Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.

Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet

Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens

Välkomna!

Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.

Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för "Reinfeldts Bosse Ringholm" och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik - och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:

– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att "De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys." Eriksson skriver att "den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken."

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.

Ryskt säkerhetsintresse

Idag har Försvarsministern inkommit med sitt svar på Carl B Hamiltons skriftliga fråga om den ryska marinens undersökningar i svensk ekonomisk zon, det vill säga de bottenundersökningar som utförs som ett led i kartläggningen av förutsättningarna för att dra en naturgasledning genom Östersjön från Ryssland till Tyskland.

Ministern skriver: "Oaktat de tidningsuppgifter till vilka frågeställaren refererar har jag inte kunnat konstatera något stöd för påståendet att enheter ur den ryska Östersjömarinen varit involverade i bottenundersökningarna."

Ministern skriver vidare att "Enligt rysk doktrin betraktas infrastrukturen för gas- och oljeexporten som ett nationellt säkerhetsintresse. Jag hade möjlighet att diskutera denna fråga med den förre ryske försvarsministern Sergej Ivanov när han besökte mig i oktober förra året."

Det väcker ju lite funderingar. Dels vore det naturligtvis intressant att veta vad som sades vid nämnda möte. Dels vore det intressant att höra vilka slutsatser ministern drar av sitt eget konstaterande att infrastrukturen för gas- och oljeexporten utgör ett nationellt ryskt säkerhetsintresse?

Det där med säkerhetsintresse i ministerns svar föranleds av Hamiltons fråga, han skrev:

"Marinchefen har även uttalat sig för permanent rysk marin närvaro i bland annat Medelhavet på grund av pipelineexport av rysk gas och olja, det vill säga en principiell hållning, som tillsammans med president Putins tv-uttalande den 26 oktober 2006 om den ryska Östersjömarinens uppgift att skydda den planerade gasledningen, indikerar en ambition att ha hög rysk marin närvaro i Östersjön, om gasledningen skulle förverkligas."

Anslagsnivå = förmåga?

Försvarsmakten är på hugget. Som ett led i den pågående kampanjen kring försvarsbesparingarna publiceras idag följande information, under rubriken "Nio miljarder mindre - på sju år", på hemsidan:

"Det är en myt att Försvarsmakten blir mindre och mindre men att kostnaderna är oförändrade. Det visar både de minskade anslagen och försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten, BNP."

Vidare berättar man att Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar har förändrats drastiskt de senaste åren. Myndighetens anslag för 2007 är 39,3 miljarder kronor. Från 2000 till 2007 har Försvarsmaktens anslag minskat med omkring nio miljarder kronor, eller 20 procent. Försvarets del av BNP har gått från 3,1 procent 1975 till 1,52 procent 2005.

Som pricken över i meddelas att det "Så sent som i förra veckan utgick direktiv till förbanden om besparingar på omkring 180 miljoner kronor, för att säkerställa att de ekonomiska ramarna för 2007 kan hållas."

Det är intressant att man väljer att ta avstamp i 1975 års anslagsnivåer. I mitt tycke är det dock mer relevant att jämföra siffor från kalla krigets slut och fram till nu. Under åren närmast efter kalla krigets slut tvekade många länder, däribland Sverige, inför en militär omställning. Många försvar fortsatte i samma spår för materielutveckling och materielanskaffning, trots den radikalt annorlunda säkerhetspolitiska situationen. Denna försiktighet under första delen av 1990-talet har inneburit en senarelagd omställning av försvaret, något som sakta har vuxit fram under de senaste tio åren och börjar få genomslag -från mobilisering av invasionsförsvar till insatsförsvar med internationella insatser som faktisk huvuduppgift- först under senare tid.

Dessutom, siffror säger inte allt och definitivt inte allt om reell insatsförmåga! Min rekommendation till Försvarsmakten, om man nu vill ge en rättvisande bild av sin verksamhet, är att i görligaste mån jämföra förmåga mellan 1975 och nutid. Det hade varit intressant läsning och ett konstruktivt bidrag till den pågående försvarspolitiska debatten.

PS. Det är intressant att studera det militära försvarets andel av BNP efter kalla krigets slut fram till närtid. Det finns ytterligare statistik att tillgå, t.ex. här och här.

Upp som en sol....

"Ett samarbete kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemskap" säger Allan Widman (fp) till SvD.

Allan Widman säger enligt tidningen att han välkomnar ett svenskt samarbete med Norge och att han hoppas att ett svenskt medlemsskap i Nato nu kan bli verklighet:

"Men jag tror att ett försvarssamarbete med Nato kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemsskap och sätta frågan på agendan", säger Allan Widman till SvD.se.

Jaha, så nu tvingas socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister motarbeta ett samarbete mellan Norge och Sverige, för att ingen ska ta miste på dessa partiers motstånd mot ett svenskt Natomedlemsskap. Inte för att det egentligen hör ihop, utan därför att både Allan och de flesta andra vet att medialogiken oftast inte medger ett resonemang där man förklarar något som till synes förhåller sig på ett annat sätt. När t.ex. nu det norsksvenska samarbetet kopplas ihop med Natomedlemsskap, kommer vi tyvärr att se prov på detta. Om socialdemokraterna nu säger "verkställ" till samarbetet, riskerar de därmed en rubrik där det står att socialdemokraterna vill närma sig Natomedlemsskap eftersom samarbetet syftar till det. Det innebär att den lätta vägen blir att säga nej.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag hoppas jag blir överbevisad om motsatsen.

Heja Norge och Sverige!

Idag lämnar Norges försvarschef Sverre Diesen och Sveriges ÖB Håkan Syrén över en studie, till respektive regering, som gemensamt har tagits fram kring samarbetsmöjligheter länderna emellan.

På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att fokus har varit att göra så mycket som möjligt tillsammans inom förbandsproduktionen, materielanskaffning, underhåll och utbildning/övning. På det sättet skapas över tiden allt större likhet inom olika system och förband. Detta ger samordningsvinster och kostnadseffektivitet.

Syrén och Diesen skriver på DN-debatt att samarbetet kommer att ställa stora krav på nytänkande:

"Det stärkta samarbete vi nu föreslår innebär ett genombrott för en ny samarbetsmodell, som delvis ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet. Det ställer stora krav på nytänkande såväl inom våra försvarsmakter som på politiskt håll".

Precis just så. Fast också enligt min mening inom stödmyndigheterna och förhoppningvis också på det civil-militära planet i samband med internationella insatser. Och förhoppningvis inte bara på materielsidan - i synnerhet inte när man i artikeln talar om nya ubåtar och stridsvagnar.

Det är en efterlängtad studie, både från militärt och politiskt håll. I alla fall är den efterlängtad tills dess att slutsatserna skall börja implementeras. Tro mig, då kommer det knaka och gnissla både inom Försvarsmakten och i den politiska debatten. För om man skall samarbeta, och inte bara det utan faktiskt samordna på "riktigt", då blir det ju konkreta effekter och ett givande och tagande skall till.

Gnisslar görs det redan inom Vänstern. Lars Ohly säger till SvD att han är tveksam till ett försvarssamrabete med Norge:

"Det är oroväckande att vi knyts ännu närmare Nato, snarare borde vi stärka vår alliansfrihet med tanke på militära EU-samarbeten". Ohly ser förslaget som ytterligare ett steg mot ett svenskt Natomedlemsskap: "Vi har ju en regering som på sikt vill gå med i Nato. Det här förslaget gör mig mycket bekymrad".

Svenska Dagbladets Mikael Holmström menar också att samarbetet, inte formellt men i praktiken, är ett steg närmare Natomedlemsskap.

Försvarsministern ser det på ett annat sätt. På frågan om detta är steg i riktning mot ett svenskt medlemsskap, svarar han såhär:

"Så tycker jag inte att man ska tolka det. Sverige har redan i dag militära samarbeten med andra Natoländer som till exempel Estland, så jag ser ingen direkt Natokoppling här. Vi samarbetar med flera länder som valt olika säkerhetspolitiska lösningar och det kommer vi att fortsätta med, säger Mikael Odenberg till SvD.

Jag är benägen att hålla med Odenberg. Natostandard är redan införd när det gäller nya materielprojekt, så det är inget nytt i och med detta samarbete. Det rör sig heller inte om en gemensam planläggning för att möta invasioner eller liknande, mellan Sverige och Nato. Inga nya ömsesidiga försvarsgarantier är givna.

Jag tror inte det finns någon debatt i Norge om att man borde avstå samarbete med Sverige eftersom Sverige är ett EU-land. Ohly lyfter inte att det är bra med samarbete med Norge eftersom de står utanför EU, när han själv tar upp det militära samarbetet inom EU.

Det blir väldigt intressant att läsa Vänserpartiets kommande budgetmotion! De vill utbilda 10 000 värnpliktiga och de vill inte att Sverige skall rationalisera Försvarsmakten bl.a. genom samarbete med Norge. Frågan är hur vänstrn skulle ställa sig till ett operativt samarbete med EU-landet Finland, kanske till och med en gemensam Östersjömarin, för övervakning av Östersjön?

I Vänsterns värld måste regementen öppnas på nytt, Försvarsmakten skall klara och göra allt själv, men utan pengar. Jag måste säga att jag har svårt att se den röda tråden i Vänsterns försvarspolitik. Vad är det man vill, respektive inte vill, att Försvarsmakten skall göra? Med vem? Och vem får man inte samarbeta med? Hur mycket skall allt detta i sin tur få kosta?

En liknande studie, men med vår granne i Öster, bör nu genomföras skyndsamt. Förmodligen finns det en del att göra gemensamt med Danmark också.

Äntligen!

Nu berättar TT (med källa tidningen Fokus) att direktiven till utredningen om förändrad totalförsvarsplikt skickas ut på på gemensam beredning i regeringskansliet under nästa vecka.

"Källor inom både moderaterna och på försvarsdepartementet bekräftar för tidningen att utredningen om att skrota värnplikten kommer i budgeten."

Jag säger som Gert Fylking inför Horace: Äntligen!

Uppdatering: SvD följer upp.

The Darfur Wall

Kolla videon och gå sedan till The Darfur Wall.

Avdelningen telemarketing

Jag vill gärna dela med mig av (en till) dialog mellan mig och en försäljare som förmodligen hade en mindre framgångsrik dag vid telefonen:

Jag: Annika

Han (jättesnabbt): Hej är det Tjäderns Byrå jag talar med jag ringer från (ej hörbart) i Danmark som erbjuder dig (ej hörbart).

Jag: Jaha, jag är inte intresserad av något erbjudande.

Han: Vem har sagt att jag har ett erbjudande?

Jag: Jag tyckte du sade det och jag är inte intresserad.

Han: Intresserad av vaddå?

Jag: Jag är inte intresserad av att lyssna på ditt erbjudande och jag har inte tid att...

Han (avbryter): Jag har fanimig inte tid jag heller (klick!)

Serdyukov statuerar exempel

Det verkar som den politiska ledningen i Ryssland vill statuera exempel.

Försvarsminister Anatoly Serdyukov avskedar regementschefen vid det regemente där en värnpliktig nyligen avled av de skador han fick efter det att ett befäl misshandlade honom och stängde in honom i en hundgård över natten (se tidigare inlägg på denna blogg).

"In a highly unusual move, Serdyukov expressed "sincere condolences" to the parents and relatives of the dead soldier and promised to take "harsh measures ... including discharging" those responsible for the latest incident."

Skygglappar på

Aftonbladet rapporterar att tekniska nämnden på Gotland, med tio röster mot en (en miljöpartist röstade nej), har beslutat att tacka ja till det rysk-tyska bolaget Nord Streams erbjudande om att bygga ut hamnen i Slite för närmare 70 miljoner kronor. Det är ett definitivt beslut eftersom frågan inte ska vidare till kommunstyrelsen eller fullmäktige.

Slite på Gotland skall därmed bli en knutpunkt när Nord Stream bygger den kontroversiella gasledningen mellan Ryssland och Tyskland.

"Det var inget svårt beslut. Vi var helt eniga med undantag för miljöpartiet, säger tekniska nämndens ordförande, centerpartisten Kjell Skalberg, som betonar att nämnden bara tagit ställning i själva hamnfrågan. "

Ok, något är alldeles på tok här. Ordförande i nämnden säger att man bara har tagit ställning i själva hamnfrågan. Det är möjligt att så är fallet, strikt formellt. Men att bortse från att detta kommer att användas av bolaget på olika sätt i den fortsatta (nationella och internationella) processen, det är antingen naivt eller bara dumt.

...å än slank de dit...

Idag svarar Försvarsminister Mikael Odenberg på en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Åsa Lindestam. Hon har frågat ministern om Nordic Battle Group eller någon annan planerad insats riskerar att inte bli fulltalig eller sakna materiel och vilka åtgärder ministern avser att vidta med anledning av det anförda?

Odenberg svarar att han inte bedömer att det finns någon risk för att den Nordiska stridsgruppen (NBG) eller andra internationella insatsförband kommer att sakna personal eller materiel. Sedan kommer det:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att myndighetens verksamhet löper planenligt. Årets ekonomiska utfall följer också prognoserna."

Och det är ju inte riktigt samma bild för innvarande år som Försvarsmakten numer har.

Fortsättningen på svaret är, vid sidan av allt som har sagts om försvarsekonomin den senaste tiden från olika håll, något förbryllande:

"Helt nya verksamheter som NBG och det nya värnpliktssystemet med tre terminer medför dock en större osäkerhet i prognoserna för kommande år. Det medför att Försvarsmakten just nu prognostiserar att för 2008 använda 400 miljoner kronor mer än tilldelat belopp avseende anslagsposten 6:1:1 Förbandsverksamhet m.m. Samtidigt lämnar anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser – som Åsa Lindestams fråga närmast berör – ett prognostiserat anslagssparande på drygt 300 miljoner kronor för 2007."

De förbryllande delarna är det här med "helt nya verksamheter" (NBG och tre-terminssystemet). Det låter som om dessa två faktorer har ramlat ner på Försvarsmakten plötsligt och oplanerat, mitt under innevarande budgetår. Och så är det ju inte. När det gäller NBG kan jag ha förståelse för att kostnaderna inte går att förutse i alla delar de kommande åren, eftersom detta avgörs av om, hur och var styrkan sätts in. Värnpliktssystemet torde vara lättare att beräkna.

ÖB hos Adaktusson

ÖB Håkan Syrén var hos Adaktusson (TV8) igår. Han sade, apropå besparingarna, bland annat att "det är i grunden en omavvägning som måste göras för att klara detta" och att "det gäller att föra ett resonemang om vilka uppgifter vi ska ha".

Syréns budskap är tydligt: "Nu har det skruvats i resurserna och då måste det skruvas i uppgifterna".

Budskapet om uppgifterna kan dock inte tolkas på annat sätt än att ÖB ger de som vill se en ökad tyngdpunkt vid det nationella försvaret rätt. Han kritiserar Försvarsmaktens nuvarande numrär -kopplat till ett resonemang om hur Sverige skulle hantera en invasion- och instämmer i den oro över hur invasionshotet skrivs bort, som några av sommarens debattörer (t.ex. Bo Pellnäs) har uttryckt.

Svenska Dagbladet (TT) skriver om ÖB:s framträdande här.

å än slank de dit...

Samtidigt som SVT:s Rapport redogör för hur besparingarna inom försvaret (troligtvis) kommer att hämtas hem är det intressant att betrakta när olika inspel om försvarsekonomin har kommit från Försvarsmakten.

Den 27 augusti kom Försvarsmaktens besked om att myndigheten genomför begränsningar i sina materielbeställningar. Orsaken sades vara "det osäkra läge som uppstått i samband med diskussioner kring budgetpropositionen".

Det är ju i och för sig rimligt, så att man inte sätter signaturen under ett kontrakt som i samma stund sågas på en annan plats i Stockholmstrakten.

Men idag, den 28 augusti, lägger man till att förbanden måste spara omkring 180 miljoner kronor för att klara de ekonomiska ramarna för 2007. "Det ekonomiska läget i Försvarsmakten är mycket ansträngt", säger Göran Mårtensson, chef för förbandsproduktionen.

Den 15 augusti presenterades Försvarsmaktens delårsrapport på följande sätt:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att verksamheten löper planenligt. Även det ekonomiska utfallet följer prognoserna för året."

Lennart Olsen, var är du?

Avdelningen legendariska journalister

En intervju med Seymor Hersh, reportern som 1969 avslöjade My Lai massakern i Vietnam och som numer skriver om Irakkriget för New Yorker.

Finns att läsa här.

Rysk värnplikt med livet som insats

Från Reuters:

"A young conscript is close to death after two drunken officers at the Plesetsk Cosmodrome beat him with belts and then dumped him in a dog cage, an official said Friday. (...) Bullying and abuse are commonplace in the military. Conscripts are sometimes killed or seriously injured by beatings, though the Space Forces prides itself on high levels of discipline and is seen as an elite branch of the armed forces. (...) Doctors last year amputated the legs and genitals of a conscript who was abused at the Chelyabinsk Tank Academy."

Uppdatering 28/8: SvD publicerar nu en TT artikel om fallet.

Som ljuv musik!

I en TT-artikel som följer upp Peter Eriksson och Peter Rådbergs DN-debattartikel uttalar sig försvarspolitiker från alla partier om förslaget att överge den (teoretiska) allmänna värnplikten till förmån för ett system med kontraktsanställda soldater.

Ingen media har, såvitt jag vet, ännu uppmärksammat det historiska uttalandet av Håkan Juholt (s):

"Försvarsmakten har radikalt förändrats och fått nya uppgifter jämfört med tio år sedan. Jag är inte säker på att pliktsystemet fullt ut uppfyller de uppgifter som det hade tidigare. Om det positiva vi vill uppnå med pliktsystemet kan uppfyllas på andra sätt så är det helt klart värt att undersöka."

Socialdemokraterna rör med andra ord på sig i en fråga som hittills varit tabu inom arbetarrörelsen. Det låter som ljuv musik! Måtte nu Juholts linje få genomslag när det gäller socialdemokraternas linje i den kommande pliktutredningen.

Uppseendeväckande, fast på ett helt annat sätt, är vänsterns Gunilla Wahléns linje om att värnpliktsarmén skall bestå och dessutom utökas till 10 000 personer. Jag har inte sett någon beräkning från vänstern kring vad detta skulle kosta och medföra för organisationen.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

"De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet."

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.

Vore bra med en förklaring

Officersförbundet kommenterar nu Eriksson och Rådbergs artikel på DN-debatt. Deras svar är inte helt genomtänkt:

"Lars Fresker ifrågasätter även huruvida miljöpartiet har tänkt på vilka behov som finns i de olika delarna av försvaret, exempelvis hur många officerare som behövs för att utbilda värnpliktiga eller att arbeta med beställning av materiel på Försvarets materielverk."

Miljöpartiet vill att officerare och Försvarsmakten skall syssla med kärnverksamhet och att så mycket kringverksamhet som möjligt skall läggas ut på andra aktörer. Dessutom missade Fresker att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och ingen tillämpning av pliktagarna - enbart de som får en plats i insatsorganisationen skall utbildas och kontraktanställas.

"- De tycker ju att man helt ska skrota invasionsförsvaret. I deras uppfattning behöver man inte ett försvar av sitt eget land, säger Lars Fresker. Det är inte rimligt att tänka så eftersom behövs en grund att bygga på inför framtiden, menar han. - Det säkerhetspolitiska läget kan förändras fort. Även om det inte finns något hot idag så kan det skruvas upp till exempel i Ryssland. Det här förslaget är både naivt och kortsiktigt."

Jag vill att Officersförbundet berättar en sak för mig: Hur kan det komma sig att en insatsstyrka dimensionerad och organiserad för internationella behov innebär att den inte är användbar på hemmaplan och att man i det konceptet skrotar "försvar av sitt eget land"? Är en insatsstyrka med dess kringorganisation inte en "grund att bygga på inför framtiden"?

Sorry Fresker, men det resonemanget förstår jag helt enkelt inte.

Pellnäs centrala frågeställningar

Bo Pellnäs skriver på dagens Brännpunkt och undrar om finansminister Borg förstår säkerhetspolitik?

Jag vill kommentera två delar i Pellnäs artikel.

1. Tesen om den omöjliga återtagningen.
2. Bra land reder sig självt.

1. Pellnäs kunskaper i historia och hans beskrivning av hur lite mänskligheten har förändrats i sitt sätt att tänka de senaste fyra tusen åren har naturligtvis sin relevans. Jag tror vi hittar mycket av kärnan för den oro och frustration som många debattörer har gett uttryck för den senaste tiden, i det som Pellnäs tar upp kring förmågan att fatta politiska beslut om upprustning, eller återtagning om man så vill.

Han skriver: "Man vidtog inga åtgärder när den politiska situationen i Tyskland förändrades. Inte heller när Hitler kom till makten 1933. Först två år senare, medan Tyskland rustade för fullt, reagerade Sverige. Men 1935 tillförde man inte försvaret resurser, man bara hejdade förfallet. Det var först 1938 som vi beslutade om en upprustning. Den var genomförd först 1948, tre år efter krigsslutet."(...)"Alla dessa mekanismer inom politiken verkar idag med full kraft. Risken är att nutida svenska politiker, invävda i alla inrikespolitiska maktproblem, inte heller reagerar i tid på förändringar i vår omvärld. Om inte väljarna ser ett växande yttre hot kommer priset för en satsning på försvaret att uppfattas som alltför högt."

Under det här resonemanget hör jag frågan; vad skulle få svenska politiker att "trycka på knappen"? Vem eller vad upphäver sin stämma och kräver ökade resurser och ökad förmåga att möta en invasion (eller vad man nu ser framför sig)?

Det är en relevant fråga och en viktig diskussion. Om man hävdar att det militära försvaret skall kunna vara flexibelt, dvs. både kunna rusta ner och upp beroende på behov och omvärldsutveckling, måste man ge sig in i den debatten. Jag tror det är centralt, för att vinna förtroende hos de som likt Pellnäs oroar sig för att historiens misstag riskerar att upprepas, att kunna beskriva hur kedjan omvärldsanalys-beslut går till (eller hur den bör gå till). Det blir ju av nödvändighet alltid en subjektiv övning, men kanske man skall diskutera ett antal kriterier för när vissa mekanismer i planeringen bör gå igång? Och detta bör naturligtvis handla om både tillskott och nedskärningar. Annars förloras trovärdigheten i att det faktiskt är omvärldsförändringar och svensk ambitionsnivå som styr, och inte komplexets egna behov.

Sedan tycker jag Pellnäs går lite fel. Han skriver: "Det säkerhetsproblem i vårt närområde som Putins Ryssland håller på att skapa förnekas därför av nästan alla politiker. Man försäkrar oss visserligen att man ”följer utvecklingen”. Men det är mest en ursäkt för att slippa agera. Man försöker på olika sätt behålla bilden av att vårt närområde är problemfritt."

Jag tycker faktiskt inte att detta är sant. Pellnäs drar omedelbart kopplingen "negativ utveckling i Ryssland - militärt hot". Jag har inte hört någon försvarspolitiker sopa undan den ryska utvecklingen, men flertalet ser hoten på andra plan än det militära och vill därmed använda andra mekanismer än det militära reglaget för att möta denna utveckling. Man kan ju faktiskt se samma sak, men dra olika slutsatser om vad som behöver göras.

2. Pellnäs skriver att: "Tjecker, polacker och finländare har alla lärt en ohygglig historisk sanning. I nödens stund står man ofta ensam och måste lita till egen kraft."

Detta är en annan central del i den debatt som har rasat under sommaren. Min stilla fråga är hur vi skall dra gränsen för vad vi skall klara, om vi skall rusta till en nivå där vi klarar oss själva? Vi har ju (tack och lov!) aldrig dimensionerat försvaret för att kunna möta den faktiska förmågan i vår nära omvärld, oavsett vilja och säkerhetspolitisk situation i övrigt. Rysslands kärnvapenprogram - föranleder detta att Sverige bör skaffa sig ett taktisk kärnvapenprogram? Ett eget missilförsvar?

Det är och förblir således alltid en fråga om var man drar gränsen för vilken förmåga som skall innehas, och aldrig en fråga om man skall klara sig helt själv eller ej.

Organisera och dimensionera för internationell insatsförmåga

På dagens DN-debatt utvecklar miljöpartiets Peter Eriksson och Peter Rådberg efter vilken inriktning man bör organisera försvaret.

I DN: s debattredaktions ingress skriver man att "För Sveriges nutida försvarsbehov kan antalet officerare minska från 11 000 till 3 000 och värnpliktsarmén ersättas med 6 000 yrkessoldater vid enbart sex arméförband."

Det är ju dock inte riktigt vad det står i artikeln:

"Vårt bidrag till internationella militära insatser ska i huvudsak bestå av efterfrågade markstridskrafter och vi ska vid behov kontinuerligt kunna ha ungefär 2 000 män och kvinnor i internationell tjänst. För att kunna upprätthålla den nivån behövs ungefär 6 000 soldater som bör kontrakteras på längre tid. Med ett sådant system kommer Sverige att behöva cirka 3 000 officerare, jämfört med cirka 11 000 i dag."

Soldater som kontrakteras på längre tid -kanske kan det röra sig om fem år- är ingen renodlad yrkesarmé. Med en sådan måttstock har vi i praktiken en yrkesarmé redan idag, med alla våra redan befintliga kontraktsanställda soldater. Att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och därmed ingen tillämpad pliktlag, det är inget nytt, det har vi tyckt sedan 1996.

TT sammanfattar såhär.

Ur dagens blad

Jag läser alltid PJ Anders Linders ledarkommentarer i SvD. Jag håller långt ifrån alltid med, men det är intressant läsning eftersom det ofta är ganska genomtänkta ståndpunkter. Dock inte idag.

Om Försvarsberedningens kommande säkerhetspolitiska rapport skriver han:

"Vad innebär egentligen de nya tongångarna från rysk sida? Vilka slutsatser ska vi dra? Var det måhända en aning förhastat att utgå från att svenskt territorium aldrig skulle bli hotat mer, och att vi kunde koncentrera oss på att skicka våra soldater till Kosovo och Afghanistan? Viktiga frågor, men regeringen har tydligen inte tålamod att vänta på svaren?"

Jag sliter mitt hår. Hans resonemang bygger på ett fundamentalt missförstånd, alternativt en grov felsyn. Nämligen att vi kan koncentrera oss på internationella insatser eftersom svenskt territorium inte är hotat. Som någonting vi kan ägna oss åt så länge vi inte har att göra på hemmaplan. My God.

Sverige ska naturligtvis mycket aktivt bidra till att förhindra, dämpa konflikter och minska lidandet i världen. Och detta gäller väl i synnerhet om säkerhetsläget försämras, då Sverige bör engagera sig internationellt för att få situationer av olika slag att gå i en mer positiv riktning, med alla de medel som vi har att ta till. Eller skall vi gräva ner oss i våra värn, om det börjar se mörkare ut på andra sidan gränsen, och vänta på att någon anfaller? Det bästa försvaret är väl ändå att hejda ett hot innan det är över oss? Och det gäller ju oavsett om det är militära eller miljömässiga hot vi talar om. Att det sedan är en moralisk skyldighet att ingripa, för att skydda civilbefolkningar och säkra områden så att civil nödhjälp och andra civila insatser kan verka, är ytterligare en dimension.

PJ övergår därefter till att kritisera regeringen, bland annat med orden "Finansministern behöver pengar och då får omvärlden lov att bli lite ofarligare." Detta apropå Mikael Holmströms artikel i den egna tidningen. Under rubriken "Sparkrav spräcker vallöfte" redovisar Holmström den uppgörelse mellan Försvarsministern och Finansministern som enligt uppgift slöts redan i juni:

"Där står att arbetsgruppen skulle föreslå besparingar i dagens försvarsmaterielbudget med ”cirka tre miljarder” år 2010. Det var hela det beloppet som Anders Borg intecknade redan i förtid i Visby. Men en del av de sparade pengarna skulle enligt direktiven ligga kvar i försvarsramen för att omfördelas. Syftet var att ”bidra till regeringens ambitioner om ökade internationella insatser”."

Det är inte oförenligt att spara pengar och öka den internationella förmågan. Men då måste man våga ta politiska beslut som pekar ut vad man inte skall kunna göra och orka ställa om organisation, planering och personalförsörjning på ett sätt som innebär att den internationella verksamheten blir dimensionerande för Försvarsmakten. Och under tiden man gör det ser man till att visa på hur den organisationen avkastar förmåga på hemmaplan.

Kul eller ful?

Under rubriken "Så flirtar du på jobbet - Dejtingexperten Marie Hagberg ger sina bästa tips för dig som vill få kollegan på fall" publicerar Aftonbladet bilden här nedan. Hur tror ni reaktionerna hade sett ut om man bytte plats på kvinnan och mannen?

Kung Abdullah i Mecca med Kadyrov

"Chechen President Ramzan Kadyrov, in Saudi Arabia to tour the holy places of Mecca (the minor hajj), took part in the semiannual cleansing of the Kaaba with Saudi King Abdullah II. Participation is the ritual is a great honor, reserved only for the most respected figures of the Islamic world."

Om detta finns det lite olika synpunkter.

Några grupper är rasande, andra är oroliga fast av helt andra anledningar, nämligen att Kadyrov -i sina försök att distansera sig från bilden av honom som en rysk marionett- lyckas alltför bra med att införa en islamisk ordning i Tjetjenien. Går man i riktning mot en islamistisk fundamentalistisk stat i Kaukasus, ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?

Giuliani lägger ut linjen

Per Gudmundson skriver idag om den utrikespolitiska linjeartikel som Rudy Giuliani publicerat i Foreign Affairs. Han har översatt ett stycke ur inledningen (det tackar man för), en artikel som speglar den linje som kan komma att styra utrikespolitiken om Giuliani vinner presidentvalet nästa år.

Gudmundsson är, precis som jag, inte säker på att valet kommer att stå mellan Clinton eller Obama. Det kan mycket väl bli så att just Giuliani tar hem det hela. Därför är det viktigt att läsa och reflektera över denna artikel.

"Nästa president kommer att möta tre utrikespolitiska huvudutmaningar. Först och främst behöver han staka ut en kurs mot seger i kriget mot terrorismens attack på den globala ordningen. För det andra behöver han stärka det internationella system som terroristerna vill förstöra. För det tredje måste de fördelar som detta internationella system genererar utvidgas i en ständigt expanderande zon av säkerhet och stabilitet runt jorden. Det mest effektiva medlet att uppnå dessa mål är att bygga ett starkare försvar, utveckla en målmedveten diplomati, och vidga vårt ekonomiska och kulturella inflytande.

Med de tre arbetssätten kan nästa president bygga fundamentet för en lång och realistisk fred. Att uppnå en realistisk fred betyder att man balanserar realism och idealism i vår utrikespolitik. Amerika är en nation som avskyr krig och älskar fred. Innerst inne tror amerikanen att alla människor av har vissa gudagivna okränkbara rättigheter, men att dessa rättigheter måste försvaras av staten. Amerikaner tror att såvitt dessa rättigheter respekteras i andra länder, i enlighet med lokala lagar och sedvanor, går det att leva i fred med dessa länder. Där så inte är fallet är våld och kaos mycket mer troligt. Att bevara och utvidga amerikanska ideal måste fortsätta vara målet med all USA:s politiska vilja, både utrikes och inrikes. Om vi inte fullföljer våra idealistiska mål genom realistiskt arbete så kommer vi aldrig kunna nå fred. Idealism borde definiera våra yttersta mål, realism borde hjälpa oss finna den väg vi måste ta för att nå fram. Världen är en farlig plats. Vi har inte råd med illusioner om den fiende vi möter.

Terroristernas krig mot USA uppmuntrades av de orealistiska och inkonsekventa handlingar vi vidtog vid terrorattacker förr. En realistisk fred kan bara uppnås med styrka."

För få- och för många!

I Försvarsmaktens dagsfärska delårsredovisning kan man bland annat läsa att planerad personalvolym för yrkesofficerare för 2007 är ca. 9 600 individer totalt i Försvarsmakten. Utfallet per 2007-06-30 blev 9 955 yrkesofficerare. Därmed är differensen + 355 officerare.

Det är lite intressant att lägga denna information -som presenteras på hemsidan under rubriken "Personalminskningar fortsätter"- vid sidan av vad som sades så sent som för fem dagar sedan (mina kursiv.):

"Inför 2008 har Försvarsmakten tvingats reducera antalet värnpliktiga. Inskrivningsbesluten ändras för omkring 600 personer. Brist på befäl gör att Försvarsmakten inte kan garantera de värnpliktiga en säker och kvalitativ utbildning. Lars Norrström utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret.- Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

I delårsredovisningen skriver man också att "Försvarsmakten utreder för närvarande möjligheterna att öka antalet yrkesofficerare i närtid."

Slutsatsen måste vara att det är "fel" personer som har lämnat Försvarsmakten. En annan slutsats kan vara att man måste använda personalen lite mer flexibelt. Det kan inte vara vattentäta skott mellan att ha uppnått en viss grad och utbildningsorganisationen.

Uppdatering I: Försvarsmakten har nu bytt rubrik från "Personalminskningar fortsätter" till "Fjolårets besparingar kan nu användas"

Uppdatering II: Svd (TT) skriver om delårsredovisningen här.

Sega gubbar

Igår fyllde Castro 81 år. Han tog makten 1959 och har således styrt Kuba i mer än halva sitt liv. Omar Bongo i Gabon (tvåa på listan ovan) vet jag mindre om. Gabon var en fransk koloni till frigörelsen 1960.

Fokus: Östersjön

40% av all rysk export går på köl genom Östersjön. De ryska oljetransporterna kommer att fördubblas inom en snar framtid. Nya fartyg (kategorin "Baltic Max") som kan transportera 200 000 ton olja, kommer snart att trafikera vårt innanhav.

Kommer du ihåg Exxon Valdez?

Exxon Valdez var en oljetanker ägd av Exxon, vilken grundstötte utanför Alaskas kust den 24 mars 1989. Olyckan orsakade att cirka 42 000 kubikmeter råolja läckte ut. Utsläppet var därmed ett av de allvarligaste någonsin. Befälhavaren för fartyget var vid tidpunkten för grundstötningen påverkad av alkohol och hade lämnat bryggan. Katastrofen som drabbade Alaskas sydkust medförde skador som ännu inte läkt.

Man kan lätt räkna ut, med hänsyn till de tunga tonnage som kommer att trafikera Östersjön, att Exxon Valdez kan vara en liten katastrof i jämförelse. Antalet incidenter har de senaste åren ökat stadigt. Enligt HELCOM ägde t.ex. 57 kollisioner rum i Östersjön under 2005, jämfört med 11 år 2000.

Dock visar nya siffror att antalet incidenter totalt sett minskar år 2006, jämfört med tidigare år:

"The annual number of shipping accidents in the Baltic Sea area, including also accidents resulting in oil spills, has significantly decreased for the first time since 2004, although it is still almost twice as high as four-five years ago".

Detta är risker som kan få oöverstigliga konsekvenser för länderna runt Östersjön. Miljömässigt, naturligtvis, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt.

Beredskapen för att hantera en oljeolycka måste förstärkas avsevärt. Hur ser t.ex. kontrollerna för nykterhet till sjöss ut? Har alla tankbåtar alkolås? Åtgärder måste genomföras för att öka beredskapen för svåra oljeolyckor. Några exempel: Öka och samordna kapaciteten för nöduttryckning och oljesanering i berörda länder. En internationell nödplan för hela Östersjön med samordnade resurser, fartyg och ledningscentraler. Ett nätverk av speciella nödhamnar som kan ta emot fartyg i behov av reparationer.

Kort sagt: En samordning (inom och mellan Östersjöns länder) som innebär att man vet i förväg hur en kris skall hanteras, både när det gäller förebyggande arbete, praktisk krishantering och rättsliga efterspel.

(Illustration: Banksy)

Forna fiender i gemensam övning

Ryska och kinesiska stridskrafter övar tillsammans, för första gången på ryskt territorium. 6 000 personer deltar och övningen sker inom ramen för SCO (Shanghai Cooperation Organization).

SCO skapades 2001 och består, förutom Ryssland och Kina, av fyra ex-Sovjetiska stater i Centralasien och skapades för att möta regionala säkerhetspolitiska utmaningar, främja ekonomisk integration och möta USA: s inflytande i Centralasien.

Miljösäkerhet, vatten och vapen

Idag öppnas den sjuttonde Vattenveckan i Stockholm. Med anledning av detta skriver Anders Berntell, vd Stockholm International Water Institute och Johan Kuylenstierna, projektdirektör, World Water Week, bland annat följande på Brännpunkt:

"En miljard människor saknar tillgång till säkert dricksvatten, närmare 2,5 miljarder lever utan säkra sanitära system. En stor andel av jordens befolkning lever därmed under samma förhållanden som de flesta gjorde i Sverige fram till slutet av 1800-talet.

Men medan världens militära utgifter har ökat med 37 % mellan 1997-2006 ligger investeringarna inom vattensektorn, i bästa fall, på oförändrade nivåer (Sipri)."

Det är värt att uppmärksamma. Precis som en studie från FOI Miljösäkerhet - En översikt.

Rapporten behandlar kopplingen mellan miljö, säkerhet och utveckling. Miljösäkerheten ryms inom ett vidgat säkerhetsbegrepp. Rapporten diskuterar miljösäkerhet, med betoning på klimat-, energi och naturresursfrågor och den presenterar en översikt av hur miljösäkerhet har hanterats i den vetenskapliga forskningen samt i internationella organisationer och på nationell nivå i ett antal länder.

FOI skriver: "Aktuella utmaningar inom området lyfts fram samt svenska aktörers syn på miljösäkerhet och möjligheter att agera internationellt inom området. I studien understryks att det är viktigt att den inbördes dynamiken mellan miljö, säkerhet och utveckling förstås och hanteras samlat på nationell nivå. Insikten om de starka sambanden mellan dessa faktorer behöver genomsyra hanteringen inom olika departement och myndigheter. En process för samverkan i dessa frågor kan behöva utvecklas särskilt med tanke på möjligheter att ta fram en gemensam nationell strategi inför det svenska EU-ordförandeskapet 2009. Ett forum för personer verksamma inom miljösäkerhetsområdet, med deltagande från olika samhällssektorer, skulle även kunna vara värdefullt."

- My name is Bond, James Bond

Alla som intresserar sig för det nya EU-fördraget och EU:s relation till sina medborgare bör läsa följande analys i The Economist.

"OUTSIDE the world of James Bond, people with secret plans rarely brag about them in advance. Even Bond villains wait until they think 007 faces imminent death before blabbing out their plans for world domination. This is as you would expect: if you have a sneaky plot, is it a good idea to boast about it?

This simple analogy brings home just how odd it is that so many leading politicians have been standing up recently to declare that the European Union's big new idea is to hoodwink the voters. Specifically, ever more bigwigs have stated that the EU's new treaty was deliberately made as unintelligible as possible so as to make it easier to win new powers for Brussels. That was the lesson they drew from the ill-fated EU constitution when it was voted down by French and Dutch voters in 2005."

Analysen handlar således om den medvetna trategi som utgörs av det nya fördragets obegriplighet. I artikeln behandlas de Europeiska ledarnas önskan om att slippa debatt och folkomröstningar.

De Europeiska ledarna, skriver man, beter sig som de onda i James Bond-filmerna; de avslöjar sina planer för Bond precis innan de tänker skjuta honom. Dock är det ju så att publiken gillar när sådant beteende straffar sig (vilket det ju alltid gör, förr eller senare) och detta bör EU-ledarna naturligtvis tänka på.

I artikeln hänvisas till Edmund Burke. Economist skriver att de Europeiska ledarna har rätt när de påpekar att de steg som EG/EU har tagit hittills (valutaunionen, utvidgningen och den inre marknaden) knappast hade förverkligats om reformerna hade föregåtts av folkomröstningar.

"There is some truth in this. And there is also a perfectly respectable argument over the merits of direct and parliamentary democracy, as set out by Edmund Burke to the electors of Bristol in the 18th century. But at the most basic level, European politicians are not talking about avoiding referendums in terms of such principles. They are talking about the merits of obfuscation as a means of avoiding referendums. That is wrong.

Working by stealth is a bad habit if you believe in good governance. Telling voters you are being stealthy to avoid consulting them is disrespectful (Burke talked of using his judgment to represent voters, not of devising unreadable texts to bamboozle them). It is also hubristic. The Bond films offer another lesson here. Whenever the evil genius gloats “you have interfered with my plans for the last time, Mr Bond,” viewers know that a painful come-uppance is on its way. Filmgoers like hubris to be swiftly punished. EU leaders should take note."

I artikeln citeras flera ledare som öppet säger att fördraget är medvetet oläsbart i syfte att tysta debatten:

Valéry Giscard d'Estaing, f.d. president i Frankrike, förklarar att syftet med det nya fördraget är att "kamouflera" de stora ändringarna. Giuliano Amato, Italiens inrikesminister, gillar att det nya fördraget inte går att läsa och att det hjälper regeringar som möter "farliga" krav på folkomröstningar med att säga att fördraget är så svårt att det inte går att folkomrösta om.

Jean-Claude Juncker, Luxenburgs premiärminister, har nyligen ifrågasatt om det var "smart" att lägga fram konstitutionsförslaget som så öppet visade att makt flyttas från nationerna till Bryssel och Jean-Luc Dehaene, tidigare premiärminister i Belgien, säger i en intervju att det är “dangerous talk” att förespråka för mycket “transparency and clarity” i EU.

"Unsurprisingly, many of these remarks were instantly reproduced by newspapers in Britain and the Netherlands (another country where there are calls for a referendum)."

Och det är väl förklaringen till att vi sällan hittar sådana citat återgivna i svenska medier.

(Illustration av Peter Schrank)

Värnpliktiga ger upp

Omkring 15 procent av de värnpliktiga avbröt sin tjänstgöring under utbildningsåret 2006-2007. På flera förband märks en ökning av antalet avgångar. Dessa siffror redovisas nu på Försvarsmaktens hemsida.

Det är nedslående läsning på många sätt.

Det hade varit betydligt bättre (jo faktiskt!) om det var på grund av någon övertygelse, i någon slags protest över systemet eller vad som helst som kan leda debatten och utvecklingen framåt.

Men den stora majoriteten av dem som avbröt tjänstgöringen sägs ha gjort det på grund av hälsoskäl. Främst handlar det om psykiska orsaker eller muskelproblem.

Muskelproblemen kan kanske förklaras med att ny personlig utrustning, exempelvis kroppsskydd, har införts sedan de värnpliktiga mönstrade. Försvarsmakten menar att tjänsten helt enkelt har blivit tyngre. Hur som helst bör folkhälsoexperter granska detta underlag. Kanske kan det bidra till debatten om mer gymnastiktimmar i skolan?

Faktorerna bakom de psykiska orsakerna verkar vara att de värnpliktiga förespeglats en typ av befattning vid mönstringen, som sedan ändrats till en annan befattning eller en mindre attraktiv utbildning. Detta är ett problem som jag har hört talas om sedan 1994. Har man fortfarande inte lärt sig kommunicera med de som skall rycka in, i så god tid som möjligt och på ett sätt som fungerar?

Längre resor på grund av färre utbildningsförbad, sägs också spela in. Motivationen är en annan avgörande faktor, enligt Försvarsmakten, och det kan ju var och en förstå. "Eftersom det kan gå upp till två år mellan mönstring och inryckning hinner mycket hända", säger man. Men det kan jag faktiskt inte acceptera som en förklaring till avhoppen. Menar Försvarsmakten att man rider på den motivation som den värnpliktige har vid inryckningen, under hela utbildningstiden? Det är ju snarare så att det är upp till Försvarsmakten att motivera under utbildningstiden (om man nu inte har hunnit blir så omotiverad att man anmäler psykiska eller fysiska problem redan när man når grindarna).

Lars Norrström, personaldirektör, utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret: "Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

Och det är väl kanske detta som rymmer hela förklaringen.

Ryssland vid Nordpolen och över Guam

Putin tonar nu ner retoriken kring de ryska dykäventyren vid Nordpolen, rapporterar Ekot. Nu är det danskarnas tur, enligt BBC.

Samtidigt, i en annan del av världen, visar ryssarna musklerna i skyn. För första gången sedan Kalla kriget har man övat över Guam, där amerikanerna har en stor bas.

"Russia has opened another front in its international show of muscle by dispatching strategic bombers to the heart of American military power in the Pacific for the first time since the end of the Cold War. Two Russian Tu-95 bombers made the 3,200-mile flight to Guam, where more than 22,000 American troops are involved in exercises, a senior air force general said yesterday."

Läs The Independent.

Avdelningen för telemarketing

Många skriver om om hur tillvaron förpestas av försäljare som ringer upp och vill berätta om sina fantastiska erbjudanden, så det ämnet har jag hittills besparat er på denna blogg. Men nu kan jag inte hålla mig längre.

Ibland (trots NIX-registrering) får vi tre-fyra samtal om dagen. Ofta är det ingen i luren när man lyfter (de ringer upp många samtidigt och besvarar bara den stackare som hinner lyfta luren först). Jag ha dock aldrig varit med om följande förut:

Det ringer. Nummer från Östersundsområdet och jag tänker försäljare.

Jag: "Annika".

Inspelad mansröst: "Heeej, du har blivit uppringd för marknadsföringsåtgärder. Tyvärr kan vi inte behandla ditt samtal just nu eftersom vi är upptagna med aaaandra kunder, men om du dröjer kvar kan vi snart hjälpa dig".

Det var så dåligt att det nästan blir humor. Behandla mitt samtal?! Är det i ren självbevarelsedrift de inbillar sig att det är de som blir uppringda? Och bäst/värst av allt; hjälpa mig?

Falköping på tapeten

SVT: s reporter Pär Nilsson med fotograf Håkan Falk har gjort ett längre reportage om Falköpings Cittaslow-satsning. Det sändes i söndags, i både Aktuellt och Rapport, och man kan titta på det här.

Till helgen är det karneval. Det blir en nostalgiafton för alla oss som upplevde karnevalerna under tonåren. Men med barn på axlarna och hemgång efter karnevalståget (före det värsta festandet bryter ut) blir det karneval i en annan tappning. Förbluffade tillresta vänner brukar tycka det är något alldeles häpnadsväckande att Falköping kan skrapa ihop så många festglada firare.

Släcka brasor med bensin

I måndags tillkännagav Condoleezza Rice att man avser släcka brasan i Mellanöstern med bensin.

Varför inte, kanske någon tycker, när allt verkar dömt att misslyckas och många försök som verkar betydligt vettigare har gått i stöpet. Men det finns nyanser även i helvetet och det är väldigt svårt (!) att se hur detta kan bidra till stabilitet i regionen. En förändring blir det väl i och för sig. Man kommer fortsätta döda varandra, på nya sätt.

Rice säger i sitt uttalande:

"we plan to initiate discussions with Saudi Arabia and the other Gulf States on a proposed package of military technologies that will help support their ability to secure peace and stability in the Gulf region".

Israel får naturligtvis sin del:

"we will move soon to conclude a new ten-year military assistance agreement with Israel. This agreement will provide a total of $30 billion to ensure Israel's ability to defend itself."

Och Egypten såklart:

"We are also beginning discussions with the Government of Egypt on a new ten-year, $13 billion military assistance agreement which will strengthen Egypt's ability to address shared strategic goals. Further modernizing the Egyptian and Saudi Armed Forces and increasing interoperability will bolster our partners’ resolve in confronting the threat of radicalism and cement their respective roles as regional leaders in the quest for Middle East peace and in ensuring Lebanon's freedom and independence. We plan to consult closely with Congress and our allies on the specifics of these agreements."

En artikel i Guardian bjuder på fler Rice-citat som det tyvärr kommer att finnas anledning att återkomma till, ett exemel:

"This effort will help bolster forces of moderation and support a broader strategy to counter the negative influences of al-Qaida, Hizbullah, Syria and Iran".

Bladet från munnen och läsvärda blad

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu för första gången kommenterat oenigheten mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg om hur mycket försvaret ska spara i framtiden. Till Ekot säger Reinfeldt:

- Vi kan ju först besluta oss för vad vi tycker är rimligt och väga det mot olika typer av utgiftsminskningar och sen ta eventuella diskussioner, vad det får för möjliga konsekvenser. Jag tror det är viktigt att man tar det i just den ordningen.

Ja jösses. Det är ganska många i det försvars- och säkerhetspolitiska Sverige som går i spinn över det uttalandet. Oavsett vad man tycker om nuvarande budgetram. För att undvika missförstånd, vilket har förekommit efter tidgare inlägg här på bloggen, vill jag göra klart att jag tycker försvaret skall spara pengar. Det bygger först och främst på en säkerhetspolitisk analys och ett behov av att omfördela resurser som jag står för, men också det som Lennart Olsen välgörande nog tar upp idag på Brännpunkt - ineffektiviteten!

"Man kan på goda grunder ifrågasätta de stora kostnaderna för den begränsade försvarseffekt vi får ut" skriver Olsen och jag håller fullständigt med honom.

Vi försökte verkligen tränga in i räkenskaperna under tiden på Försvars- respektive Finansdepartementen och han beskriver det på ett utmärkt sätt i sin bok Rödgrön reda om samarbetsperioden mellan miljöpartiet och den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

"National leader in Sustainable Development"

Den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996. Det är 11 år sedan.

Om man söker på nätet efter information om det militära miljöarbetet hittar man det här på hemsidan. Det första stycket efter ingressen lyder såhär:

"Försvarsmaktens verksamhet i fred kan ibland komma i konflikt med samhällets miljömål. Med hänsyn till Försvarsmaktens huvuduppgifter har regeringen givit Försvarsmakten möjlighet till undantag från gällande lagstiftning i några fall."

Försvarsdepartementet i UK har målet "To become a national leader in sustainable development by 2012." Det slås fast i deras nya "Sustainable Development Action Plan 2007-12".

Des Browne säger:

"Environment and Defence are by no means separate issues. The strengthening of international peace and stability is necessary for Sustainable Development. The Armed Forces currently operate in places around the world where access to scarce resources can contribute to conflict, and communities are directly affected by environmental devastation."

"Defence must adapt to meet these challenges by working to understand the impact on our personnel, equipment and estate. We also need to limit our impact on the environment when undertaking defence operations and activities."

"We have set high standards in our Sustainable Development Action Plan, with the challenging aspiration to become a national leader in Sustainable Development by 2012."

Svenska freds om internationella militära insatser

Apropå diskussionen som då och då blossar upp internt inom miljöpartiet om medverkan i internationella militära insatser, så kanske det kan vara intressant att läsa vad Svenska freds ordförande Frida Blom säger om saken kopplat till Darfur:

"Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3 500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu för­bereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in.

Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare.

För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder."

Moderater med tunnelseende

Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott skriver idag på Brännpunkt. En modifierad artikel, sägs det, efter påtryckningar "uppifrån".

Ledamöterna skriver att det svenska militära försvaret befinner sig i förändring, en förändring som sker i samklang med den verklighet vi befinner oss i och den verklighet vi i framtiden kan hamna. Som exempel på denna verklighet nämns de internationella åtagandena, terrorhot ("var, när och hur terrorismen slår till nästa gång vet vi inte") och Ryssland "som påbörjat en omfattande återupprustning samtidigt som man ställer sig vid sidan av tidigare ingångna truppreduceringsavtal".

Det är en del av verkligheten. Men den ryska upprustningen måste bland annat ses i relation till tidigare nivåer och när det gäller terrorhotet - hur menar moderaterna att försvarsanslaget har en effekt på det? Är det försvaret som skall ha ökade resurser för att möta en terrorattack i Sverige? Inte de polisiära myndigheterna? Är det inte så att krishanteringssystemet och möjligheten att faktiskt leda landet i händelse av en större katastrof, är i mer akut behov av resurser (men på det området väääääntar vi fortfarande på att lärdomarna från tsunamin skall ge effekter i praktiken)....

Moderaterna måste ha missat stora delar av den säkerhetspolitiska debatt som har försigått de senaste åren. Det handlar om samhällets sårbarhet, de stora och globala ödesfrågorna kring fattigdom, HIV/Aids, vapenspridning och miljöförstöring. Kanske man av inlärd vana inte lyssnar till en miljöpartistisk analys av den fronten, men några generalspersoner i USA kanske har större genomslagskraft i de moderata leden?

Det handlar om hur resurser måste flyttas över till konfliktförebyggande åtgärder. Att det måste bli lika "fint" i de tjusiga salongerna att tala om satsningar för att minska samhällets sårbaret och långsiktig, uthållig diplomati, som att tala om nästa generations vapensystem.

I moderaternas artikel är det underförstått att terrorism och Ryssland är förklaringar till att försvarsutgifterna inte kan minska.

Är det då rätt i sak? Nej, det tycker jag inte. Samhällets förmåga att stå emot hot regleras inte i första hand med militära utgifter. Inte i andra hand heller. Ingenstans hittar jag resonemang om hur utvecklingen i Ryssland eller terrorhoten kan påverkas i positiv riktning av en höjning av de svenska försvarsanslagen. Är den moderata idén att Sverige skall haka på en eventuell rustningsspiral i närområdet? Skall vi göra det ensidigt, eller är utgångspunkten att andra EU-länder skall "haka på"? Ingenstans kan jag se någon närmare förklaring till vad vi i så fall skall lägga dessa pengar på, för att höja den militära försvarseffekten. Är det nya ubåtar? Fler värnpliktiga? Nya regementen, eller vad?

PJ Anders Linder kommenterar moderaterna och skriver bland annat:

"Det går inte att se hur en rimlig bedömning – som tar hänsyn till våra internationella åtaganden, utvecklingen i Ryssland och andra hot mot Sverige – ska kunna leda till nedskärningar."

Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga. Det är en grund analys och vad värre är, det är också en analys som kan minska snarare än höja säkerheten. Man riskerar nämligen med ett sådant resonemang att missa viktiga och riktiga satsningar inom andra områden , kanske till och med inom andra politikområden, som hade höjt säkerheten utan att höja spänningen i området genom att bejaka den gamla tesen om vapenskramlandets allenarådande bot mot osäkerhet.

Putin = Deng Xiaoping?

Det kanske börjar klarna när det gäller vad Putin skall göra efter presidentvalet. Kanske efterträder han Igor Ivanov i ett "upphottat" nationellt säkerhetsråd?

Moscow Times skriver också om ryskt fokus på olja- och gasfyndigheter vid Nordpolen:

"This Sunday, a mini-submarine with two State Duma deputies aboard is expected to dive more than 4,000 meters beneath the Arctic ice to the seabed and drop a meter-tall, titanium Russian tricolor on the exact spot directly under the pole. The aim is to stake a symbolic claim to the pole and large chunks of Arctic territory for Russia. Moscow is seeking to put forward a legal claim to a United Nations commission in 2009 -- 100 years after the first explorers claimed to have reached the pole by sled and husky. (...) According to some estimates, the Artic region could hold up to one-quarter of the earth's remaining untapped oil and gas reserves."

Uppdatering den 2 augusti:
Nu rapporterar också svenska medier om det ryska ubåtsprojektet, t.ex. Aftonbladet, SvD (TT) och Ekot.

Schlaug ser spöken

Birger Schlaug vill se en spricka mellan mig och Peter Rådberg (miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott) angående besparingar på försvaret.

Han skriver på sin blogg och jag försöker efterbästa förmåga kommentera och förklara min tanke bakom att det är lika viktigt att förklara varför man anser att försvarsutsgifterna bör minska, vad man har för idé och hur man kopplar det till säkerhetspolitiken (vilket inte Anders Borg gjorde) som att kunna förklara varför man anser att de skall öka (som många hävdar och hänvisar till utvecklingen i Ryssland) och hur det i så fall kan bidra till en säkrare värld...

PS. SvD: s PJ Anders Linder har nu plockat fram några citat från tidigare debatter i försvarsekonomifrågan.

"Musharraf losing his grip"

Naveed Ahmad skriver läsvärt om situationen i Pakistan för ISN Security Watch:

"Though the US and other Western allies in the war on terror have publicly praised Musharraf's Lal Majsid operation, they fear the backlash and criticize him for playing both sides of the fence and allowing the situation to spin out of control.

"The more United States lauds Musharraf's policies, the more vulnerable the general becomes within his own army and his own people," says Rashid Mafzool Zaka, an academic associated with Fatima Jinnah Women's University in Rawalpindi."

Presidentvalskampanj

Här hittar man YouTube/CNN:s debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna.

Ett exempel, det handlar om Irak:

Osthyvel - nej tack!

ÖB, Håkan Syrén, har nu kommenterat den senaste tidens debatt mellan finans- och försvarsministern i sitt veckobrev.

När ÖB skriver att han är "lite provocerad av den senaste tidens debatt" är det med hans sätt att uttrycka sig som att säga att han är rasande (så långt kan jag instämma med SvD:s PJ Anders Linder).

SvD återger ett uttalande till TT:

- Vi är inne i ett omfattande reformarbete som inte är slutfört. Att i nuläget då göra ytterligare reduceringar går inte utan att uppdragsgivaren talar om vilka förändringar av resultatet man vill ha, säger Syrén.

Och detta håller jag med ÖB om. Eller rättare sagt, det går naturligtvis att reducera utan att ange vad Försvarsmakten skall kunna och inte skall kunna göra. Men det är den sämsta sortens reducering -den berömda osthyveln- och leder bara till moras. Istället krävs en nykter analys av omvärldsutveckling, ambitionsnivå, möjliga samarbeten i den nordiska kretsen, en operativt behovsstyrd materielplanering och tydliga politiska besked om färdriktningen. Samt att man faktiskt vågar säga och ta ansvar för vad Försvarsmakten inte ska organisera sig för att möta.

Inte "antingen eller"

Wilhelm Agrell skriver på Brännpunkt idag.

De viktiga frågorna i den försvarsdebatt som nu pågår saknas fortfarande: Hur använder man resurserna på bästa sätt på kort, medellång och lång sikt? Grundfrågan är vad man dimensionerar sig emot och hur kopplingen mellan detta (det internationella) och den territoriella insatsförmågan ser ut.

Agrell för, även han, ett "antingen eller" resonemang. Vem har sagt att Försvarsmakten inte ska ha en planering som innefattar hur man avkastar årlig "produktion" (dimensionerad för att möta de närliggande internationella behoven) till en, liksom tidigare, personell,- materiell- organisatorisk och territoriell insatsförmåga?

Jag fortsätter hävda det omöjliga i att ett försvar dimensionerat för internationella insatser inte kan uträtta något på hemmaplan! Det handlar om planering, personalförsörjning och en materielförsörjningsprocess som stödjer det man skall göra och inte "äter upp" förutsättningarna.

Och vem har sagt att man inte längre ska ha fältövningar och planering/beredskap även för territoriella insatser? Men, i nuvarande läge blir det inte mycket pengar till sådant av två anledningar:

Regering/riksdag/politiker "förstår" bara när de behöver avdela pengar till "lättförståelig hårdvara" dvs materiel. (Om Försvarsmakten kommer med ett förslag om att införa en territoriell övnings- och beredskapsplanering och avdelar pengar till detta kommer de att kallas reaktionära och avdelade pengar stryks ut budgeten).

Samtidigt kräver detta ett besked ÖB bett politikerna om för länge sedan, men fått ett politiskt nej till - vad ska han "skära bort"? Vilken funktion/förmåga?

Så länge inte politiker tar detta ansvar klarar inte Försvarsmakten av det själv och den interna försvarsgrensstriden fortsätter. Vi har inte råd med ett sådant "övningssystem" samtidigt med den materiella tyngdpunkt som är en följd av nuvarande FM-planering.