På lösan grund?

En helt avgörande pusselbit för Försvarsmaktens utveckling är personalförsörjningen. Det räcker med att läsa Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar för att förstå hur central den är för försvarsekonomin. Men frågan om hur vi skall personalförsörja Försvarsmakten är bredare än så. Försvarsmakten skriver t.ex. (mina kursiv.):

"För att Försvarsmakten skall lyckas med sin rekrytering krävs en samhällsförankringen och förståelsen för svensk försvarspolitik, även utanför Försvarsmaktens ansvarsområde. Ansvar för en så omfattande reform är en gemensam samhällsangelägenhet som berör landets politiska ledning, ett flertal departement, många myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer med flera. Medborgarnas förståelse och acceptansen för kraven på Försvarsmakten påverkar hela rekryteringskraften."

Försvarsmakten skriver rakt på sak hur många faktorer som skall falla på plats för att det system man föreslår skall kunna leverera det man avser till den kostnad man räknar med:

"Systemet bygger på en analys med många antaganden. Försvarsmakten har ingen egen erfarenhet av denna typ av personalförsörjning. Antagandena är därmed i huvudsak skapade genom att inhämta erfarenheter från andra västeuropeiska länder som genomfört motsvarande
reformer. Om det visar sig att dessa erfarenheter ej är tillämpbara på svenska förhållanden kan det innebära att systemet blir mer kostsamt eller levererar mindre effekt än vad Försvarsmakten för närvarande bedömer."

Det kan vara på sin plats att förklara att regeringen i sin kommande försvarspolitiska inriktningsproposition bygger systemet på att det skall vara frivilligt att söka sig till försvaret. Detaljerna lär däremot presenteras i en kommande personalförsörjningsproposition, som arbetas fram när den parlamentariska Pliktutredningen är klar. I det här blogginlägget redogör jag inte för detaljerna i Försvarsmaktens förslag. Jag utgår från att läsarna känner till det. Om inte och intresse finns kan man ta del av det genom länken ovan, liksom beredningens förslag som jag länkar till i nästa stycke.

Personalförsörjningen är ett politiskt konfliktområde som hittills har hanterats med breda majoriteter på grund av behovet av långsiktighet och legitimitet. En tung del av Försvarsberedningens rapport från juni 2008 rör personalförsörjningen. I fullt samförstånd mellan riksdagens sju partier skriver beredningen:

"Med införandet av den frivilliga insatsorganisationen lämnas det pliktbaserade mobiliseringsförsvaret. Detta är ett systemskifte. Detta systemskifte har inte som syfte att i första hand spara pengar utan syftar till att möjliggöra ett mer användbart försvar inom given ekonomisk ram. Övergången till det nya frivilliga försvaret kommer dock att ta tid och under de första åren efter ett eventuellt riksdagsbeslut kan vissa övergångslösningar behöva tillämpas."

Beredningens skrev också att "Hur de närmare rättsliga förutsättningarna behöver anpassas till dessa principer, kräver en närmare översyn."

Sedan beredningens rapport avlämnades har dock både socialdemokrater och vänsterpartister i debatten först fram att man anser att värnplikten skall vara kvar och att ett stort antal personer (betydligt fler än idag) skall omfattas av plikttjänstgöring.

Kort sagt: Alla aktörer är i princip överens om att dagens system måste reformeras (även om S och V ger lite olika besked), vi har inte har en aning om var Pliktutredningen landar till slut (vilket vi inte vet förrän inriktningspropositionen redan ligger på riksdagens bord!) samtidigt som alla vet hur snårigt det är att genomföra ett så omfattande systemskifte och hur mycket man måste gissa för att komma fram till någon slags beräkning av kostnader.

I ett sådant läge framstår det som en självklarhet att regeringen skall gå fram lite varligt och eftertänksamt. Men Pliktutredningen får tilläggsdirektiv om ett utvidgat uppdrag som innebär att utredningen ävenska ta ställning till hur det nya frivilliga soldatförsörjningssystemet bör införas med början den 1 juli 2010. Ett direktiv som inte heller denna gång, mig veterligen, har förankras på något sätt med oppositionen.

Jag är djupt oroad över de tidsförhållanden som råder. Försvarsministern brukar framhålla att det hela tiden har varit tänkt att försvarsbeslutet skall gälla från den 1 januari 2010 och att de förseningar som har skett med planeringsanvisningar och proposition inte har påverkat detta. Det är rätt i sak, men man har pressat ihop tiden mot genomförandedagen på ett sätt som i förlängningen riskerar hela projektet.

Enligt min mening är det inte realistiskt att genomföra utredningsarbetet på den utmätta tiden med ens en godtagbar kvalitet. Det gäller Försvarsmaktens svar på planeringsanvisningarna, som fick arbetas fram på rekordtid och som är fyllt av antaganden och gissningar. Det gäller regeringens proposition, som naturligtvis kommer att bygga på Försvarsmaktens underlag - vilket som sagt utarbetades å rekordtid. Det gäller också Pliktutredningen, vars utmärkta ordförande Anders Svärd (C) kommer att sättas på närmast omöjliga prov både när det gäller att hinna med och att få ihop en blocköverskridande majoritet med det upplägg regeringen har valt.

Ska bara....

Jag har en rejäl lista över aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor som bör och ska kommenteras på denna blogg. Men det måste tyvärr få dröja ytterligare någon dag. Lite mör men mycket nöjd efter helgens rödgröna samtal på Bommersvik tvingas jag prioritera planering inför morgondagens möten.

Dygnet har lite för få timmar just nu. Jag återkommer!

Åström inleder

Dag II på Bommesvik inleds med att Gertrud Åström redogör för hur man kan arbeta framgångsrikt med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetsgruppernas arbete.

Bommersvik II

En givande, intressant och konstruktiv dag övergick till en trevlig kväll på Bommersvik. Jag återkommer om diskussionerna men vill ändå förmedla den övergripande känslan av konstruktivitet, trivsel och "kavla upp ärmarna"-mentalitet som råder i det rödgröna samarbetet. Det känns kort och gott riktigt bra.

Jag kan jämföra med diskussionerna vid ett tidigare tillfälle på Bonnersvik, mellan MP och S. Skillanden är avsevärd. I positiv bemärkelse.

Arbetet påbörjat

Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand inleder med att ge sin syn på samarbetet. Lars Ohly har just anlänt från Island.

Rödgrönt samarbetsmöte

Det rödgröna samarbetet går nu in i en ny fas i och med att alla i de fem arbetsgrupperna samt partiledare och språkrör samlas till ett gemensamt möte på Bommersvik.

Jag representerar miljöpartiet tillsammans med Per Gahrton i arbetsgruppen för en rättvis och hållbar värld. Urban Ahlin och Lena Hjelm-Wallén representerar socialdemokraterna och Hans Linde och Ulla Hoffmann är vänsterpartiets representanter.

Min ambition är att blogga lite från mötet.

Uppdatering kl. 01:08: SvD skriver.

Dansk effekt och debatt

Mer matnyttigt från vårt södra grannland:

De danska soldaterna kostar inte lika mycket som sina brittiska och norska kollegor.

"Mens en dansk soldat trækker 14,6 mio. kr. ud af statskassen, koster britiske og norske soldater henholdsvis 27,8 mio. kr. og 37,5 mio. kr., skriver dagbladet Information. Den nye opgørelse er udarbejdet af konsulentbureauet McKinsey & Company for den danske Forsvarskommando.

Ud af forsvarets små 15.000 militært ansatte er omkring 1.300 soldater konstant udsendt, og det er procentuelt langt flere end de lande, vi normalt sammenligner os med. Samtidig har Danmark et langt mindre forsvarsbudget målt på BNP."

(Jag undrar vad konsultbyrån hade kommit fram till att de svenska soldaterna kostar, om de hade ingått i jämförelsen?)

Kostnaderna är större än vad man räknat med för de krävande utlandsmissionerna, nu krävs det tillskott:

"I udkastet, som er skrevet i Forsvarsministeriet og med Finansministeriets medvirken, anbefaler Forsvarskommissionen, at »der på kort sigt bør gennemføres ekstraordinære investeringer i indkøb til lager for så vidt angår ammunition og reservedele« for 1,4 milliarder kroner. Det er også nødvendigt, at forsvaret køber materiel for 1 milliard kroner til moderne udstyr til uddannelse og træning herhjemme.

For ikke igen at havne i en situation, hvor hylderne er tomme og materiellet slidt ned, skal forsvarets budget skrues markant i vejret, så skatteyderne årligt skal betale 700 millioner kroner ekstra til forsvaret, skriver Forsvarsministeriet."

Alternativet är lägre ambitioner:

"Målet var at have 2.000 udsendte soldater i 2009 inden for det eksisterende forsvarsbudget. Realiteten er, at forsvaret ikke engang har råd til at udsende de omkring 1.300 soldater, man nu har af sted.

Man kan hverken skaffe nok ansatte, køretøjer eller udstyr, og akut mangler Afghanistan-soldaterne ammunition og reservedele for 1,4 milliarder kroner.

Men i stedet for blot at poste flere penge i forsvaret, bør regeringen justere sin aktivistiske udenrigspolitik til et realistisk niveau, mener Peter Viggo Jakobsen, lektor i sikkerhedspolitik fra Københavns Universitet.

"Det er spild af penge bare at sætte forsvarsbudgettet op. Så må vi i stedet rationalisere og skære ned på de områder af forsvaret, vi ikke bruger så meget," siger Peter Viggo Jakobsen."

Det är i slutet av mars som den danska Forsvarskommissionen lägger fram sitt förslag om hur försvaret skall utvecklas till 2025. Därefter skall man, såvitt jag förstår, komma fram till hur det skall se ut mer i detalj (pengar och prioriteringar etc. 2010-2014). Precis som i Sverige har den danska traditionen tidigare varit att komma fram till så breda majoriteter som möjligt.

Färre stridsflygplan i Danmark?

I Danmark debatteras frågan om anskaffning av nytt stridsflyg, där JAS Gripen är en option.

Men oppositionen och soldater i utlandstjänst vill prioritera annat:

Politikerne på Christiansborg skal skrue ned for de hede drømme om en flåde af nye topmoderne kampfly og i stedet bruge nogle af de mange milliarder på kedelige mangelvarer som reservedele og transporthelikoptere. Det siger de danske soldater i Afghanistan. (...)

Udmeldingerne kommer efter, at et udkast til Forsvarskommissionens betænkning fastslår, at forsvaret i dag mangler et engangsbeløb på 2,4 milliarder kroner til reservedele, ammunition og materiel.

Derudover regner forsvaret med, at man hvert år fremover får brug for 700 ekstra millioner til drift på grund af de dyre missioner i blandt andet Afghanistan. Pengene skal findes, men det skal ske på forsvarets eksisterende budget, siger S og SF.

Danmark har idag 48 F-16 som skall vara operativa fram till 2020 då det är tänkt att nya plan skall anskaffas. Nu talar socialdemokraterna om ett färre antal ( 24 st). Enligt uppgifterna i artikeln som citeras ovan har Gripen offererat 22 miljarder för 48 stridsflygplan medan Joint Strike Fighter, Lockheed Martin, har sagt 20 miljarder för samma antal.

Försvarsministern i radion

Försvarsminister Sten Tolgfors intervjuades i Ekots lördagsintervju igår.

I intervjun säger Tolgfors att "hotbilden är förändrad" och syftar på Georgienkrisen. Men han beskriver inte hur han menar att hotbilden har förändrats utan framhåller enbart behovet av snabb reaktionsförmåga som en lärdom av kriget.

Jag är ganska säker på att om regeringskansliets egen analys av Georgienkonfliktens konsekvenser för den svenska hotbildsbedömningen hade varit offentlig, då hade det varit lite trixigare att göra enkla kopplingen mellan Georgienkrisen och den militära hotbilden. Jag utgår nämligen ifrån att denna analys inte ger något annat besked än alla motsvarigheter runt om i Europa. Det vore oerhört välgörande för debatten om nämnda Georgienanalys offentliggörs.

Det andra områden jag vill beröra är att Tolgfors verkar omfamna Försvarsmaktens besked att man måste pruta från målsättningen att det skall kunna vara 2000 personer insatta internationellt till 1700.

Detta lägre antal var något man öppnade för i planeringsanvisningarna, där regeringen angav att Försvarsmakten över tid skall kunna hålla upp till 2000 personer ur markstridskrafterna insatta internationellt och nationellt medan Försvarsberedningen har angett följande ambitionsnivå: Försvarsmakten ska över tiden kunna hålla cirka 2000 personer insatta internationellt och nationellt.

Försvarsministern hävdar att det är effekten som är det viktigaste, inte "antalet huvuden" man bidrar med internationellt. Det är ett välkänt grepp, speciellt populärt att ta till när man aldrig lyckas uppnå de målsättningar som sätts upp och/eller när ministern är sugen på att skicka ut något vapensystem internationellt (t.ex. JAS Gripen).

På ett sätt kan man tycka att det är logiskt, det är naturligtvis viktigast att verkligen göra skillnad. Men inställningen att det i stort sett är irrelevant med målsättningar om antalet individer, den leder enligt min mening fel på flera sätt:

1. Den av Riksdagen beslutade strategin för svenska bidrag till fredsfrämjande verksamhet, som följs upp av Försvarsberedningen, trycker på uthålliga internationella insatser i civil-militär samverkan. Beredningen skriver:

"Huvuddelen av framtidens väpnade konflikter kommer att äga rum på land. Det är där människor lever, bor och knyter sina sociala nätverk. Därför är förmågan att stödja och genomföra operationer med markoperativ tyngdpunkt är prioriterad.

Det är främst genom att göra uthålliga insatser på marken som kriser och konflikter kan dämpas och stabiliseras. Med markoperativ tyngdpunkt ska gemensamma operationer mot ett strategiskt och civil-militärt helhetsbaserat slutmål genomföras. Syftet är att uppnå eller behålla markoperativ kontroll i hela eller delar av ett operationsområde, vilket är en förutsättning för att skapa skydd och säkerhet i insatsområdet.

Markoperativ kontroll kräver uthållig närvaro av markstridsförband eftersom markstridsförbandens förmåga att ta, försvara och kontrollera terräng är en förutsättning för gruppering, basering och insats av såväl egna markförband som sjö- och luftoperativa enheter. Det innebär vidare att marin- och luftstridskrafter primärt stödjer operationer på land."

Eller kort och gott: Boots on the ground och en civilmilitär process från start till mål!

2: Om man inte slår fast en målsättning om antalet individer innebär det naturligtvis konsekvenser för försvarsplaneringen. Om man säger att man skall kunna ha 2000 personer ute i internationell tjänst samtidigt, ja då kan man bara räkna bakåt för att få fram vad det kräver för numerär på hemmaplan för att man skall kunna köra runt systemet på ett uthålligt sätt. Om man övergår till att prata om "effekt" minskar man genast den press på leverans som jag tror är nödvändig att ha på Försvarsmakten.

3. Sverige är nere på väldigt låga nivåer när det gäller vårt bidrag till internationell fredsfrämjande verksamhet. I synnerhet gäller det FN-ledda insatser där antalet svenska soldater, militärobservatörer och poliser i FN-tjänst aldrig har varit så lågt som nu. Endast 80 svenskar tjänstgjorde under FN-flagg i månadsskiftet november/december 2008.

Svenska FN-förbundet har i en tidigare debattartikel på Brännpunkt uppmärksammat den svenska ambitionsnivån på följande sätt:

"En ökning till 2000 svenska soldater i fält skulle göra det möjligt att dels öka Sveriges truppbidrag till FN, dels behålla ett skäligt antal soldater i insatser utanför FN:s operativa ledning, till exempel EU- och Nato-ledda insatser. (…) Samtidigt som FN är i akut behov av bidrag till fredsfrämjande verksamhet handlar svensk försvarsdebatt om nationella territoriella överväganden. (…) Om det är något vi har lärt oss av exemplen DR Kongo, Rwanda och Sudan så är det att omvärlden måste gripa in innan det är för sent. (…) Sten Tolgfors måste uppfylla löftet om 2000 soldater i utlandstjänst. Minst hälften av dessa bör öronmärkas för FN-ledda insatser. Om så sker är vi nästan ikapp Benin.”

I den ovan nämnda strategin står det:

"Sveriges förmåga till internationella insatser ska förbättras. Det militära deltagandet i insatser ska öka, så att en dubblering av utlandsstyrkans förmåga åstadkoms. Vidare ska effekten av svenskt deltagande öka i freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Ökningen ska bl.a. uppnås genom mer sammanhållna insatser."

Försvarsmakten-regeringen 1-0

Det första jag vill säga att de principer som Försvarsmaktens underlag bygger på kan härledas tillbaka till Försvarsberedningens rapport från juni 2008. Det är bra. Försvarsmakten har gjort sitt jobb. Jag noterar också att Försvarsmakten inte gör någon omvärldsanalys som avviker från tidigare bedömningar:

"Det militära hotet mot Sverige bedöms fortsatt lågt men Sverige kan komma att utsättas förökade ekonomiska och politiska påtryckningar. De mellanstatliga konflikter som kan uppstå ivårt närområde och som ställer krav på ökad militär förmåga torde i princip vara sådana där Sverige berörs indirekt, exempelvis vid en konflikt mellan Ryssland och en före detta Sovjetrepublik. Sverige uppfattas i första hand kunna bli utsatt för politiska, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar. Detta innebär dock inte att bruket av militära maktmedel kan uteslutas som ett inslag i sådana påtryckningar."

Första gången jag läste igenom Försvarsmaktens underlag blev jag oerhört förvånad över allt man fick med inom den tilldelade ekonomiska ramen, utom möjligen den markoperativa tyngdpunkten då, som faktiskt skulle sätta spår i avvägningen mellan sjö-, luft- och markstridskrafterna var det tänkt.

Jag tänkte att det här, det går aldrig ihop. Var ligger hunden (de fyra-fem miljarderna) begraven? Här finns nämligen 100 uppgraderade JAS Gripen (helt i enlighet med riksdagsbeslut men inte i enlighet med Försvarsberedningens eniga skrivning om att reducera antalet stridsflygplan från dagens nivå om 100 st), det är större personalvolymer än vad det har spekulerats om den senaste tiden, det är bibehållen förmågebredd, ny ubåt (NGU) och nya fartyg till marinen etc.

Sedan koncentrerade jag mig på de antaganden och förutsättningar som Försvarsmakten har byggt underlaget på, bl.a. personalförsörjningssystemet, logistiken m.m. och successivt gick det upp för mig hur elegant myndigheten har manövrerat hela ansvaret över till försvarsministern och regeringens knä (nuvarande och kommande).

Jag återkommer till det, men först vill jag bara omedelbart få sagt att under mina 15 år i försvarspolitiken har jag aldrig förr har varit i närheten av så radikala antaganden som bygger upp ett planeringsunderlag. Lika snabbt som detta är sagt vill jag framhålla att det inte är konstigt eftersom regeringens process inför propositionsavlämnandet orsakar att man inte lämnar planeringsanvisningar med klara direktiv inom viktiga områden, helt enkelt eftersom dessa är föremål för pågående utredningar.

Om man läser och lyssnar på försvarsminister Sten Tolgfors efter dagens överlämning av Försvarsmaktens planeringsunderlag, framstår det som att det är klart. Det är såhär det blir. Men redan i missivet kan man identifiera så många fallgropar att ministern kanske borde uttrycka sig lite mer försiktigt. Han kan absolut inte sätta en ny pärm kring underlaget och skriva "inriktningsproposition" på den.

I det här läget får man ta några luttrade och erfarna kanslihuspersoner som parallellt och sedan tillsammans med utomstående aktörer måste realiserbarhetspröva och granska förutsättningarna både för de tidsplaner som anges och de beräkningar som ligger till grund för underlaget, innan man lägger fast planeringen i den kommande inriktningspropositionen. Framför allt måste man realiserbarhetspröva den politiska viljan, hållfastheten och förmågan att fatta de beslut som krävs inom den tid som villkorar genomförandet av planen!

Jag sänder i det sammanhanget en tanke till de juridiska snårskogar beredningen har trampat omkring i när förslag har lagts fram som sedan fullständigt demoleras, inte i sak utan av den process som skall till i kombination med besked om att så går inte att göra. I det perspektivet framstår tidsplanen för det nya personalförsörjningssystemet (LAS m.m.) som optimistisk, lindrigt sagt. För den som tvivlar rekommenderas en titt på underbilaga 1.2 Författningar med koppling till personaltjänst...

Det är med andra ord ett oerhört omfattande lagstiftningspaketet som skall tryckas igenom systemet. Här har vi hela den politiska känsligheten också, inom arbetsmarknadspolitikens område (med ett nära förestående riksdagsval och eventuellt en regering av annan kulör efter valet 2010). Och det är dessutom inte "bara" Försvarsdepartementet som skall agera utan andra departement som skall förstå sig på finessen med förslagen.

Nåväl, hur var det då med Försvarsmaktens smarta manöver? Jo, med alla de antaganden man mycket medvetet och tydligt har lagt fram för alla och envar att se, räcker det med att något rubbas det allra minsta i den politiska beslutsprocessen för att Försvarsmakten skall kunna rycka på axlarna och säga: Vi sade att det här var vad som krävdes för att ekonomin skall hänga ihop med planeringen. Nu ändras planeringen och därmed kan vi inte ta ansvar för underlaget utan 1. ekonomisk kompensation eller 2. att regeringen måste peka på något som skall bort istället.

Och det vet vi ju hur enkelt det låter sig göras.

Sammanfattningsvis har Försvarsmakten ordnat det så att nuvarande ÖB Håkan Syrén kan lämna sitt ämbete utan att ha behövt radera någon förmåga, den tillträdande ÖB kan lugnt låta den politiska striden bryta ut och konstatera att underlaget inte längre hänger ihop, vilket man då nogsamt har pekat på, om de politiska processerna förändrar något ingångsvärde.

Till sist: Försvarsmaktens planeringsunderlag sträcker sig mot en målbild 2019. Det hinner äga rum tre riksdagsval innan dess. Det går inte att föreställa sig alla nya politiska vindar, ekonomiska prioriteringar, säkerhetspolitiska förändringar, nya insikter eller problem som kommer att blossa upp under de kommande åren och som kommer att påverka försvarets utformning.

Försvarsmaktens underlag finns här
ÖB:s pressträff
ÖB i SR Studio Ett
Försvarsministern i SR Studio Ett samt Anders Karlsson (S) ordförande i Försvarsutskottet.
Försvarsministerns skriftliga kommentar och försvarsministerns presskonferens.
SvD I, II.
DN, DN Brors
Ekot

Kommentarer påväg!

Jag har läst Försvarsmaktens underlag. Jag smälter det och återkommer under kvällen. Såhär långt kan jag bara utbrista följande:

• Oerhört smart av Försvarsmakten!
• Man bäddar fint till den kommande Överbefälhavaren.
  
• Alla heta potatisar ligger nu i försvarsministern och regeringens knä (inklusive kommande regeringar efter 2010).

Hur jag har kommit fram till detta, det återkommer jag som sagt till.

Jag intervjuas i P4 Radio Skaraborg inför dagens överlämning av Försvarsmaktens planeringsunderlag till regeringen.

Lugnet före stormen

I morgon lämnar Försvarsmakten sitt svar på regeringens planeringsanvisningar. Arbetet har genomförts på rekordtid. Flera fundamentala ingångsvärden saknas för att man skall ha kunnat åstadkomma en planering i balans (personalförsörjning, rationaliseringar inom stödmyndigheterna etc.). Det skall bli mycket intressant att se hur Försvarsmakten uttrycker sig för att beskriva osäkerheterna i underlaget samt de antaganden man måste ha arbetat utifrån i avsaknad av politiska direktiv inom bland annat dessa områden.

Klockan 12.45 överlämnar ÖB underlaget till försvarsminister Sten Tolgfors. I samband med detta ordnas fototillfälle dvs. man tillåter inte några intervjuer. Klockan 15 håller ÖB och GD i Försvarsmakten däremot presskonferens.

Det blir en intressant dag. Kan vara läge att koppla av med något helt annat innan det bryter ut?



(Jag hittade den på Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalundes blogg)

Sent omsider...

... vill jag kommentera det blogginlägg försvarsminister Sten Tolgfors gjorde igår under rubriken Dags för konkreta besked från Sahlin. Han skriver:

"De flesta påstår sig vilja ha en bred uppgörelse om försvaret, men vem medverkar konstruktivt till det att få det? Början på en bred uppgörelse kan knappast vara att frångå den rad av sjupartiuppgörelser som redan gjorts som grund för inriktningspropositionen under det senaste dryga året. En bra början vore helt enkelt att alla bara står för det dom redan har sagt."

Men i nuvarande läge, efter Mona Sahlins besked om att beredningens linje gäller, är det faktiskt bara Folkpartiet som har frångått uppgörelsen i och med relativt konkreta förslag som avviker från den tidigare linjen (som både är uttryckt i beredningens rapporter och i de planeringsanvisningar som folkpartiet var med och fattade beslut om i november 2008).

Tolgfors fortsätter:

"Men ändå, för att se om och hur det skulle gå att komma framåt har jag vid det här laget bjudit in och fört samtal med följande personer på departementet: Björn von Sydow, Håkan Juholt och hela försvarsberedningen, Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet. De har fått en 25 minuters genomgång av innehållet i och arbetet med inriktningspropositionen. Jag återger inte samtalens innehåll, men de har varit bra i sig."

Väl så, men frågan är vad dessa sonderande samtal har lett till? Hur skall försvarsministern och regeringen gå vidare nu? För dessa samtal leder ju inte i sig till att man samverkar och söker breda uppgörelser.

Vid beredningens möte med försvarsministern fick vi den genomgång som ministern beskriver i bloggen, vi fick lämna synpunkter men det redovisades ju inte några siffror eller redovisades några avvikelser som eventuellt planerades jämfört med beredningens rapport. Ledamöterna uttryckte glasklart att alla höll fast vid de principer som beredningen hade kommit fram till (sånär som på Allan Widman (FP) och Else-Marie Lindgren (KD) som var inte närvarande). Jag var dock noga med att säga att man därmed inte kan konstatera att man står bakom propositionen, eftersom vi inte har en aning om hur regeringen uttolkar beredningens förslag och att inga siffror (vare sig inom personalförsörjningen eller annat) redovisades.

Dessutom måste Tolgfors uttrycka sig lite försiktigt kring det här med att frångå beredningens rapporter. Det är ju nämligen så att alla beredningens förslag inte återfinns i planeringsanvisningarna (t.ex. vad gäller reducering av antalet stridsflygplan). Skall man betrakta det som att också Tolgfors har frångått beredningens rapport?

Om regeringen vill samverka och söka breda majoriteter på riktigt, ja då måste man snart sätta sig vid ett bord med oppositionen, kavla upp ärmarna och ha bland annat miniräknare, Försvarsmaktens planeringsunderlag, utkast till propositionen och beredningens rapport till hands. Det är så ett lagspel ser ut inom försvarspolitiken. Först då börjar förankringsjobbet.

Lovande

"The presidents agreed that, as they were both new leaders from a post-Cold War generation, they have a unique opportunity to establish a fundamentally different kind of relationship between the two countries," the White House said in a statement.

Läs om nya vindar i USA-Rysslandsrelationerna i The Independent.

Våldtäkt som vapen samt handel med vapen

Katrine Kielos skriver i Aftonbladet om Våldtäkt som vapen i det glömda Kongo. Läs!

Ett enhälligt säkerhetsråd antog den 19 juni 2008 en resolution som fördömer sexualiserat våld i väpnade konflikter. Säkerhetsrådet uppmanar alla parter i väpnade konflikter att omedelbart upphöra med alla former av sexuellt våld mot civila och öka skyddet för civila, i synnerhet kvinnor och barn, som riskerar att utsättas för våldtäkt och andra övergrepp i krig. Rådet säger i ett uttalande att våldet mot kvinnor och barn i krig är så utbrett och systematiskt att det har nått fruktansvärda nivåer av brutalitet.

Resolution 1820 slår fast att våldtäkt och andra former av sexualiserat våld i krig kan ses som krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och även som folkmord.

Säkerhetsrådsresolutionen borde i sig göra att frågan om sexuella övergrepp i krig flyttas upp på högsta säkerhetspolitisk nivå. Men sådant sker inte automatiskt.

Läs mer hos Kvinna till Kvinna.

Ett tips inför morgondagen är att statsrådet Ewa Björling (M) besvarar tre interpellationer från Peter Rådberg (MP) om vapenimport och militärt samarbete med Israel, regler för vapenexport och vapenimport samt vapenexport till Israel.

Jag noterade förresten att socialdemokraterna, genom Urban Ahlin i dagens riksdagsdebatt om situationen i Gaza, positivt nog öppnade för en ny hållning i detta ämne. Ahlin sade:

"Undersök vårt militära samarbete. Våga ta en diskussion om vi ska fortsätta det militära samarbete som vi i dag har med Israel."

Uppdatering 090129 kl. 13:56: Klicka här för att se interpellationsdebatten!

Tolgfors i Ekots lördagsintervju

Lördag 31 januari 2009 kl 12:55 intervjuas försvarsminister Sten Tolgfors av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju.

Programmet annonseras på följande sätt:

"Försvarsminister Sten Tolgfors kritiker hävdar att han går för långt: Med Tolgfors planer klarar inte krigsmakten att försvara landet. Håller en moderatledd regering på att avrusta Sverige?"

Storforum: Försvarets framtid (inspelat i Sälen den 19 januari 2009)

Tal och diskussion av EU-minister Cecilia Malmström (FP), vice ordf. utrikesutskottet Urban Ahlin (S) och mig (inspelat i Sälen den 20 januari 2009).

Nato, Finland och Finland om Nato

Det verkar vara en slags naturlag i Sverige, det här att en debatt om nedskärningar i det militära försvaret följs av en debatt om svenskt Nato-medlemsskap. Tesen verkar vara att om vi nått så låga försvarsnivåer att vi inte kan försvara Sverige, ja då är det bäst att krypa in under Nato:s vingar.

Om vi enbart uppehåller oss vid pengafrågan kan man konstatera att debattörerna oftast "glömmer" att diskutera Nato:s ambition att medlemsländerna skall avsätta 2 procent av BNP till försvaret och att det initialt skulle kosta en hel del att anpassa den svenska strukturen. För är hela tanken att man bara skall ta emot hjälp om det behövs, men inte förbereda sig för och investera för att också ge stöd enligt Natostadgans kapitel 5?

I vårt grannland Finland har nyligen statsminister Matti Vanhanen presenterat 2009 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Den har passerat ganska obemärkt i den svenska debatten. I Finland konstaterar man följande när det gäller Nato:

• Finland anser att Nato är den viktigaste organisationen inom militärt säkerhetssamarbete. Natos mål, uppgifter och skyldigheter är förenliga med Finlands och Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitiska mål.

• Som medlem skulle Finland fullt ut kunna delta i alliansens beslutsfattande. Å andra sidan skulle Finland som medlem i högre grad bli föremål för politiska förväntningar baserade på den allmänna fördelningen av ansvar och solidaritet.

• Regeringens konstaterar att det även framledes finns starka skäl att överväga ett Natomedlemskap för Finland.

• Ett omfattande politiskt samförstånd är nödvändigt och beaktandet av medborgaropinionen viktigt när man beslutar om ett eventuellt medlemskap.

Det finns andra saker värda att uppmärksamma i den finska redogörelsen. Några nedslag:

Försvarsbudgeten: De mål för upprätthållande, utveckling och användning av försvarsförmågan som presenteras i redogörelsen kan uppnås med realnivån för 2008 års totalfinansiering av försvaret, med beaktande av prishöjningen för försvarsmaterial. Detta förutsätter, utan eventuella organisationsförändringar, att den årliga ökningen av pris- och kostnadsnivån täcks fullt ut, och från år 2011 även en årlig höjning av försvarsbudgeten med 2 %.

Det säkerhetspolitiska läget: Klimatförändringen och risken för en influensapandemi är exempel på allvarliga, världsomfattande säkerhetshot. Frågor i anknytning till tillgången på energi och naturresurser eller en livsmedelskris kan komma att utgöra allvarliga säkerhetshot. Den globala finanskrisen har skakat ekonomins grundvalar i hela världen.

Georgienkonflikten och militär hotbild m.m.: Användningen av militära maktmedel i Georgien återspeglas på säkerhetstänkandet även i Finlands närområden. Finland förväntas inte bli utsatt för militära påtryckningar eller militärt våld utan att detta utgör en del av en mera omfattande internationell konflikt. Finland följer med utvecklingen i Ryssland, som är den viktigaste faktorn som påverkar Finlands säkerhetsmiljö. Finland strävar efter att öka handeln, turismen och investeringarna mellan länderna och att avvärja negativa fenomen, såsom brottslighet och hot i samband med sjötransporter. Finland vidareutvecklar sitt Rysslandskunnande.Finland stärker sitt deltagande i internationell krishantering i syfte att främja fred och säkerhet, utveckling och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Språkrör i debatten

Peter Eriksson (MP) skriver debattartikel under rubriken "Folkpartiets förlegade försvarspolitik".