Västerås - gurkstaden

”–Vi bodde i en liten trea i Årsta med två katter och företaget hemma. Det började helt enkelt bli trångt. Alternativen var en lite större trea eller en pytteliten fyra, och dessutom ganska långt ifrån stan, säger Leyla Atak. Plötsligt såg de Västerås i ett nytt sken. Hus, skolor, trygghet och arbetsmöjligheter fanns ju där.

–Jag kan sköta det mesta av mitt arbeta via nätet. Vi bor väldigt centralt, men i Västerås är det aldrig några avstånd att tala om. Och man får så otroligt mycket mer för pengarna, ett hus på 250 kvadrat hade aldrig varit tänkbart i Stockholm. Alla andra kostnader är också lägre.”

Svenska Dagbladet skriver idag om de ca 900 stockholmare som varje år flyttar till Västerås. Ursäkta? Västerås?!

Jag känner igen mig i den intervjuande familjens överväganden, men för min familjs del föll valet på Falköping. Ett avgörande skäl till det är naturligtvis att jag har mina föräldrar och en härlig bekantskapskrets här, men det är också viktigt att det bara tar 2 timmar och 20 minuter att ta sig till Stockholm med X2000. Jag vet inte vad medianpriset för en friliggande villa i centralorten 2007 är här i Falköping, men det är en bra bit lägre än 2 300 000 kr (som det är i Västerås). Och det är nära till både Göteborg och Jönköping. Samt, om jag får säga det själv, oerhört mycket mer vackert än Västeråstrakten.

Kommunen bör per omgående ta fram en liknande karta, som den SvD presenterar i sin artikel, men med Falköping ställt i relation till Stockholms-, Göteborgs- och Jönköpingsområdet. Tänk om vi kunde få i alla fall 450 av de 900 stockholmare som väljer Västerås varje år, att istället välja Falköping. För att inte tala om alla göteborgare som vi borde kunna locka till oss.

Falköping - Center of the Universe

Varför inte? Det kan inte bli värre än andra cityslogans. Se bara:

"Västerås- gurkstaden"
"Du är välkommen även till Vårgårda"

"Kom i min famn - Söderhamn"

"Full fräs i Sotenäs"

"When in Europe don´t miss Skurup"

"Habo - Naturligtvis"

"Kommunen med stake" (Arvika)

På tu man hand

Putin och Bush träffades på tu man hand i går kväll under G8-mötet I Heiligendamm. Enligt CNN kom de överens om att samarbeta om det planerade missilförsvaret, i ett försök att värma upp de frostiga relationerna.

Putin har ett eget förslag på hur detta samarbete kan gå till, han föreslår att en existerande radarstation som ryssarna hyr i Azerbaijan skall utnyttjas i ett gemensamt missilförsvar för hela Europa. ”That way, all of Europe would be protected”, sade han på en presskonferens efter mötet med Bush.

Bush sade, å sin sida, att man var överens om att diskutera vidare i arbetsgrupper med tjänstemän från respektive försvarsdepartement. De bägge herrarna träffas igen i Bush egendom Kennebunkport i Maine, i juni. Där skall diskussionerna fortsätta.

På Kremlins hemsida redovisas som vanligt heltäckande referat av vad som sades på presskonferensen.

Opportunity Missed

"Poverty, unemployment, and dissolution of civil society and infrastructure are main factors that have led to the chaos in Iraq. Yet, since the invasion, the United States has spent much on U.S. contractors but little to get the Iraqi economy standing on its own two feet, writes Richard May in his latest analysis published by Armed Forces Journal on June 1, 2007."

Richard May is a former Army officer who served in Afghanistan and Iraq. His last assignment was as medical team chief at Fort Knox, Ky. He is a fellow at the Center for Defense Information in Washington, D.C.

Alltid en anledning till fest

Om alla som slöt upp ville fira Gustav Vasa och upplösandet av unionen med danskarna eller ej, det vet jag inte. Det finns ju andra goda anledningar till att låta sig omslutas av nationaldagsfirandet.

Oavsett anledning var det många som ville vara i Plantis och se när de numera traditionella ballongerna släpptes fria.

Falköping visade sig från sin bästa sida idag. Att det var + 26 grader hjälpte till, men värmen fanns där ändå. Oavsett vädret.

Uppdrag granskning

Det var inte bara smuggelskandaler utan även misstänkta mutskandaler som dominerade 1980- talets omfattande debatt om svensk vapenexport. Den 1 april 1986 fick Bofors kontrakt på 410 haubitsar till Indien värt 8,4 miljarder kronor. Den 24 september 1986 skickade riksbanken ett brev till Bofors, banken hade upptäckt att Bofors betalat provisioner till bankkonton i Schweiz. "Ni ombedes inkomma med skriftlig förklaring". Sedan var det igång.

Sammanlagt betalade Bofors ut 326 miljoner kronor i provisioner till tre mellanhänder, som sedan delvis har betalats vidare till personer som kunnat påverka beslutet att köpa haubitsarna från Bofors.

SVT:s Uppdrag granskning fortsatte ikväll sin reportageserie om korruptionsmisstankarna kring Gripenaffärerna. Jag medverkar i några sekvenser och vill på detta sätt föra fram det jag tryckte på under intervjuerna men som reportageteamet valde att inte ta med i programmet. Det gäller den internationella dimensionen av korruptionen inom krigsmaterielindustrin.

Det första jag vill säga är att det finns fog för politisk självrannsakan. Vi kunde förutsett det här, när Saab och BAE gick ihop om exportaffärerna på 90-talet. BAE hade mycket i bagaget redan då och från politiskt håll borde vi följt upp samarbetet med ett intensifierat arbete för nationellt och internationellt stärkt regelverk mot korruption, inte minst när det gäller användandet av agenter. Systemet med agenter är djupt inbäddat i försvarsindustrin. Det är ju så att man inte kommer åt problemet med mindre än fungerande internationella regelverk som därmed omfattar alla aktörer, samt utredningar som verkligen leder till fällande domar.

För att vara trovärdig i det internationella arbetet måste man naturligtvis sopa framför egen dörr. Men för att det verkligen skall bli en reell skillnad i praktiken, då måste man komma åt de internationella jättarna som sätter standard för hur affärerna går till. Däribland BAE, och det företaget har inte precis någon vacker historia att visa upp.

Det är ju inte så att det saknas internationella överenskommelser kring korruptionsbekämpning. Att sprida kunskap om korruptionens skadeverkningar och verka för att bekämpa korruption är förpliktelser som följer av medlemskap i konventionerna i EU, Europarådet, FN och OECD. EU tog år 2003 ett rambeslut mot korruption inom den privata sektorn. Kommissionen har också presenterat en övergripande EU-policy mot korruption.

I OECD finns sedan år 1997 en konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden. 36 länder har anslutit sig till konventionen. Övervakning av konventionens genomförande sker i två steg. Först granskas om medlemmarnas lagar står i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Därefter granskas hur genomförandet sker i praktiken. Bland särskilt viktiga substansfrågor kan nämnas korruption genom dotterbolag och agenter och korruption i offentlig upphandling.

På basis av konventionen har riktlinjer för korruptionsbekämpning införts i OECD:s riktlinjer för multinationella företag. OECD:s exportkreditgrupp har antagit en handlingsplan om bekämpande av bestickning i statsstödd exportfinansiering. För att motverka korruption i samband med exportaffärer tillämpar OECD-ländernas exportkredit- och garantiinstitut sedan flera år tillbaka gemensam policy och rutiner. Under år 2006 antogs en ny OECD-rekommendation om korruption och statsstödda exportkrediter Rekommendationen innebär utökade åtgärder för att motverka att korruption förekommer i exportaffärer. De nya reglerna, som EKN (Exportkreditnämnden) tillämpar från den 1 januari 2007, innebär bland annat att mer information inhämtas om exportörers förhållande till agenter samt kontroll mot publika internationella listor över svartlistade företag.

Det finns dock fortfarande kryphål och de måste tätas. När det gäller systemet med agenter bör man snegla på konsekvenserna efter Oil for Fund-skandalen, där inblandade företag verkar försöka komma till rätta med en del av problematiken kring agenter.

Jag vill också kommentera Saabs informationshantering när det gäller Uppdrag gransknings program och de anklagelser som förs fram. Den är rent ut sagt bedrövlig. Jag förstår att man inte tycker att det går att banka på BAE hur som helst, eftersom BAE äger ca 20 % av Saab och eftersom BAE Systems fortsatt svarar för riktade insatser beträffande JAS Gripen på s.k. tagna marknader (Sydafrika, Tjeckien och Ungern). Men den ”tystnadens strategi” som verkar tillämpas, med förklaringar till denna tystnad som förändras över tiden, är ju inte direkt framgångsrik. Speciellt inte i förlängningen, om anklagelserna om mutor kan bevisas.

Om man vill vara en del av ett problems lösning, så måste man först erkänna att man är en del av problemet. Annars ställer man sig på fel sida om rättesnöret och då är det väldigt svårt att arbeta upp ett förtroendekapital igen. Se bara på Bofors. Ordet Bofors översätts i Indien till något som är smutsigt och fult.

Försvarsdebatten "All time high"

Det är inte ofta som försvarsdebattens vågor svallar så höga som de har gjort det senaste halvåret. Som försvarspolitiker är man ju liksom inte bortskämd med att tidningarnas debattsidor upptas av försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål - om man inte inkluderar ämnen som har säkerhetspolitisk relevans (miljö, klimat, fattigdom, HIV/Aids för att nämna några), men som inte kopplas till säkerhets- och försvarspolitiken.

Johan Tunberger, Försvarsanalytiker vid FOI, replikerar på Brännpunkt Håkan Juholts debattartikel förra veckan. Tyvärr går många av hans viktiga poänger förlorade eftersom han väljer att missuppfatta Juholt så totalt.

Han skriver nämligen att Juholt "klamrar sig fast vid en av de tankefigurer som präglade svenskt säkerhetspolitiskt tänkande under det kalla kriget. Figuren kan beskrivas: Är det inte krig – lika med invasion – är det fred; noll eller ett. Alla nyanser saknas."

Det är svårt att förstå hur detta missförstånd är möjligt, om man över huvud taget har läst Juholts artikel. Han skrev bland annat:

"Man måste alltså förstå skillnaden mellan olika typer av hot. Vi har envist upprepat att attackerna mot USA den 11 september 2001 visade att staters maktmonopol är brutet, att angrepp i syfte att skada värden och funktioner kan ske utan förvarning också från långa avstånd och av okänd angripare. Hoten är fler än tidigare. Vårt samhälles sårbarhet är vår främsta säkerhetspolitiska utmaning. Aktörerna är fler än någonsin i vår historia. Försvaret av Sverige är en uppgift för många fler än Försvarsmakten.

Så här skrev de sju riksdagspartierna i den sista försvarsberedningsrapport jag undertecknade som ordförande: ”Hot kan vara svåra att förutse och uppstå plötsligt. Ett utbrott av allvarlig smitta i andra delar av världen kan drabba Sverige inom ett par timmar. Det är viktigt att alltid bibehålla en öppenhet för vad som kan komma att bli ett hot framöver och förbereda sig för det oväntade.”

Överstelöjtnant Johan Wiktorin, som skrev på Brännpunkt samma dag som Juholt, får sig också en släng av Tunbergers slev. Tunberger skriver att Wiktorins inlägg "speglar den närmast konstitutionella enögdhet som präglar många svenska militärer. Det måste väl ändå vara möjligt att i en stor (nåja) organisation hålla två tankar i huvudet på en gång."

Jag tolkade Wiktorins inlägg bland annat som ett ifrågasättande, ur ett hotbildsperspektiv, av de satsningar som görs (när det gäller vapensystem) och de motiv som anges för de alternativa strukturer som presenterades i Perspektivplanen.

Han lär, precis som Håkan Juholt, känna sig gravt missförstådd idag.

In, men också ut

Från den 1 januari 2008 inrättas Försvarshögskolan som en högskola som lyder under högskolelagen. Riksdagsbeslutet innebär bland annat att ansvaret för genomförandet av den treåriga grundläggande officersutbildningen (officersprogrammet) överförs från Försvarsmakten till Försvarshögskolan. Riksdagens partier var eniga i sina ställningstaganden.

Försvarsutskottet (FöU) skriver i sitt betänkande:

”Med hänsyn till officersyrkets speciella karaktär och innehåll och den insyn som officerare får i försvarsplanering m.m. är det rimligt att de som söker till utbildningen kan säkerhetsprövas enligt bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen. Som en del i urvalsprocessen avseende vilka som ska antas till grundläggande officersutbildning används i dag olika tester för att bedöma personliga och fysiska förutsättningar. Detta är motiverat med hänsyn till den speciella uppgift och roll som en officer kan ställas inför. Utskottet anser därför att det finns skäl att regeringen bör ha möjlighet att meddela vissa speciella bestämmelser för tillträde till grundläggande officersutbildning, som inte gäller för tillträde till högskolan i övrigt.”

Det är bra att frågan hur man kommer in diskuteras. Men frågan hur man vid behov puttas ut är enligt min mening lika relevant. Hur olämpliga individer (för officersyrket) skall kunna avskiljas från utbildningen är såvitt jag förstår inte löst. Jag hittar inget om detta i FöU:s betänkande. Däremot säger Bengt Axelsson, ställföreträdande personaldirektör på Högkvarteret, att man har ansökt om att till exempel få avskilja de som vi märker inte har Försvarsmaktens värderingar:

Vi har även ansökt om att till exempel få avskilja de som vi märker inte har Försvarsmaktens värderingar. Än så länge kan de bara avstängas om de fuskar eller inte klarar av proven, säger Bengt Axelsson.

- Vi kommer att ha traktiska moment där vi underkänner de som inte uppfyller de värderingar vi vill ha, forsätter han.

Bestämmelser kring avskiljning från utbildningen måste vara klara -och tydliga för att undvika tolkningstvister- när beslutet träder i kraft.

Försvarsmakten har under ganska lång tid nu arbetat med sin värdegrund och man understryker att alla som arbetar och verkar i Försvarsmakten måste förstå och dela denna värdegrund. Den är bestämmande för förväntningarna på vars ens uppträdande och insats inom Försvarsmakten.

”Det innebär också att vissa värderingar inte accepteras, till exempel en människosyn som medför diskriminering och medvetna kränkningar av medarbetare eller medborgare vare sig i Sverige eller internationellt.”

Om man inte kan avskilja människor som inte instämmer i värdegrunden från sin officersutbildning, då kommer man aldrig till rätta med de problem som Försvarsmakten fortfarande dras med när det gäller diskrimineringsfrågor.

Time for a change

Det är inte utan att man längtar till de kommande presidentvalen I USA och Ryssland. Det kan - hoppas jag - bara bli bättre med nytt ledarskap som med tiden skapar sina egna relationer.

Putin tar i en intervju med en italiensk journalist till det tunga artilleriet mot USA:s planerade missilförsvar (för att skydda sig mot Iran). Om amerikanerna realiserar planerna kan det, enligt Putin, tvinga Ryssland att rikta sina vapen mot mål i Europa. Det lät alarmerade när det kablades ut över världen, men det framstår i en något annan dager när man läser det i sin kontext (från CNN):

“Mr Putin was asked whether the US missile defence shield in Eastern Europe would compel Moscow to direct its own missiles at locations and US military sites in Europe, as during the Cold War.

"Naturally, yes," Mr Putin said, according to Corriere. "If the American nuclear potential grows in European territory, we have to give ourselves new targets in Europe. It is up to our military to define these targets, in addition to defining the choice between ballistic and cruise missiles. But this is just a technical aspect," he was quoted as saying.”

Det framstår som att Putin inte hade planerat och förberett att dra fram ett hotfullt kort ur rockärmen, utan att han reagerar på en konkret fråga som ur hans perspektiv nästan kräver det svar som gavs. Alltid något.

Jag rekommenderar varmt läsning av Kremlins utskrift av Putins pressträff idag med journalister från G8-länder.

Putin kommer att träffa Bush under en resa till USA 1-2 juli.

Läsvärt i SvD

Dagens Brännpunktsida i SvD är en välgörande, nödvändig och dessutom välskriven uppgörelse med den senaste tidens signaler från Försvarsmakten.

Både Håkan Juholt (s) och Johan Wiktorin (överstelöjtnant) får i sina respektive artiklar fram viktiga budskap. Läs och begrunda!

Handelskammare på dekis

”I det tysta varnar dinosaurierna oss om
att arter
som inte kan anpassa sig till ändrade villkor
dör ut.”

VD:n för Västsvenska industri- och handelskammaren, Anders Källström, har spridit sin visdom genom Bohusläningen.

Anders Källström, som enligt tidningen ”arbetar för att näringslivet ska växa häromkring”, tycker att utgången av en eventuell Volvoaffär har betydelse för Sverige, inte minst för Uddevalla. Och det kan man naturligtvis hålla med om.

- 300 000 människor är beroende av att det går bra för bilindustrin i Sverige. I Västsverige är vi extremt bilberoende (…) Det visar väl att det är jätteviktigt att Volvo personvagnar går en bra framtid till mötes, säger Källström.

Sedan går han igång ordentligt:

”- Därför är det också viktigt att politiker inte pratar en massa skit om bilåkning, som att man ska undvika det och liknande. Ska man charma ägaren till bilfabriken går det inte att vara emot biltrafiken, men för bilfabrikerna, säger han frankt.

Kan du precisera dig lite?

- Ja, man bör sätta miljöpartisterna på plats, så de inte förstör vår ekonomiska framtid. Det vi minst behöver just nu, är negativa debatter om bilens påverkan på miljön.”

Vilken underbar företrädare för Västsvenska industri- och handelskammaren! Kan man dra någon annan slutsats än att det är en handelskammare på dekis? Jag menar, är det någon miljöintresserad företagare som blir intresserad av att engagera sig i hans verksamhet? Jag får associationer till en ensam dinosaurie, ropandes i öknen efter någon annan representant för sin utdöende art.

A battle for hearts and minds?

Bushadministrationens nya (och alltför senpåkommna) giv är att försöka vinna själar och hjärtan hos människor i Irak och Afghanistan, genom en annan krigsföring än den man hittills har ägnat sig åt - och som minst sagt har varit kontraproduktiv i det avseendet.

I USA säger man att man för ett krig mot terrorismen, men människor i den islamiska världen ser det inte så, de ser det som ett krig mot själva islam. Och så länge det är på det sättet kan man naturligtvis framgångsrikt rekrytera nya mujaheddin till jihad asghar.

Det finns material att djupdyka i, om man är intresserad av hur strömningarna ser ut i den islamiska världen. World Public Opinion.org har genomfört en omfattande undersökning, byggt på hemintervjuer hos 1 000 personer i Marocko, 1 000 personer i Egypten, 1 141 personer i Indonesien och 611 personer i Pakistan.

Resultaten går att läsa här. De visar t.ex. att en stor majoritet anser att ett viktigt mål för USA:s utrikespolitik är att underminera islam. Omkring 8 av 10 personer i de fyra länderna anser att USA försöker försvaga och splittra den islamiska världen. De flesta vill att USA:s trupper lämnar Mellanöstern och många stödjer attacker riktade mot dessa trupper. De flesta har blandade känslor gentemot al Qaeda, stora majoriteter instämmer i många av nätverkets mål, men anser att terroristattacker riktade mot civila är mot islam:

”Asked about politically-motivated attacks on civilians, such as bombings or assassinations, majorities in all countries—usually overwhelming majorities—take the strongest position offered by saying such violence cannot be justified at all. More than three out of four Indonesians (84%), Pakistanis (81%), and Egyptians (77%) take this position, as well as 57 percent of Moroccans (an additional 19 percent of Moroccans say such attacks can only be “weakly justified”). There is strong disapproval of attacks by “groups that use violence against civilians, such as al Qaeda.” Large majorities in Egypt (88%), Indonesia (65%) and Morocco (66%) agree that such groups “are violating the principles of Islam.” Pakistanis are divided, however, with many not answering.”

Spionage

MUST:s årsrapport är intressant läsning. Speciellt intressant är det att se vad som inte står.

Man kan bland annat läsa att det under året har inkommit rapporter som bekräftar att det finns ett stort intresse från främmande makt för våra kvalificerade vapensystem (sjö- och luftstridskrafter) och utvecklingsprojekt som NBF. Detta har bland annat visat sig i samband med Försvarsmaktsdagarna som genomfördes i Stockholm, Göteborg och Malmö. Under dessa dagar, skriver MUST, identifierades vid ett flertal tillfällen också representanter från främmande makt då de försökte skaffa fram underrättelser genom att ställa ett stort antal frågor till olika befattningshavare ur Försvarsmakten. Vidare försökte de vinna tillträde till utrymmen dit allmänheten inte har tillträde.

Jag undslipper mig härmed en viss lättnad över att representanter från främmande makt dyker upp just vid tillfällen då allmänheten inbjuds att titta på dessa system och uppmanas ställa frågor om dem. Att de försökte vinna tillträde till utrymmen dit allmänheten inte har tillträde är ju mer allvarligt. Men så värst hemliga kan dessa utrymmen kanske inte vara på allmän plats? Man får förmoda att Försvarsmakten inte har med sig det mest hemliga, när man visar upp sig för allmänheten.

Jag läser också om MUST:s säkerhetsprövning. Säkerhetsprövning är en sammanfattande benämning på åtgärder som skall klarlägga om en person kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt. Det är ju intressant bland annat mot bakgrund av de häpnadsväckande avslöjanden som har skett kring Tony Stigsson.

MUST skriver:
”Vid bedömningen av individers pålitlighet, lojalitet och sårbarhet används främst följande indikatorer:
1. Besvikelse, är individen besviken exempelvis beroende på utebliven befordran, låg lön, brist på uppskattning eller är individen kanske har en bitter personlighet?
2. Ekonomi, har individen stora skulder, spelmissbruk eller för dyrt leverne eller liknande?
3. Social misär, lever individen i social misär, med missbruk av alkohol eller stimulantia eller har en psykisk störning, eller särdrag i sin personlighet.
4. Har personen olämpliga kontakter, exempelvis med kriminella, främmande underrättelsetjänster, utomparlamentariska grupperingar eller grupperingar som vill omstörta samhället med våld.”

Jag hajar till under punkt 4: ”utomparlamentariska grupperingar”?! Ser alltså MUST kontakter med utomparlamentariska grupperingar som en indikator när det gäller individers pålitlighet? Jag blir mycket nyfiken på vilka grupperingar som anses vara särskilt skumma.

Slutligen hittade jag en rolig formulering som jag gärna citerar (min kursiv.):

”Mot bakgrund av att den s k undre världen bedöms ha viss brist på bl a automatvapen bedöms att risken för tillgrepp av bostadsförvarade vapen är fortsatt hög.”

Norge + Sverige = sant

I dag undertecknades det avtal som kan utgöra startskottet för ett nära samarbete mellan ländernas försvarsmakter. Det första konkreta steget blir, typiskt nog, materielrelaterat: Utvecklingen av ett gemensamt artillerisystem.

Samarbetet omfattar utbildning, övningsverksamhet, metodutveckling och materielanskaffning samt gemensamma underhållskoncept.

Det är välgörande att läsa på Försvarsmaktens hemsida att samarbetet är inriktat på att skapa de bästa förutsättningar för en effektiv förbandsproduktion och ett lyckat samarbete i internationella insatser. Jag tror att bara processen i sig kan generera mervärde.

Till hösten presenterar Försvarsmakten ett utredningsarbete om potentiella samarbetsområden Sverige-Norge, ett arbete som genomförs tillsammans med norska kolleger. En motsvarighet planeras såvitt jag förstår också med den finska försvarsmakten.

En önskan vore att detta arbete utsträcktes till andra områden -andra myndigheter- för att omfatta civila hot och påfrestningar som man bör förbereda sig på att möta tillsammans.

Första kriget i cyberrymden?

Herald Tribune har publicerat en mycket intressant artikel om den rysk-estniska "statykrisen" (observera att artikeln omfattar flera sidor).

Parallellt med det vi kunde följa genom media -oroligheterna på gatorna och det hårda ordkriget- attackerades Estland med andra vapen. Ett krig som utspelade sig i cyberrymden, men med omedelbara konsekvenser för människorna i landet.

"It turned out to be a national security situation," Estonia's defense minister, Jaak Aaviksoo, said during an interview. "It can effectively be compared to when your ports are shut to the sea."

Kriget mot terrorismen

Bushadministrationen har ofta upprepat att huvuduppgiften för Department of Homeland Security (DHS) är att bekämpa terrorismen. Nu visar det sig dock, i alla fall enligt en oberoende forskargrupp kallad The Transactional Records Action Clearinghouse (TRAC), att av de drygt 800 människor som anklagats av DHS i immigrationsdomstolar de tre senaste åren, mötte endast 12 anklagelser om terrorism. Dessa 12 fall representerar 0.015 % av fallen. Mer än 85 % gäller vanliga immigrationsöverträdelser, så som t.ex. ogiltigt visum.

CNN rapporterar om detta och David Burnham, talesperson för TRAC säger:

"The DHS claims it is focused on terrorism. Well that's just not true (…) Either there's no terrorism, or they're terrible at catching them. Either way it's bad for all of us."

DHS talesperson underkänner inte helt oväntat rapporten och säger att det faktum att DHS hårdare tag mot alla former av immigration gör det svårare för terrorister att komma till USA.

Det är intressant i ljuset av detta att fundera kring förslag om sammanslagningar av departement i Sverige. Jag förespråkar själv en starkare tvärsektoriell ansats i säkerhetsfrågorna genom sammanslagning av delar av Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet, samt relevanta ansvarsområden av andra statsråd. I min värld bör Försvarsdepartementet bibehålla ansvaret för militära frågor, Justitiedepartementet för lagstiftningsfrågor, kriminalvård och asyl- och migrationsfrågorna samt att Integrations- och jämställdhetsministern även fortsatt ansvarar för integrationsfrågor.

Jag vill inte ha in integrations-, asyl-, och migrationsfrågorna i ett inrikesdepartement som har säkerhetsfrågorna som centralt ansvarsområde. Anledningen är just det som vi verkar se i USA nu. Jag är övertygad om att det, ur integrationssynpunkt, är kontraproduktivt.

Förslag på ett inrikesdepartement som omfattar även dessa frågor fördes fram strax innan valet i höstas. Det var folkpartiets talesmän i underrättelse- respektive försvarsfrågor Johan Pehrson och Allan Widman som en debattartikel i SvD:s Brännpunkt formulerade bland annat följande mening:

”Inom ramen för en samlad långsiktig politik för att förebygga terrorism bör troligen även integrationsfrågorna och det statliga förvaltningsansvaret samlas här.”

Apropå DHS är det intressant att se hur man utformar sin information till allmänheten. USA:s motsvarighet till "När kriget kommer" i dåtidens telefonkatalog.

Killing the Messenger

Den internationella journalistfederationen, IFJ, öppnar sin kongress idag, lämpligt nog i Moskva. Idag lanserar IFJ också sin globala kampanj “against impunity in the killing of journalists and media staff”.

Vsevelod Bogdanov, ordförande i det ryska journalistförbundet, välkomnade delegaterna med några hårda fakta om situationen I Ryssland: 215 journalister har dödats sedan 1990.

Över 1000 journalister har dödats runt om i världen de senaste 10 åren. Av dessa har endast 27 mord lett till åtal och fällande domar. Mer om detta i International News Safety Institute (INSI) rapport ”Killing the Messenger”.

Bildt bjussar på sig själv

Jag har gjort det till en vana att läsa Carl Bildts blogg. Ibland är det informativt, ofta är det hejdlöst roligt. Jag vet få andra som så ogenerat citerar sig själv, talar om sig själv i tredje person och är förälskad i sin egen retorik.

Det här inlägget sätter t.ex. svensk jantelag i undantagstillstånd. Bildt citerar Washington Post, som citerar Bildt, och avslutar inlägget med att hålla med sitt eget resonemang! Han är ett fenomen och detta är förmodligen endast möjligt om man för det första är man och för det andra heter Carl Bildt.

Ny rapport

Jag har glädjen att vara med i Global Utmanings Expertgrupp Säkerhet. Medlemmarna i denna grupp har intervjuas av panelens ordförande, Annika Ström Melin, och resultatet är nu publicerat i en rapport som heter Osäker Säkerhet. Man kan ladda ner den här.

Stop the Clash of Civilizations

Mer pengar till (den militära insatsen i) Irak

Den demokratiska majoriteten i USA:s kongress har beviljat nya pengar till den militära insatsen i Irak.

Från CNN: "Senate vote was 80-14; House vote was 280-142. Bill funds military operations -mostly in Iraq- through September. White House says Bush will sign the bill without ceremony. Sens. Hillary Clinton, Barack Obama voted against the measure."

AP skriver: “In addition to jettisoning their plan for a troop withdrawal timeline, Democrats abandoned attempts to require the Pentagon to adhere to troop training, readiness and rest requirements unless Bush waived them.”

I utbyte mot Irak-pengarna fick demokraterna följande:

“Democrats won White House approval for about 17 billion dollars (£9 billion) in spending above what the administration originally sought. Roughly 8 billion dollars (£4 billion) of that was for domestic programmes from hurricane relief to farm aid to low-income children's health coverage.”

Kohandel på hög nivå, således.