Björklundeffekten

Jan Björklund (fp) skyr inga medel när det gäller att profilera folkpartiet och sig själv på regeringens bekostnad. Nu går han ut, med osviklig timing, och ger intryck av att det eventuellt kan bli ökade försvarsanslag (eller i varje fall uteblivna besaringar) som svar på den senaste tidens ryska agerande.

"Ökade försvarsanslag" kan betyda väldigt mycket. Björklund fördjupar inte resonemanget, det behöver han inte eftersom han inte ens får frågan av de medier som rapporterar. Han behöver bara håva in berömmet.

Mer pengar, eller uteblivet tryck under besparingar, kan gå till materielprojekt som har stoppats men som istället blir av, projekt som inte är operativt motiverade och som därmed i praktiken inte höjer försvarsförmågan alls.

Eller så kan det gå in i den allmänna ruljansen och inte få någon uteffekt alls att tala om. Björklundeffekten kan därvidlag stanna vid att opinionen lugnas och beundrar hans handlingskraft, men att Försvarsmakten i realiteten inte klarar ett uns mer efter pengatillskottet, än före.

Eller så kan pengarna gå till att bevara utbildningsplatser och regementen som egentligen bör läggas ner av rationalitetsskäl. Då slipper också regeringen en rad obehagliga grundorganisationsbeslut som värker ut strax innan valet.

Just detta ger Björklund faktiskt intryck av, när han till Ekot hänvisar till att olika förslag har läckts ut från HKV om att man vill "lägga ner försvarets verksamhet på ett antal ställen och som då också minskar försvarets kapacitet".

"– Jag menar att det vore en olycklig signal att nu sända till omvärlden att vi gör detta efter den händelseutveckling som har skett i Georgien. Hur det svenska försvaret sedan långsiktigt ska inriktas återkommer regeringen till senare i år i en inriktningsproposition", säger Björklund.

Menar den militärt bevandrade Björklund verkligen att det skulle ge fel signal till omvärlden att genomföra rationaliseringar i grundorganisationen, rationaliseringar som alla partier utom vänsterpartiet varit överens om måste till, just för att effektivisera verksamheten och föra över pengar från produktion till insats!?

Hans partikamrat, Allan Widman (fp) är luttrad och mer seriös när det gäller försvarsekonomin och har förmodligen utvecklat en viss allergi mot att pytsa in pengar utan att ha vare sig ett klart mål med det (utöver populistiska poäng) eller en idé om vad som konkret skall förändras i försvarsförmågan för att möta det hot man säger sig ha identifierat.

Widman har tidigare sagt till DN:

"– Det är inte meningsfullt att öka försvarsanslagen just nu. Vi måste först se till att det vi plöjer ned leder till operativ kapacitet, säger Allan Widman".

Just det. Det finns faktiskt ingen självklar och automatisk koppling mellan försvarsanslag och försvarseffekt.

Ryska kärnvapen

Om man intresserar sig för ryska kärnvapen rekommenderas läsning av "Russian nuclear forces, 2008" som publiceras av Federation of American Scientists:

"The number of deterrence patrols conducted by Russia’s 11 nuclear-powered ballistic missiles submarines (SSBNs) decreased to only three in 2007 from five in 2006 (...) In comparison, U.S. SSBNs conducted 54 patrols in 2007, more than three times as many as all the other nuclear weapon states combined. The low Russian patrol number continues the sharp decline from the Cold War; no patrols at all were conducted in 2002 (...). The new practice indicates that Russia no longer maintains a continuous SSBN patrol posture like that of the United States, Britain, and France, but instead has shifted to a new posture where it occasionally deploys an SSBN for training purposes".

"We estimate that in 2015, Russia will have a total of 2,490 strategic nuclear weapons, a 20 percent decrease from today. This comprises 844 ICBM warheads (depending on future warhead loadings), which is a 47 percent reduction; 896 SLBM warheads, a 23 percent increase; and 878 warheads on the bomber force, a slight decrease".

NATO-debatt mellan (s) och (fp)

I morse diskuterade Allan Widman (fp) och försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s) försvarspolitik med betoning på relationen med NATO i SVT:s Gomorron.

Anders Karlssons främsta argument mot NATO-medlemskap är att den militära alliansfriheten har tjänat oss väl, samt att vi måste kunna bestämma själva hur vi vill agera i olika kriser. Allan Widman trycker på det lilla landets behov av många och goda vänner och menade att vi just nu lever med den allvarligaste säkerhetspolitiska situationen på många år.

Widman slapp över huvud taget att problematisera ett svenskt NATO-medlemsskap, t.ex. vad gäller möjligheter att agera för nedrustning, kärnvapenproblematiken och hur medlemsskap eller ej påverkar den regionala situationen m.m. Och Karlsson slapp bemöta argumentet att ett NATO-medlemsskap inte innebär att man mot egen vilja tvingas delta i anfall mot främmande makt (en argumentation som för övrigt också kan användas gentemot Widman, när han är så säker på att ett medlemsskap innebär att Sverige skulle garanteras omedelbar hjälp).

Det gamla argumentet om vad som historiskt har varit bra val för Sverige räcker inte när man ställs inför nya utmaningar. Med den argumentationslinjen från socialdemokraterna kommer snart opinionsmätningar visa att motståndet mot NATO-medlemskap minskar i den svenska folkopinionen.

(För närvarande varierar andelen personer som vill att Sverige skall gå med i Nato mellan 20-25 procent, medan andelen personer som vill att Sverige skall behålla den militära alliansfriheten är ungefär dubbelt så stor, mellan 40 och 50 procent.)

Newsmill.se

Karin Eder-Ekman, tidigare redaktör för Bang, Leo Lagercrantz, tidigare debattredaktör Expressen och PM Nilsson, tidigare politisk redaktör Expressen ligger i startgroparna för lansering av sitt nya projekt Newsmill.se

I väntan på premiären publiceras inlägg i olika ämnen på deras blogg. Ikväll skriver jag om uppgifterna i The Times om att Ryssland avser kärnvapenbestycka östersjöflottan som svar på det avtal som nyligen slöts mellan Polen och USA kring missilförsvaret.

Stopp för militärt samarbete med Ryssland

Ibland får man så att säga svar med vändande post:

Pressmeddelande idag:

"- Under rådande krisläge anser regeringen att det tills vidare inte är aktuellt för Sverige att genomföra militärövningar med Ryssland eller besöksutbyte med enskilda ryska militärförband. Ett svenskt örlogsbesök som planerades i rysk hamn i september ställs in, säger statsminister Fredrik Reinfeldt".

Uppdatering 18:04: Via Försvarsmaktens hemsida kan man få reda på vilka planerade samarbeten med Ryssland som nu avbryts.

Väl investerade timmar

Civilförsvarsförbundet erbjuder en kurs som bode vara obligatoriskt för varje människa. Oerhört viktig, både på individnivå och på en övergripande samhällsnivå (tänk var pengar samhället sparar på olycksförebyggande verksamhet och medborgare som är bättre förberedda om olyckan ändå inträffar!). Dessutom är kursen gratis. Och både barn och vuxna kan vara med.

Strålande.

Svensk insats i Georgien

Föga uppmärksammat, i vanlig ordning, men Räddningsverket gör en insats i Georgien. I morgon, tisdag, skickas tusentals filtar och sovsäckar samt ett antal respiratorer till Georgien.

Räddningsverket skriver:

"Det är landets regering som tackat ja till sändningen, som avgår från Örebro flygplats med en DC8. Medarbetare åker separat till Georgien. Tidigare har Räddningsverket bistått med IT-utrustning till Unicefs arbete med flyktingar, som drabbats av oroligheterna i området. Respiratorerna kommer från Socialstyrelsen. Transporten finansieras av Sida".

Ett ammunitionsröjningsteam står också berett och kan skickas iväg omedelbart efter beslut om insats.

"Tungt år men målen nås"

Så kommenterar Jan Salestrand, chef för Försvarsmaktens produktionsledning, den delårsredovisning som överlämnades till regeringen den 15 augusti.

Försvarsmakten skriver att 2008 inleddes med stor osäkerhet om årets budget och påminner om att man tidigare hade begärt en omfördelning mellan olika anslag:

"Först i april kom klartecken från regeringen men beloppet var betydligt lägre än vad som hade begärts. Detta fick till följd att Försvarsmakten tvingades att planera om verksamheten efter regeringens anvisningar".

För att klara årets budget skriver Försvarsmakten att man avser använda en anslagskredit på 400 miljoner kronor. Försvarsmakten föreslår att denna kredit ska återbetalas genom att pengar omfördelas från materiel- och forskningsanslagen för att inte belasta kommande år. Besked väntas i regeringens kommande budget.

PS. I bilaga tre till delårsredovisningen redovisas förslag till bilateralt samarbete med den ryska försvarsmakten för år 2009. Det återstår att se hur regeringen hanterar detta samarbete efter Georgien.

Tolgfors på Brännpunkt

Försvarsminister Tolgfors hade en debattartikel på Brännpunkt igår. Han tar upp en rad olika frågor i artikeln, som inleds med kriget i Georgien och avslutas med en släng om betydelsen av den nya signalspaningslagen.

Konsekvenserna för svensk del, av kriget, skall analyseras:

"Under hösten kommer regeringskansliet i arbetet med den nya försvarspolitiska inriktningen att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen".

Det är lite oklart hur man skall tolka denna skrivning. Är det ett internt arbete inom regeringskansliet som skall bedrivas? Eller skall det läggas ut uppdrag, på Försvarsberedningen eller någon annan fristående instans? Det återstår att se.

Tolgfors argumenterar för de skillnader som råder mellan svenskt närområde och Kaukasus. Han bemöter den svenska debatten som ofta går ut på att östvästkonflikten dominerar ryskt tänkande genom att hänvisa till Moskvas fokus på den södra flanken.

Vidare skriver Tolgfors att "Kriget i Georgien understryker vikten av den modernisering i riktning mot ett tillgängligt, flexibelt och användbart insatsförsvar som regeringen och försvarsberedningen förordar" och han drar följande slutsatser:

1. Försvarets tillgänglighet måste öka och beredskapstider kortas. Alla i fram­tidens insatsorganisation bör snabbt kunna göra insats.

Kommentar: Så sent som i juni beslöt regeringen att förlänga beredskapstiderna för ett stort antal förband anmälda till internationella styrkeregiser (jag skrev om det här). Det var i grunden ett bra beslut eftersom beredskapsnivån sänktes för en rad förband som inte har varit efterfrågade internationellt. Kort beredskapstid är väldigt dyrt - såvitt man inte enbart har anställd personal som går på kaserngården och väntar på att göra en insats och som inte behöver extrainkallas med speciella avtal och löner etc.

Det försvarsministern skriver nu utgår på något sätt från att de flesta i "insatsorganisationen" kommer att vara fast anställda officerare och soldater. Men det är inte vad beredningen har kommit fram till, beredningen förespråkar ett system med ett mindre antal heltidsanställda soldater och ett större antal som roterar mellan civila anställningar och uppdrag i Försvarsmakten. Om hela Försvarsmakten samtidigt skall vara ständigt och omedelbart insatsberedd, förstår jag inte hur ministern får ihop det (vare sig ekonomiskt eller utifrån det föreslagna personalförsörjningssystemet). Jag förstår inte heller behovet av en så hög beredskap över hela linjen.

Däremot kommer Försvarsmakten, med beredningens föreslagna personalförsörjningssystem, vara mer användbar än idag och ha en högre tillgänglighet. Här gäller det att hitta en balans mellan behov, kostnader och nytta. Vi skall inte låta pendeln slå från den ena ytterligheten till den andra. Här gäller det att inte vilseleda folk (Försvarsmaktsanställda och våra medborgare)och skapa grogrund för besvikelse när det nya systemet är sjösatt.

2. Förbandens användbarhet måste öka. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser nationellt och internationellt, dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insatsorganisation skall överges.

Kommentar: Bra att likställa insatsorganisationen (samma anställningsgrund). Det är det enda sättet att komma ifrån den mycket märkliga "uppdelningsdebatt" som fortfarande förs i Sverige, där det framstår som om svenskt militärt försvar enbart skall göra internationella insatser och att förmågan att över huvud taget agera på eget territorum på ett mystiskt sätt försvinner bara man passerar gränsen på väg hem.

Men detta får inte heller innebära att alla förband alltid skall vara lika utrustade för ökenklimat, extrema vintrerförhållanden och tropiska skyfall. Just utrustningen förtjänar ett särskilt kapitel. Jag har mött officerare i ökenuniform vid de mest märkliga tillfällen. Nu är väl inte den personliga utrustningen det som kostar mest pengar, men det illustrerar vilken drivkraft det är att alla skall ha allting samtidigt.

Mesiga moderater?

Igår var det interpellationsdebatter i riksdagen. Det brukar inte uppmärksammas av media speciellt mycket, men igår var Per Gudmundson på plats vilket resulterade i en ledare i dagens SvD. Han nämner Monica Green (s) och jag tänkte ta upp den interpellationsdebatt hon hade med försvarsminister Tolgfors.

Utöver att det är en smula tröttande med pajkastningen kring vem som har gjort minst och ställt till det mest i försvarspolitiken, kan jag konstatera att Tolgfors ofta återkommer till att Försvarsberedningen bekräftar det regeringen redan har tyckt och tänkt om försvarets framtid, t.ex.:

"Försvarsberedningen bekräftar i varje enskild del den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken" och "Jag gläds åt att Försvarsberedningen bekräftade den förnyelselinje som regeringen driver i försvarspolitiken (...)".

Man kanske måste hävda det, som försvarsminister i en borgerlig regering, men sanningen är ju att regeringen inte har tyckt och tänkt speciellt mycket alls om försvarets utveckling (utöver ambitionerna att få bättre kontroll på ekonomin, besparingar och ambitioner att strama upp materielinvesteringarna).

Och detta faktum gäller numer faktiskt alldeles särskilt moderata försvarspolitiker. Det har inte varit några moderater som har varit speciellt målinriktade och tydliga i debatten kring försvarets framtidsfrågor (vare sig det gäller Försvarsmakten eller frivilligorganisationer eller stödmyndigheterna). Jo, möjligen med undantag från interna protester mot besparingar.

Försvarsberedningens rapport fylldes till slut med innehåll och konkreta förslag. Det var naturligtvis resultatet av ett lagarbete. Det var inte resultatet av att det fanns en klar och genomtänkt borgerlig regeringsagenda. (Det sistnämnda är ett understatement.)

Men nu är det däremot upp till regeringen och borgerliga försvarspolitiker att gaska upp sig och sätta fart. Nu skall det fram en proposition!

Det är bara att hoppas att Tolgfors och den politiska ledningen vid försvarsdepartementet orkar -om man nu har den ambitionen- stå upp för de reformförslag som sex av sju riksdagspartier malde fram i beredningen. I vissa fall mot starka intressen (myndighetsstrukturer, personalförsörjningsystem som skiljer sig från Försvarsmaktens förslag, "lagom" ambitionsnivå, materielfrågor m.m.) och i vissa fall för att viktiga civila och civil-militära frågor som hänger ihop med försvarets struktur tenderar att ständigt glömmas bort när de militära frågorna hettar till (civil-militär samverkan m.m.).

Det skall bli mycket intressant att se hur regeringen väljer att hantera den unika enighet som Försvarsberedningen levererade i juni.

PS. Monica Green kommenterar själv gårdagens interpellationsdebatt på sin blogg.

Pang till Pakistan

Pakistan är ett av de fyra länder som har begärt offert på Saab Bofors Dynamics ”Bamse”. Från Karlskoga säger man att man är mycket optimistisk och tror att första exportkontrakt är påskrivet inom 18 månader.

Ekot rapporterade igår om Pakistans offertbegäran. De skriver att "Beställningar av luftvärnskanonen är mycket betydelsefull för företaget, en affär inbringar upp mot fyra miljarder kronor".

Är det över huvud taget möjligt med en svensk Bamse-export till Pakistan? Tja, luttrad över svensk vapenexporthistoria kan man väl anta att en eventuell affär skulle kunna trixas igenom den svenska exportlagstiftningen, så som den har kommit att tillämpas. Pakistan har redan Robot 70 så det skulle inte förvåna mig om man beskriver det som en slags"uppgradering" och därmed får det till en "följdleverans".

(Pakistan kom så sent som förra året med ytterligare beställningar av Robot 70 till ett värde av 300 miljoner kronor. Under 2007 exporterade Sverige försvarsmateriel motsvarande 679 mkr till Pakistan.)

DN-artikel

I gårdagens DN publicerades en artikel av Gunnar Jonsson om skillnader mellan Finxland och Sverige i förhållningssätt gentemot Ryssland, samt den senaste tidens händelsers effekt för svensk försvarspolitik.

Från Försvarsberedningen uttalar sig Allan Widman (fp) och jag. Tomas Ries (chef för Utrikespolitiska institutet, UI) jämför Finland och Sverige.

Gudmundson försöker vara rolig

Jag missar sällan en text av Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Han är alltid läsvärd och oftast rolig. Nu har han dock bestämt sig för att förlöjliga Försvarsmaktens miljöarbete, samt att försvarsministern i ett tal i april uppmärksammade detsamma. Så trist. Som om det vore ett motsatsförhållande mellan miljöarbete och utveckling av den svenska Försvarsmakten och säkerhetspolitik i största allmänhet.

Han skriver på sin blogg:

"Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):
”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

Kul för SvD:s ledarsida att man har hittat en "underhållande" koppling mellan ett uttalande i april och händelsena i Georgien. Men frågan är: Var det fel att införa ett miljöledningssystem i Georgien? Tror någon att det är det enda Försvarsmaktens sysslar med när det gäller internationella samarbeten? Eller består felet av att ministern uppmärksammade det i ett tal som handlade specifikt om klimatförändringar och säkerhetspolitik?

Mitt råd till Per Gudmundson och SvD:s ledarredaktion är att höja sig över Stockholms takåsar och göra en internationell utblick över både miljöarbetet (också genom internationellt samarbete) som olika länders Försvarsmakter ägnar sig åt - inte minst USA:s om det kanske kan väcka speciellt intresse- samt klimatfrågornas roll i säkerhetspolitiken.

Vare sig i Sverige eller annorstädes har klimatfrågan utraderat andra säkerhetspolitiska frågor. Och om om man är ombedd att i ett tal vid Försvarshögskolan i april 2008 tala under rubriken ”Klimat­förändringen som ett säkerhetspolitiskt hot”, så förväntar sig i alla fall jag och förmodligen även arrangörerna att talaren håller sig till ämnet.

Kvällens Aktuelltsändning

Tre ledamöter i Försvarsberedningen uttalade sig i kvällens Aktuellt-sändning (Allan Widman (fp), Gunilla Wahlén (v) och jag). I studion fanns en taggad försvarsminister och innan dess förde Bo Pellnäs och Johan Thunberger fram sin kritik.

Allan Widman vill sammankalla Försvarsberedningen, men det var inget som ministern konkret följde upp i sin intervju. Han sade såhär:

"Självfallet kommer vi, i arbetet med framtidspropositionen, på djupet analysera den här utvecklingen, i grund i det Försvarsberedningen har sagt, men också dessutom följa upp vad som har hänt sedan dess och gå på djupet ytterligare".

Socialdemokraterna vill å sin sida sammankalla Utrikesnämnden.

(Inslaget börjar ca 18 minuter in i sändningen.)

Gamla sanningar inte alltid det nya svaret

Om ungefär ett halvår klubbar riksdagen ett nytt "försvarsbeslut". Detta grundar sig bland annat på den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen, under Göran Lennmarkers (m) ledning, lämnade den 4 december 2007 (Säkerhet i samverkan Ds 2007:46).

Beredningen skrev bland annat:

"I utrikespolitiskt händeende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer definiera vår syn på Ryssland. Solidariteten mellan EU-staterna är viktig i detta sammanhang".

Det är svårt att reda ut vad som händer just nu, informationen spretar betydligt mellan de källor som finns att tillgå. Några svenska bedömare har dock saken helt klar för sig. Carl Bildt drar paralleller till Milosevic och Hitler på sin blogg och Bo Pellnäs skriver ut receptet för Sveriges del: Vi måste etablera militära förband på Gotland.

Bildt skriver på sin blogg: "Därefter blir det tid att värdera de vidare konsekvenserna av denna dramatiska utveckling - och de kommer att vara omfattande". Jag håller med om att så är fallet.

Jag har fått frågor om Försvarsberedningens bedömning av det säkerhetspolitiska läget (läs: analysen av Ryssland) fortfarande står sig? Mitt svar är att slutsatserna, för inriktningen av det svenska militära försvaret, säkerligen gör det. Men jag försöker hålla en öppen attityd, det brukar vara klokt i längden. I synnerhet om man vill bidra till en seriös prövning.

Men beredningens säkerhetspolitiska analys, där lackmustestet bland annat ingår, borde uppdateras efter den senaste tidens händelser. Det har ju aldrig varit så att en säkerhetspolitisk analys vare sig kan eller måsta ligga orubbad fram tills dess att nästa publikation skrivs. Världen står ju som bekant inte still i avvaktan på Försvarsberedningen, eller någon annans, bedömningar.

I en sådan analys ingår naturligtvis att ställa frågan: Innebär detta att vi har tänkt fel om det svenska militära försvarets inriktning och förmågor? Jag är som sagt övertygad om att vi inte har gjort det. Men det kan vara klokt att gå ett varv innan dess att försvarsbeslutet dras igenom riksdagen. En annan fråga som bör ställas är vad den pågående konflikten innebär för vår syn på EU:s solidaritetsklausul, rysslandspolitik samt utvecklingen/utvidgningen av NATO.

Frågan är bara hur man lyckas förklara och förmedla att en säkerhetspolitisk uppdatering inte i nuläget behöver betyda att man avser ändra inriktning eller pengatilldelning till det svenska militära försvaret? Det framstår ju fortfarande i debatten, i alla fall de debattörer som syns och hörs, som om alla situationer likt den utveckling vi nu följer öster om Sverige, möts bäst med militär upprustning à la gamla skolan.

Innan man förespråkar detta bör man bland annat fundera över hur det skulle 1. påverka den faktiska utvecklingen i konflikten 2. göra för nytta utifrån Sveriges perspektiv 3. vad det skulle ge för signaler och innebära för regionen och 4. kunna innebära att alternativa och kanske mer effektiva handlingssätt övergavs på det konventionellas altare?

Men kanske är det inte så konstigt att ropen nu skallar. I viss avsaknad av nytänkande på området, andra sätt att kanalisera och visa det egna engagemanget och handlingskraften, blir ju krav på omriktning och mer pengar till det militära försvaret i varje fall ett sätt att markera. Om än inte alltid det bästa.

Man kan ju ibland göra fel, av rätt orsak.

Några nedslag

Jag vill inte försöka mig på att gå igenom och blogga i efterhand om alla händelser i sommar, men några få nedslag vill jag gärna göra innan Georgien:

Idag skriver försvarsutskottets ordförande, Andres Karlsson (s) i GP. Han skriver att dagens värnpliktsnivåer "inte är optimala" utan antalet värnpliktiga bör "öka avsevärt". En lämplig nivå, menar Karlsson, är att utbilda upp till 15 000 per år. Men samtidigt skriver han att det vore "slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser" att utbilda fler än vad som behövs. Och det är väl ungefär här som det går snett i resonemanget. Hur ser socialdemokraternas framtida insatsorganisation ut (om vi nu skall använda det begreppet ett tag till)? Vilken budget? Hur stor andel räknar man med kan och vill gå vidare till ett kontrakt, efter den inledande utbildningen som tydligen 15 000 skall genomföra? Om det är många av de 15 000 som vill gå vidare, så många att man inte kan kontraktera alla, utbildar man då inte "fler än vad som behövs"? Återigen blir antalet utbildade inom ramen för värnplikten ett mål i sig, för socialdemokraterna. (SvD följer upp här)

En annan debattör är generallöjtnant Johan Kihl som tillsammans med konsulterna Per-Egon Johansson och Dag Sundström (InterPares Management Consultants) skrev på SvD:s Brännpunkt igår. Budskapet är i sammandrag att regeringen bör skjuta upp beslutet om en ny EU Battle Group 2011 tills försvaret uppnått balans mellan det nationella och det internationella.
Debattörerna driver också tesen att det finns en direkt koppling mellan de Nordiska ländernas försvarsutgifter. Någon slags nollsummespel. Minskar ett land (Sverige) höjer de andra osv. Det är ett förbluffande ytligt resonemang! Vidare skriver Khil m.fl.:

"Sveriges ensidiga inriktning på internationell verksamhet ökar kostnaderna och leder till ytterligare förbandsneddragningar. Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. Dels kostar de internationella operationerna att genomföra, dels medför kraven på speciell utrustning och övningar att varje förband blir dyrare att sätta upp."

Jaha, här inte bara befäster man uppdelningen internationellt/nationellt utan vi skall sluta upp med internationella operationer eftersom det kostar för mycket och dessa pengar ska istället användas för att rusta upp det nationella försvaret.

InterPares Management Consultants bör nog lägga sin energi på kunderna i fortsättningen.

Ambassadör Lars Danielsson har äntligen fått en utnämning, till generalkonsul i Hongkong och Macau. Det är som Lennart Rohdin (tidigare ledamot av Försvarsberedningen) skriver på sin blogg "En skamlig långbänk på UD har fått sitt slut". Expressen, däremot, når nya bottennivåer.

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har uppmärksammat ett tidigare blogginlägg och givit svar på tal på sin hemsida.

Sommaren är kort

För första gången på fem veckor är barnen lämnade på fritids och förskola, kaffebryggaren gick igång före 08.00 och jag tar itu med mail och att-göra-listor innan genomgången av dagens tidningar. Med andra ord är semestern slut. Finito. Över.

Och (hot eller löfte beroende på vad man anser om innehållet), denna blogg får upp tempot igen.

Svar på tal

Måste bara länka till detta fantastiskt roliga och relevanta blogginlägg, som är en reaktion på den kontroversiella professorn Annica Dahlströms insats i P1:s Heliga familjen den 25 juli.

Annica Dahlström hävdar bland annat att män (av biologiska skäl) hör sämre, inte kan ta i små barn på annat sätt än hårdhänt, har sämre vidvinkelseende än kvinnor och ja på det hela stora taget är sämre lämpade än kvinnor att ta hand om små barn.

Ur blogginlägget från L.A Life:

"Jag tycker nog att de här forskningsresultaten, som pekar så otvetydigt på mäns oförmåga att ta hand om hem och framför allt om sina egna små barn, reser en del andra viktiga frågor som professor Dahlström inte tog upp just i det här programmet.

Till exempel bör man nog utreda huruvida män med sitt dåliga vidvinkelseende över huvudtaget ska anses lämpliga att framföra fordon i hög hastighet. Kanske man kunde införa en maxfart på 50 km/h i timmen för män och dessutom ett totalförbud för män bakom ratten på flerfiliga motorvägar?

Och det där med fingertoppar så okänsliga att de inte förmår annat än att på ett tämligen burdust och okänsligt sätt "hålla" i små barn borde automatiskt föranleda diskvalificering från vissa yrken. Man kan nog på goda grunder - professor Dahlströms grunder - ifrågasätta mäns lämplighet att till exempel arbeta som kirurger. Enklare sysslor inom sjukvården, såsom bäddning och toalettstädning, går att utföra även med en relativt hög grad av fumlighet och i en utfasningsperiod, innan nya regler för antagning till läkarutbildningenträder i kraft, skulle manliga läkare kunna omplaceras till dessa arbetsområden."

Dahlström har författat boken "Könet sitter i hjärnan" och släpps sedan dess fram i debatten ömsom av dem som vill belysa särartstossigheterna och ömsom av dem som vill bevisa att det är en utmaning mot naturlagarna med jämställdhet. Jag förvånas återigen över att det inte är fler män som reagerar.

Kanske något för Carl Bildt att engagera sig i? Idag skriver han ju på sin blogg att han faktiskt inte har gjort något alls för fäderneslandet, men tillägger för säkerhets skull: "Än så länge i varje fall".

Stolt över myndigheterna på Pride

Dagens prideparad innebar premiär för uniformsklädda försvarsmaktsanställda. Det var nämligen första gången som officerare och värnpliktiga fick bära uniform i prideparaden. Detta möjliggjordes av en ny riktlinje (ett förtydligande avseende tolkningen av Försvarsmaktens uniformsreglemente) som innebär att Försvarsmakten inte ser prideparader som en politisk demonstration, vilket tidigare varit skäl till att inte få bära uniform.

Räddningsverket märks också under Europride med budskapet "Räddningstjänst för alla – självklart".

Into the Wild

För många år sedan läste jag en bok som berörde mig på djupet, Into the Wild av Jon Krakauer.

Boken handlar om Christopher McCandless, som efter att ha tagit studenten med toppbetyg klippte sina identiditetshandlingar, skänkte sina pengar till Oxfam och gav sig av utan att säga något till sin familj. Under resans gång (han liftar, går, paddlar och klättrar sig fram över USA) blir han allt mer övertygad -han vill till Alaska och leva på det naturen kan ge.

Sean Penn fängslades också av McCandless öde och gjorde en film med samma namn som kom 2007. Nu har jag tagit mod till mig och sett den (jag är annars rädd att bli besviken när bra böcker filmatiseras). Jag är väl medveten om att jag vare sig kan göra boken eller filmen rättvisa - och i synnerhet inte McCandeless själv, så jag får helt enkelt rekommendera både boken och filmen (som alldeles i dagarna släpptes på DVD).

Foto: Christopher McCandless har fotograferat sig själv utanför den den gamla buss han levde och dog i vid Stampede Trail i Alaskas vildmark. Han hittades av jägare, utmärglad, tillsammans med sina dagboksanteckningar två veckor efter sin död. Han hade skrivit ett sista meddelande till omvärlden: "I have had a happy life and thank the Lord. Goodbye and may God bless all!" Det är detta meddelande han visar upp på det andra fotot, taget när han visste att han skulle svälta ihjäl.

Opinionsbildning från Norr

Arvidsjaurs kommun har skickat sina kommentarer till Försvarsmaktens skrivelse "Komplettering till budgetunderlag för 2009", där bland annat den militära verksamheten i Arvidsjaur behandlas. Den har inte bara skickats till Försvarsmakten, utan till Försvarsutskottet, Försvarsberedningen, partiledare och en rad andra.

Jag reagerar när jag läser hur man i skrivelsen angriper andra verksamheter, det är något nytt och jag hoppas att det inte sätter standard inför den kommande grundorganisationsdebatten. Hittills har alla aktörer varit ganska bra på att hålla sig till att beskriva förträffligheten med sin egen verksamhet. Jag hoppas det fortsätter så eftersom jag tror att alla vinner på det.

På Arvidsjaurs kommuns hemsida har mobiliseringen inför inriksningspropositionen en framskjuten plats. Det är självklart lätt att förstå. Men man länkar också från kommunens hemsida till "Nu får det vara nog!" Sidan beskrivs som ett fora för "opinionsbildning och en namninsamling som syftar till att protestera mot den förda försvarspolitiken". Det framgår inte vem/vilka som arbetar med sidan, men en aktiv (och ofta läsvärd) bloggare Wiseman´s Wisdom förefaller inblandad.

Mer om Arméns jägarbataljon (en del av I 19) finns att läsa här.

Försvarspolitik i Almedalen

Försvarsminister Sten Tolgfors hade en hektisk dag i Visby i onsdags, då han dels höll ett längre anförande om försvaret i framtiden och dels öppnade två seminarier ("Militära insatser/civilt bistånd - en möjlig ekvation?" samt "Sveriges roll i internationella insatser").

I sitt inledningsanförande till seminariet om civil-militär samverkan sade Tolgfors bland annat:

"Det finns en tydlig koppling mellan säkerhet, social och ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter. (...) Få saker är potentiellt skadligare för stabiliteten än unga, arga arbetslösa män. (...) Sverige ska ta ett större men mer samordnat ansvar. Insatserna har blivit allt mer komplexa och ställer nya krav på en bredd av civila och militära förmågor. Dagens krig utkämpas sällan mellan stater, utan istället mellan en eller flera stater och en kombination av sviktande stater och icke-statliga aktörer. Det gör att det många gånger är lättare att vinna kriget än att vinna freden. (...) Det måste till stånd en bättre gemensam planering för mer effektiv samverkan mellan civila och militära insatser. (...) Det är likaså viktigt med fler kvinnor i internationella insatser. Förutom all den kompetens kvinnor bidrar med så kan de t ex ge oss tillgång till den halva av civilbefolkningen som vi annars inte kan nå. I den nationella strategin är denna comprehensive aproach, eller sammanhållna politiken tydlig. Ännu återstår att förverkliga det fullt ut. När så sker måste det ske med respekt för de enskilda civila och militära verksamheternas respektive särart och behov. (...) Förmodligen kommer utökad samverkan i praktiken att peka på nya inte minst praktiska utmaningar, och olika aktörer ser på samverkan på olika sätt. Men utan bättre samverkan ingen varaktig säkerhet. Den politiska ambitionen är tydlig. Så låt oss lösa gränsdragningsfrågorna tillsammans."

OK ministern, det är bra. Men varför har det inte hänt någonting ännu, när det gäller att praktiskt och konkret samverka civilt och militärt i hela kedjan från planering till utvärdering i internationella insatser? Den strategi för svenska internationella insatser som sent omsider regeringen lade på riksdagens bord har ju legat till sig ett tag nu. Försvarsberedningen kom dessutom den 13 juni med ett batteri konkreta förslag (må så vara att inte dessa har hunnit tas omhand). Men när den nyligen tillträdda alliansregeringen genom den dåvarande försvarsministern (Odenberg) i Sälen deklarerade att civil-militär samverkan var en av regeringens viktigaste prioriteringar, så har man ju haft lite tid på sig att åstadkomma något, kan man tycka. Och om det skall komma en skrivelse om insatsen i Afghanistan till hösten, så vore det ju katastrof om man inte från regeringens sida kunde leverera några konkreta beslut för att institutionalisera samverkan här hemma.

Nu övergår jag till seminariet "Sveriges roll i internationella insatser". I detta inledningsanförande sade ministern bland annat följande:

"Efterfrågan på internationella fredsinsatser ökar. FN har gått från 50 000 till bortåt 140 000 man i insatser på några få år, samtidigt som Europa prioriterat andra organisationer. Den genomsnittliga fredsbevararen i världen är en ung muslimsk man. Det är viktigt att Europa bidrar till FN framöver, politiskt men också eftersom en FN-insats annars kan kräva betydligt större numerär på grund av skillnader i utbildnings- och utrustningsnivå. (...) Sverige ska ha kapacitet till både snabbinsatser genom att vara ledande nation för en av EU:s stridsgrupper och mer långsiktiga insatser som den i Afghanistan. (...) Från i höst kommer Sverige att ha tre toppmoderna Medevac C 10-or tillgängliga. Vi vill sända ett par av dem till Afghanistan, till stöd för våra män och kvinnor, men också för deras utländska kollegor. (...) Möjligheten till nordiskt samarbete ska alltid prövas vid nya insatser. Efterhand kan också gemensamma förband för internationella insatser för ökad kvalitet, ekonomi och uthållighet komma att utvecklas."

Bra att Tolgfors framhöll FN:s fredsinsatser. Frågan är vilka slutsatser ministern drar av det faktum att Sverige bidrar med långt färre personer till FN-ledda insatser än t.ex. Benin. Ministern uppehöll sig också vid frågan om helikoptrar. Det är alltid aktuellt. Inte minst nu, när Försvarsmakten står fast vid planen att avveckla HKP4-systemet och kraftsamla sina resurser för att införa de nya helikoptrarna HKP14 och HKP15. Detta trots de förseningar som uppstått. HKP14 bedöms ha en initial nationell förmåga under 2011. Försvarsmakten har konsekvensbeskrivit beslutet till regeringen (går att läsa här).

I Tolgfors tal vid seminariet "Försvarspolitik - hur ska morgondagens militära försvar se ut?" uppehöll han sig bland annat vid NATO och föreställningen om att Sverige är ett neutralt land:

"Trösklarna för medlemskap har minskat, liksom fördelarna. Nato är ingen snabbfix för svensk försvarspolitik. Alliansöverenskommelsen om att medlemskap inte står på agendan denna period gäller. Min reflektion nu är att Sverige lämnade den gamla neutralitetspolitiken - som gick långt utöver militär alliansfrihet - redan i början av 1990-talet. Men på grund av den frånvaro av debatt som präglat svensk säkerhets- och försvarspolitik så finns fortfarande en vanlig föreställning att den ännu gäller. När jag träffar gymnasieelever, händer de att de frågar om framtiden för Sveriges neutralitetspolitik. Den avskaffades när de var två-tre år. De har gått nästan tolv år i skolan och tror fortfarande att vi är ett neutralt land. Det är ett kraftigt underbetyg åt 15 års säkerhetspolitisk debatt."

(Och här är gymnasieeleverna som bekant i gott sällskap med Vänsterpartiet).

Vidare säger ministern (i bjärt kontrast till den debatt som har svallat den senaste tiden och förmodligen med adress främst till sina bröder och systarar i alliansen):

"Försvaret ska dimensioneras utifrån och in. Försvaret ska vara användbart i världen, i vårt närområde och i Sverige."

Även i detta anförande tar ministern upp FN-insatser (heja Tolgfors!):

"Ett särskilt problem är att Europa inte längre deltar under FN-flagg, samtidigt som FN är ansträngt och har gått från 50 000 till 140 000 man under blå flagg. Att ansvara för en av EU:s stridsgrupper är ett omfattande åtagande. Samtidigt drar vi nytta av den tillgänglighet som andra länder ger när de svarar för EU:s snabbinsatsberedskap. Under förberedelse- och beredskapsperioden av NBG 08 har utrymmet för deltagande i andra internationella insatser påverkats. Målsättningen bör vara att vårt deltagande i EU:s stridsgruppssamarbete inte ska reducera vårt kontinuerliga bidrag till mer långvariga insatser."

Precis det sistnämnda tog jag upp i en avvikande mening till en av beredningens rapporter för många år sedan.

För alla som undrar vad den kommande inriktningspropositionen har att bjuda på när det gäller grundorganisationsförändringar, så får man gissa utifrån följande besked:

"Kortsiktigt är färdplanen för de närmaste åren klar, men ännu ej avdömd. Min bedömning är att vi kommer klara balanseringen av förbandsanslaget utan dramatiska förändringar av för förmåga eller grundorganisation. Förslag till beslut kommer i höstens budgetproposition. Förmågepåverkande förslag och förslag gällande grundorganisationen kommer i samband med inriktningsproppen."

Tolgfors tog också upp Försvarsberedningens existens i sitt tal:

"Jag ser den senaste tiden som en framgång för försvarsberedningen som form. När jag gav beredningen dess uppdrag underströk jag att jag ville pröva möjligheten till en bred överenskommelse - i annat fall har alliansen majoritet ändå, men det hade ett värde. Rapporten kommer att utgöra en grund för höstens proposition om försvarets inriktning och dimensionering. Jag är av uppfattningen att försvarsberedningen legitimerar sig själv. Dels med möjligheten till breda lösningar, dels med möjligheten till ett långsiktigt förnyelseperspektiv."

Det är ju lite minerad mark, att kommentera något som man själv är en del av, men jag kan ändå inte låta bli att skicka med den vikt det har (framför allt för saken, men också för regeringen och till och med för oppositionen) om beredningen finns kvar under hösten och vinterns arbete med proposition och riksdagsbeslut.

När vi nu har en så unikt bred samsyn om behov, inriktning och stödmyndigheter etc. vore det bedrövligt om det inte kan hålla hela vägen ut, genom ett riksdagsbeslut. Men det förutsätter att vägen från beredningens förslag, från rapport genom proposition och till riksdagsbeslut, fortlöpande förankras i ett fora där förtroende och vilja finns. Med de oceaner av tid som kommer att flyta mellan proposition och riksdagsbehandling, inklusive Sälenkonferens i januari, finns en uppsjö möjligheter att göra försvarspolitiken till en bråddjup konfliktlinje mellan oppsoition och regering inför valet 2010. Och det kan ju vara kul för dagen, men knappast konstruktivt för framtiden.

Ovanpå dessa seminarieinsatser kommenterade försvarsministern också socialdemokraternas och miljöpartiets uppgörelse om FRA-lagen, på följande sätt:

"- Jag förväntar mig betydligt mycket mer ansvar för landets säkerhet av ett parti som aspirerar på att vara regeringsbärande. Det som Mona Sahlin i dag i pressmeddelandet med Maria Wetterstrand presenterat är en uppgörelse av tomhet. Socialdemokraterna är överens endast med miljöpartiet - alltså inte med vänsterpartiet - och endast om att riva upp lagen.

- De presenterar ingen uppfattning om säkerhetspolitiken i sak. Överenskommelsen har inget konkret innehåll och man berättar inte vad som ska komma istället för den lag som riksdagen fattat beslut om, eller ens om det ska finnas en lag som reglerar signalspaning och stärker integriteten. Det enda man säger är att man ska utreda behovet.

- Utspelet är svårt att ta på allvar. Att riva upp lagregleringen skulle innebära att man återgår till en oreglerad tillvaro. Man skulle försämra skyddet för rikets säkerhet och svenskar i internationella insatser och skapa år av osäkerhet utan förstärkt skydd för den enskilda integriteten."

Det lustiga i detta uttalande är att Tolgfors verkar uppröra sig å Lars Ohlys vägnar, för att han inte var med.

Foto: Alexande Karlsson/Combat Camera

ÖB:s nyhetsbrev

ÖB, Håkan Syrén, har publicerat ett nytt nyhetsbrev. Det finner man här.

Folkpartiets NATO-utredning?

Den 14 januari 2008 meddelade Folkpartiet att man avsåg tillsätta en egen utredning om svenskt NATO-inträde. Folkpartiets försvarsnätverk skulle kalla oberoende forskare och experter till hjälp för ett sådant arbete. Folkpartiet hade ambitionen att utredningen skulle verka i samma anda som sin finska motsvarighet och presenteras i slutet av våren.

Denna försening (om utredningen ens är tillsatt?) uppmärksammas av Ulf Bjereld, som bloggar från Almedalen på Almedalsbloggen. Bjereld vill gärna ha tips om vad förseningen beror på och utlovar ett gratis exemplar av den senaste SOM-rapporten Skilda världar till den som tipsar på ett sätt som leder till genombrott i spaningen.

Finland och NATO

Den parlamentariska säkerhetspolitiska uppföljningsgrupp i Finland som tillsattes i september 2007 lämnade i fredags sin rapport till statsminister Matti Vanhanen. Jag har inte hittat den på svenska, men för den som kan läsa finska finns den här.

Det verkar ha varit lite turbulent där på slutet och överlämningen försenades. Juha Korkeaoja (c) som leder gruppen har sagt att rapporten hade innehållit sådan reservationer att det var omöjligt att underteckna den. Till sist nådde man dock enhällighet.

I Vasabladet kan man bl.a. läsa:

"Gruppen konstaterar att Finlands säkerhetspolitiska grundlinje är hållbar och att den inte är i behov av några betydande justeringar. Finland ska också i framtiden sköta sitt eget försvar och utgångspunkten är att hela landet ska försvaras. Allmän värnplikt förblir grunden för försvarssystemet, konstaterar rapporten.

Uppföljningsgruppens ordförande, riksdagsledamot Juha Korkeaoja (c) säger att ett Natomedlemskap är ett alternativ för Finland, men att saken inte är aktuell.

-Vi lever inte längre i en tid där orden måste finslipas. Saken är klar: vi har praktiskt samarbete med Nato och ett medlemskap är möjligt, sade Korkeaoja."

Anm. Den säkerhetspolitiska uppföljningsgruppen hade till uppgift att granska den säkerhetspolitiska verksamhetsmiljön i Finland. Uppföljningsgruppen bestod av riksdagsledamöter och leddes av riksdagsledamot Juha Korkeaoja (c). Slutresultatet kommer att fungera som ett underlag för regeringens säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse, som skall lämnas till riksdagen i höst.

Finskt-svenskt-amerikanskt miljöarbete

Ibland får man gå över sundet för att få information om vad Sverige är inblandat i.

Det finska försvarsministeriet låter meddela att en finsk-svensk-amerikansk miljöguide har publicerats. Försvarsförvaltningarna i Finland, Sverige och USA har tillsammans sammanställt en miljöguide. Den engelskspråkiga guiden ska publiceras i både tryckt och elektronisk form i juli 2008 och syftet med miljöguiden är att främja iakttagandet av miljöaspekterna inom militära krishanteringsoperationer.

Enligt det finska ministeriet är det en "komprimerad och praktisk "verktygslåda" som stöder dagens miljöansvar. Den är ämnad för såväl operationernas ledare som miljöaspekternas ansvarspersoner och den omfattar krishanteringsoperationernas hela levnadslopp. Den omfattar miljödirektiv och tillvägagångssätt som i praktiken behövs under operationernas olika skeden och som konstaterats gynnsamma. Guiden behandlar även planeringen av operationer, skolning av trupper, genomförandet av operationer, demobiliserandet av trupper och miljöaspekter rörande avslutandet av operationer".

Bravo!

Besök i Halmstad

Fredagen den 27 juni besökte jag Halmstad och luftvärnsregementet, Lv 6. Det var angeläget att möta dem eftersom Försvarsberedningen i sin nya rapport går ganska hårt fram med luftvärnet. Som vanligt var det givande.

Det var också roligt att träffa kommunstyrelsens ordförande i Halmstad, Carl Fredrik Graf (m). Vi känner varandra sedan riksdagstiden och våra respektive uppdrag i Försvarsutskottet.

Jag kände när jag åkte hem att det blir på tok för lite förbandsbesök för min del nuförtiden, det är ett viktigt sätt att möta Försvarsmaktens personal ute i verksamheten och jag kan inte minnas ett enda av alla besök jag gjort som inte har gett ny kunskap och nya idéer. Det får väl erkännas att det faktum att tågbiljetterna numer går på det egna kontot dämpar resandet en del. Annat var det förr, när jag flitigt nyttjade riksdagens SJ-årskort till att besöka varenda militär verksamhet i hela riket. Men då hade jag å andra sidan mer att göra med grundorganisationsfrågor också, i och med uppdraget som ledamot av Försvarsutskottet.

(Bilden visar Carl Fredrik Graf i civila kläder, till vänster om honom ses chefen Lv 6, Lennart Klevensparr tillsammans med sina medarbetare).

Vänstern på Brännpunkt

Gunilla Wahlén, riksdagsledamot (v) i försvarsutskottet och ledamot av försvarsberedningen, skriver på Brännpunkt idag. Rubriken lyder: Fiaskot för Nordic Battlegroup fullbordat

Det finns orsak att granska BG-konceptet kritiskt. Det bör intressera både förespråkare och kritiker av konceptet. Tyvärr finns det flera problem med Wahléns artikel:

1. Argumentationen går ut på att det per definition är fel om en militär styrka/förmåga aldrig används.

Ett annat synsätt kan ju rimligtvis vara att man kan vara väldigt tacksam över det. Man kan också ställa sig frågan vad Wahlén drar för slutsats av sitt resonemang om användbarhet och efterfrågan när det gäller de satsningar på svenskt territorialförsvar som vänstern vill göra?

2. Vänstern tycker det finns viktigare saker för försvaret att ägna sig åt: "Kostnaderna har skenat och organisationen har dammsugits på personal och materiel. Det går ut över den övriga verksamheten och utbildningen av värnpliktiga."

Vad är det för "övrig verksamhet" som vänstern anser har blivit förfördelat? Om det är resurser för möjliga internationella uthålliga insatser så är det en sak, men om det är nationellt försvar man syftar på (och det tror jag) tycker jag att det är helt fel. Passningen om "utbildning av värnpliktiga" tyder på det. Vänstern vill således utbilda en massa värnpliktiga, vad de sedan skall göra eller vad utbildningen skall vara bra för, det återstår för Wahlén att förklara.

3. Resonemanget om BG11: "Konceptet med stridsgrupper under EU är ett uppenbart fiasko. Trots det har regeringen valt att anmäla Sverige för en ny beredskapsperiod 2011. Regeringen är alltså beredd att ösa in nya miljarder i en ny stridsgrupp (...)".

Wahlén verkar utgår från att man skall bygga upp en eventuell BG11 på samma sätt som NBG idag. Det är lite konstigt i sig eftersom hela den modell för försvaret som Försvarsberedningen har arbetat fram och redovsat så sent som den 13 juni, bygger på ett koncept där man enkelt uttryckt åker ut med det man har. Det skulle för BG11 betyda att det inte blir en verksamhet som utvecklas vid sidan av allt annat i Försvarsmakten.

Specialförbanden under (egen) lupp

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, redovisade i dag sin utredning om ledarskapet, kulturen och sekretessen inom specialförbanden SSG (Särskilda skyddsgruppen) och SIG (Särskilda inhämtningsgruppen). Dessa förband är redan i dag ställda under samma ledning (operativ ledning och verksamhetsledning) och enligt tidigare inriktning skall de också uppgå i ett gemensamt förband. Lindström förordar nu att det arbetet snabbas upp.

Lindström skriver att det mellan SSG och SIG har funnits starka spänningar, rivalitet utifrån olika ekonomiska förutsättningar eller inriktningar vilka olika förmågor olika förband skall upprätthålla eller utveckla för framtiden. Lindström har undersökt flera frågor som tagits upp i media under våren. Han menar bl.a. att det inte finns belägg för påståenden att soldater skulle ha utnyttjat prostituerade under uppdrag i Afrika och han har "inte kunnat finna stöd för" att det skulle finnas rasistiska tendenser inom förbanden.

Vidare föreslås att Konteramiral Jörgen Ericsson återtar befälet som chef för specialförbanden och att Överste Hans Alm återtar befälet som chef för specialförbandsledningen. I utredningen har inte framkommit något som föranleder utredaren att rikta någon kritik mot dessa personer (som båda haft andra arbetsuppgifter medan specialförbandsutredningarna gjorts).

Utredningen är öppen och för den som är intresserad rymmer den en hel del information om specialförbanden som inte har varit allmänt känd.

I och med denna öppenhet kan man nu diskutera saker som inte har varit kända hos en bredare allmänhet, t.ex. att det ännu inte finns några kvinnor som är fast anställda som operatörer (men att ett särskilt program utvecklas för möjliggöra detta i närtid).

Rent allmänt framstår dock utredningen närmast som en reklambroschyr för specialförbanden - vilket förmodligen är en av orsakerna till att den är öppen.

– Utredningen slår fast att Sveriges specialförband fungerar väl och det är viktigt att trovärdigheten nu har återupprättats, säger ÖB Håkan Syrén i en kommentar till utredningen.

Trovärdigheten kan dock aldrig fullt ut upprättas enbart av en internt genomförd utredning. Det sker genom handling och avsaknad av skandaler och misstag.

Inslag i Ekot här. SvD-artikel här. Expressen här.

Officersförbundet på DN-debatt

Dagens DN-debattartikel är skriven av Officersförbundets ordförande Lars Fresker (bilden) och handlar om behovet av stöd till de som gör utlandstjänst och deras familjer.

Jag fick ett mail från en klok person som kommenterar artikeln och jag kan bara instämma:

"Ännu ett försök att skjuta sank på inriktningen mot internationalisering - men däremot ett som förtjänar uppmärksamhet och seriöst bemötande. Klart vi ska vara internationellt operativa. Lika klart att vi, efter mer än 15 års "processande", äntligen måste få till "både" ett anhörigsstödsprogram, klara anställnignsvillkor som försäkringar mm och avtal som är klara innan man ska genomföra missionsutbildning. Det är helt otroligt vilken tid det ska ta att gå från ord till handling."

Freskers artikel är uppbyggd kring en undersökning som Officersförbundet har låtit Synovate göra. Man har intervjuat drygt 900 personer som någon gång under de senaste två åren haft en anhörig som gjort utlandstjänst. Rapporten finns att läsa i sin helhet här.

Uppdatering om styrkeregister:

Jag fick ett mail som gjorde mig väldigt fundersam:

"(...) Jag vågar påstå att det är inga rejäla omtag. Kraven för PARP styrkeregister är det samma avseende beredskap/kapacitet respektive interoperabilitet för 30 och 90-dagarsförband. När förbanden har beredskap som överstiger 90 dagar, då minskar kraven. (...)"

Jag hittar inte speciellt mycket information på nätet, jag måste gräva vidare i detta, men enligt ÖB är det skillnad mellan 30- respektive 90-dagars beredskap i alla fall i ett avseende:

"Försvarsmaktens förslag för 2009 innebär dels en fortsatt låg nivå på soldatutbildningen, dels en minskning av den stående beredskapen för en del av de förband som ingår i de internationella styrkeregistren. Konkret innebär det senare att förband som nu har 10 eller 30 dagars beredskap istället ges beredskapskravet 90 dagar. Det sänker kraven på antal permanent kontraktsanställda soldater".

Rejäla omtag (jag hade fel)

Jag skrev igår om att försvarsdepartementet hade en beslutspunkt om anmälan till internationella styrkeregister m.m. vid dagens regeringssammanträde. Det visade sig att det var större saker i görningen än vad jag kunde tro.

Dagens beslut (om att anmäla förband till FN:s, EU:s och Natos styrkeregister samt att anta 57 partnerskapsmål inom PFF för perioden 2009-2014) innebär nämligen ett rejält omtag när det gäller till vilken beredskap förbanden är anmälda.

Tidigare skulle t.ex. följande förband upprätthålla 30 dagars beredskap:

Specialförband,

mekaniserad bataljon,

mekaniserat kompani,

ingenjörkompani,

militärpolisförband,

NBC-insatsstyrka,

artillerilokaliseringsradargrupp,

jägarpluton,

korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,

minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,

en ubåt med stödenhet,

amfibiebataljon (del av),

stridsflygdivision JAS 39,

transportflygförband Tp 84,

signalspaningsflygplan S102B,

ledningsflyggrupp ASC 890,

ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan),

och militära observatörer.

Nu skall enbart följande förband anmälas med 30 dagars beredskap samt till EU med hög beredskap:

Specialförband och mekaniserat kompani.

Följande förband ska nu anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 90 dagars beredskap samt till EU med medel beredskap:

mekaniserad bataljon,

ingenjörkompani,

militärpolisförband,

CBRN-insatsstyrka,

artillerilokaliseringsradargrupp,

jägarpluton,

korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,

minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,

en ubåt med stödenhet,

amfibiebataljon (del av),

stridsflygdivision JAS 39,

transportflygförband Tp 84,

signalspaningsflygplan S102B,

ledningsflyggrupp ASC 890,

stridsvagnskompani med transportpluton,

lätt mekaniserad bataljon,

luftvärnspluton,

flygunderstödsledning (TACP),

och - flygbasförband (APOD).

Förut var det enbart följande förband som var anmälda för 90-dagars beredskap:

stridsvagnskompani med transportpluton,

lätt mekaniserad bataljon,

luftvärnspluton,

flygunderstödsledning,

och flygbasförband.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 360 dagars beredskap samt till EU med låg beredskap:

operativt ledningsförband (F)HQ (det är samma som förut).

Följande förband ska dessutom anmälas som rotationsförband till EU i beredskap låg:

minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,

amfibiebataljon (del av),

och lätt mekaniserad bataljon.

Sammantaget innebär alltså dagens beslut att vi går från merparten av de anmälda förbanden i 30-dagars beredskap till att den absoluta merparten av förbanden skall ligga i 90-dagars beredskap.

Det mest sensationella är att man stryker anmälningen av stridsflygdivision JAS 39 i 30-dagarsberedskap och istället lägger den i 90-dagars beredskap!

Där ser man, undrens tid är inte förbi. Det trodde jag aldrig.

Fel besked är också ett besked

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har nu kommenterat skrivningarna om materielförsörjningsprocessen och försvarsindustri i Försvarsberedningens nya rapport.

Peter Lundberg, Vd för SOFF, uttrycker besvikelse över att "Försvarsberedningen missar industrins betydelse för säkerhetspolitiken". Lundberg skriver att det inom försvars- och säkerhetsföretagen fanns vissa förväntningar på att rapporten skulle ge svar på hur politikerna ser på säkerhets- och försvarsindustrins roll och betydelse för den svenska försvarspolitiken, men att man tyvärr inte har sett så mycket av detta.

Dock är det så, att det nog snarare är fel saker beredningen skriver, än att det inte finns någon information. Lundberg skriver nämligen själv vad hans anser vore riktiga svar på hur politikerna ser på försvarsindustrins roll:

"I Försvarsberedningens rapport finns inte mycket om betydelsen av en kompetent och konkurrenskraftig teknologisk och industriell bas som stöd för utveckling av det framtida försvaret. Utan en aktiv svensk försvarspolitik som också inkluderar den försvarsindustriella dimensionen kommer de svenska företagen inte att upplevas som attraktiva samarbetspartners. Det kommer också att bli svårare att möta konkurrens från länder där staten och industrin är bättre koordinerade. När man i EU diskuterar utvecklingen av säkerhet och försvar nämns alltid industrin som en viktig förutsättning för Europas gemensamma förmågeutveckling. Det framstår då som märkligt att dessa frågor behandlas så marginellt när den svenska försvarspolitiken skall beskrivas".

Jag tror det vore klokt av SOFF och industrin att bemöta de besked som ges, snarare än att önska att skrivningar såg annorlunda ut och inta attityden att inga besked ges eftersom man inte framhåller det som industrin tycker är rätt/bra/viktigt. I ett sådant samtal når man ju aldrig varandra, man blir inte ens överens om vad man inte är överens om.

Till sist vill jag påminna om vissa förhållanden när det gäller den svenska försvarsbudgeten:

Materiel-, logistikförsörjning samt F&T omfattar cirka 74 procent av den totala försvarsbudgeten, det vill säga 29,4 miljarder kronor. Enligt beräkningar från EDA är Sverige det medlemsland som satsar den största andelen av försvarsbudgeten på anskaffning
och utveckling. Sverige satsar cirka 33 procent av försvarsbudgeten medan genomsnittet av medlemsländernas satsningar är cirka 19 procent.

Försvarsberedningen skriver bland annat att det "finns således en stor rationaliserings- och förändringspotential i materiel- och logistikförsörjningen". Jag tror inte att det är en överdrift.

Var är Sten Tolgfors?

Det finns förmodligen grupper på Facebook för varenda intresse eller böjelse som går att uppbringa på denna jord. Jag har tidigare skrivit om en sådan grupp (som det till skillnad från många andra känns helt relevant att vara med i).

Nu noterar jag, i efterdyningarna av FRA-debatten, att det har bildats en grupp som heter "Var är Sten Tolgfors? Ett experiment i övervakarövervakning". Gruppen har i skrivande stund 659 medlemmar och presenterar sig på följande sätt:

"Om herr Tolgfors vill övervaka oss, ska väl inte vi vara sämre. Här kan du rapportera in aktuella smygobservationer av vår försvarsminister. Vad hade han för färg på slipsen när han gick till jobbet och du råkade möta honom på Drottninggatan? Vad åt han till lunch? Med vem? Tog han sallad? Råkade ditt tjuvlyssnande öra snappa upp något av konversationen? Hade han mjäll på kavajkragen? Alla är välkomna att rapportera in allt de sett, hört och luktat av vår försvarsminister. Sant eller falskt, hårdkokt empiri eller löst skvaller - allt är tillåtet eftersom onödig överskottsinformation så småningom sorteras bort genom ett mycket komplicerat (men lika hemligt) filtreringssystem konstruerat av mig själv. Folkets Radioanstalt – många halvidioter är smartare än en superdator!"

Inriktningen på inläggen får nog klassas som ironiska och/eller humoristiska. Någon vid namn Olle Burvall har t.ex. postat följande kommentar:

"Namnet Tolgfors kan tänkas komma från bygden Tolg, en socken i Småland med drygt 500 invånare. Det är möjligt att Sten Tolgfors har släktforskat och som i ett led i släktforskningen besökt Tolg. I Tolg finns en skytteförening, som med stor sannolikhet har tillgång till diverse skjutvapen. Med tanke på att bygden endast har 500 invånare är det stor risk att säkerheten är bristfällig och det finns därför en viss risk att Tolgfors har tillskansat sig diverse dödliga vapen, som möjligtvis skulle kunna användas till att kapa ett flygplan eller användas vid ett gisslantagande i Rosenbad. Helt klart en säkerhetsrisk värt att undersökas närmare."

Försvarsministerns är i sällskap av ytterligare tre grupper som har FRA-beslutet som gemensam nämnare. De är dock av det mer allvarliga slaget.

Anmälan till internationella styrkeregister

Inför morgondagens regeringssammanträde har försvarsdepartementet en punkt på dagordningen som heter "Anmälan till EU:s, FN:s och Nato/PFF:s styrkeregister samt antagande av partnerskapsmål inom ramen för Partnerskap för fred".

Informationen om vad som döljer sig bakom de regeringsärenden som behandlas är ju något bristfällig, lindrigt sagt, eftersom man får nöja sig med just enbart rubriken på ärendet. Vi får se tiden an och hoppas att dimman skingrar sig efter det att beslutet är fattat. Frågan om anmälningarna till olika styrkeregister har ju varit uppe för debatt i samband med försvarets ekonomi, inte minst under senare tid. Jag har själv hävdat behovet av att titta på Sveriges registeranmälningar: Vilka förband med hög beredskap har under lång tid varit anmälda utan att någon gång varit efterfrågade (sådana finns) och vad har denna beredskap kostat?

Nåväl, inför morgondagens beslut skulle man möjligen kunna spekulera om att det är någon förändring pågång, kanske utifrån Försvarsmaktens förslag från den 29 februari då man lämnade sitt budgetunderlag till regeringen. I budgetunderlaget föreslog ju Försvarsmakten en rad åtgärder under budgetåret, bland annat en ny princip för beredskapssättning av insatsförband. Förändringen innebär en lägre beredskap för flertalet förband anmälda till internationella styrkeregister – från 10 och 30 dagar till 90 dagar – men samtidigt att ett större antal förband anmäls till styrkeregister.

Regeringen beslöt så sent som den 13 september 2007 att anmäla följande förband till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 30 dagars beredskap:

"specialförband,
mekaniserad bataljon,
mekaniserat kompani,
ingenjörkompani,
militärpolisförband,
NBC-insatsstyrka,
artillerilokaliseringsradargrupp,
jägarpluton,
korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,
minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,
en ubåt med stödenhet,
amfibiebataljon (del av) från 2007-07-01 (ny anmälan),
stridsflygdivision JAS 39,
transportflygförband Tp 84,
signalspaningsflygplan S102B,
ledningsflyggrupp ASC 890 från 2010-01-01 (ny anmälan),
ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan),
och militära observatörer.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 90 dagars beredskap:
stridsvagnskompani med transportpluton,
lätt mekaniserad bataljon,
luftvärnspluton från 2008-01-01,
flygunderstödsledning från 2010-01-01 (ny anmälan),
och flygbasförband.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 360 dagars beredskap:
operativt ledningsförband (F)HQ (ny anmälan)."

I budgetpropositionen för 2008, utgiftsområde 6 "Försvar samt beredskap mot sårbarhet" angavs att regeringen har beslutat att följande förband ska anmälas till EU:s militära styrkeregister och till FN (UNSAS) och Nato (PARP) med 30 dagars beredskap:

"• ett specialförband,
• en mekaniserad bataljon,
• ett mekaniserat kompani,
• ett ingenjörkompani,
• ett militärpolisförband,
• en CBRN-insatsstyrka,
• en artillerilokaliseringsradargrupp,
• en jägarpluton,
• en korvettdivision om två korvetter och stödfartyg,
• en minröjningsdivision om två minröjningsfartyg och ett stödfartyg,
• en ubåt med stödenhet,
• en amfibiebataljon (del av) från 2007-07-01 (ny anmälan)
• en stridsflygdivision JAS 39,
• ett transportflygförband Tp 84,
• ett signalspaningsflygplan S102B och
• en ledningsflyggrupp ASC 890 från 2010-01-01 (ny anmälan).

Följande förband är anmälda med 90 dagars beredskap:
• ett stridsvagnskompani med transportpluton,
• en lätt mekaniserad bataljon,
• en luftvärnspluton från 2008-01-01,
• en flygunderstödsledning (TACP) från 2010-01-01och
• ett flygbasförband (APOD).

Ett Operativt ledningsförband (F)HQ är anmält med 360 dagars beredskap.

Följande förband/resurser kommer att avanmälas från EU:s militära styrkeregister, från FN (UNSAS) och Nato (PARP):
• en ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan) med 30 dagars beredskap och
• militära observatörer med 30 dagars beredskap."

I budgetpropositionen skrev regeringen att Sveriges anmälningar till internationella styrkeregister bör beakta både de behov och den sammansättning som är mest sannolik att Sverige kan komma att bidra med samt kostnaderna för att åstadkomma och upprätthålla beredskap för detta. Samtidigt ska Försvarsmakten kunna delta i internationella insatser med en bredd av olika förbandstyper."

Ingen vidare styrning på verksamheten med andra ord. Av anmälningarna att döma kan man krasst konstatera att det där "behovskriteriet" som anges, det måste vara minst viktigt i de avvägningar som görs.

Låt mig gissa: Morgondagens beslut kommer t.ex. inte innebära någon sänkt beredskap eller indragna anmälningar för den stridsflygdivision JAS Gripen som är anmäld...

"Det är som om någon tryckt på en knapp"

Ur danska Politiken:

»Der skete så bratte klimaskift, som hvis der var blevet trykket på en knap. I løbet af to år skifter vejrsystemet til markant mildere vejr på Grønland og dermed på den nordlige halvkugle, og så begynder den meget voldsomme opvarmning af Grønland med temperaturstigninger på 10-14 grader celsius inden for 10-50 år«, fortæller professor Dorthe Dahl-Jensen ved ’Center for Iis og Kklima’ ved Niels Bohr Instituttet, Københavns Universitet.

Nya noggranna analyser av isborrkärnor från Grönland visar att klimatet kan svänga mycket snabbare än man hittills trott, på bara något år. För första gången har isborrkärnor från kilometertjock inlandsis kunnat visa på kraftiga väder och klimatomslag på bara något års sikt.

Läs en sammanfattning av studien i Science.

I Försvarsberedningens nya rapport följs den säkerhetspolitiska decemberrapporten upp, där beredningen konstaterande att klimatförändringarnas effekter är det största hotet mot människan.

I rapporten från den 13 juni skriver beredningen bl.a.:

"De globala miljöutmaningarna och klimatförändringarna hotar oss alla, varför användningen av fossila bränslen måste minska dramatiskt genom energibesparing, ökad energieffektivitet och förnybara energiformer. Energi har en koppling till säkerhet på flera sätt; genom moderna
energiberoende samhällens sårbarhet, kontrollen över energitillgångarna och dess distribution samt genom konkurrens om energitillgångar."

Försvarsindustristrategi (och Almedalen)

Försvarsdepartementet leder en interdepartemental arbetsgrupp som har uppdraget att arbeta fram en försvarsindustristrategi. Det övergripande syftet med strategin sägs vara att ta fram ett inriktningsdokument för försvarsindustriella frågor. Inriktningen ska underlätta nationella prioriteringar och vägval vid utvecklingssatsningar, inköp och exportstöd. Syftet är också att få till stånd en gemensam svensk syn vad gäller industri- och marknadsrelaterade frågor inom EU, samt att identifiera statens mål och ambitioner när det gäller den inhemska försvarsindustrin, bl. a. vilken materielförsörjning som även i fortsättningen bör finnas inom landet.

Oerhört intressant och viktigt, med andra ord.

Regeringen har låtit meddela att strategin ska redovisas senast den 31 mars 2008. Det är snart tre månader sedan. Jag kan tänka mig att både Försvarsberedningens klarspråk i den nya rapporten samt Genomförandegruppens avslutade (men hemliga) arbete har föranlett några nya möten i den interdepartementala arbetsgruppen.

Frågan är när strategin är klar? Lär inte bli före Almedalsveckan i Visby, så någon försvarsindustriskräll lär väl inte inträffa då. Det är inte utan att man undrar vad årets "almedalsgrej" blir när det gäller försvarsfrågor? I år arrangeras "Säkerhetspolitiskt sommartorg" av en rad myndigheter och organisationer i samverkan.

Bland deltagarna i samtalen (som därmed finns på plats bland journalisterna i Visby) återfinns bland många andra: Karin Enström (m) ordförande Försvarsberedningen, Sten Tolgfors, försvarsminister, Håkan Syrén, överbefälhavare, Karl Engelbrektson, chef Nordic Battlegroup, Anders Lindström, Försvarsmaktens insatschef, Lena Ag, Kvinna till Kvinna, Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet, Allan Widman (fp) Försvarsberedningen, Kerstin Grebäck, ordförande Women´s International League for Peace and Freedom, Anders Thornberg, SÄPO, Pär Dahlbom, MUST, Magnus Ranstorp, Försvarshögskolan.

Bara denna närvaro gör automatiskt att det kommer att brissera i alla fall en försvarsskräll i medierna även denna Almedalsvecka (tänk bara tillbaka på Almedalen 2007).

PS. När det gäller Almedalen så vill jag också uppmärksamma ett Sida-arrangemang den 7 juli "Why do we need a European Union strategy for the Baltic Sea Region?". EU-minister Cecilia Malmström kommer att redovisa regeringens inriktning och det ser jag mycket fram emot:

"As its point of departure the seminar takes the Baltic Sea Strategy under preparation by the European Commission, after an initiative by the Swedish government. The Strategy seeks to address the challenges faced by a region characterised by, amongst others, a history of deep political divisions, economic disparities, low population density and long distances. It is to be adopted and launched in 2009 and constitutes one prioritised area of the Swedish presidency. During this seminar an introduction to the strategy is given and the pertinent question of why we need such a strategy is asked."

Pliktfrågan inte avgjord

På moderaternas sajt går man händelserna lite i förväg. I ingressen till en intervju med Försvarsberedningens ordförande, Karin Enström (med anledning av beredningens nya rapport), skriver man:

"Försvarsberedningens rapport var unik eftersom samtliga riksdagspartier ställde sig bakom flera omfattande beslut, bl.a. att avskaffa värnplikten."

Hoppla! Det gjorde inte beredningen. Pliktfrågan äger den sittande pliktutredningen, som enligt uppdraget skall lämna sin rapport efter det att regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition läggs på riksdagens bord (outgrundlig äro Försvarsdepartementets processplanering). Men pliktutredningen lär finna ett sätt att få in sina grundläggande ställningstaganden i departementets kvarn innan propositionen är klar. Allt annat vore förvånande.

Uttryck för humor?

Under rubriken "Integritet i en ny tid" (vilket ju måste vara ett uttryck för stor humor dessa dagar) informerar Folkpartiet på sin hemsida om deras "Integritetgrupp". Det kan inte vara så värst kul, eller givande, att ingå i den gruppen efter FRA-beslutet nyligen. Läs bara hur deras uppdrag beskrivs (mina kursiv.):

"Integriteten kan hotas av såväl enskilda individer som av myndigheter. Det är staten som har huvudansvaret att skydda den enskildes integritet när den hotas – oavsett om hotet kommer ifrån någon annan individ, företag, organisation eller myndighet.

Den omfattande tekniska utvecklingen har inneburit att allt mer information om enskilda människors liv registreras, analyseras och lagras och att människors integritet kränks på exempelvis Internet. (...) Samtidigt har en rad nya inskränkningar av den enskildes integritet genomförts via lagstiftning. Mot bakgrund därav bör arbetsgruppen uppmärksamma den samlade effekten av all lagstiftning ur ett integritetsperspektiv."

Man kan tydligen höra av sig till gruppen med sina synpunkter. Förlängt svarsdatum till den 1 augusti 2008....

Tragikomiskt.

Ryckvis uppdatering

Bloggen kommer att uppdateras lite ryckvis under sommaren. Två av orsakerna till detta framgår av bilderna. Den vänstra illustrerar ett midsommarfirande som avlöpte helt i enlighet med tradition (i alla fall när det gäller vädret). Den högra illustrerar gårdagens solglimt samt två storfiskare som har hela sommaren planerad.

Men det går naturligtvis inte att helt stänga av försvarspolitiken. I synnerhet inte inför en så spännande försvarspolitisk höst. Återkommer om det inom kort.