Upp som en sol....

"Ett samarbete kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemskap" säger Allan Widman (fp) till SvD.

Allan Widman säger enligt tidningen att han välkomnar ett svenskt samarbete med Norge och att han hoppas att ett svenskt medlemsskap i Nato nu kan bli verklighet:

"Men jag tror att ett försvarssamarbete med Nato kommer att öka den svenska förståelsen för ett svenskt medlemsskap och sätta frågan på agendan", säger Allan Widman till SvD.se.

Jaha, så nu tvingas socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister motarbeta ett samarbete mellan Norge och Sverige, för att ingen ska ta miste på dessa partiers motstånd mot ett svenskt Natomedlemsskap. Inte för att det egentligen hör ihop, utan därför att både Allan och de flesta andra vet att medialogiken oftast inte medger ett resonemang där man förklarar något som till synes förhåller sig på ett annat sätt. När t.ex. nu det norsksvenska samarbetet kopplas ihop med Natomedlemsskap, kommer vi tyvärr att se prov på detta. Om socialdemokraterna nu säger "verkställ" till samarbetet, riskerar de därmed en rubrik där det står att socialdemokraterna vill närma sig Natomedlemsskap eftersom samarbetet syftar till det. Det innebär att den lätta vägen blir att säga nej.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag hoppas jag blir överbevisad om motsatsen.

Heja Norge och Sverige!

Idag lämnar Norges försvarschef Sverre Diesen och Sveriges ÖB Håkan Syrén över en studie, till respektive regering, som gemensamt har tagits fram kring samarbetsmöjligheter länderna emellan.

På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att fokus har varit att göra så mycket som möjligt tillsammans inom förbandsproduktionen, materielanskaffning, underhåll och utbildning/övning. På det sättet skapas över tiden allt större likhet inom olika system och förband. Detta ger samordningsvinster och kostnadseffektivitet.

Syrén och Diesen skriver på DN-debatt att samarbetet kommer att ställa stora krav på nytänkande:

"Det stärkta samarbete vi nu föreslår innebär ett genombrott för en ny samarbetsmodell, som delvis ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet. Det ställer stora krav på nytänkande såväl inom våra försvarsmakter som på politiskt håll".

Precis just så. Fast också enligt min mening inom stödmyndigheterna och förhoppningvis också på det civil-militära planet i samband med internationella insatser. Och förhoppningvis inte bara på materielsidan - i synnerhet inte när man i artikeln talar om nya ubåtar och stridsvagnar.

Det är en efterlängtad studie, både från militärt och politiskt håll. I alla fall är den efterlängtad tills dess att slutsatserna skall börja implementeras. Tro mig, då kommer det knaka och gnissla både inom Försvarsmakten och i den politiska debatten. För om man skall samarbeta, och inte bara det utan faktiskt samordna på "riktigt", då blir det ju konkreta effekter och ett givande och tagande skall till.

Gnisslar görs det redan inom Vänstern. Lars Ohly säger till SvD att han är tveksam till ett försvarssamrabete med Norge:

"Det är oroväckande att vi knyts ännu närmare Nato, snarare borde vi stärka vår alliansfrihet med tanke på militära EU-samarbeten". Ohly ser förslaget som ytterligare ett steg mot ett svenskt Natomedlemsskap: "Vi har ju en regering som på sikt vill gå med i Nato. Det här förslaget gör mig mycket bekymrad".

Svenska Dagbladets Mikael Holmström menar också att samarbetet, inte formellt men i praktiken, är ett steg närmare Natomedlemsskap.

Försvarsministern ser det på ett annat sätt. På frågan om detta är steg i riktning mot ett svenskt medlemsskap, svarar han såhär:

"Så tycker jag inte att man ska tolka det. Sverige har redan i dag militära samarbeten med andra Natoländer som till exempel Estland, så jag ser ingen direkt Natokoppling här. Vi samarbetar med flera länder som valt olika säkerhetspolitiska lösningar och det kommer vi att fortsätta med, säger Mikael Odenberg till SvD.

Jag är benägen att hålla med Odenberg. Natostandard är redan införd när det gäller nya materielprojekt, så det är inget nytt i och med detta samarbete. Det rör sig heller inte om en gemensam planläggning för att möta invasioner eller liknande, mellan Sverige och Nato. Inga nya ömsesidiga försvarsgarantier är givna.

Jag tror inte det finns någon debatt i Norge om att man borde avstå samarbete med Sverige eftersom Sverige är ett EU-land. Ohly lyfter inte att det är bra med samarbete med Norge eftersom de står utanför EU, när han själv tar upp det militära samarbetet inom EU.

Det blir väldigt intressant att läsa Vänserpartiets kommande budgetmotion! De vill utbilda 10 000 värnpliktiga och de vill inte att Sverige skall rationalisera Försvarsmakten bl.a. genom samarbete med Norge. Frågan är hur vänstrn skulle ställa sig till ett operativt samarbete med EU-landet Finland, kanske till och med en gemensam Östersjömarin, för övervakning av Östersjön?

I Vänsterns värld måste regementen öppnas på nytt, Försvarsmakten skall klara och göra allt själv, men utan pengar. Jag måste säga att jag har svårt att se den röda tråden i Vänsterns försvarspolitik. Vad är det man vill, respektive inte vill, att Försvarsmakten skall göra? Med vem? Och vem får man inte samarbeta med? Hur mycket skall allt detta i sin tur få kosta?

En liknande studie, men med vår granne i Öster, bör nu genomföras skyndsamt. Förmodligen finns det en del att göra gemensamt med Danmark också.

Äntligen!

Nu berättar TT (med källa tidningen Fokus) att direktiven till utredningen om förändrad totalförsvarsplikt skickas ut på på gemensam beredning i regeringskansliet under nästa vecka.

"Källor inom både moderaterna och på försvarsdepartementet bekräftar för tidningen att utredningen om att skrota värnplikten kommer i budgeten."

Jag säger som Gert Fylking inför Horace: Äntligen!

Uppdatering: SvD följer upp.

The Darfur Wall

Kolla videon och gå sedan till The Darfur Wall.

Avdelningen telemarketing

Jag vill gärna dela med mig av (en till) dialog mellan mig och en försäljare som förmodligen hade en mindre framgångsrik dag vid telefonen:

Jag: Annika

Han (jättesnabbt): Hej är det Tjäderns Byrå jag talar med jag ringer från (ej hörbart) i Danmark som erbjuder dig (ej hörbart).

Jag: Jaha, jag är inte intresserad av något erbjudande.

Han: Vem har sagt att jag har ett erbjudande?

Jag: Jag tyckte du sade det och jag är inte intresserad.

Han: Intresserad av vaddå?

Jag: Jag är inte intresserad av att lyssna på ditt erbjudande och jag har inte tid att...

Han (avbryter): Jag har fanimig inte tid jag heller (klick!)

Serdyukov statuerar exempel

Det verkar som den politiska ledningen i Ryssland vill statuera exempel.

Försvarsminister Anatoly Serdyukov avskedar regementschefen vid det regemente där en värnpliktig nyligen avled av de skador han fick efter det att ett befäl misshandlade honom och stängde in honom i en hundgård över natten (se tidigare inlägg på denna blogg).

"In a highly unusual move, Serdyukov expressed "sincere condolences" to the parents and relatives of the dead soldier and promised to take "harsh measures ... including discharging" those responsible for the latest incident."

Skygglappar på

Aftonbladet rapporterar att tekniska nämnden på Gotland, med tio röster mot en (en miljöpartist röstade nej), har beslutat att tacka ja till det rysk-tyska bolaget Nord Streams erbjudande om att bygga ut hamnen i Slite för närmare 70 miljoner kronor. Det är ett definitivt beslut eftersom frågan inte ska vidare till kommunstyrelsen eller fullmäktige.

Slite på Gotland skall därmed bli en knutpunkt när Nord Stream bygger den kontroversiella gasledningen mellan Ryssland och Tyskland.

"Det var inget svårt beslut. Vi var helt eniga med undantag för miljöpartiet, säger tekniska nämndens ordförande, centerpartisten Kjell Skalberg, som betonar att nämnden bara tagit ställning i själva hamnfrågan. "

Ok, något är alldeles på tok här. Ordförande i nämnden säger att man bara har tagit ställning i själva hamnfrågan. Det är möjligt att så är fallet, strikt formellt. Men att bortse från att detta kommer att användas av bolaget på olika sätt i den fortsatta (nationella och internationella) processen, det är antingen naivt eller bara dumt.

...å än slank de dit...

Idag svarar Försvarsminister Mikael Odenberg på en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Åsa Lindestam. Hon har frågat ministern om Nordic Battle Group eller någon annan planerad insats riskerar att inte bli fulltalig eller sakna materiel och vilka åtgärder ministern avser att vidta med anledning av det anförda?

Odenberg svarar att han inte bedömer att det finns någon risk för att den Nordiska stridsgruppen (NBG) eller andra internationella insatsförband kommer att sakna personal eller materiel. Sedan kommer det:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att myndighetens verksamhet löper planenligt. Årets ekonomiska utfall följer också prognoserna."

Och det är ju inte riktigt samma bild för innvarande år som Försvarsmakten numer har.

Fortsättningen på svaret är, vid sidan av allt som har sagts om försvarsekonomin den senaste tiden från olika håll, något förbryllande:

"Helt nya verksamheter som NBG och det nya värnpliktssystemet med tre terminer medför dock en större osäkerhet i prognoserna för kommande år. Det medför att Försvarsmakten just nu prognostiserar att för 2008 använda 400 miljoner kronor mer än tilldelat belopp avseende anslagsposten 6:1:1 Förbandsverksamhet m.m. Samtidigt lämnar anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser – som Åsa Lindestams fråga närmast berör – ett prognostiserat anslagssparande på drygt 300 miljoner kronor för 2007."

De förbryllande delarna är det här med "helt nya verksamheter" (NBG och tre-terminssystemet). Det låter som om dessa två faktorer har ramlat ner på Försvarsmakten plötsligt och oplanerat, mitt under innevarande budgetår. Och så är det ju inte. När det gäller NBG kan jag ha förståelse för att kostnaderna inte går att förutse i alla delar de kommande åren, eftersom detta avgörs av om, hur och var styrkan sätts in. Värnpliktssystemet torde vara lättare att beräkna.

ÖB hos Adaktusson

ÖB Håkan Syrén var hos Adaktusson (TV8) igår. Han sade, apropå besparingarna, bland annat att "det är i grunden en omavvägning som måste göras för att klara detta" och att "det gäller att föra ett resonemang om vilka uppgifter vi ska ha".

Syréns budskap är tydligt: "Nu har det skruvats i resurserna och då måste det skruvas i uppgifterna".

Budskapet om uppgifterna kan dock inte tolkas på annat sätt än att ÖB ger de som vill se en ökad tyngdpunkt vid det nationella försvaret rätt. Han kritiserar Försvarsmaktens nuvarande numrär -kopplat till ett resonemang om hur Sverige skulle hantera en invasion- och instämmer i den oro över hur invasionshotet skrivs bort, som några av sommarens debattörer (t.ex. Bo Pellnäs) har uttryckt.

Svenska Dagbladet (TT) skriver om ÖB:s framträdande här.

å än slank de dit...

Samtidigt som SVT:s Rapport redogör för hur besparingarna inom försvaret (troligtvis) kommer att hämtas hem är det intressant att betrakta när olika inspel om försvarsekonomin har kommit från Försvarsmakten.

Den 27 augusti kom Försvarsmaktens besked om att myndigheten genomför begränsningar i sina materielbeställningar. Orsaken sades vara "det osäkra läge som uppstått i samband med diskussioner kring budgetpropositionen".

Det är ju i och för sig rimligt, så att man inte sätter signaturen under ett kontrakt som i samma stund sågas på en annan plats i Stockholmstrakten.

Men idag, den 28 augusti, lägger man till att förbanden måste spara omkring 180 miljoner kronor för att klara de ekonomiska ramarna för 2007. "Det ekonomiska läget i Försvarsmakten är mycket ansträngt", säger Göran Mårtensson, chef för förbandsproduktionen.

Den 15 augusti presenterades Försvarsmaktens delårsrapport på följande sätt:

"Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att verksamheten löper planenligt. Även det ekonomiska utfallet följer prognoserna för året."

Lennart Olsen, var är du?

Avdelningen legendariska journalister

En intervju med Seymor Hersh, reportern som 1969 avslöjade My Lai massakern i Vietnam och som numer skriver om Irakkriget för New Yorker.

Finns att läsa här.

Rysk värnplikt med livet som insats

Från Reuters:

"A young conscript is close to death after two drunken officers at the Plesetsk Cosmodrome beat him with belts and then dumped him in a dog cage, an official said Friday. (...) Bullying and abuse are commonplace in the military. Conscripts are sometimes killed or seriously injured by beatings, though the Space Forces prides itself on high levels of discipline and is seen as an elite branch of the armed forces. (...) Doctors last year amputated the legs and genitals of a conscript who was abused at the Chelyabinsk Tank Academy."

Uppdatering 28/8: SvD publicerar nu en TT artikel om fallet.

Som ljuv musik!

I en TT-artikel som följer upp Peter Eriksson och Peter Rådbergs DN-debattartikel uttalar sig försvarspolitiker från alla partier om förslaget att överge den (teoretiska) allmänna värnplikten till förmån för ett system med kontraktsanställda soldater.

Ingen media har, såvitt jag vet, ännu uppmärksammat det historiska uttalandet av Håkan Juholt (s):

"Försvarsmakten har radikalt förändrats och fått nya uppgifter jämfört med tio år sedan. Jag är inte säker på att pliktsystemet fullt ut uppfyller de uppgifter som det hade tidigare. Om det positiva vi vill uppnå med pliktsystemet kan uppfyllas på andra sätt så är det helt klart värt att undersöka."

Socialdemokraterna rör med andra ord på sig i en fråga som hittills varit tabu inom arbetarrörelsen. Det låter som ljuv musik! Måtte nu Juholts linje få genomslag när det gäller socialdemokraternas linje i den kommande pliktutredningen.

Uppseendeväckande, fast på ett helt annat sätt, är vänsterns Gunilla Wahléns linje om att värnpliktsarmén skall bestå och dessutom utökas till 10 000 personer. Jag har inte sett någon beräkning från vänstern kring vad detta skulle kosta och medföra för organisationen.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

"De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet."

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.

Vore bra med en förklaring

Officersförbundet kommenterar nu Eriksson och Rådbergs artikel på DN-debatt. Deras svar är inte helt genomtänkt:

"Lars Fresker ifrågasätter även huruvida miljöpartiet har tänkt på vilka behov som finns i de olika delarna av försvaret, exempelvis hur många officerare som behövs för att utbilda värnpliktiga eller att arbeta med beställning av materiel på Försvarets materielverk."

Miljöpartiet vill att officerare och Försvarsmakten skall syssla med kärnverksamhet och att så mycket kringverksamhet som möjligt skall läggas ut på andra aktörer. Dessutom missade Fresker att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och ingen tillämpning av pliktagarna - enbart de som får en plats i insatsorganisationen skall utbildas och kontraktanställas.

"- De tycker ju att man helt ska skrota invasionsförsvaret. I deras uppfattning behöver man inte ett försvar av sitt eget land, säger Lars Fresker. Det är inte rimligt att tänka så eftersom behövs en grund att bygga på inför framtiden, menar han. - Det säkerhetspolitiska läget kan förändras fort. Även om det inte finns något hot idag så kan det skruvas upp till exempel i Ryssland. Det här förslaget är både naivt och kortsiktigt."

Jag vill att Officersförbundet berättar en sak för mig: Hur kan det komma sig att en insatsstyrka dimensionerad och organiserad för internationella behov innebär att den inte är användbar på hemmaplan och att man i det konceptet skrotar "försvar av sitt eget land"? Är en insatsstyrka med dess kringorganisation inte en "grund att bygga på inför framtiden"?

Sorry Fresker, men det resonemanget förstår jag helt enkelt inte.

Pellnäs centrala frågeställningar

Bo Pellnäs skriver på dagens Brännpunkt och undrar om finansminister Borg förstår säkerhetspolitik?

Jag vill kommentera två delar i Pellnäs artikel.

1. Tesen om den omöjliga återtagningen.
2. Bra land reder sig självt.

1. Pellnäs kunskaper i historia och hans beskrivning av hur lite mänskligheten har förändrats i sitt sätt att tänka de senaste fyra tusen åren har naturligtvis sin relevans. Jag tror vi hittar mycket av kärnan för den oro och frustration som många debattörer har gett uttryck för den senaste tiden, i det som Pellnäs tar upp kring förmågan att fatta politiska beslut om upprustning, eller återtagning om man så vill.

Han skriver: "Man vidtog inga åtgärder när den politiska situationen i Tyskland förändrades. Inte heller när Hitler kom till makten 1933. Först två år senare, medan Tyskland rustade för fullt, reagerade Sverige. Men 1935 tillförde man inte försvaret resurser, man bara hejdade förfallet. Det var först 1938 som vi beslutade om en upprustning. Den var genomförd först 1948, tre år efter krigsslutet."(...)"Alla dessa mekanismer inom politiken verkar idag med full kraft. Risken är att nutida svenska politiker, invävda i alla inrikespolitiska maktproblem, inte heller reagerar i tid på förändringar i vår omvärld. Om inte väljarna ser ett växande yttre hot kommer priset för en satsning på försvaret att uppfattas som alltför högt."

Under det här resonemanget hör jag frågan; vad skulle få svenska politiker att "trycka på knappen"? Vem eller vad upphäver sin stämma och kräver ökade resurser och ökad förmåga att möta en invasion (eller vad man nu ser framför sig)?

Det är en relevant fråga och en viktig diskussion. Om man hävdar att det militära försvaret skall kunna vara flexibelt, dvs. både kunna rusta ner och upp beroende på behov och omvärldsutveckling, måste man ge sig in i den debatten. Jag tror det är centralt, för att vinna förtroende hos de som likt Pellnäs oroar sig för att historiens misstag riskerar att upprepas, att kunna beskriva hur kedjan omvärldsanalys-beslut går till (eller hur den bör gå till). Det blir ju av nödvändighet alltid en subjektiv övning, men kanske man skall diskutera ett antal kriterier för när vissa mekanismer i planeringen bör gå igång? Och detta bör naturligtvis handla om både tillskott och nedskärningar. Annars förloras trovärdigheten i att det faktiskt är omvärldsförändringar och svensk ambitionsnivå som styr, och inte komplexets egna behov.

Sedan tycker jag Pellnäs går lite fel. Han skriver: "Det säkerhetsproblem i vårt närområde som Putins Ryssland håller på att skapa förnekas därför av nästan alla politiker. Man försäkrar oss visserligen att man ”följer utvecklingen”. Men det är mest en ursäkt för att slippa agera. Man försöker på olika sätt behålla bilden av att vårt närområde är problemfritt."

Jag tycker faktiskt inte att detta är sant. Pellnäs drar omedelbart kopplingen "negativ utveckling i Ryssland - militärt hot". Jag har inte hört någon försvarspolitiker sopa undan den ryska utvecklingen, men flertalet ser hoten på andra plan än det militära och vill därmed använda andra mekanismer än det militära reglaget för att möta denna utveckling. Man kan ju faktiskt se samma sak, men dra olika slutsatser om vad som behöver göras.

2. Pellnäs skriver att: "Tjecker, polacker och finländare har alla lärt en ohygglig historisk sanning. I nödens stund står man ofta ensam och måste lita till egen kraft."

Detta är en annan central del i den debatt som har rasat under sommaren. Min stilla fråga är hur vi skall dra gränsen för vad vi skall klara, om vi skall rusta till en nivå där vi klarar oss själva? Vi har ju (tack och lov!) aldrig dimensionerat försvaret för att kunna möta den faktiska förmågan i vår nära omvärld, oavsett vilja och säkerhetspolitisk situation i övrigt. Rysslands kärnvapenprogram - föranleder detta att Sverige bör skaffa sig ett taktisk kärnvapenprogram? Ett eget missilförsvar?

Det är och förblir således alltid en fråga om var man drar gränsen för vilken förmåga som skall innehas, och aldrig en fråga om man skall klara sig helt själv eller ej.

Organisera och dimensionera för internationell insatsförmåga

På dagens DN-debatt utvecklar miljöpartiets Peter Eriksson och Peter Rådberg efter vilken inriktning man bör organisera försvaret.

I DN: s debattredaktions ingress skriver man att "För Sveriges nutida försvarsbehov kan antalet officerare minska från 11 000 till 3 000 och värnpliktsarmén ersättas med 6 000 yrkessoldater vid enbart sex arméförband."

Det är ju dock inte riktigt vad det står i artikeln:

"Vårt bidrag till internationella militära insatser ska i huvudsak bestå av efterfrågade markstridskrafter och vi ska vid behov kontinuerligt kunna ha ungefär 2 000 män och kvinnor i internationell tjänst. För att kunna upprätthålla den nivån behövs ungefär 6 000 soldater som bör kontrakteras på längre tid. Med ett sådant system kommer Sverige att behöva cirka 3 000 officerare, jämfört med cirka 11 000 i dag."

Soldater som kontrakteras på längre tid -kanske kan det röra sig om fem år- är ingen renodlad yrkesarmé. Med en sådan måttstock har vi i praktiken en yrkesarmé redan idag, med alla våra redan befintliga kontraktsanställda soldater. Att miljöpartiet vill ha en frivillig mönstring och därmed ingen tillämpad pliktlag, det är inget nytt, det har vi tyckt sedan 1996.

TT sammanfattar såhär.

Ur dagens blad

Jag läser alltid PJ Anders Linders ledarkommentarer i SvD. Jag håller långt ifrån alltid med, men det är intressant läsning eftersom det ofta är ganska genomtänkta ståndpunkter. Dock inte idag.

Om Försvarsberedningens kommande säkerhetspolitiska rapport skriver han:

"Vad innebär egentligen de nya tongångarna från rysk sida? Vilka slutsatser ska vi dra? Var det måhända en aning förhastat att utgå från att svenskt territorium aldrig skulle bli hotat mer, och att vi kunde koncentrera oss på att skicka våra soldater till Kosovo och Afghanistan? Viktiga frågor, men regeringen har tydligen inte tålamod att vänta på svaren?"

Jag sliter mitt hår. Hans resonemang bygger på ett fundamentalt missförstånd, alternativt en grov felsyn. Nämligen att vi kan koncentrera oss på internationella insatser eftersom svenskt territorium inte är hotat. Som någonting vi kan ägna oss åt så länge vi inte har att göra på hemmaplan. My God.

Sverige ska naturligtvis mycket aktivt bidra till att förhindra, dämpa konflikter och minska lidandet i världen. Och detta gäller väl i synnerhet om säkerhetsläget försämras, då Sverige bör engagera sig internationellt för att få situationer av olika slag att gå i en mer positiv riktning, med alla de medel som vi har att ta till. Eller skall vi gräva ner oss i våra värn, om det börjar se mörkare ut på andra sidan gränsen, och vänta på att någon anfaller? Det bästa försvaret är väl ändå att hejda ett hot innan det är över oss? Och det gäller ju oavsett om det är militära eller miljömässiga hot vi talar om. Att det sedan är en moralisk skyldighet att ingripa, för att skydda civilbefolkningar och säkra områden så att civil nödhjälp och andra civila insatser kan verka, är ytterligare en dimension.

PJ övergår därefter till att kritisera regeringen, bland annat med orden "Finansministern behöver pengar och då får omvärlden lov att bli lite ofarligare." Detta apropå Mikael Holmströms artikel i den egna tidningen. Under rubriken "Sparkrav spräcker vallöfte" redovisar Holmström den uppgörelse mellan Försvarsministern och Finansministern som enligt uppgift slöts redan i juni:

"Där står att arbetsgruppen skulle föreslå besparingar i dagens försvarsmaterielbudget med ”cirka tre miljarder” år 2010. Det var hela det beloppet som Anders Borg intecknade redan i förtid i Visby. Men en del av de sparade pengarna skulle enligt direktiven ligga kvar i försvarsramen för att omfördelas. Syftet var att ”bidra till regeringens ambitioner om ökade internationella insatser”."

Det är inte oförenligt att spara pengar och öka den internationella förmågan. Men då måste man våga ta politiska beslut som pekar ut vad man inte skall kunna göra och orka ställa om organisation, planering och personalförsörjning på ett sätt som innebär att den internationella verksamheten blir dimensionerande för Försvarsmakten. Och under tiden man gör det ser man till att visa på hur den organisationen avkastar förmåga på hemmaplan.

Kul eller ful?

Under rubriken "Så flirtar du på jobbet - Dejtingexperten Marie Hagberg ger sina bästa tips för dig som vill få kollegan på fall" publicerar Aftonbladet bilden här nedan. Hur tror ni reaktionerna hade sett ut om man bytte plats på kvinnan och mannen?

Kung Abdullah i Mecca med Kadyrov

"Chechen President Ramzan Kadyrov, in Saudi Arabia to tour the holy places of Mecca (the minor hajj), took part in the semiannual cleansing of the Kaaba with Saudi King Abdullah II. Participation is the ritual is a great honor, reserved only for the most respected figures of the Islamic world."

Om detta finns det lite olika synpunkter.

Några grupper är rasande, andra är oroliga fast av helt andra anledningar, nämligen att Kadyrov -i sina försök att distansera sig från bilden av honom som en rysk marionett- lyckas alltför bra med att införa en islamisk ordning i Tjetjenien. Går man i riktning mot en islamistisk fundamentalistisk stat i Kaukasus, ett medeltida kalifat mellan Svarta havet och Kaspiska havet?