Morgonens artikelskörd

I SvD skriver Mikael Holmström om den svidande kritiken mot Försvarsmaktens ekonomistyrning i den ESV-rapport som presenteras på Försvarsdepartementet idag.

Han skriver också att "ÖB Håkan Syréns förslag till åtgärder för att få försvarets ekonomi i balans fick i går omedelbart underkänt av försvarsminister Sten Tolgfors".

Just detta spår följs upp i en annan SvD-artikel, där Tolgfors citeras på följande sätt:

"Försvarsminister Sten Tolgfors var märkbart missnöjd med Försvarsmaktens redovisning. Den ger inga svar på frågan hur försvaret kan ha ett underskott på 1,5 miljard.

– Verksamheten är av mycket god kvalitet, men ekonomin är inte acceptabel. Vad som orsakar underskott kan vi inte spåra i det här materialet, det är till och med så att en del av förklaringarna som kommit från Försvarsmakten inte stämmer när vi granskar uppgifterna, sade Sten Tolgfors vid en pressträff i riksdagshuset."

Jag hoppas att detta är ett missförstånd, men man vet ju aldrig. Jag hoppas att Tolgfors inte var så kategorisk igår, för att inte späda på "konflikten" ytterligare.

Staffan Kihlström skriver i dagens DN om ESV-rapporten och om huruvida Försvarsmaktens bedömning av Ryssland skiljer sig från Försvarsberedningens analys.

Ur artikeln:

"Annika Nordgren Christensen (mp), i beredningen säger att hon har goda skäl att utgå ifrån att ÖB:s bedömning är densamma som den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, har gjort.

- Och jag har läst den. Jag kan inte i min vildaste fantasi se att Must gör en så väsensskild bedömning av Ryssland än vad Försvarsberedningen gjorde. (...)

Allan Widman, fp-ledamot i försvarsutskott och försvarsberedning, förvånas över ÖB:s nya bedömning av säkerhetsläget.

- När vi gör våra bedömningar fäster vi stort avseende vid det underlag vi får från Must, från departementets experter och olika sakkunniga.

- Den fråga som nu är relevant att ställa är: Vad har hänt mellan den 4 december och den 15 maj som ändrar vår bedömning. Jag förutsätter att Försvarsberedningen kommer att kalla till sig Försvarsmakten för att reda ut det."

Försvarsministern kommenterar samma frågeställning i SvD:

Sten Tolgfors anser också att det är anmärkningsvärt att ÖB nu gör en annorlunda säkerhetspolitisk bedömning än för bara några månader sedan.

– Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns."

Och det är ju helt rätt.

På Brännpunkt skriver Johan Tunberger om de systemfel han anser ligger bakom det nuvarande moraset. Låt mig citera några avsnitt i artikeln:

"Försvarsmakten är bedövad av en intern ”stabskompromiss” och den politiska ­nivån saknar kompetens och vilja att tvinga fram nödvändiga reformer."

"Trots byråkratiska strider finns inom Försvarsmakten en stark tradition av kollegialitet, särskilt inom egna särintressegruppen, och ansvar för underställd personal. Följden blir en stark aversion mot att fatta beslut som gör folk ledsna. Hellre då ge dem något till tröst.Följden är att man undviker, eller skjuter upp, beslut som logiskt sett är nödvändiga."

"En väsentlig förklaring till försvarseländet ligger i försvarsindustrin. Det finns en järntriangel, militära planerare i karriären, försvarsindustriföreträdare samt starka krafter i flertalet politiska partier. Denna järntriangel utövar ett starkt inflytande på försvarsdepartementet. Det största problemet med egenutveckling är att det framtvingar alltför täta generationsskiften av flygplan, fartyg etcetera. En egenutvecklande försvarsindustri ­leder till krav på att belägga utvecklings- och produktionsavdelningar. När den svenska Försvarsmakten krymper, krymper också hemmamarknaden. Samtidigt är svensk anskaffning nödvändig som referens för exportmöjligheter. Resultatet blir orimligt höga utvecklingskostnader i förhållande till serieläng­derna. Man kan se Försvarsmakten som det värddjur på vilket försvarsindustrin i Sverige lever. Men det förefaller som om järntriangelns företrädare inte tvekar att begå det ­strategiska misstaget att låta värddjuret dö för att tillgodose sina kortsiktiga­ ­intressen."


(I DN-artikeln får jag tillfälle att säga att jag inte tycker att ÖB bör avgå eftersom jag dels inte kan se något bättre alternativ och dels inte se något skäl att han ska lämna nu när vi som bäst behöver en rutinerad ledning.)

Som lök på laxen...

Torsdagen fick inte övergå till fredag innan dess att nästa försvarsrelaterade nyhet exploderade, som lök på laxen.

I Aktuellt klockan 21.00 berättade Mats Knutsson om en ESV-rapport om Försvarets ekonomistyrning, som presenteras under morgondagen. Enligt Knutsson riktar ESV mycket hård kritik mot hur försvaret hanterar sin ekonomi. ESV vill frånta ÖB makten över ekonomin.

Jag, och många med mig, har gång på gång försökt fördela skuldbördan över den pågående försvarskrisen mellan regeringen och Försvarsmakten. Regeringen ansvarar för den omöjliga processen samt undlåtenhet att ge ÖB draghjälp när det gäller kostnader som han inte kan styra över och Försvarsmakten förtjänar kritik för sina prognoser och sin ekonomistyrning. Det är naturligtvis mycket allvarligt och oacceptabelt. I den delen är det inget nytt, men ESV:s rapport visar säkert mer i detalj var bristerna sitter och hur man kan komma till rätta med dem.

Nu blir det intressant att se hur Försvarsministern och regeringen väljer att reagera på rapporten. En "ha ha vad var det jag sade"-attityd nu stjälper mer än hjälper. Och Tolgfors linje om att man har kört ekonomin i botten utan att det hörs ett pip om det, kan säkert ÖB tillbakavisa igenom egna noteringar om alla möten på Försvarsdepartementet där saken lär ha varit uppe. Regeringen bör en smula ödmjukt betänka beslut man ansvarar för och som inte alltid är helt ansvarsfulla (se också Wiseman's Wisdoms blogginlägg). Och ÖB måste vara lika ödmjuk inför den bistra kritiken kring ekonomistyrningen.

Nu gäller det att inte tappa tempo och fastna i skyttegravarna kring det som har varit, vi måste koncentrera oss på att få till en långsiktig inriktning som är i balans - både verksamhetsmässigt och ekonomiskt.

Anm: ESV utvecklar den ekonomiska styrningen för regering, Regeringskansliet och andra statliga myndigheter samt gör analyser och prognoser av statens ekonomi. ESV är en central förvaltningsmyndighet under Finansdepartementet. Varje år genomför ESV en ekonomiadministrativ värdering av samtliga myndigheter. I EA-värderingen bedömes hur väl myndigheterna lever upp till de ekonomiadministrativa kraven i regelverket.

Den 28 april i år rapporterade ESV att de ekonomiadministrativa värdena (EA-värdena) avseende 2007 för Försvarsmakten är: CB.

EA-värdet är tvåställigt. Den första positionen benämns koncernvärde och den andra positionen myndighetsvärde. Som exempel på vad som kan ingå i koncernvärdet nämns i riktlinjerna mätning av hur myndigheterna rapporterar till statsredovisningen. Myndighetsvärdet ska i huvudsak vara ett uttryck för säkerheten och precisionen i myndigheternas hantering av tillgångar och skulder samt tydligheten och precisionen i redovisningen av intäkter och kostnader. Varje position kan ha värdet A, B eller C.

Pressmeddelande från (mp)

Plågsam hantering av försvarspolitiken

Annika Nordgren Christensen, Miljöpartiets ledamot i försvarsberedningen och Peter Rådberg, ledamot i försvarsutskottet, tycker att med ÖB:s förslag fortsätter den försvarspolitiska dikeskörningen.

- Det underlag som Försvarsmakten har överlämnat till regeringen i dag vilar på en totalt osäker grund. Försvarsmaktens förslag är utarbetade utifrån att man inte vet vad försvaret ska ha för uppgifter och inriktning, hur de ekonomiska ramarna ser ut ens för de närmaste åren och man får ingen draghjälp av regeringen när det gäller att spara på sådant som myndigheten inte själv rår på, till exempel stödmyndigheter som FMV, FOI och Fortifikationsverket, säger Annika Nordgren Christensen.

- Bäst i Försvarsmaktens underlag är att man äntligen minskar antalet JAS-plan för att skapa utrymme för efterfrågade markförband. Sämst är att man återigen verkar vilja experimentera med en omfattande flyttkarusell. Det har genom försvarsbeslut efter försvarsbeslut alltid visat sig att det blir dyrare än förväntat, säger Peter Rådberg.

- Det är plågsamt att se hur regeringen hanterar försvarspolitiken. Miljöpartiet tycker att det är helt rätt att genomföra besparingar på försvaret, men med den beslutsprocess regeringen har lagt upp, riskerar vi att få en mycket mindre men nästan lika dyr försvarsmakt, som kanske inte ens är användbar för det vi vill göra, säger Annika Nordgren Christensen.

Försvarsmakten vs Försvarsberedningen?

Jag har läst de delar i Försvarsmaktens underlag som talar om att man gör en delvis annan bedömning av det säkerhetspolitiska läget (läs: Ryssland) än Försvarsberedningen. Jag har också friskat upp minnet genom att läsa Försvarsberedningens rysslandstexter.

Det visar sig att denna uppmålade skillnad inte är något att hetsa upp sig över. Försvarsmakten lutar sig i sin analys mot MUST:s bedömningar. MUST:s bedömningar är ett viktigt underlag även till beredningens analyser. Jag kan faktiskt inte se att Försvarsmakten och beredningen gör olika bedömningar av läget.

Uppdatering: Staffan Danielsson, Centerpartiets ledamot i Försvarsberedningen, skriver på sin blogg att han delar uppfattningen att det inte skiljer i sak mellan Försvarsberedningen och Försvarsmaktens/MUST:s analyser av Ryssland.

Försvarsministern säger däremot till Rapport att han tycker det är anmärkningsvärt att Försvarsmakten gör en annan analys. Men jag tror faktiskt det beror på att han (också) reagerade utan att först friska upp minnet kring beredningens skrivningar och MUST:s underlag.

Försvarsmaktens underlag till regeringen

Försvarsmaktens budskap med anledning av det överlämnade underlaget till regeringen kan man läsa sig till på hemsidan:

– Det vi har tagit fram är en skiss på en ny försvarsmakt på en helt annan ekonomisk nivå, säger ÖB Håkan Syrén och fortsätter:

– Jag kommer därför att anmäla till regeringen att vi under de närmaste åren inte med säkerhet kommer att kunna leverera efterfrågad effekt och inte heller uppnå balans mellan verksamhet och ekonomiska resurser.

Detta tryckte också ÖB alldeles särskilt på under sin presskonferens under eftermiddagen.

(Det lär få igång Tolgfors, då han trycker gång på gång att man måste vara i ekonomisk balans, innan det försvarspolitiska inriktningsbeslutet nästa vår genomförs. Man har ju också från Försvarsdepartementets sida sagt att man måste vara nöjd med underlaget, för att Försvarsmakten skall få lyfta över mer pengar från materiel till drift i samband med höstens budget. Frågan är om detta buskap från ÖB innebär att det inte blir någon pengaöverföring i höst?).

Försvarsmakten skriver också på hemsidan att eftersom regeringen kräver en ökad internationell ambition och tilldelar minskade ekonomiska anslag, tvingas Försvarsmakten sänka ambitionen "när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige".

Anmärkningsvärt är att Försvarsmakten underkänner den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen (dvs. riksdagens sju partier) har gjort:

"Det underlag som Försvarsmakten lämnar till regeringen innehåller stora osäkerheter. Det gäller i första hand möjligheterna att göra en helhetsbedömning av verksamheten. Detta bland annat eftersom myndighetens bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde skiljer sig från den som tidigare har gjorts i Försvarsberedningens rapport ”Säkerhet i samverkan”. Skillnader i synen på omvärldsutveckling påverkar i sin tur utformningen av militärstrategi, insatsorganisation och grundorganisation i relation till de pengar Försvarsmakten får."

I det överlämnade underlaget skriver Försvarsmakten:

"Försvarsmaktens förmåga att efter successiva beslut av regering och riksdag kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet nedgår kraftigt. Ambitionssänkningen innebär långsiktigt en avsevärd operativ risktagning och är en konsekvens av regeringens inriktning att öka ambitionen i internationell krishantering och anvisad ekonomi."

Här är vi tillbaka i "antingen eller"-resonemanget. Man ställer internationell förmåga mot nationell kapacitet.

I underlaget planerar man också för en ny uppgift: Deltagande i NRF:

"Vid fredsskapande och säkerhetsfrämjande insatser är ambitionen att, i samtliga konfliktnivåer upp till och med Peace Enforcement-operationer, kunna bidra med insatsförband och stabsofficerare, att som Framework Nation leda multinationella styrkor inom ramen för EU battle group-koncept samt att kunna bidra till NATO Response Force."

Jag återkommer efter genomläsning av underlaget.

Läs missiv här och bilagan här.
ÖB:s information till försvarsmaktsanställda (ges genom en inspelad intervju) kan man se här.

Räkna med kvitteringsförsök!

Mikael Holmström skriver i dagens SvD att "Förvarskrisen utvecklas nu till en ren prestigestrid mellan regeringen och ÖB. Skattebetalarna och nationen riskerar att bli förlorarna".

Dagen kommer med all säkerhet sluta med 1-0 till Försvarsmakten (kommunalråd kommer intervjuas och de kommer relatera till regeringen inte Försvarsmakten, oppositionen vänder sig mot regeringens sätt att hantera processen och om Försvarsmakten ger sken av att det är något helt nytt med att man inte med den föreslagna organisationen kommer att kunna möta en invasion av landet, kommer man också kunna trumma upp en bredare allmänhet, för att inte tala om moderata kärnväljare och borgeliga politiker i allmänhet).

Om det är en prestigekamp, som Holmström skriver, var så säker på att regeringen försöker kvittera i närtid. Frågan är bara hur det anfallet kommer att se ut?

Foto: Jeff J Mitchell, Aftonbladet

P1 Morgon

Allan Widman (fp) och jag diskuterar försvaret i dagens P1 Morgon.

Försvarspolitiskt klimax

Det var en naturligtvis en självklarhet, att delar av morgondagens presentation av Försvarsmaktens sparplan skulle läcka ut (i SvD).

Ordföranden i försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), vänder sig i Rapport ikväll emot en minskad ambitionsnivå när det gäller det territoriella försvaret och säger:

"Vi har ju sagt hela tiden att man skall först tala om vilket försvar man skall ha, efter det skall man göra besparingarna och nu gör man precis tvärt om".

Han har i princip rätt, men det är ju lite uppförsbacke i trovärighetsfrågan med tanke på socialdemokraternas egen budgetmotion från hösten 2007...

I samma inslag säger jag något om att det inte är konstigt att det blir som det blir (försvarsreportaget börjar 07.20 in i klippet).

I morgon, torsdag, upplever Sverige något av ett försvarspolitiskt klimax:

Först håller Försvarsutskottet en offentlig utfrågning om den utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut som har gjorts på utskottets uppdrag (den börjar kl. 09.00 och sänds i SVT 24).

Klockan 12.00 inleds Försvarsutskottets debatt om tre betänkanden, nämligen:

Multilateralt samarbete om strategiska flygtransporter, Stärkt krisberedskap samt Vissa frågor rörande Försvarsmaktens organisation m.m. Ingen kan inbilla mig att försvarspolitikerna i nuvarande läge kommer att hålla sig strikt till sina betänkanden. Det lär med andra ord bli försvarspolitisk batalj.

Mitt under brinnande debatt, klockan 13.45, håller ÖB presskonferens med anledning av överlämnandet av besparingsförslagen till regeringen.

PS. Apropå riksdagsdebatten om betänkandet Stärkt krisberedskap: Under morgondagens regeringssammanträde fattas det beslut om kommittédirektiv för uppdraget att pröva möjligheten av att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg (undrar om man kommer att presentera vem som skall utreda saken också?). Regeringen tar ytterligare ett kommittédirektiv, nämligen det uppdrag som handlar om att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar den 31 december 2008, till förmån för den nya myndigheten för samhällets krishantering.

Så, det går med andra ord att lägga ner myndigheter och starta om. Med de förtjänster det kan innebära... Kanske skall man damma av Johan Tunbergers idé om att lägga ner myndigheten Försvarsmakten för att göra en omstart?

Litet, dyrt och oanvändbart - men i samverkan!

SvD:s Mikael Holmström skriver idag om hur dagsnoteringen ser ut i Högkvarterets sparpaket. Det viktigaste i hela artikeln kommer sist:

"Försvaret har idag 953 man utomlands men ska enligt riksdag och regering öka till uppåt 2000 man. Rotation av personal sker var sjätte månad vilket innebär 4000 soldater per år. För varje soldat utomlands krävs tre soldater hemma i värnpliktsutbildning, anställning och återhämtning efter insats, alltså 12000 soldater. Den ekvationen verkar bli svår att förena med sparförslaget."

Lite grovt tillyxat anser jag att Försvarsberedningens inriktning om att försvaret skall formas "utifrån och in" (med andra ord att internationell ambition etc. skall vara dimensionerande) betyder att man med den internationella ambitionsnivån som utgångspunkt, lägger till prioriteringen "markoperativ tyngdpunkt" (som återfinns i höstens budgetproposition) och därifrån räknar ner vad detta innebär för insats- respektive grundorganisation.

Så länge som regeringen inte tar i stödmyndigheter och systemfel som inte Försvarsmakten "äger", riskerar vi att få en liten, jättedyr (relationen mellan effekt och pengar) och helt oanvändbar Försvarsmakt. Den kanske i små delar kommer att vara redoatt rycka ut i internationella insatser med mycket kort beredskap, men frågan är om de delarna blir för dyra att alls skickas ut? De insatser som pågår länge och i civil-militär samverkan (inriktningen i regeringens strategi för internationella insatser) kommer inte att uthålligt kunna personalförsörjas.

Försvarsminister Tolgfors vill fortsätta nöta in regeringens bild av att det är Försvarsmakten ensam som bär skuld till de ekonomiska problemen. Utöver det presenterar han idag på Brännpunkt följande "paket av åtgärder" som man avser genomföra för att "hantera Försvarsmaktens ekonomiska problem":

"1. Försvarsmaktens ekonomistyrning förstärks. Ekonomistyrningsverket har fått regeringens uppdrag att föreslå förbättringsåtgärder för att stärka Försvarsmaktens ekonomiska styrning. Försvarsmakten har fått uppdraget att månatligen lämna ekonomiska rapporter och prognoser till regeringen och redovisa ekonomin på förbandsnivå."

"2. Regeringen har föreslagit en överföring från materielanslaget till förbandsanslaget om 170 miljoner kronor för 2008 på vårens tilläggsbudget. Därutöver avser regeringen, när riksdagen fattat beslut om tilläggsbudgeten i juni, bevilja Försvarsmakten en ut­ökad anslagskredit."

"3. Det är entydigt så att det krävs strukturella åtgärder för att balansera Försvarsmaktens ekonomi. De ekonomiska problemen kan inte lösas genom neddragningar av Försvarsmaktens ­löpande verksamhet. Flera av dem ger effekter som inte kan ­accepteras för innehåll och kvalitet i verksamheten."

Min anm: Men regeringen ger fortfarande inte ifrån sig den minsta hjälp med de strukturella åtgärderna, de som bl.a. har med andra myndigheter att göra och som Försvarsmakten inte kan föreslå eller genomföra själv.

"4. Om en trovärdig färdplan för att skapa balans i Försvarsmaktens ekonomi med hänsyn till ovanstående delmoment tas fram under våren, kan det ge regeringen grund för en ny prövning av ytterligare överföring mellan de båda anslagen i höstens tilläggsbudget."

Min anm: Det är ju intressant att arbetet nu skall ske i samverkan, men att Försvarsmakten trots denna samverkan uppenbarligen kan presentera "fel" förslag (ur regeringens perspektiv)...

En sak som jag tror att man riskerar att missa i nuvarande process, är de möjligheter till samordning, eller i varje fall samutnyttjande m.m., mellan Försvarsmakten och andra myndigheter, som på vissa ställen redan är etablerat och på andra ställen under uppbyggnad. Ta t.ex. Räddningsverkets skolor och den pågående processen med vilka som skall vara kvar och i vems regi. Man bör helt enkelt lägga Försvarsmaktspusslet med dessa rationaliseringsmöjligheter som ingående värden i den processen. Samhällsekonomiskt vore det en höjdare, helt enkelt!

Till slut, lite tragikomiskt är det allt att ministern trycker på att man nu arbetar i samverkan med Försvarsmakten, men artikeln är undertecknad av försvarsministern själv.

Vilka värden skall försvaras?

DN:s Maciej Zaremba publicerar en artikel idag som redan nu måste räknas som en av 2008 års viktigaste. Under rubriken "Ska läkaren bli bödel?" skriver Zaremba smärtsamt klarsynt om regeringens lagförslag som slår fast att papperslösa inte har rätt till vård om de inte kan betala själva:

"Det har hänt förr att riksdagen fattat beslut vars korrumperande följder man inte förstod förrän decennier senare. De rashygieniska lagarna från 1934 och 1941 är det bästa exemplet. Låt oss därför säga tydligt att Tobias Billströms förslag till särbehandling inom vården har fyra sådana kvaliteter: Det upphäver principen om alla människors lika värde. Det gör våld på vårdpersonalens yrkesetik och det drabbar de mest värnlösa. Slutligen drar det vanära över Sverige. Fast den här gången kommer ingen att kunna hävda att han inte visste: "Ni håller på att lagfästa diskriminering", förklarade FN:s särskilde rapportör Paul Hunt för regeringen den 13 februari i år." (...)

"Att lära flyktingar och andra papperslösa veta hut genom att vägra dem vård är en högst ovanlig metod. Förutom Sverige är det i Europa endast Österrike som använder obehandlad cancer som migrationspolitisk signal. I Italien och Spanien, som har flest papperslösa i Europa, har dessa tillgång till vård på lika villkor. I Frankrike, Belgien och Holland finns statliga/kommunala fonder som betalar för vården av illegala invandrare. Det kan tyckas inkonsekvent förstås att avsätta fonder för vård av människor som inte har rätt att vistas i landet. Men jag antar att man i dessa stater aldrig glömt att det var just bristen på konsekvens som byggde upp civilisationen. När allt kommer omkring är det inte särskilt följdriktigt att vårda fiendesoldater som man nyss försökt ha ihjäl. Likväl är det självklart att vi gör det, av medkänsla kanhända, men mest för att inte mista självrespekten. För vi är väl inga bödlar heller. Nej, just det. Och läkare är inga gränspoliser."

Någon kanske undrar vad detta har med försvarspolitik att göra? Mitt svar är att om den ledande principen för det "viljestyrda försvaret" är att vi skall försvara vissa värden och intressen, så bör vi rimligen efterleva vissa grundläggande värden som vi sedan skall ut och försvara. OK?

Efterfrågade arméförband

Rapport "erfar" att Försvarsmakten i sitt sparpaket på torsdag föreslår att antalet stridsflygdivisioner skall minskas från fyra till tre, innebärande 60 JAS Gripen (istället för de beslutade 100 st C/D).

Allan Widman (fp) framhåller betydelsen av ett efterfrågestyrd utformning av Försvarsmaktens insatsorganisation i ett inslag i Rapport:

"Sverige har ett i jämförelse med andra länder mycket stort flygvapen och det har under lång tid gjort att bland annat arméförbanden har fått styka på foten. Det är olyckligt eftersom just arméförband eftefrågas både internationellt och nationellt i mycket stor utsträckning".

10 000

Om den sittande regeringskonstellationen mest verkar skapa problem utåt (i sina relationer till bl.a. Försvarsmakten) så verkar det största oppositionspartiet mest verka skapa problem inåt (i det egna partiet).

I den senaste Officerstidningen (Officersförbundets tidning) ger nämligen tidigare försvarsminister och nuvarande riksdagsledamot Björn von Sydow (s) uttryck för sin uppfattning genom ett debattinlägg på sidan 36.

Han skriver bland annat: "Dagens insatsorganisation är effektiv, men liten. Den bör vara uthållig och därför utgå från en årlig värnpliktsutbildning på ca 10 000 soldater, de mest lämpliga män och kvinnor vi har i varje årskull. Vi behöver kanske inte mer än tre till fyra månaders grundutbildning, men det är viktigt att de pliktiga kommer från hela landet, och har ett engagemang för tjänsten" (min kursiv.).

I den bästa av världar ger von Sydow uttryck för en uppfattning som enbart är spridd hos honom själv och Vänsterpartiet (som bekant vill värnpliktsutbilda 10 000 personer om året utan att kunna berätta varför och utan att avsätta pengar för det). Mer bekymmersamt blir det om det finns fler inom (s) som tycker att det skall inkallas och utbildas 10 000 personer om året. För att inte tala om de interna spänningarna mellan de olika läger inom socialdemokratin som måste tycka att den andra sidan inte har förstått någonting alls.

Men, viktigast av allt, för sakfrågans skull, är att det är olyckligt om kampen om det framtida personalförsörjningssystemet skall stå mellan de två ytterligheterna (renodlat yrkesförsvar respektive plikttillämpning och massutbildning) och inte föras mer nyanserat någonstans i mitten utifrån dagens verklighet, Försvarsmaktens uppgifter och hur den "svenska modellen" bör se ut.

Det (allt) är upp till Försvarsmakten

Försvarsminister Tolgfors har nu besvarat den fråga Allan Widman fp) har ställt om att fasa ut A/B-versionen av Gripen ur operativ flygtjänst. Svaret säger, som väntat, absolut ingenting. Slutklämmen lyder såhär:

"I regleringsbrevet till Försvarsmakten för budgetåret 2008 har återrapporteringskrav ställts avseende genomförande av handlingsplanen. Försvarsmakten ska redovisa de åtgärder som myndigheten vidtagit och redovisningen ska inkludera hur avvecklingen av systemet JAS 39 A/B fortlöper samt ge en bedömning av avvecklingstiden."

Med andra ord: Regeringen tycker ingenting. Allt är upp till Försvarsmakten.

Undermåligt om Libanon

Den som vill läsa om den aktuella händelseutvecklingen i Libanon göre sig icke besvär i svenska medier. SvD har t.ex. (i sin nätupplaga) den senaste rapporteringen från 20.05 igår.

Läs istället Robert Fisk i The Independent. Här (från igår) och här (från idag).

NATO-debatt i Finland

Försvarsministern i Finland, Jyri Häkämies, har väckt uppseende när han inför Atlantsällskapet (en medboragrorganisation som lobbar för Natomedlemskap och nära relationer till USA) deklarerade att Finland och Sverige tillsammans bör gå med i NATO, och att Norge och Island bör gå med i EU.

Ministerns tal fick igår stark kritik den gröna arbetsmarknadsministern Tarja Cronberg. Till Helsingin Sanomat säger Cronberg att:

"Häkämies' idea of common Nordic interests within NATO is a completely incorrect assessment (...) Norway and Denmark are close to US interests, Sweden's tradition is being non-allied, with an emphasis on crisis management. Finland emphasises its own credible defence. Only Finland is looking for security guarantees from NATO - not the other Nordic Countries".

Försvarsutskottets ordförande, Kimmo Kiljunen (s) vill att regeringen förklarar om Häkämies uppfattning delas av regeringen eller ej?

Häkämies uttalanden fick också Björn Månsson, HBL, att i en ledare bland annat utbrista:

"Men tänk om Finland och Sverige vore medlemmar i Nato?" utbrast Häkämies, och gick sedan igenom för- och tja, just det, bara fördelarna. Några avigsidor råkade han inte hitta. Hans lista i fyra punkter är värd en liten - kritisk - genomgång.

Då Häkämies tror att en "kunnig och aktiv nordisk grupp av länder" med 24 miljoner invånare skulle uppfattas positivt och ha en viss tyngd i Nato utgår han från något slags blocktänkande som är främmande för Nato. Då han betonar de positiva följderna för relationerna EU-Ryssland i form av svensk och finländsk Rysslandsexpertis och medverkan i Nato-Ryssland-rådet, dryftar han inte alls eventuella nackdelar. Även om Finland och Sverige inte bör jämföras med Ukraina eller Georgien vet vi att Ryssland ogillar tanken på Nato som rågranne. Och vore Finland och Sverige betjänta av att våra Rysslandsrelationer förutom till EU:s binds också till Natos?

Särskilt kontroversiell är Häkämies tredje punkt. Han betonar vikten av tillgång till amerikansk militärteknologi, och tror på inbesparingar "om vi på bred nordisk front skulle rikta in våra anskaffningar på USA". Har vår försvarsminister inte hört talas om EU:s ambitioner att främja den europeiska försvarsindustrin? Och tror han att Sverige lägger ned sin militära flygplanstillverkning till förmån för amerikansk import? För att få ihop till fyra fördelar (men alltjämt inga nackdelar) påminner Häkämies om Natos säkerhetsgarantier. Men valde förstås inför detta Atlantforum att inte se dem i relation till EU:s motsvarande klausul som träder i kraft med Lissabonfördraget. Man väljer väl ord efter publik. Häkämies slutsats är sedan med förlov sagt platt formulerad: "På många sätt skulle det fungera väl om alla i Norden skulle tillhöra allt."

Utöver Finlands och Sveriges Natomedlemskap vore ett norskt och isländskt EU-medlemskap enligt Häkämies "till fördel". Och så föregriper han den pågående danska debatten om de fyra undantagen i EU genom att hoppas att landet skulle delta i unionens försvarspolitiska samarbete. Homogenitet är hans enkla recept. President Tarja Halonen valde i går att avvisa en kommentar till Häkämies tal med att Sverige nog kan svara för sig självt. Det samma gäller förstås Norge och Island i relation till EU.

Trots sin visionära form väcker Häkämies utspel ändå några frågor: Vilken bild av Finlands utrikespolitik skapa detta i det övriga Norden? Ökar inte osäkerheten, frågetecknen?
Har samlingspartiet blivit så stort på sig att partiet unnar sig en egen utrikespolitik utöver regeringens? Är det kall beräkning att saml låter försvarsminister Häkämies agera murbräcka, låt vara att han nu backas upp också av nya utrikesministern? Hade talet aldrig hållits i denna form om inte avgående sdp-ledaren Heinäluoma hade provocerat fram det?

Ja, är det inte illavarslande om en ministers markeringar väcker fler frågor än vad de förmår besvara?"

GD lämnar Räddningsverket

Göran Gunnarsson vill sluta som generaldirektör för Räddningsverket den 1 juli.

Gunnarsson motiverar sitt beslut med att verksamhetens fokus har förflyttats till organisationskommittén, till den förhandlingsperson som ska se över fortsatt utbildning vid skolorna i Skövde och Rosersberg och till den särskilda kommitté som ska avveckla Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för Psykologiskt Försvar.

"Snart fattar riksdagen beslut om att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska inrättas från 1 januari 2009. Det är en utveckling jag helhjärtat stöder. Jag är övertygad om att den leder till ökad samhällsnytta, som ju bör vara styrande för all offentlig verksamhet" säger Gunnarsson.

Ny webbportal för krisinformation

Nu finns en myndighetsgemensam webbportal för krisinformation: www.krisinformation.se. Portalen ger information från myndigheterna före, under och efter en kris. Dess främsta uppgift är att vid kris vägleda medborgarna till relevant information.

Före krisen informerar portalen om hur svensk krisberedskap fungerar. Under krisen ger portalen en översiktlig bild av händelseförloppet och hänvisar till myndigheter och andra som har ansvar vid en kris.

Det är Krisberedskapsmyndigheten som ansvarar för utveckling, drift och förvaltning av webbportalen.

Oppositionen samlad om krisberedskapen

Så är det då justerat och klart, Försvarsutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition Stärkt krisberedskap – för säkerhets skull. I betänkandet behandlar utskottet förslaget om nedläggning av Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. Vidare behandlas ett antal förslag som väckts i motionsyrkanden. I övriga delar av propositionen har utskottet inte tagit ställning.

Intressant att notera är att det till betänkandet är fogat 9 gemensamma reservationer från oppositionen (s, v, mp).

Innehållet i betänkandet är inte särskilt upphetsande, majoriteten försvarar propositionen i alla delar. Värt att notera kanske ändå kan vara de skrivningar utskottet gör om individens eget ansvar vid kris (något som Civilförsvarsförbundet arbetar aktivt med):

"En väl fungerande krisberedskap kräver medvetenhet om det personliga ansvaret och kunskap på alla nivåer om hur man snabbt och effektivt agerar i händelse av en kris. Individerna utgör den grund på vilken samhällets krishantering vilar. Samhällets beredskap och de nya hotbilderna är mer komplexa än tidigare. Det pågår också en utveckling där de traditionella informationskanalerna såsom mönstring och civil- och värnpliktsutbildning minskar i betydelse i och med att allt färre ungdomar kommer i kontakt med försvaret.

Utskottet konstaterar att det finns ett stort behov av samhällsinformation om säkerhetspolitik, försvar, krisberedskap och skydd mot olyckor. Utskottet anser i likhet med regeringen att målet bör vara att skapa en större kunskap om och förtroende för samhällets förmåga i dessa frågor hos samtliga aktörer i samhället.

En central del i kommunikationen bör vara att förklara ansvarsfördelningen mellan den offentliga sektorn och individen när det gäller samhällets säkerhet, dvs. vad som kan förväntas av den offentliga sektorn respektive vad den enskilde själv bör ta ansvar för."

Foto: Melker Dahlstrand

Widman vill ensa Gripenflottan

Allan Widman (fp) har ställt en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Han vill fasa ut JAS 39 A/B ur aktiv flygtjänst och därmed uppnå den ensade Gripenflotta som det senaste riksdagsbeslutet (100 st i C/D-version) syftade till:

"Sverige har beställt serieleverans av JAS Gripen i tre omgångar: 1982, 1992 och 1997. År 2007 beslutades att uppgradera 31 flygplan av den första versionen Gripen (JAS 39 A/B) till den modernare versionen av Gripen (JAS 39 C/D). Därmed skulle Gripenflottan ensas till 100 flygplansindivider, allihop i versionen JAS 39 C/D. Huruvida det blir någon ytterligare serieversion av Gripen (Super-JAS/JAS 39 E/F) till följd av en affär med Norge är fortfarande en öppen fråga. Vinsten av investeringen i uppgradering till en ensad svensk Gripenflotta är lägre framtida sammanlagda kostnader för tekniskt vidmakthållande och underhåll (...) En ensad flotta ger därför också vinsten av enhetliga procedurer för det svenska flygvapnet när de bara behöver flyga med en version av Gripen. Investeringen av varenda flygtimme i JAS 39 C/D bär därmed mot framtiden och bidrar till flygförarens förmåga också till skarp internationell insats. Eftersom det synes sannolikt att antalet flygtimmar inte kommer att öka de närmaste åren torde det vara ändamålsenligt att snarast möjligt fasa ut JAS 39 A/B ur aktiv flygtjänst.
Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder så att de ekonomiska och operativa vinsterna av en ensad Gripenflotta snarast möjligt kan realiseras?"

Allan Widman kommer att få anledning att ställa samma fråga igen, om Norge antar offerten på 48 JAS Gripen E/F och Sverige därmed anskaffar/bygger om ett tiotal plan av de 100 som Riksdagen har fattat beslut om. Då har vi nämligen återigen ingen ensad Gripenflotta. Och det är ju dyrt, som Widman påpekar.

Mer av samma

I Fokus senaste nummer ställs frågan "När avgår ÖB?":

"Håkan Syrén är i praktiken satt under ekonomiskt förmyndarskap av försvarsminister Sten Tolgfors. Han har två veckor på sig att i det närmaste halvera det redan två gånger halverade försvaret. Han beskylls för att sakna kontroll över verksamheten, som beskrivs i termer av »fritt fall«. Han får hård kritik för att hans underlydande försökt dölja misstankarna om tortyr i Kongo. Han har order från politikerna att fördubbla Sveriges utlandsstyrkor. Och han vägrar att stödja Saab och FMV:s planer på att köpa »Super-Jas«.
Den fråga som det just nu viskas om i försvarskretsar är: »Varför avgår han inte?« Hur mycket stryk tål ÖB? (...) Åter: Hur mycket pallar karln? – Kopiöst mycket, svarar de som känner Håkan Syrén."

För några dagar sedan, den 1 maj, publicerade Expressen ett debattinlägg från statssekreterare Håkan Jevrell. Tyvärr finns det inte på nätet, låt mig därför skriva av den i sin helhet:

"Försvaret måste sköta ekonomin

Försvarsmakten är en självständig myndighet, med precis samma ansvar för att nå verksamhetsmålen och hålla sin budget som alla andra myndigheter. Det är tydligt att det finns stort behov av bättre uppföljnings- och prognosverksamhet, samt stärkt finansiell styrning inom Försvarsmakten. Berndt Grundevik varnar for "nya besparingar" -som om det fanns sådana planerade (27/4). Det är missvisande. Regeringen har inte lagt något sparkrav alls på Försvarsmaktens förbandsverksamhet. De besparingsförslag som den senaste tiden återgetts i medierna är Försvarsmaktens egna och är növändiga därför att Försvarsmakten själv drar över sitt anslag. Besparingsförslagen är ännu ej redovisade för regeringskansliet. Försvarsmaktens ekonomi bedömdes vara i balans så sent som for ett år sedan, när man presenterade sitt budgetunderlag för 2008. Mål och medel bedömdes då av Försvarsmakten själv vara i balans. Detta förvandlades på nio månader till ett underskott på 1,5 miljarder kronor inom förbandsverksamheten. Försvarsmakten räknar med fortsatta underskott på 1,5 miljarder kronor per år i förbandsverksamheten även för åren efter 2008.

Detta är inte en hållbar situation. Regeringen har därför gett försvarsmakten i uppdrag att till 15 maj ta fram förslag på långsiktiga och strukturella förandringar. Målet är att budgeten ska vara i balans för förbandsverksamheten från år 2010. Svensk försvarspolitik står infor en genomgripande förnyelse de kommande åren. I slutet av året avser regeringen att lägga en proposition om försvarets framtida inriktning och dimensionering.

Målet är att förslaget om försvarets nya inriktning ska träda i kraft 2010. I förslaget kommer framtidens uppgifter och utgifter balanseras mot varandra. Då kan inte försvarsmakten bära med sig en ryggsäck av tidigare underskott i flermiljardklassen. Det skulle undergräva försvarsmaktens framtida verksamhet och omöjliggöra balansering av framtidens uppgifter och utgifter. Försvarsmakten bär ansvar för underskottet i dagens förbandsverksamhet och att återställa balansen på anslaget.

Håkan Jevrell (m)
Statssekreterare, försvarsdepartementet"

Jag trodde tonen hade mildrats något från departementets sida gentemot Försvarsmakten. Men som synes slår man ihärdigt på samma trumma.

Dagen efter, den 2 maj, publicerar Expressen ett debattinlägg av officer Carl Bergqvist. Inte heller den finns tillgänglig på nätet, så jag skriver av den också:

"Fr.o.m. nästa år kommer Sverige att ha en lägre försvarsbudget än Norge. Vi har sedan många år en betydligt mindre försvarsmakt än Finland till en mycket högre kostnad. Idag har vi t o m ett mindre försvar än Danmark.

Till skillnad från andra länder dras vi i Sverige med ett system för interndebiteringar inom Försvarsmakten med en stor mängd fiktiva pengar som aldrig kommer någon till nytta, förutom att på pappret öka statens omsättning. Det förband där jag arbetar har idag en budget där 16 % går till ren verksamhet (övningar, ammunition, drivmedel etc). Resten är hyror, löner etc. För drygt 10 år sedan var siffran 50 %, trots en betydligt lägre budget. Sunt förnuft säger att vi inte kan fortsätta att ha ett system där Försvarsmakten betalar s.k. marknadsmässiga hyror till Fortifikationsverket. Säger ett förband upp kontraktet för en byggnad i syfte att spara höjs ofta hyrorna för övriga byggnader. Alla inser att Försvarsmakten ej kan hyra andra lokaler än de FortV erbjuder. F 21 kan ju inte säga upp kontraktet med FortV för att det är för dyrt i Luleå och istället hyra lokaler av ett annat bolag i Kiruna.

2001 var Försvarsmaktens lokalkostnader 2,3 mdr kr. 2007 hade de sjunkit med knappt 200 milj, trots att mer än hälften av förbanden lagts ner. Som jämförelse kan nämnas att hyreskostnaderna för hela det danska försvaret är lägre än för ett genomsnittligt svenskt förband. Här kan man spara miljardbelopp i försvarsbudgeten.

Jag uppmanar försvarsministern att redovisa (och media att följa upp) hur stora delar av försvarsbudgeten som går till ren övningsverksamhet och materielinköp. Resterande delar redovisas separat i internationella insatser, lokalhyror, löner, resor, pensionsavgångar, materielhyror, materielinköp, FoU. Jag har en ganska bra aning om svaret, men det har inte drygt 99 % av skattebetalarna.

Lägg inte ner ytterligare av kärnverksamheten! Rationalisera istället kringfunktionerna.
Carl Bergqvist
Officer"

Bergqvists debattinlägg speglar väl den del av det ekonomiska ansvaret som inte myndigheten själv kan ta. Det ankommer på regeringen (och riksdagsbeslut). I det uppdrag som ligger till Försvarsmakten, inför redovisningen den 15 maj, finns inget klartecken till att angripa stödmyndigheterna. I det läget väljer ÖB och försvarsmaktsledningen att gå fram med det de kan röra; kärnverksamheten. Min förhoppning är dock att Försvarsmakten redovisar i maj hur man tycker att man bör hantera de delar som har med stödmyndigheterna att göra, och som man faktiskt själv äger.

Jag har sagt det förut. Det kommer att slå tillbaka, om man helt inriktar sig på grundorgnisationen. Kanske tom bli dyrt, vi vet ju inte ännu hur den inriktningsproposition regeringen aviserar till slutet av året ser ut. Med andra ord formas just nu en fabrik utan att vi vet vad den skall producera.

Foto Scanpix

I efterdyningarna av Gripen-offerten

Dags för lite uppföljning av JAS Gripen-offerten till Norge.

Socialdemokraterna vacklar, eller i varje fall verkar Anders Karlsson (ordförande i Försvarsutskottet) göra det. Han sade den 28 april till TV4-nyheterna att (s) inte i dag kan säga om de står bakom offerten eller inte. Partiet menar att Sverige först måste bestämma vilket försvar landet ska ha innan stora nedskärningar görs och vill att regeringen kallar till partiledaröverläggningar (varför då, kan man undra? En sådan övning ger vare sig större insyn, mer inflytande för riksdagen eller för den delen diskussioner som bygger på såvärst mycket sakkunskaper, av fullt naturliga skäl).

Anders Karlsson ser en risk för att satsningen på ett Superjas kommer att ta pengar från övriga försvaret:

"- Det här är inte en uppgradering, utan i praktiken nya plan. Man ska bland annat sätta in en ny motor och flytta landningsställen."

Till SVT:s Rapport säger han:

"-Vi kan varken säga ja eller nej förrän vi får se underlaget, säger Anders Karlsson (s), ordförande i försvarsutskottet."

Han ser en risk för att satsningen på ett Super-Jas kommer att ta pengar från övriga försvaret och påpekar att ÖB inte ställt sig bakom offerten.

Karlsson pekar också i Sydsvenskan på att ÖB Håkan Syrén inte stött offerten och fortsätter "Det sägs att hela försvarsbudgeten äts upp. Det är väl inte bara tomma ord."

Om Karlsson har partiet med sig på denna osäkra linje bör regeringen (både i Norge och Sverige) dra öronen åt sig. I Sverige måste det betyda "underkänt" för regeringens sätt att sköta förankringsprocessen, med tanke på att socialdemokraterna hittills alltid varit med på varenda JAS-satsning som föreslagits. I Norge måste man bli nervös med tanke på att offerten måste gälla även efter ett eventuellt regeringsskifte 2010.

Peter Rådberg (mp) har KU-anmält regeringens förfarande. I sin begäran om granskning skriver han bland annat:

"Enligt en tidningsuppgift (SvD 26/4) beslöt regeringen på sammanträdet den 24/4 att Sverige ska uppgradera 10 befintliga Jas-plan till E/F-standard. Riksdagen har tidigare medgivit att regeringen får uppgradera 31 JAS-plan av C/D-modell så att antalet uppgår till sammanlagt 100 st. Utgifterna för detta ingår i det beställningsbemyndigande som riksdagen har givit. Något medgivande att anskaffa ytterligare JAS-plan varken av C/D eller E/F-modell finns således inte. I och med detta regeringsbeslut och överlämnandet av offerten till Norge av Försvarsminister Sten Tolgfors har regeringen förbundit sig ett ekonomiskt åtagande som man inte har rätt att göra utan att först få riksdagens bemyndigande. Regeringen borde enligt Miljöpartiets mening först ha begärt ett nytt beställningsbemyndigande i tilläggsbudgeten för att täcka framtida utgifter till följd av den lämnade offerten. Med tanke på det ekonomiska osäkra läge som Försvarsmakten nu befinner sig i är det utmanande att göra nya åtaganden i Jas39 Gripen-projektet. Det är inte heller motiverat av några försvarspolitiska behov.

Regeringen föregriper den försvarspolitiska beslutsprocess som nu pågår. Enligt Miljöpartiet strider regeringens förfarande mot Regeringsformen, 9 kap: "10 5 Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444)."

Tolgfors själv gav sig ut på hal is i Rapport i söndags, dagen innan offerten överlämnades. Hans förklaringsmodell går ut på att en Jas-affär med Norge inte innebär att Jas-projektet i Sverige kommer att få några nya pengar utöver det som redan är planerat. Han säger också att Sverige inte kommer att bygga några nya Jas-Gripenplan till det svenska flygvapnet, även om Norge väljer att köpa den nya sk EF-versionen av Jas. I stället handlar det om att bygga om 10 av de 100 Jas-plan som det svenska flygvapnet kommer att disponera i framtiden.
"- Hur många plan Sverige sen vill ha långsiktigt, om vi vill ha fler, det är ett beslut som är alldeles upp till oss själva och som tas i helt annat sammanhang, säger Sten Tolgfors".

Detta är ett märkligt resonemang av flera skäl. Först om det är ett nytt plan eller ej: Saab själva kallar i varje fall demonstratorn "the next generation". Allan Widman redogör i samma Rapport-inslag som Tolgfors för att det är ett "nytt" plan. Men oavsett hur man definierar det, så är det så att riksdagen har givit klartecken för en C/D version, inte en E/F (oavsett om det är 10 eller 48 man talar om). Sedan om pengarna: Inga nya pengar till Gripen säger Tolgfors. Innebär det att ett eventuellt ja från Norge betyder att E/F skall finansieras inom befintlig materielbudget? I så fall är det ytterligare om- och utflyttningar som måste ske, utöver redan aviserade besparingar. Ett sådant resonemang låter ju till synes bra; det kommer inte att kosta något extra. Men räkna med konvultioner inom Försvarsmakten och andra delar av industrin när det står klart att det är andra verksamheter som får "betala".

Afghanistanopinion på DN-debatt

Professor Ulf Bjereld skriver på DN-debatt idag om en SOM-undersökning som visar att svenska opinionen är djupt splittrad när det gäller svensk militär närvaro i Afghanistan. En och annan kanske förvånas över att vänsterpartister och miljöpartister är bland de starkaste förespråkarna för svensk trupp. Var tredje svensk tycker att Sverige ska dra sig ur den militära operationen i Afghanistan. Lika många ställer sig negativa till ett trupptillbakadragande. Opinionen är splittrad över blockgränsen. Man blir inte förvånad av att centerpartisterna är de starkaste motståndarna, följda av socialdemokraterna.

Bjereld redovisar att dubbelt så många är positiva till engagemanget i Afghanistan som Nato-sympatisörerna. Han tolkar detta som att det beror på att Sveriges militära uppdrag i Afghanistan är frivilligt, medan Natomedlemskap skulle innebära bindande militära åtaganden.

Några axplock...

...ur dagens försvarsdebatt:

1. Arméinspektör Grundevik skriver på Expressens debattsida idag.

2. I SvD skriver Trond Lydersen, ekonomijournalist på Aftenposten bl.a. följande:

"Det vore naivt att tro att ekonomiskt pressade amerikaner inte påminner den norska regeringen om just detta: ”Ska ni vara med och dela på bördan för att Uncle Sam ska ha ett försvar som kan rädda er i framtiden – eller ska ni köpa flygplan från en liten granne i öst?”Det kan mycket väl vara så att den norska regeringen allvarligt funderar på att köpa svenska flygplan – men att sedan faktiskt göra det är en helt annan sak. Något annat än amerikanska jaktplan vore en stor överraskning."

3. I DN kan man läsa att det antal plan som Sverige köper sannolikt inte bli fler än tio. Försvaret kommer heller inte att få några "nya" pengar utan beställningen finansieras inom den tioåriga Jasplan som redan beslutats om (drygt en miljard per år avsätts till Gripenprojektet).

Låt mig kommentera uppgiften om tio JAS E/F. Om det är korrekta uppgifter så låter det konceptet som om man avser lägga dessa tio plan ovanpå de 100 som man nyligen beslöt skulle uppgraderas till C/D - för att få alla flygplan i samma version. Om detta finns det olika uppfattningar inom regeringskonstellationen. Allan Widman (fp) har ju t.ex. föreslagit att man skall införskaffa 48 E/F plan och låta sig nöja med dessa.

Under alla omständigheter kanske det kan vara logiskt att avbryta uppgraderingen av 100 C/D-plan tills dess att man vet hur det blir med Norgeaffären, eller i alla fall fundera över vilka konsekvener det skulle få. Man kanske också ska föregripa en norgeaffär (i alla fall som ett alternativt scenario) i de beräkningar som just nu Försvarsmakten håller på med och som skall redovisas i maj.

"Sverige innfrir Norges flykrav"

Såhär skriver Aftenposten idag angående den pågående Gripendebatten i Sverige.

"Problemet er at Sverige for bare noen få måneder siden besluttet at de skulle oppgradere 31 av sine gamle fly. Dermed vil alle Sveriges 100 jagerfly være av den gamle, oppgraderte typen. Nyinvesteringer i milliardklassen kan dermed bli en innenrikspolitisk nøtt, særlig når det svenske forsvaret står foran kraftige nedskjæringer."

Dagbladet skriver bland annat:

"- Vil det styrke JAS Gripens kandidatur som norsk kampflyleverandør dersom også Sverige kjøper det nye JAS-flyet?
- Viljen fra svensk side til å satse på dette flyet, vil være en styrke. Utover dette, ønsker jeg ikke å kommentere saken nærmere før vi har fått gått nøye gjennom hva som faktisk står i tilbudene, sier Jarle Ramskjær.
- Ikke fått beskjedForsvarsminister Anne-Grete Strøm-Erichsen har tidligere uttalt at hun helst ser at Sverige skaffer seg samme fly som Norge.
- Det er viktig både med hensyn til kostnadene og muligheten for å oppgradere, sa Strøm-Erichsen etter jagerflydemonstrasjonen onsdag.
Underdirektør Ann Kristin Salbuvik i Forsvarsdepartementet er kjent med at representanter fra svenske myndigheter kommer til kampflymøtet på mandag.
Forsvarsdepartementet vil ikke kommentere opplysningene i Svenska Dagbladet om at den svenske regjeringen lover at også Sverige vil kjøpe det nye JAS-flyet, dersom Norge velger kampfly fra söta bror.
- Vi har ennå ikke fått en slik beskjed fra regjeringen i Sverige, og kommer ikke til å kommentere dette i helga, sier Salbuvik til Dagbladet.no."

Under rubriken "Svenskene bøyer seg" skriver Dagens Näringsliv "Kjøper det samme jagerflyet som Norge."

Vi tror att vi kan lova en affär?

SvD följer upp frågan om hur regeringen hanterar Gripen-offerten utifrån regeringsformen.

Allan Widman (fp) utgår från att riksdagen involveras om Sverige ska säga ja till en uppgradering av Jas:

"Det finns en praxis att riksdagen ska ha ett inflytande över betydande materielinvesteringar."

Han tycker dock inte detta skall hindra regeringen att "skicka signaler" om att Sverige är berett att ge sig in i projektet:

"Nej, regeringen måste ju få komma med förslag. Men jag förutsätter att han villkorar det med att riksdagen ska ge sitt godkännande, säger Allan Widman."

Jag tycker Allans formulering "komma med förslag" möjligen ger en liten snedvriden bild av vad en offert i en stat till stat affär innebär... Hans uttalande illustrerar också i ett nötskal hur regeringen gör sig själv och hela affären (om man anlägger det perspektivet på det hela) en otjänst.

Skall regeringen åka till Norge, som har varit väldigt tydliga med under vilka förutsättningar Sverige över huvud taget har möjligheter att sälja E/F-versionen, och säga jo, vi t r o r att vi också skall köpa, vi t r o r att vi har med oss socialdemokraterna på vagnen och därför t r o r vi att det inte blir några förändringar efter valet 2010...

Regeringen vet ju att man alltid har med sig socialdemokraterna på JAS-beslut, precis som varit fallet när det har varit socialdemokrater i regeringsställning och moderatledd opposition. Varför i herrans namn gick man då inte fram i vårbudgeten och fick majoritetens välsignelse innan offerten lämnas in?

Peter Rådberg, miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott, säger bl.a. till SvD:

"Försvarets ekonomi är i kris, samtidigt som regeringen tar på sig nya utgifter. Det är oansvarigt, super-Jas kostar åtskilliga miljarder kronor (...) Vad ska man då ha de nya super-Jasen till? Nu bygger vi ett försvar för att skydda landet, men alla sju partier i försvarsberedningen är helt överens om att vi inte har något hot mot Sverige under överskådlig tid".

Regeringsformen - någon?

Regeringsformen, 9 kap. Finansmakten:

"10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444)."

SvD:s Mikael Holmström skriver idag om den Gripen-offert som lämnas till Norge på måndag. Som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, måste Sverige samtidigt försäkra Norge om att vi kommer att flyga samma Gripen-version. Frågan är fortfarande hur detta åtagande ser ut, vad det innebär (i kostnader och över tid) och hur det formuleras.

Jag är förbluffad över att regeringen inte lyfte frågan till riksdagen i vårbudgeten. Se formuleringen i regeringsformen ovan! Jag är också förbluffad över att majoritetsföreträdarna i riksdagens försvarsutskott tiger still (alldeles oavsett vad de tycker om en ny JAS-satsning kort tid efter riksdagens beslut om att uppgradera Gripensystemet till 100 st C/D-version).

Men mest av allt undrar jag hur detta skall ses i ljuset av det arbete som Försvarsmaktens just nu genomför till den 15 maj och hur vi som sitter i Försvarsberedningen skall se på vårt arbete med den rapport vi skall leverera i juni?

Arbetar nu Försvarsmakten in ett svenskt nytt Gripen-åtagande i det underlag man lämnar i maj? Min gissning är att Försvarsmakten inte direkt jublar... Man har fullt upp med att förklara för medarbetare ute på förbanden att man inte har pengar till verksamheten och diskuterar omfattande nedläggningar i grundorganisationen. Samtidigt finns det tydligen pengar för en ny stor Gripensatsning, som inte Försvarsmakten har bett om men som man helt enkelt får i uppdrag att betala.

Den ekonomiska grundplattan för beredningens förslag, hur ser den ut egentligen? Vad skulle hända om beredningen, rent teoretiskt, skulle komma fram till helt andra överväganden när det gäller flygstridskrafternas framtid?

Regeringspartierna har mycket att förklara. Men någon omfattande debatt är inte att räkna med. Socialdemokraterna och moderaterna är ju överens om att satsningen är bra för Sverige och det innebär oftast att sådant tjafs som regeringsform och annat inte är värt att diskutera...

Läs gärna den interpellationsdebatt som Peter Rådberg (mp) hade med försvarsminister Tolgfors i februari. Försvarsministern säger bland annat:

"Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (...) Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras." (Anm. Nej, men klart uttalade krav i olika sammanhang från norska företrädare, och det visste Tolgfors vid tillfället för interpellationen.)

"Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov. Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017".

"Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov".

Foto: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
Norges försvarsminister Anne-Grete Strøm Erichssen i sällskap med försvarsminister Sten Tolgfors och Saabs vd Åke Svensson.

Radio Skaraborg

Bor man i Skaraborg och är försvarspolitiker är det naturligt att radion ställer frågor om hur man ser på framtiden för den militära verksamheten i Karlsborg. Jag intervjuades i P4 Skaraborg igår.

Dagens debattskörd

Johan Kihl, Generallöjtnant och f.d. chef för strategiledningen och Högkvarteret, skriver på SvD:s Brännpunkt idag. Det är ett bra debattinlägg som på få rader säger det mesta.

"Att skapa balans mellan uppgifter och resurser genom att halvera grundorganisationen är dömt att misslyckas. Vi har försökt många gånger förr, men de ekonomiska vinsterna är oklara. Sanningen är att ingen har gjort någon riktig analys av vad man egentligen tjänar på återkommande flyttningar av verksamhet och nedläggningar av förband. Hittills har inräknade besparingar varit alldeles för optimistiska och därmed också orsak till den fortsatta bristen på resurser för förbandsproduktionen."

En annan debattartikel, på DN-debatt, är värd att uppmärksamma av helt andra orsaker. "Vänstern tillför inget till samarbetet s-mp" skriver Magnus Johansson, styrelsemedlem i miljöpartiet, samt Maria Ferm och Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom:

"Miljöpartiets och socialdemokraternas samarbete skadas av vänsterpartiets medverkan. Vänsterns medverkan i samråd mellan miljöpartiet och socialdemokraterna riskerar att enbart försvåra arbetet med en gemensam politisk plattform. Exempelvis har vänstern under många år motarbetat en mer omfattande skatteväxling. Den sedelpress som vänsterns politik förutsätter kan direkt äventyra samhällsekonomin."

Juholt sträcker ut handen

Håkan Juholt (s) sträcker i en elegant och vass krönika i Sydöstran ut handen mot regeringen för en uppgörelse om försvarspolitiken och tycker att centern borde ta över Försvarsdepartementet:

"Sveriges militära försvar är som ett Mumintroll; enormt huvud, gigantisk mage och små, små fötter som ska bära verksamheten. Regeringen sätter kniven i fötterna. Vi socialdemokrater sträcker ut handen för att få till en hållbar försvarsuppgörelse. Statsministern tittar nonchalant åt annat håll. Det imponerar sannerligen inte. Högmod går före fall."

På förekommen anledning

Erfarenhetsmässigt vet jag att det är lätt att bli misstolkad, så låt mig börja detta blogginlägg på följande sätt:

• Försvarsmakten har gjort många misstag, räknar inte sällan fel och har under årens lopp uppvisat åtskilliga problem med att ta i de jobbiga strukturfrågorna.
• Det behövs förändringar i grundorganisationen.
• Försvarsutgifterna måste sänkas.

Erfarenhetsmässigt är det också viktigt att slå fast följande:

Flytt eller nedläggningar av regementen innebär inte att man sparar pengar på kort sikt (det är alltså ett dåligt sätt att försöka spara pengar om tanken är att man skall få fram kronor inom något eller några år). Det tar 3-5 år innan effekten faller ut. Under tiden avstannar det mesta annat inom myndigheten, som blir fullt upptagen med nedläggningarna och omstruktureringar. Det har dessutom alltid, såvitt jag vet, visat sig att man inte sparade de pengar man avsåg.

Strukturella förändringar behövs, som sagt, både när det gäller grundorganisation och stödmyndigheter. Men om det inte skall kosta mer än det smakar, och på ett sätt som gör att man tappar de man bäst behöver, måste det ske under ordnade och väl genomräknade (trovärdiga!) former. Framför allt måste det ske som en effekt av vad man vill ha för försvar på sikt, alltså utifrån en målbild, och inte som ett resultat av panik.

Med detta sagt vill jag anlägga följande perspektiv på de senaste dagarnas försvarsekonomi/grundorganisationsdebatt:

Jag värnar den metodiska politiska beslutsprocessen, för jag vet att det enbart är på detta sätt som man till slut får ut de besparingar man har planerat och inte istället slänger ut barnet med badvattnet. Jag är djup beklämd över det som nu sker och jag undrar vad allmänheten tänker om det som nu utspelar sig?

Regeringen har i över ett år vetat om att driftbudgeten är underfinansierad och materielbudgeten överfinansierad. Men man har inte velat lyssna på det örat, än mindre vidtagit åtgärder. Regeringen har vetat om att kostnaderna för NBG stadigt växt och att kostnaderna för de internatiuonella ambitionerna stiger även på hemmaplan. Man har infört den tredje utbildningsterminen (=dyrt).

Det är med andra ord klart att man är medskyldig, även om regeringen inte har utfärdat en massa regeringsbeslut om varje spenderad krona eller beordrat Försvarsmakten att göra det ena och det andra. Om man tittar på och inser att kostnaderna drar iväg, utan att göra något, då är man helt enkelt delansvarig.

Det är regeringen som är ansvarig inför riksdagen - inte Försvarsmakten. Regeringen har enligt min mening brustit i uppföljning och kontroll, inte lyssnat och inte begripit vilka frågor som skulle ha ställts.

Tilläggsbudgetens ensidiga skuldbeläggning av Försvarsmakten för den nu uppkomna situationen är ovärdig. Att vägra hjälpa Försvarsmakten i år och nästa år - i en situation som man medverkat till - skapar en akut kris som jag misstänker kommer stå skattebetalarna dyrt de närmaste åren. Sverige får ett uselt försvar för pengarna.

Jag är snart benägen att säga: Gör halt! Lägg ner! Gör om!

(Och tillskapa en separat avvecklingsorganisation)

Fortsätt inte skadeskjuta försvaret; en liten skada i taget, plågsamt och till föga nytta.

Sen höst, nu talas det om december månad, kommer det en inriktningsproposition från regeringen (Anm. det lär bli livat på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen, riksdagen lär ju inte hinna behandla propositionen före juluppehållet och därmed är det öppet fält i januari då konferensen äger rum....)

Skall man få kvalitet i ett kommande försvarspolitiskt beslut så måste rimligen vägen dit ske metodiskt och få ta den tid som fordras. Det kommande "försvarsbeslutet" lär avse tiden från 2010 och framåt. Det gäller därmed för regeringen att föra en bra och konstruktiv överbryggningspolitik fram till 2010.

De strukturella problem som man från regeringshåll säger att Försvarsmakten skall åtgärda, har regeringen på något grundligt sätt ännu beskrivit vilka de är och hur stora de är? Om man har överdimensionerade stödmyndigheter (vilket jag anser att man har) så bär väl regeringen skuld till det, eller...? Om de är problemet (inte hela, men en stor del av det) så är väl dessa som man skall ge sig på i första hand, och inte kortsiktiga panikåtgärder i Försvarsmakten?

Jag är övertygad om att många de anställda som kan (dvs de som vi vill behålla) nu kommer att sluta i vredesmod. Vi blir sittande kvar med de som inte kan lämna (dvs de som vi kanske inte helst vill behålla). Hade detta varit ett företag så hade man rekonstrurat företaget för att behålla livskraften - den kraften rinner nu ur Försvarsmakten.

Nu till den aktuella diskussionen om regementen. De är som sagt nödvändigt att göra något åt grundorganisationen, men det är inte sovplatserna som är det stora problemet. Utbildningskapaciteten består av officerare i rätt ålder med rätt kompetens, utbildninganläggningar, skjutfält, skjutbanor och allt annat. Sannolikt kan vi göra mer med det vi har eller lika mycket med färre enheter. Men vägen dit tar ett år att bevisa. Kan inte försvarspolitiken för en gångs skull börja i rätt ände?

Dessutom, nån fördubbling av den internationella kapaciteten, så som regeringen alldeles nyligen beskrev i sin strategi för svenskt deltagande i internationella insatser, kommer inte att kunna förverkligas. Hur skall man kunna rekrytera rätt människor i nuvarande situation? Regeringen och Försvarsmakten gör nu tillsammans Försvarsmakten till en arbetsgivare som Gud glömde. Man kan idag inte flytta officere. Man får flytta verksamhet dit där officerarna finns och bor. Som ett exempel kan nämnas att sjöofficerna bodde i Berga och Muskö, 2004 flyttade man fartygen till Karlskorna. Sjöofficerarna flyttade inte med. Nu har man därför stora begränsningar att köra fartygen.

Det är nog bra att dra sig till minnes alla de erfarenheter man har gjort i samband med försvarsbeslut under de senaste 12 åren. Vi skall väl inte nödvändigtvis göra om alla de misstag som redan har gjorts?

Gemensam civil-militär debattartikel

Jag återkommer i morgon med mina kommentarer kring dagens debatt om nedläggningar i grundorganisationen. Jag måste smälta mina intryck och tänka till, det är ju annars lätt att ta till övertoner efter en lång och intensiv dag...

Så jag nöjer mig med att peka på något som andas framtidstro och hopp: En gemensam debattartikel om civil-militär samverkan i internationella insatser (i Göteborgs Posten) av Berndt Grundevik, generalmajor/arméinspektör och Kjell Larsson, chef för Räddningsverkets internationella avdelning.

De levererar några konkreta förslag och redovisar några viktiga principer som de är överens om, samt avslutar på följande sätt:

"Vi tjänar alla på en öppen diskussion om möjligheter, begränsningar och utmaningar kring civil-militär samverkan. Vi har lång väg att gå och det är lätt att trampa fel, men vi ser att det finns mycket att vinna om samarbetet sker med ömsesidig respekt, lyhördhet och ett genomtänkt förhållningssätt. Försvarsmakten och Räddningsverket är redan ur startblocken och vi är beredda att vidareutveckla vårt samarbete med det yttersta målet att genomföra internationella insatser på ett effektivt sätt som verkligen gör långsiktig skillnad för de människor vi är där för att hjälpa."

HKV vibrerar

Hela högkvarteret lär vibrera av aktivitet, frustration, interna uppgörelser och det lär ringla ut tabeller ur varenda skrivare på alla våningsplan, i dessa tider.

Försvarsministern säger i dagens SvD att han är "bekymrad" över det ekonomiska läget.

Försvarsmakten, å sin sida, måste under panikartade former formulera ett kompletterande budgetunderlag för 2009, som skall lämnas till regeringen senast den 15 maj. Vid sidan av detta skall en plan lämnas in för hur man uppnår ekonomisk balans från och med 2010. Vem tror att man hinner räkna igenom dessa underlag ordentligt?

Parallellt med detta jobbar man dessutom med följande underlag:

• 13 juni 2008
  Försvarsmakten lämnar fördjupat underlag till den tidigare inlämnade perspektivstudien, utifrån det kompletterande budgetunderlaget från 15 maj.
• 15 september 2008
  Försvarsmakten lämnar underlag till regeringens kommande inriktningsproposition för försvaret, som preliminärt läggs fram i december. Regeringen kommer sannolikt att lämna särskilda planeringsanvisningar för underlaget efter Försvarsberedningens rapport i juni.

Från HKV kommer följande information om arbetet:

"Försvarsmaktens ekonomiska situation de närmaste tre åren förutsätter förändringar i grundorganisationen för att nå balans mellan verksamheten och de ekonomiska resurserna.

– Det här innebär att all vår verksamhet prövas, såväl förmågebredd, grundorganisation som all övrig verksamhet, säger generaldirektör Marie Hafström. Allt är öppet och ingenting är heligt. Preliminärt kommer underlaget den 15 maj att beskriva en inriktning i stort, medan konkreta förslag om exempelvis förbandsnedläggningar kommer att presenteras i september.

Generaldirektör Marie Hafström säger till Ekot:

– Jag skulle vilja säga att vi ska se det här som en uppgift vi fått att forma det svenska försvarets framtida uppgifter. De uppgifterna måste svara mot den ekonomi som vi får och den ekonomiska ram som statsmakten ger oss.

Just det. Försvarsmakten skall nu, under några veckors tid, få fram vad man skall göra, med vad man skall göra det och vad man inte längre behöver. Några politiska viljeinriktningar har man ju med sig, från budgetproposition, strategin för internationella insatser etc. Men nu släpps krafterna lösa i Försvarsmakten, det gäller att hugga åt sig delar av kakan.

Det vore ju, med tanke på just detta, intressant att veta vad statsmakterna ämnar låsa upp sig för i den Gripen-offert som går till Norge på måndag?

Ett tips inför höstens skrivelse om Afghanistan...

I morgon påbörjar riksdagens sammansatta utrikes- och försvarsutskott (UFöU) behandlingen av Nationell strategi för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet.

Inför sammanträdet har ledamöterna (enligt kallelsen) fått tillgång till den rapport om Kanadas fortsatta engagemang i Afghanistan, som lämnades i januari månad av "Independent Panel on Canada´s Future Role in Afghanistan".

Upprinnelsen till rapporten är följande:

"On October 12, 2007 Prime Minister Stephen Harper announced the creation of an Independent Panel on Canada’s Future Role in Afghanistan, which will review, analyse and make recommendations on Canada’s engagement in Afghanistan beyond February 2009."

Skulle regeringen kunna tänka sig att genomföra något liknande, inför den Afghanistan-strategi som har aviserats till hösten? Gärna som ett gemensamt Nordiskt projekt! Varför inte sätta samman goda krafter från de Nordiska länder som avser agera mer gemensamt i Afghanistan.

Man bör också se det som ett sätt att också nå ut till allmänheten, när det gäller frågan om vad vi gör där? Och varför?

Just på detta tema är det förord som ordföranden i den kanadensiska panelen, John Manley, något av det bästa jag har läst. Jag återger det här i sin helhet:

"Chair’s Foreword

If I learned one thing from this enquiry, it is that there is no obvious answer to the question of Canada’s future role in Afghanistan. But our presence in that distant land does matter.

Canada’s commitment in Afghanistan matters because it concerns global and Canadian security, Canada’s international reputation, and the well-being of some of the world’s most impoverished and vulnerable people. Our commitment is important because it has already involved the sacrifice of Canadian lives.

At the same time, I realize many Canadians are uneasy about Canada’s mission in Afghanistan. They wonder what it’s all for, whether success is achievable, and in the end, whether the results will justify the human and other costs. The most difficult decision a country can make is to send its young men and women into harm’s way, particularly when the outcome may appear less than certain. I can assure Canadians that each of us on the Panel wrestled with this question throughout our enquiry.

We find ourselves, with our allies, in a situation of conflict in a land that is far from us, little known by us and where our interests do not seem self-evident. We are trying to help a country whose recent history has been one long, unending tragedy, and whose prospects still appear bleak.

The question of Canada’s future role defies a simple answer. It is complicated by the challenging nature of the mission and by the difficult neighborhood in which Afghanistan is situated, made even more volatile by the recent assassination of Benazir Bhutto. It is made more complex because we assumed responsibility for fighting an insurgency in a dangerous province of the country and we did so with little political debate and not much public engagement. And that insurgency is far from defeated.

Our Panel consulted very broadly – both here at home and abroad. We traveled through four provinces in Afghanistan. We tried to assess progress made to date and the requirements for improved prospects. And we sought to answer the question of Canada’s appropriate role in the future. Our assessment of the situation recognizes the enormity of the challenge: regional instability; slow progress on reconstruction and development; mounting insecurity and violence; corruption, criminality and increasing poppy production. But there can be no doubt that compared to the starting point in 2001, living conditions in Afghanistan have seen measurable, even significant improvement.

Whenever we asked Afghans what they thought ISAF or Canada should do, there was never any hesitation: “We want you to stay; we need you to stay.” Without the presence of the international security forces, they said, chaos would surely ensue.

The Panel learned early that we must be careful to define our expectations for success. Afghanistan is a deeply divided tribal society. It has been wracked by decades of war and is one of the poorest countries on Earth. There should be no thought that after five or even ten years of western military presence and aid, Afghanistan will resemble Europe or North America. But we came to the conviction that with patience, commitment, financial and other forms of assistance, there is a reasonable prospect that its people will be able to live together in relative peace and security, while living standards slowly improve.

The essential questions for Canada are: how do we move from a military role to a civilian one, and how do we oversee a shift in responsibility for Afghanistan’s security from the international community to Afghans themselves?

To achieve these objectives, much still needs to be done. Institutions that are respected need to be built and the Afghan National Army and Police need to be further recruited and trained. Agricultural districts need to be reclaimed from land mines and poppy fields, so that traditional crops can once again flourish where they have in the past. Both the reality and the perception of corruption in the Government of Afghanistan must be rooted out. They are undermining not only the hope for an Afghan solution but also support for the Western forces sacrificing their lives to help secure the situation. Roads, bridges and electrification must be enhanced, so that ordinary Afghans can see progress.

With all that needs to be done, no end date makes sense at this point. Afghanistan presents an opportunity for Canada. For the first time in many years, we have brought a level of commitment to an international problem that gives us real weight and credibility. For once, our 3Ds (defense, diplomacy and development assistance) are all pointed at the same problem, and officials from three departments are beginning to work together. But the cost is real, and it is high.

Canadians don’t need any lessons in sacrifice. Our history is replete with examples of courage and fortitude in conflict against difficult odds when the cause was just and the determination to prevail was present. But our Panel concluded that the sacrifice of Canadian lives could only be justified if we and our allies and the Afghans share a coherent, comprehensive plan that can lead to success, and if our allies are willing to stand with us with the resources and commitment that are necessary to make success possible.

We like to talk about Canada’s role in the world. Well, we have a meaningful one in Afghanistan. As our report states, it should not be faint-hearted nor should it be open-ended. Above all, we must not abandon it prematurely. Rather, we should use our hard-earned influence to ensure the job gets done and gets done properly.

Honourable John Manley, P.C.
Ottawa, January, 2008"

Rapporten finns här.

Yes We Can

Igår valde Financial Times sida och publicerade följande ledare:

"After Tuesday’s vote, the Democrats should move quickly to affirm Mr Obama’s nomination. That is not just because his lead in elected delegates is already unassailable and the contest should be brought to a swift conclusion. It is also because he is, in fact, the better candidate."

America's Revolution?

Svenska freds har publicerat en kort sammanställning av Clinton, McCain och Obama "ur ett fredspolitiskt perspektiv". Alla tre vill höja försvarsanslagen från en nivå där USA ensamt står för nästan hälften av världens militära utgifter (546 miljarder USD 2006).

Bild från Adbusters.

How the Pentagon Spread Its Message

Vik en stund för detta videoreportage från The New York Times.

Om du kan lägga ytterligare en stund, läs också artikeln.

Ord står mot ord

Försvarsmaktens chefsjurist Stefan Ryding-Berg har i en utredning anklagat överste Hans Alm för att ha stoppat rapporter om tortyr samt kritiserar honom för beslutet att inte rapportera händelsen som ett brott mot de mänskliga rättigheterna vidare till Högkvarteret i Stockholm.

Idag, i Ekots lördagsintervju, gav Hans Alm sin version av händelseförloppet under EU-operationen Artemis i Demokratiska republiken Kongo år 2003. Man kan konstatera att ord står mot ord.

Hans Alm förnekar uppgifterna i SVT:s Uppdrag granskning om att han ska ha bevittnat en skenavrättning. Han nekar också till att han ska ha uppfattat det som att någon tortyr mot mannen skulle ha förekommit samt till att ha stoppat en rapport från en kollega.

På några punkter är han självkritisk.

– Jag borde ha reagerat bättre på de rykten som uppstod och rapporterat om dem. Det är aldrig acceptabelt att vi som är ute för att skapa säkerhet och bra förhållanden för människor inte agerar, säger han i intervjun.

Han menar också att det var först under hösten år 2005 som han fick reda på uppgifter om att det kan ha handlat om tortyr. Även då valde han att inte agera eftersom det inte kommit in någon formell anmälan:

– Jag tycker idag att det var ett misstag. Jag borde naturligtvis själv ha tryckt på för att ha fått saken utredd.

Ryding-Berg kom i sin utredning fram till att fransk militär personal med största sannolikhet använt sig av förhörsmetoder som utgör brott mot folkrätten på den svensk-franska campen. Frankrike har beslutat att göra en fördjupad utredning av händelsen. Det är inte uteslutet att den utredningen kommer att resultera i en tredje version av händelserna i Kongo.

Under alla omständigheter har toleransnivån för påstådda, misstänkta eller genomförda övergrepp eller undlåtenheter av officerare eller soldater i svenska militära insatser sjunkit högst betydligt. Nu har man ögonen på sig, med all rätt, och det gäller att leva upp till förväntningarna.

• Försvarsmakten har lagt ut en videoinspelning av lördagsintervjun på sin hemsida.
• Hans Alm har tills vidare tagits ur tjänst från sitt nuvarande uppdrag som stabsofficer i Tchad.