igår skrev jag om att det kanske var handlingsplanen för Gripen som var en av de materielprojekt som inte skulle bli av. Helt fel, visade det sig.

Vid gårdagens regeringssammanträde togs beslutet, utan förvarning eftersom det inte fanns något ärende från Försvarsdepartementet som skulle upp (enligt regeringens ärendeförteckning). Inte heller redovisades det pressmeddelande, som sägs ha skickats ut, på Försvarsdepartementets hemsida.

Enligt SvD (TT) skriver Tolgfors:

"Dagens beslut är bra för det svenska försvaret. Sverige får tillgång till ett modernt och kostnadseffektivt flygplanssystem, som också fungerar väl i internationell samverkan. Det är också bra för möjligheterna att finna framtida exportmöjligheter för Gripen".

OK, för det första har regeringen missat det första tillfället att tippa materielbudgeten över till de internationella insatsernas behov. Om robotsystemet till kustkorvetterna ingick i beslutet (de var ju ihopklumpade i vårpropositionen) är det två materielprojekt -till en kostnad om 4,1 miljarder- som går på tvärs med finansministerns signaler under gårdagen. Nu blir det intressant att se vad som skall puttas ur materielplanen istället, som är värt 4,1 miljarder utöver de aviserade besparingarna.

För det andra verkar saker och ting gå sin gilla gång: Satsningar på Gripen och Saab är bra för exporten. Det låter som om det även fortsatt är viktigare än instatsförsvarets reella behov.

Inget nytt under solen, med andra ord.

R I P

Konsten att motivera ett beslut och sedan ändra sig

Det verkar som om bedömningen i gårdagens blogginlägg om att Odenberg avgick på grund av att finansens makt blev för stor, var riktig.

Allan Widman (fp) skriver om avhoppet på Brännpunkt idag. Bland annat att "Lejonparten av de cirka 18 miljarder som det handlar om årligen går till stora materielprojekt inom flygvapnet och marinen som, åtminstone hittills, haft liten anknytning till det fredsfrämjande arbetet."

Med anledning av detta finns det anledning att uppmärksamma vad Odenberg säger i sin intervju med SvD, tre timmar efter gårdagens presskonferens. Han berättar att finansdepartementet har tagit över och hindrat honom från att verkställa beslut:

"De senaste månaderna har finansdepartementet fjärrstyrt allting. Vi får inte igenom projekt som regering och sedan riksdagen godkänt redan i våras, säger Odenberg och nämner handlingsplanen för Gripens utveckling och luftvärnsrobotar till Visby-korvetterna.

Hur gör regeringen nu? Man har fört fram dessa projekt till beslut av riksdagen i vårpropositionen 2007. Motiven, i synnerhet de säkerhetspolitiska, var så gott som obefintliga redan då, men det ansågs i varje fall av regeringen och riksdagen vara tillräckligt för att fatta beslut om 4,1 miljarder:

Ur vårbudgeten:

"Regeringens förslag: Regeringen får under 2007 besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidare-utveckling av JAS 39 Gripen samt om luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass.
Anskaffningen av luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass föreslås genomföras i form av en direktanskaffning av på marknaden befintligt system. De beskrivna materielobjekten innebär att ramen för beställningsbemyndigandet 2007 behöver utökas med 4 350 000 000 kronor."

DI skriver: "Ett regeringsbeslut på det ovan nämnda ska ha beretts i regeringskansliet och ett beslut var väntat under september månad."Vi har goda förhoppningar på att ett beslut kommer att fattas, men det kan komma att ta lite längre tid än beräknat", säger Gripen Internationals informationsdirektör Owe Wagermark till Nyhetsbyrån Direkt efter försvarsministerns avgång."

Som jag ser det måste man återkomma till riksdagen med en förklaring om varför de säkerhets- och försvarspolitiska grunderna till detta beslut har förändrats, och begära ett nytt beslut av riksdagen. Ur mitt perspektiv är det enkelt att åstadkomma en sådan förklaring, utifrån just försvars- och säkerhetspoitiska bedömningar Men det blir trixigare när man har sagt en sak en gång och nu säger något helt annat.

Det är väl handlingsplanen för Gripen och luftvärnsrobotsystemet som är de specificerade projekt som inte skall bli av, och som det ryktas om skall redovisas i budgetpropositionen.

Frågan är nu hur de politiker i försvarsutskottet agerar, som relativt nyligen ansåg att det fanns goda skäl att säga ja till satsningen? Skall man säga öppet att det är finansdepartementet som har dömt av riksdagens beslut och ansett det vara fel, vilket innebär att man i öppen dager redovisar de bevekelsegrunder för försvarsindustriella projekt som alla vet om men aldrig har bekräftats offentligt av någon regering. Eller skall man krysta fram någon förklaring om att den säkerhetspolitiska situationen dramatiskt har förändrats sedan vårpropositionen och riksdagsbeslutet?

Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.

Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet

Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens

Välkomna!

Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.

Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för "Reinfeldts Bosse Ringholm" och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik - och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:

– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att "De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys." Eriksson skriver att "den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken."

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.

Ryskt säkerhetsintresse

Idag har Försvarsministern inkommit med sitt svar på Carl B Hamiltons skriftliga fråga om den ryska marinens undersökningar i svensk ekonomisk zon, det vill säga de bottenundersökningar som utförs som ett led i kartläggningen av förutsättningarna för att dra en naturgasledning genom Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Ministern skriver: "Oaktat de tidningsuppgifter till vilka frågeställaren refererar har jag inte kunnat konstatera något stöd för påståendet att enheter ur den ryska Östersjömarinen varit involverade i bottenundersökningarna."

Ministern skriver vidare att "Enligt rysk doktrin betraktas infrastrukturen för gas- och oljeexporten som ett nationellt säkerhetsintresse. Jag hade möjlighet att diskutera denna fråga med den förre ryske försvarsministern Sergej Ivanov när han besökte mig i oktober förra året."

Det väcker ju lite funderingar. Dels vore det naturligtvis intressant att veta vad som sades vid nämnda möte. Dels vore det intressant att höra vilka slutsatser ministern drar av sitt eget konstaterande att infrastrukturen för gas- och oljeexporten utgör ett nationellt ryskt säkerhetsintresse?

Det där med säkerhetsintresse i ministerns svar föranleds av Hamiltons fråga, han skrev:

"Marinchefen har även uttalat sig för permanent rysk marin närvaro i bland annat Medelhavet på grund av pipelineexport av rysk gas och olja, det vill säga en principiell hållning, som tillsammans med president Putins tv-uttalande den 26 oktober 2006 om den ryska Östersjömarinens uppgift att skydda den planerade gasledningen, indikerar en ambition att ha hög rysk marin närvaro i Östersjön, om gasledningen skulle förverkligas."

Anslagsnivå = förmåga?

Försvarsmakten är på hugget. Som ett led i den pågående kampanjen kring försvarsbesparingarna publiceras idag följande information, under rubriken "Nio miljarder mindre - på sju år", på hemsidan:

"Det är en myt att Försvarsmakten blir mindre och mindre men att kostnaderna är oförändrade. Det visar både de minskade anslagen och försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten, BNP."

Vidare berättar man att Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar har förändrats drastiskt de senaste åren. Myndighetens anslag för 2007 är 39,3 miljarder kronor. Från 2000 till 2007 har Försvarsmaktens anslag minskat med omkring nio miljarder kronor, eller 20 procent. Försvarets del av BNP har gått från 3,1 procent 1975 till 1,52 procent 2005.

Som pricken över i meddelas att det "Så sent som i förra veckan utgick direktiv till förbanden om besparingar på omkring 180 miljoner kronor, för att säkerställa att de ekonomiska ramarna för 2007 kan hållas."

Det är intressant att man väljer att ta avstamp i 1975 års anslagsnivåer. I mitt tycke är det dock mer relevant att jämföra siffor från kalla krigets slut och fram till nu. Under åren närmast efter kalla krigets slut tvekade många länder, däribland Sverige, inför en militär omställning. Många försvar fortsatte i samma spår för materielutveckling och materielanskaffning, trots den radikalt annorlunda säkerhetspolitiska situationen. Denna försiktighet under första delen av 1990-talet har inneburit en senarelagd omställning av försvaret, något som sakta har vuxit fram under de senaste tio åren och börjar få genomslag -från mobilisering av invasionsförsvar till insatsförsvar med internationella insatser som faktisk huvuduppgift- först under senare tid.

Dessutom, siffror säger inte allt och definitivt inte allt om reell insatsförmåga! Min rekommendation till Försvarsmakten, om man nu vill ge en rättvisande bild av sin verksamhet, är att i görligaste mån jämföra förmåga mellan 1975 och nutid. Det hade varit intressant läsning och ett konstruktivt bidrag till den pågående försvarspolitiska debatten.

PS. Det är intressant att studera det militära försvarets andel av BNP efter kalla krigets slut fram till närtid. Det finns ytterligare statistik att tillgå, t.ex. här och här.

Upp som en sol....

"Ett samarbete kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemskap" säger Allan Widman (fp) till SvD.

Allan Widman säger enligt tidningen att han välkomnar ett svenskt samarbete med Norge och att han hoppas att ett svenskt medlemsskap i Nato nu kan bli verklighet:

"Men jag tror att ett försvarssamarbete med Nato kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemsskap och sätta frågan på agendan", säger Allan Widman till SvD.se.

Jaha, så nu tvingas socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister motarbeta ett samarbete mellan Norge och Sverige, för att ingen ska ta miste på dessa partiers motstånd mot ett svenskt Natomedlemsskap. Inte för att det egentligen hör ihop, utan därför att både Allan och de flesta andra vet att medialogiken oftast inte medger ett resonemang där man förklarar något som till synes förhåller sig på ett annat sätt. När t.ex. nu det norsksvenska samarbetet kopplas ihop med Natomedlemsskap, kommer vi tyvärr att se prov på detta. Om socialdemokraterna nu säger "verkställ" till samarbetet, riskerar de därmed en rubrik där det står att socialdemokraterna vill närma sig Natomedlemsskap eftersom samarbetet syftar till det. Det innebär att den lätta vägen blir att säga nej.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag hoppas jag blir överbevisad om motsatsen.

Heja Norge och Sverige!

Idag lämnar Norges försvarschef Sverre Diesen och Sveriges ÖB Håkan Syrén över en studie, till respektive regering, som gemensamt har tagits fram kring samarbetsmöjligheter länderna emellan.

På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att fokus har varit att göra så mycket som möjligt tillsammans inom förbandsproduktionen, materielanskaffning, underhåll och utbildning/övning. På det sättet skapas över tiden allt större likhet inom olika system och förband. Detta ger samordningsvinster och kostnadseffektivitet.

Syrén och Diesen skriver på DN-debatt att samarbetet kommer att ställa stora krav på nytänkande:

"Det stärkta samarbete vi nu föreslår innebär ett genombrott för en ny samarbetsmodell, som delvis ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet. Det ställer stora krav på nytänkande såväl inom våra försvarsmakter som på politiskt håll".

Precis just så. Fast också enligt min mening inom stödmyndigheterna och förhoppningvis också på det civil-militära planet i samband med internationella insatser. Och förhoppningvis inte bara på materielsidan - i synnerhet inte när man i artikeln talar om nya ubåtar och stridsvagnar.

Det är en efterlängtad studie, både från militärt och politiskt håll. I alla fall är den efterlängtad tills dess att slutsatserna skall börja implementeras. Tro mig, då kommer det knaka och gnissla både inom Försvarsmakten och i den politiska debatten. För om man skall samarbeta, och inte bara det utan faktiskt samordna på "riktigt", då blir det ju konkreta effekter och ett givande och tagande skall till.

Gnisslar görs det redan inom Vänstern. Lars Ohly säger till SvD att han är tveksam till ett försvarssamrabete med Norge:

"Det är oroväckande att vi knyts ännu närmare Nato, snarare borde vi stärka vår alliansfrihet med tanke på militära EU-samarbeten". Ohly ser förslaget som ytterligare ett steg mot ett svenskt Natomedlemsskap: "Vi har ju en regering som på sikt vill gå med i Nato. Det här förslaget gör mig mycket bekymrad".

Svenska Dagbladets Mikael Holmström menar också att samarbetet, inte formellt men i praktiken, är ett steg närmare Natomedlemsskap.

Försvarsministern ser det på ett annat sätt. På frågan om detta är steg i riktning mot ett svenskt medlemsskap, svarar han såhär:

"Så tycker jag inte att man ska tolka det. Sverige har redan i dag militära samarbeten med andra Natoländer som till exempel Estland, så jag ser ingen direkt Natokoppling här. Vi samarbetar med flera länder som valt olika säkerhetspolitiska lösningar och det kommer vi att fortsätta med, säger Mikael Odenberg till SvD.

Jag är benägen att hålla med Odenberg. Natostandard är redan införd när det gäller nya materielprojekt, så det är inget nytt i och med detta samarbete. Det rör sig heller inte om en gemensam planläggning för att möta invasioner eller liknande, mellan Sverige och Nato. Inga nya ömsesidiga försvarsgarantier är givna.

Jag tror inte det finns någon debatt i Norge om att man borde avstå samarbete med Sverige eftersom Sverige är ett EU-land. Ohly lyfter inte att det är bra med samarbete med Norge eftersom de står utanför EU, när han själv tar upp det militära samarbetet inom EU.

Det blir väldigt intressant att läsa Vänserpartiets kommande budgetmotion! De vill utbilda 10 000 värnpliktiga och de vill inte att Sverige skall rationalisera Försvarsmakten bl.a. genom samarbete med Norge. Frågan är hur vänstrn skulle ställa sig till ett operativt samarbete med EU-landet Finland, kanske till och med en gemensam Östersjömarin, för övervakning av Östersjön?

I Vänsterns värld måste regementen öppnas på nytt, Försvarsmakten skall klara och göra allt själv, men utan pengar. Jag måste säga att jag har svårt att se den röda tråden i Vänsterns försvarspolitik. Vad är det man vill, respektive inte vill, att Försvarsmakten skall göra? Med vem? Och vem får man inte samarbeta med? Hur mycket skall allt detta i sin tur få kosta?

En liknande studie, men med vår granne i Öster, bör nu genomföras skyndsamt. Förmodligen finns det en del att göra gemensamt med Danmark också.

Äntligen!

Nu berättar TT (med källa tidningen Fokus) att direktiven till utredningen om förändrad totalförsvarsplikt skickas ut på på gemensam beredning i regeringskansliet under nästa vecka.

"Källor inom både moderaterna och på försvarsdepartementet bekräftar för tidningen att utredningen om att skrota värnplikten kommer i budgeten."

Jag säger som Gert Fylking inför Horace: Äntligen!

Uppdatering: SvD följer upp.

The Darfur Wall

Kolla videon och gå sedan till The Darfur Wall.

Avdelningen telemarketing

Jag vill gärna dela med mig av (en till) dialog mellan mig och en försäljare som förmodligen hade en mindre framgångsrik dag vid telefonen:

Jag: Annika

Han (jättesnabbt): Hej är det Tjäderns Byrå jag talar med jag ringer från (ej hörbart) i Danmark som erbjuder dig (ej hörbart).

Jag: Jaha, jag är inte intresserad av något erbjudande.

Han: Vem har sagt att jag har ett erbjudande?

Jag: Jag tyckte du sade det och jag är inte intresserad.

Han: Intresserad av vaddå?

Jag: Jag är inte intresserad av att lyssna på ditt erbjudande och jag har inte tid att...

Han (avbryter): Jag har fanimig inte tid jag heller (klick!)

Serdyukov statuerar exempel

Det verkar som den politiska ledningen i Ryssland vill statuera exempel.

Försvarsminister Anatoly Serdyukov avskedar regementschefen vid det regemente där en värnpliktig nyligen avled av de skador han fick efter det att ett befäl misshandlade honom och stängde in honom i en hundgård över natten (se tidigare inlägg på denna blogg).

"In a highly unusual move, Serdyukov expressed "sincere condolences" to the parents and relatives of the dead soldier and promised to take "harsh measures ... including discharging" those responsible for the latest incident."

Skygglappar på

Aftonbladet rapporterar att tekniska nämnden på Gotland, med tio röster mot en (en miljöpartist röstade nej), har beslutat att tacka ja till det rysk-tyska bolaget Nord Streams erbjudande om att bygga ut hamnen i Slite för närmare 70 miljoner kronor. Det är ett definitivt beslut eftersom frågan inte ska vidare till kommunstyrelsen eller fullmäktige.

Slite på Gotland skall därmed bli en knutpunkt när Nord Stream bygger den kontroversiella gasledningen mellan Ryssland och Tyskland.

"Det var inget svårt beslut. Vi var helt eniga med undantag för miljöpartiet, säger tekniska nämndens ordförande, centerpartisten Kjell Skalberg, som betonar att nämnden bara tagit ställning i själva hamnfrågan. "

Ok, något är alldeles på tok här. Ordförande i nämnden säger att man bara har tagit ställning i själva hamnfrågan. Det är möjligt att så är fallet, strikt formellt. Men att bortse från att detta kommer att användas av bolaget på olika sätt i den fortsatta (nationella och internationella) processen, det är antingen naivt eller bara dumt.

...å än slank de dit...

Idag svarar Försvarsminister Mikael Odenberg på en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Åsa Lindestam. Hon har frågat ministern om Nordic Battle Group eller någon annan planerad insats riskerar att inte bli fulltalig eller sakna materiel och vilka åtgärder ministern avser att vidta med anledning av det anförda?

Odenberg svarar att han inte bedömer att det finns någon risk för att den Nordiska stridsgruppen (NBG) eller andra internationella insatsförband kommer att sakna personal eller materiel. Sedan kommer det:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att myndighetens verksamhet löper planenligt. Årets ekonomiska utfall följer också prognoserna."

Och det är ju inte riktigt samma bild för innvarande år som Försvarsmakten numer har.

Fortsättningen på svaret är, vid sidan av allt som har sagts om försvarsekonomin den senaste tiden från olika håll, något förbryllande:

"Helt nya verksamheter som NBG och det nya värnpliktssystemet med tre terminer medför dock en större osäkerhet i prognoserna för kommande år. Det medför att Försvarsmakten just nu prognostiserar att för 2008 använda 400 miljoner kronor mer än tilldelat belopp avseende anslagsposten 6:1:1 Förbandsverksamhet m.m. Samtidigt lämnar anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser – som Åsa Lindestams fråga närmast berör – ett prognostiserat anslagssparande på drygt 300 miljoner kronor för 2007."

De förbryllande delarna är det här med "helt nya verksamheter" (NBG och tre-terminssystemet). Det låter som om dessa två faktorer har ramlat ner på Försvarsmakten plötsligt och oplanerat, mitt under innevarande budgetår. Och så är det ju inte. När det gäller NBG kan jag ha förståelse för att kostnaderna inte går att förutse i alla delar de kommande åren, eftersom detta avgörs av om, hur och var styrkan sätts in. Värnpliktssystemet torde vara lättare att beräkna.

ÖB hos Adaktusson

ÖB Håkan Syrén var hos Adaktusson (TV8) igår. Han sade, apropå besparingarna, bland annat att "det är i grunden en omavvägning som måste göras för att klara detta" och att "det gäller att föra ett resonemang om vilka uppgifter vi ska ha".

Syréns budskap är tydligt: "Nu har det skruvats i resurserna och då måste det skruvas i uppgifterna".

Budskapet om uppgifterna kan dock inte tolkas på annat sätt än att ÖB ger de som vill se en ökad tyngdpunkt vid det nationella försvaret rätt. Han kritiserar Försvarsmaktens nuvarande numrär -kopplat till ett resonemang om hur Sverige skulle hantera en invasion- och instämmer i den oro över hur invasionshotet skrivs bort, som några av sommarens debattörer (t.ex. Bo Pellnäs) har uttryckt.

Svenska Dagbladet (TT) skriver om ÖB:s framträdande här.

å än slank de dit...

Samtidigt som SVT:s Rapport redogör för hur besparingarna inom försvaret (troligtvis) kommer att hämtas hem är det intressant att betrakta när olika inspel om försvarsekonomin har kommit från Försvarsmakten.

Den 27 augusti kom Försvarsmaktens besked om att myndigheten genomför begränsningar i sina materielbeställningar. Orsaken sades vara "det osäkra läge som uppstått i samband med diskussioner kring budgetpropositionen".

Det är ju i och för sig rimligt, så att man inte sätter signaturen under ett kontrakt som i samma stund sågas på en annan plats i Stockholmstrakten.

Men idag, den 28 augusti, lägger man till att förbanden måste spara omkring 180 miljoner kronor för att klara de ekonomiska ramarna för 2007. "Det ekonomiska läget i Försvarsmakten är mycket ansträngt", säger Göran Mårtensson, chef för förbandsproduktionen.

Den 15 augusti presenterades Försvarsmaktens delårsrapport på följande sätt:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att verksamheten löper planenligt. Även det ekonomiska utfallet följer prognoserna för året."

Lennart Olsen, var är du?

Avdelningen legendariska journalister

En intervju med Seymor Hersh, reportern som 1969 avslöjade My Lai massakern i Vietnam och som numer skriver om Irakkriget för New Yorker.

Finns att läsa här.

Rysk värnplikt med livet som insats

Från Reuters:

"A young conscript is close to death after two drunken officers at the Plesetsk Cosmodrome beat him with belts and then dumped him in a dog cage, an official said Friday. (...) Bullying and abuse are commonplace in the military. Conscripts are sometimes killed or seriously injured by beatings, though the Space Forces prides itself on high levels of discipline and is seen as an elite branch of the armed forces. (...) Doctors last year amputated the legs and genitals of a conscript who was abused at the Chelyabinsk Tank Academy."

Uppdatering 28/8: SvD publicerar nu en TT artikel om fallet.

Som ljuv musik!

I en TT-artikel som följer upp Peter Eriksson och Peter Rådbergs DN-debattartikel uttalar sig försvarspolitiker från alla partier om förslaget att överge den (teoretiska) allmänna värnplikten till förmån för ett system med kontraktsanställda soldater.

Ingen media har, såvitt jag vet, ännu uppmärksammat det historiska uttalandet av Håkan Juholt (s):

"Försvarsmakten har radikalt förändrats och fått nya uppgifter jämfört med tio år sedan. Jag är inte säker på att pliktsystemet fullt ut uppfyller de uppgifter som det hade tidigare. Om det positiva vi vill uppnå med pliktsystemet kan uppfyllas på andra sätt så är det helt klart värt att undersöka."

Socialdemokraterna rör med andra ord på sig i en fråga som hittills varit tabu inom arbetarrörelsen. Det låter som ljuv musik! Måtte nu Juholts linje få genomslag när det gäller socialdemokraternas linje i den kommande pliktutredningen.

Uppseendeväckande, fast på ett helt annat sätt, är vänsterns Gunilla Wahléns linje om att värnpliktsarmén skall bestå och dessutom utökas till 10 000 personer. Jag har inte sett någon beräkning från vänstern kring vad detta skulle kosta och medföra för organisationen.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

"De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet."

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.

Vore bra med en förklaring

Officersförbundet kommenterar nu Eriksson och Rådbergs artikel på DN-debatt. Deras svar är inte helt genomtänkt:

"Lars Fresker ifrågasätter även huruvida miljöpartiet har tänkt på vilka behov som finns i de olika delarna av försvaret, exempelvis hur många officerare som behövs för att utbilda värnpliktiga eller att arbeta med beställning av materiel på Försvarets materielverk."

Miljöpartiet vill att officerare och Försvarsmakten skall syssla med kärnverksamhet och att så mycket kringverksamhet som möjligt skall läggas ut på andra aktörer. Dessutom missade Fresker att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och ingen tillämpning av pliktagarna - enbart de som får en plats i insatsorganisationen skall utbildas och kontraktanställas.

"- De tycker ju att man helt ska skrota invasionsförsvaret. I deras uppfattning behöver man inte ett försvar av sitt eget land, säger Lars Fresker. Det är inte rimligt att tänka så eftersom behövs en grund att bygga på inför framtiden, menar han. - Det säkerhetspolitiska läget kan förändras fort. Även om det inte finns något hot idag så kan det skruvas upp till exempel i Ryssland. Det här förslaget är både naivt och kortsiktigt."

Jag vill att Officersförbundet berättar en sak för mig: Hur kan det komma sig att en insatsstyrka dimensionerad och organiserad för internationella behov innebär att den inte är användbar på hemmaplan och att man i det konceptet skrotar "försvar av sitt eget land"? Är en insatsstyrka med dess kringorganisation inte en "grund att bygga på inför framtiden"?

Sorry Fresker, men det resonemanget förstår jag helt enkelt inte.

Pellnäs centrala frågeställningar

Bo Pellnäs skriver på dagens Brännpunkt och undrar om finansminister Borg förstår säkerhetspolitik?

Jag vill kommentera två delar i Pellnäs artikel.

1. Tesen om den omöjliga återtagningen.
2. Bra land reder sig självt.

1. Pellnäs kunskaper i historia och hans beskrivning av hur lite mänskligheten har förändrats i sitt sätt att tänka de senaste fyra tusen åren har naturligtvis sin relevans. Jag tror vi hittar mycket av kärnan för den oro och frustration som många debattörer har gett uttryck för den senaste tiden, i det som Pellnäs tar upp kring förmågan att fatta politiska beslut om upprustning, eller återtagning om man så vill.

Han skriver: "Man vidtog inga åtgärder när den politiska situationen i Tyskland förändrades. Inte heller när Hitler kom till makten 1933. Först två år senare, medan Tyskland rustade för fullt, reagerade Sverige. Men 1935 tillförde man inte försvaret resurser, man bara hejdade förfallet. Det var först 1938 som vi beslutade om en upprustning. Den var genomförd först 1948, tre år efter krigsslutet."(...)"Alla dessa mekanismer inom politiken verkar idag med full kraft. Risken är att nutida svenska politiker, invävda i alla inrikespolitiska maktproblem, inte heller reagerar i tid på förändringar i vår omvärld. Om inte väljarna ser ett växande yttre hot kommer priset för en satsning på försvaret att uppfattas som alltför högt."

Under det här resonemanget hör jag frågan; vad skulle få svenska politiker att "trycka på knappen"? Vem eller vad upphäver sin stämma och kräver ökade resurser och ökad förmåga att möta en invasion (eller vad man nu ser framför sig)?

Det är en relevant fråga och en viktig diskussion. Om man hävdar att det militära försvaret skall kunna vara flexibelt, dvs. både kunna rusta ner och upp beroende på behov och omvärldsutveckling, måste man ge sig in i den debatten. Jag tror det är centralt, för att vinna förtroende hos de som likt Pellnäs oroar sig för att historiens misstag riskerar att upprepas, att kunna beskriva hur kedjan omvärldsanalys-beslut går till (eller hur den bör gå till). Det blir ju av nödvändighet alltid en subjektiv övning, men kanske man skall diskutera ett antal kriterier för när vissa mekanismer i planeringen bör gå igång? Och detta bör naturligtvis handla om både tillskott och nedskärningar. Annars förloras trovärdigheten i att det faktiskt är omvärldsförändringar och svensk ambitionsnivå som styr, och inte komplexets egna behov.

Sedan tycker jag Pellnäs går lite fel. Han skriver: "Det säkerhetsproblem i vårt närområde som Putins Ryssland håller på att skapa förnekas därför av nästan alla politiker. Man försäkrar oss visserligen att man ”följer utvecklingen”. Men det är mest en ursäkt för att slippa agera. Man försöker på olika sätt behålla bilden av att vårt närområde är problemfritt."

Jag tycker faktiskt inte att detta är sant. Pellnäs drar omedelbart kopplingen "negativ utveckling i Ryssland - militärt hot". Jag har inte hört någon försvarspolitiker sopa undan den ryska utvecklingen, men flertalet ser hoten på andra plan än det militära och vill därmed använda andra mekanismer än det militära reglaget för att möta denna utveckling. Man kan ju faktiskt se samma sak, men dra olika slutsatser om vad som behöver göras.

2. Pellnäs skriver att: "Tjecker, polacker och finländare har alla lärt en ohygglig historisk sanning. I nödens stund står man ofta ensam och måste lita till egen kraft."

Detta är en annan central del i den debatt som har rasat under sommaren. Min stilla fråga är hur vi skall dra gränsen för vad vi skall klara, om vi skall rusta till en nivå där vi klarar oss själva? Vi har ju (tack och lov!) aldrig dimensionerat försvaret för att kunna möta den faktiska förmågan i vår nära omvärld, oavsett vilja och säkerhetspolitisk situation i övrigt. Rysslands kärnvapenprogram - föranleder detta att Sverige bör skaffa sig ett taktisk kärnvapenprogram? Ett eget missilförsvar?

Det är och förblir således alltid en fråga om var man drar gränsen för vilken förmåga som skall innehas, och aldrig en fråga om man skall klara sig helt själv eller ej.

Organisera och dimensionera för internationell insatsförmåga

På dagens DN-debatt utvecklar miljöpartiets Peter Eriksson och Peter Rådberg efter vilken inriktning man bör organisera försvaret.

I DN: s debattredaktions ingress skriver man att "För Sveriges nutida försvarsbehov kan antalet officerare minska från 11 000 till 3 000 och värnpliktsarmén ersättas med 6 000 yrkessoldater vid enbart sex arméförband."

Det är ju dock inte riktigt vad det står i artikeln:

"Vårt bidrag till internationella militära insatser ska i huvudsak bestå av efterfrågade markstridskrafter och vi ska vid behov kontinuerligt kunna ha ungefär 2 000 män och kvinnor i internationell tjänst. För att kunna upprätthålla den nivån behövs ungefär 6 000 soldater som bör kontrakteras på längre tid. Med ett sådant system kommer Sverige att behöva cirka 3 000 officerare, jämfört med cirka 11 000 i dag."

Soldater som kontrakteras på längre tid -kanske kan det röra sig om fem år- är ingen renodlad yrkesarmé. Med en sådan måttstock har vi i praktiken en yrkesarmé redan idag, med alla våra redan befintliga kontraktsanställda soldater. Att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och därmed ingen tillämpad pliktlag, det är inget nytt, det har vi tyckt sedan 1996.

TT sammanfattar såhär.

Ur dagens blad

Jag läser alltid PJ Anders Linders ledarkommentarer i SvD. Jag håller långt ifrån alltid med, men det är intressant läsning eftersom det ofta är ganska genomtänkta ståndpunkter. Dock inte idag.

Om Försvarsberedningens kommande säkerhetspolitiska rapport skriver han:

"Vad innebär egentligen de nya tongångarna från rysk sida? Vilka slutsatser ska vi dra? Var det måhända en aning förhastat att utgå från att svenskt territorium aldrig skulle bli hotat mer, och att vi kunde koncentrera oss på att skicka våra soldater till Kosovo och Afghanistan? Viktiga frågor, men regeringen har tydligen inte tålamod att vänta på svaren?"

Jag sliter mitt hår. Hans resonemang bygger på ett fundamentalt missförstånd, alternativt en grov felsyn. Nämligen att vi kan koncentrera oss på internationella insatser eftersom svenskt territorium inte är hotat. Som någonting vi kan ägna oss åt så länge vi inte har att göra på hemmaplan. My God.

Sverige ska naturligtvis mycket aktivt bidra till att förhindra, dämpa konflikter och minska lidandet i världen. Och detta gäller väl i synnerhet om säkerhetsläget försämras, då Sverige bör engagera sig internationellt för att få situationer av olika slag att gå i en mer positiv riktning, med alla de medel som vi har att ta till. Eller skall vi gräva ner oss i våra värn, om det börjar se mörkare ut på andra sidan gränsen, och vänta på att någon anfaller? Det bästa försvaret är väl ändå att hejda ett hot innan det är över oss? Och det gäller ju oavsett om det är militära eller miljömässiga hot vi talar om. Att det sedan är en moralisk skyldighet att ingripa, för att skydda civilbefolkningar och säkra områden så att civil nödhjälp och andra civila insatser kan verka, är ytterligare en dimension.

PJ övergår därefter till att kritisera regeringen, bland annat med orden "Finansministern behöver pengar och då får omvärlden lov att bli lite ofarligare." Detta apropå Mikael Holmströms artikel i den egna tidningen. Under rubriken "Sparkrav spräcker vallöfte" redovisar Holmström den uppgörelse mellan Försvarsministern och Finansministern som enligt uppgift slöts redan i juni:

"Där står att arbetsgruppen skulle föreslå besparingar i dagens försvarsmaterielbudget med ”cirka tre miljarder” år 2010. Det var hela det beloppet som Anders Borg intecknade redan i förtid i Visby. Men en del av de sparade pengarna skulle enligt direktiven ligga kvar i försvarsramen för att omfördelas. Syftet var att ”bidra till regeringens ambitioner om ökade internationella insatser”."

Det är inte oförenligt att spara pengar och öka den internationella förmågan. Men då måste man våga ta politiska beslut som pekar ut vad man inte skall kunna göra och orka ställa om organisation, planering och personalförsörjning på ett sätt som innebär att den internationella verksamheten blir dimensionerande för Försvarsmakten. Och under tiden man gör det ser man till att visa på hur den organisationen avkastar förmåga på hemmaplan.

Kul eller ful?

Under rubriken "Så flirtar du på jobbet - Dejtingexperten Marie Hagberg ger sina bästa tips för dig som vill få kollegan på fall" publicerar Aftonbladet bilden här nedan. Hur tror ni reaktionerna hade sett ut om man bytte plats på kvinnan och mannen?

Kung Abdullah i Mecca med Kadyrov

"Chechen President Ramzan Kadyrov, in Saudi Arabia to tour the holy places of Mecca (the minor hajj), took part in the semiannual cleansing of the Kaaba with Saudi King Abdullah II. Participation is the ritual is a great honor, reserved only for the most respected figures of the Islamic world."

Om detta finns det lite olika synpunkter.

Några grupper är rasande, andra är oroliga fast av helt andra anledningar, nämligen att Kadyrov -i sina försök att distansera sig från bilden av honom som en rysk marionett- lyckas alltför bra med att införa en islamisk ordning i Tjetjenien. Går man i riktning mot en islamistisk fundamentalistisk stat i Kaukasus, ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?

Giuliani lägger ut linjen

Per Gudmundson skriver idag om den utrikespolitiska linjeartikel som Rudy Giuliani publicerat i Foreign Affairs. Han har översatt ett stycke ur inledningen (det tackar man för), en artikel som speglar den linje som kan komma att styra utrikespolitiken om Giuliani vinner presidentvalet nästa år.

Gudmundsson är, precis som jag, inte säker på att valet kommer att stå mellan Clinton eller Obama. Det kan mycket väl bli så att just Giuliani tar hem det hela. Därför är det viktigt att läsa och reflektera över denna artikel.

"Nästa president kommer att möta tre utrikespolitiska huvudutmaningar. Först och främst behöver han staka ut en kurs mot seger i kriget mot terrorismens attack på den globala ordningen. För det andra behöver han stärka det internationella system som terroristerna vill förstöra. För det tredje måste de fördelar som detta internationella system genererar utvidgas i en ständigt expanderande zon av säkerhet och stabilitet runt jorden. Det mest effektiva medlet att uppnå dessa mål är att bygga ett starkare försvar, utveckla en målmedveten diplomati, och vidga vårt ekonomiska och kulturella inflytande.

Med de tre arbetssätten kan nästa president bygga fundamentet för en lång och realistisk fred. Att uppnå en realistisk fred betyder att man balanserar realism och idealism i vår utrikespolitik. Amerika är en nation som avskyr krig och älskar fred. Innerst inne tror amerikanen att alla människor av har vissa gudagivna okränkbara rättigheter, men att dessa rättigheter måste försvaras av staten. Amerikaner tror att såvitt dessa rättigheter respekteras i andra länder, i enlighet med lokala lagar och sedvanor, går det att leva i fred med dessa länder. Där så inte är fallet är våld och kaos mycket mer troligt. Att bevara och utvidga amerikanska ideal måste fortsätta vara målet med all USA:s politiska vilja, både utrikes och inrikes. Om vi inte fullföljer våra idealistiska mål genom realistiskt arbete så kommer vi aldrig kunna nå fred. Idealism borde definiera våra yttersta mål, realism borde hjälpa oss finna den väg vi måste ta för att nå fram. Världen är en farlig plats. Vi har inte råd med illusioner om den fiende vi möter.

Terroristernas krig mot USA uppmuntrades av de orealistiska och inkonsekventa handlingar vi vidtog vid terrorattacker förr. En realistisk fred kan bara uppnås med styrka."

För få- och för många!

I Försvarsmaktens dagsfärska delårsredovisning kan man bland annat läsa att planerad personalvolym för yrkesofficerare för 2007 är ca. 9 600 individer totalt i Försvarsmakten. Utfallet per 2007-06-30 blev 9 955 yrkesofficerare. Därmed är differensen + 355 officerare.

Det är lite intressant att lägga denna information -som presenteras på hemsidan under rubriken "Personalminskningar fortsätter"- vid sidan av vad som sades så sent som för fem dagar sedan (mina kursiv.):

"Inför 2008 har Försvarsmakten tvingats reducera antalet värnpliktiga. Inskrivningsbesluten ändras för omkring 600 personer. Brist på befäl gör att Försvarsmakten inte kan garantera de värnpliktiga en säker och kvalitativ utbildning. Lars Norrström utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret.- Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

I delårsredovisningen skriver man också att "Försvarsmakten utreder för närvarande möjligheterna att öka antalet yrkesofficerare i närtid."

Slutsatsen måste vara att det är "fel" personer som har lämnat Försvarsmakten. En annan slutsats kan vara att man måste använda personalen lite mer flexibelt. Det kan inte vara vattentäta skott mellan att ha uppnått en viss grad och utbildningsorganisationen.

Uppdatering I: Försvarsmakten har nu bytt rubrik från "Personalminskningar fortsätter" till "Fjolårets besparingar kan nu användas"

Uppdatering II: Svd (TT) skriver om delårsredovisningen här.

Sega gubbar

Igår fyllde Castro 81 år. Han tog makten 1959 och har således styrt Kuba i mer än halva sitt liv. Omar Bongo i Gabon (tvåa på listan ovan) vet jag mindre om. Gabon var en fransk koloni till frigörelsen 1960.

Fokus: Östersjön

40% av all rysk export går på köl genom Östersjön. De ryska oljetransporterna kommer att fördubblas inom en snar framtid. Nya fartyg (kategorin "Baltic Max") som kan transportera 200 000 ton olja, kommer snart att trafikera vårt innanhav.

Kommer du ihåg Exxon Valdez?

Exxon Valdez var en oljetanker ägd av Exxon, vilken grundstötte utanför Alaskas kust den 24 mars 1989. Olyckan orsakade att cirka 42 000 kubikmeter råolja läckte ut. Utsläppet var därmed ett av de allvarligaste någonsin. Befälhavaren för fartyget var vid tidpunkten för grundstötningen påverkad av alkohol och hade lämnat bryggan. Katastrofen som drabbade Alaskas sydkust medförde skador som ännu inte läkt.

Man kan lätt räkna ut, med hänsyn till de tunga tonnage som kommer att trafikera Östersjön, att Exxon Valdez kan vara en liten katastrof i jämförelse. Antalet incidenter har de senaste åren ökat stadigt. Enligt HELCOM ägde t.ex. 57 kollisioner rum i Östersjön under 2005, jämfört med 11 år 2000.

Dock visar nya siffror att antalet incidenter totalt sett minskar år 2006, jämfört med tidigare år:

"The annual number of shipping accidents in the Baltic Sea area, including also accidents resulting in oil spills, has significantly decreased for the first time since 2004, although it is still almost twice as high as four-five years ago".

Detta är risker som kan få oöverstigliga konsekvenser för länderna runt Östersjön. Miljömässigt, naturligtvis, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt.

Beredskapen för att hantera en oljeolycka måste förstärkas avsevärt. Hur ser t.ex. kontrollerna för nykterhet till sjöss ut? Har alla tankbåtar alkolås? Åtgärder måste genomföras för att öka beredskapen för svåra oljeolyckor. Några exempel: Öka och samordna kapaciteten för nöduttryckning och oljesanering i berörda länder. En internationell nödplan för hela Östersjön med samordnade resurser, fartyg och ledningscentraler. Ett nätverk av speciella nödhamnar som kan ta emot fartyg i behov av reparationer.

Kort sagt: En samordning (inom och mellan Östersjöns länder) som innebär att man vet i förväg hur en kris skall hanteras, både när det gäller förebyggande arbete, praktisk krishantering och rättsliga efterspel.

(Illustration: Banksy)

Forna fiender i gemensam övning

Ryska och kinesiska stridskrafter övar tillsammans, för första gången på ryskt territorium. 6 000 personer deltar och övningen sker inom ramen för SCO (Shanghai Cooperation Organization).

SCO skapades 2001 och består, förutom Ryssland och Kina, av fyra ex-Sovjetiska stater i Centralasien och skapades för att möta regionala säkerhetspolitiska utmaningar, främja ekonomisk integration och möta USA: s inflytande i Centralasien.

Miljösäkerhet, vatten och vapen

Idag öppnas den sjuttonde Vattenveckan i Stockholm. Med anledning av detta skriver Anders Berntell, vd Stockholm International Water Institute och Johan Kuylenstierna, projektdirektör, World Water Week, bland annat följande på Brännpunkt:

"En miljard människor saknar tillgång till säkert dricksvatten, närmare 2,5 miljarder lever utan säkra sanitära system. En stor andel av jordens befolkning lever därmed under samma förhållanden som de flesta gjorde i Sverige fram till slutet av 1800-talet.

Men medan världens militära utgifter har ökat med 37 % mellan 1997-2006 ligger investeringarna inom vattensektorn, i bästa fall, på oförändrade nivåer (Sipri)."

Det är värt att uppmärksamma. Precis som en studie från FOI Miljösäkerhet - En översikt.

Rapporten behandlar kopplingen mellan miljö, säkerhet och utveckling. Miljösäkerheten ryms inom ett vidgat säkerhetsbegrepp. Rapporten diskuterar miljösäkerhet, med betoning på klimat-, energi och naturresursfrågor och den presenterar en översikt av hur miljösäkerhet har hanterats i den vetenskapliga forskningen samt i internationella organisationer och på nationell nivå i ett antal länder.

FOI skriver: "Aktuella utmaningar inom området lyfts fram samt svenska aktörers syn på miljösäkerhet och möjligheter att agera internationellt inom området. I studien understryks att det är viktigt att den inbördes dynamiken mellan miljö, säkerhet och utveckling förstås och hanteras samlat på nationell nivå. Insikten om de starka sambanden mellan dessa faktorer behöver genomsyra hanteringen inom olika departement och myndigheter. En process för samverkan i dessa frågor kan behöva utvecklas särskilt med tanke på möjligheter att ta fram en gemensam nationell strategi inför det svenska EU-ordförandeskapet 2009. Ett forum för personer verksamma inom miljösäkerhetsområdet, med deltagande från olika samhällssektorer, skulle även kunna vara värdefullt."

- My name is Bond, James Bond

Alla som intresserar sig för det nya EU-fördraget och EU:s relation till sina medborgare bör läsa följande analys i The Economist.

"OUTSIDE the world of James Bond, people with secret plans rarely brag about them in advance. Even Bond villains wait until they think 007 faces imminent death before blabbing out their plans for world domination. This is as you would expect: if you have a sneaky plot, is it a good idea to boast about it?

This simple analogy brings home just how odd it is that so many leading politicians have been standing up recently to declare that the European Union's big new idea is to hoodwink the voters. Specifically, ever more bigwigs have stated that the EU's new treaty was deliberately made as unintelligible as possible so as to make it easier to win new powers for Brussels. That was the lesson they drew from the ill-fated EU constitution when it was voted down by French and Dutch voters in 2005."

Analysen handlar således om den medvetna trategi som utgörs av det nya fördragets obegriplighet. I artikeln behandlas de Europeiska ledarnas önskan om att slippa debatt och folkomröstningar.

De Europeiska ledarna, skriver man, beter sig som de onda i James Bond-filmerna; de avslöjar sina planer för Bond precis innan de tänker skjuta honom. Dock är det ju så att publiken gillar när sådant beteende straffar sig (vilket det ju alltid gör, förr eller senare) och detta bör EU-ledarna naturligtvis tänka på.

I artikeln hänvisas till Edmund Burke. Economist skriver att de Europeiska ledarna har rätt när de påpekar att de steg som EG/EU har tagit hittills (valutaunionen, utvidgningen och den inre marknaden) knappast hade förverkligats om reformerna hade föregåtts av folkomröstningar.

"There is some truth in this. And there is also a perfectly respectable argument over the merits of direct and parliamentary democracy, as set out by Edmund Burke to the electors of Bristol in the 18th century. But at the most basic level, European politicians are not talking about avoiding referendums in terms of such principles. They are talking about the merits of obfuscation as a means of avoiding referendums. That is wrong.

Working by stealth is a bad habit if you believe in good governance. Telling voters you are being stealthy to avoid consulting them is disrespectful (Burke talked of using his judgment to represent voters, not of devising unreadable texts to bamboozle them). It is also hubristic. The Bond films offer another lesson here. Whenever the evil genius gloats “you have interfered with my plans for the last time, Mr Bond,” viewers know that a painful come-uppance is on its way. Filmgoers like hubris to be swiftly punished. EU leaders should take note."

I artikeln citeras flera ledare som öppet säger att fördraget är medvetet oläsbart i syfte att tysta debatten:

Valéry Giscard d'Estaing, f.d. president i Frankrike, förklarar att syftet med det nya fördraget är att "kamouflera" de stora ändringarna. Giuliano Amato, Italiens inrikesminister, gillar att det nya fördraget inte går att läsa och att det hjälper regeringar som möter "farliga" krav på folkomröstningar med att säga att fördraget är så svårt att det inte går att folkomrösta om.

Jean-Claude Juncker, Luxenburgs premiärminister, har nyligen ifrågasatt om det var "smart" att lägga fram konstitutionsförslaget som så öppet visade att makt flyttas från nationerna till Bryssel och Jean-Luc Dehaene, tidigare premiärminister i Belgien, säger i en intervju att det är “dangerous talk” att förespråka för mycket “transparency and clarity” i EU.

"Unsurprisingly, many of these remarks were instantly reproduced by newspapers in Britain and the Netherlands (another country where there are calls for a referendum)."

Och det är väl förklaringen till att vi sällan hittar sådana citat återgivna i svenska medier.

(Illustration av Peter Schrank)

Värnpliktiga ger upp

Omkring 15 procent av de värnpliktiga avbröt sin tjänstgöring under utbildningsåret 2006-2007. På flera förband märks en ökning av antalet avgångar. Dessa siffror redovisas nu på Försvarsmaktens hemsida.

Det är nedslående läsning på många sätt.

Det hade varit betydligt bättre (jo faktiskt!) om det var på grund av någon övertygelse, i någon slags protest över systemet eller vad som helst som kan leda debatten och utvecklingen framåt.

Men den stora majoriteten av dem som avbröt tjänstgöringen sägs ha gjort det på grund av hälsoskäl. Främst handlar det om psykiska orsaker eller muskelproblem.

Muskelproblemen kan kanske förklaras med att ny personlig utrustning, exempelvis kroppsskydd, har införts sedan de värnpliktiga mönstrade. Försvarsmakten menar att tjänsten helt enkelt har blivit tyngre. Hur som helst bör folkhälsoexperter granska detta underlag. Kanske kan det bidra till debatten om mer gymnastiktimmar i skolan?

Faktorerna bakom de psykiska orsakerna verkar vara att de värnpliktiga förespeglats en typ av befattning vid mönstringen, som sedan ändrats till en annan befattning eller en mindre attraktiv utbildning. Detta är ett problem som jag har hört talas om sedan 1994. Har man fortfarande inte lärt sig kommunicera med de som skall rycka in, i så god tid som möjligt och på ett sätt som fungerar?

Längre resor på grund av färre utbildningsförbad, sägs också spela in. Motivationen är en annan avgörande faktor, enligt Försvarsmakten, och det kan ju var och en förstå. "Eftersom det kan gå upp till två år mellan mönstring och inryckning hinner mycket hända", säger man. Men det kan jag faktiskt inte acceptera som en förklaring till avhoppen. Menar Försvarsmakten att man rider på den motivation som den värnpliktige har vid inryckningen, under hela utbildningstiden? Det är ju snarare så att det är upp till Försvarsmakten att motivera under utbildningstiden (om man nu inte har hunnit blir så omotiverad att man anmäler psykiska eller fysiska problem redan när man når grindarna).

Lars Norrström, personaldirektör, utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret: "Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

Och det är väl kanske detta som rymmer hela förklaringen.

Ryssland vid Nordpolen och över Guam

Putin tonar nu ner retoriken kring de ryska dykäventyren vid Nordpolen, rapporterar Ekot. Nu är det danskarnas tur, enligt BBC.

Samtidigt, i en annan del av världen, visar ryssarna musklerna i skyn. För första gången sedan Kalla kriget har man övat över Guam, där amerikanerna har en stor bas.

"Russia has opened another front in its international show of muscle by dispatching strategic bombers to the heart of American military power in the Pacific for the first time since the end of the Cold War. Two Russian Tu-95 bombers made the 3,200-mile flight to Guam, where more than 22,000 American troops are involved in exercises, a senior air force general said yesterday."

Läs The Independent.

Avdelningen för telemarketing

Många skriver om om hur tillvaron förpestas av försäljare som ringer upp och vill berätta om sina fantastiska erbjudanden, så det ämnet har jag hittills besparat er på denna blogg. Men nu kan jag inte hålla mig längre.

Ibland (trots NIX-registrering) får vi tre-fyra samtal om dagen. Ofta är det ingen i luren när man lyfter (de ringer upp många samtidigt och besvarar bara den stackare som hinner lyfta luren först). Jag ha dock aldrig varit med om följande förut:

Det ringer. Nummer från Östersundsområdet och jag tänker försäljare.

Jag: "Annika".

Inspelad mansröst: "Heeej, du har blivit uppringd för marknadsföringsåtgärder. Tyvärr kan vi inte behandla ditt samtal just nu eftersom vi är upptagna med aaaandra kunder, men om du dröjer kvar kan vi snart hjälpa dig".

Det var så dåligt att det nästan blir humor. Behandla mitt samtal?! Är det i ren självbevarelsedrift de inbillar sig att det är de som blir uppringda? Och bäst/värst av allt; hjälpa mig?

Falköping på tapeten

SVT: s reporter Pär Nilsson med fotograf Håkan Falk har gjort ett längre reportage om Falköpings Cittaslow-satsning. Det sändes i söndags, i både Aktuellt och Rapport, och man kan titta på det här.

Till helgen är det karneval. Det blir en nostalgiafton för alla oss som upplevde karnevalerna under tonåren. Men med barn på axlarna och hemgång efter karnevalståget (före det värsta festandet bryter ut) blir det karneval i en annan tappning. Förbluffade tillresta vänner brukar tycka det är något alldeles häpnadsväckande att Falköping kan skrapa ihop så många festglada firare.