Ur dagens blad

Jag läser alltid PJ Anders Linders ledarkommentarer i SvD. Jag håller långt ifrån alltid med, men det är intressant läsning eftersom det ofta är ganska genomtänkta ståndpunkter. Dock inte idag.

Om Försvarsberedningens kommande säkerhetspolitiska rapport skriver han:

"Vad innebär egentligen de nya tongångarna från rysk sida? Vilka slutsatser ska vi dra? Var det måhända en aning förhastat att utgå från att svenskt territorium aldrig skulle bli hotat mer, och att vi kunde koncentrera oss på att skicka våra soldater till Kosovo och Afghanistan? Viktiga frågor, men regeringen har tydligen inte tålamod att vänta på svaren?"

Jag sliter mitt hår. Hans resonemang bygger på ett fundamentalt missförstånd, alternativt en grov felsyn. Nämligen att vi kan koncentrera oss på internationella insatser eftersom svenskt territorium inte är hotat. Som någonting vi kan ägna oss åt så länge vi inte har att göra på hemmaplan. My God.

Sverige ska naturligtvis mycket aktivt bidra till att förhindra, dämpa konflikter och minska lidandet i världen. Och detta gäller väl i synnerhet om säkerhetsläget försämras, då Sverige bör engagera sig internationellt för att få situationer av olika slag att gå i en mer positiv riktning, med alla de medel som vi har att ta till. Eller skall vi gräva ner oss i våra värn, om det börjar se mörkare ut på andra sidan gränsen, och vänta på att någon anfaller? Det bästa försvaret är väl ändå att hejda ett hot innan det är över oss? Och det gäller ju oavsett om det är militära eller miljömässiga hot vi talar om. Att det sedan är en moralisk skyldighet att ingripa, för att skydda civilbefolkningar och säkra områden så att civil nödhjälp och andra civila insatser kan verka, är ytterligare en dimension.

PJ övergår därefter till att kritisera regeringen, bland annat med orden "Finansministern behöver pengar och då får omvärlden lov att bli lite ofarligare." Detta apropå Mikael Holmströms artikel i den egna tidningen. Under rubriken "Sparkrav spräcker vallöfte" redovisar Holmström den uppgörelse mellan Försvarsministern och Finansministern som enligt uppgift slöts redan i juni:

"Där står att arbetsgruppen skulle föreslå besparingar i dagens försvarsmaterielbudget med ”cirka tre miljarder” år 2010. Det var hela det beloppet som Anders Borg intecknade redan i förtid i Visby. Men en del av de sparade pengarna skulle enligt direktiven ligga kvar i försvarsramen för att omfördelas. Syftet var att ”bidra till regeringens ambitioner om ökade internationella insatser”."

Det är inte oförenligt att spara pengar och öka den internationella förmågan. Men då måste man våga ta politiska beslut som pekar ut vad man inte skall kunna göra och orka ställa om organisation, planering och personalförsörjning på ett sätt som innebär att den internationella verksamheten blir dimensionerande för Försvarsmakten. Och under tiden man gör det ser man till att visa på hur den organisationen avkastar förmåga på hemmaplan.

Kul eller ful?

Under rubriken "Så flirtar du på jobbet - Dejtingexperten Marie Hagberg ger sina bästa tips för dig som vill få kollegan på fall" publicerar Aftonbladet bilden här nedan. Hur tror ni reaktionerna hade sett ut om man bytte plats på kvinnan och mannen?

Kung Abdullah i Mecca med Kadyrov

"Chechen President Ramzan Kadyrov, in Saudi Arabia to tour the holy places of Mecca (the minor hajj), took part in the semiannual cleansing of the Kaaba with Saudi King Abdullah II. Participation is the ritual is a great honor, reserved only for the most respected figures of the Islamic world."

Om detta finns det lite olika synpunkter.

Några grupper är rasande, andra är oroliga fast av helt andra anledningar, nämligen att Kadyrov -i sina försök att distansera sig från bilden av honom som en rysk marionett- lyckas alltför bra med att införa en islamisk ordning i Tjetjenien. Går man i riktning mot en islamistisk fundamentalistisk stat i Kaukasus, ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?

Giuliani lägger ut linjen

Per Gudmundson skriver idag om den utrikespolitiska linjeartikel som Rudy Giuliani publicerat i Foreign Affairs. Han har översatt ett stycke ur inledningen (det tackar man för), en artikel som speglar den linje som kan komma att styra utrikespolitiken om Giuliani vinner presidentvalet nästa år.

Gudmundsson är, precis som jag, inte säker på att valet kommer att stå mellan Clinton eller Obama. Det kan mycket väl bli så att just Giuliani tar hem det hela. Därför är det viktigt att läsa och reflektera över denna artikel.

"Nästa president kommer att möta tre utrikespolitiska huvudutmaningar. Först och främst behöver han staka ut en kurs mot seger i kriget mot terrorismens attack på den globala ordningen. För det andra behöver han stärka det internationella system som terroristerna vill förstöra. För det tredje måste de fördelar som detta internationella system genererar utvidgas i en ständigt expanderande zon av säkerhet och stabilitet runt jorden. Det mest effektiva medlet att uppnå dessa mål är att bygga ett starkare försvar, utveckla en målmedveten diplomati, och vidga vårt ekonomiska och kulturella inflytande.

Med de tre arbetssätten kan nästa president bygga fundamentet för en lång och realistisk fred. Att uppnå en realistisk fred betyder att man balanserar realism och idealism i vår utrikespolitik. Amerika är en nation som avskyr krig och älskar fred. Innerst inne tror amerikanen att alla människor av har vissa gudagivna okränkbara rättigheter, men att dessa rättigheter måste försvaras av staten. Amerikaner tror att såvitt dessa rättigheter respekteras i andra länder, i enlighet med lokala lagar och sedvanor, går det att leva i fred med dessa länder. Där så inte är fallet är våld och kaos mycket mer troligt. Att bevara och utvidga amerikanska ideal måste fortsätta vara målet med all USA:s politiska vilja, både utrikes och inrikes. Om vi inte fullföljer våra idealistiska mål genom realistiskt arbete så kommer vi aldrig kunna nå fred. Idealism borde definiera våra yttersta mål, realism borde hjälpa oss finna den väg vi måste ta för att nå fram. Världen är en farlig plats. Vi har inte råd med illusioner om den fiende vi möter.

Terroristernas krig mot USA uppmuntrades av de orealistiska och inkonsekventa handlingar vi vidtog vid terrorattacker förr. En realistisk fred kan bara uppnås med styrka."

För få- och för många!

I Försvarsmaktens dagsfärska delårsredovisning kan man bland annat läsa att planerad personalvolym för yrkesofficerare för 2007 är ca. 9 600 individer totalt i Försvarsmakten. Utfallet per 2007-06-30 blev 9 955 yrkesofficerare. Därmed är differensen + 355 officerare.

Det är lite intressant att lägga denna information -som presenteras på hemsidan under rubriken "Personalminskningar fortsätter"- vid sidan av vad som sades så sent som för fem dagar sedan (mina kursiv.):

"Inför 2008 har Försvarsmakten tvingats reducera antalet värnpliktiga. Inskrivningsbesluten ändras för omkring 600 personer. Brist på befäl gör att Försvarsmakten inte kan garantera de värnpliktiga en säker och kvalitativ utbildning. Lars Norrström utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret.- Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

I delårsredovisningen skriver man också att "Försvarsmakten utreder för närvarande möjligheterna att öka antalet yrkesofficerare i närtid."

Slutsatsen måste vara att det är "fel" personer som har lämnat Försvarsmakten. En annan slutsats kan vara att man måste använda personalen lite mer flexibelt. Det kan inte vara vattentäta skott mellan att ha uppnått en viss grad och utbildningsorganisationen.

Uppdatering I: Försvarsmakten har nu bytt rubrik från "Personalminskningar fortsätter" till "Fjolårets besparingar kan nu användas"

Uppdatering II: Svd (TT) skriver om delårsredovisningen här.

Sega gubbar

Igår fyllde Castro 81 år. Han tog makten 1959 och har således styrt Kuba i mer än halva sitt liv. Omar Bongo i Gabon (tvåa på listan ovan) vet jag mindre om. Gabon var en fransk koloni till frigörelsen 1960.

Fokus: Östersjön

40% av all rysk export går på köl genom Östersjön. De ryska oljetransporterna kommer att fördubblas inom en snar framtid. Nya fartyg (kategorin "Baltic Max") som kan transportera 200 000 ton olja, kommer snart att trafikera vårt innanhav.

Kommer du ihåg Exxon Valdez?

Exxon Valdez var en oljetanker ägd av Exxon, vilken grundstötte utanför Alaskas kust den 24 mars 1989. Olyckan orsakade att cirka 42 000 kubikmeter råolja läckte ut. Utsläppet var därmed ett av de allvarligaste någonsin. Befälhavaren för fartyget var vid tidpunkten för grundstötningen påverkad av alkohol och hade lämnat bryggan. Katastrofen som drabbade Alaskas sydkust medförde skador som ännu inte läkt.

Man kan lätt räkna ut, med hänsyn till de tunga tonnage som kommer att trafikera Östersjön, att Exxon Valdez kan vara en liten katastrof i jämförelse. Antalet incidenter har de senaste åren ökat stadigt. Enligt HELCOM ägde t.ex. 57 kollisioner rum i Östersjön under 2005, jämfört med 11 år 2000.

Dock visar nya siffror att antalet incidenter totalt sett minskar år 2006, jämfört med tidigare år:

"The annual number of shipping accidents in the Baltic Sea area, including also accidents resulting in oil spills, has significantly decreased for the first time since 2004, although it is still almost twice as high as four-five years ago".

Detta är risker som kan få oöverstigliga konsekvenser för länderna runt Östersjön. Miljömässigt, naturligtvis, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt.

Beredskapen för att hantera en oljeolycka måste förstärkas avsevärt. Hur ser t.ex. kontrollerna för nykterhet till sjöss ut? Har alla tankbåtar alkolås? Åtgärder måste genomföras för att öka beredskapen för svåra oljeolyckor. Några exempel: Öka och samordna kapaciteten för nöduttryckning och oljesanering i berörda länder. En internationell nödplan för hela Östersjön med samordnade resurser, fartyg och ledningscentraler. Ett nätverk av speciella nödhamnar som kan ta emot fartyg i behov av reparationer.

Kort sagt: En samordning (inom och mellan Östersjöns länder) som innebär att man vet i förväg hur en kris skall hanteras, både när det gäller förebyggande arbete, praktisk krishantering och rättsliga efterspel.

(Illustration: Banksy)

Forna fiender i gemensam övning

Ryska och kinesiska stridskrafter övar tillsammans, för första gången på ryskt territorium. 6 000 personer deltar och övningen sker inom ramen för SCO (Shanghai Cooperation Organization).

SCO skapades 2001 och består, förutom Ryssland och Kina, av fyra ex-Sovjetiska stater i Centralasien och skapades för att möta regionala säkerhetspolitiska utmaningar, främja ekonomisk integration och möta USA: s inflytande i Centralasien.

Miljösäkerhet, vatten och vapen

Idag öppnas den sjuttonde Vattenveckan i Stockholm. Med anledning av detta skriver Anders Berntell, vd Stockholm International Water Institute och Johan Kuylenstierna, projektdirektör, World Water Week, bland annat följande på Brännpunkt:

"En miljard människor saknar tillgång till säkert dricksvatten, närmare 2,5 miljarder lever utan säkra sanitära system. En stor andel av jordens befolkning lever därmed under samma förhållanden som de flesta gjorde i Sverige fram till slutet av 1800-talet.

Men medan världens militära utgifter har ökat med 37 % mellan 1997-2006 ligger investeringarna inom vattensektorn, i bästa fall, på oförändrade nivåer (Sipri)."

Det är värt att uppmärksamma. Precis som en studie från FOI Miljösäkerhet - En översikt.

Rapporten behandlar kopplingen mellan miljö, säkerhet och utveckling. Miljösäkerheten ryms inom ett vidgat säkerhetsbegrepp. Rapporten diskuterar miljösäkerhet, med betoning på klimat-, energi och naturresursfrågor och den presenterar en översikt av hur miljösäkerhet har hanterats i den vetenskapliga forskningen samt i internationella organisationer och på nationell nivå i ett antal länder.

FOI skriver: "Aktuella utmaningar inom området lyfts fram samt svenska aktörers syn på miljösäkerhet och möjligheter att agera internationellt inom området. I studien understryks att det är viktigt att den inbördes dynamiken mellan miljö, säkerhet och utveckling förstås och hanteras samlat på nationell nivå. Insikten om de starka sambanden mellan dessa faktorer behöver genomsyra hanteringen inom olika departement och myndigheter. En process för samverkan i dessa frågor kan behöva utvecklas särskilt med tanke på möjligheter att ta fram en gemensam nationell strategi inför det svenska EU-ordförandeskapet 2009. Ett forum för personer verksamma inom miljösäkerhetsområdet, med deltagande från olika samhällssektorer, skulle även kunna vara värdefullt."

- My name is Bond, James Bond

Alla som intresserar sig för det nya EU-fördraget och EU:s relation till sina medborgare bör läsa följande analys i The Economist.

"OUTSIDE the world of James Bond, people with secret plans rarely brag about them in advance. Even Bond villains wait until they think 007 faces imminent death before blabbing out their plans for world domination. This is as you would expect: if you have a sneaky plot, is it a good idea to boast about it?

This simple analogy brings home just how odd it is that so many leading politicians have been standing up recently to declare that the European Union's big new idea is to hoodwink the voters. Specifically, ever more bigwigs have stated that the EU's new treaty was deliberately made as unintelligible as possible so as to make it easier to win new powers for Brussels. That was the lesson they drew from the ill-fated EU constitution when it was voted down by French and Dutch voters in 2005."

Analysen handlar således om den medvetna trategi som utgörs av det nya fördragets obegriplighet. I artikeln behandlas de Europeiska ledarnas önskan om att slippa debatt och folkomröstningar.

De Europeiska ledarna, skriver man, beter sig som de onda i James Bond-filmerna; de avslöjar sina planer för Bond precis innan de tänker skjuta honom. Dock är det ju så att publiken gillar när sådant beteende straffar sig (vilket det ju alltid gör, förr eller senare) och detta bör EU-ledarna naturligtvis tänka på.

I artikeln hänvisas till Edmund Burke. Economist skriver att de Europeiska ledarna har rätt när de påpekar att de steg som EG/EU har tagit hittills (valutaunionen, utvidgningen och den inre marknaden) knappast hade förverkligats om reformerna hade föregåtts av folkomröstningar.

"There is some truth in this. And there is also a perfectly respectable argument over the merits of direct and parliamentary democracy, as set out by Edmund Burke to the electors of Bristol in the 18th century. But at the most basic level, European politicians are not talking about avoiding referendums in terms of such principles. They are talking about the merits of obfuscation as a means of avoiding referendums. That is wrong.

Working by stealth is a bad habit if you believe in good governance. Telling voters you are being stealthy to avoid consulting them is disrespectful (Burke talked of using his judgment to represent voters, not of devising unreadable texts to bamboozle them). It is also hubristic. The Bond films offer another lesson here. Whenever the evil genius gloats “you have interfered with my plans for the last time, Mr Bond,” viewers know that a painful come-uppance is on its way. Filmgoers like hubris to be swiftly punished. EU leaders should take note."

I artikeln citeras flera ledare som öppet säger att fördraget är medvetet oläsbart i syfte att tysta debatten:

Valéry Giscard d'Estaing, f.d. president i Frankrike, förklarar att syftet med det nya fördraget är att "kamouflera" de stora ändringarna. Giuliano Amato, Italiens inrikesminister, gillar att det nya fördraget inte går att läsa och att det hjälper regeringar som möter "farliga" krav på folkomröstningar med att säga att fördraget är så svårt att det inte går att folkomrösta om.

Jean-Claude Juncker, Luxenburgs premiärminister, har nyligen ifrågasatt om det var "smart" att lägga fram konstitutionsförslaget som så öppet visade att makt flyttas från nationerna till Bryssel och Jean-Luc Dehaene, tidigare premiärminister i Belgien, säger i en intervju att det är “dangerous talk” att förespråka för mycket “transparency and clarity” i EU.

"Unsurprisingly, many of these remarks were instantly reproduced by newspapers in Britain and the Netherlands (another country where there are calls for a referendum)."

Och det är väl förklaringen till att vi sällan hittar sådana citat återgivna i svenska medier.

(Illustration av Peter Schrank)

Värnpliktiga ger upp

Omkring 15 procent av de värnpliktiga avbröt sin tjänstgöring under utbildningsåret 2006-2007. På flera förband märks en ökning av antalet avgångar. Dessa siffror redovisas nu på Försvarsmaktens hemsida.

Det är nedslående läsning på många sätt.

Det hade varit betydligt bättre (jo faktiskt!) om det var på grund av någon övertygelse, i någon slags protest över systemet eller vad som helst som kan leda debatten och utvecklingen framåt.

Men den stora majoriteten av dem som avbröt tjänstgöringen sägs ha gjort det på grund av hälsoskäl. Främst handlar det om psykiska orsaker eller muskelproblem.

Muskelproblemen kan kanske förklaras med att ny personlig utrustning, exempelvis kroppsskydd, har införts sedan de värnpliktiga mönstrade. Försvarsmakten menar att tjänsten helt enkelt har blivit tyngre. Hur som helst bör folkhälsoexperter granska detta underlag. Kanske kan det bidra till debatten om mer gymnastiktimmar i skolan?

Faktorerna bakom de psykiska orsakerna verkar vara att de värnpliktiga förespeglats en typ av befattning vid mönstringen, som sedan ändrats till en annan befattning eller en mindre attraktiv utbildning. Detta är ett problem som jag har hört talas om sedan 1994. Har man fortfarande inte lärt sig kommunicera med de som skall rycka in, i så god tid som möjligt och på ett sätt som fungerar?

Längre resor på grund av färre utbildningsförbad, sägs också spela in. Motivationen är en annan avgörande faktor, enligt Försvarsmakten, och det kan ju var och en förstå. "Eftersom det kan gå upp till två år mellan mönstring och inryckning hinner mycket hända", säger man. Men det kan jag faktiskt inte acceptera som en förklaring till avhoppen. Menar Försvarsmakten att man rider på den motivation som den värnpliktige har vid inryckningen, under hela utbildningstiden? Det är ju snarare så att det är upp till Försvarsmakten att motivera under utbildningstiden (om man nu inte har hunnit blir så omotiverad att man anmäler psykiska eller fysiska problem redan när man når grindarna).

Lars Norrström, personaldirektör, utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret: "Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in."

Och det är väl kanske detta som rymmer hela förklaringen.

Ryssland vid Nordpolen och över Guam

Putin tonar nu ner retoriken kring de ryska dykäventyren vid Nordpolen, rapporterar Ekot. Nu är det danskarnas tur, enligt BBC.

Samtidigt, i en annan del av världen, visar ryssarna musklerna i skyn. För första gången sedan Kalla kriget har man övat över Guam, där amerikanerna har en stor bas.

"Russia has opened another front in its international show of muscle by dispatching strategic bombers to the heart of American military power in the Pacific for the first time since the end of the Cold War. Two Russian Tu-95 bombers made the 3,200-mile flight to Guam, where more than 22,000 American troops are involved in exercises, a senior air force general said yesterday."

Läs The Independent.

Avdelningen för telemarketing

Många skriver om om hur tillvaron förpestas av försäljare som ringer upp och vill berätta om sina fantastiska erbjudanden, så det ämnet har jag hittills besparat er på denna blogg. Men nu kan jag inte hålla mig längre.

Ibland (trots NIX-registrering) får vi tre-fyra samtal om dagen. Ofta är det ingen i luren när man lyfter (de ringer upp många samtidigt och besvarar bara den stackare som hinner lyfta luren först). Jag ha dock aldrig varit med om följande förut:

Det ringer. Nummer från Östersundsområdet och jag tänker försäljare.

Jag: "Annika".

Inspelad mansröst: "Heeej, du har blivit uppringd för marknadsföringsåtgärder. Tyvärr kan vi inte behandla ditt samtal just nu eftersom vi är upptagna med aaaandra kunder, men om du dröjer kvar kan vi snart hjälpa dig".

Det var så dåligt att det nästan blir humor. Behandla mitt samtal?! Är det i ren självbevarelsedrift de inbillar sig att det är de som blir uppringda? Och bäst/värst av allt; hjälpa mig?

Falköping på tapeten

SVT: s reporter Pär Nilsson med fotograf Håkan Falk har gjort ett längre reportage om Falköpings Cittaslow-satsning. Det sändes i söndags, i både Aktuellt och Rapport, och man kan titta på det här.

Till helgen är det karneval. Det blir en nostalgiafton för alla oss som upplevde karnevalerna under tonåren. Men med barn på axlarna och hemgång efter karnevalståget (före det värsta festandet bryter ut) blir det karneval i en annan tappning. Förbluffade tillresta vänner brukar tycka det är något alldeles häpnadsväckande att Falköping kan skrapa ihop så många festglada firare.

Släcka brasor med bensin

I måndags tillkännagav Condoleezza Rice att man avser släcka brasan i Mellanöstern med bensin.

Varför inte, kanske någon tycker, när allt verkar dömt att misslyckas och många försök som verkar betydligt vettigare har gått i stöpet. Men det finns nyanser även i helvetet och det är väldigt svårt (!) att se hur detta kan bidra till stabilitet i regionen. En förändring blir det väl i och för sig. Man kommer fortsätta döda varandra, på nya sätt.

Rice säger i sitt uttalande:

"we plan to initiate discussions with Saudi Arabia and the other Gulf States on a proposed package of military technologies that will help support their ability to secure peace and stability in the Gulf region".

Israel får naturligtvis sin del:

"we will move soon to conclude a new ten-year military assistance agreement with Israel. This agreement will provide a total of $30 billion to ensure Israel's ability to defend itself."

Och Egypten såklart:

"We are also beginning discussions with the Government of Egypt on a new ten-year, $13 billion military assistance agreement which will strengthen Egypt's ability to address shared strategic goals. Further modernizing the Egyptian and Saudi Armed Forces and increasing interoperability will bolster our partners’ resolve in confronting the threat of radicalism and cement their respective roles as regional leaders in the quest for Middle East peace and in ensuring Lebanon's freedom and independence. We plan to consult closely with Congress and our allies on the specifics of these agreements."

En artikel i Guardian bjuder på fler Rice-citat som det tyvärr kommer att finnas anledning att återkomma till, ett exemel:

"This effort will help bolster forces of moderation and support a broader strategy to counter the negative influences of al-Qaida, Hizbullah, Syria and Iran".

Bladet från munnen och läsvärda blad

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu för första gången kommenterat oenigheten mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg om hur mycket försvaret ska spara i framtiden. Till Ekot säger Reinfeldt:

- Vi kan ju först besluta oss för vad vi tycker är rimligt och väga det mot olika typer av utgiftsminskningar och sen ta eventuella diskussioner, vad det får för möjliga konsekvenser. Jag tror det är viktigt att man tar det i just den ordningen.

Ja jösses. Det är ganska många i det försvars- och säkerhetspolitiska Sverige som går i spinn över det uttalandet. Oavsett vad man tycker om nuvarande budgetram. För att undvika missförstånd, vilket har förekommit efter tidgare inlägg här på bloggen, vill jag göra klart att jag tycker försvaret skall spara pengar. Det bygger först och främst på en säkerhetspolitisk analys och ett behov av att omfördela resurser som jag står för, men också det som Lennart Olsen välgörande nog tar upp idag på Brännpunkt - ineffektiviteten!

"Man kan på goda grunder ifrågasätta de stora kostnaderna för den begränsade försvarseffekt vi får ut" skriver Olsen och jag håller fullständigt med honom.

Vi försökte verkligen tränga in i räkenskaperna under tiden på Försvars- respektive Finansdepartementen och han beskriver det på ett utmärkt sätt i sin bok Rödgrön reda om samarbetsperioden mellan miljöpartiet och den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

"National leader in Sustainable Development"

Den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996. Det är 11 år sedan.

Om man söker på nätet efter information om det militära miljöarbetet hittar man det här på hemsidan. Det första stycket efter ingressen lyder såhär:

"Försvarsmaktens verksamhet i fred kan ibland komma i konflikt med samhällets miljömål. Med hänsyn till Försvarsmaktens huvuduppgifter har regeringen givit Försvarsmakten möjlighet till undantag från gällande lagstiftning i några fall."

Försvarsdepartementet i UK har målet "To become a national leader in sustainable development by 2012." Det slås fast i deras nya "Sustainable Development Action Plan 2007-12".

Des Browne säger:

"Environment and Defence are by no means separate issues. The strengthening of international peace and stability is necessary for Sustainable Development. The Armed Forces currently operate in places around the world where access to scarce resources can contribute to conflict, and communities are directly affected by environmental devastation."

"Defence must adapt to meet these challenges by working to understand the impact on our personnel, equipment and estate. We also need to limit our impact on the environment when undertaking defence operations and activities."

"We have set high standards in our Sustainable Development Action Plan, with the challenging aspiration to become a national leader in Sustainable Development by 2012."

Svenska freds om internationella militära insatser

Apropå diskussionen som då och då blossar upp internt inom miljöpartiet om medverkan i internationella militära insatser, så kanske det kan vara intressant att läsa vad Svenska freds ordförande Frida Blom säger om saken kopplat till Darfur:

"Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3 500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu för­bereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in.

Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare.

För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder."

Moderater med tunnelseende

Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott skriver idag på Brännpunkt. En modifierad artikel, sägs det, efter påtryckningar "uppifrån".

Ledamöterna skriver att det svenska militära försvaret befinner sig i förändring, en förändring som sker i samklang med den verklighet vi befinner oss i och den verklighet vi i framtiden kan hamna. Som exempel på denna verklighet nämns de internationella åtagandena, terrorhot ("var, när och hur terrorismen slår till nästa gång vet vi inte") och Ryssland "som påbörjat en omfattande återupprustning samtidigt som man ställer sig vid sidan av tidigare ingångna truppreduceringsavtal".

Det är en del av verkligheten. Men den ryska upprustningen måste bland annat ses i relation till tidigare nivåer och när det gäller terrorhotet - hur menar moderaterna att försvarsanslaget har en effekt på det? Är det försvaret som skall ha ökade resurser för att möta en terrorattack i Sverige? Inte de polisiära myndigheterna? Är det inte så att krishanteringssystemet och möjligheten att faktiskt leda landet i händelse av en större katastrof, är i mer akut behov av resurser (men på det området väääääntar vi fortfarande på att lärdomarna från tsunamin skall ge effekter i praktiken)....

Moderaterna måste ha missat stora delar av den säkerhetspolitiska debatt som har försigått de senaste åren. Det handlar om samhällets sårbarhet, de stora och globala ödesfrågorna kring fattigdom, HIV/Aids, vapenspridning och miljöförstöring. Kanske man av inlärd vana inte lyssnar till en miljöpartistisk analys av den fronten, men några generalspersoner i USA kanske har större genomslagskraft i de moderata leden?

Det handlar om hur resurser måste flyttas över till konfliktförebyggande åtgärder. Att det måste bli lika "fint" i de tjusiga salongerna att tala om satsningar för att minska samhällets sårbaret och långsiktig, uthållig diplomati, som att tala om nästa generations vapensystem.

I moderaternas artikel är det underförstått att terrorism och Ryssland är förklaringar till att försvarsutgifterna inte kan minska.

Är det då rätt i sak? Nej, det tycker jag inte. Samhällets förmåga att stå emot hot regleras inte i första hand med militära utgifter. Inte i andra hand heller. Ingenstans hittar jag resonemang om hur utvecklingen i Ryssland eller terrorhoten kan påverkas i positiv riktning av en höjning av de svenska försvarsanslagen. Är den moderata idén att Sverige skall haka på en eventuell rustningsspiral i närområdet? Skall vi göra det ensidigt, eller är utgångspunkten att andra EU-länder skall "haka på"? Ingenstans kan jag se någon närmare förklaring till vad vi i så fall skall lägga dessa pengar på, för att höja den militära försvarseffekten. Är det nya ubåtar? Fler värnpliktiga? Nya regementen, eller vad?

PJ Anders Linder kommenterar moderaterna och skriver bland annat:

"Det går inte att se hur en rimlig bedömning – som tar hänsyn till våra internationella åtaganden, utvecklingen i Ryssland och andra hot mot Sverige – ska kunna leda till nedskärningar."

Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga. Det är en grund analys och vad värre är, det är också en analys som kan minska snarare än höja säkerheten. Man riskerar nämligen med ett sådant resonemang att missa viktiga och riktiga satsningar inom andra områden , kanske till och med inom andra politikområden, som hade höjt säkerheten utan att höja spänningen i området genom att bejaka den gamla tesen om vapenskramlandets allenarådande bot mot osäkerhet.

Putin = Deng Xiaoping?

Det kanske börjar klarna när det gäller vad Putin skall göra efter presidentvalet. Kanske efterträder han Igor Ivanov i ett "upphottat" nationellt säkerhetsråd?

Moscow Times skriver också om ryskt fokus på olja- och gasfyndigheter vid Nordpolen:

"This Sunday, a mini-submarine with two State Duma deputies aboard is expected to dive more than 4,000 meters beneath the Arctic ice to the seabed and drop a meter-tall, titanium Russian tricolor on the exact spot directly under the pole. The aim is to stake a symbolic claim to the pole and large chunks of Arctic territory for Russia. Moscow is seeking to put forward a legal claim to a United Nations commission in 2009 -- 100 years after the first explorers claimed to have reached the pole by sled and husky. (...) According to some estimates, the Artic region could hold up to one-quarter of the earth's remaining untapped oil and gas reserves."

Uppdatering den 2 augusti:
Nu rapporterar också svenska medier om det ryska ubåtsprojektet, t.ex. Aftonbladet, SvD (TT) och Ekot.

Schlaug ser spöken

Birger Schlaug vill se en spricka mellan mig och Peter Rådberg (miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott) angående besparingar på försvaret.

Han skriver på sin blogg och jag försöker efterbästa förmåga kommentera och förklara min tanke bakom att det är lika viktigt att förklara varför man anser att försvarsutsgifterna bör minska, vad man har för idé och hur man kopplar det till säkerhetspolitiken (vilket inte Anders Borg gjorde) som att kunna förklara varför man anser att de skall öka (som många hävdar och hänvisar till utvecklingen i Ryssland) och hur det i så fall kan bidra till en säkrare värld...

PS. SvD: s PJ Anders Linder har nu plockat fram några citat från tidigare debatter i försvarsekonomifrågan.

"Musharraf losing his grip"

Naveed Ahmad skriver läsvärt om situationen i Pakistan för ISN Security Watch:

"Though the US and other Western allies in the war on terror have publicly praised Musharraf's Lal Majsid operation, they fear the backlash and criticize him for playing both sides of the fence and allowing the situation to spin out of control.

"The more United States lauds Musharraf's policies, the more vulnerable the general becomes within his own army and his own people," says Rashid Mafzool Zaka, an academic associated with Fatima Jinnah Women's University in Rawalpindi."

Presidentvalskampanj

Här hittar man YouTube/CNN:s debatt mellan de demokratiska presidentkandidaterna.

Ett exempel, det handlar om Irak:

Osthyvel - nej tack!

ÖB, Håkan Syrén, har nu kommenterat den senaste tidens debatt mellan finans- och försvarsministern i sitt veckobrev.

När ÖB skriver att han är "lite provocerad av den senaste tidens debatt" är det med hans sätt att uttrycka sig som att säga att han är rasande (så långt kan jag instämma med SvD:s PJ Anders Linder).

SvD återger ett uttalande till TT:

- Vi är inne i ett omfattande reformarbete som inte är slutfört. Att i nuläget då göra ytterligare reduceringar går inte utan att uppdragsgivaren talar om vilka förändringar av resultatet man vill ha, säger Syrén.

Och detta håller jag med ÖB om. Eller rättare sagt, det går naturligtvis att reducera utan att ange vad Försvarsmakten skall kunna och inte skall kunna göra. Men det är den sämsta sortens reducering -den berömda osthyveln- och leder bara till moras. Istället krävs en nykter analys av omvärldsutveckling, ambitionsnivå, möjliga samarbeten i den nordiska kretsen, en operativt behovsstyrd materielplanering och tydliga politiska besked om färdriktningen. Samt att man faktiskt vågar säga och ta ansvar för vad Försvarsmakten inte ska organisera sig för att möta.

Inte "antingen eller"

Wilhelm Agrell skriver på Brännpunkt idag.

De viktiga frågorna i den försvarsdebatt som nu pågår saknas fortfarande: Hur använder man resurserna på bästa sätt på kort, medellång och lång sikt? Grundfrågan är vad man dimensionerar sig emot och hur kopplingen mellan detta (det internationella) och den territoriella insatsförmågan ser ut.

Agrell för, även han, ett "antingen eller" resonemang. Vem har sagt att Försvarsmakten inte ska ha en planering som innefattar hur man avkastar årlig "produktion" (dimensionerad för att möta de närliggande internationella behoven) till en, liksom tidigare, personell,- materiell- organisatorisk och territoriell insatsförmåga?

Jag fortsätter hävda det omöjliga i att ett försvar dimensionerat för internationella insatser inte kan uträtta något på hemmaplan! Det handlar om planering, personalförsörjning och en materielförsörjningsprocess som stödjer det man skall göra och inte "äter upp" förutsättningarna.

Och vem har sagt att man inte längre ska ha fältövningar och planering/beredskap även för territoriella insatser? Men, i nuvarande läge blir det inte mycket pengar till sådant av två anledningar:

Regering/riksdag/politiker "förstår" bara när de behöver avdela pengar till "lättförståelig hårdvara" dvs materiel. (Om Försvarsmakten kommer med ett förslag om att införa en territoriell övnings- och beredskapsplanering och avdelar pengar till detta kommer de att kallas reaktionära och avdelade pengar stryks ut budgeten).

Samtidigt kräver detta ett besked ÖB bett politikerna om för länge sedan, men fått ett politiskt nej till - vad ska han "skära bort"? Vilken funktion/förmåga?

Så länge inte politiker tar detta ansvar klarar inte Försvarsmakten av det själv och den interna försvarsgrensstriden fortsätter. Vi har inte råd med ett sådant "övningssystem" samtidigt med den materiella tyngdpunkt som är en följd av nuvarande FM-planering.

First thing first

Bo Pellnäs skriver i SvD idag. Det var precis det här jag menade när jag i ett tidigare blogginlägg tog upp vikten av att sänkningar (och ökningar) av försvarsbudgeten måste värkas fram i rätt ordning: Säkerhetspolititisk omvärldsanalys först. Sedan ambitionsnivå. Sedan konsekvenser för inriktning och utformning av försvaret i vid mening.

Vi kan göra olika tolkningar av utvecklingen i omvärlden och vi kan ha olika uppfattningar om hur den bör påverka försvarspolitiken. Men vi bör alla vara överens om att själva processen skall gå rätt till.

Undrar om Bo Pellnäs har sett Försvarsmaktens kommentar till Putins CFE-utspel, som jag kommenterade här nedan? Om han har gjort det, bidrog det säkert till analysen om "dårarnas paradis".

På ledarplats skriver SvD att "En del verkar tro att det är olämpligt att ta in den ryska utvecklingen i kalkylerna när vi diskuterar försvarsfrågan, ungefär som om man skulle bli arg och besviken i Moskva över att vi misstror dem."

Det är ett märkligt påstående! Jag har aldrig hört någon säga något som ens liknar detta. Och då har jag ändå hört alla försvarsberedningens föredragningar och deltagit i diskussioner om Ryssland sedan 1995. Den ryska utvecklingen tas alltid med i kalkylerna. Men det är inte svart eller vitt. Förmåga måste analyseras tillsammans med vilja. Och om man har en hel palett med säkerhetspolitiska verktyg är det inte alltid det militärpolitiska som skall aktiveras, om man vill bidra till en stabil utveckling.

Som sagt, man kan tolka Ryssland på olika sätt, men vi kan också vara överens om att den analys vi gör är vår och att den inte tar hänsyn till om man blir arg och besviken i Moskva.

TT är kunskapskälla i Försvarsmaktens CFE-analys

Under eftermiddagen idag kom en av de märkligaste kommentarerna som jag har sett på Försvarsmaktens hemsida.

Under rubriken "Ryssland en viktig aktör" vill Försvarsmakten att omvärlden skall ta till sig detta:

"- Vi följer kontinuerligt utvecklingen i Ryssland, som är en viktig aktör såväl regionalt som globalt. Det säger Försvarsmaktens strategichef Jörgen Ericsson med anledning av att Ryssland upphävt sin tillämpning av CFE-avtalet."

Man frågar sig om någon trodde att Försvarsmakten inte följer utvecklingen i Ryssland?

Å andra sidan, när Försvarsmakten direkt efter denna upplysning återger TT-text om basal CFE-historik (!), ja då undrar man:

"CFE-avtalet begränsar antalet förband och tunga vapen som får utstationeras mellan Atlanten och Uralbergen.Ryssland har tidigare hotat lämna pakten med motiveringen att väst inte har ratificerat dess ändrade version från 1999, som tar hänsyn till situationen efter kalla kriget. Väst har inte velat godkänna den uppdaterade versionen så länge Ryssland har kvar sina baser i Georgien och Moldavien, rapporterar TT."

Till sist framför man det här:

"- Ryssland är en viktig aktör med en stark ekonomisk utveckling i vår närhet, och vi följer utvecklingen noga i vår omvärldsbevakning. Utvecklingen i Ryssland är, som Försvarsmakten tidigare nämnt, också en viktig faktor vi tar hänsyn till i vår perspektivplanering, säger Jörgen Ericsson, och fortsätter:- Ryssland utgör inget som helst hot mot Sverige. Att man innehar och utvecklar en militär förmåga är i sig inget hot, hotet uppstår om man har en vilja att utnyttja förmågorna." Sedan följer en länk till perspektivplanen.

Jag kliar mig i huvudet och undrar vad det är man vill ha sagt? Är det Försvarsmaktens (öppna) analys av Putins CFE-besked idag? Tur att TT finns.

Man kan också läsa SvD och titta på BBC.

Väntad vändning

Ingen borde vara förvånad över dagens besked från Moskva. Putin varslade redan i april om ett moratorium för det ryska CFE-engagemanget. Redan då stod det klart att han tänkte ta till det tunga (diplomatiska) artilleriet om amerikanerna envisades med planerna på missilförsvar i Europa. Det har skett förr. Så, trots till synes trevliga fiskeutflykter med president Bush nyligen, framhärdar Putin lika envist sitt motstånd som amerikanerna verkar angelägna om att fullfölja planerna.

CFE-avtalet (Conventional Forces in Europe) lade en grund för den nya europeiska säkerhetsarkitekturen efter kalla krigets slut, när det slöts 1990 mellan Nato och dåvarande Warsza-wapakten. Avtalet medförde en historisk minskning av antalet stridsvagnar, pansrade stridsfordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan i Europa. Avtalet reglerar även hur många officerare och soldater det får finnas.

Jag minns diskussioner i försvarsberedningen när jag ville lyfta det märkliga i att Sverige, när avtalet öppnades för nya medlemmar, inte anslöt sig trots att vi ofta tryckte på hur viktigt det var för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men nej, i stället för att ansluta oss till CFE-avtalet -förmodligen den viktigaste regimen för europeisk rustningsstabilitet- förbehåller vi oss rätten att rusta upp så fort vi tycker att det är nödvändigt. Det är tur att inte alla tänker som Sverige, kan man tycka, apropå det som just nu händer i Moskva.

(Det var inte bara vara jag i försvarsberedningen som tyckte det verkade rimligt med en svensk CFE-anslutning, men Försvarsmakten och flertalet politiska partier ansåg att det slog undan benen för hela anpassningsprincipen, dvs. "rätten" att rusta upp om det börjar torna upp sig mörka moln vid horisonten).

Borg vill spara på försvaret

Finansminister Anders Borg har förmodligen orsakat både skrämselhicka och många förvånade utrop (inom och utom borgerligheten) med sitt försvarsbesparingsutspel i Almedalen. Det verkar visserligen råda förrvirring om huruvida det rör sig om fyra miljarder lägre ram per år, eller fyra miljarder sparade kronor fram till 2010. Men ambitionen är utstakad, förankrad med de borgerliga partiledarna och budskapet ute i luften.

Många var de som trodde att försvarsanslaget och materielsatsningarna var "säkrade" med en moderatledd regering. Starka krafter inom Försvarsmakten vädrade t.ex. potential att flytta fokus tillbaka till nationell försvarsförmåga, ja till och med en ökad nationell ambition nu när det skulle vara slut med nyckfulla besparingar. Många försvarspolitiker inom borgerligheten tvår nu sina händer och undrar om någon gräver fram de förbittrade tal som de har hållit över miljöpartiet, vänstern och regeringens samarbete på förvarsområdet och de bespringar som genomfördes under de åren.

Det är klart att det går att spara inom materielbudgeten. Det är fortfarande delar av materielplanen som inte tål en operativ granskning (dvs. om det är operativt nödvändigt med hänsyn till ambitionsnivå och internationella insatser). Borgs finansdepartement har förmodligen inte gått på djupet med detta, de vill bara ha in pengarna, men försvardepartementets statssekreterares materielarbetsgrupp är säkerligen förhållandena på spåret.

Men, för att få trovärdighet, för att få alla att dra åt samma håll och en hållfasthet i besluten måste man måste koppla ihop omvärldsanalys, ambitionsnivå, operativa krav och materiel samt system för utbilding och personalförsörjning. Det går lika dåligt att börja med att säga att vi måste öka ambitionen utan att på ett trovärdigt sätt kunna visa varför, som det går att börja med besparingen utan att visa vad man har för idé med det. Då är det om detta, själva proceduren, och inte det som är viktigt på riktigt som diskussionerna handlar om.

Almedalen

Nu är det snart dags att ge sig av i riktning mot Visby och Almedalen. Jag skall delta i ett seminarium som Cogito, den gröna idéverkstaden, ordnar om klimat och säkerhet.

Väl där kan man besöka hur många seminarier och informationsträffar som helst. För att inte tala om alla man helt enkelt springer på och som har något de vill föra fram. Många satsar stort, med egna rapporter, utredningar och genomarbetade "utspel" framtagna för Almedalssatsningen.

Samtidigt, i media läser man att det är ett vuxenkollo. Politikerbloggen skriver, på sin specialsajt om Almedalen, att man vill ha hjälp att utse Almedalens snyggaste kvinnor och män. Och på deras blidblogg förekommer mest turister, poliser och polisbilar (!), egna kompisar samt bilder på flaskor och glas...

Att det är kul att vara där, om man är samhällsintresserad och dessutom har något (i eget tycke) viktigt att säga samt öppna öron för vad Organisationssverige har på gång, det är sannerligen inte fel. Tvärt om! Men om det någon gång blir mer party än politik kommer Almedalen gå till botten och förtvina.

Mot korruption i Norge

Det är intressant att studera hur regeringen i Norge formulerar sig kring korruption inom försvarssektorn. Läs t.ex. statssekreterare Espen Barth Eides inledningsanförande vid Transparency International Norge årsmöte.

"Selv er vi for tiden midt oppe i en granskings- og oppryddingsprosess etter at Forsvaret har opplevd noen uheldige episoder i vår næringslivskontakt. Samtidig med denne prosessen har vi gjort mye for å skjerpe fokus på holdninger og etikk, og for å klargjøre gjeldende bestemmelser og retningslinjer for næringslivskontakt, både internt og i forhold til industrien og våre potensielle leverandører."

Från Finland: Försvarsförvaltningen förbereder sig inför klimatförändringen

I Finland lämnas sällan något åt slumpen. På andra sidan Östersjön har nu klimatfrågorna fått en egen process inom Försvarsförvaltningen. På det finska försvarsdepartementets hemsida kan man läsa att försvarsminister Jyri Häkämies har tillsatt en arbetsgrupp som "skall utreda hur försvarsförvaltningen anknyter sig till klimatförändringen."

Motiveringen lyder:

"Klimatförändringen betraktas nationellt och internationellt som en av de största samhälleliga utmaningarna. Även försvarsförvaltningen berörs. (...) Arbetsgruppens uppgift är att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen bör även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna. Arbetsgruppen bör slutföra sitt arbete tills den 30.4.2008."

Iran

Något att lägga till, vid sidan av oron för Irans förmodade kärnvapenprogram - och klimatet hårdnar än mer.

"Evidence that Iranian territory is being used as a base by al-Qaeda to help in terrorist operations in Iraq and elsewhere is growing, say western officials.

It is not clear how much the al-Qaeda operation, described by one official as a money and communications hub, is being tolerated or encouraged by the Iranian government, they said."

För en bra överblick över den senaste utvecklingen se här.

KAL's cartoon

KAL's cartoon i The Economist

Semestertider

Semester, sade någon, är den korta tiden mellan planeringen och minnena. Jag vet inte hur jag egentligen föreställer mig hur en "riktig" semester ser ut, men med små barn, mat- och sovklockor, pågående jobb som fogas in i skarvarna och behov av att hitta på någonting, blir det i alla fall inte så mycket (ingen) tid i hängmattan. Det blir en annorlunda tillvaro än när jobbet och förskolan lägger ramarna.

Jag vet inte hur semester från bloggande kan beskrivas, men ovanstående tillvaro är i varje fall orsaken till att den här bloggen endast uppdateras sporadiskt den närmaste tiden.

Hot eller löfte, det avgör mottagaren.

Han heter Shakeel

Gudmundson kan nu i SvD, genom nyhetsbyrån AFP, berätta vem som bloggvärlden har döpt till "Islamic Rage Boy". Han heter Shakeel Bhat och är 31 år gammal. Och, skriver Gudmundson, han är verkligen arg.

"Det hade förstås varit intressant att läsa en intervju med de fotografer, bildredaktörer, redaktörer och nyhetsbyråchefer som skapat detta monster, men mötet med killen själv är naturligtvis spännande i sig."

Värnplikt med förhinder

Jag gillar inte Försvarsmaktens argumentation kring beslutet att inte kalla in ca 600 ungdomar som egentligen var uttagna till värnpliktsutbildning. Det är tydligt att man vill hänvisa till den belastning som internationella insatser utgör, istället för att säga som det är: Dålig planering.

På www.mil.se sägs bland annat:
"Försvarsmaktens internationella åtaganden tar också stora resurser i anspråk, samtidigt som officerare som genomfört utlandstjänst enligt det nya avtalet måste ta ut ledighet. Dessutom har antalet avgångar i samband med omställningen av Försvarsmakten på vissa håll varit större än väntat."

På det här sättet får de som är motståndare till internationalisering och internationella insatser vatten på sin kvarn. Och man kan lite underförstått sådär hänvisa till politiska beslut om NBG och internationella missioner som ställer till det för våra värnpliktiga.

Ett sårbart samhälle

Riksrevisionen har granskat regeringens och Svenska kraftnäts insatser för att kunna hantera ett omfattande och långvarigt elavbrott. Rapporten ingår i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar, så att människor kan känna trygghet och säkerhet.

Resultatet av granskningen är nedslående. Regeringen har inte underlag för att kunna bedöma om det som gjorts är tillräckligt för att förebygga en sådan händelse. Om ett omfattande elavbrott skulle inträffa är också statens förmåga att hantera det bristfällig.

Lennart Grufberg, ansvarig riksrevisor:

– Ett omfattande elavbrott kan få allvarliga konsekvenser för bland annat sjukvården, våra betalningssystem och värmen i bostäder. Därför måste både regeringen och myndigheterna kunna bedöma risken för att detta inträffar och kunna hantera en sådan situation.

Granskningen visar att regeringens mål och krav för Svenska kraftnät är otydliga. En väsentlig brist är också att det saknas beräkningar för samhällets kostnader vid ett omfattande elavbrott. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte heller någon samlad analys av risker och sårbarheter för det nationella elsystemet. Det är därför svårt för regeringen att bedöma om investeringarna för att öka säkerheten i det nationella elsystemet är rimliga i relation till riskerna och till samhällets kostnader för ett stort och långvarigt elavbrott. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att sådana analyser görs.

Man kan nu också ta del av den sammanställning som Krisberedskapsmyndigheten gör varje år av de redovisningar centrala myndigheter gör av hot och risker inom sitt ansvarsområde. Genom myndigheternas analyser har flera hundra hot och risker identifierats, som kan försämra samhällets funktionsförmåga vid kriser och katastrofer

I årets rapport konstaterar KBM att det framför allt är tre områden som behöver utvecklas ytterligare:

1. Kravet på att genomföra risk- och sårbarhetsana måste efterlevas i större utsträckning. Det är inte tillfredsställande att majoriteten (!) av de myndigheter som omfattas av bestämmelsen underlåter att lämna en redovisning. Särskilt allvarligt är att några av myndigheterna med särskilt ansvar för krisberedskapen inte har inkommit med någon redovisning.

2: För det andra behöver myndigheterna i högre grad bedöma sin förmåga att hantera de hot och risker som identifieras. En analys av förmågan är nödvändig för att klargöra var sårbarheter finns, och i förlängningen också var åtgärder bör sättas in.

3: För det tredje behöver samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter öka. Särskilt viktigt är härvidlag länsstyrelsernas ansvar för att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, och det stöd de behöver från andra myndigheter.

Krisberedskapsmyndigheten redovisar bland annat att Svenska kraftnät (apropå Riksrevisionens granskning ovan) är en av de centrala aktörer som inte har inkommit med någon redovisning!

Medelpunkt i en fabricerad värld

Ken Catalino tecknar för Slate Magazine.

SvD skriver om Paris tre veckor i fängelse.
Och SVT Rapport sände minsann ett inslag om Paris Hiltons frigivning.

Själv kan jag inte vara mindre intresserad av "den hemska maten, panikattackerna och om den orättvisa behandling hon känner sig ha fått". Men företeelsen som sådan. Är det detta mänskligheten förväntas intressera sig för? Och att vi gör det, är väl det värsta.

Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen

Vid dagens regeringssammanträde står följande punkt på försvarsdepartementets föredragningslista:

”Kommittédirektiv

Översyn av offentliga sektorns användning av helikopterresurser

Fö2007/1573/CIV

Fö2007/ /CIV”

Ja jösses! Jag försökte räkna efter hur många helikopterutredningar jag kommer ihåg, men misslyckades någonstans efter 1994/95. Riksdagens försvarsutskott hade redan då tröttnat på att de utredningar och utfästelser som gjorts (t.ex. i samband med försvarsbesluten 1987 och 1992) inte ledde till några större förbättringar när det gäller utnyttjandet av samhällets samlade helikopterresurser.

Det senaste jag har varit inblandad i när det gäller helikoptrar var Försvarsberedningens rapport En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1), där vi uttalade att samhällets användning av helikoptertjänster måste effektiviseras. Beredningen ville ha till stånd en ”skyndsam översyn” av hur respektive organisations helikopterresurser kan samutnyttjas, samfinansieras och lokaliseras i syfte att effektivisera användandet.

Regeringen hade sedan med i propositionen 2005/06:133 Samverkan vid kris för ett säkrare samhälle att en översyn bör genomföras rörande samhällets användning av helikoptertjänster och dåvarande försvarsminister Leni Björklund uttalade att hon avsåg göra en översyn av samhällets användning av helikoptertjänster.

Men det bidde inget.

Inte heller blev det något av den utredning som beredningen ville ha om den maritima verksamheten. Vi får väl upprepa oss i höstens kommande rapport och ser om det kan leda någon vart denna gång. Det var ju trots allt alla riksdagens partier som var överens, och det kan vi nog bli igen.

Men, nu försöker den nya regeringen i alla fall komma framåt i helikopterfrågan och det är bara att önska lycka till!

Tre av fyra borgerliga partier?

Vid kristdemokraternas riksting, som inleds i Sundsvall idag, behandlas en motion som kräver att "rikstinget ger partistyrelsen i uppdrag att verka för att Sverige skall bli medlem i Nato och på så sätt bli en mer aktiv aktör för att främja demokrati och frihet i världen". Om Kd skulle anta denna linje vore det tre av fyra borgerliga partier som (med lite olika tidsperspektiv) förespråkar svenskt Nato-medlemskap.

Men, Kd:s partistyrelse skriver i sitt yttrande till motionen att man dock anser att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna". Dock, och en smula obegripligt, säger man samtidigt att man inte "i nuläget ta ställning i för medlemskap i Nato. Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att avslå motionen."

Man får således in två, något motstridiga, budskap på samma gång:

Vi vill inte bli medlemmar.

Vi vill inte ta ställning.

Else-Marie Lindgren, kristdemokratisk riksdagsledamot för Västra Götaland södra och ledamot av Försvarsberedningen och Försvarsutskottet, åker till rikstinget med ambitionen att få kristdemokraterna att inte säga entydigt nej till ett medlemskap. Hon skriver i ett pressmeddelande att "Ett svenskt medlemskap skulle öka möjligheten till inflytande och skydd i samband med gemensamma insatser och innebära att vi får ett mer effektivt försvar, inte minst ekonomiskt".

Det låter därmed som att rikstinget har en tredje linje att förhålla sig till - en linje som påminner om moderaternas: Ja till medlemskap, men inte nödvändigtvis precis nu.

Det skall bli intressat att följa vad som blir resultatet. Om rikstinget tar intryck av Else-Marie och stryker den del av partistyrelsens svar på motionen som handlar om att "den militära alliansfriheten är någonting som Kristdemokraterna även fortsatt bör värna", ja då är det bara centern som håller emot Nato-medlemskap.

Rumänien nästa?

Rumäniens försvarsminister Teodor Melescanu besöker sin motsvarighet i Sverige den 29 juni. Han är inbjuden av försvarsministern och enligt försvarsdepartementet kommer man bl.a. diskutera "utvecklingen av europeisk säkerhets- och försvarspolitik, pågående omstruktureringar i respektive lands försvarsmakter samt försvarsmaterielsamarbete".

Det är ingen svår gissning vad den svenska sidan är mest angelägen om att diskutera: JAS Gripen. Det är ju känt att Rumänien är ett av de länder man hoppas på när det gäller kommande Gripen-affärer. Så ska också Teodor Melescanu besöka SAAB AB i Linköping på fredag.

Det är märkligt, inget hörs från något håll, om att man skall gå till botten i BAE/Gripen Internationals affärer innan det är dags för nya svenska kontrakt med statlig inblandning. Och ingen verkar vilja föra upp diskussionen om vad regeringen bör göra i internationella fora för att man skall komma åt krigsmaterielindustrijättarnas skumraskaffärer. T.ex. är BAE nu föremål för även amerikanska undersökningar kring sina affärer.

Har regeringskansliet utarbetat nya riktlinjer/krav/kontroller kring sin medverkan i exportstöd?

Har FMV ett nytt regelverk och en stärkt kontrollfunktion?

Har det överhuvudtaget blivit några effekter av debatten kring agenter och förmodade mutor?

Det mest oväntade, och därmed även det mest effektiva, vore att industrin själv tog tag i problemet. Men det korsvisa ägandet och känsligheten i vad man gjort då och vad man skulle kunna göra sedan, samt vad alla andra skulle kunna vinna innan regelverk omfattar just alla, lägger troligtvis band på alla sådana överväganden.

Arga unga muslimska män

Per Gudmundson skriver i sin ledare (SvD) idag om det faktum att förbluffande många bilder på arga unga muslimska män är fotografier som föreställer samma person. Han förekommer tydligen så ofa att uppmärksamma bloggare har gett honom namnet Islamic Rage Boy.

Gudmundson skriver:

"I själva verket slås man av tanken att nyhetsbyråerna aktivt söker upp samma extremistgäng varje gång dramaturgin kräver arga muslimer. Och att vi aldrig får veta vad de andra muslimerna tycker."

På Gudmundsons blogg finns länkar till relevant bildsammanställning och texter om företeelsen.

Användbar portal

Nu finns en portal med material om samhällets sårbarhet och klimatanpassning. Portalen ska vara ett praktiskt stöd för dem som konkret arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringarna i en kommun eller på en länsstyrelse.

Det finns ännu ingen strategi eller organisation för klimatanpassning på central nivå i Sverige. Det ingår emellertid i den pågående statliga Klimat- och sårbarhetsutredningens uppdrag att föreslå ansvar och organisation för arbetet. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket, SGI och SMHI, som samverkar kring portalen, tycker nog - och på goda grunder- att det inte går att vänta på utredningen. Det fattas beslut i kommuner varje dag, då man borde analyserat konsekvenserna i ett klimatperspektiv.

Jag fastnade direkt för de länkar som erbjuds till exempel på anpassningsarbete i andra länder. Det är speciellt intressant eftersom årtionden av misslyckanden (elförsörjning, IT-säkerhet etc.)när det gäller det sårbarhetsreducerande arbetet i Sverige, faktiskt kan användas som erfarenheter när det gäller hur man skall möta klimatförändringarna i samhällsbyggandet.

Skall vi upprepa tidigare misstag att bygga in oss i sårbarheter när nya system, tekniker och tillämpningar skall etableras, eller ska vi göra det mer långsiktigt, proaktivt och därmed både billigare och bättre än att lappa och laga i efterhand?

Eller som man skriver på portalen under rubriken "Varför klimatanpassning?":

"Speciellt påverkas sektorer där det fattas beslut som har långsiktiga konsekvenser, såsom inom den fysiska planeringen och utbyggnaden av samhällets infrastruktur. Det finns en uppenbar risk att vi bygger fast oss i förhållanden som är svåra att rätta till om vi inte redan nu tar hänsyn till att de fysiska förutsättningarna förändras. Genom medveten planering och samhällsbyggnad samt förebyggande åtgärder kan samhällets sårbarhet minskas."

Likt Lazarus...

Europeiska rådet har som bekant enats om ett mandat till en regeringskonferens som ska slutföra arbetet med EU:s fördrag. Regeringskonferensen inleds i juli och målsättningen är att arbetet ska avslutas i oktober. Det nya EU-fördraget är tänkt att ersätta det förslag som 2005 stoppades av folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna.

Den aktuella debatten handlar till viss del om hur mycket "nytt" detta nya EU-fördrag kommer att vara, jämfört med det som förkastades av Frankrike och Nederländerna. Dessa ”nej” skulle enligt regelverken om enhälliga beslut vara tillräckliga för att konstitutionen skulle kastas i papperskorgen, men istället reser den sig i något omgjord tappning likt Lazarus från de döda.

Min främsta, ja faktiskt främsta, invändning mot fördraget verkar bestå. Visst, det kommer inte att finnas någon artikel i de ändrade fördragen som nämner EU:s symboler, såsom flaggan, hymnen eller mottot. Men det är ju bara symboler för något viktigare:

"INSPIRERADE av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten"

Men, vad är det för nyspråk? Ganska historielöst, kan man tycka. Det låter, vad värre är, som en udd, riktad mot någon annan.

Och, som en del av detta, trycks det än mer på migrationsproblematiken och gränskontroll:

"Europeiska rådet välkomnar därför den överenskommelse som nåtts om upprättandet av enheterna för snabba ingripanden vid gränserna, inrättandet av nätverket för kustpatrullering och av en centraliserad "verktygslåda"med teknisk utrustning som skall stå till medlemsstaternas förfogande."

Slutsatserna från toppmötet Bryssel finns att läsa här.

Följande skrivning är i en annan kategori och intressant:

"Det blir allt mer uppenbart att klimatförändring i betydande grad kommer att påverka
internationella säkerhetsfrågor. Europeiska rådet uppmanar den höge representanten och
Europeiska kommissionen att nära samarbeta i denna viktiga fråga och att förelägga
Europeiska rådet en gemensam rapport våren 2008."

Kopplingen miljö/klimat och säkerhet har gått från att vara ett påstående till ett konstaterande på bara något år. Frågan uppmärksammas, av både Europeiska rådet och generaler i USA. Det hålls seminarier och det skrivs rapporter. Det har hänt en del sedan 1995, då Försvarsberedningen publicerade sin första rapport och grundplattan till den vidgade hotbilden formades.

(På tal om seminarier och rapporter så ska jag medverka i Cogitos seminarium i Almedalen den 10 juli under rubriken "Hur kan vi förebygga konflikter relaterade till klimatförändringen?" Medverkar gör Björn-Ola Linnér, föreståndare Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, Ola Mattson, generalsekr Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Helena Tagesson, Cogito och jag.)

För specialintresserade (av utrikes- och säkerhetspolitik) kan följande slutsatser från toppmötet citeras:

UTKAST TILL MANDAT FÖR REGERINGSKONFERENSEN
Avdelning V – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder och särskilda bestämmelser
om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

8. Infogande i artikel 11 av en punkt 1 med följande lydelse (den nuvarande texten i punkt 1 utgår):22

"1. Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla utrikespolitiska områden och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.

22: Regeringskonferensen kommer att enas om följande förklaring: "Utöver de särskilda förfaranden som avses i [artikel 11.1] understryker konferensen att bestämmelserna om Gusp, däribland det som berör unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och avdelningen för yttre åtgärder, inte skall påverka varje enskild medlemsstats nuvarande rättsliga grund, förpliktelser och befogenheter i fråga om att utforma och genomföra sin utrikespolitik, sin nationella diplomattjänst, förbindelser med tredjeländer och deltagande i internationella organisationer, inbegripet en medlemsstats medlemskap i FN:s säkerhetsråd.

Konferensen noterar även att bestämmelserna om Gusp inte ger kommissionen några nya befogenheter att ta initiativ till beslut eller ger Europaparlamentet en utökad roll.

Konferensen erinrar även om att bestämmelserna om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte påverkar den särskilda karaktären hos medlemsstaternas säkerhets- och försvarspolitik."

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattas av särskilda förfaranden. Den skall fastställas och genomföras av Europeiska rådet och rådet med enhällighet, om inte annat föreskrivs i fördragen.

Antagandet av lagstiftningsakter skall undantas. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall realiseras av unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna, i enlighet med fördragen. Europaparlamentets och kommissionens särskilda roller på området fastställs i fördragen. Europeiska unionens domstol skall inte vara behörig med avseende på dessa bestämmelser, med undantag av dess behörighet att kontrollera att artikel [III-308] följs och att kontrollera lagenligheten av vissa beslut, såsom anges i artikel [III-376 andra stycket]."