Några nedslag

Jag vill inte försöka mig på att gå igenom och blogga i efterhand om alla händelser i sommar, men några få nedslag vill jag gärna göra innan Georgien:

Idag skriver försvarsutskottets ordförande, Andres Karlsson (s) i GP. Han skriver att dagens värnpliktsnivåer "inte är optimala" utan antalet värnpliktiga bör "öka avsevärt". En lämplig nivå, menar Karlsson, är att utbilda upp till 15 000 per år. Men samtidigt skriver han att det vore "slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser" att utbilda fler än vad som behövs. Och det är väl ungefär här som det går snett i resonemanget. Hur ser socialdemokraternas framtida insatsorganisation ut (om vi nu skall använda det begreppet ett tag till)? Vilken budget? Hur stor andel räknar man med kan och vill gå vidare till ett kontrakt, efter den inledande utbildningen som tydligen 15 000 skall genomföra? Om det är många av de 15 000 som vill gå vidare, så många att man inte kan kontraktera alla, utbildar man då inte "fler än vad som behövs"? Återigen blir antalet utbildade inom ramen för värnplikten ett mål i sig, för socialdemokraterna. (SvD följer upp här)

En annan debattör är generallöjtnant Johan Kihl som tillsammans med konsulterna Per-Egon Johansson och Dag Sundström (InterPares Management Consultants) skrev på SvD:s Brännpunkt igår. Budskapet är i sammandrag att regeringen bör skjuta upp beslutet om en ny EU Battle Group 2011 tills försvaret uppnått balans mellan det nationella och det internationella.
Debattörerna driver också tesen att det finns en direkt koppling mellan de Nordiska ländernas försvarsutgifter. Någon slags nollsummespel. Minskar ett land (Sverige) höjer de andra osv. Det är ett förbluffande ytligt resonemang! Vidare skriver Khil m.fl.:

"Sveriges ensidiga inriktning på internationell verksamhet ökar kostnaderna och leder till ytterligare förbandsneddragningar. Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. Dels kostar de internationella operationerna att genomföra, dels medför kraven på speciell utrustning och övningar att varje förband blir dyrare att sätta upp."

Jaha, här inte bara befäster man uppdelningen internationellt/nationellt utan vi skall sluta upp med internationella operationer eftersom det kostar för mycket och dessa pengar ska istället användas för att rusta upp det nationella försvaret.

InterPares Management Consultants bör nog lägga sin energi på kunderna i fortsättningen.

Ambassadör Lars Danielsson har äntligen fått en utnämning, till generalkonsul i Hongkong och Macau. Det är som Lennart Rohdin (tidigare ledamot av Försvarsberedningen) skriver på sin blogg "En skamlig långbänk på UD har fått sitt slut". Expressen, däremot, når nya bottennivåer.

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har uppmärksammat ett tidigare blogginlägg och givit svar på tal på sin hemsida.

Pliktfrågan inte avgjord

På moderaternas sajt går man händelserna lite i förväg. I ingressen till en intervju med Försvarsberedningens ordförande, Karin Enström (med anledning av beredningens nya rapport), skriver man:

"Försvarsberedningens rapport var unik eftersom samtliga riksdagspartier ställde sig bakom flera omfattande beslut, bl.a. att avskaffa värnplikten."

Hoppla! Det gjorde inte beredningen. Pliktfrågan äger den sittande pliktutredningen, som enligt uppdraget skall lämna sin rapport efter det att regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition läggs på riksdagens bord (outgrundlig äro Försvarsdepartementets processplanering). Men pliktutredningen lär finna ett sätt att få in sina grundläggande ställningstaganden i departementets kvarn innan propositionen är klar. Allt annat vore förvånande.

10 000

Om den sittande regeringskonstellationen mest verkar skapa problem utåt (i sina relationer till bl.a. Försvarsmakten) så verkar det största oppositionspartiet mest verka skapa problem inåt (i det egna partiet).

I den senaste Officerstidningen (Officersförbundets tidning) ger nämligen tidigare försvarsminister och nuvarande riksdagsledamot Björn von Sydow (s) uttryck för sin uppfattning genom ett debattinlägg på sidan 36.

Han skriver bland annat: "Dagens insatsorganisation är effektiv, men liten. Den bör vara uthållig och därför utgå från en årlig värnpliktsutbildning på ca 10 000 soldater, de mest lämpliga män och kvinnor vi har i varje årskull. Vi behöver kanske inte mer än tre till fyra månaders grundutbildning, men det är viktigt att de pliktiga kommer från hela landet, och har ett engagemang för tjänsten" (min kursiv.).

I den bästa av världar ger von Sydow uttryck för en uppfattning som enbart är spridd hos honom själv och Vänsterpartiet (som bekant vill värnpliktsutbilda 10 000 personer om året utan att kunna berätta varför och utan att avsätta pengar för det). Mer bekymmersamt blir det om det finns fler inom (s) som tycker att det skall inkallas och utbildas 10 000 personer om året. För att inte tala om de interna spänningarna mellan de olika läger inom socialdemokratin som måste tycka att den andra sidan inte har förstått någonting alls.

Men, viktigast av allt, för sakfrågans skull, är att det är olyckligt om kampen om det framtida personalförsörjningssystemet skall stå mellan de två ytterligheterna (renodlat yrkesförsvar respektive plikttillämpning och massutbildning) och inte föras mer nyanserat någonstans i mitten utifrån dagens verklighet, Försvarsmaktens uppgifter och hur den "svenska modellen" bör se ut.

Från två till ett år

The Moscow Times skriver att den ryska värnplikten reduceras med hälften, till ett år. Samtidigt tar man till tuffare tag för att fler skall genomföra sin utbildning, tidigare rättigheter att få slippa plikten tas bort och man tar till tuffare tag mot de som försöker undgå tjänstgöringen.

"Smirnov said last week that eliminating the deferments would increase the pool of potential conscripts by 100,000. The military plans to call up 133,000 young men this spring, and the number for the fall campaign will rise to 200,000, he said".

En GD med åsikt

Om regeringen trodde att f.d. försvarsminister Mikael Odenberg skulle vara tyst om försvarsfrågor, när han utsågs till generaldirektör nyligen, så får man tänka om.

Den 2 april ordnar Folk och Försvar ett offentligt samtal om värnpliktens framtid. Medverkar gör bland andra pliktutredningens ordförande Anders Svärd, ÖB Håkan Syrén, generaldirektör Mikael Odenberg, biskop Lennart Koskinen, Försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) och försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s).

Alla intresserade av sakfrågan, samt samspelet mellan Karin Enström och Mikael Odenberg, bör bege sig kl. 13:00-16:00 till Folk och Försvar, Lilla Nygatan i Stockholm.

Oh, the horror

F.d. försvarsminister Björn von Sydow (s) skriver idag på SvD:s Brännpunkt under rubriken Värnplikt bättre än yrkesarmé.

Hans huvudsakliga skäl till att avvisa Försvarsmaktens inriktningsförslag är att det leder till för många officerare och alldeles för få soldater vilket blir "för litet i volym och uthållighet–och för dyrt!" Han nämner perspektivplaneringens siffror: 11000 officerare, 6800 soldater och 6700 civila.

Oh, the horror! Jag stutsar till på dessa siffror (men drar inte samma slutsats som von Sydow). Jag tänker; hur kan det vara möjligt att vi har en befälskår om ca 11000 när Finland har drygt 8000 officerare och utbildar 25000 värnpliktiga och 25 000 reservister, jämfört med våra 5-6000 värnpliktiga! Tror von Sydow att vi kan ha lika många officerare som idag och utbilda dubbelt så många?

Tja, kanske. Om vi inte hade haft en så stor andel högre officerare (som därmed inte befinner sig i utbildningsproduktionen), nämligen ca 34% (!) av befälskåren. I Finland är den siffran 15%. I Norge 22% och i Danmark är andelen högre officerare 15%.

Allt! Genast!

”Ett hållbart försvar för framtida säkerhet". Så heter Försvarsmaktens slutrapport från perspektivplaneringen, som lämnades över till regeringen idag. Den hade nästan lika gärna kunnat hela "Allt! Genast!"

Den generella slutsatsen är att Försvarsmakten anser att Sverige skall vässa tillgänglighet och förmåga, både vad gäller territoriellt försvar och internationella insatser. Man talar inte längre i termer av A (fokus nationellt), B (fokus nationellt men med ökad internationell förmåga jämfört med idag) eller C-alternativ (utrerat internatonellt), som man gjorde i den förra perspektivplanen. Kanske för att den politiska signalen har varit ganska tydlig: Gå mot C, och att det som nu föreslås ligger närmare B - vilket var det alternativ som låg Försvarsmakten närmast om hjärtat redan i perspektivplanen del II.

Vid en genomläsning av rapporten är det lätt att tro att det tornar upp sig en mycket osäker, orolig och oförutsägbar framtid och att allt detta är till ondo på ett sätt som aldrig Kalla kriget var. Perspektivplanen har ett 20-årigt perspektiv och varenda förmåga skall vara kvar. Ingen ruptur i den svenska militära planeringen där inte, och det var det väl i och för sig inte någon som väntade sig heller.

I denna osäkra, oförutsägbara framtid är det enda som är helt säkert i perspektivplaneringen att Försvarsmaktens förmågebredd måste bestå.

Det första som slås fast i perspektivplanen under rubriken "Militärstrategiska utgångspunkter" är följande:

"Huvuddelen av alla förband behöver vara användbara för insatser globalt, i Europa och dess närområden samt på och i anslutning till vårt territorium. Förbanden måste därför dimensioneras för att klara både den operativa miljö som kan förväntas vid insatser i mer avlägsna delar av världen och den miljö som insatser i vårt närområde innebär."

Perspektivstudien är alltså Försvarsmaktens förslag till utveckling av Försvarsmakten i ett 20-årigt perspektiv. Trots det tar man sats i att det vid internationella operationer de senaste åren har erfordrats förmåga i alla operativa dimensioner, särskilt inledningsvis och i bekämpande roller. Därefter följer argumentation för sjö- och flygstridskrafter.

Det fördjupade samarbetet med framför allt Norge, men också de andra Nordiska länderna och EU-samarbetet (oavsett vad man tycker om det), skapar alltså egentligen inga nya förutsättningar för pooling, specialisering och därmed "arbetsfördelning" vad gäller förmågor och internationella insatser? Inte ens i ett 20-års perspektiv! Jag blir lite uppgiven, känner jag. Innebär bara samarbetet med Norge, för att ta det som har kommit längst som exempel, att det i praktiken läggs på ett "samarbetslager" ovanpå det befintliga?

Försvarsmakten skriver: "Strategiskt samarbete med andra nationer (främst Norge och Finland) ger nya möjligheter att över tiden undvika risken för att underskrida den kritiska volymen ifråga om utbildning, underhåll och utveckling". När man bläddrar fram en bit i rapporten blir det riktigt jobbigt:

"Dock måste även konstateras att hittillsvarande erfarenheter av flernationellt samarbete visar att dessa effekter (anm. här syftar man på besparingar) långt ifrån alltid nås. I praktiken uppstår ofta nya kostnader varför besparingen per land blir lägre. På liknande sätt riskerar projekt att ta längre tid".

Vidare säger man att det för "den nationella arenan behövs militär kapacitet för uppgifter Sverige som suverän stat bör ha ambitioner att kunna lösa utan internationell hjälp. Försvarsmakten behöver därför ha förmåga att enskilt, utan stöd från andra stater eller organisationer, kunna möta påtryckningar och maktinitiativ såsom kränkningar och andra oönskade händelseutvecklingar på och i anslutning till svenskt territorium".

Frågan är vad man lägger i "andra oönskade händelseutvecklingar"? Att Sverige ensamt bör kunna hantera kränkningar är en sak. Men att tala om att Sverige de närmaste 20-åren enskilt skall klara av det mesta, i en tid när vi talar om att det knappast går att föreställa sig en situation när Sverige skulle förhålla sig passivt om t.ex. Norge utsätts för en katastrof eller ett angrepp (och att vi utgår från att det är ömsesidigt)?

Det kokar ner till följande stycke:

"Efterfrågan på förband för internationella insatser kan mot denna bakgrund inte vara enskilt dimensionerande för försvarsmaktens utformning så länge Sverige är militärt alliansfritt".

Och detta leder i sin tur fram till följande slutsats:

"Huvuddelen av insatsförbanden skall vara användbara för internationella säkerhetsskapande insatser. Samtliga insatsförband skall även vara användbara på eller i närheten av det egna territoriet".

Vi skall kunna allt, med allt, med andra ord. Detta dessutom med en tillgänglighet som vi inte har sett makten till tidigare, mer eller mindre över hela linjen. Till en kostnad som prolongeras efter den senaste budgetpropositionen.

Slutligen till personalförsörjningen. Försvarsmakten beskriver sitt förslag på följande sätt:

"Dagens pliktbaserade system, som i grunden togs fram för nationellt försvar syftande till att med begränsad ekonomi kunna mobilisera stora volymer förband, är inte förenligt med framtida krav på en flexibel insatsorganisation. I arbetet med Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP)genomförs en utveckling av personalförsörjningen som är ett så kallat blandsystem (plikt i kombination med anställda) och där systemet alltmer baseras på frivillighet. Arbetet inom perspektivstudien går ett steg längre mot ett system som helt bygger på frivillighet".

I praktiken innebär systemet att soldater/sjömän i stående förband genomför två - fyra insatser om fyra - sex månader, med 12-18 månaders uppehåll. Under de mellanliggande perioderna genomför de bland annat övningar och beredskapsperioder. Med detta system har Försvarsmaktens organisation ett behov av cirka 10 000 officerare, 6 800 anställda soldater/sjömän och 6 000 civila årsarbetskrafter.

För att upprätthålla denna volym över tiden med hänsyn till ledigheter, tjänstgöring utanför Försvarsmakten är det totala behovet av officerare cirka 11 000 st. Detta ligger till grund för det årliga rekryteringsbehovet. Hemvärnet omfattar 16 500 soldater.

Nya ingångsvärden, således. Försvarsministerns kommentar till perspektivplanen i denna del var idag:

"Försvarsminister Sten Tolgfors anser att rapporten ligger i linje med regeringens politik och han tycker förslaget om vilande pliktlag är bra.- Men vi ska inte ha en yrkesarmé, där det blir en livstidsuppgift att vara soldat, säger Tolgfors".

Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor

Den av Försvarsutskottet initierade utvärderingen av 2004 års försvarspolitiska beslut finns nu till allmänhetens beskådan här.

Det är f.d. generalmajor Lars Frisk som har varit särskild utredare, med Peter Strand från riksdagens kammarkansli som har bistått med visst utredningsstöd.

Försvarsutskottets uppdrag till utredaren var att han skulle genomföra en uppföljning och utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut för perioden 2005–2007 avseende Försvarsmaktens insatsorganisation och internationella förmåga.

Slutsatserna är i korta drag följande:

Insatsorganisationen: Insatsorganisationen kommer i huvudsak att ha den omfattning och sammansättning som förutsattes i riksdagens beslut 2004, och som senare årligen har kompletterats. Insatsorganisationens förband har givits en beredskap som svarar mot operativa krav och internationella åtaganden. Ingen större anledning att hetsa upp sig över det.

Internationell förmåga: Försvarsmakten har ökat den internationella ambitionen såväl kvantitativt som kvalitativt enligt riksdagens inriktning. Försvarsmakten ser de internationella uppgifterna som dem som i nuvarande omvärldsläge tydligast ställer krav på Försvarsmaktens omedelbara förmåga till väpnad strid.

I samband med utvärderingen av den internationella förmågan, kommer utredaren in på det som visar sig vara de främsta anmärkningen i utredningen, nämligen personalförsörjningen.

Ur rapporten:

"Vid en långvarig insats av förband upp till den angivna maximala nivån av två bataljonsinsatser och tre mindre insatser, kommer personalförsörjningen att vara begränsande för uthålligheten. Ytterligare åtgärder i personalförsörjningssystemet erfordras för att förbättra och säkerställa tillförseln av kompetent personal till de internationella förbanden, vid en sådan maximal insats. Tillgängligheten av officerare och kontraktsanställd personal måste öka. Kostnaderna för internationella insatser ökar i takt med volym och kvalitet. Ett sätt att begränsa kostnadsökningarna är att minska antalet mindre insatser, till förmån för färre stora insatser. Ett annat sätt är att reformera kontraktssystemet och genom bl.a. längre kontraktstid kunna minska utbildningskostnaderna."

Ambitionsnivån i försvarsbeslutet 2004 går med andra ord knappt att personalförsörja, i synnerhet inte om det skall vara uthålliga insatser. Detta leder i sin tur till slutsatsen att den borgerliga ambitionen, att antalet kvinnor och män i utlandstjänst på sikt bör öka till ca 2 000 insatsberedda personer, i dagsläget förefaller svårt att uppnå. Det finns helt enkelt för få soldater. Är då svaret att börja utbilda fler värnpliktiga? Eller att skrota ambitionen? Mitt svar är nej, på bägge frågorna. Däremot är det en hel del att göra på personalförsörjningssidan.

Utredaren skriver:

"De åtgärder som skulle kunna öka rekryteringen och förbättra uthålligheten i försörjningen av de internationella insatserna, bör utgå ifrån ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet i rekryteringen. Tillgången på specialister i de internationella förbanden måste avhjälpas. En särskild specialistkarriär kan underlätta försörjningen av beredskapsförbanden. Redan i dag har Försvarsmakten ett mycket flexibelt rekryteringssystem. Man skulle emellertid enligt vår uppfattning öka resurserna för reservofficersrekrytering och för frivilligorganisationernas utbildning och tillhandahållande av personal. Rekryteringssäkerheten ökar med andelen frivilliga som genomgår grundutbildning, dvs. inskrivningssystemet bör utformas så att frivilliga som uppfyller kraven tas ut för militär tjänstgöring.

En ökad tillgänglighet skulle i princip kunna åstadkommas genom dels ett utvecklat kontraktssystem, dels genom att officersuppgifterna omfattar en skyldighet till internationell beredskap/tjänstgöring. Kontrakten för soldater borde redan från början innehålla avtal om två till fyra insatser för den enskilde. Det skulle innebära en kontraktstid på cirka tre år. På detta sätt minskas rekryteringsbehoven och resurserna för utbildning och övning kan reduceras."

Utredaren bedömer att personalförsörjningen är den enskilt mest avgörande faktorn för den internationella förmågan. Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor. Något för den kommande pliktutredningen att bita i. När den väl får komma igång!

Ur debatten

Försvarsberedningen och Försvarsutskottet träffade försvarsministern ikväll efter en händelserik dag i riksdag och beredning. Tidigare under dagen kom ministern med ett förväntat besked om att en parlamentarisk pliktutredning är under formation. Detta med anledning av att riksdagen idag debatterade frågan och ett enigt utskott har krävt detsamma.

Måtte direktiven till utredningen vara tydliga på vilka tidsförhållanden som skall råda. Utredningen får inte dra ut på tiden, frågan är mogen, för att inte säga övermogen, efter att ha diskuterats länge och väl. Jag hoppas därför att Karin Enströms (m) ord om år i debatten var en ren felsägning: "Sedan kommer vi säkert, jag vet inte om hur många år, att få återkomma till kammaren och förhoppningsvis debattera pliktfrågorna i framtiden."

Dagens roligaste yttrande fällde Allan Widman (fp) apropå ett tidgare replikskifte mellan vänstern och centerpartiet, där centern kritiserade vänstern för ett ofinansierat förslag om att dubblera antalet värnpliktiga:

"Om något parti vill satsa på industrin får det effekter i andra änden av den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Vill man ha många soldater utbildade varje år blir effekterna densamma. Det är väl uppenbart att en nivåsänkning av vårt försvarsanslag på i storleksordningen drygt 7 miljarder samtidigt som vi fördubblar volymen på värnpliktsutbildningen skulle ge mycket svårartade konsekvenser för arbetet på den internationella arenan. Här hemma skulle det bli något av en folkets befrielsearmé som barfota fick upprätthålla beredskapen i de småländska skogarna."

En annan lustig debatt i riksdagen skedde i tisdags kväll mellan Peter Jonsson (s) och försvarsministern, med anledning av en interpellation om Försvarsmaktens marina förmåga.

Jonsson talar sällsynt tydligt klarspråk och summerar socialdemokraternas försvarsmaterielpolitik:

"Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga om vi har något marint försvar kvar i framtiden. Svaret lämnar dock ett antal frågetecken som jag vill ha utredda i dag. Det är inte bara för mig själv utan också för de hundratals utvecklingsingenjörer, konstruktörer, industriarbetare och officerare som blir berörda av regeringens och Moderaternas beslut att lägga ned stora delar av den framtida marina förmågan."

Det är alltså rena sysselsättningsargument som bär upp värnandet om försvarsindustrin som socialdemokraternas grupp i Försvarsutskottet har gjort till sin ljudligaste politik den senaste tiden. Man kanske borde byta utskott?

Riksdagsdebatt om pliktfrågan

I morgon, onsdag, debatterar riksdagen Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU3 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m.

Utskottet skriver i sitt betänkande att frågan om hur Försvarsmaktens personalförsörjning ska utformas är en av de viktigaste frågorna – kanske den viktigaste – för Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Utskottet framhåller behovet av den översyn av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och dess tillämpning som regeringen har aviserat (men ännu inte har tillsatt).

Utskottet håller på att tappa tålamodet: "Det är därför angeläget att ett sådant utredningsarbete inleds."

Utskottet deklarerar också att denna utredning, mot bakgrund av den grundläggande betydelse som den kommer att få och att eventuella förändringar av totalförsvarsplikten måste ha ett brett parlamentariskt stöd, ska vara parlamentariskt sammansatt.

Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet:

"Ett nytt utbildningssystem har nyligen införts av Försvarsmakten. Under kommande år beräknas uppskattningsvis ca 8 300 värnpliktiga genomsnittligt att kallas in till utbildning. Vart tredje utbildningsår beräknas emellertid endast ca 5 000 värnpliktiga att kallas in till utbildning, varav ca 1 500 till armén. Vänsterpartiet menar att antalet värnpliktiga som kallas in till utbildning bör ökas till det dubbla för att säkra att försvaret får en god personalförsörjning och beredskap i framtiden såväl i Sverige som för insatser utomlands."

De är väldigt ensamma om att anse det.

Äntligen!

Nu berättar TT (med källa tidningen Fokus) att direktiven till utredningen om förändrad totalförsvarsplikt skickas ut på på gemensam beredning i regeringskansliet under nästa vecka.

"Källor inom både moderaterna och på försvarsdepartementet bekräftar för tidningen att utredningen om att skrota värnplikten kommer i budgeten."

Jag säger som Gert Fylking inför Horace: Äntligen!

Uppdatering: SvD följer upp.

Serdyukov statuerar exempel

Det verkar som den politiska ledningen i Ryssland vill statuera exempel.

Försvarsminister Anatoly Serdyukov avskedar regementschefen vid det regemente där en värnpliktig nyligen avled av de skador han fick efter det att ett befäl misshandlade honom och stängde in honom i en hundgård över natten (se tidigare inlägg på denna blogg).

"In a highly unusual move, Serdyukov expressed "sincere condolences" to the parents and relatives of the dead soldier and promised to take "harsh measures ... including discharging" those responsible for the latest incident."

Rysk värnplikt med livet som insats

Från Reuters:

"A young conscript is close to death after two drunken officers at the Plesetsk Cosmodrome beat him with belts and then dumped him in a dog cage, an official said Friday. (...) Bullying and abuse are commonplace in the military. Conscripts are sometimes killed or seriously injured by beatings, though the Space Forces prides itself on high levels of discipline and is seen as an elite branch of the armed forces. (...) Doctors last year amputated the legs and genitals of a conscript who was abused at the Chelyabinsk Tank Academy."

Uppdatering 28/8: SvD publicerar nu en TT artikel om fallet.

Som ljuv musik!

I en TT-artikel som följer upp Peter Eriksson och Peter Rådbergs DN-debattartikel uttalar sig försvarspolitiker från alla partier om förslaget att överge den (teoretiska) allmänna värnplikten till förmån för ett system med kontraktsanställda soldater.

Ingen media har, såvitt jag vet, ännu uppmärksammat det historiska uttalandet av Håkan Juholt (s):

"Försvarsmakten har radikalt förändrats och fått nya uppgifter jämfört med tio år sedan. Jag är inte säker på att pliktsystemet fullt ut uppfyller de uppgifter som det hade tidigare. Om det positiva vi vill uppnå med pliktsystemet kan uppfyllas på andra sätt så är det helt klart värt att undersöka."

Socialdemokraterna rör med andra ord på sig i en fråga som hittills varit tabu inom arbetarrörelsen. Det låter som ljuv musik! Måtte nu Juholts linje få genomslag när det gäller socialdemokraternas linje i den kommande pliktutredningen.

Uppseendeväckande, fast på ett helt annat sätt, är vänsterns Gunilla Wahléns linje om att värnpliktsarmén skall bestå och dessutom utökas till 10 000 personer. Jag har inte sett någon beräkning från vänstern kring vad detta skulle kosta och medföra för organisationen.

Värnplikt med förhinder

Jag gillar inte Försvarsmaktens argumentation kring beslutet att inte kalla in ca 600 ungdomar som egentligen var uttagna till värnpliktsutbildning. Det är tydligt att man vill hänvisa till den belastning som internationella insatser utgör, istället för att säga som det är: Dålig planering.

På www.mil.se sägs bland annat:
"Försvarsmaktens internationella åtaganden tar också stora resurser i anspråk, samtidigt som officerare som genomfört utlandstjänst enligt det nya avtalet måste ta ut ledighet. Dessutom har antalet avgångar i samband med omställningen av Försvarsmakten på vissa håll varit större än väntat."

På det här sättet får de som är motståndare till internationalisering och internationella insatser vatten på sin kvarn. Och man kan lite underförstått sådär hänvisa till politiska beslut om NBG och internationella missioner som ställer till det för våra värnpliktiga.

Konsten se till att saker inte blir som man tänkt

Nyligen filosoferade försvarsministern fritt om totalförsvarspliktens framtid i Svenska Dagbladet. Han vill lägga plikten på is i fredstid och därmed rekrytera frivilliga, tills dess att orostider stundar då både män och kvinnor kallas in till utbildning med plikten som verktyg.

Man kan bara dra en rimlig slutsats av detta förfaringssätt:

Han vill egentligen inte förändra något!

Hur kan man annars förstå vitsen med att först avisera en utredning som skall titta över frågan och sedan säga saker som omedelbart tvingar ner socialdemokraterna i skyttegraven?

Läs bara vad Peter Jonsson (s), tillfällig gruppledare i försvarsutskottet, säger till SvD:

- Det är ett konstigt utgångsläge att börja nedmontera den allmänna mönstringen. Det är första steget till en yrkesmilitär, säger Peter Jonsson och ser paralleller till situationen i USA och Irak.

- Vi kommer att få en konjunkturanpassad mönstring som de styrkor som USA skickar till Irak. Unga, arbetslösa är de står längst fram, säger han.

Han passar också på att slå fast vad den socialdemokratiska linjen blir i en framtida utredning: En fortsatt allmän mönstring, gärna av både män och kvinnor men med färre utbildningsplatser.

- Vi behöver ett stort urval, annars finns det risk för att vi inte får fram rätt personer till internationella styrkor. Sen kan vi fundera på ett annat sorts mönstringsförfarande som är mindre kostsamt, säger Peter Jonsson. (Ett annat sorts mönstringsförfarande är redan på rull, men Peter J kanske menar att detta skall ändras igen?).

Miljöpartiets Peter Eriksson har en annan grundsyn och kommenterar såhär:

- Kul att försvarsministern närmar sig vår ståndpunkt. Det är onödigt att ha en sådan omfattande och kostsam utbildning, då är det bättre att rikta resurserna så att vi har folk som kan ställa upp i internationella sammanhang, säger Peter Eriksson (mp) till SvD.se

Släpp fångarna loss...?

Regeringssammanträdet i morgon, torsdag, kan resultera i något spännande på försvarsområdet.

Läser man Försvarsdepartementets ärendeförteckning upptäcker man nämligen punkt 17:

”Proposition 2006/07:116 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m. Fö2002/832/RS (slutligt), Fö2006/2467/MIL (slutligt), Fö2007/1050/RS (slutligt), Fö2007/ /RS”.

En proposition som berör totalförsvarsplikten! Antingen är det en till synes marginell förändring (t.ex. att regeringen infriar valrörelsens löfte om att avkriminalisera värnpliktsvägran) eller så är det ett stort paket, som i så fall inte har föregåtts av någon beredning i vidare kretsar. Den som lever får se.

Befälsbrist nu, soldatbrist sedan

Försvarsmakten skriver till Pliktverket och förklarar att de ”ej har tillräckligt med personal att bedriva utbildningen av de värnpliktiga på ett kvalitativt och säkert sätt”. Det är ca 800 värnpliktiga man vill ”slippa” under 2008. Orsaken är dels pengar och dels befälsbrist.

- Jag kan inte annat än att djupt beklaga den uppkomna situationen för de individer som drabbas. Men att spenderar elva månader i försvaret med låg utbildningskvalitet och utbildningssäkerhet är inte ett bra alternativ säger Jan Salestrand vid Högkvarteret.

Om man ställer in utbildning av värnpliktiga med argumentet att det saknas utbildningsbefäl eftersom dessa befäl är ute i internationell tjänstgöring, så leder det till att det är färre som kan komma ifråga för utlandstjänst framöver. En ond cirkel.

Utredning om värnplikten

Innan valet utlovade de borgerliga partierna att man -om man vann valet- skulle tillsätta en utredning om värnpliktens framtid samt att man var överens om att straffet för värnpliktsvägran skulle bort.

Allianspartierna konstaterade i en gemensam Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet den 11 juli 2006 att "värnplikten har gjort sitt" eftersom "Sverige inte står inför något invasionshot". Därför föreslog de att straffbestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt upphävs och att "pliktsystemet i sin helhet måste ses över". Deras slutsats var "att värnplikten tjänat ut".

Någon utredning har dock ännu inte tillsatts och någon förändring av lagen om Totalförsvarsplikt har jag inte noterat.